(Reklam: I samarbete med Mr Malt)
Mina humleutvärderingar fortsätter med bibehållen hastighet och denna gång blir det även en koppling till mitt ”Pilsnerprojekt” då Northern Brewer används i en del pilsnersorter.
Northern Brewer är en klassisk humlesort med rötter i England, där den utvecklades redan 1934 genom en korsning mellan Goldings och Brewer’s Gold. Syftet var att ta fram en mer robust och produktiv humle för bryggerier i norra England men med tiden kom sorten att få sin starkaste förankring i Tyskland, särskilt i Hallertau-regionen där den idag odlas i stor omfattning. Denna geografiska förflyttning har också påverkat hur humlen uppfattas stilmässigt – trots sitt brittiska ursprung är den idag starkt förknippad med tysk lagerbryggning och används ofta i traditionella europeiska ölstilar.
Rent bryggtekniskt räknas Northern Brewer som en så kallad dual-purpose-humle, vilket innebär att den fungerar både som bitterhumle och aromhumle. Alfasyrahalten ligger vanligtvis mellan cirka 6 och 10 procent vilket placerar den i ett mellanskikt där den kan bidra med en tydlig men balanserad beska.
Arommässigt är Northern Brewer relativt distinkt och skiljer sig från många moderna humlesorter. Den beskrivs ofta med toner av mint, trä, örter och ibland en lätt citrusaktig friskhet. Den mintiga och något resinösa karaktären är särskilt typisk och kan upplevas som både uppfriskande och strukturerande i ölet. Samtidigt finns det en märkbar skillnad mellan ursprung: den tyska varianten tenderar att vara mjukare och mer balanserad, medan den amerikanska ofta är kraftigare, med mer uttalade träiga och mintiga toner.
Ser man till den kemiska sammansättningen har Northern Brewer en relativt balanserad oljeprofil. Total oljehalt ligger vanligtvis runt 1,3 till 2,1 ml per 100 gram, med en fördelning där myrcen och humulen dominerar, följt av mindre mängder karyofyllen. Cohumulonhalten ligger i ett medelspann, vilket bidrar till en beska som upplevs som relativt ren och inte alltför skarp.
Maltnotan var min ”nya vanliga” för humletester med 98% Weyermann Barke pilsnermalt och 2% Syramalt. Jästen var klassikern Fermentis 34/70 fast som slurry. Humlen och dess schema var 50 gram på 20 min kok och 50 gram på 20 min hopstand 80°C i kylningen.
Jag hade lite strul med krossen även denna bryggdag vilket syns tydligt på bilden ovan. Ena sidan av valsen drog sig så där blev det väldigt klent krossat vilket jag inte märkte förrän all malt passerat då det bara är 2,2 kg i mina 10l-satser. Jag ställde tillbaka valsavståndet och krossade allt igen vilket gick snabbt och gav bra resultat, kanske ett uns mycket mjöl. Mäskprogrammet var min standard, dvs HochKurz med en extra kvart på betaamylaserasten så 45m 63°C och 30m 72°C. Mäskning och kok var händelselösa i vanlig ordning med Braumeistern. En doftinspektion av humlepåsen gav mycket citrus, nyklippt gräs och mint. OG smög återigen upp till 1.050 mot förväntade 1.048 så det börjar bli dags att justera antingen mängden malt eller min mäskprofil i Beersmith. Jäsningen skedde ”fritt” i min matkällare som höll 11,5°C.

Inmäskad och uppfyllt över maltröret för att undvika plask från recirkuleringen.
Det blir lite dramatiskt ljus med mitt nyinstallerade lysrör och i övrigt släckt. Köttyxan förstärker det hela lite…
Efter mäskningen.
Utmäskning och sedan lakning i kastrullen bredvid eftersom maltröret inte går fritt över vörtnivån när jag vill ha 11l efter kok.

Värmning till kok.
Dagens hjälte.
Hopstand under 80°C för att bevara humleoljorna och inte generera allt för mycket beska.
Jag tyckte att tempen sjönk lite för snabbt så då kom denna ”hold-funktion” bra till pass.
Flytt till jäshink och nej, all den där jästen fick inte följa med utan bara en slurk.
Diskad och färdig klockan 11, smutt!

Halmgul kristallblank (ej på bilden som var från början av fatet) öl med stabil vit skumkrona.
Väldigt örtig och mintig arom med medelstor citrus. Lite plastig doft med tall och allmänt fruktig åt pomelo och grapefrukt. Mindre mjölkigt inslag.
Hög men behaglig beska som är lång.
Ej tydlig alkohol.
Bra pilsnermaltsmak och tydlig humlekaraktär. Något plåtig i smaken.
Välbalanserad.
Hög kolsyrenivå.
Godkänd teknisk kvalité.
Övriga kommentarer och råd
God öl överlag men här fokuserar jag helt på humlesmakerna; ”Skaplig men inte en favorit”. Jag gillar plåtigheten och citrustonerna skarpt men som paradpilsner behöver humlen lite mer stöd av andra smaker för min del då citrus och mint är så dominanta, framförallt till en stram nordtysk pilsner i stil med Jever.
| Lindhs Pils (P47) – Humletest Northern Brewer (Tysk pilsner) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2246 g
Fly sparge with 3.32 L water at 75.6 C
Total amount of hops: 100 g
Recommended starter size: 0.72 L / 194.6 Billion cells. BrewNotes Tastenotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Senaste kommentarer