Dunkel (D6)

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

För några bryggomgångar sedan lyckades jag få ett överkok vid uppkok med Braumeister #BM10 eftersom jag höll på med andra aktiviteter på övervåningen och kalkylerade värmningstiden fel. Bryggverket är helt självgående och idiotsäkert under hela bryggdagen förutom vid just ett moment (vilket förvisso gäller de flesta bryggverk), att ta av locket precis när det börjar koka. För att bevisa för mig själv att jag visst kan göra ett annat större projekt när jag brygger med lilla Braumeistern så valde jag att maximera julen; stånka jul-Bratwurst och brygga dunkel!

Årets julöl
Denna Münchner dunkel är min sjätte i ordningen och jag har varierat receptet varje gång. Jag kan inte påstå att jag aktivt jobbat med att förbättra receptet utan snarare varierat det för att få lite olika smakprofil från gång till gång. Till julen 2023 var siktet inställt på en renare och mer elegant dunkel, utan för mycket kladdig karamell eller rostade, brända toner. Det finns två vägar att gå när det gäller dunkel och den ena är att ha mycket basmalt och ”krydda” med mörka maltsorter men jag föredrar andra vägen, att gå tungt in på Münchnermalt och i detta fall körde jag på hela 80% Weyermann Barke Münchnermalt som färgmässigt ligger mittemellan Münchner 1 och Münchner 2. Resterande 20% av maltnotan bestod av 18% Weyermann Barke Pilsnermalt som hängsle/svångrem enzymmässigt och slutligen 2% Syramalt för pH-vördets skull. Det där blir en ganska ljus dunkel tänker ni då genast och det hade det blivit om det inte vore för den hemliga ingrediensen:

Nytt för dagen, Sinamar
Weyermann Sinamar är en sirapsliknande mörkbrun vätska som tillverkas genom att mäska och sedan vakuumdestillera Carafa svartmalt. Med sitt extremt potenta färginnehåll på mellan 8100 – 8600 °EBC behövs så liten mängd vätska att den i praktiken är smaklös och används därför som färgmedel inom flera områden inom livsmedelsindustrin, inte bara öl utan även brödtillverkning och andra drycker. För tyskarna är denna produkt lite extra intressant eftersom den med sitt 100% maltinnehåll följer Reinheitsgebot – de tyska renhetslagarna för öl.

När det kommer till dosering så blev det lite klurigare i min småskaliga produktion. 14 g (11,9 ml) Sinamar per hektoliter vört skulle höja färgen med 1 °EBC. Jag planerade volymen 10 liter vört efter kok och Beersmith tyckte mitt recept skulle ge 19 EBC med en standard Münchner 1, jag hade ju en något mörkare. Jag siktade på 40 EBC men exakt hur mörkt det blir i slutändan är svårt att gissa. Jag tog ut ett vörtprov, tillsatte 20 milliliter Sinamar i bryggverket och tog sedan ut ett nytt vörtprov. Tydlig skillnad men kanske något ljust fortfarande även om det var svårbedömt i ett litet snapsglas med grumlig vört. Ingen minns en fegis så jag dubblade dosen och det kändes som en lagom mängd både där i bryggeriet och sen senare på fatet.

Weyermann Sinamar finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager men tyvärr bara i stor förpacnking. (uppdatering): Finns nu i mindre förpackning här.

Bryggdagen
Bryggdagen hade inga avvikelser i bryggeriet denna gång. Jag fyllde bryggverket tidigt på morgonen, malde malten, mäskade in, malde kött, pressade in det i svinfjälster, mäskade ut bryggverket och kokade vörten för att avrunda dagen med en supersmaskig färsk wurre. Före kok hade jag en vörtstyrka på 1.047 vilket efter kok landade på 1.054. Efter jäsningen låg FG på 1.010 så det blev en lite kraftfullare Münchner Dunkel med andra ord, cirka 5,8% ABV.

Weyermann Barke Münchnermalt och 18% Weyermann Barke Pilsnermalt krossat på 0,8mm i MonsterMill MM3.

Vattenvärmningen färdig och redo för inmäskning.

Nej jag har inte lagt in rätt recept för dagen men mäskschemat är mitt standard ”HochKurz”.

Malten på plats och omrörd.

Allt på plats inklusive mitt extra mäskvatten jag tar ut ur bryggverket före inmäskning. Resterande cirka 2 liter sparas jag till lakning/sköljning.

Ett korvstånk senare är mäsken redo.

För att snabbare komma upp till kok brukar jag laka/skölja maltröret vid sidan av så jag kan ha locket på bryggverket. Hur stor skillnad det gör låter jag vara osagt. Jag testade att laka en extra omgång och fick ut 2 liter vört med SG 1.017. Med facit i hand jag kunnat använda dessa eftersom ölet blev så pass starkt men så blev det inte denna gång.

Min lilla söta testburk Sinamar.

Den här motoroljan vill man inte spilla på kläderna kan jag lova!

Mina tre vörtprover. Utan Sinamar, med 20 ml Sinamar och med 40 ml Sinamar (fast jag jobbade i gram vid mätningen).

Jästvalet föll på torrjästen Fermentis S-189 som jag hade kvar en slurry av. Den finns sedan en tid i större 100g-förpackningar för oss som brygger lite större satser emellanåt.

Jag nöjde mig med 16°C i kylningen med kylmanteln denna gång.

Flytt till jäshink med tillhörande syresättning.

Dryga 10 liter även denna gång.

Fem minuter senare var all disk färdig och diskbänken avtorkad.

Provsmakning

Brun, lätt disig öl med hög beige skumkrona som är stabil.
Medelstor vaniljdoft samsas med stora brödiga dofter åt sirapslimpahållet.
Inslag av mörkare malt.
Lätt till medel örtighet som drar åt timjan.
Inslag av choklad/O´boy.
Smaken är brödigt maltig men ganska mild. Smaknyans som påminner om julmust.
Balanserad beska.
Låg till medel kropp.
Ingen tydlig alkohol.
Något tunn eftersmak.
Lätt kärv munkänsla.

Kommentar
En ganska god och lättdrucken Dunkel även om det finns en ton i maltsmaken jag inte riktigt gillar. Alkoholhalten märks inte speciellt tydligt och maltigheten är låg till balanserad vilket var målet med receptet. Som maffig julöl faller den dock lite på målsnöret, den kunde ha haft lite mer av allt inklusive humle. Färgmässigt blev den fantastisk fast det var svårt att fånga på bild.

Recept

 

Dunkel D6 Centraleuropeisk mörk lager)
Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.054 SG / 13.45 Plato
Measured OG: 1.054 / 13.33 Plato
FG: 1.010 SG
Alcohol by volume: 5,9 %
Bitterness: 22.1 IBUs
Color: 19.1 EBC (40 ish)
Measured Mash Eff: 80.8 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
2.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1955 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 3 80.0 % 1.27 L
440 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 4 18.0 % 0.29 L
49 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 5 2.0 % 0.03 L

Total amount of malt: 2444 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.55 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 6
50 g Hallertauer Mittelfrueh [2.80 %] – Boil 25.0 min Hop 7 22.1 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 8
42.00 ml Sinamar (Boil 5.0 mins) Other 9

 

Total amount of hops: 50 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
3.0 pkg Saflager Lager (DCL/Fermentis #W-34/70) [50.28 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 1.57 L / 221.9 Billion cells.

BrewNotes

 

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Weißbier (W45)

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

Många förknippar weißbier med sommarhalvåret och även om jag tycker det är en året-runt-frukostöl så blir jag lite extra glad över en weißbier just till julen, den är så mysig på något sätt. Mörk öl hör den mörka årstiden till men just jul och weißbier får mig att bli lite extra glad. Årets dunkel är såklart också bryggd och avnjuts redan, den kommer jag rapportera om inom kort. Jag har främst bryggt weißbier i Braumeistern de senaste 10 åren eftersom den är så bra på att stegmäska och aldrig bränner fast någon vetemalt fast på senare tid har jag gått över till att göra den i mitt stora bryggverk. Många hävdar att veteöl ska drickas pinfärsk men jag håller bara delvis med. Isoamylacetat dvs. bananestern som är så karaktäristisk för den ljusa veteöl är flyktig och bryts ner relativt snabbt men precis som med en välhumlad IPA så är det mer en kamp mot syre än mot klockan. Nuvarande bryggmästare på Weihenstepan, Tobias Zollo, tycker att deras weißbier är som godast när den har några månader på nacken och även om jag inte skulle dra det hela riktigt så långt så finns det ändå anledning att inte vara färskhetsfanatiker med just weißbier. Lång utläggning för att nå fram till anledningen till att jag nu mera brygger weißbier i mitt stora bryggverk där jag har optimal kontroll över oxideringen och kan göra större satser som håller bättre över skaplig tid.

Recepetmässigt bjuder jag inte på några direkta nyheter eller överraskningar denna gång. 60% Weyermann Vetemalt, 22% Weyermann Barke Münchnermalt och 18% Weyermann Barke Pilsnermalt. Humlesort i denna ölstil är inte av större vikt men jag valde Hallertauer Mittelfrüh men även lite Saphir för att Mittelfrühn är så klen i alfasyra denna skörd.

Dagen före bryggningen syrebefriade jag mäskvattnet med jästätarmetoden på 20°C över natt med flytande lock på. Eftersom jag infusionsmäskar så blir det för krångligt med en ferulasyrarast på 44°C så den hoppade jag över denna gång och körde min vanliga hoch-kurz-mäskning istället. Jästen var som vanligt Weihenstephans 68 i torrjästvariant och jag pitchade 65 gram på mina cirka 130 liter. Jäsningen kom igång med vulkankraft redan efter 18 timmar och efter cirka fem dagar flyttades ölet till fat för spundning/kolsyrejäsning.

Kalciumklorid och Antioxin SBT som börjar bli i tröttaste laget. Får se om jag köper ny eller använder om min burk SMB jag har kvar, lite osäker på om den har ett bästföredatum eller inte…

Vattenvärmning till inmäskning.

1+3+4=dagens recept.

Inmäskning med Blichmann Riptide som jag moddat till 34mm TC-kopplingar om någon nu missat mitt tjat om detta.

Inmäskad men inte omrörd.

Recirkulering pågår.

Ärtsoppa i början på mäskprogrammet.

Om man gör en större uppdatering av iOS, behåller Tilten sin kalibrering då? Neheheäru! Så den fick inte följa med i denna jäsning i väntan på att jag ska kalibrera om den på nytt.

Klar/helt genomskinlig och fin vört när slutet på mäskningen.

Delar av bittergivan.

Första pH-justeringen vid kokslut denna gång ihop med klarningsmedlet Sedisol. Nej det blir inte en kristallweißbier för det utan bara mindre skräp i jästanken.

Provsmakning

Ljust halmgul öl som är kraftigt disig och har massivt skum.
Doften domineras av tydlig kryddnejlika, medel svartpeppar, vetedamm, medel banan, medel vanilj, lite svavel (dock flyktigt). Inslag av mango.
Smaken är maltig där vetedeg samsas med lättare toner av mörkare bröd. Lätt syra och uns av citrus.
Låg beska.
Välintegrerad alkohol.
Hög kolsyrehalt.
Medel kropp och stor munkänsla.
Lång eftersmak.

Kommentar
Jag har gjort den här veteölen ganska många gånger med i princip exakt samma recept så överraskningarnas tid är såklart förbi. En supergod weißbier och det är lätt att bli bortskämd med att ha den på tapp i köket året om. Hade gärna haft lite mer banan vilket jag brukar ha men denna jäste svalare på grund av temperaturen i bryggeriet vintertid. Inga förändringar eller kommentarer följer med till nästa bryggning…

Recept

Lindhs Weißbier (W45) (Ljus veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 142.00 L
Estimated OG: 1.044 SG / 10.98 Plato
FG: 1.007 SG / 1.68 Plato
Alcohol by volume: 4.9 %
Bitterness: 15.3 IBUs
Color: 11.3 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
46.00 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
12.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
19201 g Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 3 60.0 % 12.52 L
7041 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 4 22.0 % 4.59 L
5760 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 18.0 % 3.76 L

Total amount of malt: 32002 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 101.48 L of water at 68.4 C 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Add 70.00 L of water at 86.6 C 72.0 C 30 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
200 g Hallertauer Mittelfrueh [2.80 %] – Boil 60.0 min Hop 6 11.1 IBUs
60 g Saphir [3.50 %] – Boil 60.0 min Hop 7 4.2 IBUs
21.90 g Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 8
30.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 9

Total amount of hops: 260 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
7.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 7.00 L / 1559.5 Billion cells.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Humleserien del 4 – HBC638

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

Dags för utvärdering av ytterligare en experimentell humlesort, denna gången HBC 638 från Yakima Chief. Det är en allroundhumle enligt tillverkare, dvs. att den ska passa alla ölstilar vilket jag inte riktigt håller med om. Den har en typisk alfastyrka på 14% vilket även min påse hade. Aromprofil enligt tillverkaren är ”Tropical fruit, mango, citrus sweet aromatic”. Mina första intryck av att dofta ner i påsen var fruktkompott, torkad papaya från müslipaket, tall, sött och apelsin.

Bryggningen
Precis som föregående tester bryggde jag denna sats i den grymt smidiga Speidel Braumeister #BM10. Bryggdagen passerade även denna gång helt utan avvikelser. Vattenvärmning, inmäskning, lyfta maltrör, koka en timme, kyla med kylmantel, flytt till jäshink och till sist disk. Jag var färdig klockan 11 och OG landade på 1.049, en pinne högre är planerat. Receptet var det samma som de föregående humleutvärderingarna dvs. 93% Barke Pilsnermalt, 5% Barke Münchnermalt och 2% syramalt, samtliga från Weyermann i Bamberg.
HBC 638 finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager.

Man kan tro att jag startade bryggdagen mitt i natten men klockan var runt 6-tiden denna ljusa och härliga årstid.

En kopp java senare var det vattnet redo för inmäskning.

Malten hade jag vägt upp kvällen innan men inte krossat förens precis före mäskning.

Omrört och på med filter. Ses om 1,5 timme.

Lakvattenmängden som jag inte bryr mig om att värma. Den höll 65c när jag mäskade in men sjönk säkert till 40c innan lakning. Ska det vara smidigt så ska det.

Kristallklar vört före maltpipans lyft.

Huvudperson för denna bryggning. Två gånger 50 gram åkte i för att det skulle bli riktigt tydliga aromer.

Hotbreak modell fulare.

Jag har slutat använda ventilationsröret när jag brygger med #BM10. Bryggeriet är tillräckligt stort för att ånga inte ska märkas från koket.

Smidigare kylning får man leta efter. 0% disk och tillräckligt effektivt för ale-temperaturer. Ner till 10°C som jag helst vill med mina lageröl är inte försvarbart med kylmanteln dock.

Och ingen slang att diska efter koket ens. Syresättning ingår i köpet.

Smidig litn hink på 15 liter, passar perfekt för mina 10-11-liters experimentsatser.

Provsmakning

Kraftigt disig halmgul öl med stark och stabil skumkrona.
Doften är kraftig med stora delar tall och gran likt en skogspromenad. Citrustonerna är ännu kraftigare med grapefrukt och viss apelsin. Medelstora toner av timjan, litchi, drakfrukt och papya. Mindre inslag av grädde och smultron. Doften är rund, fyllig och komplex men något söt. Lättare inslag av gummi.
Smaken är stort fruktig med örtiga inslag, mer timjan än oregano. En viss vetemjölton återfinns både i smaken och munkänslan.
Bra tryck i beskan som är lång.
Vissa toner av alkohol.
Medel kolsyra.
Ren eftersmak.
Medel kropp och medelstor munkänsla.

Kommentar
Från smakbeskrivningen ovan kan man lätt tro att HBD686 påminner om en citra/simcoe-blandning men det är det ganska långt ifrån. Det är en ytterst fruktig humle där som klarar bra att stå för sig själv utan att blandas med någon annan sort. För min personliga smak saknar jag lite fräschör i just fruktssmakerna. Det blir lite för mycket sötma från öveermogen apelsin med mosig papaya istället för frisk citron med mango. Någonstans mellan god till okej men hamnar inte bland mina favoriter men jag tror säkert det finns många NEIPA-fans där ute som skulle älska den här.

Recept

Humletest nr4 HBC 638 (Pale ale (APA))

Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.048 SG
Measured OG: 1.049

FG: 1.009 SG / 2.20 Plato
Alcohol by volume: 5.2 %
Bitterness: 97.3 IBUs
Color: 7.7 EBC
Measured Mash Eff: 76.7 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2113 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 2 93.0 % 1.38 L
114 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 3 5.0 % 0.07 L
45 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 4 2.0 % 0.03 L

Total amount of malt: 2272 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.44 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 5
48 g HBC 638 [14.00 %] – Boil 20.0 min Hop 6 97.3 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 7
50 g HBC 638 [14.00 %] – Boil 0.0 min Hop 8 0.0 IBUs

Total amount of hops: 98 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Crown American Ale Yeast 9

Recommended starter size: 0.00 L / 98.4 Billion cells.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Humleserien del 3 – 7C’s (aka Falconers Flight 2.0)

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

7C’s är en proprietär pelletsblandning som kombinerar sju klassiska ”C-humlesorter” (Cascade, Centennial, Chinook, Citra, Cluster, Columbus och Crystal) med ytterligare experimentella varianter. Liksom sin föregångare Falconer’s Flight 7Cs levererar nya 7C stark frukt- och citruskaraktär men är förfinad med ytterligare kryddiga, jordiga undertoner som gör att den fungerar perfekt som ett tillskott till amerikanska ales. Aromprofilen beskrivs som en blandning av citrus, gräs, stenfrukt och tropisk frukt. Som med många nyare humlesorter från USA är alfasyran hög och 7c ligger vanligtvis mellan 9,5-11,5% alfasyra. Just min påse hade 10,6% alfasyra.

Bryggningen
Bryggdagen gick så pass smidigt och bra att jag inte har några anteckningar alls förutom OG på 1.048, vilket var precis vad jag siktade på. Receptet var det samma som de föregående humleutvärderingarna dvs 93% Barke Pilsnermalt, 5% Barke Münchnermalt och 2% syramalt, samtliga från Weyermann i Bamberg.

Provsmakning

Jag inleder med att analysera dofterna från humlepåsen och det är verkligen en rejäl tropisk fruktbomb: papaya, tuttifrutti, mango, citrus och passionsfrukt. I bakgrunden finns en lättare ton av tall, tallkåda och örter men även lite gummi/gummislang.

Ölet är ljust halmgult med en lättare disighet. Skummet är kraftigt och stabilt.
Doften är kraftigt fruktig med papaya, apelsin och citron. Medelstora toner av jord, mossa, mjölk, maltdamm, kåda och spår av bruna tunna gubbstrumpor.
Smakbilden (retronasala ihop med munnens begränsade förmåga) är kraftigt parfymerat humlig och påminner en del om citra ihop med simcoe. Något mindre tropisk fruktsallad alltså.
Kraftig beska som är snudd på rivig.
Låg restsötma men ändå i balans.
Kraftig kolsyra.
Medel kropp.
Något klibbig eftersmak.

Kommentar
Uppfriskande och god APA med rejält bra drag i humlesmakerna. Något “genereisk amerikansk” i humlearomen men det är ju just det man velat skapa. Fina och rena citrustoner är mitt favoritinslag av själva humleupplevelsen, ibland kan citrusen kännas lite övermogen eller för mycket ”rå, omogen citron”.
Ölets helhet har lite för mycket tidig humle för just detta recept men lagom till en 2-3% starkare öl gissar jag. Den stora poängen med mina humletester är just att utvärdera humlesorten så om ölet upplevs något obalanserat till fördel för humleupplevelsen så är det helt okej. Skulle jag brygga denna igen skulle jag lagt all humle i slutet och satsat på 30 IBU.

Recept

Humletest nr3 7c (Pale ale (APA))

Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.92 Plato
FG: 1.009 SG / 2.20 Plato
Alcohol by volume: 5.2 %
Bitterness: 12.5 IBUs
Color: 7.7 EBC
Measured Mash Eff: 76.7 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2113 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 2 93.0 % 1.38 L
114 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 3 5.0 % 0.07 L
45 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 4 2.0 % 0.03 L

Total amount of malt: 2272 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.44 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 5
48 g Hersbrucker [1.80 %] – Boil 20.0 min Hop 6 12.5 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 7
50 g Hersbrucker [1.80 %] – Boil 0.0 min Hop 8 0.0 IBUs

Total amount of hops: 98 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Crown American Ale Yeast 9

Recommended starter size: 0.00 L / 98.4 Billion cells.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Helles (H33) i SS Brewtech Unitank

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

Konstigt nog brukar sommarlov/semester alltid innebära att jag brygger ganska sällan. Dels ska barnen aktiveras men det är även mycket med trädgård och hus som behöver tas hand om. Sen är det heller inte speciellt motiverande att gömma sig i bryggeriet en hel dag när det är sommar och sol ute. Den här bryggdagen gjorde jag min sista semestervecka i augusti och med hösten på ingång blev jag sugen på en något rustikare, brödigare och uns mörkare helles. Därför dubblade jag Barke Münchnermalten till 10% och eftersom den redan är kraftfull vid 5% räknade jag med ganska stort smakgenomslag. Jag ser i mina anteckningar att jag sänkte beräknat OG från 1.051 till 1.049 vilket går tvärt emot hur jag resonerade om rustikare/robustare öl. Det är för många veckor sen jag bryggde denna så jag vet inte varför jag gjorde så men det fanns säkert en klok tanke just då.

Bryggdagen
Jag började som vanligt när jag brygger med stora bryggverket kvällen före genom att mäta upp bryggvatten och dosera med jäst/socker-blandningen för att ta bort nära allt syre i bryggvattnet. I svinottan dagen därpå drog jag igång 10kw värme och tog en snutkaffe eller två. Maltvägning och krossning blir ett ganska stort och stökigt moment med mina större bryggningar eftersom min utrustning är mer anpassad för 60l-satser. Jag erkänner att jag inte alltid håller mig mellan 120-150 rpm på min Monster mill MM3 för det skulle ta alldeles för lång tid för mitt tålamod. Inmäskningen underlättades igen med att skruvdragaren rörde om från botten och halvvägs upp med mäskrodret i låg rotation. Jag hamnade något varmt på betaamylasrasten vilket jag skyller på att bryggeriet/garaget var betydligt varmare än jag brukar ha det.

Recirukleringen kom igång direkt trots de större slangarna och det tack vare ”tummen-tricket” där jag vid slangflytt från botten av mäsktunnan till flytande locket stoppar flödet eller snarare låser in vätska i slangen. Är det för mycket luft i slangen blir motståndet för stort för pumpen samtidigt som jag absolut inte vill ha bubbelpool i mäsken. Jag påbörjade påfyllning av alfaamylasvattnet redan efter en halvtimme eftersom detta moment tar minst en kvart vilket kan sammanräknas med betarasten plus att jag denna dag var extra sugen på att korta ner bryggdagen där det var möjligt. Mäsk-pH landade på 5,3 så 0,1 högre än beräknat. Om det berodde på 5% mer Münchnermalt som jag inte tog med i beräkningen eller om min pH-mätare skulle behöva lite TLC är oklart.

För att fylla på lite tomma fat passade jag på att laka mäsken en hel del, vört som inte sammanförs med stora koket utan går vid sidan av, kalla det partigyle om ni vill. Det brukar bli bra bruksöl/gräsklipparöl/folköl men just denna föll mig inte alls i smaken så det var ogjort arbete denna gång. Kanske går det torrhumla skiten ur de två återstående faten, annars blir det vaskning.

Koket var det inga konstigheter med och strömmen för färdigkokt slogs av 10.00 prick. Jag hamnade lite lågt i OG (1.045) vilket jag inte har någon förklaring till, kanske något kort betaamylasrast. När vörten skulle flyttas till SS Brewtech Unitanken lossnade en slang eftersom jag missat att öppna ventilen in. Det tog mig några sekunder att stoppa Riptide-pumpen och det räckte gott och väl för att göra bryggdagen extremt kladdig och rengöringsintensiv.

Jäsningen skedde initialt på 9°C och 1 bars tryck. FG landade på 1.007-1.008 till slut och sedan lagrade jag ölen nära 0°C i några veckor. Flytten från tank till fat gick okej fast långsamt då jag inte ville undvika att få upp öl i min spundapparat. Det fick jag ändå till slut men manometern klarade sig från vätska. Jag har fortfarande förbättringspotential konstaterar jag.

Provsmakning

Gyllengul öl med hög fluffig skumkrona som är mycket stabil.
Doften betsår av tydliga och stora örtiga toner, främst oregano och timjan.
Träiga toner på medel nivå, främst Ek/vanillin.
Stor brödig maltdoft med ett uns jord och spår av gammalt bibliotek.
Smakmässigt dominerar brödig malt ihop med maltskal.
Mindre toner av citrus avlöser smakmässigt.
Medel beska för stilen.
Lång eftersmak.
Inga tydliga alkoholtoner eller andra felsmaker.
Medel kolsyra.
Medelstor kropp.

Kommentar
En god och välsmakande öl men som för min del saknar fräschör och de superfräscha ”malt-lodosmakerna” är tyvärr helt frånvarande denna omgång. Jag brukar gilla lättare inslag av CitronTulo men i just denna öl stör smaken. Förra omgången helles blev avsevärt mycket bättre än denna men exakt var det inte blev som planerat är oklart. Jag tilldelar bryggaren allt ansvar och frikänner receptet denna gång, troligt handhavande fel.

Dagens setup, redo för inmäskning.

Men först lite saltvägning…

Weyermann Barke Münchnermalt som kommer få arbeta rejält mycket mer om några bryggningar.

Min paketvåg som ibland är lite nyckfull.

Skaplig krossning tyckte jag där och då men på bilden ovan kan jag tycka kärnorna ser något för stora ut.

Inmäskning pågår med vattenflytt från vörtpannan till mäsktunnan där malten redan väntar.

Sanicleanbad av plattvärmeväxlare och inlinetermometer. Termometern ska vara vattentät men jag vill inte chansa så den får hålla huvudet precis ovanför vattenytan.

I början av recirkuleringen är det mest ärtsoppa med fläsk som serveras.

Returslangen som är fäst på mitt flytande lock. Jag körde med slangklämma där först men sen har jag blivit lite för lat för det eftersom slangen ska flyttas några gånger under bryggdagen. Jag är även för lat för att skruva isär TC-kopplingar för den som undrar.

Första rastens kalibrerade temperatur.

Alfaamylasvattnet värms ytterligare i väntan på steg/rast nummer två.

Här är resterande vatten påväg till toppen av mäsken.

Mäsktunnan är nästan helfull när detta moment är färdigt.

Efter mäskningen är vörten helt fri från även det finaste dis vilket är svårt att fånga på en bild med kort skärpedjup.

När mäskningen är slut flyttar jag slangen från flytande locket till kulkopplingen på vörtpannan. Så fort elementen är täckta drar jag igång fullt ös och lägger på ett annat flytande lock.

Nära kok och skummet är kritvitt och krämigt.

Mittelfrühn är så klen i år att jag drygade ut med lite Magnum på 60m.

Redo för kylning.

Men först en whirlpool för att slippa få humle eller druv i vare sig plattvärmeväxlare som jästank.

Återigen helt disfri vört av gyllene kulör.

Jästen denna gång, Fermentis S-189 som jag hade kvar en slurry av.

Sommartid när kranvattnet är varmt kommer jag inte ner tillräckligt i temp som jag vill tyvärr.

Kladd, slask och blask.

H33. Lindhs Helles (Helles)

Batchsize: 142.00 L
Estimated OG: 1.046 SG / 11.51 Plato
Measured OG: 1.045 / 11.20 Plato

FG: 1.008 SG / 2.06 Plato
Alcohol by volume: 5.0 %
Bitterness: 21.5 IBUs
Color: 8.8 EBC
Measured Mash Eff: 70.0 % / 67.0 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
170.00 L !Nykvarn 160302 Water 1
46.00 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 2
12.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 3

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
26303 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 4 88.0 % 17.15 L
2989 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 5 10.0 % 1.95 L
598 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 6 2.0 % 0.39 L

Total amount of malt: 29890 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 100.19 L of water at 68.2 C 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Add 70.00 L of water at 86.3 C 72.0 C 30 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
100 g Hallertauer Mittelfrueh [2.80 %] – Boil 50.0 min Hop 7 5.3 IBUs
40 g Hallertau Magnum [11.00 %] – Boil 50.0 min Hop 8 8.3 IBUs
200 g Hallertauer Mittelfrueh [2.80 %] – Boil 20.0 min Hop 9 8.0 IBUs
21.00 g Sedisol C (Boil 10.0 mins) Other 10
20.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 11

Total amount of hops: 340 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
10.0 pkg SafLager German Lager (DCL/Fermentis #S-189) [23.66 ml] Yeast 13

Recommended starter size: 28.54 L / 2451.9 Billion cells.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Humleserien del 2 – Hersbrucker

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

Det här är del två i det jag kallar Humleserien där huvudsyftet med bryggningarna är att lära känna humlesorter på djupet och förhoppningsvis hitta några nya favoriter längs vägen. Om första delen med HBC 586 var provsmakning av ny och tredig ”IPA-humle” så är denna omgång raka motsatsen, en tysk gammal doldis. Humlesorten Hersbrucker kommer från början från den tyska Hersbruckregionen som ligger i Franken strax öster om Nürnberg, en timmes bilkörning söder om Bamberg men två norr om München. På senare år odlas den främst i Hallertau men även i Spalt. Hersbrucker är en vida använd humlesort även om den idag används mindre jämfört med storhetsåren under 70- och 80-talet. På senare år har många bryggare gått över till Hallertauer Mittelfrüh eller Tradition istället. Med en utpräglat låg alfasyra runt 2-3% och låg cohumulonehalt används Herbrucker främst som aromhumle och till mildare, icke humledrivna lageröl. På grund av dess ursprung lämpar den sig även utmärkt i Frankiska maltdrivna öl som t.ex. kellerbier. Doft- och smakmässigt har den en tydligt kryddig karaktär med inslag av citrus, örter, jordighet men kan även dra åt frukt och menthol. När jag doftar i den nyöppnade påsen känner jag främst kåda, citrus, örter och lite gummislang.

Herbrucker data
Alfasyra: 3 – 5 %
Cohumulonhalt: 17 – 25 %
Mängd oljor: 0,5 – 1,3 ml / 100 g
Lagringstålighet: God, 55%-65% av alfasyran kvar efter 6 månader i 20 °C.
Möjliga ersättare: Mount Hood, Tradition, Mittelfruh
Finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager.

Receptet
Herbrucker är som sagt känd för sin låga alfasyra och eftersom förra odlingsåret var exceptionellt dåligt landade just min påse på 1,8%. Då mitt standardiserade recept för denna serie är en 5-6%-ig APA så kändes 11,9 IBU verkligen i klenaste laget. Minst 25 IBU vill jag ha till denna öl, alltså tillsatte jag även 10g Magnum på 45 min, något som inte borde påverka smakprofilen i större utsträckning. Humlegivorna är samma som förra gången och samma som jag tänkt ha genom hela serien: 100g humle dvs 10g/l, uppdelat på 50g på 20m och 50g på flameout. Jag landade lite högt i OG första omgången så jag justerade från 1.055 till 1.050 i receptet.

Bryggningen
Bryggdagen började med vattenfyllning och maltkrossning som vanligt. Sen fick jag för mig att min fru skulle ta någon bild på mig när jag mäskade in för att ”göra inlägget lite mer levande”. Samtida med mitt fåfänga poserande glömmer jag såklart att ha i nedre filtret i maltpipan vilket kunde gjort att jag i ren ilska och uppgivenhet avbröt bryggdagen men så lätt ska inte lite kladd sänka mig. Med ett så pass smidigt bryggverk som #BM10 kunde jag med relativ enkelhet hälla över rubbet i en hink, spola ur bryggverket och sedan hälla tillbaka allt igen. En del städande senare var jag på småsurt humör och ville gärna fokusera på annat under resterande bryggdag; korvrökning och knivslipning. Är det verkligen klokt att göra tre saker på samma gång? Jo om man gillar kladd och städ, då är det ett genidrag för självklart missade jag uppkoket som kokade över. Aldrig tidigare har jag uppskattat den nya IP-klassade displayen på #Braumeistern så mycket.
Trots eller troligtvis tack vare den idiotiska inmäskningen fick jag ett större utbyte än planerat. Maltsänkningen från 1.055 till 1.050 gav OG 1.054 och mer än 10l i hinken, inte enligt plan. Fast korven blev riktigt bra och som planerad…

Vattenvärmning till 65°C även om jag satt första rasten till 63°C. Detta för att malten sänker temperaturen en del men även för att den lilla massan inte håller värmen så bra under själva inmäskningen.

5% Weyermann Barke Münchner för både brödig smak, större kropp samt färg. Nej mitt 17mm är inte så här raktecknande utan bilden är kraftigt restituerad i Capture One.

Dagens tyskalektion: ”Malt, ölets själ”

”Näe men om jag lägger upp mise en place så kan väl inget gå fel eller glömmas?”

Se hur glad jag är, helt ovetande om att jag inte har en keps på huvudet utan en idiotkapsyl.

Varning för starka bilder! Ut med all mäsk, spola rent och sen tillbaka fast på rätt sätt. Det tog jag inte några bilder på utav ren ilska och besvikelse.

Allt glömt, förlåtet och färdigmäskat.

Ser skapligt ut trots haveri. Färgskiftningen kommer av blandljus från lysrör och fönster, jag har inte mäskat My Little Pony.

Till mitt försvar var det ändå ganska länge sen jag kokade över.

IP65-klassningen, vad betydde den nu igen? Första siffran är skalan för fasta partiklar (sand/damm) och andra siffran är vätska. Nummer 6 är det högsta värdet i fasta partikel-skalan och det betyder att displayen är helt dammtät, även mot de alla minsta partiklarna.
Dess andra siffra (nr 5) är ungefär mitt i skalan på skydd mot vätskor vilket motsvarar att displayen står emot en vattenjetstråle på 6,3mm under 1 minut med 12,5 liter/min flöde och 30 kPa/4.4 psi tryck på ett tre meters avstånd, direkt riktad mot kontrollenheten från valfri vinkel, helt utan några skadliga effekter. Fast kladdig kan den bli ändå bevisligen.

Magnumvägning för ökad beska.

Dagens huvudtema; Hersbrucker

Nästan allt kladd gick bord med lite fuktigt hushållspapper.

Om jag orkade sila vörten efter denna mindre mysiga bryggdag? Slarvdekantering var ordet sa Bull.

Provsmakning

Halmgul disig öl med hög skumkrona.
Den kraftfulla doften domineras av örter (främst oregano) och citron på stor nivå. Vanilj, säd och trä på medel nivå. Lättare inslag av vitpeppar och te där den första skulle kunna vara en fenol som går att härleda till jäsningen. Helhetsintrycket på doften drar åt ”generisk humlekotte”.
Kraftigt humlad i smaken och lättare inslag av malt.
Lättare syrlighet i eftersmaken.
En viss pudrig munkänsla och medel kropp.
Medelstor till stor beska.
Medel kolsyra och inga tydligare alkoholtoner.

Kommentar
Alfasyra är verkligen inte allt när det kommer till humle. Det här ölet får verkligen Hersbrucker att ta för sig med riktigt kraftig humlearom och smak. Trots sin låga alfasyra tycker jag ändå Hersbrucker hör hemma i en tysk pils eller mellan mörk lager men tror den skulle vara för dominant i t.ex. en helles. God öl på flera sätt men Herbrucker kommer inte segla upp bland mina favoriter. Det finns något lite jolmigt i helhetsbilden som stör mig, en saknad av friskhet.

Recept

Humletest nr2 Hersbrucker (Pale ale (APA))

Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.054 SG / 13.31 Plato
Measured OG: 1.054 / 13.33 Plato

FG: 1.010 SG / 2.47 Plato
Alcohol by volume: 5.8 %
Bitterness: 32.8 IBUs
Color: 7.7 EBC
Measured Mash Eff: 86.0 % / 38178.0 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2113 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 2 93.0 % 1.38 L
114 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 3 5.0 % 0.07 L
45 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 4 2.0 % 0.03 L

Total amount of malt: 2272 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.44 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 5
10 g Hallertau Magnum [10.00 %] – Boil 45.0 min Hop 6 20.9 IBUs
48 g Hersbrucker [1.80 %] – Boil 20.0 min Hop 7 11.9 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 8
50 g Hersbrucker [1.80 %] – Boil 0.0 min Hop 9 0.0 IBUs

Total amount of hops: 108 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Crown American Ale Yeast 10

Recommended starter size: 0.00 L / 109.8 Billion cells.

BrewNotes
Water Profile ppm

Ca 74
Mg 4,8
Na 31
SO4 97
Cl 122
HCO3 75

Tastenotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Helles (H32) i SS Brewtech Unitank

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

Den här bryggning är min första omgång i SS Brewtech Unitank men jag kommer behöva använda den ett antal gånger innan jag kan skriva en ordentlig utvärdering. Istället kommer jag i detta inlägg att lägga fokus på jästen som denna gång är torrjästen Fermentis S-189 som jag inte testat tidigare. S-189 kommer från början från Hürlimann-bryggeriet i Schweiz och används av en rad kommersiella bryggerier. Den har en neutral smakprofil och rekommenderas för råvarudominerade lager- och pilsneröl. Den producerar låga nivåer av estrar/fenoler och framhäver örtig och blommig humle. 80-84% utjäsningsgrad och högflockulerande. Rekommenderas jästemperatur är 12-18°C men jag kör inte lageröl över 10°C ens när jag jäser under tryck. Förutom att finnas i klassisk 10,5g-förpackning så säljer nu Humlegårdens Ekolager den och andra torrjäster i 100-g förpackning, perfekt för oss som brygger lite större satser runt 100 liter.

Fermentis och E2U-konceptet
Fermentis är en fransk jästtillverkare som grundades 1997 och företaget är en del av Lesaffre Group som är en av världens ledande producenter av jäst. De producerar jäst till både vin, cider och öl och deras huvudsakliga fokus är torrjäst som de numera kallar de flesta för Easy-2-use (E2U). Easy-2-use är ett koncept som syftar till att göra det enklare och smidigare för nybörjare att brygga öl. Det bygger på att jästen redan är förberedd, aktiv och färdig för att användas vilket innebär att bryggaren inte behöver aktivera jästen själv genom rehydrering med vatten eller förkultur via vört.

Rehydreringens vara eller icke vara
Vikten av att rehydrera sin torrjäst har det diskuterats om fram och tillbaka genom åren och Fermentis själva rekommenderar inte längre rehydrering efter att det har gjorts gedigna tester. Letar man runt bland torrjästtillverkare går det dock fortfarande hitta meningen ”behövs inte för normalstarka öl” så vid starka öl eller vintillverkning verkar det som att det fortfarande eventuellt kan ha en positiv effekt. Fermentis skriver att vid direktpitch ”There is the potential for a slight loss in viability (approximately 3-6%) but that will not impact the fermentation at all.”

Så här beskrev jag kortfattat rehydreringens teori och praktik i jästkapitlet i min bok:
”För att få ut så mycket som möjligt av sin torrjäst är det bättre att lösa upp den i vatten innan man häller den i vörten. Den höga sockerhalten i vörten kan spräcka jästcellens membran men om man rehydrerar den, d.v.s. löser upp den i vatten först för att sedan låta cellen själv långsamt byta ut vattnet mot vört, överlever upp till 50 % fler celler än vid en så kallad direktpitch. Så här rehydrerar man:
Ta 1 dl vatten per torrjästpaket på 11g och koka i en ren glasburk (utan lock) i mikron 1–2 minuter. Lägg på ett lock eller lite plastfilm och låt svalna till ca 25–30 °C beroende på jäststam. Häll i torrjästen, rör om och vänta minst 15 minuter, ett ljust och fluffigt skum ska bildas. Sedan är jästen redo för att jäsa vört utan att gå sönder.”

På plussidan finns alltså en chans att något fler jästceller överlever (men inte 50% mer som man sa förr) vilket ger en stabilare och snabbare jäsning med mindre risk för oxidering, felsmaker och för högt FG. På minussidan finns det alltid en kontiminationsrisk med rehydrering samt att det är ett extra moment att koka och kyla vatten. Om jästtillverkarna själva avråder från rehydrering bara för att göra det extra enkelt att använda eller om det faktiskt inte har någon effekt låter jag vara osagt och vill man djupdyka i ämnet kan man läsa denna rapport eller lyssna på denna podd. För min egen del är jag oftast för lat för att rehydrera och tycker det fungerar bra ändå. Skulle jag jäsa en bock eller kraftig stout skulle jag överväga att antingen rehydrera eller tom. göra en förkultur, även på torrjäst. Jag bad Googles AI Bard att ta fram information om Fermentis E2U och fick en ganska generisk sammanfattning av Fermentis hemsida men jag fastnade för sista stycket som jag tyckte sammanfattade hur jag själv tänker kring torrjäst:

”Fermentis Easy-2-use är ett bra alternativ för nybörjare inom ölbryggning som vill komma igång snabbt och enkelt. Om du är en erfaren ölbryggare kan du välja att rehydrera Fermentis Easy-2-use-jäst. Detta kan ge dig en bättre öl, men det är inte nödvändigt.”

Bryggningen
Bryggdagen fortlöpte utan några större konstigheter. Med 69,6°C mäskvatten fick jag 65°C i mäsken i början vilket snart sjönk till önskade 63°C där jag stannade kvar 45 minuter. Jag fick igång cirkulationsflödet ganska snabbt denna gång då jag lärt mig hur den större slangen behöver fyllas i lägre position först. Preboilmätningen med refraktometer gav som vanligt ett glädjevärde vilket jag tror beror på skiktat vört så varför jag fortsätter att mätta detta värde är oklart.

Jag samlade cirka 135 liter vört till koket innan det kom för mycket luft i slangen var på jag skiftade flödesriktningen till min 36l Patina-kastrull där jag kokade mig en gräsklipparöl. Humlen hade jag tänkt köra med Tradition men det hade jag ingen hemma så det blev Hallertauer Mittelfrüh istället vilket passade utmärkt till jästens örtiga/blommiga egenskaper. Jag fick även dryga ut med 50g Hallertauer Magnum för att justera IBUn till en rimlig nivå. Mittelfrühn från den senaste skörden har bara en alfasyra på 2,8% så då går det åt lite väl mycket pellets för att nå mina önskade 20 IBU. Stammvörtstyrkan landade på 1.051 vilket var en del över planerat men det där med att spä ut med vatten har aldrig riktigt varit min grej.

Jäsningen
Jag startade jäsningen direkt på 1.0 bar 10°C som jästen själv fick bygga upp trycket till. Efter några dagar testade jag att höja trycken till 1,5 bar men då avstannade jäsningen. Jag höjde temperaturen till 12°C men det hjälpte inte så då släppte jag lite tryck ner till 1.2bar och lite senare ökade jag tempen till 15°C och då tog jäsningen rejäl fart igen. FG stannade på 1.008 då jag gjorde en kallkrash till 0.0°C inställt på kontrollpanelen men jag hade bara -3°C i glykolkylaren så jag nådde inte riktigt hela vägen ner. På grund av utlandsresor blev ölet kvar i lagringstanken några veckor innan jag mottrycksflyttade till fat för vidare lagring, nu på -1°C.

SS Brewtech Unitank med glykolkylaren 1/5 HK, redo för att ta sig an jäsningen.

Huvudingrediens till denna helles var Weyermanns Barke pilsnermalt.

Weyermann har förutom cirka fem basmalter (fler om man klassar Münchner och Vienna som basmalt) en stor mängd olika maltsorter där en del visas väldigt vackert i denna tavla. Jag kommer genomföra en rad olika malttester inom en överskådlig framtid vilket kommer blir både roligt och lärorikt är min ambition.

Vattenflytt eller inmäskning på gång. De större slangarna med TC-kopplingar till Riptidepumpen fungerade utmärkt denna gång.

Den nykrossade malten på plats i mäsktunnan där bryggvattnet fylls på underifrån (underlet).

Flytande lock med anslutning till recirkuleringsslangen.

Lite kladd hör bryggningen till och extra mycket vid start av recirkulering.

Oerhört elegant lösning på att få min Gresingertermometer att stå upp. Plastad ståltråd från något sladdinköp får duga i väntan på bättre lösning.

Jag har en dedikerad hink till Saniclean och förutom att kunna dränka diverse småting som plattvärmeväxlaren så har jag även monterat en kran på den för att kunna desinficera slangar. Det här borde jag gjort för 10 år sen…

Mycket vacker vört i recirkuleringen. Kristallklar även om det inte syns så bra på bilden.

Efter att resterande 70 liter nästan kokande vatten kommit på plats för att höja temperaturen från 63° till 72° och recirkulera en halvtimme flyttades slangen tillbaka till vörtpannan.

Kritvitt skum vid uppkoket och ja jag fiskar fortfarande upp det med en hålslev och det av tre anledningar: 1. det minskar risken för överkok. 2. proteinerna ska avlägsnas förr eller senare ändå och jag har hellre en mindre mängd druv i whirlpoolen för att minska risken att det fastnar i min plattvärmeväxlare. 3. druvet/skummet blandar sig med humlen och kan eventuellt ge lite sämre utbyte av densamma. Eftersom jag ändå står och övervakar kokstart för att sänka värmen från max till 60% kan jag lika gärna skumma av.

Örtig och blommig humle av noblaste sort.

Till min huvudsakliga sats lakar jag inte på grund av den ökade syresättningen men för att inte slösa på något maltsocker så gör jag ibland en separat sats. Kalla det för partigyle om ni vill, jag kallar det gräsklipparöl. Förutom att laka mäsken lite så samlar jag även ihop vört från slangar, PVV och det sista från whirlpoolen. Nej, denna öl blir inte enligt lågsyremetoden.

Temperaturstyrningen smygstartades lite för att få ett försprång eftersom sommarvattnet inte får ner vörten så lågt som jag önskar. Den här touchdisplayen styr en dränkbar pump som ligger i glykolkylaren men även en värmedyna som sitter runt unitankens kon. Någon värme kommer dock inte behövas just till denna lagerjäsning mitt i sommaren.

Helt genomskinlig vört från kokslutet och påväg till unitanken. Jag är tillbaka på golvposition efter att ha laborerat med en hemmabyggd stål-och-plexi-konstruktion som jag inte blev riktigt nöjd med. Till min tidigare hemmasnickrade bryggbänk hade jag en fast montering men blev inte helt nöjd med det heller eftersom rengöringen på plats inte blev då smidig. Jag vill inte ha något stående vatten i varken pumpen eller plattvärmeväxlaren eftersom det skulle kunna leda till rost i förlängningen. Stora bryggerier har inte detta problem eftersom de brygger dagligen, det hinner ändå inte torka innan det är dags för nästa bryggning.

Från kokande till 19°C med snabbt flöde sommartid. Jag ogillar vintern och dess mörker men en positiv sak (kanske den enda?) är att jag går ut 10°C från kylaren. Jag pitchar direkt på 20°C även om jag sedan kyler vörten i jäsningen till 10°C. Det ger en lite sämre start på jäsningen men jag tror att jästen ändå skyddar vörten från oxidering istället för att vänta på att vörten har rätt temp och pitcha först då.

Det finns massor olika sätt att fylla denna unitank med vört men jag kör från näst lägsta porten och fyller underifrån denna gång. Med bra torrjäst eller en pigg förkultur minskar behovet av syresättning av vörten.

Provsmakning

Kristallblank, gyllengul öl med mycket stabil och hög skumkrona som ger vacker lacing för varje klunk.
Doften är kraftfull och mångfacetterad med stora toner av vanilj, säd, halm/hö, örter, blommor. Det finns en mindre not av cederträ som känns elegant.
Ren doft helt utan felsmaker eller störande obalans.
Smaken är sädigt maltig på stor nivå med medelstora dock tydliga inslag av blommiga örter.
Medel beska för stilen.
Medel kolsyra.
Välintegrerad alkohol.
Medelstor kropp och len munkänsla.

Kommentar
Ytterst rensmakande och väldigt lättdrucken helles som troligen är en av mina bättre jag gjort. Om det beror på ny jäst, tryckjäsning eller att själva bryggdagen gick bra vet jag inte. Jag tyckte att färgen kanske var i ljusaste laget först när det var ett uns dis kvar men när den klarnade helt så var den perfekt. Det gjorde dock att jag blev lurad till att justera upp Münchnermaltmängden till nästa omgång som redan nu är i lagringsfasen.

H32. Lindhs Helles Gold (Helles)

Batchsize: 142.00 L
Estimated OG: 1.048 SG
Measured OG: 1.051 SG

FG: 1.008 SG / 2.27 Plato
Alcohol by volume: 5.6 %
Bitterness: 19.7 IBUs
Color: 8.2 EBC
Measured Mash Eff: 74.0 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
170.00 L !Nykvarn 160302 Water 1
46.00 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 2
12.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 3

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
28933 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 4 93.0 % 18.86 L
1556 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 5 5.0 % 1.01 L
622 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 6 2.0 % 0.41 L

Total amount of malt: 31111 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 100.93 L of water at 68.4 C 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Add 70.00 L of water at 86.5 C 72.0 C 30 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
100 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Boil 60.0 min Hop 7 7.5 IBUs
30 g Hallertau Magnum [12.00 %] – Boil 60.0 min Hop 8 6.7 IBUs
100 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Boil 20.0 min Hop 9 5.5 IBUs
21.00 g Sedisol C (Boil 10.0 mins) Other 10
20.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 11

Total amount of hops: 230 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg SafLager S-189 100g Yeast 13

Recommended starter size: 29.00 L / 2687.4 Billion cells.

BrewNotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Humleserien del 1 – Yakima Chief HBC 586

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

Senaste åren har mitt bryggintresse riktat sig allt mer mot att förfina bryggmetoden och mitt bryggverk. Ölstilarna jag brygger blir allt färre även om jag fortfarande botaniserar en del bland nyheter och klassiker på Systembolagets hyllor. Vissa öl eller ölstilar räcker det för mig med en burk någon gång ibland medan andra vill jag dels dricka mer av och dessutom har ett stort intresse av att brygga själv, t.ex. weißbier eller helles. För att väga upp det här börjar jag nu ett nytt projekt som kommer löpa över en längre tid där jag ska utvärdera humle- och maltsorter, nya som gamla.

Detta är första delen av Humleserien och metoden är enkel; att med ett standardrecept där malten och alkoholhalten får stå tillbaka smakmässigt, brygga med samma mängd humle fast olika sorter varje gång. Grundölet ska vara ljust och runt 5% och för att få en snabbare turnaround-tid har jag valt en neutral alestam som jag jäser i det svalare området så inte estrar och fenoler blir framträdande. Humlen delas 50/50 i två givor, 20 min och kokslut eftersom jag dundrar på med 10 gram per liter och vissa sorter har hög alfasyra. Med andra ord en american pale ale som kommer hamna mellan 25-50 IBU. Samtliga humletester kommer bryggas i #Braumeister 10, kommande malttester har jag inte satt metoden för ännu.

Yakima Chief – HBC 586
Först ut i detta test är HBC 586 från humleproducenten Yakima Chief nära Washington pch som finns att köpa ho Humlegårdens ekolager på denna länk. Yakima Chief Hops är ett 100% odlarägt nätverk av familjeägda humlegårdar och som funnits i över 30 år. Själva humleodlandet i området har däremot en historia som sträcker sig till 1860-talet och består i dag av uppåt ett 20-tal stora humlegårdar där minst 15 ingår i Yakima Chief Hops. Företaget har även humle från andra områden runt hela jorden och tillhandahåller förutom en rad humlebaserade produkter även analystjänster (t.ex. IBU) och utbildningar.

HBC 586 är en så kallad experimenthumle från Hop Breeding Company (HBC) vilket innebär att den har fullgoda egenskaper för odling och ölproduktion men inte testats tillräckligt mycket på marknaden för att ges ett eget marknadsbärande namn ännu. Att hitta ett riktigt bra kommersiellt framgångsrikt namn som t.ex. Amarillo eller Citra kostar mycket reklambyråpengar och det lägger man på sorter man vet kommer kunna sälja mycket av och helst tar patent på. I skrivande stund hittar jag fem stycken HBC-experimentsorter som går att köpa men nya tillkommer eller försvinner regelbundet. HBC 586 har valts ut genom en hybridpolinering mellan en honplanta av den ickepatenterade YCR 21 och en hanplanta med det sexiga namnet 01239-2. Resultatet är en högalfahumle på 12-13% med tropiska fruktdofter som citrus, mango och guava men även lite svavel och örter.

Bryggningen
Bryggningen startade i ett för mig ovanligt stökigt bryggeri pga tidigare bryggning, vilket gjorde att det passade bra att brygga med Braumeister #BM10 som är väldigt självgående och lätt att brygga med. Uppstart, dvs vattenfyllning/krossning/inmäskning tog inte mer än 10 minuter om inte kaffepausen för vattenuppvärmningen räknas med. Jag fyllde upp vatten till där mittpinnens gängor börjar vilket är 15,7 liter. Värmde till 2°C över tänkt mäsktemp på 64°C eftersom malten sänker temperaturen vid inmäskning. Sen tappade jag ur knappa 2 liter för att hamna i rätt nivå i bryggverket för inmäskning. Därefter hällde jag i hälften av malten, rörde om och sen andra hälften och rörde om. I med fint och grovt filter, låspinnen och muttern. Slutligen fyllde jag vätskenivån tills strax över maltrörets topp för att undvika plask under själva recirkuleringen i mäskprogrammet. Kvarvarande vatten, drygt 1 liter sparade jag till lakningen.

Efter att ha städat hela bryggeriet, gått en långpromenad och gjort lunch till barnen så var mäskprogrammet färdigt. Upp med maltröret, laka med 1l samtidigt som bryggverket värmde mot kok. Strax före kok lyfte jag ur maltröret och skummade av ytan. 40 minuter in i koket åkte 50 gram humle i och vid kokslut samma sak. Kylningen med kylmanteln gick skapligt trots det varma sommarkranvattnet. Eftersom bryggverket är så litet och smidigt så lyfte jag hela rubbet och dekanterade ner i jäshinken istället för att köra den långsamma varianten via kranen. 10,5 liter i hinken på 18°C och 10 gram torrjäst. OG landade på 1.055 vilket var 5°Ö högre än planerat vilket passade bra då beräknad IBU enligt Beersmith skulle landa på 89 före jäsning.

Diskningen tog några minuter i vanlig ordning då det är så lätt att dela komma åt alla delar men även att skölja ur bryggverket. Jag lägger det bara på sidan på diskbänken och kan spola ur det rakt ner i vasken. Ingen kylspiral att diska heller tack vare kylmanteln.

Jäsningen var igång morgonen därpå och efter 4-5 dagar flyttade jag vörten till ett 9l corneliusfat, lät det stå någon dag till för eventuell slutjäsning samt påkopplat kolsyra. Sedan fick fatet stå 2 veckor i -1°C i min lagerfrys innan den bars upp till kegeratorn i köket för att provsmakas.

Uppstart med vattenvärmning medan jag vägde och krossade malten.

Basmalten till humleserien är den mycket aromatiska och fylliga Weyermann Barke pilsnermalt.

Istället för mjölksyra tycker jag det är enklare att hamna rätt i pH genom att använda mig av syramalt. 2% av maltnotan för ljusa öl ger mig ett mäskpH på 5,4 och det stämmer i princip alltid.

Saltvägning och kaffe, det är sen gammalt.

Vattentemp redo, dags för malt! Jag orkar inte lägga in alla recept på MySpeidel.com så jag har några standardmäskprogram som jag kör med, därför stämmer inte receptet exakt i bilden utan är mitt HochKurz-program som jag laddat in, precis som på de två tidigare generationernas Braumeister. Vill man skapa recept i andra program än MySpeidel (t.ex. Beersmith eller Brewfather) så finns det XML-import så man behöver inte knappa in all data en extra gång bara för att få in det i bryggverket.

Tomt maltrör på plats med gummipackning i botten samt govt och fint filter. Glömmer man någon av dessa tre blir det inget roligt, tro mig.

Sista hälften av malten på plats men inte omrörd ännu.

Omrört med två filter och låsanordning (muttern och plattan/pinnen) på plats. Här har jag inte toppat upp vätskenivån ännu.

Mängden vatten jag tog ut före malten skulle i och där cirka hälften återfördes till bryggverket för mäskningsprogrammet.

En mäskning senare är vörten kristallklar även om det inte syns här på grund av en del skum. Lakningen tog jag tydligen ingen bild på denna gång.

Lite trista proteiner vid uppkok vilket jag löste snabbt med en hålslev. Jag har testat att använda en finmaskig sil men kommit fram till att hålslev är effektivare, även i 2HL-bryggverket.

Klar och fin vört i koket fram tills all humle skickades i.

Kylning.

Vört i jäshink med lite humle som råkade hänga med, det tar jag inget extra för.

Skölja ur det värsta, skrubba lite med mjuk svamp och diskmedel, skölja igen och ställa uppochned.

Provsmakningen


Gyllengul disig öl med medelbra skum som håller sig några minuter på toppen.
Doften är väldigt intensiv av parfymerade humlearomer där citrus och grape dominerar.
Medelstora inslag av övermogen papaya, mango och lite jolmig kiwi. Rejält potent humlearom! Uns svavelrök finns i bakgrunden ihop med kåda och lite gummislang.
Av maltaromerna märks sädiga, halmiga dofter ihop med lite vetedeg.
Kraftig beska som är lång och rivig likt CaSO4 är ibland.
Stor kropp, fyllig munkänsla som är lite kladdig.
Medelplus alkoholupplevelse.
Medel kolsyra.

Kommentar
Mycket god öl med en närmast överdrivet stor humleupplevelse. Humlen är ytterst potent med många dimensioner eller nivåer där främst citrus och tropiska frukter är i framträdande position. Ölet är mycket somrigt och friskt men saknar den där gräsklipparölkänslan där man genast fyller på det tomma glaset igen vilket jag tror beror på den något för höga alkoholhalten. Humleupplevelsen kan beskrivas som någonstans mellan en torrhumlad APA och en NEIPA. Mer humleintensiv än även en torrhumlad APA men med mer beska än en NEIPA. Malt- och jästdelen av ölet är goda och inget att anmärka på.
HBC586 får ett mycket högt betyg från mig. Den passar bra i kraftigt humledrivna öl som IPA eller NEIPA. Till andra mer maltdrivna ölstilar tror jag den kan bli för dominant, även i mindre dosering.

Recept

Humletest nr1 HBC586 (Pale ale (APA))

Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.055 SG / 13.54 Plato
Measured OG: 1.054 / 13.33 Plato

FG: 1.010 SG / 2.51 Plato
Alcohol by volume: 6.0 %
Bitterness: 85.5 IBUs
Color: 8.2 EBC
Measured Mash Eff: 79.8 % / 34778.4 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
2.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2320 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 3 93.0 % 1.51 L
125 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 4 5.0 % 0.08 L
50 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 5 2.0 % 0.03 L

Total amount of malt: 2494 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.58 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 6
50 g HBC 586 [12.50 %] – Boil 20.0 min Hop 7 85.5 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 8
50 g HBC 586 [12.50 %] – Boil 0.0 min Hop 9 0.0 IBUs

Total amount of hops: 100 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Crown American Ale Yeast 10

Recommended starter size: 0.00 L / 111.7 Billion cells.

BrewNotes
Water Profile ppm

Ca 74
Mg 4,8
Na 31
SO4 97
Cl 122
HCO3 75

Tastenotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Weißbier (W44)

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

En liten med störande del av mitt stora bryggverk har varit silikonslangar av storlek 12x16mm. Eftersom jag vill minimera syreupptagning genom hela bryggprocessen är små slangar bra eftersom de rymmer mindre mängd luft och väldigt mycket hembryggarutrustning är standardiserad kring 1/2″. Jag får dock problem med att slangarna sugs platta på pumpens inkommande sida så jag letade länge efter en armerad silikonslang med fann den bara i en tysk nätbutik till galet högt pris.

En idé jag hade var att bara gå upp en slangstorlek men så läste jag ett användaromdöme i stil med ”Bra slang men för klent dimensionerade väggar vilket gör att den klämmer ihop sig”. Det gjorde mig mindre sugen på att köpa för att testa om problemet försvinner eftersom själva testet skulle innebära en relativt stor investering då alla slangnipplar och QD-kopplingar skulle behöva bytas och bara slangen i sig skulle kosta minst 700kr.

Ibland finns lösningen på ett problem betydligt närmre än man tror. När jag byggde min pump/PVV-ställning (som inte blev riktigt så bra som jag tänkt mig) så inkluderade jag ett siktglas och några TC-kopplingar från min Brewtools-setup samt att jag gjort en genomföring i mitt flytande lock till mäsktunnan med 34mm TC. Dessutom hade jag ju några meter extra 16×25-slang hemma, hur kunde jag inte se lösningen redan där? Efter lite klurade fram och tillbaka räknade jag ihop att det initialt bara fattades fyra kopplingar för att möjliggöra bytet, två st 1/2″ NPT hane till 34mm TC till BT/MLT och två st 1/2″ för att konvertera min Blichmann Riptidepump till TC. Eftersom Brewtools använt sig av en 34mm TC-storlek som inte är så vanlig i vår del av världen (standard får anses vara 1,5″, 2″, 3″ osv) så tog det ett tag att lyckas få tag i de delar jag behövde då de var slut i alla webbbutiker men nu så äntligen är allt på plats och denna bryggning blev själva jungfrufärden.

Något som också var första gången var faktiskt att brygga weißbier i mitt stora system och anledningarna till att jag inte gjort det tidigare är flera. Dels har jag varit lite orolig för om recirkuleringen skulle fungera bra med 60% skallös vetemalt, dels har jag svårt att stegmäska tre steg med infusion för det krävs så mycket kokande vatten och slutligen kräver veteölsjäst extra mycket utrymme i jästanken på grund av dess förmåga att bilda enorm kreusen. Lösningen blev att hoppa över ferulasyrarasten och chansa på de andra två. Med andra ord körde jag en vanlig tvåstegs hochkurz-mäskning 63°C/72°C och höll tummarna att recirkuleringen skulle fungera och att jästanken inte skulle svämma över.

Nejlika och banan
Ferulasyrarasten på 44°C i mäsken används för att jästen senare ska kunna bilda fenolen 4-vinyl-guaicol som har en doft som påminner om kryddnejlika och ibland burkskinka, muskot eller peppar. Ju längre tid mäsken vilar vid 43-45°C, desto mer gynnas detta. Det finns dock en nackdel och det är att denna kryddighet tävlar mot den weißbiernödvändiga estern isoamylacetet som doftar banan/skumbanan. Ska man tävla med sin weißbier är en balans mellan dessa två eftersträvansvärt men många har smakpreferenser som drar mer åt det ena eller andra hållet. Jag uppskattar alla tre varianter och det går lite i vågor vad jag gillar mest för stunden. Eftersom estern är något mer flyktig än fenolen så kan jag ibland sikta på mer banan recept och metodmässigt för då kommer första fatet dra mer åt banan och kommande fat mer åt kryddnejlika. Öl utvecklas med tiden och det är extra tydligt med välhumlade öl men även veteöl och välgjorda lageröl.

Vill man öka mängden estrar och fenoler i sin weißbier finns det ett par olika sätt att gå tillväga, vissa är bättre och/eller klokare än andra. Mer banan brukar resultera i mindre kryddnejlika och tvärt om som sagt.

För mer banansmak
Mäska in direkt på betaamylaserastern 63°C.
Använd 66% vetemalt eller mer.
Högre OG, över 1.052. Även high gravity jäsning (1.061-1.063) kan användas för att maximera och i slutet av jäsningen späda ut med syrereducerat vatten.
Skippa syresättning av vörten vid jästpitch.
Pitchrate är inte lämpligt att labba med på hembrygganivå men mindre mängd jäst gynnar esterbildningen.
Högre jästemperatur är inte en självklar lösning för en kort och varm jäsning ger först mer banan men slutresultatet kan få mindre eftersom den flyktiga esterna vädras ut av jäsningen. Det är bättre att börja försiktigt (18-20c) och sedan efter någon dag gå upp till max 22c i vörten.
Jäststammen 3068 är känd för sin banansmak och 3638 för skumbanan/bubbelgum. Andra jäststammar kan dra mer åt kryddnejlika.

För mer kryddnejlika (eller mindre banansmak)
Mäskan in på 44°C och håll i 20-30 minuter så ferulasyra bildas som jästen sedan omvandlar till 4-vinyl-guaicol (4VG).
4VG påverkas inte lika mycket av pitchrate så pitcha rekommenderad mängd, gärna med förkultur.
Höga alkoholer reducerar bananen så teoretiskt kan man jäsa varmare än 21°C men det riskerar att inte gott och resulterar i huvudvärk.
Proteinrast och högt pH (6.0) i mäsken ger mindre banan och mer ferulasyra (senare kryddnejlika).
Vissa jäststammar ger mer kryddighet, jag har inget exempel här tyvärr.

Bryggdagen
Att vetemalt är tuffare att krossa än kornmalt är ingen nyhet men att krossa 18,5 kilo var en tuff uppgift för min gamla borrmaskin som började lukta lite bränt mot slutet. Vetet är mindre i storlek än de andra sädesslagen så egentligen hade jag velat krossa det lite finare för bättre utbyte men jag är för lat för att ställa om storleken på krossen eftersom den då måste monteras isär. Spaltbredden mäts snett underifrån på drivande axel och den understa valsen på en 3-valsad kross. Maltnotan bestod denna gång av 60% Weyermann vetemalt och 20% vardera av Barke Pilsnermalt och Barke Münchnermalt.

Inmäskningen gick som en dans och de nya slangarna med TC-kopplingar fungerade klockrent med bra spänst, inget rabarbersvaj här inte! Slangbytena till recirkulering och infusionsstegmäskning blev lite blaskigt innan jag kom på att jag kunde strypa flödet genom att hålla emot med ett finger. Jag märkte även snabbt att det är betydligt enklare att skippa slangklämma i början och slutet och bara flytta själva slangarna mellan slangnipplarna, istället för att skruva isär TC-kopplingar. Jag använde mig av tre sektioner slang men slutsatsen från dagen blev att två räcker gott.

Initiala recirkuleringsflödet genom mäsken, som jag haft lite problem med att få igång lyckades jag perfekt med denna gång genom att först låta lite vört fylla den långa slangen innan den placerades på det flytande locket på toppen. Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med bytet till större slang och TC-kopplingar!

Bryggdagen gav inte så mycket andra nyheter eller avvikelser att rapportera om. Hamnade lite lågt i OG men vet inte om det var krossningen eller lite högt pH som var boven. Den märks nästa gång jag brygger storladdning weißbier.

Ytterligare en förbättring med nya TC-kopplingarna är att jag har en Gardena-koppling så jag kan fylla på vatten på ett säkert och smidigt sätt. Det fungerar även att låta diskvattnet gå rakt ner i avloppsslangen men jag tyckte flödet var lite långsamt vid första test.

Förutom vetemalt, Weyermanns goda Barke Pilsnermalt.

Inmäskning med 100 liter vatten från vänster till höger.

Slangklämmor på inkommande och utgående flöde, de som jag tog bort efter att tröttnat på att skruva TC-klämmor några ggr. Slangen sitter fast bra ändå utan någon klämma.

Siktglaset gör pumpen lite framtung men det är trevligt att kunna se vörtens genomskinlighet genom processen eller främst för att undvika att få humle/kalldruv i plattvärmeväxlaren.

Att skruva fast TC-kopplingen på locket istället för att bara trycka fast slangen visade sig ge mer kladd än jag vill ha. Slangnippeln får därför sitta kvar permanent på locket framöver.

Vörtrecirkulering pågår. Slangen behöver egentligen inte hållas sådär högt när jag kör med en kortare slang än denna gång.

Cirka 67 liter nästan kokande vatten höjde nivån till nära maxkapacitet men det blev aldrig av att jag mätte temperaturen på alfaamylasrasten, jag får lita på Beersmiths uträkning denna gång.

Lite högre pH för att främja ferulasyrabildande då jag inte körde med någon syrarast denna gång.

Vörtens genomskinlighet efter mäskprogrammet. Vete ger inte automatiskt disig öl vilket du kan läsa mer om i denna djupdykning jag gjort i ämnet.

Vörtflytten från mäsktunnan till vörtkokaren tar sin lilla tid för att inte riskera att sätta igen bädden, säkert uppåt 45 minuter totalt. Så fort värmeelementen är täckta i vörtkokaren maxar jag 10.000 watt så det är ingen tid som går till spillo på bryggdagen.

Tre sektioner slang som framöver kommer vara två, den korta slangen efter pumpen visade sig vara onödig.

Vitt och fins skum vid uppkoket.

Denna bryggdag gjordes första maj och bryggeriet höll 18°C, lagom för en veteölsjäsning i denna blåa balja. Jag vill inte använda en pump för att tappa på fat så därför fick jästanken stå på drickabackar.

77 gram torrjäst denna gång. Mitt i det av tillverkaren rekommenderade spannet.

Min ovana ledde till blöta strumpor. Det saknades en slangklämma vid plattvärmeväxlaren märkte jag (och golvet).

Kristallblank vört på väg till jäsning.

Provsmakning

Gyllengul öl (helt snäpp ljusare än på bilden) med mycket hög skumkrona och en kraftig disighet.
Doften dominerades av banan i de första två faten men allt eftersom tiden gick så tog kryddnejlikadoften över.
Doften kompletteras av en dammig maltighet och sädiga inslag. Fenolerna drar åt elegant koriander utan några tvåliga inslag.
Smaken är lätt maltig och har inslag av banan och mango.
Lätt beska som är kort.
Låg restsötma.
Perfekt syrlighet.
Fyllig munkänsla och medellätt kropp.
Inga tydliga alkoholtoner.

Kommentar
Lite för högt serveringstryck och kolsyrehalt från spundningen vilket resulterade i något för låg kolsyra i glaset på några av faten. I övrigt var detta en mycket bra omgång weißbier, väldigt snarlik smakbild som mina senaste två omgångar fast lite mer färska maltsmaker från lågsyreprocessen. Trots upprepade provsmakningar så hittar jag inget att justera till nästa bryggomgång.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Belgisk Witbier – Receptkit


(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

För mig är witbier förknippat med två saker; sommar och skaldjur. Witbier inget jag brygger så ofta men tycker det är gott att dricka, framförallt om det är ett bra exemplar. För mig som ofta brygger tyskt sticker witbieren ut med vanligen hälften omältade råvaror eller omältat vete samt kryddor i form av korianderfrön och pomerans. Enligt SHBFs stilbeskvining ska witbier vara lätt, frisk med syrlig citrusfräschör som ger balans åt viss kryddighet. I övrigt ska andra råvarusmaker och felsmaker hållas på låg nivå. Förebilder för stilen är Hoegaarden Wit, Dentergems och Blanche de Namur där jag bara smakat den första. Cirka 5% alkoholstyrka, välförjäst och låg beska.

Ölkitet
Just denna bryggning har jag gjort med Humlegårdens färdiga receptkit som jag köpt för att få exakta mängder av flera av råvarorna jag inte använder så frekvent, t.ex. puffat vete (torrified wheat). Humlegården själva beskriver ölet ganska snarligt som SHBF:

”Detta receptkit ger ett lätt, väl utjäst och läskande öl. Witbier är belgisk veteöl som kombinerar lätt syra, någon kryddighet och mjuk munkänsla till en fräsch och ljus, nästan vitaktig öl. Ölet får gärna serveras disigt, det hör till stilen.”

I kit:et ingår vetemalt och pilsnermalt från Weyermann, puffat vete och puffad havre, humle i form av East Kent Golding samt kryddorna korianderfrön och pomeransskal. När det kommer till jäst kan man välja själv mellan flytande Belgian Witbier (Wyeast 3944), torrjäst Belgian Wit M21 (Mangrove Jack’s) eller Fermentis torrjäst Safale WB-06. Jag valde Wyeast 3944 som flytandejäst/smackpack vilket brukar ge en snabb start på jäsningen. Till denna öl på 5% som kan jäsas något varmare tycker jag inte förkultur ska behövas (förutsatt bra datum på jästen) även om jag rekommenderar det som ”best practise” i samtliga övriga fall. Kit:et ska ge OG 1.049 och 5,1% alkohol räknat på 70% brygghusutbyte. De tydliga och lättlästa instruktioner följer inte med i utskriven form men kan läsas här istället. Det finns även färdiga XML-filer att ladda ner så receptet kan importeras till exempelvis Beersmith, Brewfather eller MySpeidel.

Bryggningen
Just 20 liter är den enda satsstorleken jag just nu inte brygger/kyler speciellt smidigt. Jag har kvar min Patina 36-l-gryta som jag både kan använda som BIAB, precis som i inledande kapitel i min bok, eller som recirkulerande mäsktunna via lauterhelix och pump. Problemet kommer främst vid kylningen då jag inte har kvar någon kylspiral och både min plattvärmeväxlare och motströmskylare är överdimensionerade för 20 liter, det blir mycket svinn i slangar och kylare helt enkelt. Det slutade med att jag bestämde mig för att göra det enkelt för mig; jag bryggde två gånger i rad med #Braumeister 10 vars kylmantel fungerar bra med exakt 0% disk efteråt.

För att kunna göra 20 liter med 10-liters-bryggverk fick jag dela på alla ingredienser och köra hälften/hälften uppdelat på två bryggningar. Jag hade en initial oro att så pass mycket vete och omältat (samt förkrossat och inte anpassat till mitt bryggverk) skulle bli problem i bryggverket men det gick galant. Både mäskningen och lakningen/sköljningen hade bra flöde utan kanalisering eller vörtfontäner. Det där med risskal/havreskal har jag aldrig bekymrat mig om att pröva men kan vara ett bra komplement till vissa bryggverk som lättare sätter igen sig.

Första bryggomgången gav 1.048 i hink och andra 1.051, OG på 1.050 så i linje med receptet. Att brygga två gånger på en och samma dag, framförallt med sen start på dagen, fungerade förvissso bra men är troligtvis inget jag kommer upprepa så många gånger. Dagen blir i längsta laget, framförallt mot andra kylningen och slutliga disken. Jäsningen drog igång direkt med en rejäl kreusen inom ett dygn och primärjäsningen var över på 4 dagar då jag vid 1.013 flyttade till fat för spundning/kolsyrejäsning. FG landade på 1.008 vilket gav cirka 5,5% alkoholstyrka uträknat med Beersmith.

För att göra det enkelt för mig fick #Braumeister 10 göra jobbet som sagt, eller dubbeljobbet kanske det borde heta.

Färdigmalda ingredienser i individuella förpackningar.

Korianderfröna och pomeransen fick dela påse. Bägge krossas med fördel lite lätt före de ska ner i koket och en humlestrumpa/kokpåse undviker problem på kalla sidan senare. Vem vill sätta igen en sytråd med en bit pomerans?

EKG var inte igår för min del. Knappast en humledriven öl så alla enklare, örtiga humlesorter går nog bra.

Inmäskad och omrörd med halva mängden av allt dvs. första omgången.

Som vanligt fyller jag på mer vatten än Speidels manual tycker för att undvika onödigt plask.

Efter mäskprogrammet såg vörten genomskinlig och fin ut.

En lättare lakning/sköljning på cirka 2 liter för att inte lämna något smask kvar i maltröret.

Beigebrunt varmdruv vid uppkoket.

En liten snabbdisk/sköljning av maltröret och filterdiskarna.

Smackpackpåsen svällde snabbt i köksvärmen. Dags att krossa kryddor!

Även här gjorde jag hälften itaget för maximal smak. Kanske skulle pomeransen krossats ytterligare lite vilket jag gjorde i omgång två. Min humlestrumpa är väldigt finmaskig så där uppstår ingen rymning.

Jag vill ha stavningen till witbier och inte whitbier men det kanske går bra med bägge?

Humlekokpåsen som jag inte minns varifrån jag fått. Gissar på att det är nylon iallafall.

För att snabba på bryggdagen värmde jag nästkommande mäskvatten lite i förväg. 3000 watt är snabbare än 1200 dessutom.

Första delen i hink med jäst. Perfekt mängd som vanligt med #BM10an.

Jag sköljde bara bryggverket snabbt inför kok två. Ser inte så kul ut på bild men det var tillräckligt rent.

Inmäskad, ses om en timme.

Genomskinlig och fin vört även omgång två.

Kok nummer två på gång. Jag har slutat med ventilationsrör på lilla 10an för det blir inte så mycket kondens att prata om i mitt bryggeri.

Se där, midsommarn är räddad!

Provsmakning
Ljust halmgul öl med hög skumkrona som var medelstabil. Disig till kraftigt disig.
Mycket stor korianderfrö och pommerans i doft. Även mycket ljus fräsch citron och tydliga inslag av vitpeppar.
Smaken är lätt med medel vetedeg, viss sädi och lätt halmig.
Citrontulo avlöser.
Hög till mycket kolsyrehalt.
Låg restsötma.
Låg beska.
Medelkort eftersmak.
Medel kropp.
Stor munkänsla, nästan lite så man vill tugga lite på den. ”Hög densitet”.
Inga tydliga toner av alkohol.
Mycket lättdrucken.

Kommentar
Perfekt sommaröl som verkligen kommer förgylla vår midsommar. Välavvägt och ytterst välbalanserat recept som jag inte har några som helst förbättringsförslag till. Smakerna är fräscha, väldigt tydliga men samtidigt inte spretiga. Den höga kolsyrehalten bidrar till ett lätt och fräscht helthetsintryck. Inte för parfymig koriander och t.om. min fru som är känslig för koriander tyckte ölet var mycket gott. Hoegaarden kan slänga sig i väggen, det är så här en witbier ska smaka!

Glad midsommar!

Recept

Witbier

Batchsize: 20.00 L
Estimated OG: 1.050 SG / 12.40 Plato
Measured OG: 1.050 / 12.39 Plato

FG: 1.008 SG / 2.04 Plato
Alcohol by volume: 5.6 %
Bitterness: 14.8 IBUs
Color: 6.6 EBC
Measured Mash Eff: 72.4 % / 17907.3 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
5.00 ml Lactic Acid (Mash) Water Agent 1
4.58 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2500 g Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 3 55.6 % 1.63 L
1000 g Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 4 22.2 % 0.65 L
500 g Oats, torrified (2.0 EBC) Grain 5 11.1 % 0.33 L
500 g Wheat, Torrified (3.3 EBC) Grain 6 11.1 % 0.33 L

Total amount of malt: 4500 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 25.18 L of water and heat to 58.0 C over 0 min 58.0 C 1 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 30 min
Mash Step Heat to 68.0 C over 4 min 68.0 C 20 min
Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 11 min 73.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.82 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 7
25 g East Kent Goldings (EKG) [5.00 %] – Boil 45.0 min Hop 8 14.8 IBUs
15.00 g Orange Peel, Bitter (Boil 10.0 mins) Spice 9
10.00 g Coriander Seed (Boil 10.0 mins) Spice 10

Total amount of hops: 25 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Belgian Witbier (Wyeast Labs #3944) [124.21 ml] Yeast 11

Recommended starter size: 1.00 L / 248.0 Billion cells.

BrewNotes
Tastenotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: