Pilsnermaltutvärdering del 1 – Weyermann Pilsnermalt
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Det har varit lite lugnt på den här sidan ett tag men jag har verkligen inte legat på latsidan i bryggandet. Jag har bryggt nio gånger som jag inte hunnit rapportera om ännu men jag har också sparat på sex av inläggen av en anledning. Som titeln på detta inlägg skvallrar om så har jag gjort en utvärdering av Weyermanns olika pilsnermaltvarianter. Syftet är att en gång för alla hitta min favoritpilsnermalt som hädanefter blir min husmalt. Jag har bryggt med flera av maltsorterna i många år så de känns bekanta men eftersom jag aldrig gjort något renodlat parallelltest eller bryggt ett öl med syfte att enbart framhäva själva basmaltssmaken så är jag inte helt säker på hur stor skillnad det faktiskt är mellan de olika sorterna. Jag har givetvis testat att dofta och tugga på malten många gånger men det är svårt att jämföra säd med en färdig öl.
Frågeställningar
Vilken pilsnermalt tycker jag doftar bäst i ett färdigt öl?
Vilken pilsnermalt tycker jag smakar bäst i ett färdigt öl?
Är det skillnad i utseendet på de olika ölen?
Ger de olika maltsorterna olika utbyte dvs. olika OG?
Material och urval
Jag tänkte först göra en betydligt större basmaltsutvärdering där jag även inkluderade palemalt/pale ale-malt/Wiener/Barke Wiener/Münchner 1/Münchner 2/Barke Münchner mfl. samt kanske även från andra mälterier men jag insåg snabbt att jag var tvungen att begränsa mig för att mäkta med att lösa uppgiften på rimligt vis. Därför avgränsade jag testet till de basmaltsorter som lämpar sig bäst för de ölstilar jag främst brygger, dvs. pilsnermalt, samt de sorter jag lätt kan få tag på.
De sorter jag utvärderat är samtliga från Weyermann; Pilsnermalt, Extra Pale Premium Pilsner, Barke pilsner, Ercalea samt Böhmisk golvmältad.
Testet
Testet utfördes genom brygga fem öl med exakt samma recept där endast basmalten skilde. Därför tog jag fram ett recept på en mycket neutral tysk Helles där basmalten verkligen skulle få bli dominant i smaken. Det betydde att inga andra maltsorter förutom 2% syramalt användes. Syramalten behövs för att justera pH till 5,4 men underlättar också dosering jämfört med mjölksyra/lactol i så här små satser. Humlegivan begränsades till en enda sort (Spalt Select och inte speciellt ny/potent i doften) och enbart på en 60-minutersgiva för att ge en grundbeska men i övrigt ganska lite smak/doftbidrag. Jästen var en neutral lagerjäst och ölen jästes på 10°C i identiska jäshinkar. För att göra min egna påverkan så liten så möjligt bryggde jag alla öl i Speidel #Braumeister 10 och såklart med samma mäskprogram. När alla öl var bryggda så fick de lagras några veckor för att jämna ut skillnaderna i färskhet eftersom det tar ett antal dagar att brygga fem gånger. I den bästa av världar skulle jag haft fem bryggverk och kört alla samtidigt men ni inser orimligheten i det, jag är bara hembryggare och inte forskare.
Jag kommer först att rapportera om varje enskild maltsort, respektive bryggdag och och provsmakning av ölen i enskilda inlägg för att sedan göra den komparativa provsmakningen och utvärderingen där jag förhoppningsvis kan urskilja de olika maltsorterna och kora min favorit.
Weyermann Pilsnermalt
Först ut är Pilsnermalt”>Weyermanns Pilsnermalt eftersom den kan anses vara standarden där alla de andra sorterna sticker ut på något sätt, antingen genom terroir/heirloom eller genom mältning/kölningsmetod. Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
Ljus basmalt med lätt maltig, ren smak och något inslag av sötma. Utmärkt grund för de flesta öl, och typisk huvudingrediens i de flesta lageröl. Pilsnermalten från Weyermann® framställs av högkvalitativt två-radigt korn som torkas långsamt vid låg temperatur (80 °C). Den varsamma torkningsprocessen ger en färg som är obetydligt mörkare än för vanligt korn. Denna pilsnermalt har högt enzyminnehåll, låg proteinhalt och ger normalt ett pålitligt utbyte från mäskningen. Färg: 2,5 – 4,5 °EBC (1,5 – 2 °Lovibond). Enzyminnehåll: hög
Tillverkaren Weyermann skriver snarlikt:
Made from the finest German quality brewing barley, it provides the perfect base for all beer styles, especially for bottom-fermented beers. Sensory: malty-sweet with light honey notes
Det här ”aromhjulet” beskriver hur vört av pilsnermalt doftar men jag tycker inte det är samma sak som att jämföra öl. Jag kan känna vissa snarlika drag men själva jäsningen förändrar vört radikalt och inte jämnt över hela spektrat.
Bryggdagen
Bryggdagen fortlöpte utan några avvikelser. Nykrossad malt mäskades i ett något förlängt Hoch-kurz-program med 45 minuter på 63°C och 30 minuter på 72°C. Därefter en minimal lakning/sköljning på 1,5 liter och kok i 60 minuter. Vörten kyldes till 20°C och jästes på 10°C. PH landade som planerat och förväntat på 5,4 (fördelen med syramalt) och stammvörtstyrkan på 1.049. Inga konstigheter, inga överraskningar (skönt!).
Vattenvärmning.
Kalciumklorid för att nå 75ppm kalcium och framhäva maltsmakerna.
Välkrossad malt med hela skal och lagom stora kärnbitar.
Inmäskad och omrörd.
Efter mäskprogrammet.
Sköljning mer än lakning när det är så liten mängd vatten som får passera maltröret.
Fjantig men viktig humlegiva för att nå 21 IBU före jäsning vilket sjunker till gissningsvis 18 i den färdiga produkten.
Perfekt mängd på jäsning för mina små 9L-Corneliusfat som faktiskt rymmer lite mer än nio liter.
Samma mängd jäst från samma förpackning användes till alla öl.
Provsmakning
Ljust halmgul, disig öl med högt och stabilt skum.
Doften är kraftigt sädig med med en medel örtighet. Tydliga vaniljtoner och medelstor halm.
Kraftigt maltig smak som är fräsch och frisk.
Låg beska.
Inga tydligare alkoholtoner.
Medelstor kropp.
Viss restsötma.
Lång eftersmak
Kommentar
Mycket god och klassisk helles. Det finns inget i doft- eller smakbilden som överraskar eller sticker ut, både på gott och ont. Maltsmakerna känns trygga och goda. Ska jag klaga på något på ölet så är det den något höga restsötman sm jag saknar förklaring till.
Recept
| Basmaltstest del 1 – Pilsner standard (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2253 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 25 g
Recommended starter size: 0.76 L / 195.1 Billion cells.
BrewNotes Ca 74 Tastenotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Helles (H34)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Ska jag verkligen brygga öl när jag vet att jag inte kommer ha tid att ta hand om jäsningen och tappa på fat i tid? Det var frågan jag ställde mig inför denna bryggning eftersom jag kort inpå skulle iväg på en två veckors jobbresa. Om jag skulle jag ta hänsyn till alla mina jobbresor, som ibland även kommer med kort varsel, skulle jag få ställa in många bryggningar så jag bestämde mig för att köra ändå och trots frånvaro gå all-in. Jag valde med andra ord att låta ölet jäsa ut helt, mata med sockerlag, vänta några timmar tills jäsningen startat igen för att sedan tappa på fat för spundning/kolsyrejäsning. Som test betraktat hade det inget med kolsyran att göra för den visste jag skulle komma utan istället handlade det om lågsyrebryggningens status efter att jäsningen varit ”stilla” en okänd tidsperiod och även i en plasttunna.
Totalt fick ölet tre veckor i jästanken vilket inte är överdrivet långt för att vara en lagerjäsning på 10°C men jag brukar snitta ungefär tio dagar eftersom jag oftast har pigg jäst i extra stor till överdriven mängd. Efter några dagars kolsyrejäsning några grader varmare (vet ej hur många eftersom jag drog på mig en andra omgång covid på resan hem) så flyttade jag faten till lagring på -1°C där de i vanlig ordning fick lagras tills ett nytt fat behövdes i kökets kegerator men minst två veckor för första fatet försöker jag hålla iallafall.
Ölstilen var återigen en helles vilket ihop med weißbier är det jag dricker absolut mest och helst av som huvuddricka, så kan jag krydda med lite andra sorter antingen i småsatser eller som köpeöl. Jag har en rad tester på gång i närtid (det är sju bryggningar gjorda efter denna!) men därefter är min plan för 2024 att fokusera mer på att finlira min tyska pilsner. Jag har gjort jättemånga goda pilsner genom åren och känner mig bekväm med stilen men inte riktigt hittat mitt standardrecept som känns redo att hugga in i en runsten så att säga. Kanske är det precis som med IPA att omväxling just i humledrivna öl förnöjer eller så har jag bara inte hittat just min favoritkombination av maltnota, humlesort, IBU och aromhumle.
Receptet
Min helles däremot sitter inristad i Rökstenen även om jag ibland testar lite varianter just för omväxling, t.ex. en lite mörkare till vintern eller lite starkare som Majbock. Denna gång bestod maltnotan av 93% Weyermann Barke Pilsnermalt , 5% Weyermann Barke Münchnermalt och 2% Weyermann Syramalt som pH-justering.
Humlesorterna blev en blandning av tre, mest på grund av att det passade sig bäst bland inventarierna samt att föregående tysk skörd gav låga alfasyror. Tettnang, och Hallertauer Mittelfrüh var primära och en äldre Spalt Select mest för att få upp IBUn till 21.
Jästen blev Fermentis Saflager 34/70 som även finns som 100g-förpackning och ännu större, En riktig klassiker som jag kört med väldigt många gånger med stabilt resultat. Det där med att den jäser optimalt på 12°C tycker jag man kan skippa om man inte är nybörjare på lagerjäsning. Den fungerar alldeles utmärkt i 8-10°C, bara man har pigg jäst och i rätt mängd.
Bryggdagen
Bryggdagen började dagen innan med vattenfyllning och syreborttagning av mäskvatten. Värmen sattes igång en bister söndagmorgon 07.15 och en installerad Java senare var mäskvattnet uppe i 68,6°C och redo för flytt till malttunnan där min nykrossade malt väntade. Min älskade termometer Greisinger GTH 1170 med givaren GES 130 fick sin första hicka någonsin och spökade vid uppstart. Jag hoppas det bara berodde på batteriet för den har fungerat perfekt många gånger efter denna.
Reciruklationen kom igång direkt även denna gång så jag tycker mig ha löst problemet med att pumpen i kombination med mina större silikonslangar. Dock var initiala recirkuleringen grumligare än vanligt vilket jag i efterhand har konstaterat berott på att min kross smygdragit sig. Vörten klarnade redan efter en kvart så mäskbädden gjorde sitt jobb bra.
Fem i tio flyttade jag vörten till vörtkokaren och kokstart noterades 10.40. Vörtstyrkan vid kokstart var 1.044 och efter kok 1.048. Efter tjugo minuters whirlpool flyttades nästan kokande vört via plattvärmeväxlaren ner till 12°C och genom väggen till matkällaren och min stora jästtunna. Lakningen vid sidan av huvudsatsen blev 45 liter på 1.043 som fick ett kortare kok med enbart Spalt Select.
Påfyllning av vatten kvällen före bryggdagen.
I och med att jag har TC-kopplingar på bryggverket kan jag byta min slangnnippel mot en Gardenakoppling så är det enkelt att fylla på vatten.
Jag har nu för första gången gjort slut på en stor förpackning CaCl. 1 kg räckte i 8-9 år iallafall. Mina andra salter lär jag ha livet ut eftersom jag nästan aldrig använder de. Jag har lite för lite magnesium i mitt bryggvatten men det är för liten mängd för att jag ska bry mig om att väga upp MgSO4. Samma med NaCl som handlar om något gram. CaSO4 gillar jag inte smaken av då den för mig ger en rivig beska och pudrig munkänsla.
Nykrossat 31,1 kg malt vilket är fler hinkar än denna.
Krossen står på 0,8mm på andra valsparet. Jag har pendlat mellan 1,0 och 0,8mm på sistone då jag tyckt mig fått lite för mycket mängd mjöl. Det visade sig att min inställning på krossen dragit sig, trots att jag drar åt skruvarna stenhårt. Jag gissar att det kan bero på temperatursvängningen som sker när det blir stadiga minusgrader ut och mitt bryggeri går nedåt 15°C.
Inmäskning underifrån via slitvargen Blichmann Riptide som jag modifierat med 34mm TC-kopplingar och siktglas.
Referensbild på första cirkuleringen under stegmäskningen.
Det blir alltid lite kladd när slangen sätts fast i flytande locket.
Det sista överblivna mäskvattnet som pumpen inte får flytta då det även kommer luft med.
Jag saknar lämpligt lock till min mäsktunna. Originallocket fick jag aldrig med tyvärr för det hade fungerat bra.
Referensbild 2 på recirkuleringen efter kanske en kvart.
Resterna från jästätarmetoden (YOS) dvs död jäst. En del följer med i mäskningen vilket sägs fungera som jästnäring i jäsningen senare.
Klockrent vitt skum vid uppkok,
Humlevägning. Min lilla billiga precisionsvåg kämpar på även den även om startknappen börjar bli lite seg och mätplattan fått lite rost.
Jag lakar inte när jag brygger med lågsyremetoden utan istället sidolakar jag eller ”Partigyle” om ni så vill. Jag häller bara kallvatten från kranen på mäsken och samlar vörten tillsammans med överbliven vört från slangar, plattvärmeväxlare etc. Oftast nöjer jag mig med 20 liter men jag har klämt ut 40 några gånger. Brukar landa på vörtstyrka runt 1.040 och blir oftast välhumlad folköl+ på 4,0-4,5% ABV.
Vörten efter koket, kristall!
Dagens jäst, klassikern Fermentis SafLager 34/70 som finns i en rad förpackningsstorlekar. Denna Easy-2-Use är på 100gram och passar perfekt till mina större satser. Rehydrering skippar jag för normalstarka öl.
Från kokande direkt till 12°C med riktigt snabbt flöde på pumpen. Det är supertrist att diska plattvärmeväxlare men jäklar vad bra de kyler!
Jahopp. Där lossnade handtaget på mitt flytande lock. Det går att lyfta upp det via genomföringen/slangnippeln men eftersom den inte är centrerad blir det lite märklig viktfördelning. Jag kan inte svetsa i rostfritt så eventuellt blir det ett handtag med skruvar igenom, det har jag inte bestämt ännu.
Vörten på väg till kylning.
Ännu en lyckad whirlpool. Jag har inte misslyckats med någon whirlpool i det här bryggverket.
Provsmakning
Halmgul, lätt disig öl med enorm skumkrona.
Doften har en extremt färsk pilsnermaltsmak med stor gräddighet, stor müsli och medel örtighet som drar åt oregano.
Maltsmaken är på extrem nivå och fullständigt fyller munnen.
Medel beska som är i perfekt balas med restsötman som är medellåg.
Fylling munkänsla och medel kropp.
Medel alkohol- och kolsyrehalt.
Lång eftersmak.
Inga felsmaker, estrar eller fenoler.
Kommentar
De första två faten av denna öl blåste mig av stolen. De hade så mycket färska maltsmaker att det nästan var för mycket! När tidens tand kom till det tredje fatet så trubbades det extremt purfärska av men var fortfarande en av mina bästa helles jag gjort. Exakt vad jag gjorde rätt i processen vet jag inte för jag tyckte jag gjorde exakt precis som vanligt. Jag brukar sällan notera större lågsyremässiga avvikelser på bryggdagen, så att dra slutsatsen att jag ofta gör något fel och absolut inga fel denna gång tycker jag inte är rättvist. Receptet och specifikt maltnotan har jag bryggt massor gånger innan så att detta resultat berodde helt på min process råder inga tvivel om.
Recept
| Lindhs Helles (H34) (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 141.00 L
Total amount of malt: 31111 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 410 g
Recommended starter size: 11.35 L / 2512.4 Billion cells. BrewNotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Dunkel (D6)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
För några bryggomgångar sedan lyckades jag få ett överkok vid uppkok med Braumeister #BM10 eftersom jag höll på med andra aktiviteter på övervåningen och kalkylerade värmningstiden fel. Bryggverket är helt självgående och idiotsäkert under hela bryggdagen förutom vid just ett moment (vilket förvisso gäller de flesta bryggverk), att ta av locket precis när det börjar koka. För att bevisa för mig själv att jag visst kan göra ett annat större projekt när jag brygger med lilla Braumeistern så valde jag att maximera julen; stånka jul-Bratwurst och brygga dunkel!
Årets julöl
Denna Münchner dunkel är min sjätte i ordningen och jag har varierat receptet varje gång. Jag kan inte påstå att jag aktivt jobbat med att förbättra receptet utan snarare varierat det för att få lite olika smakprofil från gång till gång. Till julen 2023 var siktet inställt på en renare och mer elegant dunkel, utan för mycket kladdig karamell eller rostade, brända toner. Det finns två vägar att gå när det gäller dunkel och den ena är att ha mycket basmalt och ”krydda” med mörka maltsorter men jag föredrar andra vägen, att gå tungt in på Münchnermalt och i detta fall körde jag på hela 80% Weyermann Barke Münchnermalt som färgmässigt ligger mittemellan Münchner 1 och Münchner 2. Resterande 20% av maltnotan bestod av 18% Weyermann Barke Pilsnermalt som hängsle/svångrem enzymmässigt och slutligen 2% Syramalt för pH-vördets skull. Det där blir en ganska ljus dunkel tänker ni då genast och det hade det blivit om det inte vore för den hemliga ingrediensen:
Nytt för dagen, Sinamar
Weyermann Sinamar är en sirapsliknande mörkbrun vätska som tillverkas genom att mäska och sedan vakuumdestillera Carafa svartmalt. Med sitt extremt potenta färginnehåll på mellan 8100 – 8600 °EBC behövs så liten mängd vätska att den i praktiken är smaklös och används därför som färgmedel inom flera områden inom livsmedelsindustrin, inte bara öl utan även brödtillverkning och andra drycker. För tyskarna är denna produkt lite extra intressant eftersom den med sitt 100% maltinnehåll följer Reinheitsgebot – de tyska renhetslagarna för öl.
När det kommer till dosering så blev det lite klurigare i min småskaliga produktion. 14 g (11,9 ml) Sinamar per hektoliter vört skulle höja färgen med 1 °EBC. Jag planerade volymen 10 liter vört efter kok och Beersmith tyckte mitt recept skulle ge 19 EBC med en standard Münchner 1, jag hade ju en något mörkare. Jag siktade på 40 EBC men exakt hur mörkt det blir i slutändan är svårt att gissa. Jag tog ut ett vörtprov, tillsatte 20 milliliter Sinamar i bryggverket och tog sedan ut ett nytt vörtprov. Tydlig skillnad men kanske något ljust fortfarande även om det var svårbedömt i ett litet snapsglas med grumlig vört. Ingen minns en fegis så jag dubblade dosen och det kändes som en lagom mängd både där i bryggeriet och sen senare på fatet.
Weyermann Sinamar finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager men tyvärr bara i stor förpacnking. (uppdatering): Finns nu i mindre förpackning här.
Bryggdagen
Bryggdagen hade inga avvikelser i bryggeriet denna gång. Jag fyllde bryggverket tidigt på morgonen, malde malten, mäskade in, malde kött, pressade in det i svinfjälster, mäskade ut bryggverket och kokade vörten för att avrunda dagen med en supersmaskig färsk wurre. Före kok hade jag en vörtstyrka på 1.047 vilket efter kok landade på 1.054. Efter jäsningen låg FG på 1.010 så det blev en lite kraftfullare Münchner Dunkel med andra ord, cirka 5,8% ABV.
Weyermann Barke Münchnermalt och 18% Weyermann Barke Pilsnermalt krossat på 0,8mm i MonsterMill MM3.
Vattenvärmningen färdig och redo för inmäskning.
Nej jag har inte lagt in rätt recept för dagen men mäskschemat är mitt standard ”HochKurz”.
Malten på plats och omrörd.
Allt på plats inklusive mitt extra mäskvatten jag tar ut ur bryggverket före inmäskning. Resterande cirka 2 liter sparas jag till lakning/sköljning.
Ett korvstånk senare är mäsken redo.
För att snabbare komma upp till kok brukar jag laka/skölja maltröret vid sidan av så jag kan ha locket på bryggverket. Hur stor skillnad det gör låter jag vara osagt. Jag testade att laka en extra omgång och fick ut 2 liter vört med SG 1.017. Med facit i hand jag kunnat använda dessa eftersom ölet blev så pass starkt men så blev det inte denna gång.
Min lilla söta testburk Sinamar.
Den här motoroljan vill man inte spilla på kläderna kan jag lova!
Mina tre vörtprover. Utan Sinamar, med 20 ml Sinamar och med 40 ml Sinamar (fast jag jobbade i gram vid mätningen).
Jästvalet föll på torrjästen Fermentis S-189 som jag hade kvar en slurry av. Den finns sedan en tid i större 100g-förpackningar för oss som brygger lite större satser emellanåt.
Jag nöjde mig med 16°C i kylningen med kylmanteln denna gång.
Flytt till jäshink med tillhörande syresättning.
Dryga 10 liter även denna gång.
Fem minuter senare var all disk färdig och diskbänken avtorkad.
Provsmakning
Brun, lätt disig öl med hög beige skumkrona som är stabil.
Medelstor vaniljdoft samsas med stora brödiga dofter åt sirapslimpahållet.
Inslag av mörkare malt.
Lätt till medel örtighet som drar åt timjan.
Inslag av choklad/O´boy.
Smaken är brödigt maltig men ganska mild. Smaknyans som påminner om julmust.
Balanserad beska.
Låg till medel kropp.
Ingen tydlig alkohol.
Något tunn eftersmak.
Lätt kärv munkänsla.
Kommentar
En ganska god och lättdrucken Dunkel även om det finns en ton i maltsmaken jag inte riktigt gillar. Alkoholhalten märks inte speciellt tydligt och maltigheten är låg till balanserad vilket var målet med receptet. Som maffig julöl faller den dock lite på målsnöret, den kunde ha haft lite mer av allt inklusive humle. Färgmässigt blev den fantastisk fast det var svårt att fånga på bild.
Recept
| Dunkel D6 Centraleuropeisk mörk lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L Estimated OG: 1.054 SG / 13.45 Plato Measured OG: 1.054 / 13.33 Plato FG: 1.010 SG Alcohol by volume: 5,9 % Bitterness: 22.1 IBUs Color: 19.1 EBC (40 ish) Measured Mash Eff: 80.8 %
Total amount of malt: 2444 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 50 g
Recommended starter size: 1.57 L / 221.9 Billion cells. BrewNotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Weißbier (W45)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)
Många förknippar weißbier med sommarhalvåret och även om jag tycker det är en året-runt-frukostöl så blir jag lite extra glad över en weißbier just till julen, den är så mysig på något sätt. Mörk öl hör den mörka årstiden till men just jul och weißbier får mig att bli lite extra glad. Årets dunkel är såklart också bryggd och avnjuts redan, den kommer jag rapportera om inom kort. Jag har främst bryggt weißbier i Braumeistern de senaste 10 åren eftersom den är så bra på att stegmäska och aldrig bränner fast någon vetemalt fast på senare tid har jag gått över till att göra den i mitt stora bryggverk. Många hävdar att veteöl ska drickas pinfärsk men jag håller bara delvis med. Isoamylacetat dvs. bananestern som är så karaktäristisk för den ljusa veteöl är flyktig och bryts ner relativt snabbt men precis som med en välhumlad IPA så är det mer en kamp mot syre än mot klockan. Nuvarande bryggmästare på Weihenstepan, Tobias Zollo, tycker att deras weißbier är som godast när den har några månader på nacken och även om jag inte skulle dra det hela riktigt så långt så finns det ändå anledning att inte vara färskhetsfanatiker med just weißbier. Lång utläggning för att nå fram till anledningen till att jag nu mera brygger weißbier i mitt stora bryggverk där jag har optimal kontroll över oxideringen och kan göra större satser som håller bättre över skaplig tid.
Recepetmässigt bjuder jag inte på några direkta nyheter eller överraskningar denna gång. 60% Weyermann Vetemalt, 22% Weyermann Barke Münchnermalt och 18% Weyermann Barke Pilsnermalt. Humlesort i denna ölstil är inte av större vikt men jag valde Hallertauer Mittelfrüh men även lite Saphir för att Mittelfrühn är så klen i alfasyra denna skörd.
Dagen före bryggningen syrebefriade jag mäskvattnet med jästätarmetoden på 20°C över natt med flytande lock på. Eftersom jag infusionsmäskar så blir det för krångligt med en ferulasyrarast på 44°C så den hoppade jag över denna gång och körde min vanliga hoch-kurz-mäskning istället. Jästen var som vanligt Weihenstephans 68 i torrjästvariant och jag pitchade 65 gram på mina cirka 130 liter. Jäsningen kom igång med vulkankraft redan efter 18 timmar och efter cirka fem dagar flyttades ölet till fat för spundning/kolsyrejäsning.
Kalciumklorid och Antioxin SBT som börjar bli i tröttaste laget. Får se om jag köper ny eller använder om min burk SMB jag har kvar, lite osäker på om den har ett bästföredatum eller inte…
Vattenvärmning till inmäskning.
1+3+4=dagens recept.
Inmäskning med Blichmann Riptide som jag moddat till 34mm TC-kopplingar om någon nu missat mitt tjat om detta.
Inmäskad men inte omrörd.
Recirkulering pågår.
Ärtsoppa i början på mäskprogrammet.
Om man gör en större uppdatering av iOS, behåller Tilten sin kalibrering då? Neheheäru! Så den fick inte följa med i denna jäsning i väntan på att jag ska kalibrera om den på nytt.
Klar/helt genomskinlig och fin vört när slutet på mäskningen.
Delar av bittergivan.
Första pH-justeringen vid kokslut denna gång ihop med klarningsmedlet Sedisol. Nej det blir inte en kristallweißbier för det utan bara mindre skräp i jästanken.
Provsmakning
Ljust halmgul öl som är kraftigt disig och har massivt skum.
Doften domineras av tydlig kryddnejlika, medel svartpeppar, vetedamm, medel banan, medel vanilj, lite svavel (dock flyktigt). Inslag av mango.
Smaken är maltig där vetedeg samsas med lättare toner av mörkare bröd. Lätt syra och uns av citrus.
Låg beska.
Välintegrerad alkohol.
Hög kolsyrehalt.
Medel kropp och stor munkänsla.
Lång eftersmak.
Kommentar
Jag har gjort den här veteölen ganska många gånger med i princip exakt samma recept så överraskningarnas tid är såklart förbi. En supergod weißbier och det är lätt att bli bortskämd med att ha den på tapp i köket året om. Hade gärna haft lite mer banan vilket jag brukar ha men denna jäste svalare på grund av temperaturen i bryggeriet vintertid. Inga förändringar eller kommentarer följer med till nästa bryggning…
Recept
| Lindhs Weißbier (W45) (Ljus veteöl av sydtysk typ) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 32002 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 260 g
Recommended starter size: 7.00 L / 1559.5 Billion cells. |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Humleserien del 4 – HBC638
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)
Dags för utvärdering av ytterligare en experimentell humlesort, denna gången HBC 638 från Yakima Chief. Det är en allroundhumle enligt tillverkare, dvs. att den ska passa alla ölstilar vilket jag inte riktigt håller med om. Den har en typisk alfastyrka på 14% vilket även min påse hade. Aromprofil enligt tillverkaren är ”Tropical fruit, mango, citrus sweet aromatic”. Mina första intryck av att dofta ner i påsen var fruktkompott, torkad papaya från müslipaket, tall, sött och apelsin.
Bryggningen
Precis som föregående tester bryggde jag denna sats i den grymt smidiga Speidel Braumeister #BM10. Bryggdagen passerade även denna gång helt utan avvikelser. Vattenvärmning, inmäskning, lyfta maltrör, koka en timme, kyla med kylmantel, flytt till jäshink och till sist disk. Jag var färdig klockan 11 och OG landade på 1.049, en pinne högre är planerat. Receptet var det samma som de föregående humleutvärderingarna dvs. 93% Barke Pilsnermalt, 5% Barke Münchnermalt och 2% syramalt, samtliga från Weyermann i Bamberg.
HBC 638 finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager.
Man kan tro att jag startade bryggdagen mitt i natten men klockan var runt 6-tiden denna ljusa och härliga årstid.
En kopp java senare var det vattnet redo för inmäskning.
Malten hade jag vägt upp kvällen innan men inte krossat förens precis före mäskning.
Omrört och på med filter. Ses om 1,5 timme.
Lakvattenmängden som jag inte bryr mig om att värma. Den höll 65c när jag mäskade in men sjönk säkert till 40c innan lakning. Ska det vara smidigt så ska det.
Kristallklar vört före maltpipans lyft.
Huvudperson för denna bryggning. Två gånger 50 gram åkte i för att det skulle bli riktigt tydliga aromer.
Hotbreak modell fulare.
Jag har slutat använda ventilationsröret när jag brygger med #BM10. Bryggeriet är tillräckligt stort för att ånga inte ska märkas från koket.
Smidigare kylning får man leta efter. 0% disk och tillräckligt effektivt för ale-temperaturer. Ner till 10°C som jag helst vill med mina lageröl är inte försvarbart med kylmanteln dock.
Och ingen slang att diska efter koket ens. Syresättning ingår i köpet.
Smidig litn hink på 15 liter, passar perfekt för mina 10-11-liters experimentsatser.
Provsmakning
Kraftigt disig halmgul öl med stark och stabil skumkrona.
Doften är kraftig med stora delar tall och gran likt en skogspromenad. Citrustonerna är ännu kraftigare med grapefrukt och viss apelsin. Medelstora toner av timjan, litchi, drakfrukt och papya. Mindre inslag av grädde och smultron. Doften är rund, fyllig och komplex men något söt. Lättare inslag av gummi.
Smaken är stort fruktig med örtiga inslag, mer timjan än oregano. En viss vetemjölton återfinns både i smaken och munkänslan.
Bra tryck i beskan som är lång.
Vissa toner av alkohol.
Medel kolsyra.
Ren eftersmak.
Medel kropp och medelstor munkänsla.
Kommentar
Från smakbeskrivningen ovan kan man lätt tro att HBD686 påminner om en citra/simcoe-blandning men det är det ganska långt ifrån. Det är en ytterst fruktig humle där som klarar bra att stå för sig själv utan att blandas med någon annan sort. För min personliga smak saknar jag lite fräschör i just fruktssmakerna. Det blir lite för mycket sötma från öveermogen apelsin med mosig papaya istället för frisk citron med mango. Någonstans mellan god till okej men hamnar inte bland mina favoriter men jag tror säkert det finns många NEIPA-fans där ute som skulle älska den här.
Recept
| Humletest nr4 HBC 638 (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2272 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 98 g
Recommended starter size: 0.00 L / 98.4 Billion cells. |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Humleserien del 3 – 7C’s (aka Falconers Flight 2.0)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)
7C’s är en proprietär pelletsblandning som kombinerar sju klassiska ”C-humlesorter” (Cascade, Centennial, Chinook, Citra, Cluster, Columbus och Crystal) med ytterligare experimentella varianter. Liksom sin föregångare Falconer’s Flight 7Cs levererar nya 7C stark frukt- och citruskaraktär men är förfinad med ytterligare kryddiga, jordiga undertoner som gör att den fungerar perfekt som ett tillskott till amerikanska ales. Aromprofilen beskrivs som en blandning av citrus, gräs, stenfrukt och tropisk frukt. Som med många nyare humlesorter från USA är alfasyran hög och 7c ligger vanligtvis mellan 9,5-11,5% alfasyra. Just min påse hade 10,6% alfasyra.
Bryggningen
Bryggdagen gick så pass smidigt och bra att jag inte har några anteckningar alls förutom OG på 1.048, vilket var precis vad jag siktade på. Receptet var det samma som de föregående humleutvärderingarna dvs 93% Barke Pilsnermalt, 5% Barke Münchnermalt och 2% syramalt, samtliga från Weyermann i Bamberg.
Provsmakning
Jag inleder med att analysera dofterna från humlepåsen och det är verkligen en rejäl tropisk fruktbomb: papaya, tuttifrutti, mango, citrus och passionsfrukt. I bakgrunden finns en lättare ton av tall, tallkåda och örter men även lite gummi/gummislang.
Ölet är ljust halmgult med en lättare disighet. Skummet är kraftigt och stabilt.
Doften är kraftigt fruktig med papaya, apelsin och citron. Medelstora toner av jord, mossa, mjölk, maltdamm, kåda och spår av bruna tunna gubbstrumpor.
Smakbilden (retronasala ihop med munnens begränsade förmåga) är kraftigt parfymerat humlig och påminner en del om citra ihop med simcoe. Något mindre tropisk fruktsallad alltså.
Kraftig beska som är snudd på rivig.
Låg restsötma men ändå i balans.
Kraftig kolsyra.
Medel kropp.
Något klibbig eftersmak.
Kommentar
Uppfriskande och god APA med rejält bra drag i humlesmakerna. Något “genereisk amerikansk” i humlearomen men det är ju just det man velat skapa. Fina och rena citrustoner är mitt favoritinslag av själva humleupplevelsen, ibland kan citrusen kännas lite övermogen eller för mycket ”rå, omogen citron”.
Ölets helhet har lite för mycket tidig humle för just detta recept men lagom till en 2-3% starkare öl gissar jag. Den stora poängen med mina humletester är just att utvärdera humlesorten så om ölet upplevs något obalanserat till fördel för humleupplevelsen så är det helt okej. Skulle jag brygga denna igen skulle jag lagt all humle i slutet och satsat på 30 IBU.
Recept
| Humletest nr3 7c (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2272 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 98 g
Recommended starter size: 0.00 L / 98.4 Billion cells. |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Helles (H33) i SS Brewtech Unitank
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)
Konstigt nog brukar sommarlov/semester alltid innebära att jag brygger ganska sällan. Dels ska barnen aktiveras men det är även mycket med trädgård och hus som behöver tas hand om. Sen är det heller inte speciellt motiverande att gömma sig i bryggeriet en hel dag när det är sommar och sol ute. Den här bryggdagen gjorde jag min sista semestervecka i augusti och med hösten på ingång blev jag sugen på en något rustikare, brödigare och uns mörkare helles. Därför dubblade jag Barke Münchnermalten till 10% och eftersom den redan är kraftfull vid 5% räknade jag med ganska stort smakgenomslag. Jag ser i mina anteckningar att jag sänkte beräknat OG från 1.051 till 1.049 vilket går tvärt emot hur jag resonerade om rustikare/robustare öl. Det är för många veckor sen jag bryggde denna så jag vet inte varför jag gjorde så men det fanns säkert en klok tanke just då.
Bryggdagen
Jag började som vanligt när jag brygger med stora bryggverket kvällen före genom att mäta upp bryggvatten och dosera med jäst/socker-blandningen för att ta bort nära allt syre i bryggvattnet. I svinottan dagen därpå drog jag igång 10kw värme och tog en snutkaffe eller två. Maltvägning och krossning blir ett ganska stort och stökigt moment med mina större bryggningar eftersom min utrustning är mer anpassad för 60l-satser. Jag erkänner att jag inte alltid håller mig mellan 120-150 rpm på min Monster mill MM3 för det skulle ta alldeles för lång tid för mitt tålamod. Inmäskningen underlättades igen med att skruvdragaren rörde om från botten och halvvägs upp med mäskrodret i låg rotation. Jag hamnade något varmt på betaamylasrasten vilket jag skyller på att bryggeriet/garaget var betydligt varmare än jag brukar ha det.
Recirukleringen kom igång direkt trots de större slangarna och det tack vare ”tummen-tricket” där jag vid slangflytt från botten av mäsktunnan till flytande locket stoppar flödet eller snarare låser in vätska i slangen. Är det för mycket luft i slangen blir motståndet för stort för pumpen samtidigt som jag absolut inte vill ha bubbelpool i mäsken. Jag påbörjade påfyllning av alfaamylasvattnet redan efter en halvtimme eftersom detta moment tar minst en kvart vilket kan sammanräknas med betarasten plus att jag denna dag var extra sugen på att korta ner bryggdagen där det var möjligt. Mäsk-pH landade på 5,3 så 0,1 högre än beräknat. Om det berodde på 5% mer Münchnermalt som jag inte tog med i beräkningen eller om min pH-mätare skulle behöva lite TLC är oklart.
För att fylla på lite tomma fat passade jag på att laka mäsken en hel del, vört som inte sammanförs med stora koket utan går vid sidan av, kalla det partigyle om ni vill. Det brukar bli bra bruksöl/gräsklipparöl/folköl men just denna föll mig inte alls i smaken så det var ogjort arbete denna gång. Kanske går det torrhumla skiten ur de två återstående faten, annars blir det vaskning.
Koket var det inga konstigheter med och strömmen för färdigkokt slogs av 10.00 prick. Jag hamnade lite lågt i OG (1.045) vilket jag inte har någon förklaring till, kanske något kort betaamylasrast. När vörten skulle flyttas till SS Brewtech Unitanken lossnade en slang eftersom jag missat att öppna ventilen in. Det tog mig några sekunder att stoppa Riptide-pumpen och det räckte gott och väl för att göra bryggdagen extremt kladdig och rengöringsintensiv.
Jäsningen skedde initialt på 9°C och 1 bars tryck. FG landade på 1.007-1.008 till slut och sedan lagrade jag ölen nära 0°C i några veckor. Flytten från tank till fat gick okej fast långsamt då jag inte ville undvika att få upp öl i min spundapparat. Det fick jag ändå till slut men manometern klarade sig från vätska. Jag har fortfarande förbättringspotential konstaterar jag.
Provsmakning
Gyllengul öl med hög fluffig skumkrona som är mycket stabil.
Doften betsår av tydliga och stora örtiga toner, främst oregano och timjan.
Träiga toner på medel nivå, främst Ek/vanillin.
Stor brödig maltdoft med ett uns jord och spår av gammalt bibliotek.
Smakmässigt dominerar brödig malt ihop med maltskal.
Mindre toner av citrus avlöser smakmässigt.
Medel beska för stilen.
Lång eftersmak.
Inga tydliga alkoholtoner eller andra felsmaker.
Medel kolsyra.
Medelstor kropp.
Kommentar
En god och välsmakande öl men som för min del saknar fräschör och de superfräscha ”malt-lodosmakerna” är tyvärr helt frånvarande denna omgång. Jag brukar gilla lättare inslag av CitronTulo men i just denna öl stör smaken. Förra omgången helles blev avsevärt mycket bättre än denna men exakt var det inte blev som planerat är oklart. Jag tilldelar bryggaren allt ansvar och frikänner receptet denna gång, troligt handhavande fel.
Dagens setup, redo för inmäskning.
Men först lite saltvägning…
Weyermann Barke Münchnermalt som kommer få arbeta rejält mycket mer om några bryggningar.
Min paketvåg som ibland är lite nyckfull.
Skaplig krossning tyckte jag där och då men på bilden ovan kan jag tycka kärnorna ser något för stora ut.
Inmäskning pågår med vattenflytt från vörtpannan till mäsktunnan där malten redan väntar.
Sanicleanbad av plattvärmeväxlare och inlinetermometer. Termometern ska vara vattentät men jag vill inte chansa så den får hålla huvudet precis ovanför vattenytan.
I början av recirkuleringen är det mest ärtsoppa med fläsk som serveras.
Returslangen som är fäst på mitt flytande lock. Jag körde med slangklämma där först men sen har jag blivit lite för lat för det eftersom slangen ska flyttas några gånger under bryggdagen. Jag är även för lat för att skruva isär TC-kopplingar för den som undrar.
Första rastens kalibrerade temperatur.
Alfaamylasvattnet värms ytterligare i väntan på steg/rast nummer två.
Här är resterande vatten påväg till toppen av mäsken.
Mäsktunnan är nästan helfull när detta moment är färdigt.
Efter mäskningen är vörten helt fri från även det finaste dis vilket är svårt att fånga på en bild med kort skärpedjup.
När mäskningen är slut flyttar jag slangen från flytande locket till kulkopplingen på vörtpannan. Så fort elementen är täckta drar jag igång fullt ös och lägger på ett annat flytande lock.
Nära kok och skummet är kritvitt och krämigt.
Mittelfrühn är så klen i år att jag drygade ut med lite Magnum på 60m.
Redo för kylning.
Men först en whirlpool för att slippa få humle eller druv i vare sig plattvärmeväxlare som jästank.
Återigen helt disfri vört av gyllene kulör.
Jästen denna gång, Fermentis S-189 som jag hade kvar en slurry av.
Sommartid när kranvattnet är varmt kommer jag inte ner tillräckligt i temp som jag vill tyvärr.
Kladd, slask och blask.
| H33. Lindhs Helles (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 29890 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 340 g
Recommended starter size: 28.54 L / 2451.9 Billion cells. |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Humleserien del 2 – Hersbrucker
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)
Det här är del två i det jag kallar Humleserien där huvudsyftet med bryggningarna är att lära känna humlesorter på djupet och förhoppningsvis hitta några nya favoriter längs vägen. Om första delen med HBC 586 var provsmakning av ny och tredig ”IPA-humle” så är denna omgång raka motsatsen, en tysk gammal doldis. Humlesorten Hersbrucker kommer från början från den tyska Hersbruckregionen som ligger i Franken strax öster om Nürnberg, en timmes bilkörning söder om Bamberg men två norr om München. På senare år odlas den främst i Hallertau men även i Spalt. Hersbrucker är en vida använd humlesort även om den idag används mindre jämfört med storhetsåren under 70- och 80-talet. På senare år har många bryggare gått över till Hallertauer Mittelfrüh eller Tradition istället. Med en utpräglat låg alfasyra runt 2-3% och låg cohumulonehalt används Herbrucker främst som aromhumle och till mildare, icke humledrivna lageröl. På grund av dess ursprung lämpar den sig även utmärkt i Frankiska maltdrivna öl som t.ex. kellerbier. Doft- och smakmässigt har den en tydligt kryddig karaktär med inslag av citrus, örter, jordighet men kan även dra åt frukt och menthol. När jag doftar i den nyöppnade påsen känner jag främst kåda, citrus, örter och lite gummislang.
Herbrucker data
Alfasyra: 3 – 5 %
Cohumulonhalt: 17 – 25 %
Mängd oljor: 0,5 – 1,3 ml / 100 g
Lagringstålighet: God, 55%-65% av alfasyran kvar efter 6 månader i 20 °C.
Möjliga ersättare: Mount Hood, Tradition, Mittelfruh
Finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager.
Receptet
Herbrucker är som sagt känd för sin låga alfasyra och eftersom förra odlingsåret var exceptionellt dåligt landade just min påse på 1,8%. Då mitt standardiserade recept för denna serie är en 5-6%-ig APA så kändes 11,9 IBU verkligen i klenaste laget. Minst 25 IBU vill jag ha till denna öl, alltså tillsatte jag även 10g Magnum på 45 min, något som inte borde påverka smakprofilen i större utsträckning. Humlegivorna är samma som förra gången och samma som jag tänkt ha genom hela serien: 100g humle dvs 10g/l, uppdelat på 50g på 20m och 50g på flameout. Jag landade lite högt i OG första omgången så jag justerade från 1.055 till 1.050 i receptet.
Bryggningen
Bryggdagen började med vattenfyllning och maltkrossning som vanligt. Sen fick jag för mig att min fru skulle ta någon bild på mig när jag mäskade in för att ”göra inlägget lite mer levande”. Samtida med mitt fåfänga poserande glömmer jag såklart att ha i nedre filtret i maltpipan vilket kunde gjort att jag i ren ilska och uppgivenhet avbröt bryggdagen men så lätt ska inte lite kladd sänka mig. Med ett så pass smidigt bryggverk som #BM10 kunde jag med relativ enkelhet hälla över rubbet i en hink, spola ur bryggverket och sedan hälla tillbaka allt igen. En del städande senare var jag på småsurt humör och ville gärna fokusera på annat under resterande bryggdag; korvrökning och knivslipning. Är det verkligen klokt att göra tre saker på samma gång? Jo om man gillar kladd och städ, då är det ett genidrag för självklart missade jag uppkoket som kokade över. Aldrig tidigare har jag uppskattat den nya IP-klassade displayen på #Braumeistern så mycket.
Trots eller troligtvis tack vare den idiotiska inmäskningen fick jag ett större utbyte än planerat. Maltsänkningen från 1.055 till 1.050 gav OG 1.054 och mer än 10l i hinken, inte enligt plan. Fast korven blev riktigt bra och som planerad…
Vattenvärmning till 65°C även om jag satt första rasten till 63°C. Detta för att malten sänker temperaturen en del men även för att den lilla massan inte håller värmen så bra under själva inmäskningen.
5% Weyermann Barke Münchner för både brödig smak, större kropp samt färg. Nej mitt 17mm är inte så här raktecknande utan bilden är kraftigt restituerad i Capture One.
Dagens tyskalektion: ”Malt, ölets själ”
”Näe men om jag lägger upp mise en place så kan väl inget gå fel eller glömmas?”
Se hur glad jag är, helt ovetande om att jag inte har en keps på huvudet utan en idiotkapsyl.
Varning för starka bilder! Ut med all mäsk, spola rent och sen tillbaka fast på rätt sätt. Det tog jag inte några bilder på utav ren ilska och besvikelse.
Allt glömt, förlåtet och färdigmäskat.
Ser skapligt ut trots haveri. Färgskiftningen kommer av blandljus från lysrör och fönster, jag har inte mäskat My Little Pony.
Till mitt försvar var det ändå ganska länge sen jag kokade över.
IP65-klassningen, vad betydde den nu igen? Första siffran är skalan för fasta partiklar (sand/damm) och andra siffran är vätska. Nummer 6 är det högsta värdet i fasta partikel-skalan och det betyder att displayen är helt dammtät, även mot de alla minsta partiklarna.
Dess andra siffra (nr 5) är ungefär mitt i skalan på skydd mot vätskor vilket motsvarar att displayen står emot en vattenjetstråle på 6,3mm under 1 minut med 12,5 liter/min flöde och 30 kPa/4.4 psi tryck på ett tre meters avstånd, direkt riktad mot kontrollenheten från valfri vinkel, helt utan några skadliga effekter. Fast kladdig kan den bli ändå bevisligen.
Magnumvägning för ökad beska.
Nästan allt kladd gick bord med lite fuktigt hushållspapper.
Om jag orkade sila vörten efter denna mindre mysiga bryggdag? Slarvdekantering var ordet sa Bull.
Provsmakning
Halmgul disig öl med hög skumkrona.
Den kraftfulla doften domineras av örter (främst oregano) och citron på stor nivå. Vanilj, säd och trä på medel nivå. Lättare inslag av vitpeppar och te där den första skulle kunna vara en fenol som går att härleda till jäsningen. Helhetsintrycket på doften drar åt ”generisk humlekotte”.
Kraftigt humlad i smaken och lättare inslag av malt.
Lättare syrlighet i eftersmaken.
En viss pudrig munkänsla och medel kropp.
Medelstor till stor beska.
Medel kolsyra och inga tydligare alkoholtoner.
Kommentar
Alfasyra är verkligen inte allt när det kommer till humle. Det här ölet får verkligen Hersbrucker att ta för sig med riktigt kraftig humlearom och smak. Trots sin låga alfasyra tycker jag ändå Hersbrucker hör hemma i en tysk pils eller mellan mörk lager men tror den skulle vara för dominant i t.ex. en helles. God öl på flera sätt men Herbrucker kommer inte segla upp bland mina favoriter. Det finns något lite jolmigt i helhetsbilden som stör mig, en saknad av friskhet.
Recept
| Humletest nr2 Hersbrucker (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2272 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 108 g
Recommended starter size: 0.00 L / 109.8 Billion cells.
BrewNotes Ca 74 Tastenotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Helles (H32) i SS Brewtech Unitank
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)
Den här bryggning är min första omgång i SS Brewtech Unitank men jag kommer behöva använda den ett antal gånger innan jag kan skriva en ordentlig utvärdering. Istället kommer jag i detta inlägg att lägga fokus på jästen som denna gång är torrjästen Fermentis S-189 som jag inte testat tidigare. S-189 kommer från början från Hürlimann-bryggeriet i Schweiz och används av en rad kommersiella bryggerier. Den har en neutral smakprofil och rekommenderas för råvarudominerade lager- och pilsneröl. Den producerar låga nivåer av estrar/fenoler och framhäver örtig och blommig humle. 80-84% utjäsningsgrad och högflockulerande. Rekommenderas jästemperatur är 12-18°C men jag kör inte lageröl över 10°C ens när jag jäser under tryck. Förutom att finnas i klassisk 10,5g-förpackning så säljer nu Humlegårdens Ekolager den och andra torrjäster i 100-g förpackning, perfekt för oss som brygger lite större satser runt 100 liter.
Fermentis och E2U-konceptet
Fermentis är en fransk jästtillverkare som grundades 1997 och företaget är en del av Lesaffre Group som är en av världens ledande producenter av jäst. De producerar jäst till både vin, cider och öl och deras huvudsakliga fokus är torrjäst som de numera kallar de flesta för Easy-2-use (E2U). Easy-2-use är ett koncept som syftar till att göra det enklare och smidigare för nybörjare att brygga öl. Det bygger på att jästen redan är förberedd, aktiv och färdig för att användas vilket innebär att bryggaren inte behöver aktivera jästen själv genom rehydrering med vatten eller förkultur via vört.
Rehydreringens vara eller icke vara
Vikten av att rehydrera sin torrjäst har det diskuterats om fram och tillbaka genom åren och Fermentis själva rekommenderar inte längre rehydrering efter att det har gjorts gedigna tester. Letar man runt bland torrjästtillverkare går det dock fortfarande hitta meningen ”behövs inte för normalstarka öl” så vid starka öl eller vintillverkning verkar det som att det fortfarande eventuellt kan ha en positiv effekt. Fermentis skriver att vid direktpitch ”There is the potential for a slight loss in viability (approximately 3-6%) but that will not impact the fermentation at all.”
Så här beskrev jag kortfattat rehydreringens teori och praktik i jästkapitlet i min bok:
”För att få ut så mycket som möjligt av sin torrjäst är det bättre att lösa upp den i vatten innan man häller den i vörten. Den höga sockerhalten i vörten kan spräcka jästcellens membran men om man rehydrerar den, d.v.s. löser upp den i vatten först för att sedan låta cellen själv långsamt byta ut vattnet mot vört, överlever upp till 50 % fler celler än vid en så kallad direktpitch. Så här rehydrerar man:
Ta 1 dl vatten per torrjästpaket på 11g och koka i en ren glasburk (utan lock) i mikron 1–2 minuter. Lägg på ett lock eller lite plastfilm och låt svalna till ca 25–30 °C beroende på jäststam. Häll i torrjästen, rör om och vänta minst 15 minuter, ett ljust och fluffigt skum ska bildas. Sedan är jästen redo för att jäsa vört utan att gå sönder.”
På plussidan finns alltså en chans att något fler jästceller överlever (men inte 50% mer som man sa förr) vilket ger en stabilare och snabbare jäsning med mindre risk för oxidering, felsmaker och för högt FG. På minussidan finns det alltid en kontiminationsrisk med rehydrering samt att det är ett extra moment att koka och kyla vatten. Om jästtillverkarna själva avråder från rehydrering bara för att göra det extra enkelt att använda eller om det faktiskt inte har någon effekt låter jag vara osagt och vill man djupdyka i ämnet kan man läsa denna rapport eller lyssna på denna podd. För min egen del är jag oftast för lat för att rehydrera och tycker det fungerar bra ändå. Skulle jag jäsa en bock eller kraftig stout skulle jag överväga att antingen rehydrera eller tom. göra en förkultur, även på torrjäst. Jag bad Googles AI Bard att ta fram information om Fermentis E2U och fick en ganska generisk sammanfattning av Fermentis hemsida men jag fastnade för sista stycket som jag tyckte sammanfattade hur jag själv tänker kring torrjäst:
”Fermentis Easy-2-use är ett bra alternativ för nybörjare inom ölbryggning som vill komma igång snabbt och enkelt. Om du är en erfaren ölbryggare kan du välja att rehydrera Fermentis Easy-2-use-jäst. Detta kan ge dig en bättre öl, men det är inte nödvändigt.”
Bryggningen
Bryggdagen fortlöpte utan några större konstigheter. Med 69,6°C mäskvatten fick jag 65°C i mäsken i början vilket snart sjönk till önskade 63°C där jag stannade kvar 45 minuter. Jag fick igång cirkulationsflödet ganska snabbt denna gång då jag lärt mig hur den större slangen behöver fyllas i lägre position först. Preboilmätningen med refraktometer gav som vanligt ett glädjevärde vilket jag tror beror på skiktat vört så varför jag fortsätter att mätta detta värde är oklart.
Jag samlade cirka 135 liter vört till koket innan det kom för mycket luft i slangen var på jag skiftade flödesriktningen till min 36l Patina-kastrull där jag kokade mig en gräsklipparöl. Humlen hade jag tänkt köra med Tradition men det hade jag ingen hemma så det blev Hallertauer Mittelfrüh istället vilket passade utmärkt till jästens örtiga/blommiga egenskaper. Jag fick även dryga ut med 50g Hallertauer Magnum för att justera IBUn till en rimlig nivå. Mittelfrühn från den senaste skörden har bara en alfasyra på 2,8% så då går det åt lite väl mycket pellets för att nå mina önskade 20 IBU. Stammvörtstyrkan landade på 1.051 vilket var en del över planerat men det där med att spä ut med vatten har aldrig riktigt varit min grej.
Jäsningen
Jag startade jäsningen direkt på 1.0 bar 10°C som jästen själv fick bygga upp trycket till. Efter några dagar testade jag att höja trycken till 1,5 bar men då avstannade jäsningen. Jag höjde temperaturen till 12°C men det hjälpte inte så då släppte jag lite tryck ner till 1.2bar och lite senare ökade jag tempen till 15°C och då tog jäsningen rejäl fart igen. FG stannade på 1.008 då jag gjorde en kallkrash till 0.0°C inställt på kontrollpanelen men jag hade bara -3°C i glykolkylaren så jag nådde inte riktigt hela vägen ner. På grund av utlandsresor blev ölet kvar i lagringstanken några veckor innan jag mottrycksflyttade till fat för vidare lagring, nu på -1°C.
SS Brewtech Unitank med glykolkylaren 1/5 HK, redo för att ta sig an jäsningen.
Huvudingrediens till denna helles var Weyermanns Barke pilsnermalt.
Weyermann har förutom cirka fem basmalter (fler om man klassar Münchner och Vienna som basmalt) en stor mängd olika maltsorter där en del visas väldigt vackert i denna tavla. Jag kommer genomföra en rad olika malttester inom en överskådlig framtid vilket kommer blir både roligt och lärorikt är min ambition.
Vattenflytt eller inmäskning på gång. De större slangarna med TC-kopplingar till Riptidepumpen fungerade utmärkt denna gång.
Den nykrossade malten på plats i mäsktunnan där bryggvattnet fylls på underifrån (underlet).
Flytande lock med anslutning till recirkuleringsslangen.
Lite kladd hör bryggningen till och extra mycket vid start av recirkulering.
Oerhört elegant lösning på att få min Gresingertermometer att stå upp. Plastad ståltråd från något sladdinköp får duga i väntan på bättre lösning.
Jag har en dedikerad hink till Saniclean och förutom att kunna dränka diverse småting som plattvärmeväxlaren så har jag även monterat en kran på den för att kunna desinficera slangar. Det här borde jag gjort för 10 år sen…
Mycket vacker vört i recirkuleringen. Kristallklar även om det inte syns så bra på bilden.
Efter att resterande 70 liter nästan kokande vatten kommit på plats för att höja temperaturen från 63° till 72° och recirkulera en halvtimme flyttades slangen tillbaka till vörtpannan.
Kritvitt skum vid uppkoket och ja jag fiskar fortfarande upp det med en hålslev och det av tre anledningar: 1. det minskar risken för överkok. 2. proteinerna ska avlägsnas förr eller senare ändå och jag har hellre en mindre mängd druv i whirlpoolen för att minska risken att det fastnar i min plattvärmeväxlare. 3. druvet/skummet blandar sig med humlen och kan eventuellt ge lite sämre utbyte av densamma. Eftersom jag ändå står och övervakar kokstart för att sänka värmen från max till 60% kan jag lika gärna skumma av.
Örtig och blommig humle av noblaste sort.
Till min huvudsakliga sats lakar jag inte på grund av den ökade syresättningen men för att inte slösa på något maltsocker så gör jag ibland en separat sats. Kalla det för partigyle om ni vill, jag kallar det gräsklipparöl. Förutom att laka mäsken lite så samlar jag även ihop vört från slangar, PVV och det sista från whirlpoolen. Nej, denna öl blir inte enligt lågsyremetoden.
Temperaturstyrningen smygstartades lite för att få ett försprång eftersom sommarvattnet inte får ner vörten så lågt som jag önskar. Den här touchdisplayen styr en dränkbar pump som ligger i glykolkylaren men även en värmedyna som sitter runt unitankens kon. Någon värme kommer dock inte behövas just till denna lagerjäsning mitt i sommaren.
Helt genomskinlig vört från kokslutet och påväg till unitanken. Jag är tillbaka på golvposition efter att ha laborerat med en hemmabyggd stål-och-plexi-konstruktion som jag inte blev riktigt nöjd med. Till min tidigare hemmasnickrade bryggbänk hade jag en fast montering men blev inte helt nöjd med det heller eftersom rengöringen på plats inte blev då smidig. Jag vill inte ha något stående vatten i varken pumpen eller plattvärmeväxlaren eftersom det skulle kunna leda till rost i förlängningen. Stora bryggerier har inte detta problem eftersom de brygger dagligen, det hinner ändå inte torka innan det är dags för nästa bryggning.
Från kokande till 19°C med snabbt flöde sommartid. Jag ogillar vintern och dess mörker men en positiv sak (kanske den enda?) är att jag går ut 10°C från kylaren. Jag pitchar direkt på 20°C även om jag sedan kyler vörten i jäsningen till 10°C. Det ger en lite sämre start på jäsningen men jag tror att jästen ändå skyddar vörten från oxidering istället för att vänta på att vörten har rätt temp och pitcha först då.
Det finns massor olika sätt att fylla denna unitank med vört men jag kör från näst lägsta porten och fyller underifrån denna gång. Med bra torrjäst eller en pigg förkultur minskar behovet av syresättning av vörten.
Provsmakning
Kristallblank, gyllengul öl med mycket stabil och hög skumkrona som ger vacker lacing för varje klunk.
Doften är kraftfull och mångfacetterad med stora toner av vanilj, säd, halm/hö, örter, blommor. Det finns en mindre not av cederträ som känns elegant.
Ren doft helt utan felsmaker eller störande obalans.
Smaken är sädigt maltig på stor nivå med medelstora dock tydliga inslag av blommiga örter.
Medel beska för stilen.
Medel kolsyra.
Välintegrerad alkohol.
Medelstor kropp och len munkänsla.
Kommentar
Ytterst rensmakande och väldigt lättdrucken helles som troligen är en av mina bättre jag gjort. Om det beror på ny jäst, tryckjäsning eller att själva bryggdagen gick bra vet jag inte. Jag tyckte att färgen kanske var i ljusaste laget först när det var ett uns dis kvar men när den klarnade helt så var den perfekt. Det gjorde dock att jag blev lurad till att justera upp Münchnermaltmängden till nästa omgång som redan nu är i lagringsfasen.
| H32. Lindhs Helles Gold (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 31111 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 230 g
Recommended starter size: 29.00 L / 2687.4 Billion cells. BrewNotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Humleserien del 1 – Yakima Chief HBC 586
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)
Senaste åren har mitt bryggintresse riktat sig allt mer mot att förfina bryggmetoden och mitt bryggverk. Ölstilarna jag brygger blir allt färre även om jag fortfarande botaniserar en del bland nyheter och klassiker på Systembolagets hyllor. Vissa öl eller ölstilar räcker det för mig med en burk någon gång ibland medan andra vill jag dels dricka mer av och dessutom har ett stort intresse av att brygga själv, t.ex. weißbier eller helles. För att väga upp det här börjar jag nu ett nytt projekt som kommer löpa över en längre tid där jag ska utvärdera humle- och maltsorter, nya som gamla.
Detta är första delen av Humleserien och metoden är enkel; att med ett standardrecept där malten och alkoholhalten får stå tillbaka smakmässigt, brygga med samma mängd humle fast olika sorter varje gång. Grundölet ska vara ljust och runt 5% och för att få en snabbare turnaround-tid har jag valt en neutral alestam som jag jäser i det svalare området så inte estrar och fenoler blir framträdande. Humlen delas 50/50 i två givor, 20 min och kokslut eftersom jag dundrar på med 10 gram per liter och vissa sorter har hög alfasyra. Med andra ord en american pale ale som kommer hamna mellan 25-50 IBU. Samtliga humletester kommer bryggas i #Braumeister 10, kommande malttester har jag inte satt metoden för ännu.
Yakima Chief – HBC 586
Först ut i detta test är HBC 586 från humleproducenten Yakima Chief nära Washington pch som finns att köpa ho Humlegårdens ekolager på denna länk. Yakima Chief Hops är ett 100% odlarägt nätverk av familjeägda humlegårdar och som funnits i över 30 år. Själva humleodlandet i området har däremot en historia som sträcker sig till 1860-talet och består i dag av uppåt ett 20-tal stora humlegårdar där minst 15 ingår i Yakima Chief Hops. Företaget har även humle från andra områden runt hela jorden och tillhandahåller förutom en rad humlebaserade produkter även analystjänster (t.ex. IBU) och utbildningar.
HBC 586 är en så kallad experimenthumle från Hop Breeding Company (HBC) vilket innebär att den har fullgoda egenskaper för odling och ölproduktion men inte testats tillräckligt mycket på marknaden för att ges ett eget marknadsbärande namn ännu. Att hitta ett riktigt bra kommersiellt framgångsrikt namn som t.ex. Amarillo eller Citra kostar mycket reklambyråpengar och det lägger man på sorter man vet kommer kunna sälja mycket av och helst tar patent på. I skrivande stund hittar jag fem stycken HBC-experimentsorter som går att köpa men nya tillkommer eller försvinner regelbundet. HBC 586 har valts ut genom en hybridpolinering mellan en honplanta av den ickepatenterade YCR 21 och en hanplanta med det sexiga namnet 01239-2. Resultatet är en högalfahumle på 12-13% med tropiska fruktdofter som citrus, mango och guava men även lite svavel och örter.
Bryggningen
Bryggningen startade i ett för mig ovanligt stökigt bryggeri pga tidigare bryggning, vilket gjorde att det passade bra att brygga med Braumeister #BM10 som är väldigt självgående och lätt att brygga med. Uppstart, dvs vattenfyllning/krossning/inmäskning tog inte mer än 10 minuter om inte kaffepausen för vattenuppvärmningen räknas med. Jag fyllde upp vatten till där mittpinnens gängor börjar vilket är 15,7 liter. Värmde till 2°C över tänkt mäsktemp på 64°C eftersom malten sänker temperaturen vid inmäskning. Sen tappade jag ur knappa 2 liter för att hamna i rätt nivå i bryggverket för inmäskning. Därefter hällde jag i hälften av malten, rörde om och sen andra hälften och rörde om. I med fint och grovt filter, låspinnen och muttern. Slutligen fyllde jag vätskenivån tills strax över maltrörets topp för att undvika plask under själva recirkuleringen i mäskprogrammet. Kvarvarande vatten, drygt 1 liter sparade jag till lakningen.
Efter att ha städat hela bryggeriet, gått en långpromenad och gjort lunch till barnen så var mäskprogrammet färdigt. Upp med maltröret, laka med 1l samtidigt som bryggverket värmde mot kok. Strax före kok lyfte jag ur maltröret och skummade av ytan. 40 minuter in i koket åkte 50 gram humle i och vid kokslut samma sak. Kylningen med kylmanteln gick skapligt trots det varma sommarkranvattnet. Eftersom bryggverket är så litet och smidigt så lyfte jag hela rubbet och dekanterade ner i jäshinken istället för att köra den långsamma varianten via kranen. 10,5 liter i hinken på 18°C och 10 gram torrjäst. OG landade på 1.055 vilket var 5°Ö högre än planerat vilket passade bra då beräknad IBU enligt Beersmith skulle landa på 89 före jäsning.
Diskningen tog några minuter i vanlig ordning då det är så lätt att dela komma åt alla delar men även att skölja ur bryggverket. Jag lägger det bara på sidan på diskbänken och kan spola ur det rakt ner i vasken. Ingen kylspiral att diska heller tack vare kylmanteln.
Jäsningen var igång morgonen därpå och efter 4-5 dagar flyttade jag vörten till ett 9l corneliusfat, lät det stå någon dag till för eventuell slutjäsning samt påkopplat kolsyra. Sedan fick fatet stå 2 veckor i -1°C i min lagerfrys innan den bars upp till kegeratorn i köket för att provsmakas.
Uppstart med vattenvärmning medan jag vägde och krossade malten.
Basmalten till humleserien är den mycket aromatiska och fylliga Weyermann Barke pilsnermalt.
Istället för mjölksyra tycker jag det är enklare att hamna rätt i pH genom att använda mig av syramalt. 2% av maltnotan för ljusa öl ger mig ett mäskpH på 5,4 och det stämmer i princip alltid.
Saltvägning och kaffe, det är sen gammalt.
Vattentemp redo, dags för malt! Jag orkar inte lägga in alla recept på MySpeidel.com så jag har några standardmäskprogram som jag kör med, därför stämmer inte receptet exakt i bilden utan är mitt HochKurz-program som jag laddat in, precis som på de två tidigare generationernas Braumeister. Vill man skapa recept i andra program än MySpeidel (t.ex. Beersmith eller Brewfather) så finns det XML-import så man behöver inte knappa in all data en extra gång bara för att få in det i bryggverket.
Tomt maltrör på plats med gummipackning i botten samt govt och fint filter. Glömmer man någon av dessa tre blir det inget roligt, tro mig.
Sista hälften av malten på plats men inte omrörd ännu.
Omrört med två filter och låsanordning (muttern och plattan/pinnen) på plats. Här har jag inte toppat upp vätskenivån ännu.
Mängden vatten jag tog ut före malten skulle i och där cirka hälften återfördes till bryggverket för mäskningsprogrammet.
En mäskning senare är vörten kristallklar även om det inte syns här på grund av en del skum. Lakningen tog jag tydligen ingen bild på denna gång.
Lite trista proteiner vid uppkok vilket jag löste snabbt med en hålslev. Jag har testat att använda en finmaskig sil men kommit fram till att hålslev är effektivare, även i 2HL-bryggverket.
Klar och fin vört i koket fram tills all humle skickades i.
Kylning.
Vört i jäshink med lite humle som råkade hänga med, det tar jag inget extra för.
Skölja ur det värsta, skrubba lite med mjuk svamp och diskmedel, skölja igen och ställa uppochned.
Provsmakningen
Gyllengul disig öl med medelbra skum som håller sig några minuter på toppen.
Doften är väldigt intensiv av parfymerade humlearomer där citrus och grape dominerar.
Medelstora inslag av övermogen papaya, mango och lite jolmig kiwi. Rejält potent humlearom! Uns svavelrök finns i bakgrunden ihop med kåda och lite gummislang.
Av maltaromerna märks sädiga, halmiga dofter ihop med lite vetedeg.
Kraftig beska som är lång och rivig likt CaSO4 är ibland.
Stor kropp, fyllig munkänsla som är lite kladdig.
Medelplus alkoholupplevelse.
Medel kolsyra.
Kommentar
Mycket god öl med en närmast överdrivet stor humleupplevelse. Humlen är ytterst potent med många dimensioner eller nivåer där främst citrus och tropiska frukter är i framträdande position. Ölet är mycket somrigt och friskt men saknar den där gräsklipparölkänslan där man genast fyller på det tomma glaset igen vilket jag tror beror på den något för höga alkoholhalten. Humleupplevelsen kan beskrivas som någonstans mellan en torrhumlad APA och en NEIPA. Mer humleintensiv än även en torrhumlad APA men med mer beska än en NEIPA. Malt- och jästdelen av ölet är goda och inget att anmärka på.
HBC586 får ett mycket högt betyg från mig. Den passar bra i kraftigt humledrivna öl som IPA eller NEIPA. Till andra mer maltdrivna ölstilar tror jag den kan bli för dominant, även i mindre dosering.
Recept
| Humletest nr1 HBC586 (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2494 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 100 g
Recommended starter size: 0.00 L / 111.7 Billion cells.
BrewNotes Ca 74 |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer