Posts By Lindh

Luciadunkel (D3)

Det var inte så länge sedan jag bryggde en dunkel senast och jag har tidigare inte varit någon direkt storkonsument av stilen, även om den växer sig allt starkare hos mig på senare tid. Precis som med veteöl så är det här en ölstil som jag dessutom oftast dricker max ett glas av per tillfälle vilket även det drar ner på både mängd och antal bryggningar per år. Förra gången jag bryggde den, i slutet av augusti, blev satsmängden bara 1,5 fat pga bryggverkstest så den ölen gick åt tillsammans med höstens alla goda grytor och jag ville så gärna ha lite mörk lager på julbordet.

Receptet
Jag planerade därför en satsstorlek på 100 liter eller fem fat för att kunna ha dunkel kvar även genom påsken. Jämfört med tidigare bryggningar så ökade jag på Münchnermalten rejält i linje med det recept jag egentligen velat brygga tidigare men inte haft tillräckligt med malt hemma vid bryggtillfället för. Nu hade jag köpt mig en 25-kg-säck och även om jag tjuvat en del till den tidigare pilsnerbryggningen så räckte det ändå till 83% av maltnotan. Flera traditionella varianter av dunkel bryggs med 100% Münchnermalt men jag är lite försiktig när det kommer till Münchnermaltens enzyminnehåll och kapacitet att konvertera sig själv. Jag vill även gärna ha en mer komplex maltsmak så därför blandade jag i 10% pilsnermalt, 3% syramalt (mest för pH:t skull), 2% Caramünchner III och 1,7% Carafa Special I. Så förutom betydligt mer procent ljus Münchnermalt reducerade jag samtidigt karamellmalten från 5% till 2%. Jag tyckte även att den rostade smaken var lite för dominant i förra versionen så jag minskade den en aning. Slutligen ville jag ha ett uns mer alkoholstöd så jag siktade på 1.056 istället för 1.054 och ökade IBUn motsvarande för att ytterligare balansera sötma. Nu gick mäskningen lite över förväntan så jag landade på 1.059 efter kok så det får ni ta hänsyn till i receptet nedan. Det här är en ölstil där lite extra alkoholhalt inte märks lika mycket som i en ljus öl utan det passar väldigt bra, iallafall vintertid när de flesta har lite mindre glas än i sommarhettan.

Bryggningen
Denna bryggning gjorde jag med mitt stora 2-hl-bryggverk och med en tvåstegs infusionsmäskning. Dagen innan fyllde jag upp 130 liter i vörtpannan och värmde i ca en timma för att spara lite tid på bryggdagen morgonen därpå. Inmäskningen gick klockrent och jag prickade exakt 63,0°C och senare även 72,0°C. Med andra ord är intrimmningens tid förbi både när det gäller bryggprogrammet och vattenkranen som styr flödet av kylvatten till plattvärmeväxlaren när jag kyler mitt mäskvatten. Tidigare har jag haft svårt att ställa in lagom flöde på kylvattnet då jag har så högt tryck i kranen att 1 mm ger 10°C skillnad men så kom jag på den löjligt simpla men tillika briljanta idéen att sänka flödet steget före på avstängningskranen till bryggeriet. Med två kranar att styra flödet kunde jag på bara några sekunder trimma in de 69°C jag skulle ha för att landa på 63,0°C i mäsken. Glockenspiel!

Efter en fullgod men dock försiktigt omrörning fick jag tyvärr lite mer skum på mäskytan än jag tidigare fått. Det berodde till stor del på att jag hade Lauterhelixen vikt som en åtta för att minska dödyta på botten av mäskkärlet. “Åttan” gjorde att jag inte kunde röra om i mäsken med mäskrodret tryckt ända ner i botten utan jag fick rotera den en bit upp, med lite extra skum som resultat. Eftersom jag varken lakar eller främst inte flödeslakar så är inte en heljämn dränering av mäsken av stor vikt egentligen så jag kontemplerar en återgång till det normala förfarandet en tid framöver för att sedan utvärdera.

Efter koket hade jag tänkt att för-kyla vörten i samband med whirlpool och då genom min rostfria motströmskylare från Brewtools. Även fast jag testkört proceduren med enbart vatten några dagar tidigare så gick det inget bra på själva bryggdagen. Slangklämmorna jag använde var för stora för mina små 12×16-silikonslangar så det gick inte att få systemet helt tätt när det väl var varm vätska som cirkulerades. Resultatet blev en kokande vörtfontän och en del nya svärord till Nyordslistan2020. Jag avbröt spektaklet snabbt och körde istället en “one pass” genom plattvärmeväxlaren med 14-15°C utgående som resultat till jäshinkarna. Jag vill gärna bli av med merparten av kalldruven från kylningen och antingen kan detta ske redan i vörtkokaren genom att göra en snabb kylning som dock inte behöver vara hela vägen till pitchtemp, eller så kan man separera kalldruven i jästanken men då är en konisk botten mer eller mindre ett måste. Jag är inte helt färdig med hur jag ska göra med denna del av processen ännu.

Julafton
Denna bryggdag ägde rum på luciadagen men går det verkligen fermentera fram en riktigt bra lager på 11 dagar utan att varken jäsa varmt eller lagra mer än några dagar? Både nja och nej faktiskt. Jag fick till en helt okej Dunkel men det saknades en hel del till det jag kallar en “världsklasslager”. För att inte experimentera med (eller kanske forcera) hela satsen tog jag ut några liter vört vid sidan av huvudsatsen och tillsammans med vört från slangar och plattvärmeväxlare fick jag till en liten jäshink med 5 liter vört som fick en rejäl dos superpigg lagerjäst. Sedan fick hinken jäsa fritt i matkällaren på 12-13°C istället för de 10°C styrt på vörttemperatur som de resterande 95 litrarna fick genomlida. Sidosatsen jäste ut 100% redan den 21:e december, precis lagom till det var dags att spunda (flytta jäsande vört med 5°Ö extrakt kvar till fat för kolsyrejäsning) huvudsatsen. Det gav mig endast 3,5 dagar att kolsyra fulsatsen på 0°C, så någon direkt lagringsperiod var det inte tal om. Men slutligen stod det några glas med dunkel på julbordet vilket gjorde mig glad (föräldrarna ville hellre ha min pilsner). Någon provsmakning av sidosatsen blir det absolut inte tal om men en utvärdering av den stora kanske jag gör om några veckor.

Recept

Luciadunkel (D3) (Centraleuropeisk mörk lager)

Batchsize: 93 l
OG: 1,059 SG
FG: 1,009 SG
Alcohol by volume: 6,6 %
Bitterness: 28,3 IBUs
Color: 29,8 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
30,00 g Calcium Chloride (Mash 60,0 mins) Water Agent 1
20,00 g Antioxin SBT (Mash 0,0 mins) Water Agent 2
10,00 g Salt (Mash 60,0 mins) Water Agent 3

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20844 g Munich I (Weyermann) (14,0 EBC) Grain 4 83,3 %
2511 g Pilsner (4,5 EBC) Grain 5 10,0 %
753 g Acidulated (Weyermann) (3,5 EBC) Grain 6 3,0 %
502 g Caramunich III (Weyermann) (139,9 EBC) Grain 7 2,0 %
426 g Carafa Special I (Weyermann) (630,4 EBC) Grain 8 1,7 %

Total amount of malt: 25037 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 72,88 l of water at 68,9 C 63,0 C 45 min
Alpha-Amylase Add 50,00 l of water at 86,8 C 72,0 C 30 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
167 g Hallertauer Mittelfrueh [3,50 %] – Boil 45,0 min Hop 9 15,0 IBUs
167 g Saphir [4,60 %] – Boil 15,0 min Hop 10 13,3 IBUs

Total amount of hops: 334 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1,0 pkg Bavarian Lager (Wyeast Labs #2206) [124 ml] Yeast 11

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Ölets smaker och provsmakning

Att skriva ett blogginlägg om ölets alla smaker är dömt att misslyckas för det skulle krävas en hel bok, så istället tänkte jag beskriva en metod för att lära sig identifiera smaker så man kan träna upp sin förmåga. Det sägs att öl kan innehålla tusentals olika smaker men det är nog en överdrift. Några hundra olika är nog mer realistiskt men det är inte alla som har så bra smak- och doftsinne att de kan urskilja alla dessa. Det positiva är att det går att öva upp sinnet väldigt mycket även om inte alla kan träna sig till att bli så kallade supertasters. Egentligen är det inte näsan som tränas utan hjärnans förmåga att identifiera vad näsan skickar för signaler men vi lämnar hårklyverierna och går vidare.

Till att börja med har vi munnens ganska dåliga förmåga att identifiera smaker, fem stycken jämfört med näsan förmåga på upp till 10.000. För munnen så talar vi främst om grundsmaker, som då är det enda man kan känna om man förlorat doftsinnet. Testa att smaka på lite kanel när du håller för näsan för en tydlig illustration av detta. Grundsmakerna delas in i sött, salt, surt, beskt och på senare tid umami. Några bubblare som ibland nämns i detta sammanhang, men som inte är allmänt vedertagna som grundsmaker, är metallsmak (blod), astringens (omogen banan), brännande (chili) och kylande smak (mentol).

Kategoriseringsmetoden
De Namibiska urinvånarna Himbas saknar ett ord för färgen blå och kan därför inte urskilja blått från grönt. De hade däremot mycket fler ord för färgen grönt än alla andra språk. Med andra ord; det som inte har ett namn, finns inte. Ska vi lära oss något om ett ämne så måste det finnas namn på dess beståndsdelar. Den pricipen gäller verkligen när man ska lära sig känna igen smaker, man måste ha namn på allt man känner för att kunna lära sig identifiera smakerna.
För någon som inte övat upp denna förmåga är det svårt att känna skillnad på t.ex. grapefrukt och pomelo men att känna att det doftar citrus, eller ännu lättare “frukt”, klarar de flesta. Därför är det bra att först lära sig identifiera huvudkategorierna. Några exempel på dessa kategorier är fruktig, kryddig, gräsig, jordig, rostad, metallisk eller spritig. En start skulle t.ex. kunna vara; ölet har en tydligt fruktighet tillsammans med godissötma och en vass beska. Om man skriver ner sina första direkta intryck kan man sen sitta och fundera på om det är någon speciell fruktfamilj smaken kommer från; är det en citrusfrukt eller mer åt äpple/päron? Doftar det moget eller övermoget? Övning ger färdighet och när man väl tydligt identifierat t.ex. citron så kommer det vara lättare att identifiera just citron nästa gång man provar öl.

Värdeord
Utöver själva doften (citron) så brukar man i nästa steg lägga till ett värdeord som avspeglar mängd. Här är några såna exempel:

– Ingen/Saknar
– Mycket låg, mycket liten, mycket svag
– Låg, liten, svag, diskret
– Medium, medel
– Stor, kraftig, hög, tydlig, påträngande
– Mycket stor, mycket kraftig, mycket hög
– Extrem

Som en parentes vill jag även nämna värdeorden för ölets skum: lite, lagom, för mycket, moussigt, storbubbligt, stabilt, lägger sig direkt, lämnar rester längs kanterna.

Att tänka på när man provsmakar öl
Några snabba tips när man ska öva på doft och smak är att undvika kaffe fler timmar i förväg. Kaffe påverkar tungans förmåga att bedöma ölets beska under många timmar framöver. Skippa parfym/rakvatten och andra starka dofter. Är du rökare så sluta genast med såna dumheter.
Häll upp ca 1 dl öl i ett provsmakarglas. Jag föredrar glaset Lüttich från Rastal som vi använder som öldomare inom SHBF men det finns andra lämpliga kupor som är populära, t.ex. Teku. Dofta direkt på ölet eftersom det finns många aromer som är flyktiga och försvinner inom loppet av sekunder. Ett exempel på en sån doft är bananestern isoamylacetet som gärna förvinner väldigt snabbt. Har man fler öl att prova samtidigt är det klokt att dofta igenom alla innan man börjar smaka. Att “mellanlanda” med näsan i ett glas med några omalda kaffebönor eller att rensa paletten med lite hederlig formfranska är bra det också för att nollställa maskineriet. Att snurra på glaset frigör aromer liksom en stigande värme vilket är anledningen till den mindre mängden öl i glaset. Det går att spottprova precis som men vin men eftersom ölets beska har en så pass central del tycker jag det är viktigt att svälja iallafall lite av ölet för att nå bakre delen av tungan.

Studera smaker och dofter
Utöver att doftstudera öl så kan man öva på att lära känna igen dofter i vanliga livet. Ta fram ett gäng kryddor från skafferiet och släck lampan. Försök identifiera och lära dig känna skillnad på t.ex. oregano, timjan, körvel, rosmarin och dragon. Tänd sen lampan och fundera ett varv på varför du, vuxna människa, sitter ensam i mörket vid köksbordet och sniffar på kryddburkar. Själv har jag sannerligen aldrig sniffat på en svettig häst för att lära mig känna igen den doften…

Studera ölstilar
En annan metod som underlättar är att lära sig de vanligt förekommande smakerna i de olika ölstilarna. Genom att på förväg veta vad en viss öltyp brukar ha för smaker så vet man i också vad man ska leta efter. En stout som inte doftar mörk malt eller en tjeckisk pilsner som inte doftar Saaz exempelvis. Vet man inte vad man letar efter så är det också svårt att hitta smakerna bland alla hundratals olika saker det skulle kunna vara. Detta är också anledningen till att det är svårt att nå signifikans i helblinda triangeltester som jag vill passa på att nämna några ord om i detta sammanhang. Det är svårt att hitta en liten nål i en höstack om man inte vet att det är en nål man letar efter. Jag vet såklart att blindprovning är den enda statistiskt vedertagna metoden men det är väldigt svårt för en otränad att urskilja små, små nyanser bland alla tänkbara hundratals dofter. Alltså tycker jag den mer ickevetenskapliga metoden med förhandsinformation om testets natur ger bättre resultat. Om det är diacetylrast som skiljer en av de tre ölglasen och merparten lätt kan säga vilket glas det är som sticker ut så tycker jag inte det är något fel på testet, men det får stå för mig det. Öl är summan av väldigt många smakkomponenter och detaljer kring brygg- och jäsmetoden. Om en liten detalj inte går att statistiskt säkerställa så kanske fem smådetaljer tillsammans gör en enorm skillnad.

Att vara påläst om ölstilar är alltså en stor fördel om man ska hitta dofter som är vanligt förekommande för stilen men också de som sticker ut och inte hör hemma där. Hur kan man då ta reda på detta på ett enkelt sätt? Genom att ladda ner SHBFs öltypsdefinitioner såklart. När man använder sig av definitionerna för att döma öl som öldomare brukar de önskade och icke önskade karaktärsdragen delas upp i får, bör, ska, som alla beskriver smak och egenskaper på ölet.

Får – helt oladdat, tillåtet, lika tillåtet om det saknas.
Bör – inte ett absolut krav, ges högre poäng om det finns än om det saknas.
Ska – krav, måste finnas.

Slutligen är det också bra att lära sig identifiera de vanligast förekommande felsmakerna som t.ex. diacetyl, acetaldehyd, svavel och DMS. De finns beskrivna i min bok ihop med tips på hur man undviker de i bryggningen.

Hjälpmedel
Förutom öltypsdefinitioner så finns det även smakkartor att ta hjälp av. Det har länge funnits engelska mer eller mindre bra varianter att beställa på nätet men nu har hembryggaren Mikael Wall gjort en svensk variant där jag hjälpt till med de smaker och dofter jag har haft nedskrivna i mina anteckningar, samt bollat idéer om struktur osv. Resultatet är dels en A3-folder som är tänkt att hålla i handen när man provsmakar öl men även en snygg affisch i storlek A2 att hänga på väggen. Affischen är tryckt i obestruken, matt yta och enligt Mikael gör den sig allra bäst i mörk träram eller på en trävägg, men valet är fritt. Smakkartan säljs i nuläget av Ölkompaniet i Göteborg både online och i butik. Vill man nå Mikael så går man till instagram (Öletssmaker) eller drar ett mail till oletssmaker@gmail.com.

Kort bakgrund om Mikael som han själv skrivit
Jag började brygga 2013. För ett par år sedan var jag i ett stadie där jag ville satsa på att bli bättre på att provsmaka öl och framför allt bedöma mina egna öl. Det började gå bättre i tävlingar (bland annat ett guld i SM 2019) och nyfikenheten för provsmakning/ölbedömning ökade ännu mer, men att jag kände att mitt ordförråd satte hinder för att komma längre. En amerikansk smakkarta fanns att köpa, och jag tittade på den ett tag och tyckte det var en smart grej för att lära sig vokabulären. Det är mycket enklare om man har orden ”färdiga” när man letar efter smaker i ölet. Detta visade en lucka i utbudet av stöd för provsmakning på svenska, så jag bestämde mig för att göra en egen smakkarta helt enkelt. Och tack vare dig och lite andra inputs tycker jag innehållet är ganska heltäckande faktiskt, och fungerar som en väldigt bra grund till ett bättre ordförråd.

Utlottning (OBS AVSLUTAD)
Jag har en affisch och en A3-folder att lotta ut till er mina trogna läsare! Allt ni behöver göra för att vara med i utlottningen är att gå in på instagram och följa LindhCraftBeers instagramkonto och Mikaels instagramkonto. Sen skickar ni ett mail med er hemadress till glindh@gmail.com med ämnesraden “Smakkarta”. Tävlingen avslutas Söndagen den 20:e december klockan 23.59. Dragningen av de två vinnarna sker morgonen därpå med hjälp av Googles “Random number generator”, där varje deltagares nummer är den turordning som mailet kom i. Endast ett mail per deltagare/familj/instagramkonto och övrigt fusk eller “fyndiga knep” kommer diskas. Alla får delta men endast fri frakt inom Sverige gäller.

UPPDATERING
Av 77 deltagare valde slumpgeneratorn nr 63 (A3-foldern) och 58 (Affischen). Vinnare blev Lars R. (63) och Johan P. (58) som bägge fått mail. Tack alla som var med i utlottning och vill man köpa tröstpris till sig själv så tror jag det finns det affischer kvar i lager: https://www.olkompaniet.se/olkarta-olets-smaker-affisch

Jag får ingen ekonomisk ersättning för smakkartan, så även om detta inlägg kan ses lite som reklam så är det inte reklam för mig och det är inte heller ett sponsrat inlägg, för tydlighetens skull.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Winterpils (P21)

Att anpassa mina bryggdagar efter yttre omständigheter tycker jag inte alls om men vad gör man när det plötsligt stinker klor från vattenkranen och kommunen går ut med information om att vattnet är otjänligt. Detta var i lördags eftermiddag precis när min plan var att fylla upp bryggverket med allt bryggvatten, värma till 50+ grader för att spara tid till morgonen efter men det gick med andra ord inte. Inte ens när vi skulle gå och lägga oss var klorproblemet åtgärdat så därför valde jag snabblösningen att endast värma 100 liter till betaamylasrasten först och medan den rasten vilade, fylla på med 100 nya liter på värmning i vörtpannan till alfaamylasrasten. Detta påverkade säkert pH:t i betaamylasrasten till det lägre men jag valde att inte mäta det. Det man inte vet mår man inte dåligt av.

Liksom förra bryggningen valde jag att flytta mäskvattnet direkt från kokande i vörtpannan via plattvärmeväxlaren där jag reglerade temperaturen till 69c för att landa på 63°C i mäsken (enligt Beersmith). Förra gången kylde jag via “diskmaskinskranen” på undersidan av blandaren men den är skapt mer enligt principen fullt ös eller inget, vilket gör det mycket svårare att finjustera flödet. Denna gång kopplade jag gardenakoppling till ordinarie kökskran men tji fick jag, för det var precis lika svårt att få en stabil temperatur denna gång. Men när den väl satt, efter att ha sprungit fram och tillbaka mellan kranen och termometern 20 ggr, så landade jag tillslut på 62,8°c i mäsken och på alfarasten 72,9°C och det anser jag vara väl godkänt.

Med mina välisolerade tunnor känner jag inte något jättestort behov av att recirkulera vörten under själva mäskningen men kanske adderar jag den funktionen i framtiden eftersom jag ändå använder mig av pumpen för att göra recirkuleringen vid utmäskning (vorlauf) före flytt till koket. Vörten blir väldigt klar och fin på bara någon minut så konstant recirkulering skulle möjligtvis ge mig en något mer homogen temperatur i mäskbädden med en samtida ökad risk för oxidering och kanalisering.

De senaste bryggningarna med tvåhektolitersbryggverket har jag reflekterat över om Lauterhelixens placering i ytterkant i mäsktunnan skulle ge ett dåligt utbyte från mitten av mäsken så denna gång testade jag att lägga den som en åtta istället så det blev ett kryss i mitten på mäsken. Kanske att jag eventuellt såg en lite jämnare dränering men jag tror främst det hade gjort skillnad om jag hade lakat istället för att använda hela vattenvolymen på samma gång. Det blev istället lite lurigare att röra om i botten vid inmäskning så jag ska fundera på vilket alternativ jag ska använda mig av i framtiden.

Tvåstegsinfusionsmäskningen som det handlade om gick galant med väldigt lite skum från omrörning och senare vid kokstart belönades jag med en krämig och mycket vit varmdruv som jag skummade av i vanlig ordning. Denna bryggning var premiären med mina nysvetsade stativ till bryggverket och de fungerade perfekt. Oerhört stabila med 0% ranglighet trots maxade tunnor. De var precis så lätta att svabba under som jag hade hoppats och nu har även plastfötterna kommit med posten, de passade perfekt. Även det nya locket till mäsktunnan fungerade bra efter en liten modifikation för att det inte skulle kunna ramla ner i hålet.

Ventilationsröret har jag nu satt fast i en av mansluckorna på locket till vörtpannan och det sitter som berget. Förutom smidigheten med att röret inte behöver justeras så blir det mindre kondensdropp på golvet. Efter kok körde jag en lätt och betydligt kortare whirlpool än jag brukar men den blev ändå riktigt bra. Väldigt lite vört som blev waste i slutet.

Receptet
Det här är den tyska pilsner som ska klara av den feta julmaten men även ta mig genom den mörka vintern, så därför satsade jag på en tydligt markerad beska med hjälp av högre bittergiva, lite CaSO4 i mäsken, dubbla mängden NaCl mot vad jag annars har (för det där riktigt nordtyska inslaget) och lägre FG genom längre betaamylasrast. Jag ville även ha en något lägre stammvörtstyrka vilket även det bidrar till lägre FG men jag fick lite för bra utbyte denna gång så jag fick hoppa över det denna gång. Jag är inte så förtjust i att justera stammvörtstyrkan med varken uppåt med DME eller nedåt med vatten utan jag justerar i process och recept till nästa bryggning istället. Det är inget fel om man vill justera men det tilltalar inte mig bara.

Summering
Det här var en av de bättre bryggdagarna i år trots den märkliga starten. Allt flöt på jättebra och det var riktigt roligt att brygga vilket det inte alltid är, framförallt inte sista två timmarna på bryggdagen när det mest är disk och slask kvar. Jäsningen var i full gång på 10°C redan morgonen därpå vilket självklart beror på jästens pigghet.

Locket som inte är original och därför några millimeter för stort eller för litet hur man nu ser på det. Jag löste problemet med fyra muttrar och bultar för ramlar locket ner i tunnan är det stört omöjligt att få upp det igen.

Lauterhelix i en åtta med hjälp av en rostfri ring.

Jag slant med 25kg-påsen när jag vägde upp malt. Tur att jag hade en lite sopskyffel i närheten.

Inmäskning.

Skum efter inmäskning.

Alfarasten maxade verkligen bryggverket upp till 220 liter!

Flytt från mäsktunna till vörtpanna, inte genom plattvärmeväxlaren då såklart.

Den dränerade mäsken som nu bytt namn till drav, eller hönsfoder det blir av det i mitt fall. Totaltvikt om vi antar att malten bundit 08,l per kilo? 58,3 kg!

Skummet vid uppkok.

Med ena locket på koket lite på glänt så sugs luft ner där och ut genom skorstenen (ventilationsröret) precis som med en offset smoker. Väldigt smidigt att slippa fläkt trots att jag kokar så pass mycket.

Det är en speciell känsla att sticka ner armen i det där hålet även med grova brygghandskar. Ånga är hett!

Sista humlegivan. 200 gram Saphir.

Ny jästkultur (tv) och min gamla som nu får jobba för sista gången. Minst hälften är tjock slurry när den inte är nymatad som här så i den högra är iallafall 2,5 liter tjock jästslurry. Jämför det med 40ml för en Whitelabs till en kostnad av 89kr. Nu håller inte min jäst samma renhet som Whitelabs såklart men skulle jag köpa motsvarande mängd i små purepitch-förpackningar (63 stycken) blir det 5000kr och ett j*vla klippande av små paket.

100 liter vört som jäses temperaturstyrt. 50 liter hamnade i matkällaren som nu håller 12c. Sen så lakade jag mäsken en omgång som inte hamnade i koket vilket gav mig 25 liter vört som kommer bli 4.4% när det jäst färdigt. Ett så kallat bruksöl…

Vörtprovet för att bedöma färg, genomskinlighet och mäta OG på.

Recept

(P21) Winterpils (Tysk pilsner)

Batchsize: 140 l
OG: 1,052 SG
FG: 1,008 SG?
Alcohol by volume: 5,8 %?
Bitterness: 39,4 IBUs
Color: 7,6 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
19,09 g Antioxin SBT (Mash 60,0 mins) Water Agent 1
16,36 g Calcium Chloride (Mash 60,0 mins) Water Agent 2
16,36 g Gypsum (Calcium Sulfate) (Mash 60,0 mins) Water Agent 3
11,00 g Salt (Mash 60,0 mins) Water Agent 4

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
29131 g Pilsner (Weyermann) (3,3 EBC) Grain 5 90,0 %
2266 g Munich I (Weyermann) (14,0 EBC) Grain 6 7,0 %
971 g Acidulated (Weyermann) (3,5 EBC) Grain 7 3,0 %

Total amount of malt: 32367 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta Add 101,00 l of water at 68,8 C 63,0 C 60 min
Alfa Add 100,00 l of water at 84,3 C 73,0 C 30 min

Fly sparge with -10 l water at 75,6 C

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100 g Hallertau Magnum [14,00 %] – Boil 60,0 min Hop 8 26,7 IBUs
100 g Saphir [4,50 %] – Boil 15,0 min Hop 9 5,4 IBUs
18,55 g Yeast Nutrient (Boil 10,0 mins) Other 10
4,91 g Protafloc (Boil 10,0 mins) Other 11
27,27 ml Lactic Acid (Boil 10,0 mins) Water Agent 12
200 g Saphir [4,50 %] – Boil 5,0 min Hop 13 7,3 IBUs

Total amount of hops: 400 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1,0 pkg Bavarian Lager (Wyeast Labs #2206) [124 ml] Yeast 14

Recommended starter size: 18,63 l / 2699,3 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Bryggstativ i stål

Ni minns säkert när jag skruvade ihop mina två bryggbänkar i impregnerat trä ni ser på bilden ovan. De klarar precis hur mycket vikt som helst och är grymt stabila men speciellt smidiga eller snygga är de inte i ärlighetens namn. Måste det vara snyggt då? Jo lite ändå tycker jag, men så lägger jag ju ut bilder för allmänt beskådande. Min kunskapsbrist när det gäller svetsning i kombination med överblivet virke gjorde att jag valde dessa trämonster men ganska snabbt ledsnade jag på att inte kunna hålla rent och torrt under mina stora 200-liters-pannor. Några färdiga stativ lyckades jag inte hitta tros mycke letande men så hittade jag plötsligt en lösning!

Efter en snabb svetskurs hos min kompis Björn så sågade jag till fyrkantsrör i stål 30x30mm från Byggmax som jag sen svetsade ihop, slipade och sen målade med hammarlack, eftersom de inte var av rostfri stål. Resultatet blev jag väldigt nöjd med, speciellt för att vara första gången jag svetsar och jag måste även säga vilken skillnad det är att jobba med riktigt bra verktyg! Björns såg för att såga i stål var som att skära i smör med. Stativen gjorde jag till 65x65cm med ben på 30cm vilket ger en höjd på 33cm. Perfekt arbetshöjd till mina stålmonster där jag behöver ett visst fall för att flytta vört med pump men även för att diska på plats. Jag väntar på att få några beställda plastfötter att sätta under benen men sen ska det testbryggas. Hoppas min konstruktion håller bara!

Björns yta för grovarbete utomhus.

Den här sågen var helt suverän.

Min fula ritning. Måttet på mittpinnen är fel om någon nu mot förmodan skulle få för sig att använd denna ritning för eget bruk.

Rören köps i tvåmeterslängder vilket jag sen fördelade ut mina bitar på för att få så lite svinn som möjligt. Jag räknade ut att nio meter skulle gå åt till mina två stativ. Men så på Byggmax så brinner en säkring i skallen på mig och jag köper nio stycken rör istället. Jag får bygga mig något annat i framtiden för byggmaterial går inte lämna tillbaka tyvärr.

Det är lite svårt att se på bilderna men själva ramens hörn är snedsågade i 45° vinkel för att belastningen på benen ska komma uppifrån. Mina bryggkärl belastar både i ytterkanterna och i mitten/botten, så därför satte jag en mittpinne för att fördela vikten.

Ska sanningen fram så svetsade Björn (in action på bilden ovan) det ena stativet och jag det andra efter att ha sett hur han gjorde.

Sågad, svetsad och slipad. En färdig och en kvar att göra. Det var riktigt kul att svetsa, synd bara att det kostar en rejäl slant om man ska ha bra grejer.

Målat och färdigt. Hammarlacken ska appliceras i tjockt lager men hur tjockt då? Första lagret målade jag lite för tunt så jag smaskade på med lager två. Då fick jag lite rinningar på några ställen. Det får vara killräckligt bra för denna gång så får jag slipa och måla det när de behöver bättringsmåla om några år.

Hammarlackens vackra krackeleringar.

Här är stativen på plats under bryggverket. Plastfötterna är gråa så de kommer inte synas men skydda rören från att fukt ska krypa in och bilda rost från insidan men kanske främst skydda det fula golvet (ja det är dags att måla igen).

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Beeras Bira

En del av oss föredrar att läsa böcker eller titta på Youtube för att lära oss nya färdigheter medan andra föredrar mer “hands on” eller “learning by doing”. Så när min goda vän Björn, eller Beera som kan främst kallas, ville komma igång med ölbryggning för två år sedan så höll jag en liten bryggkurs som tack för allt han hjälpt oss med i renoveringsväg. Men från att se mig brygga med Braumeistern i mitt lilla bryggeri till att själv skaffa en helt annan utrustning och komma igång och brygga själv tog tid. Beera, som har energi som en Duracellkanin, har dessutom 1000+1 andra projekt igång samtidigt så vi kom fram till att en kick-off behövdes. Därför körde vi en bryggdag hemma hos Beera där han skulle göra merparten av jobbet själv med sin egna utrustning och där jag instruerade och övervakade istället; Learning by doing, precis som när han lärde mig att svetsa. Beera saknar fortfarande en del utrustning till sitt bryggeri och för att underlätta framtida inköp av t.ex. mäskkärl, värmekälla, kylkapacitet (och 10-20 andra val ända fram till servering) så fyllde jag på med min utrustning för att göra bryggutrustningen för dagen komplett. Till exempel blev det lätt att se att en modell större mäskkastrull kommer passa bättre nästa gång…

Utrustning
Många som börjar brygga öl idag väljer antingen Brew-in-a-bag (BIAB) eller något av alla enkärlsbryggverk (som är en typ av BIAB de också) som finns där ute. Vi var först inne på BIAB i kastrull till Beera men han vill gärna göra lite större satser som fyller två fat och där blir en BIAB-påse plötsligt tung, knölig att hantera och det blir väldigt blaskigt och slaskigt när påsen ska avlägsnas. Jag ser BIAB som en utmärkt startmetod att lära sig brygga på eller om man vill kunna brygga en snabbsats men i långa loppet tycker jag andra lösningar är bättre för att få renare vört i koket och mer flexibilitet med vörtstyrka. Enkärlsbryggverk strök vi snabbt från listan eftersom det inte är lika hantverksmässigt kul som att brygga manuellt och “nu får det lov att räcka med knappar och appar”. Alltså föll valet på ett upplägg liknande det jag själv har byggt ihop med mina två isolerade tankar, en tvåkärls-setup med infusionsmäskning med enkla möjligheter att ändra eller justera bryggmetod i framtiden samt möjlighet att diska med högtryckstvätt om man så vill.

Beera vill koka utomhus med gasol eftersom han har bra möjlighet till det bredvid sitt bryggutrymme. Hans bryggmetod går ut på att värma allt vatten till hela satsen (ca 55–57l) i en 60l-kastrull och sedan vid drygt 70°C flytta 25l med hjälp av gravitation via en silikonslang ner till en isolerad 50l-kastrull (36l just denna bryggning) med falskbotten i form av en Lauterhelix och där malten redan är på plats. Efter omrörning med efterföljande kombirast på 65-65°C i en timme så recirkuleras vörten manuellt med en plastkanna, ca 3-4 ggr och 2-3 liter per gång (en så kallad Vorlauf). Därefter töms mäsken på vört sakta ner till kokkastrullen som nu hoppat ner två nivåer. Där kokkastrullen stod placeras ett tillfälligt kärl dit det förvärmda lakvattnet (nu 76°C) hällts över. Lakvattnet flyttas till mäskkärlet i samma takt som mäskkärlet töms på vört och lakas med metoden “flödeslakning”. Detta fungerar som ett trekärlssystem med en Hot Liqour Tank (HLT) fast istället för att värma vattnet i ett tredje kärl så går valfri snabb lösning användas, t.ex. en jäshink eller i detta fall Beeras jästank som blev lite småpaströiserad i samma veva.

Receptet
Beera gillar främst ljus lager så dagen före bryggdagen skapade jag ett recept på en fyllig men torr pilsner där beskan är markerad men inte stor som de nordtyska utan mer åt det danska hållet. Alkoholhalten skruvades också upp en aning till en exportnivå (ca 5,6%) för att få lite kraft i ölet. Humlen delade jag upp i en bittergiva och en enkel smak/aromgiva på 15m. För enkelhetens skull tog jag med en dryg dl slurry lagerjäst även om just detta öl kommer jäsa lite varmare, ca 15°C omgivningstemp och ostyrt.

Bryggdagen
Jag anlände till Beera som bor ett stenkast bort med nykrossad malt, kastrull och lite diverse utrustning klockan nio en fin och solig lördagsmorgon i mitten av November (hur ofta händer det?). Han hade fått instruktioner om att värma knappt 60l vatten till 70+°C och mäskvattnet var nästan uppe i temperatur när vi satte igång. Inmäskningen gick galant med ca 65°C erhållen mäsktemperatur, perfekt! Eftersom vi mäskade utomhus fyllde vi på med några liter 80°C vatten efter en halvtimme för att hålla jämn temperatur i mäsken.

Efter en mäsktimme togs 2-3 liter vört tre gånger och återfördes på en hålslev för att inte störa mäskbädden men det skulle nog ha räckt med två gånger för vörten såg jättefin ut. När 1/3-del av vörten sedan vandrat ner i kokkärlet via silikonslang så fyllde vi på mäskbädden med 76-gradigt lakvatten i snarlik takt. När mäskbädden var tömd på vört lyfte vi upp den nu väldigt tunga kokkastrullen på gasolbrännaren men för att göra det kontrollerat krävdes två personers styrka. Gasolbrännaren av märket Muurikka saknade de vindskydd som finns på dagens modeller så det tog en väldans tid att nå kok med de ca 45 literna vört. Först efter vi lagt ett gäng rostfria plåtar runt brännare kom effekten upp lite men här hade vi säkert kunnat spara både 30 och 45 minuter av bryggdagen. Vi får se om det blir en kraftigare brännare eller stödvärme i form av doppvärmare framöver.

60 minuters kok puttrade på utan några konstigheter och vi grillade korv under tiden. Proteinerna i vörten koagulerade mycket fint och det totala utbytet blev i högsta laget både från mäskningen och koket där det steg hela 8°ö! Detta trots att vi hade locket delvis på kastrullen för att få bra rull i koket. Om det var det långa väntan på uppkok eller att vi kokade utomhus som gav den stora koncentreringen är lite oklart men vi skippade att spä ut med vatten efter kok även om det var en punkt vi diskuterade.

Kylningen med min medhavda kylspiral gick snabbt och vörten blev kristallklar ner i den rostfria jästanken. Att diska utomhus är oerhört smidigt och trots den långa väntan på kok så var bryggdagen ändå avklarad på 5,5 timmar. Sammanfattningsvis en mycket lyckad och framförallt trevlig bryggdag med trevligt umgänge. Ännu en ölbryggare har startat sin resa mot nya drycker…

Värmning av totalmängden vatten.

Min Lauterhelix som är anpassad till mitt 200l-bryggverk. Här i en 36l-Patina.

Fahrenheittermometer går ju det med efter lite googlekonvertering.

Kokpall med gasol.

Flytt av vatten till malten.

Beera mäskar in.

Inte för snabb recirulering nu, vi vill inte ha en “stucked mash”.

Tillbaka till mäskbäddens topp på en hålsslev för att inte störa bädden som nu agerar filter.

Vörten kokad och kyld. Flytt till jästank och slutligen en lycklig Beera!

Receptet

Beeras Bira

Batchsize: 40 l
OG: 1,054 SG
FG: 1,010 SG
Alcohol by volume: 5,7 %
Bitterness: 25,9 IBUs
Color: 7,8 EBC

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
8105 g Pilsner (Weyermann) (3,3 EBC) Grain 1 90,0 %
901 g Munich I (Weyermann) (14,0 EBC) Grain 2 10,0 %

Total amount of malt: 9005 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash In Add 25,00 l of water at 71,7 C 65,0 C 60 min

Batch sparge with 3 steps (Drain mash tun , 16l, 16l) of 75,6 C water

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Hallertauer Mittelfrueh [4,00 %] – Boil 60,0 min Hop 3 13,0 IBUs
100 g Hallertauer Mittelfrueh [4,00 %] – Boil 15,0 min Hop 4 12,9 IBUs

Total amount of hops: 150 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1,0 pkg Bavarian Lager (Wyeast Labs #2206) [124 ml] Yeast 5

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Provsmakning Dunkel (D2)

Dunkel är en ölstil som vuxit enormt mycket för min del. Lite mörkare lager men ändå lika lättdrucken som en ljus lager och med massor mustiga smaker som verkligen sitter som handen i handsken den mörka årstiden. Min senaste version bryggde jag på Brewtools B80Pro med prototypdelen för lågsyrebryggning och det blev riktigt lyckat hela vägen från inmäskning och ända ner i glaset. Det finns bara ett problem, det blev så gott att jag nästan druckit upp all öl redan! Receptet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig då jag hade för lite Münchnermalt hemma men trots skarvningar i receptet blev det full pott! Jag har provsmakat den samtidigt som den dunkel som dykt upp i Systembolagets stora sortiment (dvs de flesta butiker har den på hyllan, även den lilla garderoben till butik som Nykvarn har), nämligen Aldersbacher Kloster Dunkel. Ölen var extremt lika och det ända som skiljde sig något var att den tyska var något sötare med något mer apelsin- och chokladtoner. Att komma så pass nära ett stort och väldigt bra bryggeri tar jag som en rejäl fjäder i hatten och bevis på att mina bryggmetoder sitter som de ska. En annan gammal svensk klassiker i snarlik stil är annars Falcon Bayersk (något mer åt Wienerhållet men ändå) så jag passade på att prova mot den också. Bayersk saknade helt den stora doftupplevelsen som mitt öl och Aldersbacher uppvisade. Den hade varken någon choklad eller kaffe och skummet var ljust vitt jämfört med tydligt beigea tonen på de andra. Men mest slog det mig att Bayersk är så oerhört tunn i smak och kropp, närmast vattning i jämförelse. Jag har en teori om att den är bryggd med HighGravity-metoden, alltså att den är bryggd med något starkare stammvörtstyrka men sedan utspädd med vatten vilket ger denna trista effekt. Alternativt har de mer andel pilsnermalt och färgar med Sinamar. Jag blir inte så imponerad av någon av metoderna även om många stora och bra tyska bryggerier använder carafaextraktet Sinamar.

Provsmakning Lindhs Dunkel (D2)
En helt genomskinlig rödbrun öl med massivt högt skum som bildar rester längs med glaset allt eftersom nivån sjunker. Väldigt hög skumstabilitet.
Doften är kraftfull med stor mörk malt, mycket chokladtoner, lätt kaffe, inslag av karamell och halmstrån. Lätt blommiga och något örtiga humleinslag i bakgrunden.
Smaken är mycket stor med rostad malt och lättare inslag av choklad och vanilj.
Beskan är välbalanserad och lång men mjuk.
Kroppen är stor liksom munkänslan. Något kladdig eftersmak.
Ett medelstort alkoholstöd balanseras elegant mot den låga restsötman.
Mjuk och fyllig kolsyra.
Inga felsmaker från varken bryggning eller jäsning.

Kommentar
En perfekt Dunkel som lätt skulle gå att servera i en Maß på t.ex. Augustiner eller HB i München. Oerhört lättdrucken men samtidigt väldigt smakrik och fyllig. En riktig fullträff!

Det är inte helt lätt att visa färgen i gråaste höstrusket men jämför denna med konkurrenterna på nästa två bilder. Samma färg och utseende trots olika glas. Bayersk var kanske något ljusare.

Sorry för usel mobilbild.

Bakgrunden gör enorm skillnad på utseende på denna typ av öl.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Urtyp Helles (H22)

Den här bryggningen var planerad att genomföras för en månad sedan men jag har gått och väntat på leveransen av ett nytt flytande lock till min mäsktunna. Som ni kanske minns var paellapannan en riktig flopp och att hitta ett flytande lock som är ca 60 cm i diameter har inte varit det lättaste. Italienska Polsinelli har förvisso ett bra utbud men inget som råkar passa just min tunna. Till slut hittade jag en annan leverantör från Italien och priset var helt okej inklusive frakt men där slutar också de positiva delarna av historien. Från att jag beställde och betalade tog det över fem veckor innan leverans och det tog sex påminnelsemail där tillverkaren blev allt mer otrevlig i sina svar och bortförklaringarna haglade. Det var allt från att de minsann varit i branschen i 25 år till att de hade glömt bort min beställning, “du får tracking id i morgon” (inget svar på en vecka), locket är slut hos tillverkaren osv osv. Det slutade dessutom med att jag fick skicka en extra hundring via Paypal då locket “plötsligt var dyrare än på webshoppen” och jag ville bara få ett avslut på det hela så jag tjafsade inte emot. Jag avråder er att handla från Greco och jag tänker absolut inte länka till själva butiken så deras googleranking går upp, det förtjänar de inte från mig iallafall. Locket var väldigt fint och helt i rostfritt, när jag väl fick det, så slutet gott…

Receptet
Ölet som fick äran att inviga locket var en lite mörkare och mer rustik variant av helles och jag kallar den för Urtyp Helles. Urtyp Helles finns representerat av en del syftyska bryggerier som t.ex. Engelbräu och Weltenburger Kloster, men någon unison typdefinition finns inte riktigt och uttrycket har nog aldrig nämnts i SHBFs kretsar. I min version (och jämfört med min vanliga helles) klev 7 EBC upp till 14 färgmässigt när Carahell byttes ut mot Caramünchner 2 men i övrigt skiljer sig inte receptet nämnvärt. Min tanke bakom det hela? Jag kände mig sugen på en något mörkare och kraftfullt guldfärgad öl nu när vi går in i den mörka och dunkla årstiden. Och på tal om dunkel så är min senaste mörka öl som jag bryggde med Brewtools och prototypdelen färdig sedan länge och ölet blev riktigt grymt så jag lovar en provsmakning i nästa inlägg som jag ska försöka publicera inom kort. Satsstorleken på min Urtyp Helles landade på 100 liter efter kok. Jag mäter och redovisar för det mesta “knock out volume” dvs 100c vört i vörtpannan när tempen slås av, eftersom inte all vört från vörtpannan hamnar i jäshinken avsedd för satsen. Jag inte hade mer än drygt 20kg basmalt hemma så det fick avgöra satsstorleken denna gång. Med en stamvörtstyrka på 11,7°P (47°Ö eller OG 1.047) kommer ölet landa runt 5% ABV och det balanseras med 23 IBU enligt Beersmith men jag brukar dra av lite för jag upplever beskan som något mildare än beräkningarna förutspår. Ett välbalanserat och lättdrucket öl med andra ord.

Bryggprocessen denna gång
Jag är fortfarande inne på att försöka hålla det stora bryggsystemet simpelt och krångelfritt (läs idiotsäkert) så jag vill avvakta med fler HERMS-experiment och termostater. Därför stegmäskade jag denna gång med infusion av kokande vatten istället. Till betaamylasrasten (inmäskningen) använde jag 100 liter 68°C vatten för att landa på drygt 63°C i mäsken och vattnet gick från kokande i vörtpannan, via plattvärmeväxlaren och direkt till mäskpannan utan att recirkuleras först. Det blev så att säga en “single pass” genom plattvärmeväxlaren istället för att sänka temperaturen på allt mäskvatten i vörtpannan för att sen ändra riktning och pumpa vatten till mäskpannen. Det var oväntat enkelt att justera temperaturen genom att styra mängden kylvatten från kranen när inmäskningsvattnet gick på maxfart. Jag landade en dryg grad högt vilket är helt okej, hellre en för hög än en för låg på grund av gelatiniseringstemperaturen för den specifika maltpåsen. Efter 45 minuters rast fyllde jag på mäsken med ytterligare 32 liter vatten, denna gång nästan kokande för att jobba upp temperaturen till alfaamylasrastområdet. Jag nådde inte riktigt ända upp till 72°C men en bit över 70°C så det var jag “killräckligt” nöjd med. När en halvtimmes alfarast var slut recirkulerade jag vörten en stund och pumpade sedan tillbaka vörten till vörtpannan för att koka en timme. Humlen fick gå i helt fritt denna gång och jag fick till en riktigt (as)bra whirlpool med hjälp av min nya enorma mäskpaddel så framöver kommer jag inte fega mer med humlekokpåsar trots att utloppet i vörtpannan sitter i botten och skulle kunna fylla min plattvärmexälare med humle på nolltid.

En Hallertauer bock/IPA
Eftersom jag ännu inte vågat mig på att laka med nya bryggverkey pga oxidering så lakade jag ändå. Ja alltså, jag lakade lite grann och samlade den vörten till ett annat kok och inte ihop med “finvörten”. Extravörten, ihop med lite annan slaskvört från processen som t.ex. vört i slangar och plattvärmeväxlare, hamnade i min 36-liters Patinakastrull och fick sig ett kok med en rejäl mängd ickevägd Hallertauer Mittelfrüh. Den vörten landade till slut på 1.064 och det bör ge mig 7-7,5% ABV beroende på hur pigg jästen är. Om det kommer kännas som en välhumlad bock eller en IPA med lagerjäst, det får vi se om några veckor.

Det gick bra men samtidigt lite åt helvete
Bryggdagen gick överlag väldigt smidigt och utan problem men den innehöll trots allt ett oerhört tråkigt, blött och obehagligt moment. Mitt under kylningen märkte jag hur det small till någonstans i bryggeriet och så blev det tyst. Vattenflödet var dött till plattvärmeväxlaren men vörten fortsatte att pumpas till jästanken med en snabbt stigande temperatur som bonus. Och jästen var ju såklart redan pitchad så nu var god öl dyra. “Vad, i, h**vete är det som händer?” Snabbt stängde jag av pumpen och kranen på vörtpannan. Jag insåg sedan snabbt att någon gardenakoppling måste ha fått tuppjuck och låst sig. Det tog mig några slangbyten, gardenakopplingsbyten och några ett antal liter vatten på golvet innan jag kopplade (ölbryggarhumor) att en liten gummipackning i en av alla gardenakopplingar lossnat vilket låst backventilen som inte ska slå till så länge kopplingen sitter på en nippel. Köper man skit så blir det skit brukar jag säga och jag är nu på gång att byta ut alla gardenakopplingar mot andra varianter utan de här backventilerna. Min mopp har tydligen gått och blivit gammal dessutom så uppsugningsförmågan var inte den bästa märkte jag. Bryggeriets färg började krulla av sig av alla de svårdomar (barnförbjudna och kanske t.om. olagliga i vissa länder) som ekade mellan väggarna. Men öl blir det nog ändå i slutändan och jag tyckte trots detta debacle att bryggdagen var rolig.

Den nya flytande italienska locket som är avsett för olivoljelagring egentligen.

Till och med ett lyxigt handtag! Men det dröjer nog inte så länge innan jag sätter stegborren i locket….

Dagens specialmalt, Weyermann såklart!

Krossningen denna gång.

Recirkulering av kokande för att koka ur vattnet i plattvärmeväxlaren och samtidigt desinficera den.

68°C inmäskningsvatten var lätt att pricka med den grymma QD-inline-termometern som jag kalibrerat på nördig detaljnivå.

Lite skum efter omrörningen/inmäskningen. Lite skum verkar vara ofrånkomligt om inte utbytet ska bli vansinnigt lågt. Det är här antioxidanterna kommer in i leken.

På med flytande locket. Helt okej passform ändå, det måste inte vara dikt ann.

First wort påväg till koket. Kanske att jag gjorde en något för kort vorlauf men jag hade inte kopplat någon spridare på slangen för recirkulering så jag vågade inte störa mäskbädden för mycket.

Varmdruvet vid uppkok. Som den ljuvaste grädde (dock ej smakmässigt).

Sista skvätten till sidokoket men även ca 10-12 liter lakning som fick hamna där i.

Skördad jäst till vänster och en stegodlad förkultur i E-kolven eftersom det börjar bli dags för en ny husjäst. Jag är inte helt glad i färgen i E-kolven dock. White Labs sa dock nyligen detta till Humlegården angående samma fråga; “The dark color is due to adjustments made to our growth media during production. All of our strains can vary in color from a light tan/cream to a dark brown. You can assure your customers that it has nothing to do with the quality of the yeast only the color and possibly the aroma.”

Whirlpoolen när den kollapsat och ångan skingrat sig. Nästa extremt fula mobilbild visar hur den såg ut först när Lützen även var på plats.

Tänk att en så liten svart gummiring kan innebära så mycket huvudvärk och blöta strumpor. Urk.

Vörten till jäsningen såg betydligt finare ut än detta fulprov från sista slatten av vörtkoket men det dög ju gott till OG-mätningen ändå. Jag använder refraktometern allt mer sällan eftersom jag ofta tycker den ger fel värden. Jag tror att det är den lilla mängden vört som är problemet och att det i vissa delar av processen inte är en homogen koncentration av socker i hela satsen.

Samlar lite slaskvört från slangar och annat till slaskkoket som jag kallar det.

Kok av bock. Eller IPA. Eller IPL. Eller slask. Eller bara starköl. Välj själva…

En liten sparad slurry från Dunkeln (så ni inte blir oroliga för färgen).

Recept

H22 Lindhs Urtyp Helles (Helles)

Batchsize: 100 l
OG: 1,047 SG
FG: 1,008 SG
Alcohol by volume: 5,1 %
Bitterness: 23,1 IBUs
Color: 14,1 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
28,60 g Calcium Chloride (Mash 60,0 mins) Water Agent 1
16,90 g Antioxin SBT (Mash 60,0 mins) Water Agent 2
5,20 g Salt (Mash 60,0 mins) Water Agent 3

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20158 g Pilsner (Weyermann) (3,3 EBC) Grain 4 90,2 %
1365 g Caramunich II (Weyermann) (124,1 EBC) Grain 5 6,1 %
819 g Acidulated (Weyermann) (3,5 EBC) Grain 6 3,7 %

Total amount of malt: 22342 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
beta Add 100,27 l of water at 67,9 C 64,0 C 45 min
alfa Add 35,00 l of water at 96,9 C 72,0 C 30 min

Fly sparge with 0 l water at 75,6 C

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
130 g Hallertauer Mittelfrueh [3,80 %] – Boil 45,0 min Hop 7 12,3 IBUs
200 g Hallertauer Mittelfrueh [3,80 %] – Boil 10,0 min Hop 8 10,8 IBUs
3,90 g Protafloc (Boil 10,0 mins) Other 9
23,40 ml Lactic Acid (Boil 10,0 mins) Water Agent 10

Total amount of hops: 330 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1,0 pkg Bavarian Lager (Wyeast Labs #2206) [124 ml] Yeast 11

Recommended starter size: 11,65 l / 1756,9 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Provsmakning Oktoberfest 2020

Ja, det är en dryg veckas tjuvstart men eftersom Oktoberfest på Wiesn är inställt i år och jag ändå inte kommer hålla i några större festligheter hemma pga Coronan så kan jag lika gärna köra provsmakning medan jämförelseflaskorna är så färska som möjligt.

Jag provsmakar och dissikerar samtliga mina öl ner på näst intill molekylär nivå även om jag sällan dokumenterar hela provsmakningen eller ens fotograferar mina öl längre. Det jag främst skriver ner för egen del är sånt som jag kan förbättra eller härleda till något specifikt i recept eller metod, det vill säga avvikelser, vare sig de är positiva eller negativa men som kan hjälpa mig framåt i bryggande och receptskapande.
Jag brukar inte blogga om speciellt många provsmakningar heller av den enkla anledning av det inte verkar uppskattas av så många av er läsare och jag har full förståelse för att om man inte håller just samma öl i handen när man läser inlägget så är det tämligen värdelös information. Lite som att se en mobilbild på någons Starbuckslatte… Har man däremot bryggt en egen variant av receptet i fråga och kan jämföra om man känner samma smaker så ökar informationsvärdet en del. Nevertheless, här är iallafall provsmakningen av min version/årets Oktoberfestöl som just nu är i dess absoluta toppform.

Provsmakning Lindhs Oktoberfest 2020
Mörkt gyllengul till bärnstensfärgad öl som har mycket hög genomskinlighet (inget dis). Skumkronan är massiv som raklödder, ljust vit och har mycket hög stabilitet. Skummet lämnar fina resten på glaset.
Doften är kraftigt maltig med färska sädiga toner samt stora gräddiga inslag. Tydlig nobel humle avlöser efter ett tag och balanserar doften. En lätt citruston går att skönja om man anstränger sig. Ingen DMS, diacetyl eller acetaldehyd.
Smaken har en stor och trygg maltighet med välavvägt alkoholstöd som bas. Humligheten är låg men drar åt örtiga toner.
Medel beska som inte tar för sig speciellt mycket.
Munkänslan är mycket len och fyllig och endast något kladdig ihop med eftersmaken som är medellång.
Medel restsötma för stilen, dvs låg för att vara starkare öl.
Kolsyra på medelhög och spritsande nivå.
Inga felsmaker alls från varken bryggning eller jäsning. Inga frukestrar eller fenoler.

Kommentar
En utomordentligt bra Oktoberfest/Festbier som man lätt kan tuta i sig flera liter av (på egen risk). Oerhört god med färsk maltsmak och gräddighet i symbios med nobel humle och alkoholstöd, vilket gör den perfekt att förtära i en maß i handen tillsammans med kanske en schweinbraten, leberkäse eller haxe. Det enda jag kan tänka mig vilja förbättra till nästa gång är 0,5% högre abv.

Hur står sig då min Oktoberfest mot de Oktoberfestöl eller snarare Festbier som Systembolaget behagar tillhandahålla i år? (sidonot: Hallå! Det finns endast sex bryggerier i världen som får göra officiell Oktoberfestöl och det är bara en gång per år under kort tid. Hur svårt kan det vara att köpa in de sex ölen, Systembolaget?). Nu har jag inte fått tag på alla jag skulle önska ännu men av de fyra Festbier jag smakat hittills så är min faktiskt något godare och bättre än samtliga. Men till deras försvar så har inte min paströiserats, tappats på syreläckande flaska, skumpat runt i varm lastbil, mellanlagrats på någon svettig depå, för att slutligen misshandlas av Systembolagets varma och ljusa förvaring. Jag är övertygad om att ickepaströiserad och ickeflaskad variant på plats i München smakar bättre än min men det har jag tyvärr inte kunnat testa. Vid en sida-vid-sida-jämförelse med ölet därifrån årets recept till stor del kommer så är min variant mindre spritig, mindre träig och betydligt mer lättdrucken med mer fräschör och färskare maltsmaker. Originalet smakade dessutom något skalkärvt vilket jag härleder till något överdriven lakning. Absolut ingen äcklig smak i sig, tvärt om, men den tar lätt för sig en hel del och stör ut gräddigheten från ickeoxiderad malt.
För att slippa få tio DMs om var originalreceptet kommer ifrån så börjar det nog på “P” och slutar kanske på “er”, men det receptet har jag inte delat med mig av i dess exakta form av diverse anledningar… O’zapft is!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lågsyrebryggning av en Dunkel med Brewtools

Efter en tids skissande på olika lösningar blev det äntligen dags att testa Brewtools prototypdel för att kunna brygga med lågsyremetoden.Att kalla locket för flytande är lite missvisande eftersom det inte bärs upp av vattenytan utan istället hålls på plats av en enorm silikonpackning. Tanken är att locket pressas ner i maltröret direkt efter inmäskning och luften ventileras ut genom ett triclampförberedd hål i mitten på locket. På undersidan av locket sitter en liten platta som fördelar ut vörten som recirkuleras via slang på utsidan av bryggverket och till toppen av flytande lockets mitt där en slangnippel monteras på en trevägsventil via triclamp. Förutom triclamp-anslutning i mitten har locket även en övertrycksventil/pysventil (pressure release valve PRV) och en koppling för att kunna ansluta CO2 med vanlig grå kulkoppling.

Testomgång med vatten
För att testköra locket utan att förstöra öl eller bränna mig så gjorde jag omfattande tester med endast vatten först för att få in snitsen på metoden men även hitta potentiella fallgropar och svagheter. Första testet gjorde jag med enbart en slangnippel på mitten men hur jag än bar mig åt så fick jag inte bort all luft från slangen. Detta avhjälptes genom att sätta en trevägsventil mellan slangnippel och locket så jag kunde starta flödet öppet och snabbt stänga när systemet var tömt på luft. Med en PRV i högsta punkten skulle detta kunna lösas på samma sätt fast till en mindre kostnad och det är endast precis vid start som detta behöver göras.
Det jag även såg på mina vattentester med hjälp av en GoPro underifrån (!) var att det gärna fastnade en luftficka under det flytande locket och eftersom anslutningarna på prototypdelen inte är svetsade så bygger de några millimeter även på undersidan vilket i sin tur gör det svårt att tömma all luft med PRVn. För att få bort syret från denna luft så finns möjligheten att koppla på koldioxid och “purgea” bort den lilla mängden luft vilket jag även gjorde på den skarpa bryggningen.

Så här såg det ut när jag labbade med locket i min stora vörtkokare för att kunna se vad som händer under ytan.

Lite svårt att se men här kan man se en del kvarvarande luft under locket.

Dunkel
Detta öl bryggdes på min sista permitteringsdag tillika sista dagen på sommaren. Även om augusti varit ovanligt varm och härlig så har hösten nu kopplat sitt obarmhärtiga grepp och mina tankar börjar sakteliga vändas mot mörkare ölsorter. Eftersom jag inte planerat så väl för just denna bryggning hade jag inte tillräckligt med ingredienser hemma för att brygga min Dunkel helt enligt mitt recept så jag fick skarva lite för att få ihop det hela. Dunkel är ett typiskt Münchenöl och fanns tidigare med i Svenska hembryggareföreningens (SHBF) öltypsdefinitioner. När lagerklasserna kraftigt reviderades för ca fem år sedan föll stilen in under Centraleuropeisk mörk lager men den gamla definitionen på Dunkel går fortfarande att läsa på SHBFs hemsida;

Münchener Dunkel

OG 1.052-1.056
FG 1.014-1.018
ABV 4.8-5.5
IBU 16-25
Färg 40-80 EBC

En münchener dunkel skall vara mörkt maltig med en del icke brända, rostade toner. En bra münchener är fylligt maltig och mjuk medan en sämre är söt och sliskig.
Färg/Utseende: Mörkt kopparfärgad till mörkt rödbrun. Köldgrumling får finnas.
Bouquet/Arom: Doften är maltaromatisk med en hel del rostade toner med företrädelsevis chokladtoner. Vörtig, brödlik arom. Högkvalitetshumle får användas för att ge en liten men märkbar doft av humle.
Smak: En klassisk münchener dunkel skall vara mjukt fyllig med underliggande karamellkaraktär, riklig maltrostad choklad- och brödliksmak som kommer från münchenermalt. (I en klassisk münchener dunkel används endast mörk münchenermalt). Högkvalitetshumle får användas för att ge en liten men märkbar kryddig smak av humle. Inga estrar. Diacetyl i mycket små mängder är godkänt. En bra münchener är fyllig medan en sämre är söt och blaskig.
Munkänsla: Medium.
Förebild: Ayinger Altbayrische Dunkel, Weltenburger Kloster Barock Dunkel.

Spontana reflektioner till denna definition är att FG:t är åt skogen för högt, köldgrumling och/eller diacetyl i en Bayersk lager är fullständigt otänkbart och att få karamellkaraktär samt chokladtoner från enbart mörk Münchnermalt känns svårbryggt till problematiskt som bäst. Jag lekte lite med Beersmith för att se vad som skulle krävas för att hamna inom definitionen färgmässigt:
Enbart mörk Münchnermalt och ett OG på 1.055 ger en färg på 20,4 EBC. För att få till 80 EBC skulle det krävas ett OG på 1.400 (ca 51% ABV). Inte ens minsta värdet på 40 EBC är rimligt med enbart Münchner II vilket skulle kräva OG 1.141 (16,3% ABV).
Alltså måste man antingen färga sitt öl med Sinamar eller ta till andra maltsorter för att väga upp det hela.

Mitt recept
Även mitt originalrecept för Dunkel har en övervägande andel Münchnermalt i sig men nu hade jag bara knappa fem kilo hemma så jag fick väga upp det med pilsnermalt och två procent Carafa Special I. Carafan kommer tyvärr slå igenom lite smakmässigt och ge en rostad och chokladig ton som förvisso återfinns i smakbeskrivningen ovan men som jag inte upplever så ofta i Munchen. Det blir gott ändå men inte riktigt som jag vill ha det. En elegant ton av karamell som absolut inte blir kladdig, påträngande och efterhängsen fås av fem procent Caramunich II tillsammans med lågsyremetoden. Just specialmalter utvecklas på helt olika sätt vid en syrefri mäskning jämfört med HSA-mäskning och jag som överlag har väldigt svårt för sötsaker vill ogärna ha slisket i mina öl. Humlemässigt ville jag vara återhållsam smakmässigt denna gång så jag körde enbart en 60-min-giva med Hallertauer Mittelfrüh. En 15-min-giva skulle man absolut kunna tänka sig i denna öl men det valde jag alltså inte denna gång.

Lasersllitsad sexbomb
Kan en rund och 2mm platt plåtbit verkligen vara sexig? Det kan du ge dig på! Brewtools har tagit fram ett tillbehör i form av en laserslitsad falskbotten som har betydligt mindre öppningar än den medföljande flaskbotten i nätform. Plåten är så läcker att man skulle kunna rama in den och hänga på väggen! Förutom att ha i princip noll utrymme för flyende maltskal eller kärnor är den samtidigt oerhört lättdiskad. Det räckte med att bara spola av den en snabbis under kranen så var den som ny igen! Den här falskbottnen borde samtliga tillverkare anamma till sina bryggverk och som Brewtoolsägare tycker jag inte det är något att tveka på, det här är en “must-have”. Vilken kvalité och vilken skillnad!
Falskbottnen är designad för att användas med standardförfarandet av mäskning med recirkulation via mittenröret så jag som mäskar åt andra hållet måste sätta en silikonplugg i mitten av falskbottnen för att täppa igen det hålet. Förutom mittenhålet finns förberett för ett till hål på sidan av plåten för att kunna sätta ett “overflow-rör” vilket någon annan bryggare får redogöra mer för hur det är tänkt att användas framöver.

Inmäskningen
Att sänka och höja malten och senare mäsken i en korg eller BIAB-påse är “rena döden” för lågsyremetoden, hur långsamt man än gör det, så för att eliminera det problemet valde jag denna bryggning att komplettera denna setup:en med ett separat kokkärl. För att nyansera mig lite så har jag i ärlighetens namn lyckats med maltrörslyftet många gånger, så jag säger inte att det inte går men det är definitivt den svagaste länken i kedjan. Jag började med att förkoka mäskvattnet några minuter och sedan snabbt kyla det till 65°C och tillsätta Antioxin SBT som aktivt syrereduceringsmedel till mäskning. Den nykrossade malten placerades i maltröret som redan var på plats i Brewtools B80 Pro. Sedan pumpade jag försiktigt över vattnet med hjälp av Blichmanns Riptide från kokkärlet och in underifrån i Brewtools. När vattennivån var några centimeter under kanten på maltröret rörde jag försiktigt om med en liten mäskpaddel för att blanda malten med vatten men undvika syresättning i längsta möjliga mån. Sen var det dags för showens nya stjärna, flytande locket. Passformen på detta lock inklusive silikonpackningen är verkligen på millimetern så det krävs lite försiktigt tryck uppifrån för att få ner det hela vägen till vätskans yta. När locket var på plats kopplade jag på kolsyra till kulkopplingen i locket och öppnade försiktigt kolsyretuben ifall det skulle bli en fontän med 63°C vatten som sprutade ner mig och bryggeriet. Det blev det inte utan istället blev det som en liten ångmaskin som pyste kolsyra och vattenånga. Jag lät detta hålla på cirka 15 sekunder innan jag stängde kranen på kolsyretuben och pressade ner locket den sista lilla biten så vätska letade sig upp i mitten på locket dvs via trevägsventilen. Sen kopplade jag silikonslang från utloppet på vänster sida av bryggverket och till trevägsventilen på flytande locket. Pumpen sattes igång och så fort slangen var helt vattenfylld stängde jag trevägsventilen uppåt så systemet blev slutet. Inget bubblande gick att höra under locket och inmäskningen lyckades därför till fullo!

Utmäskningen
Mäskprogrammet för dagen var en hederlig HochKurz där jag förlängt betaamylasrasten en kvart för att ytterligare öka jäsbarheten på vörten något. Efter programmet var färdigt noterade jag att nästan inget skum bildats på utsidan av maltröret vilket det gjort samtliga tidigare tetsbryggningar. En solklar förbättring med andra ord. Vörten var kristallklar i siktglaset och jag hade prickat min planerade preboil gravity (PBG) exakt. Med hjälp av den inbyggda pumpen i Brewtoolsbryggverket flyttade jag försiktigt vörten tillbaka till min stora vörtpanna och kokade vörten där i för att återigen undvika oxidering när maltröret ska förflyttas. Precis före kok kunde jag notera att varmdruven/skummet var vitt och fluffigt, inte sådär brunaktigt som det blir av oxidering. Great success som Borat skulle ha sagt det.
Koket hade i övrigt inget avvikande att rapportera om men eftersom jag var lite extra försiktig (kalla det feg om du vill) med mäskningen och flytten av vört så fick jag en hel del vört kvar som inte hamnade i koket. Jag passade även på att laka maltröret (bye bye lågsyremetoden) och fick tillslut ihop en sidovört på nästan 20 liter. Den vörten kokade jag i min Patina 36-liters-kastrull med hjälp av en induktionsplatta och eftersom jag ville reducera volymen kraftigt så höll jag till på altanen. När jag nådde ett OG på 1.070 stängde jag av plattan och vips så fick jag mig en liten Doppelbock utöver min Dunkel. Rulla in höstmörkret för nu är jag redo!

Sammanfattning
Nu är detta flytande lock förvisso en prototypdel så exakt hur ett framtida tillbehör för att kunna brygga lågsyremetoden med Brewtools kommer se ut är nog inte helt klart ännu. Klart däremot är att locket fungerar fullt tillfredställande som syrereducerande barriär och att det med andra ord nu är möjligt att brygga HSA-fri öl med Brewtools! Utan lakning, vilket är svårt utan att tillföra syre (dock inte omöjligt), kommer satsstorleken som mest hamna runt 45-50 liter för en normalstark öl och det har med den maximala vätskenivån som får plats i maltröret att göra. Att göra en partigyle som jag gjorde denna gång är ett effektivt sätt att ta tillvara på den totala sockermängden i malten även om man lika gärna kan göra en svagare bordöl istället för ett långkok.
Om ni kommer på någon förbättring till detta lock eller får några andra tankar får ni gärna kommentera här under!

Vid första vattentestet hade jag bara en slangnippel på locket men fick problem att tömma all luft.

Här ser ni kolsyreingången (sorry för kort skärpedjup) och övertrycksventilen.

Undersidan på locket. Den stora runda plattan fungerar på samma sätt som den som vanligtvis sitter på röret i maltkorgens mitt.

Original vs laserfiltret.

Porr.

Ännu mera porr.

Oklart varför jag tog denna bild när jag gjorde testbryggningen med enbart vatten. Den blev fin så den fick följa med…

Vattentest.

Såhär mycket luft blev kvar i slangen innan jag ändrade och satte en trevägsventil istället för enbart slangnippel.

Automatisk uppdatering av programvaran.

Dags för själva bryggningen. Här är Kalciumkloriden.

Förkok av vatten i “satelliten” som en kompis kallade den. Lite sputnikvibbar kanske.

Innan jag kylde mäskvattnet desinficerade jag plattvärmeväxlaren med kokande vatten.

Kaffebönor? Nä, Carafa special I.

Silikonpluggen i mitten för att ingen mäsk skulle smita ut den vägen.

Krossningen denna gång.

Vatten på ingång.

Omrörd/inmäskad och redo för locket.

Purge med CO2. Det syns inte på bilden men det var som en liten ångmaskin från den stora slangnipplen.

Setupen.

Det där med slappa silikonslangar…

Siktglaset i början av mäskningen.

Improviserat lock.

Siktglaset efter mäskningen.

Mängden skum utanför maltröret i slutet av mäskprogrammet.

Hönsmat.

Snabbdiskat och på tork. Älskar nya filtret men det har ni kanske förstått vid det här laget?

Start av kylning.

Vörtkoket i min stora 2HL-vörtpanna.

Recirkulerande disk och rengöring av jästflaskan.

Vörtprovet.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Höst-Hefeweizen (w33)

Alla som följt den här bloggen en längre tid vet att jag är väldigt förtjust i Sydtysk veteöl, weißbier eller hefeweizen. Kärt barn har många namn. Det var faktiskt veteöl som fick mig att vilja brygga öl från allra första början och det var därför det första öl jag bryggde. Att få till receptet lika bra som Weihenstephaner, Franziskaner, Scheider Weisse eller Ayinger tog en evighet trots att jag provade mig fram på alla möjliga sätt. Det var inte förens jag började brygga med lågsyremetoden som jag förstod att det var en viktig del för att kunna få samma smaker som mina favioritveteöl hade. Men även stegmäskning och jäsningskontroll spelade en mycket viktig roll såklart.

Jag har sedan flera år lyckats så pass bra med mina veteöl att själva “jakten” nu är över men det betyder inte att jag inte vill fortsätta att testa nytt och/eller variera mig med mina veteöl. Mitt grundrecept för veteöl finns i boken och det är den genomarbetade varianten av många års arbete och tusentals liter. Tanken med detta receptet på veteöl var att skippa karamellmalt och istället ersätta den med Münchnermalt för att flirta lite med Paulaners hefeweizen. I övrigt så ville jag få upp alkoholhalten ett uns så den hamnar runt 5,6-5,8% istället för 4,8-5,2%. Den något högre stammvörtstyrkan hjälper till med esterbildningen och det är såklart isoamylacetat (banan) jag är ute efter främst och inte bubbelgumestern som till exempel Gutmanns jäst gärna producerar. Med en högre banansmak behövs motsvarande tydlig markering från fenolerna och då främst 4-vinyl-guaicol dvs. kryddnejlika. Därför körde jag lite extra lång ferulasyrarast 44c.

Utrustningsval för dagen
Veteöl är en färskvara som inte vinner på någon lagring mer än kanske 1-2 veckor som mest, sen går det utför tycker jag. Därför behöver jag max två fat, om ens det. Braumeister 50 med sina extremt långa värmeslingor klarar av den lägre initiala mäsktemperaturen mycket bättre än något annat bryggverk jag testat, så till veteöl är den extra bra lämpad. Det är själva värmningen från 44°C ferulasyrarast och över gelatiniseringspunkten strax före betaamylasrasten som är det stora problemet där mindre värmeslingor gärna bränner vid vörten men det gör alltså inte Braumeistern alls samma utsträckning.

Jag valde att förkoka mäskvattnet istället för jästätarmatoden eftersom jag ändå ville syrereducera i annat kärl och pumpa in vatten underifrån på Braumeistern. Att sänka maltkorgen med min vinsch ner i vattnet fungerar visserligen ganska bra men innebär ändå att jag måste ha ca 7-8 liter i ett separat kärl för att fylla på mäsken efter att jag rört om, jag kan alltså inte ha i hela mängden vätska på en gång utan att tappa ur en del och sedan återföra vilket är baltigt (öschötska för blaskigt/stökigt). Nu kokade jag drygt 80 liter i min stora 220-liters vörtpanna och med 10.000 pigga watt gick det rasande fort. Efter vattenkoket kylde jag vattnet med min Blichmann Therminator plattvärmeväxlare som samtidigt fick sig en desinficering på köpet inför kylningen efter kok lite senare på dagen. När jag nådde ca 50°C enligt min hyffsat nya men grymt stabila QD-inlinetermometer så flyttade jag silikonslangen till “disk kranen” på Braumeistern och fyllde på tills malten i maltröret var täckt med vatten och lite till. Sen rörde jag om försiktigt under ytan, satte på alla filter och slutligen fyllde resterande mängd vatten som behövdes för det flytande locket. Väldigt smidigt även om jag inser att det inte låter så i textform ovan.

Viss mängd HSA men oklart hur mycket
Att gå igenom alla stegen i en veteölsmäskning tar sin lilla tid så jag hann med både en skön hundpromenad i skogen och lite slitigt trädgårdsarbete innan mäskprogrammet var slut och maltröret skulle lyftas ut. Jag tänkte ett tag att jag skulle flytta tillbaka vörten till min stora vörtpanna via slang och pump för att koka vörten där istället för att slippa lyftet men så blev det inte, fråga mig inte varför. Det bildades väldigt lite skum både efter omrörningen vid inmäskningen och efter mäskprogrammet men vid uppkoket återfanns en del brun sörja i varmdruvet vilket indikerar på oxidering eller Hot Side Aeration (HSA). Om det berodde på lyftet av maltröret eller om min Antioxin SBT börjar bli gammal vet jag inte riktigt så det ska jag fundera mer på. Koket var det inga konstigheter med i övrigt men jag fick väldigt mycket varmdruv efter kok vilket gör att jag också misstänker lyftet av maltröret för. Eftersom jag ändå avlägsnar druvet genom en whirlpool efter kok så spelar det ingen jätteroll för ölets kvalité men jag vill inte riskera att få in en massa druv i plattvärmeväxlaren som då kan sätta igen och det är ju en hel del vört som blir fast i druvet vilket är slöseri med det flytande guldet. Jäsningen kom igång nästan direkt och jag körde 18°C i vörten i tre dagar och sedan 18°C mätt i kylskåpet dvs. jag tog bort sensorn från jäshinken och lät vörten stiga lite i temperatur. På en av hinkarna har jag en lcd-temrmometer som kunde bekräfta att vörten/grönölet steg till 20°C ungefär. När jag nådde SG på 1.015 flyttade jag grönölet till två Corneliusfat som jag fyllde till 100% och så blev det även några flaskor. Jästen åkte i vasken eftersom jag aldrig lyckats återanvända veteölsjäst med bibehållen smakprofil, varken från högkreusen eller jästkaka. Det beror på att veteölsjästen har olika egenskaper från skum och botten men jag tror mitt största problem är att jag brygger veteöl för sällan för att det ska fungera bra med jästskörd. Skulle jag försöka mig på detta igen i framtiden så är det enbart kreusen jag skulle spara. Jag skrev en hel del om att skörda och spara jäst för sex år sedan så lite har inlägget åldrats men kanske ändå är intressant läsning för många.

Dagens setup där Braumeistern spelade huvudrollen.

Kylning av mäskvatten med retur ner i stora vörtkokaren. För att desinficera slangar och plattvärmeväxlaren till senare så körde jag enbart kokande vatten först dvs kranen med kallvatten var avstängd en minut. Det är lite läskigt att ha en lös slang som sprutar kokande vatten!

Braumeisterns långa värmeslingor som är så pass långa att det går att vidröra slingorna när de är igång i vattnet (även om jag absolut inte rekommenderar såna dumheter, jag bara säger att det går). I jämförelse med mitt BrewPi-element på 10.000 så är Braumeistern helt tyst när den värmer. Det puttrar inte med “lokalt kok” på värmeslingans yta som BrewPi-slingan gör, precis som med en vattenkokare.

Krossningen med 60% vete men den syns inte så tydligt på denna bild.

Inline-QD-termometern som jag är väldigt nöjd med. Snabb och väldigt exakt efter att jag kalibrerat den mot min Gresinger GTH 1170.

Fortfarande samma dåligt silikonslangar som måste ha stöd när de blir varma för att inte strypa flödet.

Lite förvirrande att stega igenom instruktionerna men göra tvärt om. Jag hade alltså i malten först innan jag tryckte igång maskinen och såg sen till att det fanns vatten i innan pumparna skulle luftas.

Malten på plats och vatten fylls på underifrån.

Vattnet precis när det når kanten. Tanken här är att försöka pricka in så nivån inne i röret är samma så det inte splashar ner över kanten.

När allt va på plats tryckte jag start och la på flytande locket. I vanliga fall lägger jag på locket först men nu ville jag se hur pumparna jobbade och jag fick justera ner kraften på de ganska rejält. Kanske till 1/3-del! Den nya Braumeisterpumpen är mycket kraftigare än den gamla och eftersom jag har två stycken så måste jag sänka de rejält i styrka, annars kan man spränga bottenpackningen på maltröret! Nya Braumeister 50 levereras numera endast med en pump.

Fick till mäsktemperaturen bra med min för-kylning.

Mäskningen avklarad och väldigt lite skum

Detta räknas knappt som en förkultur utan mer en vitality starter kanske. Jag ville se till att jästen var pigg men eftersom jag ändå underpitchar veteöl lite så behöver jag inte så mycket mer celler. Dessutom hade jag inte mer vört i frysen så det så!

Fermenter purge i serie för att ersätta luften i faten med kolsyra från jäsningen. Sista slangen ner i petflaskan med Saniclean är den slangen jag senare flyttar ölet med från hink till fat så den är redan monterad på plats och desinficerad.

Weihenstephaners 68 (3068) är känd för att producera sjuka mängder kreusen så 50% headspace rekommenderas. Jag körde därför med två 60l-hinkar med ca 25 liter vört i varje och det behövdes.

Whirlpoolad druv del1…

…del2, det är nära nu…

och kollapsad

Receptet

Weißbier w33 (Ljus veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 51 l
OG: 1,053 SG
FG: 1,008 SG
Alcohol by volume: 6,0 %
Bitterness: 13,5 IBUs
Color: 8,5 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20,00 ml Lactic Acid (Mash 60,0 mins) Water Agent 1
7,00 g Antioxin SBT (Mash 0,0 mins) Water Agent 2
6,00 g Calcium Chloride (Mash 60,0 mins) Water Agent 3
2,00 g Salt (Mash 60,0 mins) Water Agent 4

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
7337 g Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3,9 EBC) Grain 5 60,0 %
3669 g Pilsner (Weyermann) (3,3 EBC) Grain 6 30,0 %
1223 g Munich I (Weyermann) (14,0 EBC) Grain 7 10,0 %

Total amount of malt: 12229 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 65,27 l of water and heat to 44,0 C over 0 min 44,0 C 0 min
Ferulic acid rest Heat to 44,0 C over 4 min 44,0 C 20 min
Beta-Amylase Heat to 63,0 C over 13 min 63,0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72,0 C over 11 min 72,0 C 30 min
Mash Out Heat to 76,0 C over 8 min 76,0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
76 g Hallertauer Mittelfrueh [4,00 %] – Boil 45,0 min Hop 8 13,5 IBUs
6,60 g Yeast Nutrient (Boil 10,0 mins) Other 9
1,80 g Protafloc (Boil 10,0 mins) Other 10
10,00 ml Lactic Acid (Boil 10,0 mins) Water Agent 11

Total amount of hops: 76 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1,0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124 ml] Yeast 12

Recommended starter size: 8,29 l / 664,4 Billion cells.

BrewNotes
Mitt kranvatten
Genomsnittliga värden 2018 (tidigare värde inom parentes)
25 Ca (29)
4,9 mg (2,49)
18 Na (8,8)
32 so4 (39)
14 cl (12)
80 Hco3 (61)

Mitt standardbryggvatten 190225
6g CaCl, 2g NaCl, 7g Antioxin för 45 PPM

50ppm Ca
5,9 Mg (1ppm från jästnäring)
29,3 Na
85 SO4 (32 från vatten, 39 från Antioxin och 14 från jästnäring)
73 Cl
-113,5 HCO3 (sen 80)
16,8 K
5,33 pH med 20,8ml Lactol (0,3 ml/l)

Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l:

Calcium 0.696 ppb
Magnesium 0.928 ppm
Sulfate 13.920 ppm
Zinc 0.635 ppm
Manganese 0.567 ppm
Thiamine 0.241 ppm

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!