Posts By Lindh
Kalibrera Gresinger GTH 1170
Det här inlägget vänder sig bara till er som (kanske inspirerade av mig) investerat i termometern Gresinger GTH 1170 ”Den Gula Klassikern”. Manualen som följer med är väldigt kortfattad eller rent av dålig och framförallt när det kommer till hur man ska kalibrera termometern. För att ni ska slippa uppfinna hjulet igen så har jag nu klurat ut exakt hur man ska kalibrera den på bästa möjliga sätt. Som med mycket annat var det väldigt lätt när jag väl kom på hur man skulle göra och det visade sig dessutom vara grymt bra och noggrant! Något jag inte visste när jag köpte denna termometer är nämligen att den går att kalibrera med två metoder samtidigt mot två referenspunkter vilket gör den oerhört mycket bättre än många av andra kalibrerbara termometrar jag utvärderat tidigare som bara kan justera genom att flytta skalan i sidled vid ett mätvärde. Kom ihåg att en kalibrering endast gäller för en enskild sensor/givare. Byter du givare är det nya värden som gäller och vid byte bör man även vänta 10 min tills temperaturen på kontakterna till givaren och termometern stabiliserat sig, annars kan fel värde visas. Låt alltså sensorn sitta kvar i termometern…
Den vid första anblick kryptiska matematiska formeln som ligger till grund för vad som faktiskt visas på displayen är:
Visat värde på display = (uppmätt värde – offsetjustering) * (1 + scalejustering / 100).
Lätt va? Ja det är det faktiskt när man väl förstått varför det ser ut som det gör.
De två justeringssätten offset och scale
Vi vill kalibrera termometern mot 0c och 100c eftersom de är lätta att kalibrera mot i hemmamiljö och vi då uppnår en förhoppningsvis korrekt och precis skala däremellan. Termometern går som sagt att justera med två olika metoder samtidigt;
- Metod 1 ”offset”: grader celsius +-, mätskalan flyttas i sidled men är lika lång. Om vi lägger på offset 1c blir det såhär: 1c=2c, 2c=3c, 3c=4c ja ni fattar, dvs den lägger bara på eller drar ifrån ditt inmatade värde längs hela skalan.
- Metod 2 ”scale”: procentuell avvikelse +-, mätskalan dras ut i ena änden eller krymps vilket ökar/minskar tillägget ju högre temperatur som uppmätts. Det ger att på +1% justering är 50c=50.5c och 100c=101c.
För att få en korrekt kalibrering måste vi först justera och spika nollan med hjälp av offsetfunktionen. Procent/scale kan inte kalibrera detta värde något jag vill illustrera med ett exempel; Visar termometern 0.3c i ett isvattenbad (dvs 0.3c för mycket) och vi sänker med maximala avvikelsen termometern klarar via procent/scale (5%) blir formeln så här; 0.3c * 0.95 = 0.285c. Det gjorde med andra ord nästan ingen skillnad alls och termometern kommer visa samma värde som tidigare då den avrundar uppåt. Visar termometern däremot 103c i kokande vatten (som vi för enkelhetens skull här definierar till 100c) och vi justerar med procent/scale kan vi lätt se att det är ca 3% som är fel: 103c * 0.971 = 100c. Så 3c avvikelse gick här att justera med ca 3% med scale-justeringen när vi inte ens kunde justera 0.3c fel vid nollan.
När kokar ditt vatten?
Angående vattens kokpunkt så skiljer den sig beroende på vilken höjd man befinner sig på. Ska man vara extra noggrann med kalibreringen och vet att man bor en bit över havet så går det att räkna ut vid vilken temperatur vatten kokar där man brukar brygga. Det räknar man ut genom följande formel: T=99.98-(h/300) där T är din specifika koktemperatur och h är höjden i antal meter över havet. Jag bor på 27 m.ö.h vilket ger T=99.98-(27/300)=99.89c. Bor man däremot på 500 meters höjd, i t.ex. Kiruna, så blir skillnaden 1.73c vilket plötsligt får en större betydelse. Jag försöker alltså få min termometer att visa 99.9c vid kokande.
Mina olika K-givare och den inplastade Gresingern.
Tillvägagångssätt
Sätt 0c med offset
Ta krossad is och fyll ett glas, häll på kallt kranvatten till 80% av isen och vänta två minuter.
Mät i centrum och mitten av glaset där temperaturen nu är 0.0c.
Antal grader fel som visas på displayen bekräftas med Scale för att ge rätt värde. Dvs. visar termometern 1.1c är det +1.1 som gäller, inte minus.
Stäng av termometern.
Tryck på On/Off-knappen en gång samtidigt som du håller in Holdknappen, håll på hold tills OFS dyker upp i displayen.
Justera värdet med Mode- eller Holdknappen till 1.1.
Bekräfta inmatat värde med On/Off-knappen, ett tryck, tryck On/Off en gång till så startar termometern om.
Det kommer stå OFS en kort stund när du startar termometern för att visa att det finns en justering gjord. Bekräfta att du nu har 0.0c i isvattenbadet, annars justerar du igen.
Sätt 100c med scale
Dags att justera 100c-punkten. Koka vatten kraftigt och mät nära botten men fritt i vattnet.
Antal grader fel som visas är nära det antal % som scale ska justeras för att dra ut skalan.
Visar termometern 97.6c är det ca +2.27 som ger 99.9c kokande.
Stäng av termometern.
Håll in Hold-knappen tryck och släpp On/Off-knappen igen tills OFS dyker upp i displayen.
Tryck på On/Off-knappen en gång så hoppar den till Scale, det kommer stå SCL på displayen.
Justera värdet med Mode- eller Holdknappen till 2.27% enligt mitt exempel.
Spara värdet med ett tryck på On/Off-knappen.
Starta termometern och den ska nu visa 99.9-100c i kokande och 0.0c i isvattenbadet.
Nu har du en grymt bra termometer som förhoppingsvis inte visar mer än 0.1c fel mellan 0-100c!
Vi tar det en gång till med bilder:
En påse med krossad is. En ”karta” isbitar gick åt så ca 20 stycken. Brödkavel är smidigt att krossa med.
Glaset med is och sedan med vatten till ca 8/10-delar. Vänta några minuter så temperaturen stabiliserar sig.
Med denna kombination ligger jag +0.8c fel.
Håll in högra knappen, tryck en gång på On/Off.
Släpp On/Off och håll kvar Hold tills…
…det står OFS. Nu är det pilarna som gäller för att justera. I detta fall är +0.8 ett bra ställe att börja på. Spara värdet och starta om. Visar den någon decimal fel fortfarande så justera igen. Fortsätt tills nollan sitter.
99.9-100c-kalibreringen i stormkokande vatten. Ha 4-5cm hög vattennivå så blir det lättare då man undviker att komma åt botten. Siffran som visas är en bra start på hur många procent som ska justeras. 102c är ca -2.00 som värde på Scale, 98 är 1.02. Även här krävs några försök för att hitta rätt. Värdena i kokande vatten är lite rörliga och siffran står sällan stilla som i isbadet.
99.7c är nära, lite till justering behövs. Just denna kombo slutade på +1.1c OFS och +2.27% SCL.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Drakens IPA/Guld, vinnaren av SM 2014
Äntligen har Drakensgänget tillsammans med Åbro bryggt och lanserat vinnarölet från SM i Hembrygd öl 2014, Drakens IPA som fick namnet Drakens Guld på flaska. Finns i begränsad upplaga på Systembolaget så det är bara att köpa hem.
Vackert bärnstensfärgad öl som med sin brutala blankhet och högt fluffiga smutsvita skum verkligen är som jag tycker en IPA ska se ut. Skummet lämnar sjok med rester och sjunker sena långsamt. Bubblorna i skummet är först stora för att senare genom glaset bli mer kompakta.
Doften är karamellig åt Wertershållet med tydliga citrushumletoner. En lite oljig doft tar vid liksom svaga toner av bröd och banan.
Smaken är fyllig med stora knäckiga karamelltoner och grapefrukt. Ölet fyller verkligen munnen med sin rejält tilltagna beska som ändå känns fint balanserad men jag kan tänka mig att beskan är i högsta laget för känsliga. Något högre restsötma än jag brukar tycka om men det funkar faktiskt riktigt bra ihop med beskan. Citrus, blommor och örtiga toner från humlen påminner en hel del om Sierra Nevadas Pale ale.
Eftersmaken är även den lite oljig på tungan med en långsamt avtagande beska. Mycket rena och fina smaker helt utan jästighet, diacetyl, svavel eller andra felsmaker. Mycket hög drickbarhet.
Omdöme
En riktigt välbryggd IPA som jag tycker är en utmärkt representant för hembryggarSvergie och värdig vinnare av SM i Hembryggning 2014! Drakengänget har lärt draken Åbro att det går att trycka i så mycket humle i bryggverket att det blir ordentligt välhumlat hela vägen, nu har Åbro ingen ursäkt mer än ekonomi för att göra välhumlat. Det här ölen visar dessutom en gång för alla att man absolut inte behöver torrhumla för att göra en bra IPA, något jag tycker mig redan kommit fram till tidigare men nu cementerar. Mycket gott betyg tilldelar jag Rick, Tomas, Magnus (Drakens) och Lennart (Åbro). Nu höjs ribban till SM 2015 några snäpp.
Missa inte filmen från bryggningen på Åbro, tittar man noga kan man se mitt och Emanuels SM-bidrag Kung Hoppo skymta förbi från SM:
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Trub vs NoTrub
Efter vörtkoket finns det en hel del partiklar i vörten som inte kommer förvandlas till öl efter jäsningen; humle, varmdruv och kalldruv. Allt utom humlen utgörs av koagulerade proteiner, en del kolhydrater och fettsyror. Utfällningen av druv i och efter koket påskyndas och underlättas av tillsatser som t.ex. protafloc som jag använder eller irish moss. Varmdruv, även kallat hot trub, vill man helst filtrera bort allt av medan kalldruv (cold trub) är bra om lite finns kvar för jästens skull då de innehåller nyttiga fettsyror och det är dessutom ganska svårt att få bort allt av. Gammal kokt humle gör ingen nytta i jäshinken så den slipper vi gärna också. Att få bort merparten av dessa partiklar kommer ge en öl med renare smak och bättre hållbarhet eftersom druv kan ge felsmaker som sulfat och högre alkoholer. En del jäststammar flockulerar dessutom sämre när det är för mycket druv i jäsningen enligt studier gjorda av Wyeast Laboratories.
Så här långt har jag nog de flesta bryggare med mig men hur viktigt är det att få bort så mycket som möjligt av dessa partiklar? Anledningen till att ens ställa den frågan är så klart att det är kletigt, tidsödande, tråkigt och till viss del svårt att filtrera vörten efter koket. Att ha för mycket skräp i jäsningen ger även mer svinn av öl efter jäsningen då jästkakan blir väldigt stor och vill man återanvända jäst så vill man gärna ha så ren jäsning som möjligt.
Jag har gjort en relativt grundlig genomgång av de olika humlesepareringsmetoderna jag testat i detta tidigare blogginlägg men jag har ännu inte hittat någon metod jag är riktigt nöjd med av diverse olika anledningar men det lämnar vi i detta test. Något som dock skulle underlätta en hel del i min jakt är om jag kunde filtera mindre noggrant. Därför har jag gjort ett test som förvisso redan har gjorts bra tidigare av en annan bryggare men jag tycker att när det kommer till smakbedömningar så är det så individuellt och jag vill gärna bilda mig min egna uppfattning utifrån min utrustning och mina förutsättningar. Testet gick ut på att jag jäste en jäshink med ganska mycket kall/varmdruv/humle och en annan jäshink med betydligt klarare och finare vört utan någon större mängd ovanstående partiklar. I övrigt behandlades hinkarna exakt lika med samma vört, jäst, jästemperatur etc. Jag gjorde uppdelningen genom att låta vörten sedimentera ordentligt i kastrullen 45 min efter koket så jag först kunde fylla en hink med finvört och när jag gjort det hällde jag resten ner i den andra hinken via en BIABpåse som släpper igenom ganska mycket skräp, framförallt om man klämmer ut sista litern.
Den fina vörten genom silikonslangen.
Hink 1 eller ”no trub”.
Hink 2 eller ”trub”
Hink 1 någon minut efter syresättning och jästpitch.
Hink 2 någon minut efter syresättning och jästpitch.
Hink 1 dagen efter bryggning.
Hink 2 dagen efter bryggning
Efter jäsningen
När de bägge jäshinkarna/ölen fått jäsa färdig så kallkrashade jag dom med gelatin på 0c i några dagar innan de flyttades till Corneliusfat. Fatet från ”trub” blev lite mindre fyllt men det är svårt att avgöra hur pass mycket svinn det blev pga druv. Faten behandlades lika i övrigt. Jag tappade även en av respektive sort på flaska för flaskjäsning före kallkrasch och gelatin för att se skillnaden däremellan. Det är flaskvarianten ni ser på bilderna nedan då ölen från faten såg identiska ut.
Provsmakning
Utseendemässig är de som sagt identiska från fat. Som flaskkolsyrejäst, dvs även utan kallkrash och gelatin, är no trub (till vänster i bilderna) något blankare med mindre disighet.
Doften är renare, mer humlig och citrusvass i no trub där trub doftar lite jolmigt och jästigt.
Smaken på notrub är beskare, renare, kantigare, stramare med mer citrus än trub som är rundare och jästigare. Trub påminner lite om en veteöl när man hällt i bottensatsen från flaskan, en sorts rundhet helt enkelt. Denna rundhet döljer humlen påtagligt.
Sammanfattning
Jag trodde faktiskt inte det skulle vara någon större skillnad mellan de två batcherna tji fick jag. Framförallt eftersom de tester jag läst innan gett intrycket av att det går lika bra att köra i allt rätt ner i jäshinken. Det är inga jätteskillnader vi talar om här men helt klart tydliga och med en som är betydligt godare. No trub vinner lätt med sin renare smak och doft där trub känns som en äldre något tröttare version med tydliga jästinslag. Skillnaden mellan de två är betydligt större på den flaskjästa varianten vilket får mig att misstänka att kallkrash och gelatin jämnar ut spelplanen en del här. Slutligen har detta experiment visat att jag fortsättningsvis ska hålla nere på mängden varmdruv, kalldruv och humle i jäsningen på samma sätt jag gjort tidigare och absolut inte köra i allt direkt i jäshinken. Vilken metod jag kommer använda mig av framöver är tyvärr fortfarande oklart men merparten vill jag ha bort. Hur ni ska göra? Det får ni testa er fram till själva och avgöra…
Källor, citat och mer läsning i ämnet
How to remove trub av BYO
Cold Trub: Implications for Finished Beer, and Methods of Removal av Ron Barchet
Flocculation/Clarification av Wyeast Lab
The great trub exbeeriment av Brulosophy.com
”Between the boil and fermentation try to remove most of the trub. You’ll end up with a cleaner-tasting beer. High levels of trub may cause off characters in the beer, such as sulfur compounds and fusel alcohols.”
”Observations at Wyeast Laboratories shows that changes in trub levels: increases flocculence of some strains, decreases flocculence of some strains, and has not effect on some strains.”
”It is widely believed that removing all cold trub not only has no benefit, but actually might slow fermentation and harm the finished beer, reportedly giving it an onion-like flavor. Stroh Brewing Co. reported slower fermentation, higher acetate ester levels, and lower yeast growth and viability after removing all cold trub from test batches.”
”Removing at least some cold trub, however, has been shown to improve yeast viability and the quality of finished beers (3). Studies performed in Germany (where wort and beer are all-malt) have shown that partial removal of cold trub is beneficial to the stability of packaged beer. Flotation accomplishes this by at least partially removing proteins, polyphenols, carbohydrates and heavy metals, such as copper ions and iron complexes, which can catalyze oxidation reactions (7). Taste tests have also shown a preference for beers that were brewed with yeast harvested from beer from which trub had been removed by flotation.”
”Yeast growth and fermentation in high-gravity worts may benefit from leaving cold trub in the wort, which will lower the carbon dioxide in the fermenting wort, thus repressing the carbon dioxide’s inhibitory effect on fermentation.”
”The cost of extra equipment and labor and the increased risk of contamination are valid arguments for not removing cold trub.”
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Molander Pale Ale
Alla börjar vi någonstans och det var inte så länge sen jag själv satte min första vört på jäsning. Om jag hade haft någon som visade mig grunderna i ölbryggning hade jag säkert sluppit många onödiga om än lärorika nybörjarmisstag. När nybryggaren Lars skulle göra sin första riktiga helmaltsöl sökte han på nätet efter brygginfo och kom in på min hemsida. Döm om hans (och min) förvåning när det visar sig att vi är grannar tvärs över skogen. Lars frågade mig om förslag på recept men även hjälp med bryggteknik då mycket av hans utrustning var nyinköpt så jag satte ihop en enkel pale ale av de ingredienser han hade hemma och åkte över en tidig septembermorgon och guidade honom genom en bryggdag. Med förvägd malt och mäskvatten på 80c kunde vi sätta igång direkt när jag kom. Med en god kopp kaffe och en macka mäskade vi in i det stora fina garaget, snacka om möjligheter att sätta upp ett schysst nanobryggeri jämfört med mitt lilla krypin som inte ens har vatten eller avlopp…
Tanken med receptet var en ljus och ren pale ale med tydliga inslag av citrus och örter, kanske en lätt cederträdoft. En lättdrucken öl med balans mellan beska, alkohol och jästens smakbidrag. Jag hade bara wlp090 hemma vilket inte är den bästa jästen att låta jäsa fritt utan styrd temperatur så jag hoppas Lars fick till bra omgivningstemp. En bättre nybörjarjäst jäst hade i detta fall varit US05/WLP001.
Molander Pale ale
Batchsize 20l
OG 1.051
FG 1.008
IBU 29
EBC 8
ABV 5.6%
4.23kg Pilsnermalt
0.22kg Cara Pale
5g Amarillo @60m
20g Amarillo @15m
20g EKG @15m
20g Saaz @15
20g Amarillo @0m
20g EKG @0m
20g Saaz @0m
Mäskning ca 70m @65c
WLP090 Jäsning 3 dagar på 16-18c och sedan 7 dagar på 20-22c.
Bryggdagen flöt på bra även trots att vi gjorde en halv batch mot vad Lars utrustning är anpassad för vilket självklart medför ett något stort temperaturfall i mäskningen. Koket och kylningen flöt på bra och jästen var pitchad redan vid lunch.
Lakvatten värmdes i en separat kastrull vilket är väldigt smidigt. Jag har tyvärr en för liten extrakastrull på 25l i min setup för att kunna göra så till min batchsize. Det blir kanske en uppgradering till framtiden för att laka rätt ner i vörtkokaren är något jag gillar.
Lars har köpt 38.5-liters thermotunnan från Stora grytor, riktigt snygg pjäs han säkert kommer ha glädje av lång tid framöver. Tyvärr kan jag inte uttala mig om temperaturfallet då vi som sagt inte körde MLTn på full volym.
Härligt med personer som går all in direkt! Lars skippar flaskjäsning och går rakt på Corneliusfat. Här med en ombyggd brandsläckare utan stigarrör som kolsyrebehållare.
Vörtkoket gjordes i en Patina 50l med samma doppvärmare på 3.2kw som jag kör med. En del vört brändes fast på värmaren eftersom miniminivån på ca 32l inte nåddes men det funkade bra ändå. Malten som var förkrossad gav något låg effektivitet men lakningen gick osm en dans!
En liter för lite i jäshinken vilket är fullt normalt som nybryggare, även för mer erfarna bryggare kanske jag ska säga… Det ska bli spännande att få smaka på denna öl när den är klar.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Humleskörd 2014
Det som började så bra med en Cascadeplanta och en Nugget som jag planterade inne först, byggde en helt okej träställning och slutligen ordnade med klätteranordning slutade i en besvikelse. Det är ingen överdrift att säga att årets humleodling blev otursförföljd eller kanske mest drabbad av väder, vind och småbarn. Jag hade läst någonstans att jutetråd var perfekt för humle att klättra i så det köpte jag och satte upp istället för tvättlina jag körde med förra året. Problemet är att kraftiga vårvindar slet sönder trådarna väldigt fort, något som även slet av min ena planta nere vid marken. Mina nya plantor gillade inte alls att bli uppdrivna inne i värmen och sedan ställas ut så de vissnade ner helt. Cascade överlevde på rotnivå och blev en meter hög (längst till vänster) men Nuggeten kastade in handduken helt. Som om inte det vore nog gick min 2-åriga son och slet sönder halva Tettnangen. Då var jag nära på att gräva bort skiten och lägga ner det där med humleodling. Men jag samlade lite nya krafter, byggde en riktigt ful men funktionsduglig ställning, tog två sticklingar vardera av Hallertauern och Tettnangen och satte ut och slutligen blev det en liten skörd på 200g som ju åkte ner i min Harvest Pilsner. Så från vänster är det en Cascade, tre Tettnang varav en i V-formation och tre Hallertauer där två är till höger om träställningen. Sticklingarna blev bara en halvmeter höga men tar sig förhoppningsvis till nästa år. Nu är ställningen riven, de gamla plantorna nedklippta och jag ska lägga löv på resten inför vintern. Nästa år blir det nya tag.
Några små stackars kottar på Cascade-plantan, så vet jag att det är en honplanta iallafall…
Det klena men dock väldoftande resultatet. Skönt att slippa torka kottarna.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Film när jag brygger Harvest Pilsner 2014
Jag har skaffat en reservkamera (EOS M) som även kan filma så vid bryggningen av min Harvest Pilsner 2014 fick den stå på ett stativ i bryggeriet för testfilmning. Jag hade ingen planering inför filmningen så liksom förra filmen handlar det mest om att ni får ”hänga med” på en bryggning mer än att det här är en komplett instruktionsfilm vilket det ändå finns så många av på nätet. Ljudet blir tyvärr lite lidande av fläkten från induktionsplattan och bildkvalitén något brusig då jag borde haft mer belysning så ni får som sagt se det som en testfilmning som jag ändå hoppas kan roa er lite ändå! Ni får passa på att uppdatera era bokmärken också till www.lindhcraftbeer.com då jag precis bytt domännamn.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Harvest Pilsner 2014
Jag har fått låna en BeerBug av MaltMagnus som jag ska testa i två brygder och detta är den första. En BeerBug är en trådlös densitets- och temperaturmätare som är med i jäshinken under jäsningen och kontinuerligt skickar uppdateringar till ens profil på BeerBugs Community. Jag kommer självklart göra en utvärdering av BeerBugen men det kommer först efter att den är publicerad i Hembryggaren, så ni får vänta ett tag tyvärr. Ni får däremot redan nu följa jäsningen på BeerBugs Community under MaltMagnus profil.
Årets humleodling (mer om det i ett inlägg om några dagar) var otursförföljd vilket gav en ganska liten skörd, något som passade bra idag eftersom min pilsnermalt inte heller räckte till min normala kokvolym på 48l. Alltså blir årets Harvest Pilsner på 20l och med 200g färsk otorkad humle av sorterna Hallertau och Tettnang. Man räknar med att 80% av våtvikten på färsk humle är vatten så 40g humle i 15-givan blev färsk och bittergivan mer kontrollerad med pellets med känd alfasyra. Anledningen till att jag gör en tysk pilsner av denna skördeöl är att lager passar bra att grundligt testa BeerBugen med eftersom jag tycker det är lite krångligt med diacetylrasten. Jäststammen blir arbetshästen och klassikern Saflager 34/70 som används av väldigt många stora och små bryggerier runt om i världen.
Recepet
3.77 kg pils
0.21 kg carapils
0.14 kg pale ale
12g Chinook @60m
20g Hallertau @15m (100g våtvikt)
20g Tettnang @15m (100g våtvikt)
Protafloc och jästnärsalt @15m
Mäskad med 12l, 64.8c i 90min
OG 1.050
FG
EBC 6.2
IBU 33
ABV 5.2%
Total effektivitet 83%
Preboil 24l
Jäsvolym 21.5l
Jästemp 11-12c
En bryggning på 20l går förvisso genomföra i min 50l-kastrull men kylarspiralen kommer då inte bli så effektiv. Alltså får Biltema-tjugofemman sig en åktur på induktionshällen.
First runnings ner i jäshink medan lakningen åkte rakt ner i kastrullen. Fördelen med de mindre koken är att hela lakvolymen får plats i min MLT och det blir bara tömning plus en satslakning.
Jag förvärmde vattnet kvällen innan men det sjönk kraftigt under natten. Om det beror på den mindre mängden, annan kastrull eller svalare omgivningstemperatur vet jag tyvärr inte.
Grilltändaren får vara med under uppkoket för att spara lite tid. Kokningen skedde enbart med induktionsplattan på 2000w.
Två paket rehydrerad torrjäst väntar på pitch. Jag rehydrerade denna på 20c och pitchade på 20c för inte chocka jästen. Sedan får jäshinken kylas ner till önskad jästemp. Det finns olika skolor kring detta men med en styrd kylning direkt på hinken sjunker min temp i hinken så snabbt att det inte borde hinna bli några felsmaker, kylen går på max och nära nollgradigt tills vörten hamnar på 12c. Har man däremot bara en temperaturmätning av kylens temp kan det ta många timmar innan vörten når önskad temp, dvs kylen håller 12c.
Temperaturstyrningen av kylskåpet, UT200.
Den färska humlen som sprider sin väldoft. Det är verkligen något magiskt med att hälla i färsk humle i koket.
Inte ens i denna smalare kastrull täcks hela kylaren men det går snabbt ändå att nå pitchtemp.
Humlesepareringen skedde med en kokt biab-påse över jäshinken idag. Det är starsan på golvet, inte smuts.
Beerbugen redo att börja jobba. Starsannat vattenlås.
Här är jäsningen i kylskåpet. Beerbuggen i mitten av jäshinken, till vänster är temperatursonden, mitt på jäshinken är den isolerade temperatursonden till UT200an som styr min jäsning.
Nu är jäsningen igång!
Provsmakning
En väldigt ljust halmgul öl men en okej blankhet för att vara hembryggd men under all kritik för att vara mig. Jag skyller allt på isinglassen som inte gjort sitt jobb som den skulle även om det eventuellt kan vara en viss mängd proteiner som spökar pga något kort kok. Okej skumkrona men även här finns utrymme för förbättring, skyller även detta på ett något klent kok. Först dominerades denna öls doft av diacetyl men efter en betydande lagring tonade det ner under märkbar nivå. Doften vid provsmakningen är örtig och det finns en krispig maltighet i bakgrunden men tyvärr finns stör en distinkt syrlig ton jag tror kommer från överdosering av lactol. Om ni minns filmen när jag bryggde den så hände en liten olycka och mängden mjölksyra som tillsattes i mäsken är oklar. Någon annan teori har jag inte tyvärr. Jäsningen fick sig även ett litet avbrott mot slutet eftersom jag var tvungen att använda jäskylen till två hinkar vindruvor som skulle maceras på 30c. Även det kan ha haft en negativ påverkan på denna öl. Låg beska på bra nivå men i övrigt en besvikelse. Som tur är bara 19l och jag blickar fram emot nästa bryggning istället. Nu har jag tillräckligt med öl för att skörda och mata min vinäger iallafall…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Mer kraft till bryggeriet
I vintras när vi ändå drog in nytt vatten/avlopp till huset så bad jag elektrikern installera ett 16A-uttag i tvättstugan som jag då brukade bryggde i men efter ett par bryggningar med galet mycket kondens flyttade jag ut till garaget och jag testade även att brygga några gånger utomhus vilket är skönt sommartid men ger väldigt mycket bortkok vintertid. Nyligen har jag ju skaffat en mer permanent plats för bryggningar och utrustning i boden/uthuset; den isolerade delen av garaget som jag numera kallar ”Bryggeriet”. Där hade jag enbart tillgång till 1st 10A-uttag som dessutom nyttjades av min jäskyl, kegerator, belysning och garagets belysning. Så när jag bryggde fick jag dra en skarvsladd från tvättstugan ut genom fönstret, med en skarvdosa i gruset och in genom bryggeridörren som då inte gick att stänga. Inte optimalt ur säkerhetssynpunkt…
Idag har har jag äntligen fått hjälp av min hembryggarkompis Lasse att byta några automatsäkringar från 10A till 16A och installera 2 enskilda uttag enbart för bryggning (ja, Lasse är behörig elektriker). På bilden ser ni alltså från vänster 16A, 16A och 10A som jag kan brygga med. Vad ska jag nu med all denna kapacitet till? Det får framtiden visa!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
HEFE XIV
Efter att ha gjort några mer eller mindre lyckade sydtyska weizen är jag nu taggad att ge mig på stilen igen. Jag har ju utvärderat ett gäng olika jäststammar tidigare och det blir ytterligare en ny stam idag fast med en liten tvist. Jag har nämligen skördat jäst från en Schneider Weisse Meine Grüne Tap 4 och flerstegsodlat den till 2 liters förkultur. Enligt rykten är Schneiderjästen samma som min andra favorit hefejäst nämligen 3638 Bavarian Wheat, det finns inga konkreta fakta dock. Den andra hinken får en klassisk 3068 Weihenstephaner veteölsjäst som fick förkultivera sig i omskakning till 1,5l eftersom jag bara har en magnetomrörare. Receptmässigt är det inga konstigheter utan hälften pilsnermalt och hälften vetemalt. Jag ställde dock inte ner malningsgraden på kvarnen när jag skulle mala veten så jag fick väldigt låg effektivitet på bryggningen. Det kan ha varit lite slarv med lakningen också, jag är inte helt säker. Tänkt var 82% och det landade runt 73% istället vilket kommmer ge en 4.8%-ig öl i slutändan istället för 5.5-5.6% som jag planerat. Jag hade ont om jäshinkar så jag passade på att tappa två öl på fat samtidigt som jag bryggde, något som resulterade i att jag glömde ha i 15-min-givan. Den åkte i halvvägs igenom kylningen istället. Tur att det var en veteöl och inte något välhumlat…
Recept
OG 1.048
FG 1.014 på 3068 och 1.012 på Schneider
IBU 13.5
EBC 6.6
4.3kg Pilsnermalt
4.3 kg Vetemalt
50g Hallertauer Mittelfrüh @ 60
24g Hallertauer Mittelfrüh @ halva kylningen. 24g eftersom det var den mängd som fanns kvar i påsen…
8g CaCl
Halv kapsyl lactol.
Mäskad på 67c 60min (20l@74c + 20c malt landade perfekt på 67c)
Jäst; 3068 Weihenstephaner 1,5l förkultur och Schneider Weisse Meine Grüne Tap 4 uppodlad till 2l.
Jäst på 19c i hink två dygn, sedan 21c i hink.
Jag har en vanlig bordfläkt som blåser bort lite vattenånga från bryggeriet. Det lär inte duga när det blir minusgrader så då kanske det blir någon annan lösning, eventuellt en frånluftsfläkt ovanför kastrullen och ut genom väggen.
Recirkulerar några liter i vanlig ordning och tömmer sedan ner i hink.
Min inplastade gröna temperatursensor har gett upp i metallen så jag kör med denna spetsgivare till ebay levererat en ny trådsensor. Gillar verkligen snabbheten i trådsensorerna.
Jag har upptäckt att man efter hälften av varje satslakning kan maxa hastigheten utan att lakningen sätter igen sig (stuck sparge).
Utmäskningstempen hålls bra.
En liten olycka i form av överkok. Aldrig, aldrig, någonsin lämna en kastrull med lock under uppkok. Aldrig!
Tur att jag lagt ut plast på golvet även om den inte är så fin. Tog inte många minuter att svabba upp den kletiga vörten och förlusten blev max 1 liter.
Jag tror induktionsplattan överlevde, här står den på tork.
Jag sköljde av min induktionsplattasparare med trädgårdsslangen och passade på att ta en bild så ni ser hur den är konstruerad. De svarta möbeltassarna är de som gör att den alltid är kontakt mellan platta och kastrull.
För att slippa få en stor blöt pöl med varmt kylvatten har jag ibland kopplat på vattenspridaren. När det är kallt ute ryker det vackert om det heta vattnet som hinner komma ner i temp innan det når marken.
Fastbränd vört som legat mot isoleringen på kastrullkanten, gick lätt att gnugga bort med en mjuk svamp och vatten.
Närbild på min anslutning till spiralkylaren. Dubbla slangklämmor på slangen för säkerhetsskull. Som ni ser är det kallvatten in på vänstra slangen som får utstå betydligt högre tryck. Silikonslangarna och den sista slangklämman är för att hålla ihop ”armarna” och minska temperaturen lite när jag rör om med spiralen i grytan.
Ni kanske trodde att jag helt gjort slut med mina gamla saftsilar men jag blev lite sugen på en återförening. Eftersom humlemängden inte var så stor i dag så fungerade det ganska bra. Med min ballongvisp jag ändå ska syresätta med efter filtrering så kunde jag snurra lite i saftsilen och öka på flödet.
Det finns saftsilsdukar av nylon som denna och i bomull. Mina olika varianter har olika storlek på maskorna och just denna är lite grövre och ger snabbare flöde ut.
3068 till vänster och min uppodlade Schneider-jäst till höger.
Skönt att kunna diska utomhus och låta det dropptorka i solen. Bryggarbänken skulle jag ändå spola av från all kletig vört.
Även isoleringen fick sig en dusch. Jag hatar verkligen överkok! Det sjuka är att jag kvällen innan diskuterade större kastrull med en bryggarkompis just för att minska risken för överkok. Eller så var det kanske just därför det kokade över, vem vet…
Provsmakning
HEFE XIV med 3068 Weihenstephaner
Halmgul, disig och snudd på grumlig öl åt citronhållet i färgen med kraftigt fluffig och krämig skumkrona bestående av stora bubblor. Skummet lämnar rester som stannar kvar ganska länge längsglaskanterna.
Doften är svavlig åt ägg/tänstickahållet med inslag av banan och skummad mjölk. Svagt lactosyrlig i avslutningen.
Smaken är frisk med banan och plåt. Låg beska med spår av örter och nejlika i små mängder. Lite pepparkaka i eftersmaken.
Finbubblig fast kraftig kolsyra fyller munnen och det finns en svag gummighet i munkänslan. Torr med ganska låg restsötma. Ingen diacetyl eller dms.
Omdöme
Okej som bäst med lite tråkiga smaker. Det är framförallt svavlet som stör mig oerhört och det blev inte bättre av kylskåpslagring denna gång. Bananen är på tok för svag också. Sammanfattningsvis; inte en öl jag bjuder bort ens.
Hefe XIV med jäst uppodlat från en Schneider Weiße-flaska
Ljust halmgul, lätt disig för stil helt utan grumling. Vit fluffig skumma som påminner om latteskumm med fina små bubblor.
Doften har en krispig ljus maltighet med främst päron som ester. Inslag av banan blandas med en lätt syrlighet och spår av gummi. Inget svavel, diacetyl eller dms.
Smaken har en pepprig fruktighet som fyller munnen, främst aprikos och päron även om det förekommer lite banan. Bismaker av ljus malt lite åt det sädiga hållet. Spår av blonda träslag, björk eller furu.
Lätt beska samsas med en kraftig, stickande kolsyra för att avsluta den lätta munkänskan. Lätt eftersmak som lämnar tungan lite kladdig.
Omdöme
En lättdrucken veteöl som är good men inte great. Fina estrar som tyvärr inte har tillräckligt med banan. Lite högre alkohol och restsötma hade balanserat syrligheten och gett en betydligt bättre öl.
Schneiderjästen tar här en promenadseger över 3068an som var problematisk både i smak- och doftbilden. Jag börjar tro att 3068 inte alls blir speciellt god i temperaturspannet 18-20c utan gärna ska jobba lite högre som jag kört tidigare. Den producerar mycket mer svavel än jag tidigare trott och en ”diacetylrast” räcker inte för att städa undan det.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Brekeriet Brillant & Funkstarter
Närbild på en pelicle jag har. Oklart vilka bakterier det rör sig om…
Jag skriver allt färre provsmakningar av kommersiella öl på bloggen, mest för att jag tycker fokus ska ligga på hembryggning och för att det finns så många andra bra ölrecensionssidor för den som vill läsa om nya öl. Det jag däremot tycker är intressant är att se hur vissa speciella kommersiella öl förhåller sig och inspirerar mitt egen ölskapande och ölbryggande. Så i samband med att Brekeriets öl blir svårare för mig att få tag på passade jag på att beställa två flaskor via Systembolaget och recensionen nedan är lika mycket för min egen del som för eran. Jag kommer labba en del med brettanomyces, pediococcus och lactobakterier framöver och utrustning samt bakterier har redan börjat samlas till bryggeriet. Ett nytt kapitel i min bryggning börjar här.
Funkstarter
Disig gyllengul med lågt skum och kraftig kolsyra.
Doften är syrlig och frisk mix av grape, papaya, klementin, stall, urin och läderkoppel. Mums!
Smaken är tydligt brettad men inte så syrlig som man kunde tro av doften. Lätt saisonig. Ganska hög beska och restsötma för att vara en vildöl.
Omdöme
En lantlig öl med riktigt fint brettbett. Inte överdrivet syrlig men fullproppad med magiska bakterier. Något bättre än nedanstående öl men båda var väldigt goda. Bröderna Ek vet hur man gör spännande öl! I grunden är det en Saison och den är sedan utjäst med Brettanomyces. Sägs vara en blandning av olika brettstammar.
Brillant
En kraftigt disig gyllengul öl med stora bubblor i det vita skummet.
Doften är intensivt pepprig med udda plastiga inslag. Lite koriander känns ihop med en cidervinös hästfiltsjolmighet. Lite statoilstoalett samsas med vanilj och blöt kartong.
Smaken är söt med stor kropp, kraftig pepprighet likt en saison med jordiga inslag och lite instängd möglig källare. Eftersmaken är nobelt humlebesk åt det örtiga hållet.
Omdöme
En god vildöl som är som gjord att samtala om vid middagsbordet. Jag hoppas få anledning att återkomma till denna läckerhet. Enligt Brekeriet är denna huvudsakligen jäst med Brettanomyces men även denna är i grunden en Saison.
Ni har väl inte missat Brekeriets grymma film?
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Senaste kommentarer