En hemlig BIAB-bryggning

Den här bryggningen är snart två månader gammal eftersom jag gjort fler bryggningar och bryggningsrelaterade projekt än jag hunnit behandla här. Så även om inläggen ökat i antal senaste månaderna så släpar jag efter av diverse anledningar. Och inte blir detta inlägg roligare av att jag inte kan dela receptet eller ens anledningen till varför jag inte kan dela receptet. Kryptiskt värre, men nu hade jag några bilder från bryggningen som det är synd att slänga så istället blir det ett lite kortare inlägg denna gång.

Denna bryggning handlade enbart om recept och inget om bryggteknik och eftersom det var ett test kände jag att 15 liter av denna räcker gott och väl till utvärdering. Självklart vore det bättre att testa receptet med lågsyremetoden men min tanke är att justera denna några gånger först och sen när receptet sitter någorlunda, brygga den med lågsyremetoden och justera ytterligare någon vända eftersom smakerna kommer skilja sig en hel del åt. Dessutom är inte detta primärt ett maltdrivet öl utan andra smaker ska ligga i framkant i smakbilden. För att göra det så enkelt för mig som möjligt bryggde jag denna som BIAB med enstegsinfusionsmäskning ca 67°C och sen jäsning jag direkt i Corneliusfat med 1.0 bars tryck. Tryckjäsningen minskar mängden estrar samtidigt som den håller nere skumbildningen lite i fatet. Dock så är jäsning under tryck skadligt för jästen, med det ökade trycket ökar risken för spruckna cellerväggar och autolys (ger smak av buljong). Den ökade mängden bunden CO2 i vätskan är dessutom giftig för jästen så det finns absolut nackdelar med tryckjäsning också. Till mina stora satser ser jag ingen vinst alls med tryckjäsning eftersom jag spundar och därför kolsyrejäser de sista 3-4°Ö i fat. Tryckjäsning skulle där som bäst kunna möjliggöra några graders högre jästtemperatur och därför eventuellt bespara mig någon dags jäsning vilket jag inte är i behov av så jag skippar det. Rensmakande öl utan estrar och fenoler är inget problem jag tampas med eftersom jag jäser svalt med mycket och pigg jäst. Inte ens diacetylrast brukar jag använda mig av speciellt ofta pga samma anledning.

Som ni ser på bilderna nedan har jag skaffat ett till flytande lock även till min Patina 36l men då detta absolut inte var en lågsyrebryggning (då jag varken syrereducerade bryggvattnet eller gjorde en syrereducerad inmäskning eftersom det är omöjligt med BIAB) så var detta enbart ett test av flytfunktionen. Smaken kommer inte förbättras det minsta av mitt lock. Jag mäskade en timme, lyfte bort påsen och kokade vörten en knapp timme. Humlen hade jag i påse för smidighetens skull och kylningen skedde med kylspiral, återigen för smidighetens skull. Hela bryggningen gick 2,5 timmar inklusive disk och ca 16 liter hamnade i fatet, alltså lite för mycket vätska enligt min plan. Jäsningen började lite segt första dygnet men sen stack den iväg som en skållad bäver så jag fick ställa fatet lite svalare för en mer lagom jäshastighet. Mot slutet av jäsningen ökade jag trycket en del för att “spunda” äöet till rätt kolsyrenivå enligt tabell och sedan ställde jag fatet åt sidan i matkällaren för att lagra det lite. Slutligen åkte det ner i lagringskylen på -1°C där det står än idag. Detta öl kommer behöva lagras en lite längre tid så provsmakning har jag inte gjort ännu. Kanske blir det lagom till midsommar?

Krossningen denna gång.

Flytande locket höll sig flytande, tänka sig…

Ett så kallat smutsigt och oxiderat kok med brun sörja i varmdruven, ingen vacker syn.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

SHBFs Öltypsdefinitioner i Beersmith

Max en gång per år, oftast mer sällan, uppdateras SHBFs Öltypsdefenitioner och 2019 var det dags igen iom att NEIPA skulle adderas som en officiell stil. Vill man få in alla dessa stilar i Beersmith får man snällt vänta på att någon lägger till de som en “add-on”, eller så är det enkelt att lägga till/ersätta de själv. Här är en latmask så det finns dokumenterat en gång för alla:

Ladda ner senaste öldypsdefenitionerna i XML-format från denna sidan hos SHBF.
Senaste version just nu maj 2020 är denna.
Spara den på t.ex. desktop.
Öppna Beersmith.
Gå till “Preferences” (inte options som det hetat tidigare).
Första tabben med bruna ölglaset “Brewing”, tredje valet dvs rullisten “Display style guides”, välj översta “Display all guides”

Stäng ner Preferences.
Gå till “Styles” och radera alla gamla ölstilar om du helt vill köra på SHBFs officiella.
Ta “File” och “Open file” och öppna din BeerXML från desktop.
Markera alla med CMD+A, sedan “Copy” (CMD+C).
Gå till tabben “Styles” och klistra in med CMD+V “Paste”.
Stäng BeerXML-filen och du behöver inte “spara den” när dialogrutan kommer upp.
Klart!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lindhs Pils

Finslipningen av min Tyska Pilsner fortsätter även fast jag egentligen nailat receptet sedan länge. Det jag är lite sugen på just nu är att särskilja den ännu mer från min helles och därför har jag valt att sänka OG och därmed förhoppningsvis FG också vilket bör ge ett ännu torrare intryck. Utöver det har jag valt att addera lite kalciumsulfat trots att jag sedan får en del sulfat från både Antioxin SBT och från lagerjäsningen. Just kalciumsulfat är jag alltid lite försiktig med eftersom den lätt ger en pudrig och trist smak/munkänsla. Humlemässigt experimenterar jag med olika nobla sorter och kombinationer men ärligt talat så tror jag nästan färskheten på nobel humle gör större skillnad än sort. Visst skiljer det en hel del mellan Saaz, Perle och Hallertauer men mellan Northern brewer, Spalt, Hersbrucker och Tettnang är det jämnare skägg. Börjar man dessutom blanda de olika sorterna så tycker jag det bllir svårt att identifiera enskilda sorter i slutprodukten.

Spännlock
Denna bryggningen genomfördes i Braumeistern för att använda mig av lågsyremetoden så långt jag bara kan. Jag håller på att testa ett nytt lock med spänne som gör att det går att använda Braumeistern som en värmd jästank (Kveik, Saison) och har man plusmodellen så går det även att temperaturstyra jäsningen nedåt med valfritt kylmedia. För min del lockar möjligheten att hermetiskt (nåja) tillsluta Braumeistern för att köra jästätarmetoden. Till det behövs ett passande jäsrör vilket jag också har och det roliga är att det går att bekräfta jäsningen. Locket tillsammans med flytande locket möjliggör att man kan köra jästätarmetoden flera dagar i förväg om man nu har det behovet. För min del passar det bra att sätta igång kvällen innan och med timerfunktionen vakna upp till rätt mäsktemperatur. Fast jag hade bommat att ställa om Braumeisterns klocka till sommartid så jag han med att dricka upp morgonkaffet innan inmäskningen.

Lågt utbyte
Malten förfuktades med kanske 1,5dl vatten fem minuter före krossning och blev en 5:a i utseende. Eftersom jag lyckades bra med utbytet när jag inte rörde om i mäsken senaste bryggningen med Brewtools ville jag testa det även i Braumeistern men nej näsä’ den lille gübben gick inte. Vörten blev väldigt skumfri och alla maltsmaker bevarades suveränt ända ner i jästanken men utbytet blev 5 pinnar för lågt. En gång för alla tänker jag nu hävda att Braumeistern precis som de flesta andra system behöver röras om i mäsken. Det är inte en vispgrädde som ska vispas ihop men någon form av omrörning under ytan behövs för att inte utbytet ska bli svårt lidande. Det hela handlar såklart om den höga och smala maltröret som har både för- och nackdelar.

Eftersom jag har 7% Münchnermalt i receptet tänkte jag att pH:t skulle sjunka ett uns mer än förra bryggningen så jag sänkte syramalten till 2% men pH:t blev 5,5 initialt så jag borde legat kvar på 3% för att hamna i trakten 5,3-5,4 mätt vid 20°C. Efter mäskningen hjälpte jag till med doppvärmaren för att dels komma upp snabbare från 76°C till kok men även för att få ett kraftigare varmdruv/hotbreak som jag gärna avlägsnar för att slippa ta hand om det senare i bryggprocessen. Efter koket gjorde jag en whirlpool som fick snurra medan jag för-kylde vörten med kylmanteln. Det är ett steg som endast behövs när jag ska kyla vörten till ca 10°C för 20°C skickar Therminatorn ut med hög hastighet direkt från kokande utan problem.

Spännlocket med tillhörande jäsrör.

Visuellt perfekt krossad malt. Kanske att jag skulle vilja ha kärnan i lite fler bitar framöver så om några bryggningar kanske jag minskar valsavståndet lite igen. Just MonsterMill3 som jag har är väldigt svår att mäta avståndet på men eftersom jag gör samma varje gång kan jag minska och veta att det blir rätt även om jag inte vet exakt siffra. För att få rätt siffra måste hela krossen demonteras och det är inte så kul…

Denna gång lät jag de två filterna ligga inne i röret likt originalmetoden. Tänkte att de kunde sänka ner malten lite under “pump deactivation” och skapa bättre flöde men jag är tveksam till någon eventuell förbättring och går tillbaka till att ha filterna ovanpå framöver istället.

Inmäskad till hälften dvs att maltröret är nedsänkt och filterna på plats.

Fullt påfylld med vatten.

Färdigmäskad och redo att ta bort maltröret. Nästan inget skum alls och ungefär samma mängd som vid inmäskning så ingen visuell skumbildning/oxidering under mäskningen.

Ta hand om de sista dropparna och även laka med några liter.

Uppkok med 6400 watt. Väldigt fint hotbreak/varmdruv utan bruna, oxiderade kläggpartier.

Kylning och flytt in i jästanken i jäskylen. I bakgrunden ser ni mina fat redo att bli kolsyrepurgeade från jäsningen.

I lägsta laget men innan jag mätt FG så vet vi inte alkoholhalten…

P19 (Tysk pilsner)

Batchsize: 55.00 l
OG: 1.040 SG
FG: 1.006 SG
Alcohol by volume: 4.4 %
Bitterness: 37.1 IBUs
Color: 6.9 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 1
6.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 2
6.00 g Gypsum (Calcium Sulfate) (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
10078 g Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 5 91.0 %
775 g Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 6 7.0 %
222 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 7 2.0 %

Total amount of malt: 11075 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 68.96 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100 g Northern Brewer [6.10 %] – Boil 40.0 min Hop 8 28.1 IBUs
100 g Hersbrucker [2.10 %] – Boil 20.0 min Hop 9 6.7 IBUs
6.80 g Yeast Nutrient (Boil 10.0 mins) Other 10
1.80 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 11
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 12
100 g Saaz [2.20 %] – Boil 5.0 min Hop 13 2.3 IBUs

Total amount of hops: 300 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Bavarian Lager [124 ml] Yeast 14

Recommended starter size: 5.74 l / 819.5 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Edelstoff v2

Så här dags brukar det varje år vara Svenska Mästerskapen i Hembryggd öl men årets upplaga, som skulle hållits i Göteborg, har fått flyttas fram ett år pga SARS-CoV-2-viruset och endast domartävlingen genomfördes med en onlineprisutdelning. För två år sen tävlade jag med två lageröl i folkets val, en pilsner och en modern ljus lager, och de tog både guld och andraplats (silver delas inte ut i folkets val trots att många underklasser tävlar mot varandra). Förra året i Solna tävlade jag med en export i lagerklassen och en IPA och den förstnämnda tog guld för hela lagerklassen. Varför smörjer jag in mig själv med jordnötssmör och berättar allt detta då? Jo för att ölet jag bryggde i detta inlägg är årets upplaga av Edelstoff som jag bryggde lite som en homage/tribute till SM, dvs det är inte det ölet jag skulle haft med mig till Göteborg om jag nu skulle åkt dit. Guldölet kommer alltså endast finnas på tapp i en av kranarna i Lindhs kök och distribueras till några få vänner flaskledes med minst två meters avstånd.

Exportöl
Vad är då en export? Det hela är lite komplicerat för dels hänger det ihop med en tysk stad med dåligt bryggvatten men även med tyska skatteregler för alkoholhalter eller vörtstyrka över OG 48. Vi tar det från början. München, lite av ölets huvudstad, har förvisso ganska dåligt bryggvatten men åker man fem timmar bil nordväst hamnar man i Dortmund där varenda duschdörr är mjölkvit. Denna höga karbonathalt har lett till ett stramare och krispigare intryck och ölet export är som en blandning av en helles och en pilsner fast med högre alkoholhalt. När det blir ännu lite starkare än 1.052 och ABV 5.6-6,5% kallas de ibland även för Spezial. De bästa exportölen hittar man från bryggerier i Dortmundregionen då tänker ni? Nej det blir att åka de drygt fem timmarna bil tillbaka till Münchenregionen och dricka antingen Andechs Spezial Hell, Tegernseer Spezial eller min favoritexport; Augustiner Edelstoff. När jag var i Tyskland för ungefär ett år sedan lyckades jag få tag i ganska färska flaskor av alla de tre (läs provningen här) vid ett och samma tillfälle och det är även de tre ölen som SHBF har som stilförebilder för bedömning i Exportklassen. Just Edelstoff sticker ut lite bland exporterna genom att ha en högre humlesmak vilket även jag anammat i mitt recept. Att Augustiner mäskar med Kubessametoden där man först separerar kärnor från skal, mäskar de två separat för att sedan återföra de till lakningen igen är inget jag tänker försöka ge mig på och framförallt inte om jag ska hålla nere syrenivån på mäsken.

Bryggmetoden och bryggloggen
Denna bryggning var självaste premiärföretällningen av lågsyremetoden med Brewtools B80Pro efter alla de repetitioner och senaste generalrepetitionen som genererat mycket kunskap om maskinen och dess optimala användande. Att göra en underlet dvs fylla upp bryggverket från en annan behållare tror jag inte på eftersom det är så pass mycket luft i pumpen och alla slangar vilket kommer förstöra inmäskningen. Alltså fick jag välja mellan att förkoka i maskinen eller jästätarmetoden och jag valde den senare nu när svenskarna slutat hamstra all torrjäst från mataffärerna. Eftersom jag startade bryggdagen samma dag och inte kvällen innan som jag brukar, körde jag med varmare vatten för att jästen snabbare skulle ta hand om syret och jag har kommit fram till att 63 liter är den optimala vattenmängden för att mäska in med lågsyremetoden i Brewtools. Malten förfuktades rejält och blev krossad till en stark 4 i betyg (se bild nedan). För att verkligen hålla nere på syrenivån skippade jag omrörning av malten och resultatet blev ganska snyggt. Malten följde med maltkorgen ner under ytan, jag placerade flytande locket ovanpå och anslöt recirkuleringsslangen med den metod jag övat på så många gånger bryggningen innan. PH landade på 5,3 med 3% syramalt så ganska lagom för betaamylasrasten med andra ord. Jag siktar på 5,3-5,4 vid 20°C en kvart in i mäskningen.

Mäskningen såg väldigt fin ut i siktglaset och från toppen hela vägen genom betarasten men när alfarasten nåddes började ett lättare skum bildas utanför maltkorgen där det inte går att ha något flytande lock. När mäskprogrammet var slut så lyfte jag på locket och såg att malten trängt upp lite även denna gång. Jag tror att det flytande locket håller vätskenivån precis i överkant och att syreexponeringen är ganska liten men utan att vara stålmannen med röntgensyn kan jag inte veta med säkerhet. Jag lyfte extremt långsamt upp korgen (6-7 minuter som kändes som en evighet) och avlägnade den snabbt till en hink för att laka ur lite syreskadad vört till något annat kok (en Hallertauer-IPA blev det tillslut men det är en helt annan historia det). Med nydragen el i bryggeriet skickade jag på 10.000 watt i vörten och kom väldigt snabbt upp i kok. Varmdruven/Hotbreaken hade en del bruna partier så viss oxidering hade skett under mäskningen. Koket fortlöpte utan avvikelse och efteråt för-kylde jag vörten med kylspiralen innan jag skickade den genom plattvärmeväxlaren och in i jästanken på 11,5°C. Det märks att kranvattnet blivit varmare på några månader för nu går det för långsamt att få ner vörten till 10°C för pitch men 1,5° ifrån är inom felmarginalen för vad jästen gillar och vad jag orkar vänta på..

Sammanfattning
Bryggningen ur ett lågsyreperspektiv gick så bra som jag tror det maximalt kan göra med Brewtools utan ett specialanpassat flytande lock. Jag har med andra ord kommit så långt jag kan med mitt metodsutvecklande i dagsläget så jag anser ändå utvecklandet som lyckat. Vörten hade absolut lågsyrekvalitéer när den skickades till jästanken och även mina smakprov från faten (som dock inte är färdiglagrade ännu) har den där magiska maltsmaken som är så beroendeframkallande. Alla enkärlsbryggverk dras tyvärr med “BIAB-problematiken” att malten på något sätt måste ut ur kärlet och det är det största problemet ur lågsyrehänseende. Syrereducering av mäskvatten, luftning av systemet, inmäskningen, mäskningen, koket och kylningen sitter som det ska nu med Brewtools så jag ser fram emot nästa steg i optimeringen.

Receptet
Smakmässigt siktar jag med denna öl mot en lite starkare och torrare Helles med 7% Münchnermalt och med mer sena humlegivor men ändå balanserad beska. Vörtstyrkan denna gång planerades till 1.056 vilket bör ge ca 6,0-6,3% ABV beroende på hur lågt den jäser ner, precis 1.056 var det jag fick till så mitt i prick. Recepetet såg ut så här:

 

Edelstoff 2020 (Export)

Batchsize: 50.00 l
OG: 1.056 SG
FG: 1.008 SG?
Alcohol by volume: 6.3 %?
Bitterness: 25.9 IBUs
Color: 8.5 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
11564 g Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 3 90.0 %
642 g Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 4 5.0 %
385 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 5 3.0 %
257 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 6 2.0 %

Total amount of malt: 12849 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 64.84 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Spalter Select [3.80 %] – Boil 60.0 min Hop 7 9.7 IBUs
50 g Tettnang [3.00 %] – Boil 60.0 min Hop 8 7.6 IBUs
50 g Spalter Select [3.80 %] – Boil 15.0 min Hop 9 4.8 IBUs
50 g Tettnang [3.00 %] – Boil 15.0 min Hop 10 3.8 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 11

Total amount of hops: 200 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Bavarian Lager Yeast 12

Recommended starter size: 7.25 l / 1036.1 Billion cells.

Jästätarmetoden denna gång på 32°C för att det skulle gå på en halvtimme.

Rejält med ström! En fast handske/dosa på väggen blir det i framtiden när väggarna gjorts i ordning så detta är en provisorisk lösning.

3-fas går att dela upp till tre stycken 3200 watt med hjälp av denna typ av kabel.

Doppvärmaren ni sett många gånger tidigare. 3200 watt och lång nog för att inte bränna något.

Så här såg flytande locket ut denna gång. En vanlig 1/2″-dippel, silikonslang och vörtspridaren.

Extra bottenfilter och samma plugg som sist för att hålla malten kvar i korgen.

Resultatet av krossningen denna gång nu när jag justerat krossen ännu en gång.

Inmäskningen färdig.

På med flytande locket och slangen ansluten.

Flödesregleringen denna gång var mer fem-halvsex-ish med pumpen på 50%.

Stainlessporr.

Efter mäskningen. Som ni ser är maltbädden ca 2 cm högre än vörten på utsidan.

Volym efter mäskning.

10.000 watt för att komma upp i kok snabbt. Notera viss brunhet i varmdruven.

Kylning rakt in i jästanken i kylskåpet.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Uppfräschning av bryggeriet

När jag påbörjade renoveringen av bryggeriet för 3-4 år sedan fick jag veta att jag inte kunde lägga difussionstät färg på golvet för då skulle fukt vandra uppåt i väggarna eftersom bottenplattan är gjuten direkt mot marken. Därför blev min tvåkomponentsfärg stående och jag målade med en enklare golvfärg från Rusta. Det blev snyggt men inte speciellt stryktåligt. En gång per år har jag därför bättringsmålat och jag kan inte förklara varför jag inte gör det oftare för det tar exakt 17 minuter att stryka på färgen och det går inte ens åt en tredjedels kruka färg per gång så väldigt billigt är det också (80 pix?). Och vilken skillnad det gör sen! En vacker dag blir det säkert ett mer hållbart golv men denna vår prioriteras ett balkongbygge.

Utöver en snabbmålning på golvet har jag rensat upp, flyttat undan och organiserat ytterligare en hel del så det framgent ska vara lättare att hålla det så snyggt som jag vill ha det. Jag har även fyllt på med ordentligt med strömkapacitet så förutom de tidigare två dedikerade uttagen på 16A och 10A som jag tidigare vigt åt bryggverk har jag nu även en rejäl trefaskabel med 400V (ca 11kw i 16A?) men även en adapter som gör att jag kan plocka ut 3 stycken 16A i 240V (3200 watt x 3 alltså). Jag kan framöver alltså köra både Braumeistern med en extra 3200w doppvärmare OCH Brewtools 80Pro med bägge värmepatronerna på full effekt 3200 watt samtidigt, när jag nu skulle orka köra bägge på samma gång.
För er som glömt hur bryggeriet såg ut när vi flyttade in i huset…

Så här blir golvet efter ca ett års slitage. Inte jättehemskt men nu när det är nymålat märks verkligen skillnaden.

Nymålat golv men det finns en del att göra med väggarna en regnig dag.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Provsmakning Maibock 2020

Detta är provsmakningen av årets Maibock som ni kan läsa om bryggningen och dess recept på denna länk.

Gyllengul öl med medel dis. Rejält bra skumstabilitet i det offwhite-färgade skummet och en väldigt vacker skumkrona.
Gräddig doft finns på hög nivå. Tydlig örtighet avlöser med även lätt träighet (ek) med inslag av vanillin. Lätta inslag av gummi, mint och spår av svavel finns långt borta ihop med en väldigt lätt tvålighet.
Smaken är maltig och gräddig med en viss syrlighet. Lätt kalkig i eftersmaken.
Alkoholhalten ger sig till känna främst i smaken men är på balanserad nivå.
Låg restsötma men samtidigt stor kropp.
Medel beska som är lång men len.
Lång eftersmak som sitter mitt på tungan.
Kolsyra medel.
Inga felsmaker för stilen (inga tydliga estrar, fenoler, DMS eller diacetyl).

Kommentar
Lättdrucken och god Maibock som går att hälla i sig i större mängd vilket ju är lite av syftet med stilen. Jag saknar de mest eleganta maltdofterna och maltsmakerna men så var det ingen lågsyrebryggning heller. Jag hade Jag är nöjd med förgen men inte disigheten. Maltgräddigheten sitter bra och humledoften är elegant. Plus för det balanserade lilla alkoholrivet som hör till. Mindre nöjd med den lätta tvåligheten.
Sammanfattningsvis synd att jag inte gjorde lite mer av den för det här går att dricka hela maj utan problem.

Glad Valborg och Första Maj (eller vad man säger)!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Brewtools testbryggning 100% Pils

Det börjar bli några bryggningar med Brewtools-bryggverket nu och jag har ännu inte riktigt fått in snitsen med alla detaljer för att kunna brygga med lågsyremetoden med maskinen ännu. Jag har tidigare tänkt att jag steg för steg ska göra ständiga förbättringar och fundera mycket mellan varje bryggning på vad som gick bra, vad som gick dåligt, vad som kan förbättras och hur jag ska brygga nästa gång. Det är en bra metod på många sätt men nackdelen är att det tar tid och jag får en stor mängd öl hemma som inte håller den nivå jag är van vid. Så därför tänkte jag ett varv till metodsmässigt och kom fram till en annan variant nämligen en regelrätt övningsbryggning där jag försöker lösa fler problem på en och samma gång. Om jag ändå tror att ölet inte kommer bli så bra som jag vill ha det kan jag lika gärna bestämma mig för det redan i förväg och sen labba skiten ur mäskningen en gång för alla.
Sagt och gjort! Jag malde 5 kilo pilsnermalt (det och 100g Hallertauer Mittelfrüh är hela det irrelevanta receptet) och mäskade in med lång rad efterföljande tester; olika pumphastigheter, olika pumpflöden, olika varianter för att få igång returvörten till maltbädden utan att pumpa ner någon luft i mäsken, olika hastigheter på att sänka och höja maltkorgen, olika mängd omrörning i mäsken med prover före och efter och så vidare och så vidare. Jag övade tills jag kände att jag inte kunde “vrida ur trasan” något mer utan allt var testat, sedan kokade jag vörten 45 min innan jag kylde den med spiralkylaren.

Slutsater från dagen
Det här blir inte det roligaste blogginlägget för er att läsa kanske men jag har ju lovat att redovisa mina framsteg och misslyckanden med detta utvecklingsprojekt så här kommer mina samlade slutsater från denna märkliga bryggning:

Underlet går inte pga pumpen
Pumpen och de grova slangarna innehåller mycket luft så det är bättre med “sänka ner korgen-metoden” än att syrereducera i annat kärl och köra underlet för när man väl kör igång pumpen kommer massor med syre pumpas ut. Alternativet är att purgea hela maskinen med CO2 men det känns som en krånglig väg att gå med väldigt hög åtgång på CO2.

Pumpen på 50%
Under mäskningen är 50% pumpstyrka lagom och vredet på ca halv fem för att få cirkulation på värmeelementen och minimalt med flöde till toppen av flytande locket men ändå så pass snabbt att det inte samlas någon luft i toppen av slangen.

Extra långsamt gäller
Korgen måste sänkas och höjas extremt långsamt. 5 minuter från topp till botten är absolut det snabbaste och en manuell vinsch är ett måste.

Det krävs övning för att få på returslangen utan att pressa ner luft i mäsken
För att sätta igång mäskningen: sänk maltkorgen och rör om minimalt och endast i botten. Lägg på flytande locket. Lägg slangen 0,5 cm ovanför slangnippel på locket och starta pumpen. När det inte är någon luft i slangen träs den på nippeln. Det ger ca 0,5dl vörtspill ovanpå flytande locket men det gör inget.

Viktigt att malt och vatten är inom ett specifikt spann volymmässigt
Det kommer alltid vara en volymbegränsning där maltkorgen är den begränsande faktorn. För att brygga lågsyre är ca 75 liter mäsk maximum. Det ger en satsvolym på ca 50-55 liter efter kok som mest.

Finare falskbotten är bra
Det är viktigt med lagom stora maskor i botten på maltkorgen. Flödet måste vara tillräckligt snabbt men samtidigt inte släppa igenom maltkorn. Centrumhålet måste såklart vara stängt. Som nu ser på introbilden är detta tillfälligt löst med dubbla filter och en silikonplugg.

Vad ska jag göra nästa bryggning?
Nästa bryggning kommer jag implementera dessa nya lärdomar i bryggprocessen och testa med full volym. Svåraste momentet tror jag fortfarande är själva recirkuleringen där malten har en tendens att vilja flyta upp.

Det är detta jag menar med “halv fem-fem”. Det betyder att merparten av flödet går in till höger och en liten del fortsätter uppåt via silikonslang till flytande locket.

Ett av proverna, detta är före och efter omrörning av mäsken.

Detta är det nya tvådelade jäsröret som Humlegården tagit in. Väldigt kompakt och smidigt till skillnad från de gamla vanliga S-formade.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Maibock 2020

Maibock är en öl som huvusakligen bryggs för att fira att våren kommit och det gör man alltid (sedan 1500-talet) 1:a maj i Bayern. I andra delar av Tyskland gör man som i Sverige och demonstrerar istället för att ha en vårfest. Förutom att umgås, äta och dricka gott så reser de en majstång inte helt olikt vår tradition med midsommarstången (att maja betyder löva/klä med löv och är frikopplat från månaden maj egentligen). Den tyska Majstången “Maibaum” är dock betydligt större än våra midsommarstänger, ofta 20 meter men ibland uppåt 50 och väger då över 10.000 kg!. För det mesta reser man stången med enbart manskraft och trästöttor vilket innebär att det tar en massa människor en hel dag att resa den blåvita stången. När väl stången är på plats är det viktigt att vakta den så inte grannbyn stjäl den första natten. Skulle den bli stulen måste man betala lösensumma bestående av enorma mängder öl (såklart). Stången får dock inte sågas av eller ta skada vid stölden. Den mest spektakulära stölden gjordes för några år sedan då en Maibaum stals på Tyskland högsta berg Zeugspitze, med hjälp av en helikopter! Lyckas man bara låta stången klara sig från angrepp första natten så är faran över och nästa år är det samma sak igen i de lite större orterna medan man endast gör en ny majstång var femte år i småbyar som t.ex. Aying. Majstången ställer man mitt i staden och gärna vid en biergarten. Läs mer om traditionen här.

Bild från Wikimedia Commons

Tillbaka till ölet Maibock. Den kallas även Heller bock (ljusare bock) därför att den är ljusare än en vanliga bocköl, oftast gyllengul. Doft och smak domineras av färska, brödiga och gräddiga maltsmaker och den är något mer humlearomatisk än en vanlig bock. Jämfört med en Festbier, det som brukar serveras på Oktoberfest sedan Märzen blivit omodernt på 70-talet, är Maibocken starkare och ofta uppåt 7% ABV, så det blir nog en och annan tyrolerhatt av trä dagen efter.

En av mina favoritöl i denna stil är Ayingers Maibock som även i år kommer gå att få tag på via Systembolaget (uppdatering, verkar som den har blivit struken tråkigt nog) fast först den 8:e maj av någon anledning. Den har en stammvörtstyrka på 16,5°P (OG 1.068) och 6,9% ABV. Det ger ett FG på ca 1.015 och det balanseras med en IBU på 30 från Hallertauer. Detta är mina anteckningar från förra årets provsmakning:

Ayingers Maibock 2019
16,5p och 6,9%
Gyllengul öl, kristallklar, med ljusgult/beiget skum. Skummet lämnar vackra skumtester på glaset.
Gräddig doft på enormt hög niv.å
Stora inslag av pilsnermaltskal.
Tydligt träig humle i doften.
Medelstor nötighet åt mandel.
Kraftiga maltsmaker och en stor gröddighet.
Träig humlesmak, ceder kanske lätt ek. Medelnivå.
Spritig smak, främst i eftersmaken, men på gott sätt. Smakar inte ”7,2an”.
Medelhög mineralighet.
Kladdig munkänsla och stor kropp.
Lång eftersmak, något ”rivig”.
Väldigt hög drinkabilitet.
Världsklass för stilen men aningens i det starkaste laget.

Bryggningen
Jag har bryggt Maibock tidigare som blev väldigt god och den hade jag även med mig en growler av till SM i Solna 2019 (dvs utan tävlan) så några av er kanske smakade den? Receptet eller rättare sagt ölet från receptet, från den bryggningen blev såpass bra att jag nu körde samma igen men att trycka i mig 60 liter 7% bock helt själv nu när sociala distansieringen gör att jag får dålig hjälp att tömma faten, det blir i mäktigaste laget så denna bryggning blev kanske lite otippat en BIAB-bryggning med siktet på tio liter i fatet.

Jag började bryggdagen kvart i åtta med att värma 13 liter vatten till 70°C. Med så pass liten mängd vatten och 3000w induktion var jag inmäskad och klar redan kvart över åtta. 3327 gram malt totalt där 95% var pilsnermalt och 5% Carahell. Mäsken fick stå på 66°C i en knapp timme innan jag lyfte påsen (egensydd av IKEAs tyg “Sarita/Teresia”) som fick vila ovanför min Patina 36l-kastrull på ett grytgaller från IKEA (tror det heter något fjantigt i stil med “Lämplig”). Trots den lilla mängden mäsk så sjönk inte temperaturen mer än 0,5°C så liggunderlaget från Clas Ohlson fungerade bra även denna gång. 50 gram Hallertauer Mittelfrüh kokades i en humlepåse för enkelhetens skull och redan klockan tio var jag diskad och klar.
Vörten som blev något svagare än planerad på 1.062 åkte efter kylningen ner i ett Corneliusfat ihop med lagerjäst. Fatet fick jäsa “temperaturstryningsfritt” i matkällaren som då höll 13°C (detta är några veckor sedan) och spundingventilen var satt på 1 bars övertryck för att kompensera den högre temperaturen. FG stannade på ca 1.014 så alkoholhalten blev ändå hyfsade 6,2% i slutändan. Fatet står nu i -1°C och lagras lite i väntan på 1:a maj. Eller nej nu ljuger jag. Med det magiska väder som varit nu i några dagar har jag smugit ner och tagit mig en och annan “kellermaibock” dvs icke färdiglagrad öl redan. Prost!

Lite saltvägning.

Inmäskad och drygt 48 mil ifrån någon lågsyrebryggning.

Jag har svårt att få liggunderlaget att ligga snyggt mot locket som jag sett andra lyckats få till med samma lock och samma underlag. Jag vill ju inte limma fast skiten…

Klämma eller inte klämma är den ständiga frågan/debatten. I teorin ska det kunna ge tanniner men jag tänker mig att pH:t är för lågt för det. Jag pressar lite försiktigt på påsen mest för att skynda på det hela då jag vill få bort den och värma med lock istället.

Smaskig närbild 1.

Smaskig närbild 2.

Humlekokpåsen som egentligen är lite för lite till 100 gram humle men det fick duga. Jag har större påsar men de har större maskor.

Kylning med, den för uppgiften överdimensionerade, monsterspiralen.

Flytt med inbyggd syresättning dvs utan slang och med fall.

Vill man trimma in spundingventilen i förväg kan man trycka i lite co2 direkt och ställa rätt tryck men så blev det inte denna gång.

Maibock (Bock)

Batchsize: 10.00 l
OG: 1.062 SG
FG: 1.014 SG
Alcohol by volume: 6.2 %
Bitterness: 22.8 IBUs
Color: 10.3 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.70 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
1.30 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2
1.11 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
0.37 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3161 g Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 5 95.0 %
166 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 6 5.0 %

Total amount of malt: 3327 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Saccharification Add 13.28 l of water at 72.0 C 66.7 C 30 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Hallertauer Mittelfrueh [3.80 %] – Boil 15.0 min Hop 7 22.8 IBUs
1.22 g Yeast Nutrient (Boil 10.0 mins) Other 8
0.33 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 9
1.85 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 10

Total amount of hops: 50 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
0.6 pkg Bavarian Lager Yeast 11

Recommended starter size: 1.57 l / 225.9 Billion cells.


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Gustator Doppelbock – Provsmakning

För några veckor sen, i början av Coronakrisen och permitteringen, fick jag feeling att brygga en doppelbock för att med lite tur hinna få den klar till slutet av fastan och början av påsken. Bryggningen gick oväntat dåligt, med ett lågt utbyte och därmed även för lågt OG och alkoholhalt. Min doppelbock såg ut att bli en svag bock som bäst. Besvikelsen la sig redan under natten och jag gjorde direkt en ny version med lite förändringar. Det andra ölet blev istället på tok för stark och inte nog med det, första omgången blev exakt så mycket för svag som den andra blev för stark. Då kunde jag inte låta bli att brygga en tredje gång, precis mittemellan maltmängdsmässigt.

De tre olika bryggningarna finns att läsa här:
Bryggning ett
Bryggning två
Bryggning tre

Jag prickade aldrig mitt önskade OG på 1.076 (och 7,9% i ABV) med någon av bryggningarna men kände ändå att tre småfat med någon sorts doppelbock fick duga mer än väl denna starkbiersäsong och att det dessutom skulle bli tillräckligt kul både för mig och för er om jag gjorde en seriös provsmakning/jämförelse av de tre. Och det är just vad detta inlägg ska handla om.

Provsmakning

Version ett
Första omgången fick ett OG på 1.058 och FG stannade på något oväntat låga 1.010 vilket gav en alkoholhalt på 6,4%, högre än jag kunde gissat.
Doften är tydligt maltig med inslag av O’boy och en lätt örtighet i bakgrunden. När glaset värms lite träder pilsnermalten fram tydligt.
Smaken är tydligt maltig med nätta chokladtoner.
Kroppen är något för tunn för stilen, eftersmaken något vattning och ett visst litet bett återfinns i beskan.
Inga estrar, fenoler, diacetyl eller övriga felsmaker.

Version två
Omgång två klockade in på massiva 1.102 i OG men jästen orkade inte trycka ner FG bortom 1.035. Det gav en alkoholhalt på respektabla 8,9% trots allt.
Doften är massivt maltig med viss len chokladig underton. Fräsch, frisk och massivt robust maltdoft som har en något dekadent alkoholton i bakgrunden. En örtighet kan skönjas och i början av fatet en lätt svavelton som försvann efter några dagar.
Mindre inslag av fruktighet i doften, främst papaya men även uns av lakrits.
Kroppen är massiv och alkoholen är definitivt en del av smakbilden vilket den absolut kan få vara för min del.
Vätskan känns högdensitiv, snudd på sockerlagsaktig.
Restsötman finns där såklart men den är ändå ganska balanserad och inte så påträngande som man kan tro på 1.035 i FG.
Känslan är verkligen att det är bra pang i ölet, mycket tjonga!
Något vass, lite för söt.
Inga överdrivna estrar, fenoler eller diacetyl etc.

Version tre
Tredje varianten hamnade mellan de två om än lite lågt i slutändan av diverse anledningar. OG på 1.070 och FG på 1.018 gav ändå 6,9% alkohol. Doften är malttung med inslag av både vitpeppar, koriander och kanel vilket tyder på fenoler i jäsningen. En viss fruktighet finns i doften men den är lite mer ”fruktkompott” än någon specifik frukt.
Smaken är maltig men ganska snabbt övertar en diskret men dock tydlig syrlighet som de andra två helt saknar.
Eftersmaken eller kanske mer munkänslan är påtagligt kladdig på tungan.
Beskan är balanserad och alkoholtonerna återfinns på medel nivå.

I ordning; ettan, tvåan och trean. Ettan lite ljusare, tvåan mörkare och trean mittemellan.

Sammanfattning
Innan jag dyker ner i den komparativa utvärderingen vill jag först diskutera serveringstemperatur för denna ölstil (men även flertalet starkare öl). Första provsmakningen gjorde jag på 5c och andra på 8c och smakskillnaden var enorm och verkligen till åttans fördel. Den svalare temperaturen hindrade flera av de bra smakerna från att blomma ut och ölen uppfattades endimensionella, platta och lite tråkiga. Vid varmare temperatur än 8°C så framhävdes både estrar, fenoler men öven högre alkoholer och ölen kändes svårdruckna, söta och smetigta.

Färgmässigt var de alla tre inom samma nyans av rödbrun, dvs ganska snarlika men trean gav ett lite rödare intryck medan tvåan var lite brunare och därmed lite livlös i jämförelse. Med tiden ändrades detta så jag tror det var främst jäst i glaset på tvåan som påverkade. Kolsyrehalten har jag inte nämnt i provsmakningen men eftersom jag styrde den själv på alla fat med samma tryck och samma temperatur så var kolsyrehalten samma på samtliga. Jag föredrar en normal kolsyrehalt för en lager trots starkare alkoholhalt. Att det är lägre mängd kolsyra i många starka öl som t.ex. imperial stout handlar nog mest om att det är svårt att kolsyrejäsa så starka öl, inte för att det nödvändigtvis är så mycket godare.

Skillnad mellan OG och alkoholhalt
Att version ett fick 6,4% ABV och version tre 6,9% är intressant eftersom det skiljde hela 12 öchslegrader i OG (1.058 mot 1.070). Restsötman är snudd på obefintligt i den första som landade på 1.010 medan den är relativt stor på trean med slutvärde 1.018. Siffror på FG är inte helt rättvisande mot restsötma eftersom vissa sockerarter som t.ex. maltodextrin inte bidrar med så mycket sötma men påverkar densiteten d.vs. FG lika mycket. 4°Ö skillnad i FG mellan 1.010 till 1.014 gör enligt mig en större smakskillnad än mellan 1.020 till 1.024 så smakbidraget är inte helt linjärt. Att få samma alkoholhalt fast med ett lägre OG/FG är något jag använder mig av för .tex. Tysk pilsner som ska vara torr och välutjäst. OG 1.046 till FG 1.006 ger en helt annan upplevelse än mellan 1.052 till 1.012.
Denna skillnad ihop med en del felsmaker i tredje varianten gör att skillnaden mellan två doppelbockar med samma recept men olika OG/FG blev så här påtaglig.

Varför trean smakade som den gjorde
Vitpeppar, koriander och kanel är ju perfekt i en köttig höstgryta men här stör den smakbilden väldigt mycket. Att det är jästen som blivit stressad är ganska uppenbart med varför det skedde med just denna version och inte de andra två kan jag inte riktigt förklara med säkerhet. Kanske pitchade jag lite mindre jäst. Kanske ändrades vörtens temperatur snabbare i jäsningen eftersom det var lite mindre mängd vört i trean eftersom jag spillde en hel del. Jästemperaturen var den samma på alla tre men som vanligt kan den mänskliga faktorn ihop med det faktum att öl är ett organiskt material, det ändrar sig på sätt som kan vara svåra att styra och begripa.

Vinnare
Ska man (dvs jag) ranka de här ölen så är det väldigt enkelt. Första versionen är minst bra med sin vattniga eftersmak och lite för enkla och rena karaktär. Den saknar djup från malten och stöd från alkoholen som bör vara där för stilen. Den är fortfarande väldigt lättdrucken och tärstsläckande, trots sin 6,4%, så det är inte tal om någon vaskning här inte. Men som doppelbock är den inte smakmässigt rätt.
Tredje versionen är mest balanserad men med lite tråkiga fenoler som tyvärr ligger den i fatet en hel del. Vitpeppar och koriander är oerhört gott i fenolform i de ljusa belgiska stilarna som Saison och i mindre mängd Trippel men skär sig på tungan på en doppelbock. Detta är ju en tysk lager och då är felsmaker definitivt tabu.
Detta gör såklart att version två, maltmonstret, koras till segrare i denna batalj. Den både smakar oerhört gott och ganska balanserad men det är även den variant som smakar mest doppelbock helt enkelt. Det enda som besvärar mig en aning är den något höga restsötma som ändå finns där och lurar i vassen. Men så är jag ju lite överkänslig för sötma sen jag körde ett år med strikt LCHF. Maffigheten från maltsmakerna i kombination med bra stöd från alkoholen är precis vad som krävs i en bra doppelbock. Den här skulle göra valfri munk salig under fastan!

Jag kunde såklart inte låta bli att blanda 50/50 av version ett och två som rent teoretiskt skulle bli exakt vad jag hoppats på. Tyvärr blev det bara en cocktail av alkohol, hög restsötma och skarp eftersmak med ett lite udda helhetsintryck. Kanske smaklökarna började bli lite avtrubbade efter denna gemytliga session ute på glasverandan.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Nya pumpar och bakstycken till Braumeister

I min jakt på den perfekta ölen började jag brygga med lågsyremetoden (LOB – Low oxygen brewing) för fyra år sedan eftersom det är så mina favoritbryggerier brygger sin öl. Att syre är dåligt för öl är känt sen väldigt många år så detta är absolut ingen nyhet men många små kompletterande detaljer för att hålla nere syrenivån främst på hembryggarnivå poppar ständigt upp. En sådan detalj är att hålla nere mängden metaller som kan reagera med vörten genom Fenton-reaktioner. För er som inte orkar läsa den artikeln så kan innehållet kraftigt sammanfattas till att det är klokt att hålla nere mängden koppar och tungmetaller om man vill brygga med lågsyremetoden.

En uppdatering av Braumeister 50-modellen våren 2020 är att de går från att använda två pumpar till att endast använda en. För att klara av att sköta recirkuleringen har man även bytt pump från en “1m-pump” till en kraftfullare “3m-pump” som även har hastighetskontroll. Jag antar att det är vattenpelarhöjd som avses med “3m” och den nya pumpen ska vara ca 2,5 gånger kraftigare än den förra. Även 20- och 10-liters-modellen ska framgent skickas med denna nya pump som till utseendet är väldigt snarlik den förra. Till detta kommer även ett pumphus-bakstycke (i brist på bättre ord) som är rostfritt istället för mässing som det varit tidigare. Hur stor skillnad denna lilla mängd mässing gör för lågsyremetoden låter jag vara osagt men jag har iallafall passat på att byta bakstycken när jag ändå bytt pumpar. De nya pumparna med rostfria bakstycken går att köpa hos Humlegården för de som vill uppgradera. Pumpen i sig gör ingen skillnad för lågsyrebryggning utan det är det endast det rostfria bakstycket som gör eftersom även de gamla pumparna var rostfria. Brygger man inte med lågsyremetoden eller inte haft problem med flödet genom mäsken, dvs behövt en svagare eller starkare pump, så finns det egentligen mindre anledning att byta till den nya pumpen.

Mer är inte alltid bättre
Har man BM50-modellen som jag har så kan man sätta in två stycken av de nya pumparna men det går även att plugga igen ena ut- och inloppet för en av pumparna och köra som de nya Braumeistermodellerna. Väljer man att ha två stycken så bör man justera ner kraften på bägge pumparna under det som rekommenderas (se bild nedan) för att inte få vörtfontäner och/eller igensatt mäskning. En försiktig recirkulering är vad processen bygger på, inte att spruta vört med full kraft genom mäsken.

För er som sov på tyskalektionerna så betyder “zwischen” mellan.

Originalpumpen med mässingsbakstycket. Låsringen i mässing är kvar även på nya pumpen men den har ingen kontakt med vörten. Insidan av pumpen är i rostfritt på samtliga modeller.

De rostfria kopplingarna i denna bild ingår inte när man köper ny pump men jag fick allt ihopkopplat redan så det var lättare för mig att byta alla delarna (se nästa bild).

Jag har kört med rostfria bakstycken till gamla pumparna en längre tid men inte fått kommunicera detta förens nu. Jag har alltså gjort denna förändring i två steg, först nya bakstycken och nyligen de nya pumparna.

Detta är de nya pumparna. Det enda som skiljer är alltså det lilla plastvredet.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!