Pils (P36)

En bryggdag utan några avvikelser och en jäsning enligt konstens alla regler (se bild på slutet), den blir inte helt enkel att skriva något spännande om. Att bryggdagen dessutom var i början på februari, dvs. tre månader sen i skrivande stund och jag har hunnit brygga sju gånger till sedan dess får mig att fundera på om jag verkligen kommer hinna ikapp med inläggen eller om jag ska slänga en del material som inte är lika intressant läsning för er. Samtidigt fungerar inläggen som en visuell brygglogg för min del även om jag inte alltid får ner alla mina reflektioner i textform. Nåväl, det blir en sammanfattning och provsmakning iallafall.

Bryggdagen i korthet
Fyllde Braumeister 50 med vatten kvällen före. Matade med jäst och socker på morgonen och höll 25°C i cirka en timme för att reducera syre i vattnet. Malten såg fint krossad ut och jag mäskade in genom min nedsäkningsmetod av maltröret. Därefter omrörning och påfyllning av resten av mäskvattnet. Eftersom jag har en modifierad version av min BM50 med två pumpar som går att reglera så måste jag minska styrkan för att inte spränga packningen i botten av maltröret under mäskningen. Bägge pumparna fick läge 3 av 7. Lite malt smet när jag skulle lyfta upp maltröret efter avslutad mäskning men de var lätta att fiska upp. Avskumning av proteiner före det 60 minuter långa koket där som avslutades med en whilpoolstand/hopstand på 80°C i 30 minuter. Jäsningen skedde i kylskåp på 10°C och primärjäsningen var över på 6 dagar, därefter kolsyrejäste (spundades) grönölet på fat i några dagar. Sedan ställdes faten i 0°C i 4 veckor.

Provsmakning
Halmgul, nästan brilliant öl med massiv skumkrona med väldigt bra stabilitet.
Örtig humle dominant i doften med ett lättare inslagg av blomster.
Ytterst ren i doften med mycket subtila inslag av frukt främst papaya.
Uns svavel går att skönja i bakgrunden, sammanvägt på perfekt nivå.
Maltensmaken och maltdoften står för en massiv gräddighet och maltiga, halmiga toner.
Fin beska på medellåg nivå för stilen, i mycket bra balans.
Munkänslan är len som silke.
Lång eftersmak av humle.

Kommentar
Munkänslan fungerar bra som sammanfattning på ölet, nämligen len som silke. Jag skrev som första anteckning ”Mycket god, snudd på wow” och även det sammanfattar denna öl bra. En enklare och maltigare tysk pilsner som inte bråkar eller tar ut svängarna som vissa nordtyska varianter gör.

Jästen för syrereduceringen. För jäsningen användes en slurry på 34/70 denna gång.

Reklam för Brewmaster Swedens terroir-malt, denna gång med ursprung Burträsk.

Omrörd/inmäskad, efter sista filterna redo för påfyllningen vätska så total nivån hamnar ovanför maltröret.

Före mäskprogrammet.

Efter mäskprogrammet.

Avrinning, det processteg som jag tycker näst sämst om. Att flytta röret till diskbänken efter detta är det sämsta.

Jag var lat denna bryggning och kylde med kylmanteln. Men varför jag jäste den i plasthink kommer jag faktiskt inte ihåg.

Primärjäsningen på 10°C med temperaturgivaren tryck mot utsidan av hinken. Vid dag 5 ändrade jag från 10°C till 13°C på kylen för att ge lite extra skjuts inför spundningen och för att nå ytterligare lite lägre FG.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Quickie – världens minsta tappkran?

Reklam. Detta är ett obetalt samarbete med Keg King Australia där jag fått denna produkt för test/recension. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag är så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar.

Låt mig få presentera Quickie, världens kanske minsta och enklaste öltappkran, helt i rostfritt stål och med endast en packning. Quickie är inte tänkt att fungera som din enda ölkran utan mer för snabba upphällningar av mindre mängder öl där det känns tråkigt att desinficera och rengöra kranen efteråt. Exempel på användningsområden är för att ta ett mätprov för SG eller pH, provsmakning ut ett fat eller tryckjästank, istället för en picninckran för att minska mängden prylar att släpa med sig på resande fot eller slutligen för att tömma desinficeringsvätska ur ett fat (även om jag förespråkar att vända fatet upp-och-ner för att få ut allt).
Quicke består endast av tre delar; det rostfria och på insidan släta stålhuset, en hatt/skruv i stål på toppen och en gummipackning. Quicke har en serveringspip där det även går att fästa en 6mm slang för att kunna styra vätskan lättare.

Användande
För att få ut öl ur kranen och även reglera hastigheten på flödet så trycks Quickie ner med handkraft med olika hårt där hårdare självklart ger snabbare flöde. När kraften släpps så stängs flödet eftersom det inte finns någon låsmekanism som håller Quickie kvar som på en vanlig kulkoppling. Det finns med andra ord ingen risk att kranen fastnar och öl fortsätter spruta ut. Ska Quicke användas istället för en picnic-kran eller större tappkran med flödesreglering så gäller det att ha ganska lågt serveringstryck i fatet eftersom det inte finns något alls som minskar trycket, detta för att minska blask och överdriven skumbildning i glaset. Rengöring av Quickie är extremt enkel på grund av dess delar och släta konstruktion. För dagligt bruk fungerar diskborste och vanligt diskmedel typ Yes med efterföljande sprut Saniclean utmärkt. Alla kemikalier som används i bryggerier fungerar också och vanlig diskmaskin fungerar bra det också även om risken är att Quickie försvinner på grund av dess minimala storlek. Gummipackningen är den enda som eventuellt tar stryk i längden så lite vaselin eller armaturfett kan vara bra att applicera vid behov.

Mitt omdöme
Quicke har snabbt blivit min ständiga följeslagare i bryggeriet, jag önskar nästan jag kunde ha den som halsband. Med dess simpla användande och framförallt busenkla rengöring/desinficering så blir det faktiskt av att jag tar prover som jag annars kanske undvikit på grund av lathet. Picnic-kranar med sytråd blir så snabbt sunkiga (testa att skruva bort hatten om du inte gjort det!) och större kranar är inte smidiga att rengöra de heller. Quickie rengör jag på bara några sekunder.
Med någon extra reservpackning räknar jag lätt med att jag kan ha Quickie resten av livet, för det finns inget som kan gå sönder eller slitas på den. Det skulle vara om jag tappar bort den på grund av dess storlek då kanske…
På minussidan ger Quickie lite ölblask efter sig runt fatkopplingen, precis som vid byte av en vanlig kulkoppling fast vid varje servering, så jag skulle kanske inte plocka fram ett fat och servera direkt i finsoffan. För övriga platser där någon droppe hit eller dit inte gör något fungerar den utmärkt som snabb tappkran, alternativt att eftertorka fatkopplingen med lite hushållspapper bara.
Quicke är extremt liten vilket är dess USP men jag hade önskat att Quicke var lite högre för den passar inte lika bra på de fat jag har med svart gummihandtag runt hela fatet, utan bäst på de med delade handtag (se bild nedan). Detta problem går enkelt att avhjälpa med en bit 6mm-slang som jag dock inte hade någon hemma vid fotograferingstillfället.
Priset är väldigt lågt, endast 105 kr, vilket är nästan samma som en vanlig kulkoppling i plast kostar i Sverige. Priset gäller dock vid köp direkt från tillverkaren Keg King i Australien men inom kort bör den gå att få tag på även i vår del av världen, dock till okänt pris. I skrivande stund (maj 2022) hittar jag inte Keg Kings Quickie inte i någon svensk webbshop.
Produktens hemsida hos tillverkaren Keg King.

Alla tre delar. I övrigt är insidan hela slät så det finns inga utrymmen för bakterier att gömma sig. Skruven justeras mycket enkelt med fingerkraft, inga verktyg behövs.

Här är Quickie monterad på ett AEB 9-liters-fat och här når inte serveringsröret över kanten så utan slang är det svårt att få öl ner i glaset.

På de fat som har delade handtag, minifat eller på PET-jästankar passar den perfekt även utan slang.

Tillfällen då jag önskar jag hade tre händer eller orken att gå och hämta ett kamerastativ. Men ni fattar vad jag gör…

Proof of concept så att säga. Detta var med lågt serveringstryck bör tilläggas.

Demonstration av storlek.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Spundy – Övertrycksventil med låg profil

Reklam. Detta är ett obetalt samarbete med Keg King Australia där jag fått denna produkt för test/recension. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag är så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar.

Innan jag börjar med denna recension vill jag först varna för att tryckjäsning medför en explosionsrisk där det föreligger stora risker för kroppsskador och även fuktskador i golv/väggar/tak vid oaktsamhet. Jag avråder nybörjare från att experimentera med tryckjäsning tills kunskapen om jäsprocessen är större och jag propsar även på stor försiktighet till övriga. Koppla aldrig in en kolsyretub med okänt tryck direkt i en jästank eftersom övertrycksventilen inte alltid hinner med att släppa ut övertrycket och jästanken exploderar.

Att stänga igen sitt jäskärl under pågående jäsning kallas antingen för att tryckjäsa eller spunda/kolsyrejäsa beroende på om detta sker hela jäsningen eller endast sista dagarna. Att jäsa hela sin jäsning under tryck minskar mängden estrar som jästen producerar vilket möjliggör en högre jäsningstemperatur med snabbare jäsningsförlopp. Samtidigt ökar trycket stressen på jästen som kan avsluta sin process i förtid eller bidra med felsmaker som svavelföreningar, både för- och nackdelar med andra ord. Både tryckjäsning och spundning gör att koldioxiden som jästen producerar blir vattenlöslig och ger gratis kolsyra, en process som även har en skumpositiv effekt och minskar tiden från korn till glas.
Jästen producerar en enorm mängd koldioxid och som bryggare är vi endast intresserade av en bråkdel för kolsyrebildningen och ett konstant jämt tryck för själva tryckjäsningen. Därför behövs en övertrycksventil som släpper ut överflödet när en önskad nivå är uppnådd.

En justerbar övertrycksventil kallas för spundningsapparat eller spundventil och är en mycket enkel men smart konstruktion där längden på en fjäder justeras genom en skruvs position vilket påverkar hur mycket kraft som behövs för att öppna ventilen och släppa ut övertrycket. För att kunna avgöra trycket i jästanken behövs även en tryckmätare, kallad manometer, så trycket inte justeras i blindo. Trots denna enkla konstruktion är många spundningsapparater förhållandevis långa vilket ställer till det i små kylskåp, dyra men även komplicerade att skruva isär för rengöring. Rengöring blir extra viktigt eftersom spundningsapparaten även används när det kolsyrade ölet ska flyttas från jästank till fat. Då reglerar den hastigheten på överföringen för att inte förlora för mycket kolsyra på grund av skumbildning men det är mycket lätt hänt att det letar sig upp skum eller t.om. öl ända upp i gasporten och ut genom spundningsapparaten som då måste skruvas isär i molekyler för rengöring.

Som lösning på denna problematik lanserade Keg King våren 2022 en mycket billig, väldigt liten och ytterst enkel spundningsapparat kallad Spundy. Spundy sätts direkt på en kulkoppling på t.ex. en PET-jästank eller ett Corenliusfat och når endast 4,5 cm som högst så den är väldigt liten, mindre än en vanlig grå kulkoppling. Den består av fyra delar (plus två packningar och fjäder) som enkelt skruvas isär för hand vilket gör rengöring och desinficering busenkelt. Trycket regleras från noll upp till 30 PSI eller 2,07 bar genom att vrida på svarta plastvredet. Eftersom den endast kostar 112 kr (i Australien) så är det inte hela världen om det tränger in öl i manometern även om jag inte vill främja en slit-och-släng-mentalitet.

Förutom Spundy finns Spundy plus som är samma övertrycksventil men där det även ingår två fasta fjädrar med ett förinställt tryck samt nyckelring för att manuellt kunna släppa tryck. En av dessa fjädrar skruvas in i Spundy istället för det svarta vredet vilket gör att trycket inte behöver övervakas och justeras i början av jäsningen. Den blå fjädern är förinställd på 10 PSI / 0,69 bar medan den lila är inställd på 15 psi / 1.03 bar. Som extra tillbehör går det även köpa en röd variant på 35 PSI / 2.41 bar vilket för många är i högsta laget för tryckjäsning men kan kanske lämpa sig till kolsyrejäsning av varmjästa ölstilar som även brukar serveras med hög kolsyrehalt (t.ex. belgisk Trippel).

Keg Kings Spundy kostar 112 kr och Spundy Plus 147 kr i tillverkarens webshop. I skrivande stund hittar jag den inte i någon svensk hembryggarbutik tyvärr men den är säkerligen på ingång inom kort.

Mitt omdöme
För att uttrycka mig kortast möjligt är Spundy en söt liten pryl. Den är så pass liten att den knappt sticker upp något alls över gummihandtagen på ett Corneliusfat och den lilla manometern är minimal fast fortfarande tydlig. Alla delar är i plast men ger ändå ett skapligt kvalitétsintryck. Funktionen är mycket enkel så där finns inte så mycket att berätta om, skruva plus eller minus för att justera trycket eller välj en fast fjäder för ”set-it and forget it”. Att allt är handskruvat dvs. inte kräver några verktyg och inte heller någon gängtejp samtidigt som den håller sitt tryck är ett stort plus. I ärlighetens namn brukar jag ytterst sällan skruva isär min gamla spundningsapparat så för mig är denna funktion betydligt viktigare än det låga priset, även fast Spundy kostar 1/5 till 1/10-del av vad vissa andra spundningsapparater kostar på hembryggarmarknaden. Det enda jag saknar på Spundy är en blindplugg att skruva in istället för manometern just för flytt av kolsyrad öl (umdrücken), då detta helt skulle undvika att kunna få öl i manometern. Jag förstår att tillverkaren inte vill att kunderna ska ha möjligheten att “flyga blint” vilket det skulle innebära att använda Spundy på en jästank i en sådan setup, det smäller tillräckligt med tryckkärl som det är. (uppdatering efter en kommentar från ”Nick”): Med en vanlig m6x10mm skruv och ev lite gängtejp är det enkelt att plugga hålet för manometern för den som önskar/vågar.
Summa sumarum ger jag Spundy ett högt betyg och köprekommendation men använd den med försiktighet!

Den lila manometern med skala både i bar och PSI.

Vredet att justera längden på fjädern och därmed ställa in önskat tryck. Övertrycket släpps ut genom att metallpiggen i mitten skjuts bakåt.

Den blå fjädern är förinställd på 10 PSI / 0,69 bar medan den lila är inställd på 15 psi / 1.03 bar.

Isärskruvad för enkel rengöring.

Här monterad med den blå fjädern och 0,69 bars tryck.

Nyckelringen går även att vrida 90° för att släppa ut mer övertryck.

Här monterad på ett 9L AEB-Coreneliusfat som har ett helt gummihandtag. Här är det lite knixigt att sätta av och på den lilla Spundyn.

Min manometer sitter uppochner här för jag vågade inte dra runt skruven med våld. Lite gängtejp får den i rätt position om det är något som stör.

Spundy sticker upp ytterst lite över fatets kant.

Monterad på ett 19L-fat är hanteringen enklare.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P35)

Namnet på denna öl är något missvisande för detta är enligt SHBF:s öltypsdefinition egentligen en Dortmunder Export, dvs. något starkare och mindre besk än en Tysk pilsener. Samtidigt har jag ända sedan P26 experimenterat med en tydligare humlekaraktär samtidigt som beskan hålls nere och även plåtigheten som upplevs i många stiltypska Dortmunders så den passar inte som handen i handsken där heller.
Just denna bryggning gjorde jag ingen medveten smakförändring i recept eller metod jämfört med föregående P34 eftersom jag inte kunde utvärdera den korrekt då jag fick ett felaktigt utbyte. Malt och humlesmakerna var åt rätt håll smakmässigt men den hamnade runt 4,7% istället för planerade 5,3%. Inga enorma skillnader men jag kände att det var för svårt att justera receptet utifrån en misslyckad bryggning så jag ”gjorde om den” istället fast med lite mer malt. Med facit i hand borde jag tagit i ytterligare något för jag kom drygt halvvägs med 5,1%, det får duga för att gå vidare med nästa sak jag ville testa, en annan aromgiva.

Provsmakning
Halmgul (gyllengul på bild men inte i verkligheten) öl med ytterst lätt dis. Fluffigt och gräddigt skum på hög nivå med hög stabilitet. Mycket vacker att se på!
Citrus dominerar tydligt inledningen i doften. Sädig och brödig malt på medel nivå. Örtighet av nobelhumlekaraktär på medel nivå. En fin gräddighet från malten tar vid när de flyktigaste humletonerna avtagit.
Ett litet men störande spår av gummi i bakgrunden.
Smaken är mjuk med en något robust maltighet. En frisk humlesmak med inslag av blommor finns i bakgrunden. En tydlig syrlighet överbalanserar beskan.

Kommentar
En lättdrucken och god sommaröl som tyvärr lider av en liten med störande syrlighet som dessutom förstärks av citrustonerna från humlen. Jag brukar ytterst sällan mäta pH efter kok eller på färdigt öl så jag är osäker på det värdet men jag misstänker att jag slarvat lite med lactolmätningen. En lärdom jag tar med mig framöver och eventuellt justerar min process från mätning till vägning istället.

Bakjäst till syrereducering, kalciumklorid för vattenbehandling.

En närbild på packningen till maltröret. Jag har glömt varför jag tog denna men kanske för att det ser ut som den snart behöver bytas ut.

Braumeister 50 fick äran att brygga denna öl.

Medan farfars gamla Bosch tuffar på med maltkrossningen.

Flytt av en mindre del av inmäskningsvattnet för att få plats med malten. Denna vätska flyttas tillbaka när malten är nedsänkt och filterna är på plats.

Referens på krossningen.

Nedsänkt, inte omrört ännu.

Tillbaka med mäskvattnet efter omrörning och med filter på plats. Jag gillar inte detta förfarande men har inte någon bättre lösning i dagsläget.

Efter mäskprogrammet.

Kritvitt skum från uppkoket.

Reklam för Brewmaster Sweden vars malt jag bryggde med denna gång.

Sanicleanbadet av allt som behövs till kylning och jäsning.

Rejält sval vört påväg till jästanken.

Spännlocket som gör att det går att jäsa i Braumeistern fick denna gång kapsla in Enzybrew-CIP:en med spraykula i botten.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Keg King Ultratap och Ultratap Twist

Reklam. Detta är ett obetalt samarbete med Keg King Australia där jag fått dessa två kranar för recension. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag är så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar.

I min utvärdering av tappkranar har jag kommit fram till en stor tillverkare som är på större ingång på svenska marknaden, nämligen Keg King från Australien. 2015 började Keg King sälja en kran som heter Intertap som blev så populär att den kopierats av flera andra tillverkare som dessutom passat på att stjäla samma namn, vilket självklart förvirrar marknaden. Designen byggde på den berömda “forward seal” som stänger av flödet längst fram i tappkranen vilket kraftigt minskar bakterietillväxt samt att handtaget fastnar efter en tid. Royalties för denna design betalades fram till 2017 då tillverkningsrättigheterna köptes loss för all framtid. Intertap blev väldigt populär på grund av kombinationen hög kvalité och ett lågt pris men vad den saknade var ett laminärt flöde, motsatsen till turbulet flöde. En något överdriven liknelse mellan hur dessa flöden skiljer sig är hur okokt spagetti ligger parallellt i sin förpackning (laminärt) jämfört med hur det ser ut efter ett pastakok (turbulent). Turbulensen som uppstår i en tappkran på grund av tryckskillnad och diameterskillnad jämfört med ölslangen frigör kolsyra vilket i sin tur ger skumbildning och lägre kolsyra i glaset.
Som förbättring på Intertapkranen skapade 2017 därför Keg King sin UltraTap som med tre patent, färre lösa delar, bättre integration av packningar och en robustare samt längre släde inne i kranen gav en stor förbättring mot Intertap. Som grädde på moset designade Will Fiala även en revolutionerande flödeskontrollerad variant kallad Ultratap Twist, där det går att justera flödet genom att helt enkelt vrida på tapphandtaget. Flödet regleras internt genom att skruven skickar släden framåt eller bakåt vilket öppnar/stryper flödet. En vanlig Ultratap kan uppgraderas till en Ultratap twist genom att byta ut några av komponenterna och bägge kranarna kan enkelt och billigt uppgraderas till självstängande. Om någon tycker att Ultratap-kranen är snarlik till Micromatics Ventmatic Ultra Flow-kran så är den iakttagelsen helt korrekt. Micromatic köper nämligen en variant av Ultratap och sätter sitt egna namn på kranen.
Ultratap-kranarna har löstagbart munstycke vilket möjliggör tillbehör som en stoutkran, kulkoppling för att kunna flytta öl till nytt fat, mottrycksfyllare så det går att flaska direkt från kranen samt en growlerfyllare som är en slangnippel modell större.

Mitt test och omdöme
Jag har testat och utvärderat både Ultratap och Ultratap Twist för att jämföra de olika utförandena och funktionerna. Bägge kranarna har samma rostfria stålhus med en stilren rak design av stål i toppklass. Det medföljer tapphandtag i plast till bägge två och både rakt framifrån och rakt från sidan ser de helt identiska ut. De viktiga delarna som skiljer sig åt sitter istället på insidan och utgörs av den rostfria tapppinnen med skruv, släden och ett litet extra bakstycke på Twistvarianten. Kranarna har ytterst få delar och få packningar vilket ger oerhört lätt demontering, smidig rengöring och enkelt underhåll när någon del (främst packning) behöver bytas i framtiden. Den stora mängden tillbehör men även antal utföranden (stål, guld, koppar, svart) ger sammantaget ett helt “ekosystem” där få lär känna att de inte har friheten att servera precis hur de vill.
Det laminära flödet märks direkt på bägge kranarna. Skumbildningen på bägge är välkontrollerad, till och med på kranen direkt kopplad på ett fat för Ultratap Twist. Twistfunktionen var lite kärv att få igång allra första gången då jag inte riktigt förstod hur den fungerade. Sedan lossnade den och blev istället mycket lättjusterad, även om den hela tiden behåller sin position mellan tappningar. Flödet regleras från fullt öppet till något som nästan kan liknas med en upphällning av en espresso vilket är väldigt imponerande. Autoclose-fjädern är ganska kraftfull så den lite pillig att få på plats mellan kranen och bakstycket men väl på plats fungerar den bra och stänger snabbt. Automatisk avstängning är extra bra om fatet tas med ut på picnic, tävling eller fest där olyckor annars lätt sker med mycket kladd i form av spilld öl. I mitt fasta tapptorn i köket vill jag dock inte ha självstängande kranar då det innebär att jag måste stå och hålla kranarna öppna manuellt när jag backspolar systemet med Beerline-cleaner (BLC).

Vilken av dessa två kranar rekommenderar jag mest?
Med en välbalanserad kommersiell fatölsanläggning räcker det med vanligtvis med en enklare tappkran utan någon flödesjustering, framförallt om det har laminärt flöde dessutom. Som hembryggare däremot råkar vi allt som oftast ut för en större variation av olika öl per serverande tappkran, där olika stilar har olika mängd kolsyra och önskvärt skum (jämför en mild med en veteöl t.ex.). Även vid provsmakning av öl eller starkare öl används ofta mindre glas och då fungerar twistfunktionen utomordentligt bra för att begränsa inte bara skumbildning utan även hastighet på fyllningen.
Prislappen för dessa kranar är väldigt förmånlig, framförallt om man bor i Australien där Ultratap endast kostar 212kr och Ultra Twist 352kr. Grattis till alla som bor i Australien! I Sverige hittar jag i april 2022 endast Brewgoast Sweden som säljer basmodellen Ultratap för 479kr och jag kan inte hitta någon svensk återförsäljare som har Twistmodellen. Distribution av en större del av Keg Kings sortiment inom EU är på gång inom kort enligt Keg Kings VD Will Fiala då Bevie säljer allt större del av sortimentet.

Betyg
Mitt sammantagna omdöme för bägge dessa två kranar är att detta är två tappkranar i absolut världsklass och hur mycket jag än vänder och vrider så hittar jag inga svagheter. Enda brasklappen jag vill peta in är att jag inte långtidstestat kranarna av förklarliga skäl.
För att läsa mer om Keg King så hittar ni
deras hemsida här medan tappkranarna även har en helt egen sida.

Identiska i utförande. Det som avslöjar att den högra kranen är Twist-modellen är att jag öppnat den helt i denna bild. Det syns vid den fasade skruven strax under svarta handtaget.

Designritning på Ultratap jag fått från designern. På grund av patentanledningar så kan jag inte visa Twistmodellens insida tyvärr.

Eleganta kartongen med magnetstängning gav lite ”Applekänsla” på unboxningen.

Ultratap t.v. och Ultratap Twist t.h.

Ultratap t.v. och Ultratap Twist t.h. Notera extra bakstyckesplattan på Twist, avståndet på piggen i mitten reglerar flödet.

Demontering av Ultratap Twist. Jag får det till tre packningar och en plastring.

Ultratap Twist har ytterligare två packningar på extra bakstycket, annars är allt samma. Tapphandtaget rullade iväg hela tiden vid fotografering så det ligger i fickan.

Montering av Twist direkt på ett fat.

Och visst gick det att hälla upp en god pilsener med Ultratap! I nyinköpta 33cl-glaset; min näst senaste Pils (P36).

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P34)


Äntligen har jag kommit in på 2022 års bryggdagar att rapportera om. Tidigare har jag skrivit om senaste bryggningen i snabb anslutning till bryggdagen och ibland vid senare tillfälle om provsmakning av slutresultatet. En kombination av anledningar har gjort att jag inte hunnit med det och ligger efter med fem bryggningar och ett antal andra inlägg. Det gör att provsmakningen går att baka in i bryggloggen vilket passar perfekt då bryggdagen i sig inte innehöll något nytt eller några direkta avvikelser att rapportera om.

Denna pilsner gjorde jag med lågsyremetoden för att lägga fokus på de eleganta ljusa maltsmakerna. Syret i mäskvattnet reducerade jag med jästätarmetoden och som följande skydd Antioxin SBT. Inmäskning genom att sänka ner maltröret fullt med malt under cirka fem minuters tid och sedan försiktig men noggrann omrörning. Mäskprogrammet var en Hoch-Kurz med förlängd betaamylasrast 63°C till 60 minuter för att få ett hög utjäsningsgrad.
Vörten efter mäskning såg spegelblank ut och skummet före uppkok var snövitt.

Kall vört till kall jäsning
Bryggdagen skedde i mitten av januari och det märktes tydligt när vörten skulle kylas. Jag mätte aldrig temperaturen på inkommande kranvatten men jag kunde kyla vörten från 80°C till 8°C, direkt från Braumeistern till jästanken via plattvärmeväxlare med ett bra flöde dessutom. Det är verkligen skillnad på de olika sätten att kyla vört på och även om plattvärmeväxlare är tråkiga att göra rent och för med sig risk att sätta igen av humle så är kylkapaciteten verkligen enorm. För några år sedan gjorde jag ett test på detta och sedan dess även testat två olika motströmskylare som inte var i närheten av min plattvärmeväxlares kyleffekt.

Jäsningen höll jag på 10°C tills sista två dagarna då jag höjde till 12°C. Inte så mycket för att reducera diacetyl vilket jag mer eller mindre aldrig har utan för att ge jästen lite extra skjuts inför spundningen. Ölet flyttades till fat på 1.013 och jäste ut till 1.008.


Provsmakning
Halmgul disig öl med snövitt moussigt och stabilt skum. Väldigt mycket lacing på glaset.
Doften domineras av en större citrusdoft som drar åt grape och pomelo. Stora aromer av gräddig malt och säd men även lättrostad formfranska.
Spår av gummi och vitpeppar på låg nivå.

Smakmässigt dominerar stora sädiga och ärtskottsfräscha maltsmaker med balanserad humlebeska åt citrushåller.
Beskan är tydlig och lång.
Lätt till medel kropp och en sprudlande kolsyra bidrar till bra munkänsla.
Låg restsötma och en välintegrerad alkohol som inte tar för sig smakmässigt.
Lång citrusfruktig humleeftersmak
Inga felsmaker, inga estrar/fenoler.

Kommentar
En helt okej och god exportpilsner men inte min bästa. Den friska citrustonen från humlen är väldigt god men saknar den där lilla extra fräschören som bara citron kan ge och som övermogen apelsin eller “allrengöring med citrusdoft” är motsats till.
Lättdrucken men lite platt och anonym på något sätt. Bra men inte wow.

Reklam för Brewmaster Sweden.

Recirkulering av Saniclean för att desinficera plattvärmeväxlare och slangar.

Tilt pro skötte loggningen av jäsdata klockrent återigen.

Kunglig kylning!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P33) – storbryggning

Senaste månaderna har jag laborerat och bråkat med inställningen till min maltkvarn för att jämföra olika krosstorlekar. Jag har nämnt det många gånger tidigare att det inte går att jämföra valsavstånd mellan olika krossar eftersom de har olika diameter på valsarna, olika mönster på räfflingen, olika hastighet och så vidare. Med andra ord kan två krossar med samma avstånd kan ge olika resultat.
Till just min kross, Monster Mill MM3, finns en fabriksinställning/standardinställning på 1,1mm som jag återgick till efter att ha haft lite klent utbyte på sistone. Problemet är bara att den inställningen inte är optimal för Braumeistern som gärna vill ha en grövre krossning för att undvika kanalisering där vört tar den enklaste vägen fram, samtidigt som för grov krossning ger lägre utbyte. Det hela kompliceras ytterligare av att krossen måste skruvas isär för att kunna komma åt att mäta valsavståndet så det är inte tal om att ändra fram och tillbaka för varje bryggning eller t.ex. för vete som är mindre än korn och egentligen behöver en smalare spaltbredd. Någonstans i det här tänkte jag att fabriksinställningen ändå borde kunna fungera bra så jag ändrade till det och har jag kört med 1,1mm fram till och med denna bryggning när jag insåg att det var för fint krossat även för mitt stora tvåhektoliters-system. Det märktes inte på recirkuleringen eller det fantastiska slutresultatet (provsmakning nedan) utan först på att dravet var oerhört tungt dvs. hade bundit mycket vätska samt att utbytet blev för lågt. Lågt utbyte hänger med på köpet för de flesta som brygger med lågsyremetoden vilket är en konstant som går att ha med i beräkningen. Det här handlade om ytterligare 5-7% sämre utbyte än jag brukar få och där någonstans passeras smärtgränsen.

Inmäskningen var det inga konstigheter med utan in med 70-gradigt vatten underifrån och sedan en mer rigorös omrörning än jag brukar. Trots detta fick jag det vitaste och finaste varmdruv/skum jag sett så någon oxidering var det inte tal om. Direkt efter inmäskningen märkte jag att genomföringen för kranen till mäsktunnan läckte så där fick jag göra en akutinsats. Sedan förra gången jag bryggde med detta system har jag testat en rad olika bryggverk och jästankar så jag hade lånat några kopplingar från mäsktunnan och sen satt tillbaka andra som jag tyckte passade bättre. Det gjorde de INTE…
Betaamylasrasten blev något hög på 65,2°C och alfaamylasrasten något låg på 71,0°C. Av ca 170 liter mäskvatten så blev det en kokvolym på 148 liter så det blev kvar en hel del vätska i dravet tyvärr. Recirkuleringen före utmäskning såg fantastiskt genomskinlig ut i siktglaset och pH hamnade bra på 5.4.

Provsmakning

Gyllengul helt genomskinlig öl med kraftig kritvit skumkrona. Skummet är stabilt och lämnar mycket rester på glaset.
Enormt fina sädiga maltdofter (medel ärtskott) blandat med en örtig och kryddig humlearom på medel nivå. Medel brödighet åt lättrostad formfranska. Medelstor gräddighet med ett uns av svavel. Lätta inslag av nyslipat trä och maltdamm. Lättare inslag av vanilj.
Mycket stor maltig smak med en lätt syrlighet.
Medel beska som är lång.
Lätt och behaglig restsötma och medel kropp.

Kommentar
Otroligt god öl, en av mina absolut bästa. Doftar nästan mer färsk müsli än öl! Färskare humle hade lyft den ytterligare lite och kanske skulle den varit ett uns starkare alkoholmässigt men det kan vara min vetskap om dåligt utbyte som spökar. Trots lågt FG upplevde jag en viss sötma o smaken.

Går det använda en liten slurry istället för torrjäst/bakjäst för jästätarmetoden YOS? Ja det går utmärkt.

Mäskvattnet ser inte så fint ut med jäst i sig men av någon anledning så klarnar det väldigt fort när det väl är i mäsken. Jag har ingen aning om hur det går till eftersom jag endast recirkulerar 1-2 minuter på slutet av mäskprogrammet.

Körde snabbmetoden för DO-reduktion denna gång dvs lite mer av jäst, socker och framförallt värme.

Min Antioxin SBT har börjat klumpa ihop sig på grund av ålder men verkar fungera bra fortfarande. Egentligen är hållbarheten beräknad till ett år men jag köpte en så stor förpackning då det inte fanns någon hembryggarbutik som sålde SBT när det begav sig och jag känner inte för att slänga den när resultatet fortfarande blir så bra. Det jag läst är att reduceringshastigheten sjunker med tiden så jag kompenserar det med en dosering i övre delen av skalan.

Reklam för Brewmasters fina malter.

Mitt öl blir alltså mer Mariestad än ölet Mariestad på tal om den nyuppgrävda debatten om ursprungsmärkning.

Där inne i mörkret började det så smått att droppa. Inte direkt läge att öppna upp och få ut 200 liter mäsk på golvet.

Istället åkte dessa två fram.

Inmäskad med en tydligt skum på toppen men så är volymen så pass stor att mängden skum procentuellt är liten.

Denna bild visar hur fin recirkuleringen var och har inget med en viss batteritillverkare att göra. Jag hittade inget annat att lägga under för att demonstrera blankheten.

Här är vörten påväg till vörtkokaren och även här syns den fina genomskinligheten på värmeelementet.

Plattvärmeväxlaren är genomkörd med Saniclean och förbikopplad på denna bild. Pumpen behöver inte desinficeras då det sker av vörten på väg mot kylning.

Vilket skum!

Vilket skum! Och vilket öl!

Jäsningen gjorde i matkällaren så temperaturen varierade en del. Eftersom jag spundar så är inte sista 4-5°Ö med i diagrammet som Tilten skapar.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Franz Winterweiß (W36)

Förra årets sista bryggning skedde inte på nyårsafton som det ser ut i jäsdiagrammet nedan utan någon dag tidigare men då var Tilten upptagen med en annan jäsning. Min jakt på en perfekt bärnstensfärgad veteöl har jag skrivit om ett antal gånger nu och mer kommer det bli nu när jag kan brygga den i mindre mängder med #BM10 (dvs även oftare). Mina bryggdagar med nya bryggverket blir allt mer lika varandra eftersom rutinen börjar sätta sig och jag inte justerar förfarandet från gång till gång speciellt mycket. Istället lägger jag fokus i detta inlägg på recept, jäsningen och det färdiga ölets smaker.

Recept
En veteölskonnäsör skulle säkerligen påpeka att detta inte är en korrekt klassisk sydtysk veteöl eftersom vetehalten då måste överstiga 50% och jag instämmer helt, det ska aldrig upprepas igen. Receptet till just detta öl är inte mitt från början utan en tolkning av ett kommersiellt bryggeris veteöl vars smaker jag intresserat mig för (vilket jag skrivit om i de tidigare inläggen). I detta fall är maltnotans procent mellan pilsnermalt och vetemalt inte i fokus utan mängden karamellmalt kontra det rostade kornet så jag lät vetet ligga kvar under kvalgränsen. Rostat korn kommer bytas ut mot mältat till nästa bryggning men nu hade jag kvar lite i påsen som jag tyckte vore synd att slänga.

Jäsningen
Jag har en gammal kupévärmare som är optimal för att tillsammans med kylskåp och STC1000 reglera jästemperatur åt bägge håll men eftersom jag mestadels jäser lageröl året om och veteöl på vår/sommar/höst så har den inte använts så jag kopplade bort den till fördel för större utrymme i kylskåpet. Nu när det varit både 5 och 10 minusgrader ute så är bryggeriet, trots nya isolerade garagedörrar, något för svalt för en liten (10l) mängd veteöl som inte alstrar tillräckligt egen värme. 50 liter veteöl räcker det med att jag ställer in i kylskåpet så håller den sin egen värme från jäsningen, torts 16-18°C i rummet. Så på grund av den mindre mängden fick denna öl ställas in i det varmaste rummet vi har i källaren, fruns akvarierum. Där är det i dagsläget 25°C i luften men golvet är pang på bottensulan så med hink på golvet höll sig tempen runt 20-21°C i hinken enligt Tilt Pro. Problemet var bara att jag först jäste i hallen mellan bryggeriet och akvarierummet där det är ca 18°C vilket brukar vara lagom när jag jäser större satser som håller sin temperatur bättre pga större massa.
Oerhört lång förklaring till att jäsningen stannade av för tidigt redan vid 1.019-1.018 (mörka blå strecket i diagrammet nedan), så för att hjälpa denna öl ner under 1.010 så fyllde jag på med pigg jästslurry från min lagerjäst som aldrig upplevt annat än 10-12°C. Swish sa det i jäshinken och jäsningen var igång igen. Jag flyttade denna öl till fat på 1.014 för att 5-6°Ö skulle ge mig en kraftfull kolsyrehalt som stilen kräver. Om detta var orsaken till att estrar och fenoler hölls tillbaka vet jag inte men ölet blev renare i smakprofilen än planerat.

Provsmakning

Kopparfärgad till mörkt kopparfärgad öl med kraftigt dis. Högt och stabilt snövitt skum som håller länge.
Doften består av medelstor banan, tydlig kryddighet åt kryddnejlika och muskot. Lättare inslag av vitpeppar och päron. När bananen avtar tar en medelstor vanillinton över. Spår av rostad syrlighet och svavel.
Smaken är stort maltig med tydlig sötma på medel nivå. Medelstora fruktiga smaker mest av banan och citrus.
Kolsyrehalten är hög men normal för stilen.
Låg beska dvs medel för stilen.
Lång eftersmak med en något kladdig munkänsla.

Kommentar om smak och jäsningen
En god och väldigt lättdrucken veteöl som tyvärr, trots en relativt stiltypisk beskrivning ovan, blev för ren i smaken med för lite estrar och fenoler vilket jag härleder till den problematiska jäsningen. Den ser även betydligt mörkare ut än den smakade (den är slut sen länge) vilket inte behöver vara något fel alls, mer en observation.

Kort brygglogg
Vattenfyllning till övre gängorna på mittpinnen.
Dubbelkrossade veten.
Ingen lactol i mäsken.
2,6 l uttag till lakvatten.
Fick 1.044 preboil när endast lite lakning gått igenom.
Körde sista lakning i kastrull vid sidan av.
OG 1.048 så mitt i prick.
Minst 11l i hink, kanske tom 11,5l.

Värmning till inmäskning.

Det går att använda myspeidel.com för att skapa sina recept som automatiskt synkas med bryggverket men jag har använt Beersmith i 10 år nu så jag håller mig kvar vid det. Istället har jag skapat några standardrecept som endast är till för själva mäskprogrammet.

Dags för inmäskning och i förväg har jag tagit ut den mängden vatten jag senare ska använda för att laka med men även ”toppa upp” mäskningen över maltrörets kant.

Inmäskning med noggrann omrörning.

Redo att trycka på startknappen.

Så här ser en normal mäskning ut med Braumeister dvs. enligt manualen. Blivande vörten pressas från botten av maltröret genom mäsken och över toppen på maltröret och ner igen längs sidorna enligt RIMS-metoden. Jag fyller alltså på med mer vätska så jag hamnar ovanför kanten för att det inte ska plaska så mycket. Detta är mest av gammal vana från när jag brygger med lågsyremetoden för jag tror inte det gör någon större skillnad egentligen. En normal mäsk klarar ganska mycket stryk innan HSA märks.

Lakning/sköljning skedde avslutningsvis vid sidan av för att skynda på bryggdagen lite.

Vörtkok.

Jästvägning.

Det kanske ser fastbränt ut på värmeelementen men det är det inte utan detta spolas enkelt bort med vatten. En stor fördel med Braumeister är dess lågwattdensitetselement som klarar av att stegmäska vete från kallt hela vägen till 78°C, utan att bränna vörten före gelatiniseringen.

Tur att nya displayen är IP-klassad för denna gång råkade jag minst sagt vara lite yvig under diskmomentet.

På vissa bilder är det svårt att avgöra men detta inläggs tre ölbilder är alla tagna i ett 33cl-glas vilket är ovanligt för veteöl eftersom flaskorna är på 50cl och allt innehåll ska ner i glaset vid första upphällningen. Med veteöl på tappkran går det utmärkt med andra storlekar på glas och dessa nolltreor är väldigt nätta och trevliga att dricka ur.

W36 Franz Winterweiß (Klassisk veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 11.50 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.97 Plato
Measured OG: 1.048 / 11.91 Plato
Estimated FG: 1.007 SG / 1.84 Plato
Alcohol by volume: 5.4 %
Bitterness: 13.0 IBUs
Color: 36.8 EBC
Measured Mash Eff: 72.4 % / 363.4 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.44 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
0 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1199 g Vetemalt (Brewmaster) (3.9 EBC) Grain 3 47.4 % 0.78 L
1092 g Pilsnermalt (Brewmaster) (3.4 EBC) Grain 4 43.2 % 0.71 L
172 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 5 6.8 % 0.11 L
66 g Roasted Barley (1500.0 EBC) Grain 6 2.6 % 0.04 L

Total amount of malt: 2529 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 15.12 L of water and heat to 44.0 C over 0 min 44.0 C 0 min
Ferulic acid rest Heat to 44.0 C over 4 min 44.0 C 20 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
12 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 60.0 min Hop 7 13.0 IBUs
0.37 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 8
5.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 9

Total amount of hops: 12 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
0.4 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 0.41 L / 137.6 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gustator Doppelbock (D5)

Den här bryggningen av min Doppelbock är det andra gången jag redovisar men första var endast i filmform och då för att demonstrera Grainfathers S40-bryggverk. För er som missat filmen lägger jag den även längst ner i detta inlägg. Eftersom det gått en tid sedan jag bryggde detta öl har jag hunnit med att provsmaka den vid ett flertal tillfällen så vi inleder med provsmakningen, sen lite bilder/film för att avsluta med receptet. Vill ni läsa lite mer om själva stilen Doppelbock så skrev jag om det för tre år sen på denna länk.

Provsmakning Gustator Doppelbock (G5)

Rödbrun, kristallklar öl med smutsvitt skum som är stabilt och moussigt.
Doften domineras av brödig och krispig malt på mycket hög nivå. Mycket tydlig sötma som drar åt knäck och karamell. Mindre inslag av kaffe och choklad finns i bakgrunden.
Alkohol åt det rena hållet (etanol) är tydligt men sammanvävt med övriga doftkomponenter.
Mindre inslag av läder och russin.
Smaken är kraftigt maltig med lättare inslag av rostad malt. Sötma på hög till medelhög nivå från både restsötma men även alkoholen. Alkoholen i sig är påtagligt tydlig, lätt rivig och värmande.
Ölet har en enorm kropp och lång eftersmak.
Välbalanserad och ytterst ren i doft- och smakkomposition.
Beska på låg nivå och kolsyran är balanserad medium.
Inga felsmaker och inga tydliga estrar/fenoler.

Kommentar
När jag läser smakbeskrivningen ovan så känner jag inte att denna öl får en rättvis beskrivning för den är ögonbrynshöjande god. Det är en riktigt svulstig och maffig öl där det räcker med ett mindre glas även fast den är så god och lättdrucken. Maltigheten är som en käftsmäll som vägs av med den kraftiga alkoholhalten.

Kort sammanfattning av bryggdagen
Inleder snyggt med att titta på fel recept när jag väger upp malterna (pga filmningen), så jag fick justera receptet något.
Mäskar 75 min totalt. Först 45m på 64-65, sedan upp till 72°C för en halvtimme där.
Rör om 3-4 ggr i mäsken under mäskningen.
Värmer lakvattnet en gång till i en egen kastrull bredvid.
Fick inte till 72°C-rasten lite så ökade på displayen. IR och S40 sa 70 vilket stämde på returen men inte i mäsken.
Siktar på 1.077 och 21l efter kok.
Aningens lågt OG på 1.073.
Kylde till ca 15c med stora spiralen.
Åter igen en väldigt smidig och snabb bryggdag, även fast jag inte förberett något.
Helt färdig med allt inkl disk kl 12.

Gustator (G5) S40 (Dubbelbock)

Batchsize: 21.50 L
Estimated OG: 1.073 SG / 17.72 Plato
EST. FG: 1.011 SG / 2.77 Plato
Alcohol by volume: 8.3 %
Bitterness: 20.5 IBUs
Color: 35.6 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
3.64 ml Lactic Acid (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
5531 g Pilsner (Brewmaster) (3.3 EBC) Grain 2 75.5 % 3.61 L
1418 g Munich I (Brewmaster) (14.0 EBC) Grain 3 19.4 % 0.92 L
300 g Caramunich III (Weyermann) (139.9 EBC) Grain 4 4.1 % 0.20 L
75 g Roasted Barley (1500.0 EBC) Grain 5 1.0 % 0.05 L

Total amount of malt: 7324 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 30.87 L of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
20 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 60.0 min Hop 6 10.3 IBUs
100 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 5.0 min Hop 7 10.2 IBUs

Total amount of hops: 120 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
3.0 pkg Saflager Lager (DCL/Fermentis #W-34/70) [50.28 ml] Yeast 8

Recommended starter size: 2.48 L / 571.4 Billion cells.

BrewNotes

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P32)

Det här är den sista av fyra bryggningar där fokus endast bestod i att lära känna vissa ingredienser bättre och laborera med olika procentuella mängder. Denna bryggning så stod den ljusa karamellmalten Carahell i fokus men i övrigt finns inte så mycket att säga om bryggningen så detta inlägg blir lite kortare än vanligt.
Processoptimering och standardisering av Braumeister #BM10 pågår fortfarande och denna gång hällde jag i malten i två omgångar 50/50 vilket fungerade toppen. Mäskpaddel i form av en något finare stekspade fungerade utmärkt även denna gång och kommer inte vandra tillbaka till köket. Efter utmäskningen, när maltröret stått och vilat ett tag i lakningsposition så lyfte jag det och höll det snett 20-30 sekunder över bryggverket för att samla ihop sista mängden vört (innan ryggen sa ifrån). Hellre slänga lite vört än att diska en extra kastrull som samlar upp några deciliter. Kylningen tog exakt 8 minuter från 100°C till 50°C med snålt flöde på kylvattnet, därefter sänkte jag flödet ytterligare och stängde av pumpen. Kylningen tog totalt ca 30 min ner till 21°C enligt BM och 18°C enligt IR-termometern. Helt okej med tanke på det snåla flödet och att jag ändå vill låta humle och druv sedimentera.

Mäsk och lakvatten upp till gängorna.

(reklam) All malt i denna bryggning kom från Brewmaster Sweden och är ekologisk samt kravmärkt terroirmalt.

Inmäskad

”Nya” mäskpaddeln som är perfekt i storlek för detta lilla bryggverk.

Mjukt filter…

…och hårt filter…

…låses fast me den stålbit och vingmutter.

Igång med pumpen…

…och toppa upp med lite mer mäskvatten så det inte plaskar under mäskningen.

Mängden vatten som sparas till lakningen/sköljningen.

Jag har skaffat ett antal fler 9L-fat till mina mindre experimentsatser.

Kylning pågår med kylmanteln.

Flytt och syresättning i ett.

Disken kvar vilket är oerhört enkelt med så litet bryggverk. Som att diska ur en pastakastrull!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: