Franz Winterweiß (W36)

Förra årets sista bryggning skedde inte på nyårsafton som det ser ut i jäsdiagrammet nedan utan någon dag tidigare men då var Tilten upptagen med en annan jäsning. Min jakt på en perfekt bärnstensfärgad veteöl har jag skrivit om ett antal gånger nu och mer kommer det bli nu när jag kan brygga den i mindre mängder med #BM10 (dvs även oftare). Mina bryggdagar med nya bryggverket blir allt mer lika varandra eftersom rutinen börjar sätta sig och jag inte justerar förfarandet från gång till gång speciellt mycket. Istället lägger jag fokus i detta inlägg på recept, jäsningen och det färdiga ölets smaker.

Recept
En veteölskonnäsör skulle säkerligen påpeka att detta inte är en korrekt klassisk sydtysk veteöl eftersom vetehalten då måste överstiga 50% och jag instämmer helt, det ska aldrig upprepas igen. Receptet till just detta öl är inte mitt från början utan en tolkning av ett kommersiellt bryggeris veteöl vars smaker jag intresserat mig för (vilket jag skrivit om i de tidigare inläggen). I detta fall är maltnotans procent mellan pilsnermalt och vetemalt inte i fokus utan mängden karamellmalt kontra det rostade kornet så jag lät vetet ligga kvar under kvalgränsen. Rostat korn kommer bytas ut mot mältat till nästa bryggning men nu hade jag kvar lite i påsen som jag tyckte vore synd att slänga.

Jäsningen
Jag har en gammal kupévärmare som är optimal för att tillsammans med kylskåp och STC1000 reglera jästemperatur åt bägge håll men eftersom jag mestadels jäser lageröl året om och veteöl på vår/sommar/höst så har den inte använts så jag kopplade bort den till fördel för större utrymme i kylskåpet. Nu när det varit både 5 och 10 minusgrader ute så är bryggeriet, trots nya isolerade garagedörrar, något för svalt för en liten (10l) mängd veteöl som inte alstrar tillräckligt egen värme. 50 liter veteöl räcker det med att jag ställer in i kylskåpet så håller den sin egen värme från jäsningen, torts 16-18°C i rummet. Så på grund av den mindre mängden fick denna öl ställas in i det varmaste rummet vi har i källaren, fruns akvarierum. Där är det i dagsläget 25°C i luften men golvet är pang på bottensulan så med hink på golvet höll sig tempen runt 20-21°C i hinken enligt Tilt Pro. Problemet var bara att jag först jäste i hallen mellan bryggeriet och akvarierummet där det är ca 18°C vilket brukar vara lagom när jag jäser större satser som håller sin temperatur bättre pga större massa.
Oerhört lång förklaring till att jäsningen stannade av för tidigt redan vid 1.019-1.018 (mörka blå strecket i diagrammet nedan), så för att hjälpa denna öl ner under 1.010 så fyllde jag på med pigg jästslurry från min lagerjäst som aldrig upplevt annat än 10-12°C. Swish sa det i jäshinken och jäsningen var igång igen. Jag flyttade denna öl till fat på 1.014 för att 5-6°Ö skulle ge mig en kraftfull kolsyrehalt som stilen kräver. Om detta var orsaken till att estrar och fenoler hölls tillbaka vet jag inte men ölet blev renare i smakprofilen än planerat.

Provsmakning

Kopparfärgad till mörkt kopparfärgad öl med kraftigt dis. Högt och stabilt snövitt skum som håller länge.
Doften består av medelstor banan, tydlig kryddighet åt kryddnejlika och muskot. Lättare inslag av vitpeppar och päron. När bananen avtar tar en medelstor vanillinton över. Spår av rostad syrlighet och svavel.
Smaken är stort maltig med tydlig sötma på medel nivå. Medelstora fruktiga smaker mest av banan och citrus.
Kolsyrehalten är hög men normal för stilen.
Låg beska dvs medel för stilen.
Lång eftersmak med en något kladdig munkänsla.

Kommentar om smak och jäsningen
En god och väldigt lättdrucken veteöl som tyvärr, trots en relativt stiltypisk beskrivning ovan, blev för ren i smaken med för lite estrar och fenoler vilket jag härleder till den problematiska jäsningen. Den ser även betydligt mörkare ut än den smakade (den är slut sen länge) vilket inte behöver vara något fel alls, mer en observation.

Kort brygglogg
Vattenfyllning till övre gängorna på mittpinnen.
Dubbelkrossade veten.
Ingen lactol i mäsken.
2,6 l uttag till lakvatten.
Fick 1.044 preboil när endast lite lakning gått igenom.
Körde sista lakning i kastrull vid sidan av.
OG 1.048 så mitt i prick.
Minst 11l i hink, kanske tom 11,5l.

Värmning till inmäskning.

Det går att använda myspeidel.com för att skapa sina recept som automatiskt synkas med bryggverket men jag har använt Beersmith i 10 år nu så jag håller mig kvar vid det. Istället har jag skapat några standardrecept som endast är till för själva mäskprogrammet.

Dags för inmäskning och i förväg har jag tagit ut den mängden vatten jag senare ska använda för att laka med men även ”toppa upp” mäskningen över maltrörets kant.

Inmäskning med noggrann omrörning.

Redo att trycka på startknappen.

Så här ser en normal mäskning ut med Braumeister dvs. enligt manualen. Blivande vörten pressas från botten av maltröret genom mäsken och över toppen på maltröret och ner igen längs sidorna enligt RIMS-metoden. Jag fyller alltså på med mer vätska så jag hamnar ovanför kanten för att det inte ska plaska så mycket. Detta är mest av gammal vana från när jag brygger med lågsyremetoden för jag tror inte det gör någon större skillnad egentligen. En normal mäsk klarar ganska mycket stryk innan HSA märks.

Lakning/sköljning skedde avslutningsvis vid sidan av för att skynda på bryggdagen lite.

Vörtkok.

Jästvägning.

Det kanske ser fastbränt ut på värmeelementen men det är det inte utan detta spolas enkelt bort med vatten. En stor fördel med Braumeister är dess lågwattdensitetselement som klarar av att stegmäska vete från kallt hela vägen till 78°C, utan att bränna vörten före gelatiniseringen.

Tur att nya displayen är IP-klassad för denna gång råkade jag minst sagt vara lite yvig under diskmomentet.

På vissa bilder är det svårt att avgöra men detta inläggs tre ölbilder är alla tagna i ett 33cl-glas vilket är ovanligt för veteöl eftersom flaskorna är på 50cl och allt innehåll ska ner i glaset vid första upphällningen. Med veteöl på tappkran går det utmärkt med andra storlekar på glas och dessa nolltreor är väldigt nätta och trevliga att dricka ur.

W36 Franz Winterweiß (Klassisk veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 11.50 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.97 Plato
Measured OG: 1.048 / 11.91 Plato
Estimated FG: 1.007 SG / 1.84 Plato
Alcohol by volume: 5.4 %
Bitterness: 13.0 IBUs
Color: 36.8 EBC
Measured Mash Eff: 72.4 % / 363.4 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.44 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
0 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1199 g Vetemalt (Brewmaster) (3.9 EBC) Grain 3 47.4 % 0.78 L
1092 g Pilsnermalt (Brewmaster) (3.4 EBC) Grain 4 43.2 % 0.71 L
172 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 5 6.8 % 0.11 L
66 g Roasted Barley (1500.0 EBC) Grain 6 2.6 % 0.04 L

Total amount of malt: 2529 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 15.12 L of water and heat to 44.0 C over 0 min 44.0 C 0 min
Ferulic acid rest Heat to 44.0 C over 4 min 44.0 C 20 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
12 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 60.0 min Hop 7 13.0 IBUs
0.37 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 8
5.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 9

Total amount of hops: 12 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
0.4 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 0.41 L / 137.6 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gustator Doppelbock (D5)

Den här bryggningen av min Doppelbock är det andra gången jag redovisar men första var endast i filmform och då för att demonstrera Grainfathers S40-bryggverk. För er som missat filmen lägger jag den även längst ner i detta inlägg. Eftersom det gått en tid sedan jag bryggde detta öl har jag hunnit med att provsmaka den vid ett flertal tillfällen så vi inleder med provsmakningen, sen lite bilder/film för att avsluta med receptet. Vill ni läsa lite mer om själva stilen Doppelbock så skrev jag om det för tre år sen på denna länk.

Provsmakning Gustator Doppelbock (G5)

Rödbrun, kristallklar öl med smutsvitt skum som är stabilt och moussigt.
Doften domineras av brödig och krispig malt på mycket hög nivå. Mycket tydlig sötma som drar åt knäck och karamell. Mindre inslag av kaffe och choklad finns i bakgrunden.
Alkohol åt det rena hållet (etanol) är tydligt men sammanvävt med övriga doftkomponenter.
Mindre inslag av läder och russin.
Smaken är kraftigt maltig med lättare inslag av rostad malt. Sötma på hög till medelhög nivå från både restsötma men även alkoholen. Alkoholen i sig är påtagligt tydlig, lätt rivig och värmande.
Ölet har en enorm kropp och lång eftersmak.
Välbalanserad och ytterst ren i doft- och smakkomposition.
Beska på låg nivå och kolsyran är balanserad medium.
Inga felsmaker och inga tydliga estrar/fenoler.

Kommentar
När jag läser smakbeskrivningen ovan så känner jag inte att denna öl får en rättvis beskrivning för den är ögonbrynshöjande god. Det är en riktigt svulstig och maffig öl där det räcker med ett mindre glas även fast den är så god och lättdrucken. Maltigheten är som en käftsmäll som vägs av med den kraftiga alkoholhalten.

Kort sammanfattning av bryggdagen
Inleder snyggt med att titta på fel recept när jag väger upp malterna (pga filmningen), så jag fick justera receptet något.
Mäskar 75 min totalt. Först 45m på 64-65, sedan upp till 72°C för en halvtimme där.
Rör om 3-4 ggr i mäsken under mäskningen.
Värmer lakvattnet en gång till i en egen kastrull bredvid.
Fick inte till 72°C-rasten lite så ökade på displayen. IR och S40 sa 70 vilket stämde på returen men inte i mäsken.
Siktar på 1.077 och 21l efter kok.
Aningens lågt OG på 1.073.
Kylde till ca 15c med stora spiralen.
Åter igen en väldigt smidig och snabb bryggdag, även fast jag inte förberett något.
Helt färdig med allt inkl disk kl 12.

Gustator (G5) S40 (Dubbelbock)

Batchsize: 21.50 L
Estimated OG: 1.073 SG / 17.72 Plato
EST. FG: 1.011 SG / 2.77 Plato
Alcohol by volume: 8.3 %
Bitterness: 20.5 IBUs
Color: 35.6 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
3.64 ml Lactic Acid (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
5531 g Pilsner (Brewmaster) (3.3 EBC) Grain 2 75.5 % 3.61 L
1418 g Munich I (Brewmaster) (14.0 EBC) Grain 3 19.4 % 0.92 L
300 g Caramunich III (Weyermann) (139.9 EBC) Grain 4 4.1 % 0.20 L
75 g Roasted Barley (1500.0 EBC) Grain 5 1.0 % 0.05 L

Total amount of malt: 7324 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 30.87 L of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
20 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 60.0 min Hop 6 10.3 IBUs
100 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 5.0 min Hop 7 10.2 IBUs

Total amount of hops: 120 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
3.0 pkg Saflager Lager (DCL/Fermentis #W-34/70) [50.28 ml] Yeast 8

Recommended starter size: 2.48 L / 571.4 Billion cells.

BrewNotes

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P32)

Det här är den sista av fyra bryggningar där fokus endast bestod i att lära känna vissa ingredienser bättre och laborera med olika procentuella mängder. Denna bryggning så stod den ljusa karamellmalten Carahell i fokus men i övrigt finns inte så mycket att säga om bryggningen så detta inlägg blir lite kortare än vanligt.
Processoptimering och standardisering av Braumeister #BM10 pågår fortfarande och denna gång hällde jag i malten i två omgångar 50/50 vilket fungerade toppen. Mäskpaddel i form av en något finare stekspade fungerade utmärkt även denna gång och kommer inte vandra tillbaka till köket. Efter utmäskningen, när maltröret stått och vilat ett tag i lakningsposition så lyfte jag det och höll det snett 20-30 sekunder över bryggverket för att samla ihop sista mängden vört (innan ryggen sa ifrån). Hellre slänga lite vört än att diska en extra kastrull som samlar upp några deciliter. Kylningen tog exakt 8 minuter från 100°C till 50°C med snålt flöde på kylvattnet, därefter sänkte jag flödet ytterligare och stängde av pumpen. Kylningen tog totalt ca 30 min ner till 21°C enligt BM och 18°C enligt IR-termometern. Helt okej med tanke på det snåla flödet och att jag ändå vill låta humle och druv sedimentera.

Mäsk och lakvatten upp till gängorna.

(reklam) All malt i denna bryggning kom från Brewmaster Sweden och är ekologisk samt kravmärkt terroirmalt.

Inmäskad

”Nya” mäskpaddeln som är perfekt i storlek för detta lilla bryggverk.

Mjukt filter…

…och hårt filter…

…låses fast me den stålbit och vingmutter.

Igång med pumpen…

…och toppa upp med lite mer mäskvatten så det inte plaskar under mäskningen.

Mängden vatten som sparas till lakningen/sköljningen.

Jag har skaffat ett antal fler 9L-fat till mina mindre experimentsatser.

Kylning pågår med kylmanteln.

Flytt och syresättning i ett.

Disken kvar vilket är oerhört enkelt med så litet bryggverk. Som att diska ur en pastakastrull!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Blåspistol för CO2

Detta är inte ett betalt inlägg men innehåller produktplacering som kan klassas som reklam. Jag gör dock alltid mitt yttersta för att vara 100% ärlig och opåverkad i mina recensioner.

Att oxidering av öl är dåligt är knappast en nyhet för någon men alla bryggare gör olika många åtgärder för att försöka hålla borta syrets förstörande krafter. En enkel åtgärd på många ställen i processen är att ersätta luft eller syre med CO2 som dels finns naturligt i ölet men som även till viss del tränger bort syre eftersom CO2 är tyngre. Eftersom gaser blandas så det är inte riktigt så enkelt som att bara tillsätta CO2 så är allt syre borta men genom att blåsa bort merparten av syret har vi kommit en bra bit på vägen.

Några specifika ställen att tillsätta CO2 på i processen är vid flaskning, både före och efter ölet hällts i (extra viktigt vid färdigkolsyrad öl). I toppen av en jäshink eller ett fat när locket har öppnats för att kunna lägga i torrhumle. Eller vid lågsyrebryggning då tillfällena/möjligheterna är smått oändliga och endast begränsas av din sjuka fantasi, allt från krossning av malten till att spola ur slangar eller ner i maltbädden före en underlet?

Blåspistol för CO2
Idéen om att ta CO2 från en mindre kolsyrepatron och spruta ner i flaskor och dylikt har florerat länge inom hembryggarkretsar och jag har sett flera som modifierat en Sodastreamapparat för kolsyrat vatten till ändamålet. Inte den snyggaste, smidigaste eller versatila lösningen men allt som gör jobbet brukar jag säga. Men det finns numera en snygg och mångsidig lösning som kallas Blåspistol för CO2, som monteras direkt på kolsyrepatron 425 g av SodaStream-typ och det utan behov av trapetzadapter. Pistolen har ett långt, mjukt och steglöst handtag så det enkelt går att dosera mängden och flödet CO2 utan att behöva tömma halva tuben på några sekunder eller blåsa upp öl i taket. I fronten finns en slangnippel där standardölslang passar perfekt vilket i rätt längd blåser ur en flaska från botten och uppåt. Slangen möjliggör även att en vanlig kulkopplingar kan sättas fast med handkraft och avlägsnas för att kunna variera användningsområdet snabbt och enkelt. Med en grå kulkoppling på slangen kan blåspistolen även användas istället för en kolsyreregulator för att öka serveringstrycket i ett fat. Detta är inte tänkt för att kolsyresätta fatet utan för att på enkelt sätt öka på trycket för servering te.x. på en hembryggartävling/picnic eller i en fatanläggning där 1.0 bar fungerar för alla öl. Pistolen har nämligen en övertrycksventil som löser ut på ca 1,0 bars tryck så när det pyser om ventilen har fatet samma tryck vilket brukar vara ganska lagom för de flesta öltyper och kranar/slangar beroende på serveringstemperatur.

Mina kommentarer
Blåspistolen är en tung och solid pjäs av hög kvalité som ligger bra i handen. Den sitter fast bra på en Sodastreamtub så det känns inget konstigt att hålla hela ekipaget med endast pistolgreppet, utan risk för att något ska glappa eller knäckas. Beroende på mängd kvar i flaskan behövs olika tryck och djup på avtryckaren så skjut lite försiktigt först.
Jag hittar ständigt nya användningsområden för denna lilla ”pryl” eftersom jag så starkt ogillar oxiderad öl och är så ohälsosamt förtjust i de färska smakerna. Den känns otroligt mer robust och hållbar än min lilla miniregulator som jag annars har med på tävlingar så det ska bli spännande att få testa den skarpt för ölservering på nästa tillställning. Jag antar att den lilla kroken på toppen är för att kunna hänga upp pistolen men om någon har en annan teori får ni gärna kommentera nedan. Till skillnad från en kolsyreregulator för Sodastreamflaskor är det ingen fara för packningen att skruva bort en halvfull flaska. På en regulator går piggen ner i flaskan som hela tiden är öppen när den är monterad och när flaskan skrivas bort så sprutar kolsyra ut och packningen fryser sönder. På kolsyrepistolen är piggen direkt kopplad till avtryckaren så när man inte skjuter av kolsyra så är flaskan helt stängd och kan skruvas av och på utan att något händer.

Blåspistol för CO2 finns på Humlegårdens Ekolager för 499kr

Övertrycksventilen på 1 bar är väldigt lätt att öppna med hjälp av övertrycket så den är inte underdriven i sin specifikation.

Packningen på insidan/undersidan. Piggen som går ner behöver inte justeras som på en justerbar Trapetzadapter eftersom det är själva pistolavtryckaren som trycker ner piggen för att frigöra kolsyra och inte någon annanstans högre upp i pistolen.

Blåspistolen som regulator. Här med delarna löst monterat för att visa att det inte behövs slangklämmor eftersom trycket är så lågt.

Jag lyckades få mycket bättre tätning med packningen med flaskan till höger som är Rustas kolsyreflaska medan Sodastreams originalflaska till vänster bråkade lite.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Nukatap – rostfri tappkran

Detta är inte ett betalt inlägg men innehåller produktplacering som kan klassas som reklam. Jag gör dock alltid mitt yttersta för att vara 100% ärlig och opåverkad i mina recensioner.

Det finns många tappkranar för öl på svenska marknaden men många är billiga, Kinatillverkade ickebrandade kranar av låg kvalité och av sämre material. Av märkenskranarna sticker Perlick, Intertap, Ultratap och Ich-Zapfe ut där de första tre är av s.k. forward seal-variant där inget öl blir stående längst fram i kranen, vilket passar bäst för oss hembryggare som inte gör rent våra kranar på samma sätt och lika ofta som på krogen.
Till denna lista har även australiensiska hembryggningsutrustningstillverkaren Kegland adderat ett eget märke de kallar Nukatap. Nukatap har fått sitt namn från den granatliknande rörliga gummisläde som sitter inne i kranen och som är designad för att minska turbulens och därmed ge mindre mängd skum. Den här släden utgör även sin egen packning och är den som sluter tätt mot kranens öppning när kranen stängs och där det annars snabbt skulle kunna samlas bakterier. Dessutom blir ingen öl stående i framkant så kranen fastnar inte som många andra enklare modeller gör.
Förutom denna unika släde så är kranen designad för att ha mindre termisk massa vilket betyder att det går snabbare för ölet att kyla ner. Ju större och tyngre kran, desto varmare blir första glaset öl när det inte serverats på en kvart. Nukatap har en svag lutning bakåt vilket hjälper till att hålla kranen stängd när ett tungt tapphandtag är monterat.

Inom forward-seal-segmentet är Nukatap en av få att erbjuda en flödesreglerande modell som även kan vara självstängande. Detta eftersom flödesjusteringen regleras med en större hylsa i bakkant på nuke:en istället för en rörlig kon som minskar diametern bakåt. Hos Nukatap finns därför plats för en fjäder (tillbehör för 29kr) som stänger kranen automatiskt, något som inte får plats hos andra kraner. Fjädern är slitstark men anpassad för att ge så lite motstånd det går för att öppna kranen så den inte kännas kärv och tung. Enligt tillverkaren krävs 1 kg tryck för att öppna kranen vilket inte sker av misstag och räcker för att kranen snabbt ska stänga sig när handtaget är släppt. Egentligen är 9,8 Newton lämpligare mått på detta motstånd men ett mjölkpaket är lättare att relatera till kanske.

Nukatap är tillverkad i rostfritt stål medan nuke:en/släden är klädd i slitstarkt TPV-gummi. Den röda packningen upp mot handtaget är gjord i en slitstark, syrafast och självsmörjande polymer-plast vilken ska klara kraftig rengöring och slitage under många år. Anslutningen bakåt till ”ölsidan” är gängad enligt 1-1/8″-18 UNEF (amerikansk standard) dvs samma som Perlick och “Tappkran standard”. Jag har en enklare ickemärkestappkran med flödesreglering som har en mindre anslutning bakåt så det finns några olika standarder för anslutning på marknaden (bild längre ner).

Flödesreglering
Nukatap finns i två varianter, med eller utan flödesjustering varav jag har testat den med. Det finns både fördelar och nackdelar med flödesreglering där fördelen är att den till stor/viss del reducerar behovet av sytråd för att minska skumbildning och att det går att justera ner skummängden i ett i annars välkalibrerat system ifall ett fat råkat blivit överkolsyrat. Nackdelen med flödesreglering är att kranen istället består av många fler delar och packningar samt att den termiska massan blir större, dvs. mer kran att kyla ner med öl. För att kunna sätta en tappkran direkt på ett fat så är det egentligen endast en kran med flödesjustering som gäller. En kran utan flödesreglering kommer i detta fall annars kräva extremt lågt serveringstryck eller rejält låg kolsyrenivå på ölet.

Tillbehören
En rolig aspekt med Nukatap är de många tillbehör som finns. I framkant på kranen är halsen gängad vilket gör att det enkelt och helt utan verktyg går att byta munstycke. I skrivande stund finns tre extra munstycken att köpa i Sverige men fler hos tillverkaren:

Corneliuskoppling – Med denna erhålls en fatventil för kulkoppling vilket kan användas både för backspolning/rengöring och för flaskfyllning med t. ex. mottrycksfyllare eller BeerGun. Eller flytt till ett minifat under mottryck med en spundventil (justerbar övertrycksventil) eller manuella pysmetoden genom att släppa övertryck på mottagande fat.

Growlerfyllare – Med en enkel slangnippel på 13 millimeter är tanken att en silikonslang 12×16 eller motsvarande träs på för att enkelt kunna fylla en Growler, utan mottryck. Den growlerfyllare som finns till Perlick passar även i standard-Nukatapmunstycket men till en högre kostnad och inte samma eleganta design. Den klarar dock mottryck om en passande silikonpropp köps till.

Stoutmunstycke (inte testat) – Detta längre munstycke har en skiva med små hål i bakkant som ger ett krämigare skum, perfekt för dry stout (läs Guinness). För att få maximal effekt rekommenderas även blandgas (kvävgas + koldioxid) som kan hålla ett högre tryck utan att ölet blir överkarbonerat.

Mottrycksfyllare (inte testat) – Att med enkelhet kunna tappa upp några flaskor öl på flaska direkt från tappkran utan att oxidera ölet eller tappa för mycket kolsyra är en välkommen nyhet. Kranen iTap finns som är designad tvärt om, dvs, är gjord för att fylla flaskor och med extra tillbehör även kan fungera som en vanlig tappkran. Nukataps mottrycksfyllartillbehör fungerar som en vanlig mottrycksfyllare men har ett teleskopsliknande rör för att fylla från botten och upp. Kul tillbehör som jag varken testat eller sett live så jag kan inte uttala mig om dess funktion eller kvalité men hoppas kunna testa den i framtiden. Den nyfikne kan se mer i filmen här.

Priset
En Nukatap standardkran utan flödesreglering kostar 499kr jämfört med Perlicks 599kr för rostfri variant eller 399kr som kromad. Snarlika priser med andra ord. Vid jämförelse mellan flödesregleringsmodellerna så blir skillnaden större med 599kr för Nukatap jämfört med 945kr för Perlick. En bra tappkran kan avjutas i väldigt många år så jag tycker egentligen inte priset bör vara största anledningen till val av en viss modell men ska en hel Keezer fyllas med tio kranar så bli många bäckar små…

Mina kommentarer
Nukatap är en gedigen och tung kran som andas kvalité. Alla delar känns genomtänkta och den fungerar utmärkt som tappkran med dess flödesjustering. Själva flödes begränsas från 0-100 men räkna inte med någon mirakelkur som t.ex. att kunna servera en 10°C veteöl på 3.5 vol CO2 med kontrollerad mängd skum via tappkranen direkt kopplad på ett fat. Det klarar ingen kran eftersom själva tryckförändringen måste ske på ett eller annat sätt. Med normalkall öl och lagom kolsyra eller i ett tapptorn där viss tryckminskning sker oavsett slangdiameter så fungerar flödesjusteringen utmärkt.
Eftersom jag bara haft Nukatap någon månad kan jag inte uttala mig om den långsiktiga hållbarheten på slitagedelar men ett servicekit med alla packningar kostar bara 79kr så det är enkelt och billigt att hålla den i gott skick även många år framöver.
Det enda jag inte är helt nöjd med i kranen är mjukheten i öppningen på själva gummi-nuke:en. Den är lite för mjuk enligt mitt tycke och det gör att när handtaget skruvats fast så går det, förvisso med betydande extra handkraft, att fortsätta vrida handtaget 90 grader extra vilket sätter kranen helt ur funktion. Detta eftersom piggen som handtaget sitter på går ner i nuke:en och är den som för nuke:en fram och tillbaka. Hade nuke:en varit lite hårdare skulle detta inte vara möjligt. Jag ser det här som ett ickeproblem i praktiken men jag vill ändå uppmärksamma om det hela inklusive en brasklapp att jag eventuellt fått ett måndagsexemplar av denna gummiplupp.
Tillbehören till kranen är roliga och genomtänkta. Att slippa ha en dedikerad stout-kran kommer säkert tilltala många och mottrycksfyllaren verkar väldigt intressant, hoppas verkligen den kommer till Sverige!

På det stora hela så känns Nukatap jämförbar med Perlick men till ett mycket bättre pris på den flödesreglerande modellen. Jämfört med mina två andra sorters kranar (“Standard-kranen” som finns i många hembryggarbutiker och min äldsta Kinamodell med flödesreglering) är Nukatapen av ytterst hög kvalité och där är skillnaden är stor. Ska valet av tappkran falla på Nukatap tycker jag det främst är de många tillbehören som bör locka, eller en rostfri kvalitétskran med flödesreglering och automatiskt stängning till förmånligt pris.

Nukatap finns att köpa hos Humlegården.



Här monterad med rostfritt handtag på mitt resetapptorn.

Nukatap har standardgänga (mer om det längst ner i detta inlägg) så med en adapter passar den pang på en kulkoppling.

Med den vanligaste svarta plastkopplingen får kranen en lite trist vinkel.

Med en rak kulkoppling, denna i rostfritt, så blir kranen rak men det är nätt och jämnt att den går att få på fatet utan att slå i kanten. 19-litersfaten som har öppna sidor fungerar bättre.

Löstagbara munstycket. Det sluter tätt med en packning så det är inte gängorna som tätar. Ingen gängtejp eller liknande behövs.

Originalmunstycket och sedan tre tillbehör; kulkopplingsadapter, growlerfyllare och fjäder för automatisk stängning.

Kanske onödigt övertydlig bild men så ser en fyllning till growler ut. Här gäller det att ha lugnt flöde på flödeskontroller för att inte tappa för mycket kolsyra.

Kulkopplingsadaptern på plats.

Nukatap är inte helt rak utan har lite getingmidja. Det har säkert med flödet att göra på något sätt.

Här ser ni både packningen som sluter tätt mot tillbehören men även granatens topp som sluter tätt och stänger av flödet.

På baksidan av kranen sitter en plastsil som fördelar flödet optimalt enligt tillverkaren.

Silen ligger helt löst i och när fjädern för avstängningen är med så ska den placeras mellan nuke:en och denna sil.

De lättast isärtagbara delarna.

Notera den röda packningen ner i hålet. Den är extra genomtänkt och ska var aav mycket högre kvalité än silikon eller gummipackningar. Tyst, hållbar, klara beerline cleaner men ändå vara smidig.

Alla lösa delar inkl fjäder, tapphandtag i plast, adapter till kulkoppling samt kulkoppling vilket inte ingår i paketet.

Hylsan i mittan av bilden är den som rör sig när vredet till flödesjusteringen ändras. Nederst i bild är nuke:en och hålet i mitten är där metallbubblan från handtaget (kl 2 i bild) placeras och alltså kan överroteras något.
Bild skärmdumpad från tillverkarens Youtubefilm för att visa flödet på öl.

Nuke:en på väg in.

Handtaget ner i nuke:en, fjädern med stora änden mot nuke:en och hylsan som kan röra sig (stora gråa).

Perlicks growlerfyllare (som kanske inte är av märket Perlick, det vet jag inte) som passar bra även i Nukatap.

Jämförelse mellan de tappkranar jag har. (f.v.) Tappkran ”Standard”, Perlick 630 SS, Nukatap med flödeskontroll, Kinakran med flödeskontroll.

Här syns tydligt att första och sista kran inte har forward seal utan nyper av flödet längre bak i kranen.

Baksidan/insidan av tappkran Standard.

Baksidan/insidan av Perlick 630 SS

Baksidan/insidan av Nukatap med flödeskontroll

Baksidan/insidan av Kinakran med flödeskontroll. Notera konen som omöjliggör automatisk stängning på flödeskontrollerade kranar med forward seal. Denna modell som stänger flödet på annat sätt kan ha en fjäder i sig dock.

Kinakranen på bilden ovan har en smalare fattning vilket syns på dessa två kulkopplingsadaptrar som bägge har 1/4″ Flare-koppling på baksidan. Till vänster är den som passar kinakranen och den högra passar Standard, Perlick och Nukatap.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P31)

Det här var den tredje av fyra bryggningar där malt- och humlegivor tweakades men även nya #BM10 utforskades. Förra gången jag bryggde (dvs dagen före detta) så satte jag temperaturen på inmäskningsvattnet på 67°C eftersom mäsken dagens före sjönk så pass mycket i temp vid mäskstart. 67°C gav 64,6°C vilket var för högt så denna gång testade jag 65°C vilket borde gett 63°C i mäsken rent logiskt men det sjönk till 62°C istället. Eftersom det är så liten totalvolym så spelar tid och grader större roll jämfört med mina större bryggverk men samtidigt är det mer watt per liter i #BM10 så den kommer snabbt upp i önskat värde. För att pricka malten ner i det lilla maltröret testade jag att använda huvan upp och ner som en tratt vilket jag testade med stora Braumeistern för 7-8 år sedan. Lätt att pricka men sen vill malten inte sjunka ner i hålet och kladdigt blev det hela dessutom så det var första och sista gången. Vid lakningen lät jag maltröret hänga i lakningsposition längre tid och gjorde ingen separat uppsamling av vört. En del vört är kvar i röret så precis före lyft höll jag röret lite snett ovanför ytan och samlade säkert ihop en halvliter innan jag gav upp. Mindre mängd disk men ett lite ryggintensivt moment som ändå blir mitt standardförfarande framöver. Från uppkok och kok finns inget att rapportera och initiala kylningen från 100-23°C gick på 20 minuter med kylmanteln och kallvatten på halvfart. Jag nöjde mig med 15°C i vörten innan flytt till jäshink men tog inte tid på den sista kylningen då jag kraftigt reducerat kylvattenflödet. OG 1.051 och nästan 11 liter i hink. Färdigdiskad och lämnar bryggeriet före kl 12 trots att jag inte hade vatten på timer sedan dagen före.

Inmäskning med huva som tratt var inte min grej.

Efter mäskningen.

Lakning eller snarare sköljning.

Tror jag tog denna bild för att dokumentera nivån efter lakning men det går inte att se ändå så något otydligt bildfokus.

Kok med huva, tratt, rör. Fungerar utmärkt och helt fläktlöst både på #BM10 och BM50. Till mitt 200L-bryggverk tycker jag bortkoket blir i snålaste laget vilket jag tror beror på lockets plattare form men jag är inte helt säker där. Jag behöver mäta mer noggrant.

Kylning via inbyggda kylmanteln. Underbart enkelt och okej på 20-30 minuters kyltid.

Mer humle denna gång.

Humle och druv som förvisso går att spola ner i avloppet men jag brukar samla det i en hink och slänga över staketet istället. Så kul var det inte att byta rör i huset.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Braumeister CIP Spayball

Det har faktiskt hänt flertalet gånger att jag struntat i att brygga för att disken efteråt känts för jobbig just den dagen. Jag har effektiviserat tvättande av fat så mycket jag tvättar 5-6 fat på en gång utan större arbetsinsats men bryggverken har jag inte fått till en hållbar lösning för ännu. Jag har testat med extern pump och vörtspridare men spridningen har inte varit så bra och det har inte blivit rent.
När det kommer till Braumeistern så har jag sett en bryggare som borrat hål i botten på sin Braumeister och installerat en spraykula men jag är inte så sugen på att borra i den och så vill jag hellre använda inbyggda pumpen nu när nya pumpvarianten är så kraftfull. Därför kom jag på en lösning där byggde en löstagbar kula som trycks ner likt en kork i utloppet från pumpen.
De delar som behövs är en spraykula med 1/2″ FPT-gänga, en bit 15mm rör (koppar duger gott och är enklare att kapa), en Klämmringskoppling hane 15X1/2 och 4-5 cm 12/16mm silikonslang. Monteringen är oerhört enkel:

I BM50 så hamnar kulan ganska långt ner men sprider utan problem rengöringsvätskan över hela insidan inklusive locket.

I den lilla #BM10 är kulan i nivå med mittpitten och fungerar ännu mer effektivt.

#BM-serien har ett sexkantsrör (insex) så även om endast ett kopparrör passar rakt ner i gamla BM så rekommenderar jag silikonslangstumpen för att slippa repor och få en bättre passform dvs högre tryck i kulan.

Jag har inte testat med gamla pumpen men jag tror den är för klen för att detta ska fungera. Det ska alltså vara den nya pumpen som har potentiometer (vred) på och det är maxläget som gäller. Glöm inte ställa tillbaka effekten till nästa bryggning för på läge sju kan man spränga maltrörspackningen enligt Speidel.

En liten film på hur den fungerar finns på min Instagramsida.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P30)

Den här bryggningen var del två av fyra i en första omgång tester av med olika malt- och humlekombinationer som jag laborerar med. På grund av en långdragen influensa där energin fortfarande inte riktigt återkommit har jag halkat efter rejält med mina inlägg och denna bryggning är i skrivande stund redan två månader gammal och inte direkt pinfärsk i minnet. Lång förklaring till varför detta och några kommande inlägg är av den lite mer kortfattade sorten.

Brygglogg
Mätte upp malten dagen innan och förvarade den i tratten till maltkrossen för att spara tid på bryggdagen. Tog fel på en av maltsorterna (insåg jag en kvart efteråt) så jag fick skopa upp alla små korn från krossen och lägga den malten i en påse till framtida bryggning och göra om hela mätproceduren igen. Även vatten och salter vägdes dagen innan men CaCl smälter tydligen över natt på grund av luftfuktigheten så det var en kass idé. #BM10 ställdes på timer och med självsynkroniserande klockan var bryggverket igång prick kl 05.00 för värmning märkte jag pga dålig sömn.
Testade något högre vattentemperatur för att inmäskningen inte skulle sjunka så mycket men det sjönk inte som beräknat. 67°C vattentemp gav 64,6°C i mäsken och det höll sig kvar där av någon märklig anledning. Dumpade 0,5l av lakvatten och bytte mot kallvatten som hälldes ner i mäsken för att sänka temperaturen som då sjönk snabbt till 62.0°C så det var för mycket. Testa att starta på 65°C nästa gång.
Kokvolymen landade på 14,2L uträknat med 2,5cm mellan vörtytan och början på gängorna på mittpinnen. Lät maltröret droppa av den sista vörten till en separat kastrull för uppsamling men det blev endast 2,6dl så framöver gäller ”laka på pinnen och släng dravet direkt sedan”.
Bittergivan åkte i 5 min för tidigt pga viktigt telefonsamtal, resulterade i mindre avlägsnande av skum vid uppkok.
Kylning med manteln gick snabbt och att mäta vörtytans temperatur med laser går bra. 20,8°C laser på ytan med 16.2°C i mitten av vörten enligt #BMsensorn (ingen pump igång mot slutet av kylningen). Fick ett OG på 1.050 så mitt i prick.
Nästan 11l i jäshink.

Denna bild illustrerar min filosofi om att disken helst ska få torka på sin förvaringsplats för att inte flytta på all bryggutrustning två gånger.

Den ”nya” kranen som ersatte den föregående BM10-modellens budgetvariant.

Hur sött ser inte lilla bryggverket ut i kontrast till det stora?

Inmäskning med en skön träslev som passade mycket bättre än de två varianter jag testat tidigare #BM10-bryggningar. Denna gäller framöver!

Lite svårt att se men det är lite maltskal på sidorna ovanför filtret. Tycker jag inte om…

Efter lakningen som skedde ner i bryggverket så lät jag maltröret droppa av i en liten kastrull för att kunna mäta hur mycket vört som fanns kvar (som sagt 2,6 dl). Inte värt den extra disken så låt maltröret hänga kvar lite längre tid i bryggverket bara.

Precis som på mitt stora Braumeister så brukar jag strunta i att använda silikonpackningen på huvan eftersom jag ändå brukar ha en distans emellan vid kok. Huvorna är så tunga och stabila att jag tycker packningen inte ger mig något.

Humlegivor förberedda alla på en gång vilket jag oftast inte gör men ska det vara enkelt att brygga så ska det.

Killräckligt kallt denna gång.

Syresättning endast med gravitationen samt torrjäst lite sent tilsatt.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

#Braumeister magnetventil

Det här inlägget innehåller reklam.
Speidel har utvecklat en magnetventil till nya #Braumeister-bryggverken som ger tre nya funktioner; automatisk kylning av vört, temperaturstyrd jäsning direkt i #Braumeistern eller extern kylning i en annan Braumeister eller en jästank med kylmantel. Magnetventilen ansluts med den 2 meter långa sladden till kontrollpanelen. Sedan gängas den fast istället för den nedre Gardenakopplingen i kylmanteln, antingen på bryggverket eller det kärl som ska kylas.

Vörtkylning
Den automatiska vörtkylningen aktiveras i menyn på kontrollpanelen när en bryggning startat. Magnetventilen sitter på plats och vattenslang in med kallvatten påslaget samt hetvattenslang ut till avloppet ansluts. När vörten kokat i 60 minuter öppnas magnetventilen automatiskt och kylvattenvatten (eller glykol) flödar genom kylmanteln. När önskad temperatur nåtts i vörten stängs flödet automatiskt av igen. Detta möjliggör att lämna sitt bryggverk oövervakat under kylningen utan att riskera för sval vört.

Jäsning
Det finns två sätt att styra jäsningen, antingen genom den inbyggda temperatursensorn i mittenstången på bryggverket eller trådlöst via blåtand från en Tilt eller Tilt Pro. Styrningen startas på kontrollpanelen under Settings/Fermentation. Klicka igång Tilt och välj färg, sedan är det igång. #Braumeister är nu även Gärmeister (jäsningsmästaren) och visar aktuell temperatur och vörtstyrka SG på displayen. Magnetventilen fungerar på samma sätt som vid vörtkylning men med fördel styr den istället en glykolkylare som är vanligare vid jäsning än vad kallvatten/kranvatten är. Displayen på #Braumeister är igång under hela jäsningen så för att spara el går det att sätta skärmen i sleep mode eller dra ner ljusstyrkan.
För att jäsa i en Braumeister rekommenderar jag spännlocket som finns att köpa som tillbehör, men det är inget absolut måste.

Mina kommentarer
Anslutningen till kontrollpanelen på baksidan av den lilla #BM10 var lite pillig då det sitter andra sladdar i vägen men sladden säkras med en metallskruv så den sitter som berget, väl på plats. Magnetventilen skruvas fast och ersätter den undre Gardenakopplingen vilket inte stod övertydligt i bruksanvisningen. Det tog min några minuter för mig att förstå detta då jag försökte koppla in den ovanpå befintlig koppling. #BM kände genast igen både magnetventil och min Tilt Pro utan någon installation eller liknande, endast två klick i menyn. Styrningen fungerade klockrent både av och på inom en sekund från att rätt temperatur nåtts, både med inbyggda temperatursensorn och med Tilt Pro. Önskad temperatur var väldigt enkelt att välja och presenteras tydligt på skärmen där aktuell temperatur samt SG (om Tilten är vald) visas. Klockrent med andra ord.

Magnetventilen förenklar bryggdagen ytterligare och gör #BM allt mer automatisk. Eftersom jag inte har någon glykolkylare har jag inte gjort någon skarp jäsning med magnetventilen ännu utan endast funktionstestat den delen men jag gillar utvecklingen mot att hela ölproduktionen samlas och övervakas på ett ställe.
Just till #BM10 kan jag tycka Braumeister magnetventil är något utstickande i förhållande till bryggverkets minimala storlek, på 20- och 50-litersmodellerna ser den betydligt mindre ut.

Magnetventilen kostar 1295kr hos Humlegården och passar endast till #BM-modellerna som lanserades 2021.

Inringat ser ni positionen där sladden ska anslutas. På #BM10 underlättar det att tillfälligt avlägsna strömkabeln först.

Sladden trycks in och skruvas med metallskruven.

Gardenakopplingen som avlägsnas från bryggverket, för tydlighetens skull.

Eftersom magnetventilen ska skruvas fast så underlättar det att göra detta moment innan sladden ansluts, för att slippa trassla sladden så mycket.

Vattenslangen klickas fast som vanlig Gardenakoppling, inga konstigheter.

2 meter sladd behövs till att styra en extern jästank men kan lindas runt ventilen när den används på bryggverket.

Styrningen av jäsningen. Välj temperatur på ”slidern” och klicka igång cooling.

För att använda data från Tilt (eller Tilt Pro) aktiveras detta i settings…

…och rätt Tilt dvs rätt färg väljs.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Tilt Pro Hydrometer

Det här inlägget innehåller reklam. Det finns flertalet vinster med att aktivt följa sin jäsnings progression; för att se att jäsningen går lagom snabbt framåt, för att se när ölet jäst färdigt eller i mitt fall för att se när det är dags att flytta ölet till fat för kolsyrejäsning dvs spundning. Det går utmärkt att mäta detta med en hydrometer även om mängden bunden kolsyra i ölet kräver lite jobb för att bli av med för att kunna få ett bra mätvärde. För att kunna pricka exakt när det är dags för spundning blir det väldigt många små 100ml-slattar som får slänga och speciellt kul är det inte heller att mäta 2-3 ggr per dag i några dagar. För att minska svinnet går det att mäta med refraktometer och räkna om värdet men det ger inte tillräcklig noggrannhet. Jag skrev för länge sedan om jäsningsövervakaren Beerbug som mäter densiteten via ett flöte som hänger i en fisketråd och skickar data via wifi till en app. Den fungerade okej som bäst men var lite knölig att hantera och rengöra. Tekniken går framåt och sedan några år finns gör-det-själv-varianten iSpindel, Brewbrain Float men kanske främst Tilt som nu även finns i en kraftigare Pro-variant. Samtliga digitala hydrometrar består av flytande plasttuber som mäter densiteten genom att analysera vinkeln den flyter i. Mätvärdet ihop med temperatur övervakas sedan via blåtand eller wifi till smartphone eller surfplatta. Datan går även att skicka till molnet (Google sheets, Grainfather, Brewfather mfl.) och sedan få tillbaka en snygg graf på hur jäsningen har gått. Tilt och Tilt pro kommer färdigkalibrerade från fabrik vilket är väldigt smidigt. Tilt Pro är som namnet antyder storebror till vanliga Tilt och även om de mäter på samma sätt och till samma app så har Pro-modellen en rad förbättringar:

Batteritid
Genom två AA-litiumbatterier (medföljande LongLife) är batterikapaciteten förlängd upp till 3-5 år beroende på hur mycket den används. Vanliga Tilt drivs endast med ett mindre CR123A-batteri vilket ger betydligt mindre livslängd än två AA.

Starkare blåtand
Tilt Pro har en 20% starkare blåtandssändare vilket gör att den klarar av att skicka signaler genom stora ståltankar, kylskåp och betongväggar. Vanliga Tilt kräver ofta tillbehöret Tilt Repeater för att förstärka signalen på samma sätt som en wifi-repeater. Jag som jäser i ståltank som står i kylskåp behöver en stark signal.

Bättre precision och noggranhet
Tilt pro är 14×4,3 cm jämfört med Tiltens 9,5×2,9cm. Den större storleken ger ett stabilare mätvärde vid högrekusen eftersom skummet får mindre påverkan. Precisionen för SG-värdet är ökat på Pro-modellen och går ner ända till SG 1.0000, dvs. en decimal mer än vad vi är vana att mäta i. Detta tillsammans med en noggrannhet på SG ±0.0001 (inom intervallet 0.9900 – 1.1200) är galet bra. Vid en riktigt kraftfull jäsning går det nästan se i realtid hur värdet sjunker! Även temperaturmätningen är ner på en tiondel eller en decimal med noggrannhet på ±0,1 °C (inom intervallet -18 °C till 60 °C).

Färger
Tilt och Tilt Pro kommer i en rad olika färger och det har att göra med att de sänder på olika kanaler (i brist på bättre förklaring). Det går bara ha en Tilt av varje färg för att koppla
ihop till appen så maximala antalet är fem stycken vilket borde räcka gott även för mikro/nano-bryggerier.

Säkring, strömknapp och rengöring
Tilt Pro har en inbyggd säkring (PTC) som gör att strömmen från litiumbatterierna temporärt stängs av om batteriernas temperatur överskrider 60 °C. Lite oklart vad folk gör med sin öl men säkert en bra funktion för någon.
Det saknas av- och på-knapp vilket heller inte behövs då Tilten går ner i sömnläge så fort den står upp eller ligger på sidan. Den aktiveras automatiskt igen när den flyter i vinkel.
Rengöring efter jäsning görs med kortare bad i PBW då långtidsexponering kan ge en hårfin repighet där bakterier kan fastna. Manualen avråder helt från PBW tillskillnad från på Tilts hemsida. Det går även bra att diska den med t.ex. Yes men håll borta diskborstar eller repande svampar som Scotch Brite. Före jäsningen desinficeras Tilt enkelt med Saniclean eller Starsan.

Mina kommentarer
Jag har kört med Tilt Pro i snart 10 bryggningar och tycker den fungerar klockrent, precis som den är tänkt och precis så enkelt jag bara kunde hoppats på. Temperatur- och SG-kalibrering sitter mitt i prick jämfört med mina andra kalibrerade instrument vilket var oerhört glädjande. Uppkoppling till mobilen är 100%-ig och jag kan följa jäsningen från övervåningeg (!) men jag hade önskat att det fanns möjlighet att även koppla upp den via wifi likt iSpindlen. För att få kontinuerlig loggning krävs en dedikerad mobil/surfplatta som är nära Tilten hela tiden.
Jag lyckades först inte få igång loggningen av Celcius till Google-sheets (Excelark) utan endast Fahrenhet. Det visade sig att det av tillverkaren tillhandahållna Excelarket hade en bugg i sig som jag löste genom att ersätta en del data från en gammal version. En felsökning som tog flera timmar att reda ut. Jag hoppas Tilt-gänget löser detta men om någon får samma problem som jag så kontakta mig så skickar jag mitt excelark som jag vet fungerar. Det är dock lite knöligt att omvandla excelarket till en körbar webb-app, där får ni se på Youtube-instruktionen hur man gör.
Förutom initiala krånglet med Celcius så har jag bara superlativ att säga om Tilt Pro och jag rekommenderar den helhjärtat. Hur batteritiden är i verkligheten får jag återkomma till runt år 2027!

Tilt Pro kostar 2590 kr och finns att köpa hos t.ex. Humlegårdens Ekolager

Kanske en onödig bild på kartongen men så ser den ut iallafall.

Tilt Pro kommer i ett plastfodral som jag tycker är smidigt att desinficera och sedan använda när Tilten ska skickas ner i jästanken så man slipper hålla den med händerna.

De två AA-batterierna. Här liksom på första bilden så står Tilten på locket till plastfodralet, den har alltså inte någon hatt.

Initialt test i vatten bekräftade kalibreringen och visar på hur lutningen fungerar.

Hur det kan se ut efter en jäsning.

Så här blir tabellen över jäsningen via Googles webbapp. Just denna jäsning var ett test på hur en jäsningen med omvänd diacetylrast fungerar, dvs att temperaturen sänks genom hela jäsningen istället för att höjas. Tyckte det fungerade över förväntan men så var jästen i toppskick också. Slutvärdet på 1.013 innebar att jag flyttade ölen till fat för spundning och där behövde jag Tilten till nästa jäsning.

Standardgrafen på hur jäsningen gått. Det är enkelt att skapa egna grafer om denna inte tilltalar grafiskt.

Skärmdump från min telefon på appen. Detta är standardvyn som loggar data till molnet eller sparar i telefonen vilket också är ett alternativ. Bilderna nedan visar på alla de olika inställningar som går att göra:

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: