(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

En del produkter klarar jag av att testa och utvärdera relativt snabbt medan andra kräver längre tid och fler omgångar av tester för att kunna skapa mig en heltäckande bild. Även om jag tryckjäst både i pet-tank och i Corneliusfat under många år så kändes det ändå som en helt ny värld att ge mig in i tryckjäsning och spundning med SS Brewtechs Unitank Fermenter 159l inklusive glykolkylare 1,5 hp, värmedyna och FTSS temperaturstyrning. Efter lite bollande fram och tillbaka med Humlegården gick de med på att jag kunde få hyra en SS Brewtech-anläggning i tolv månader för att göra ett antal bryggningar och sedan utvärdera. En fantastisk möjlighet och ett privilegium men för ordningens skull har jag inte fått någon utrustning eller ekonomisk ersättning för detta inlägg varken från SS Brewtech eller Humlegården, mer än bannern längst ner på sidan och därav ”varning för reklam”. Det här testet och den här utvärdering speglar min egen subjektiva åsikt där jag gör mitt bästa för att vara så objektiv som möjligt.

Unitank / Kombitank
Det behöver egentligen inte vara någon skillnad mellan en rostfri jästank och en unitank eller kombitank på svenska. Stora bryggerier delar ibland upp jäsningen mellan jästank och lagringstank men ofta finns det möjlighet att trycksätta bägge två. Den klassiska tyska öppna jäsningen kombineras med liggande lagringstankar för att skynda på processen att få jästen att sjunka till botten. Unitank är en modernare lösning som sparar utrymme men även minskar mängden disk i och med att man jäser och lagar ölet i samma tank istället för att flytta det. Principiellt finns det både fördelar och nackdelar med detta; I mindre skala så är varje flytt av ölet väldigt vansklig på grund av oxidering samt svinn i varje led. Kolsyresättningen i en unitank blir gratis samt att trycket under jäsningen (om man väljer att ha det) minskar ester- och fenolbildning vilket ger renare smaker eller möjliggör något varmare jästemperatur. Nackdelen är kostsammare utrustning som väger mer och vid fel hantering kan bli farlig. Antalet unitankar styr hur ofta det går att brygga så gillar man lageröl och bara har en tank så går det inte brygga oftare än varannan månad, beroende på hur länge man vill lagra i tank.
En del mindre bryggerier jäser i icke trycktåliga rostfria kärl för att framåt sista 10% av jäsningen flytta ölet till en kolsyretank där kolsyran stängs in (spundas/sprundas) och kolsyresätter ölet på naturlig väg. Ölet får sedan klarna en tid och lagras före paketering på flaska eller fat. På så sätt kan flera jäsningar pågå parallellt i billigare tankar och sedan turas om att kolsyrejäsa på slutet vilket ofta är kostnadseffektivt. Utöver detta finns något som kallas för brite tank vilket fritt kan översättas till klartank. Den fungerar som en bufferttank och ofta är ölet redan filtrerat när det når klartanken i väntan på att tappas på fat eller flaska.
För det lilla mikrobryggeriet eller bryggeripuben är unitanken ett attraktivt alternativ där vissa t.om. serverar direkt från tanken. Detta möjliggörs genom att det efter jäsningen går att dumpa jästkakan vilken då inte kan kannibalisera på sig själv och skapa buljongliknande aromer s.k. autolys vilket är en viktig smakkomponent i vissa champagner. Unitanken är mer förlåtande för bryggaren under jäsningen som inte behöver passas på samma sätt. Ställs ett tryck på 1,0 bar och 10°C redan från början av jäsningen och jästen är pigg och aktiv behövs egentligen inga fler justeringar eller moment förrän ölet går att dricka. Många dumpar jästen som sagt, vissa gör diacetylrast dvs. höjer temperaturen mot slutet av jäsningen, samt att de flesta sänker temperaturen till cirka 0°C under lagringen. Här finns en rad olika varianter på förfarande beroende på ölstil, jäststamm samt bryggarens preferens.

SS Brewtech Unitank Fermenter 156l
Jag har testat många olika sätt att jäsa och framförallt väldigt många olika jäskärl under årens lopp. Allt från 1,5l petflaska, glasdamejeanner 5/10/15/20l, plasthinkar 10/30/60/200l till rostfria hinkar 45/60/95l, koniska tankar 30/70l, Corneliusfat 5/9/19l och Unitank i PET 60l. Som sista del i mitt lite galna hembryggeri-XL-projekt ville jag även testa att skala upp jäsningen till samma storlek som övrig utrustning men framförallt samma professionella nivå som små mikrobryggerier kör på. Valet föll på SS Brewtechs 156-litersvariant med matchande glykolkylare på 1,5 hk samt en rad extratillbehör. Unitanken finns även i betydligt rimligare hembryggarstorlekar på 26, 53 och 64 liter och nyligen lanserades även version 2.0 av denna tankserie men jag har alltså testat första generationen.

I grundpaketet ingår en uppsjö av tillbehör, packningar och kopplingar: 8″ TC lock med fastsvetsad kylspiral för temperaturkontroll, spjällventil för jästdumpning, spjällventil med ställbar tapparm, ventil för avtappning av prover, 3″ TC-anslutning för torrhumling, rengöring (CIP) och övertrycksventil, 3″ TC-lock med övertrycksventil, diffussionsten för kolsyresättning, 3/8″ kulventil, 1,5″ TC blow off-rör till 1/2″ kulventil, isoleringsjacka av neopren, tryckmätare, dykrör med digital LCD-termometer, rostfri hylla, justerbara fötter, 10-tal TC-klämmor och minst lika många silikonpackningar.Om någon mot förmodan orkade läsa hela meningen ovanför förstår ni att det tar sin lilla tid att grundligt rengöra varje enskild del innan montering. Från tillverkningen av rostfritt används en del fett så det räcker inte med en omgång saniclean före premiären. Med grundpaketet ingår allt utom slang för flytt till fat eller flaska så egentligen är kitet komplett beroende på vad och hur man vill jäsa. Jag vill jäsa lager på 7-10°C, tryckjäsa och/eller spunda samt lagra kallt och då krävs kyla, spundventil samt styrning. SS Brewtech har tre glykolkylare med olika storlek och kraft beroende på hur stor mängd öl som ska kylas och antal tankar. Det går nämligen att ha fler unitankar som delar på en och samma glykolkylare, styrningen sker på tanken och inte i glykolkylaren som är lika smart eller dum som ett kylskåp. Till min hyrda tank som rymmer 159l och som jag jäser satser om 120-130l i passade den minsta 1,5 hk-modellen bäst. Glykolkylaren förses med en blandning glykol och batterivatten som sedan kyls och hålls vid önskad temperatur, oftast några minusgrader. I kylmediet placeras en liten pump som skickar den iskalla glykolen upp genom locket och via slang till jästanken som i detta fall har en kylspiral i locket liknande de vi kyler vört med efter koket. I Unitank version 2.0 är denna spiral istället ersatt med en kylmantel på utsidan av tanken vilket ger större kontaktyta och lite enklare disk. Pumpen i glykolkylaren styrs av FTSs Touch temperaturkontroll och när vörten är för varm så startar den pumpen och kör glykol genom tanken till rätt temperatur uppnåtts, vilket den mäter hygieniskt via dykröret på tanken. FTSs Touch har även möjlighet att styra en värmedyna som placeras runt unitankens nedre konade del vilket jag även testat. Då blir man helt oberoende av rummets temperatur och kan välja både varmjäsning och kalljäsning även om bryggeriet (fd. garaget för min del) kan hålla 15°c vintertid. För att styra mängden tryck i jäsningen behövs en spundventil. De finns i en rad olika modeller och prislappar och i liten skala går det komma undan med en enkel modell men när vi är uppe i de här storlekarna krävs precision och kvalité för att undvika att bygga sig en stor ölbomb. Jag har sagt det förr men säger det igen; tryckjäsning kan vara livsfarligt på en rad olika sätt så var säker på att ingen övertrycksventil eller spundventil är defekt eller igensatt och dubbelkolla alltid så jästanken är helt trycklös innan du på något sätt öppnar den!

SSBrewtech har två olika varianter av matchande spundventiler (eller SSpundventiler som de så skämtsamt kallas), en med och en utan tryckskala. Skalan används för att enkelt ställa in önskat tryck men eftersom unitanken har en tryckmätare på toppen går det även ganska enkelt att reglera trycket manuellt via denna genom att trycka i co2 i tanken vid början av jäsningen och skruva på spundventilen tills det precis börjar bubbla. Jag har testat spundventilen med skala på skruven. Som sista del i kitet har jag även testat snabbkopplingar och neopren mellan tanken och glykolkylaren vilka underlättar vid diskningen och vid eventuell flytt av någon av delarna.

Första intryck och installation
Även om mina två mjölktankar på 200 liter styck kan tyckas stora och otympliga så bleknar de i jämförelse med 159l-unitanken. Det är en rejäl best så för en smidig installation rekommenderar jag att man är två personer som hjälps åt för det är både stort och tungt. Eftersom jag ska skicka tillbaka tanken behövde jag emballaget/kartongen intakt, annars hade det nog varit enklare att försiktigt klippa upp kartongen längs sidorna istället för att hasa ut innehållet över en filt. Tungt i detta fall är tätt sammanlänkat med första intrycket, nämligen att denna pjäs håller oerhört hög kvalité och finnish på alla ytor och svetsningar. Allt är polerat och sammansatt med mycket hög precision och allt känns superproffsigt. Jag har pratat med många bryggare som försökt spara pengar genom att köpa billiga kinesiska jästankar och blivit mäkta besvikna när svetsningar sett ut som överkörda mördarsniglar och skarvar börjat rosta efter kort tids användning. Vill man se bilder från unboxningen så finns de här.

Efter att ha rengjort alla lösa delar med först PBW och sedan en något starkare Saniclean-lösning för viss passivisering (vilket egentligen ska ske med citronsyra men sägs vara helt onödig procedur) var det dags för samma behandling av insidan på tanken. Med alla kopplingar på plats skickade jag med hjälp av min dränkbara pump, placerad i en plasthink nedanför unitanken, rengöringsvätskorna till den medföljande roterande CIP-spraykulan som marinerade insidan och kylspiralen. Med en extra 1/2″NPT-1,5TC-koppling flyttades sedan pumpens flöde mellan alla in- och utgående anslutningar på tanken tills allt var rengjort, sköljt, passiviserat, sköljt och slutligen desinficerat inför premiärjäsningen. Denna installationsprocedur är liknande rengöringen efter jäsningen fast då endast med PBW, sköljning och tillsist Saniclean i normalstyrka. Utan någon sorts pump blir rengöringen av en sån här tank ytterst svår, snudd på omöjlig men det finns många lösningar i alla prisklasser. Själv har jag en dränkbar pump från Meec/Jula som följde med huset så den är minst 15 år gammal och kostar runt femhundringen. Samma pump använder jag regelbundet vid tvätt av fat. Jag avråder starkt från all sorts mekanisk rengöring med borstar eller liknande på hela kalla sidan, även med rostfritt stål. Även mikroskopiska repor kan ge frizon åt bakterier så låt rengöringsvätskan göra jobbet istället!

Metod – jäsning, spundning, lagring, flytt och rengöring
Med allt på plats, rengjort och desinficerat saknas bara vörten som antingen kan skickas via slang till toppen av tanken för viss syreesättning eller till övre spjällventilen där ölet senaste ska tappas ut för en mer ”fast installation” jämfört med hängande slang. Även här behövs en pump och jag använder min Blichmann Riptide både till vattenflytt till mäskkärl, recirkulering, vörtflytt till kokkärl samt kylning via plattvärmeväxlar till jästank. Med all vört och jäst i tanken stängs alla anslutningar, spundventilen justeras till önskat tryck och fylls med vätska och snabbkopplingarna med glykol kopplas på. Med en enkel knapptryckning på FTTs Touchkontroll ställs önskad jästemperatur in medan glykolkylaren kör på med sina -3°C hela tiden. Det går att övervaka jäsningen med en flytande hydrometer som t.ex. Tilt Pro även genom en så här kraftig rostfri tank men trycket kan spöka med mätvärderna och hur i hela friden fiskar man egentligen upp den ur tanken efter avslutad jäsning? Jag har istället använt mig av provtagningskranen för att göra manuella SG/FG-värden men eftersom det är en unitank är det inte lika petigt med när man fastställer sitt FG, ölet är i skyddad miljö. Visst kan man råka missa diacetylrasten med denna avslappnade inställning men jag kör sällan med sådan då jag inte har problem med diacetyl. Medföljande provtagningskranen är perfekt till mätprover men vill man kunna smyga sig ett smakprov rekommenderar jag istället antingen SS Brewtechs Provtagningsspiral eller att koppla en picnickran med sytråd på något sätt. Trycket måste oavsett utrustning reduceras för hålla skummet nere på rimlig nivå och behålla någon kolsyra.

Temperaturen visas tydligt på touchdisplayen både via siffror och en graf och där det går att utläsa ifall glykolkylaren haft för varmt kylmedie och svängningarna blivit för stora. Initialt fegade jag med lite högre temperatur i glykolkylaren men då blev temperatursvängningarna för höga och lagringstemperturen likaså. Efter en del testande kom jag fram till att -5°C hela tiden fungerade bäst för en jämn jästemperatur och att få ner det färdigkolsyrade ölet till 1,2°C tog förvisso lite tid men var inga problem alls. Lägre ner kom jag inte med -5°C glykol och jag vet ärligt talat inte hur lågt i temperatur det fungerar utan att problem börjar uppstå, det är ett annat test.

Mängden kolsyra i ölet styrs antingen direkt vid initial jäsning eller så jäser man med visst tryck och kolsyrejäser mot slutet med ett högre. Vanligt tryck att jäsa rensmakande öl som lager på är runt 1,0 bar medan veteöl eller belgiska öl, där jästen är en viktig smakkomponent, med fördel jäser helt utan tryck de första ca 5 dagarna. Med stäng jäsning dvs. tryckjäsning eller spundning är ölet kolsyrat redan innan FG har uppnåtts. För att mäta FG på bra sätt måste kolsyran avlägsnas och enklast är att hälla provet genom ett kaffefilter. När FG uppnåtts sänks temperaturen genom att justera på touchdisplayen. Antingen kör man den tyska traditionella metoden och sänker 1°C per dygn eller den mer moderna kallkrashningsmetoden där man chockar jästen med en snabb teemperaturminskning direkt till cirka 0°C. En trycktank klarar av en hel del övertryck men samtliga är känsliga för undertryck, precis som ubåten som skulle besikta Titanic härom året. Se därför till att det alltid är övertryck i tanken när temperaturen ska sänkas eller när ölet ska tappas på fat eller flaska så inte tanken imploderar. Mer tryck tillsätts enklast genom att koppla en kolsyrepatron på den diffusionssten/kolsyresten som ingår och som sitter på insidan av tanken.

Omdöme och kommentarer om dagligt bruk
Efter att ha använt SS Brewetechs unitank i ett år är min upplevelse samma som mina initiala intryck, det här är proffsutrustning med exceptionell kvalité rakt igenom. Snygg som tusan och byggd som en pansarvagn med standardkomponenter som är lätta att byta ut under årens lopp för om man bara sköter om den här tanken med rätt rengöringsmetod så håller den säkert en livstid. Storleksmässigt har den passat perfekt till mina satser på 120-130 liter men storleken och vikten på själva tanken är lite i överkant för min klena fotografrygg. Med min metod att diska via en 30l-jäshink med dränkbar pump i behöver tanken placeras en halvmeter högre upp och då har min fru varit tvungen att hjälpa till för att kunna lyfta upp den kontrollerat. Med en vanlig icke dränkbar pump kan tanken stå kvar på marken men jag tyckte att min Blichmann Riptide var för klen för att driva spraykulan, någon annan pump har jag inte men skulle skaffa en om den här utrustningen varit min.

Antalet anslutningsmöjligheter, tillbehör och konfigurationsvarianter är enorma. Provtagningskranen är väldigt smidig men jag hade önskat att den hade en annan nippel så det gick att ansluta egna tillbehör som en sytråd eller liknande för att kunna provsmaka ölet med bibehållen kolsyra längs lagringens gång. Provtagningsspiralen pig-tail löser det problemet men den har jag inte testat. Det går att koppla sytråd på den övre butterflykranen men då får man en provsmakning längre ner i tanken med risk för jäst eller torrhumle. På tal om butterflyvalve så har det fungerat utmärkt att dumpa jästen efter jäsningen vid den nedre anslutningen. Vill man spara och återanvända jästen rekommenderar jag en slangnippel och desinficerad slang till en större glasflaska. Ska jästen slängas så fungerar det smidigt med en ugnsplåt eller slang som dras till golvbrunn. Att öppna och stänga kranen försiktigt och kontrollerat, både för att dumpa jäst och tappa öl på fat har fungerat perfekt varje gång. Mycket hög kvalité på dessa kranar!

Temperaturstyrningen med hjälp av inkluderade kylspiralen, glykolkylaren, FTSS, pumpen och värmedynan har även den fungerat perfekt och helt utan anmärkning. Kontrollpanelen är oerhört enkel att styra och temperaturen skjuter inte över åt något håll utan är helt stabil. Jag har inte någon liknande anläggning att jämföra med men hastigheten från 10°C ner till kallkrash runt 1°C tar ett antal timmar det kan skilja sig från gång till gång beroende på mängden öl, bryggeriets temperatur och hur man ställt in glykolkylarens temperatur. Glykolkylaren är verkligen ”set-it-and-forget-it” med en kontrollpanel och display påminner om en STC-1000 som många säkert känner igen. Knappa in önskad temperatur en första gång och sen är det bara on- och off-knappen som är det enda som behöver användas framöver eftersom kontrollen minns inställt värde även utan ström. Jag har två negativa kommentarer om glykolkylaren och den första är att kompressorn brummar en del vilket endast är ett problem eftersom vi har sovrummet precis intill bryggeriet, i övrigt har jag inte hört den. Den andra är att det bildas en del kondens på locket och då framförallt sommartid då luftfuktigheten i källaren är högre.
Kondens bildas även på jästanken och då främst på de delar som inte täcks av neoprenjackan. Ställ alltså varken unitanken eller glykolkylaren på ett ömtåligt golv. För min del handlade om att torka locket och golvet några enstaka gånger så inget ansträngande arbete. Neoprenjackan går tyvärr inte att demontera utan att skruva bort precis alla anslutningar och även plattan under benen så det är inget man gör i onödan vilket jag tycker är lite synd. Dels skulle jag gärna ha tanken ”naken” när den inte används eftersom den är så snygg men även för att kunna göra exteriör rengöring av tanken eftersom jag är lite överdrivet petig med hygienen. Spiller man öl eller vört på neoprenen så vill man ju gärna kunna skölja den delen lite smidigt.

Förutom standarduppställningen med spundapparaten har jag även testat att använda överbliven kolsyra för att istället ”kolsyrespola” mina corneliusfat. Detta genom att ställa in ett för högt tryck på 1,5 bar på den stora spundapparaten, koppla en nippel på blowoff-kranen och tryckslang till fatet där en extern spundapparat monterats inställd på 1.0 bar istället. Det finns förvisso en säkerhetsövertrycksventil i toppen på jästanken men att köra enbart med en liten billig spundapparat, dvs. inte ha den stora som extra säkerhet, avråder jag ändå ifrån. Med det sagt så fungerade denna lösning utmärkt och det var enkelt att ställa in önskad mängd tryck via den stora manometern på tanken. Ett smart sätt att spara kolsyra på, vilket för mig vidare till flytten av det färdiga ölet till fat. Har man kolsyrat ölet i tanken, antingen genom tryckjäsning, spundning eller genom att trycka in kolsyra från extern tub via diffusionsstenen så behövs mottryck för att kunna flytta ölet till fat eller flaska med bibehållen kolsyra och utan extrem skumbildning. Här regleras hastigheten och skummet genom att ha en spundapparat på mottagande fat. Ölet vandrar då från jästank till fat med nästan helt bibehållen kolsyra medan tanken hålls i lagom tryck med en extern kolsyretub. Det tar någon timme att fylla sju corneliusfat och det är lätt hänt att få öl i spundapparaten om man inte seriekopplar två fat eller är extremt vaksam. Det går även åt en del kolsyra i processen men den har man förhoppningsvis sparat in tidigare i processen via spundning och kolsyresköljningen (i brist på bättre ord).

Jag har testat att krascha ölet med gelatin och dumpa det en vecka senare med utmärkt resultat. Jag använde mitt standardrecept för blandningen av gelatinet vilket blev 5dl kokt vatten med 5 tsk gelatinpulver samt 14 gram askorbinsyra för säkerhets skull syremässigt. Viktigt är att tanken töms på tryck för att tillsätta klarningsmedel eller torrhumle om man inte bygger någon anordning för detta. En vecka med gelatin vid kall temperatur gjorde att jag sedan kunde flytta ölet till fat med en industrifiltrerat utseende.

Den enda riktigt stora nackdelen för min del med hela den här jästanksuppställningen är disken efteråt. Den är förvisso självgående och relativt kladdfri men det är många in- och utgångar som ska rengöras och allt ska ske i tre omgångar; diska, skölja, desinficera. Har man inte möjlighet att skvätta helt fritt måste alla anslutningar som inte diskas för stunden dessutom stängas igen. Det enklaste och snabbaste momenten är faktiskt att diska själva stora tanken, även inklusive kylspiralen. Det är alltså alla sju TC-öppningar som tar merparten av tiden för de blir inte rena enbart av CIP-spraykulan.

På önskelistan så hade jag gärna sett någon möjlighet att installera nivåindikator eller på annat sätt få veta hur mycket vätska det är i tanken. Dels för att veta hur stor sats det blev men även hur många fat som kommer gå åt vid tappning samt hur mycket det är kvar att tappa ur. Som det är nu sker allt helt i blindo.

Slutkommentar
Jag tjatar om kvalitén nu igen men den är verkligen toppklass. Letar man efter en riktigt grym unitank med alla tänkbara konfigurationsmöjligheter så har man hamnat rätt och jag kan tänka mig att version 2.0 som nyligen lanserats är ytterligare några strån vassare. Jäser man något varmare eller lagrar kortare tid än jag gör så räcker det säkert med en unitank men för min metod samt hur frekvent jag vill brygga hade två tankar varit idealiskt. Jag är väldigt tacksam att fått möjligheten att testa och utvärdera SS Brewtechs unitank och det kommer kännas trist att skiljas från den.

Uppställningen för disk via CIP-spraykulan. Notera de öppna portarna där det kommer ut vätska under denna konfiguration. Inga mängder men mer än vad jag vill svabba upp från golvet.

För att samla rengöringvätska i hinken har jag tagit 90-graders TC-böjen och monterat längst ner på tanken.

Det svarta är smuts eller fett från tillverkningsprocessen.

Min anslutning för att kunna spruta rengöringsvätska till övriga TC-anslutningar utöver CIP-spraykulan. Här hade 10 cm längre slang varit lämpligt men det fungerade bra trots böjda slangen.

Här körs CIP-spraykulan.

Rengöring och passivisering av alla lösa delar.

Dykröret med temperatursond instucken.

FTSs touchkontroll

Kontrollpanelen på glykolkylaren. Tryck SET, välj temperatur och gå och käka korv.

Neoprenskydd för silikonslangarna som jag inte ville kapa i rätt längd eftersom de ska lämnas tillbaka. Därför fick det bli dubbelt upp vilket kanske ser lite konstigt ut.

Snabbkopplingen på slangen som ger en kladdfri demontering.

Lagring. Notera det raka strecket i grafen.

Kondens på tankens stora öppning. Den uppstod främst vid lagringstemperaturen och inte under jäsningen.

Tryckmätaren som är hygieniskt försluten i underkant mot tanken/vörten. Det kan alltså inte tränga upp någon vört eller öl i den. Jag saknar skala i bar men annars väldigt hög kvalité.

Även lite kondens på benstativen…

…och på glykolkylarens topp främst från slangarna där neoprenen inte täcker hela vägen ner i min uppsättning.

Flytt från unitank till fat. Jag har kört med ölslang och John Guest-pushkopplingar eftersom de klarar tryck.

På mottagande fat sitter min enklare spundventil där hastigheten på överföringen styrs.

För att enkelt kunna koppla på kolsyra har jag satt en PET-flaskeadapter på en stump kolsyreslang.

Disk efter avslutad flytt till fat.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: