Posts in Category: Bryggning
Helles (H36)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Mitt recept för helles är mer eller mindre spikat vid det här laget men det betyder inte att jag inte testar andra varianter för variationens skull. Denna omgång var jag sugen på en något svagare helles vilket brukar kunna passa bra till försommaren och dess trädgårdsslit. Med svagare menar jag främst lägre OG eftersom FG kan följa med lika mycket ner, dvs att 1.050 till 1.010 ger samma alkoholstyrka som 1.045 till 1.005. Angående FG så har jag alltid en strävan efter lägsta möjliga eftersom jag kraftigt ogillar restsötma och inte har några problem med ölets fyllighet eller kropp. För mig är all standarddöl (ca 5% med OG 1.040-1.050) med över 1.010 i FG inte färdigutjäst. 1.007-1.008 är mitt mål även om jag inte alltid når dit.
Dagens recept
Basmalten blev en blandning av främst Weyermanns Eraclea med lite stöd från samma tillverkares Extra Pale Premium Pilsner eftersom det fanns malt kvar sedan mitt stora basmaltstest.
För att få brödigare toner och extra stöd till denna något ljusare helles hade jag i 5% Barke Münchnermalt. Om Münchnarna (?) skiljer sig lika mycket åt som mellan pilsnermaltsvarianterna av Barke låter jag vara osagt eftersom jag inte testat sida vid sida. Det finns så många tester jag skulle vilja göra men tiden är en rejäl begränsning.
Humlemässigt satsade jag på Tettnang för lite citrustoner och Hallertauer Mittelfrüh för blommighet och örter. Mitt gamla storpack Saphir börjar ta slut men fick agera IBU-stöd på 60 min eftersom förra humleskörden gav lägre alfasyror än vanligt.
Jästen blev en 2l tjockslurry på klassikern Fermentis 34/70 vilket säkert var 100% överpitch men eftersom jag brygger ganska sällan delar jag inte upp sparad jäst i flera kärl som matas utan istället skördar jag en lite mindre mängd och kör istället med hela varje gång. På så sätt håller den sig fräsch och i rotation. Underpitch 50% kan ge upphov till felsmaker men kanske främst en seg jäsning och eventuellt dålig utjäsning. Rimlig överpitch tycker jag inte ger några negativa effekter utan det är när man kommer upp i flera gångers överdos (200-1000%) som det kan ge jästiga smaker eller tydlig autolys om slurryn har åldern på fel sida.
Bryggdagen
Min bryggdag har jag beskrivit detaljerat så många gånger nu så denna gång blir det endast fokus på avvikelser. När jag brygger med stora bryggverket fyller jag först min mäsktunna med den nykrossade malten och därefter på med mäskvattnet underifrån men denna gång hände något märkligt. Malten klumpade ihop sig till ett mindre berg som låg och flöt och följde med vätskenivån upp innan jag ”punkterade” och allt dök till botten som Titanic. Mindre mäskbollar som en tennisboll i storlek har jag varit med om även om det är ovanligt med denna inmäskningsmetod men att maltmängd som en fotboll var något nytt och långt ifrån optimalt för lågsyremetoden. Jag kör alltid med samma vätskepump på maxflöde så det kan inte ha varit orsaken. Malten och krossningen såg ut som vanligt men längre har jag inte kommit i tankeverksamheten kring detta udda fenomen.
Betarasten hamnade på 63,8c och alfan på 71,8 helt enligt plan. 10 liter vört kokade bort denna gång mot de 12 jag brukar landa på. Jag prickade exakt mitt tänkta OG på 1.044 vilket skulle kunna ge mig 4,5% ABV men troligtvis något högre.
Jag undviker svinn och samlar alltid extra vört från mina bryggdagar men jag brukar varken varken mäta vörtstyrkor eller volymer. Denna gång ville jag dock mäta hur mycket vört som blir stående i plattvärmeväxlaren, pumpen och mina långa slangar som skickar vörten till jästanken i ett annat rum. 1,2 liter handlar det om ”och det är ju öl det med” som jag brukar säga.
Efter koket testade jag att sätta en TC-Gardenakoppling på vörtpannans kran och sedan en slang direkt till avloppsröret. Tanken var att likt större bryggerier bara spola ut druv och humlerester men kranen och/eller slangen visade sig vara för klent dimensionerade och flödet blev för segt. En hel del humle fastnade och det krävdes alldeles för mycket vatten för att göra metoden försvarbar, inte var det smidigt heller. Nej, att skopa ut merparten bös med min förkortade snöskyffel som jag skopar drav med gäller hädanefter även till humle och druv.
Korslagd Lauterhelix och en silduk i stora utloppet av två anledningar. Dels vill jag inte ha ner en massa mäsk där men jag har också märkt att det är enkelt att tömma dravet på sista vätskan den vägen så dravet blir enklare att hantera.
Skaplig krossning fast delvis något för halverade skal.
Brewtools mäskpaddel med skruvdragare vs den stora manuella åran som ligger t.v. på diskbänken. Båda är bra på sitt sätt och jag har ingen favorit i nuläget.
Inmäskad trots lite intressant start.
Bra beta-temp.
Testar mig fram med nya lock och det blir bara sämre och fulare för varje gång.
Andra delen vatten plats. 5-7 liter till hade gått i om jag hade velat maxa.
Ljust och skapligt genomskinligt.
Vitt och fint skum vid uppkok.
Dagens humlesorter.
Mjölksyra vid 10 min kvar av koket för att sänka pH och få bättre proteinutfällning. Sedisol för att ytterligare hjälpa till. Jästslurry på 2 liter efter att övre delen vaskats.
Det är svårt att fota en whirlpool men det är en virvel iallafall.
Fortfarande inte nöjd med hur min kylning ser ut eller är ihopkopplad. Jag vill inte vara på golvet och en vacker dag kommer jag snubbla på någon slang.
Från nästan kokande till 10-11°C med bra flöde.
Provsmakning
Gyllengul öl med stadig skumkrona.
Doften är tydligt halmig med en medel örtighet. Ljus malt dominerar ihop med en tydlig gräddighet.
Maltig men lätt i smaken med ett uns syrlighet och medellätt vanilj.
Låg beska men medel för stilen.
Lång eftersmak.
Väldigt rensmakande och inga felsmaker.
Kommentar
Fräsch och mycket god öl med hög hinkabilitet. Dock inget som sticker ut smakmässigt vilket gör den lite anonym och den lämnar inget större bestående intryck. Alkoholstyrkan landade tillslut på ca 4,8% vilket var något högre än planerat men det gav lagom stöd för smaken. Hade gärna haft lite mer humlearom i just denna även om det är en låghumlad stil.
Recept
| Lindhs Helles (H36) – (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 30610 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 400 g
Recommended starter size: 10.59 L / 2356.5 Billion cells. BrewNotes Tastenotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Weißbier (W46)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Nu när det bara några få dagar kvar till en efterlängtad och välförtjänt semester så känns det lite märkligt att skriva om denna bryggning som skedde mitt under en pågående snöstorm i februari. Bryggandet har pågått i nästan normal takt under våren/försommaren men några av de senaste inläggen har tagit en hel del tid att sammanställa så jag har halkat efter i rapporterandet av ordinarie bryggningar.
Den här weißbierbryggningen är egentligen lite synd att kalla för weißbier då jag dels inte hade ens i närheten av tillräckligt med vetemalt hemma men även för att receptet inte låg någon djupare tanke bakom mer än att tömma maltförrådet. I receptet längst ner på sidan står det 58% Weyermann Barke pilsnermalt men det stämmer inte för det var tre olika pilsnermalter totalt.
Något annat som saknades var kalciumklorid som tog slut för någon bryggningen sedan och i väntan på beställning av diverse övriga inventarier så använde jag istället kalciumsulfat som jag inte tycker passar i speciellt många ölsorter. Jag drog ner kraftigt på mängden för att undvika smakgenomslag och istället bara öka kalciumhalten något. Inte heller humlesorterna valdes med omsorg för smak mer än att de bägge var tyska. 100g Herbrucker på 15m och resten Saphir och lite Spalt på 60 min för att nå 16 IBU efter kok vilket blir något mindre efter jäsningen. På tal om jäsning, även min favoritveteöljäst var slut men som tur var hade jag en gammal sparad slurry som fick duga. Jag brukar aldrig spara jäst från veteöl eftersom den tenderar att inte få samma smak i kommande generationer om man inte skördar från kreusen vilket jag lyckats halvsabba en jäsning med. Jag brygger dessutom veteöl för sällan för att spara jäst på detta sätt men nu hade jag ändå gjort det av någon oförklarlig anledning.
Bryggdagen
Jag brukar värma 170 liter i normalfall men ibland blir det lite svinn vid slangbyten så jag hade i 5 extra denna gång men allt gick åt så jag kunde ha gjort ytterligare lite. På grund av slarv flyttade jag lite för mycket vatten i första mäsksteget så betaamylasrasten hamnade på 66°C istället för planerade 63°C. Efter omrörning och 45 minuter cirkulation via pump fyllde jag på med resterande vatten. Recirkuleringen sköttes som vanligt av min Riptide-pump till mitt flytande lock ovanpå mäsken men denna gång testade jag att dra slangen genom hålet/locket jag vanligtvis har på vörtkokaren. Tanken var god men det var oerhört svårt att fästa slangen på slangnippeln utan att sänka locket under ytan. Slangkrånglet kan ha bidragit till luft i systemet för det var en hel del bubblor i slangen genom första halvan av mäskningen. Trots detta såg skummet vid uppkok vitt och ickesyreskadat ut men jag är ytterst tveksam till hur denna omgång klarade sig lågsyremässigt.
Koket startade på 140 liter och slutade på 128 så 12l flög ut genom fönstret. Stammvörtstyrka på 1.051 vilket gav en alkoholhalt på cirka 5,7% och jag skriver cirka eftersom jag inte mätte FG eftersom jag spundar i fat, dvs flyttar den jäsande vörten med 4-5°Ö kvar för naturlig kolsyrning. Denna metod rekommenderar jag inte till nybörjare som inte har stenkoll på vad FG beräknas landa på eftersom det i bästa fall blir för mycket eller för lite kolsyra men i sämsta fall kan leda till explosioner.
Jag lakar inte mäsken på traditionellt sätt när jag brygger med lågsyremetoden och med denna setup utan kör mer som med BIAB-metoden att allt vatten är med från början. Eftersom det blir en hel del vört stående i slangar, plattvärmeväxlare och i whirlpoolen då jag inte vill riskera att få humle i plattvärmeväxlaren känns det ändå logiskt och ekonomiskt att samla denna vört och göra något av. Därför brukar jag spola lite kallvatten genom den helt tömda maltbädden och sammanföra samtliga till en sidobatch eller slaskbatch om men hellre vill kalla den för det. Denna gång körde jag två omgångar med tio liter vardera och efter ett kortkok blev det totalt 23 liter vört på OG 1.044. Gräsklipparöl kan man kalla det.
Körde med stora kanonerna även denna gång.
Med korslagd Lauterhelix inbillar jag mig att jag får en jämnare cirkulering men skulle jag bara mäska och sen tömma, utan lakning, tror jag inte det gör någon som helst skillnad.
Tyckte min 30-40 år gamla borrmaskin luktade lite mer elbrand än vanligt men den var inte överdrivet varm ändå. Det var kvalité på vissa saker förr i tiden.
Skaplig krossning. Den låga mängden skaldelar beror såklart på vetet.
Även Gresingern tuffar på efter över tio års användande.
Tempsonden GES 130 var jag initialt för snål för men den är verkligen värd sitt pris. Extremt snabb och bra kvalité, ett måste när man steker helt kött dessutom.
Mäskning med cirkulering pågår i högre tunnan.
Med en annan sorts anslutning till flytande locket så hade denna lösning varit optimal men nu var det väldigt svårt att trycka slangen på slangnippeln utan att ”sänka hela skeppet”.
Mäskstarten såg ut som vanligt.
Mitt andra lock som varken är original eller byggt för dessa tunnor. Där av den nästan bra passformen, det kunde varit 1-5 cm större så hade jag inte behövt ha de fyra skruvarna som förhindrar att locket ramlar ner och fastnar.
Vattenpåfyllning dvs. infusion nummer två för att höja temperaturen till alfaamylaserasten.
Flytande lock nr2 som är Brewtoolslocket. Passformen är kass men mitt första flytande lock går inte köpa längre så det här får duga tills vidare.
Mäskningen avslutad och vörten pumpas tillbaka till vörtkokaren.
Bra färg på skummet.
Jäsningen sker i ostyrt i cirka 16°C vilket ger cirka 19-20°C initialt då jäsningen genererar sin egna värme.
Vintertid går jag direkt från kokande till 10°C i lagom tempo men som här till 20°C fullkomligt sprutar vörten igenom värmeväxlaren.
Provsmakning
Mörkt gyllengul öl med kraftig dis och ganska bra skumstabilitet.
Doften är en blandning av vetemjöl, grädde, medel kryddighet, inslag av banan, tydlig vanilj, medel maltdamm. Brödig malt på hög nivå.
Kraftiga maltsmaker åt det mediumlätta hållet. Brödig i smaken och lättare citrusnoter.
Låg beska.
Medel alkoholsmak.
Medel kolsyra.
Medelstor kropp.
Uns kladdig munkänsla.
Kommentar
Ganska god öl men som veteöl är den lite klen eller främst för ren på vissa håll. Kanske är den längre vetemängden med och ändrar smakbilden eller så är det min vetskap om att det är mindre vete i. Jäsningen blev aningens för ren även den och jag saknar både estrar och fenoler i denna. Antingen hade jästen ändrat egenskaper eller så var det något för kallt i bryggeriet under jäsningen.
Recept
| Lindhs Weißbier (W46) (Ljus veteöl av sydtysk typ) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 31058 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 340 g
Recommended starter size: 7.00 L / 1795.8 Billion cells. BrewNotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Helles (H35)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Receptet på min helles sitter sedan länge för mina smaklökar och jag kallar det 95/5 eftersom det är 95% Weyermann Barke Pilsnermalt och 5% Münchenermalt som gärna också får vara av maltsorten Barke, även om jag inte testat den sida vid sida mot den ”vanliga” Münchnermalten. Dessutom har jag 2% syramalt i vilket ger 102% maltnota men jag ser den malten mer som ett processhjälpmedel som kan bytas ut mot mjölksyra/Lactol vid behov. Syramalt är vanlig pilsnermalt som är sprayad med mjölksyra och anledningen till att jag använder den istället för ren mjölksyra (som jag alltid har hemma) har inget med Reinheitsgebot att göra utan för att den är enklare att dosera för att pricka rätt pH varje gång. Med andra ord så ingår den i pilsnermaltsprocenten. På grund av mina basmaltstester hade jag kvar malt från olika sorter så denna gång blev det inte bara Barke som pilsnermalt.
Humlesorten i mina helles har verkligen varierat genom åren även om jag alltid håller det tyskt. Främst har det berott på vad jag haft för sort hemma och inte för att laborera med olika humlessmaker då humlen har så liten del av smakbilden för denna stil, precis som med weißbier. Jag siktar på 24 IBU före jäsning och delar upp humlen på 60 och 20 min kok, denna gång med Hallertauer Mittelfrüh med dess örtiga och ibland något blommiga karaktär.
Jäststammen denna gång var den välbeprövade Fermentis 34/70 som finns i 100g-förpackning vilket passar för mina större bryggningar. Stabil klassiker som sägs vara världens mest använda lagerjäst och ibland sägs den vara en hybrid mellan lager- och alejäst. Jag kör den på 9-10°C för jag vet att den kan ge en hel del fenoler redan vid 14°C men vi är alla olika känsliga för den typen av kryddig doft.
Bryggdagen
Bryggvattnet fyllde jag upp dagen före för att spara tid på bryggdagen. Den fick även en dos jäst med socker för att ta bort allt syre. Även malten hade jag förberett dagen innan genom att väga upp den men inte krossa den då jag vill ha så färskkrossat det bara går. Av någon anledning var det väldigt svårt att få igång krossen denna gång. Valsarna snurrade men kunde inte få grepp om malten. När den väl fick grepp så flöt krossningen på med den mängden som var i påfyllningstratten men när den gick tom så fick jag samma problem igen. Lösningen för att underlätta var att stänga av borrmaskinen, handsnurra valsarna lite fram och tillbaka så några maltkorn drogs ner och sen kunde motorn ta över arbetet igen. Nästa lösning var att inte köra påfyllningstratten tom utan spara sista mängden okrossat innan jag fyllde på mer. Jag har märkt att detta problem kan uppstå när det är för mycket malt i tratten initialt. Det är lättare att starta med 1kg än med 10 kg.
Jag fick en idé om att nyttja mina salter, främst syrereducerande Antioxin SBT, optimalt så att de skulle kunna vara 100% närvarande redan vid betaamylasrasten. Eftersom jag stegmäskar med infusion, dvs. häller i 60% av vattnet och håller 64°C i 45 minuter för att sedan fylla på med resterande varmare vatten till 72°C-rasten så brukar, så är en del av salterna kvar i varmvattentanken under första rasten. Om jag istället för att blanda de med mäskvattnet lägger de torra på botten av mäsktunnan innan malten läggs i så är alla salter med i mäsken hela tiden. Tanken var god men jag tror inte salterna löste upp sig och blandade sig så bra. Resultatet blev en tydligt oxiderad mäsk vilket syns på bilderna på uppkoket längre ner.
Vid själva recirkuleringen av mäsken testade jag denna gång att koppla alla slangar på en trevägskulkoppling. Detta för att kunna blanda-in det varmare alfarastvattnet ihop med betarastvörten för att minska mängden denaturerad enzymer. Det fungerade bra men tog lång tid. Jag var även tvungen att justera blandningen allteftersom mängden vatten i varmvattentanken sjönk, annars cirkulerades bara vörten i mäsken. Själva klumpen med kulkoppling, pump och siktglas blev viktmässigt obalanserad så ska jag köra detta framöver måste pumpen monteras på någon sorts platta. Jag har ett antal kulkopplingar och slangar nog för att kunna bygga en bryggverksuppsättning helt utan slangbyte under bryggdagen men det jag tjänar tidsmässigt under bryggningen får jag istället ta igen vid diskningen. Jag vill inte ha vatten stående i några slangar mellan bryggningar och jag föredrar så lite disk som möjlig, därför blir det ofta denna manuella variant istället.
När jag brygger enligt lågsyremetoden så lakar jag inte för det är så svårt att hålla syrenivån nere då. Sanning med modifikation för jag brukar faktiskt laka en del men den vörten sammanförs aldrig med den första vörten utan går vid sidan om till eget kok och jäsning. Kalla det för partigyle om du vill. Denna gång satte den lakningen igen på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Det var stört omöjligt att få ut någon vört vilket inte är hela världen rent ölmässigt. Jag behövde däremot få ut dravet och då inte ihop med en massa vätska. Lösningen blev att med en kökssil sleva upp skopa för skopa av malten/dravet. Det tog lång tid, var oerhört blaskigt och framförallt väldigt påfrestande på humöret.
Bra utbyte på 1.050 OG efter kok och 34/70an drog igång med en rasande kraft redan efter 12 timmar. FG landade på 1.008 vilket gav en alkoholhalt på ca 5,6%, lite i högsta laget för denna ölstil.
Jäst och socker till syrereduceringen av mäskvattnet.
Salterna till mäskvattnet placeerade i mäsktunnan istället för i mäskvattnet vilket som sagt var en riktigt bra idé som inte fungerade alls i praktiken.
Jag brukar köra ner en silduk i tankens stora utlopp för att inte mäsken ska fylla den delen under mäskningen. Jag har även märkt att det är en smidig lösning för att tömma sista vörten innan dravet ska ut vilket gör dravet mindre tungt och mer lätthanterat.
Inmäskning från vänster till höger.
Merparten av allt vatten för betaamylasrasten på plats, jag vill att malten helt ska täckas av vatten innan jag rör om främst i botten.
”Snap” sa det så hade jag handtaget till flytande locket i näven förra bryggningen. Denna gång testade jag att hantera locket enbart via genomföringen men eftersom den inte är centrerad så blir det konstigt. Nytt handtag är på ingång…
Jag har ett jättefint lock till min mäsktunna men det är 1 cm för litet. För att hålla tempen i mäsken så får jag improvisera tills jag löst detta problem.
Jämförde mina mäskpaddlar men kom inte fram till någon vinnare. De har fördelar och nackdelar bägge två.
Trevägskulkopplingen på plats. Avstängda sidan är den som vredet inte pekar 180° mot, just nu är det är alltså stängd till vänster mot slangen som har vatten i sig.
Här syns tydligt att jag misslyckats med att hålla syrenivån nere under mäskningen. En bra lågsyremäskning har bara vitt skum vid uppkok och inte det bruna klägget som här.
Koket brukar jag alltid missa att dokumentera men det är oftast ganska händelselöst. Här är kylningen i full gång och vörten skickas direkt från kokande genom plattvärmeväxlaren och till jästanken. Ingen initial recirkulering behövs för att gå från 100°C till 10°C med bra hastighet på vinterhalvåret. Sommartid når jag 15°C vid något för låg hastighet och 20°C med riktigt hög hastighet.
Kristall i vanlig ordning. Jag har siktglaset efter pumpen bara för att hålla koll så jag inte får humle eller druv i pllattvärmeväxlaren eftersom jag inte kan demontera den för rengöring.
Provsmakning
Gyllengul öl med högt och stabilt skum. Bra genomskinlighet med endast ett mycket lätt dis.
Doften domineras av gräddig malt på högre medelnivå. Medel örtighet av främst timjan.
Smaken är tydligt maltig men inte överdriven.
Medel beska
Medelhög alkoholsmak,
Låg restsötma.
Medel kropp.
Lång eftersmak.
Kommentar
En öl helt utan felsmaker och med bra balans mellan smakerna. God och lättdrucken men långt ifrån mina bästa alster. Främst saknas de färskade lågsyresmakerna som halm och maltdamm, kvar blev ”en stor stark” från valfritt generiskt bryggeri som prioriterar vinst/pris/volym före smak.
Recept
| Lindhs Helles (H35) (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 31111 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 400 g
Recommended starter size: 11.00 L / 2548.0 Billion cells. BrewNotes Tastenotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pilsnermaltutvärdering del 5 – Weyermann Floor-Malted Bohemian Pilsnermalt
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Det här är del fem av mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Läs mer om testets upplägg och tanken bakom receptet här.
Receptet
Alla fem öl bryggs med samma recept så även denna gång är det 2% Weyermann syramalt och sedan 98% basmalt i form av Weyermann Golvmältad Böhmisk pilsnermalt.
Weyermann Golvmältad Böhmisk Pilsnermalt
Weyermann Speciality Malts har sitt säte i tyska Bamberg och nästan all malt kommer från närområdet förutom terroirmalten Eraclea (testad i del 4) som odlas i norra Italien men mältas i Bamberg, samt den Golvmältade Böhmiska Pilsnermalten som odlas i Tjeckien och mältas hos Pivovar Ferdinand. Ferdinand ligger i Benesov, också Tjeckien och har stått med sin spade och vänt på malt sedan 1872 så det är inga nybörjare på området.
Golvmältning är traditionell metod som är helt manuell, det finns ingen automatisering, inga fläktar eller andra moderna lösningar utan det är trägolv, platta spadar och krattor som gäller. Så här kan det se ut:
Från Wikipedia Creative Commons, bilden visar Highland Park så helt fel land men liknande process.
Vid modern mältning används en stor trumma som roterar istället, likt en stor torktumlare och resultatet blir mycket jämnare med bättre kontroll på fuktighet och värme. Men så är det ju inte lika coolt heller. Vill man snabbfördjupa sig i golvmältning kan ni läsa här.
Förutom att Weyermanns Böhmiska Golv-mältade Pilsnermalt är terroirmalt, dvs odlad i en avgränsad region, så är den även gjord på endast specifika maltsorterna Bojos och Malz (herloim-malt som de kallar det). Förutom den golvmältade varianten som jag testat i detta inlägg finns det även en ”normalmältad” variant, en mörk och en karamellmalt som Weyermann förklarar själva om i denna video:
Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
Produced from quality czech-grown two-row spring barley (authentic Bohemian barley varieties Bojos and Tolar). Made in an orginal floor malting facility. Produces authentic traditional Bohemianstyle malt flavors and aromas. Traditional, authentic floor malt produced in Czech. Republic according to highest Weyermann® quality standards. Flavor: intense malt aroma, notes of honey and biscuit
Färg: 3 – 5 °EBC (1,7 – 2 Lovibond)
Tillverkaren Weyermann skriver snarlikt fast med andra maltsorter:
Made from the finest Bohemian quality brewing barley (barley varieties Bojos and Malz), this malt has been produced in Bohemia, according to the traditional floor malting process. This artisanal process gives the malt a special character and an extraordinary flavor intensity. Sensory: intense malt aroma with honey and biscuit notes
Bryggdagen
En nackdel med att brygga med Speidels lilla #Braumeister är att det är så smidigt att det inte blir så mycket att rapportera om till er, bryggdagen går för snabbt och utan någon dramatik. Malten blev lite extra snygg denna krossning vilket jag inte har någon förklaring till. Kranvattnet var fortfarande så kallt att kylmanteln körde ner temperaturen till 20°C väldigt snabbt. Disken tog några minuter på sin höjd och slutresultatet för dagen var 11 liter vört på 1.051.
Eftersom det är så liten termisk massa i detta lilla bryggverk inklusive vätska så värmer jag till 65°C även om mitt första mäsksteg är på 63°C. Annars sjunker temperaturen efter omrörning lite för mycket. Det här gick inte att ställa in på tidigare Braumeisterversioner utan då kunde man bara ”jobba sig uppåt”.
Krossningen.
Fluffigt och mysigt!
Paus i omrörningen vid inmäskning för att ta en smaskig närbild.
Mäskstart.
Mäskslut.
Samla sista skvätten från lakningen/sköljningen vid sidan av för att snabba på uppkoket.
Rakt ner i hinken räcker som syresättning med tillräcklig jästgiva.
En slagen hjälte får vila ut.
Provsmakning
Gyllengul, blank öl med väldigt stabil skumkrona.
Doften är påtagligt maltig med medel jordighet. Damm finns på medel nivå och med en lite sötklibbig doft. Mycket lätt fruktighet åt ananashållet. Lätt gräddighet.
Söt smak som är stort maltig och medel lantlig.
Medelstor kropp.
Medel kolsyra.
Saknar fräschör.
Kommentar
Skaplig öl som upplevs lantlig och robust, motsats till halmig och elegant. Maltsmakerna är genuina och kraftiga men jag saknar det där halmiga och lite friskare inslaget. Maltsmaken är charmig men den kanske inte passar till riktigt alla öl utan mer till öl där bryggaren vill få fram just en robust maltig karaktär. Perfekt till dubbeldekokterad tjeckisk pilsner med andra ord.
Hur stor skillnad det är på den golvmältade jämfört med “vanlig böhmisk malt” kan jag inte uttala mig om men spannet på färg är ganska stort i specifikationen så jag tänker mig att den traditionella metoden ger en viss variation från batch till batch. Det är helt okej i en guldigare lager (t.ex. tjeckisk) men inte önskvärt rent produktionstekniskt i en tysk, filtrerad premiumpils.
Recept
| Basmaltstest del 5- Böhmisk golvmältad (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2253 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 25 g
Recommended starter size: 0.75 L / 195.1 Billion cells.
BrewNotes Ca 74 <
|
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pilsnermaltutvärdering del 4 – Weyermann Eraclea Pilsnermalt
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Det här är del fyra av mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Läs mer om testets upplägg och tanken bakom receptet här.
Receptet
Alla fem öl bryggs med samma recept så även denna gång är det 2% Weyermann syramalt och sedan 98% basmalt i form av Weyermann Eraclea pilsnermalt denna gång.
Weyermann Eraclea pilsnermalt
Terroirmalt betyder inte en speciell maltsort utan enbart platsen där kornet odlats på. Italienska Eraclea är ett litet område nära Venedig, precis vid adriatiska havet med ett unikt klimat. Med sin salta luft och sina milda vintrar kan det tvåradiga kornet sås redan på hösten och under den fuktiga vintern skjuter den sina rötter. Kornet ska ha en mycket grön smak med tydlig rå kärna vad det nu betyder.
Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
Pilsnermalt av kornsorten Eraclea, uppkallad efter området Eraclea i nordöstra Italien nära Venedig där det är odlas. Ger en mycket lätt och elegant smak. Utmärkt basmalt för medelhavsinspirerad lager och ale. Färg: 2,5 – 4,5 °EBC (1,5 – 2 Lovibond)
Tillverkaren Weyermann skriver inte riktigt i samma linje:
Made from the finest two-row Italian Adriatic Coastal barley, cultivated in the region around the city of Eraclea, close to Venice. This aromatic malt provides the perfect base for crisp, aromatic and Mediterranean beers. The malt is characterized by good processability, good yield as well as excellent foam values. Sensory: malty-sweet with light honey notes.
Om Humlegården översatt Weyermanns text lite tokigt eller om de tycker att aromatisk är likställd med ”mycket lätt och elegant” är oklart men om man tittar på aromhjulet nedan så sticker det ut en hel del från tidigare pislnermalter jag utvärderat:
Bryggdagen
Bryggdagen inleddes med en snabb uppdatering av bryggverkets programvara. Det brukar inte ske speciellt ofta och inte heller med större märkbara förändringar men nu har det tillkommit en hel del nya vyer och funktioner som t.ex. att kunna styra pumparnas pauser i mäskprogrammet.
Bryggdagen i övrigt fortlöpte utan avvikelser eller något att rapportera om. OG landade på 1.050 och totalmängden samma som övriga bryggningar.
Braumeistern redovisar numera mäskschemat i typisk tysk stil. Mycket snyggt!
Receptet och mäskscehmat visas nu även i en ”total överblick” även om just detta inte är receptet jag brygger vid detta tillfälle. Jag har alla mina recept i Beersmith och ser inte riktigt vitsen med att skicka dom till bryggverket även om det är smidigt med BeerXML. Jag har tre recept inlagda eftersom de har olika mäsckscheman, precis som på mina två föregående modeller av Braumeister.
Snygg krossning med minimal mjölmängd.
Precis inmäskad och tryckt på start.
Vips så var bryggdagen över och vörten kyls.
Orkade inte vänta på att hinken skulle fyllas innan jag tog bilden men det blev knappa 11 liter denna gång.
Provsmakning
Ljust halmgul blank öl med extrem skumkrona!
Doften är kraftigt jordig åt både jordkällare och lera. Rejält mustig och “kärnig” maltarom. Medelstor till stor halm och hö med inslag av gummi. Medel örtighet som är svår att få grepp om bland de jordiga dofterna.
Väldigt kraftigt och busigt maltig i smaken. Robust maltsmak som känns lantig och opolerad. Väldigt kraftfull i smaken, verkligen en maltbomb!
Lätt beska.
Medel kolsyra.
Lätt kropp.
Len munkönsla.
Låg restsötma med viss syrlighet.
Kommentar
Det går inte komma fölrbi hur pass rustik och lantlig det här ölet eller den här malten är. Det är verkligen en malt som tar för sig men jag skulle vara försiktig med den till vissa stilar då den är så dominant. Till en rustik Kellerbier eller Landbier passar den utmärkt, känske även i vissa mörkare stilar där den ihop med Münchermalt och kanske lite rostad malt skulle komplettera smakbilden på intressant sätt. Till en filtrera lättare Helles blir den överdrivet dominant.
Jag tycker ölet blev gott och relativt lättdrucket men malstmaken är lite som med kanel eller koriander, det är en smak som tar över allt annat. Oerhört intressant smakupplevelse!
Recept
| Basmaltstest del 4- Eraclea (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2253 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 25 g
Recommended starter size: 0.75 L / 195.1 Billion cells.
BrewNotes Ca 74 |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pilsnermaltutvärdering del 3 – Weyermann Premium Extra Pale Pilsnermalt
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Det här är del tre av mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Läs mer om testets upplägg och tanken bakom receptet här.
Receptet
Alla fem öl bryggs med samma recept så även denna gång är det 2% Weyermann syramalt och sedan 98% basmalt i form av Weyermann Extra pale premium pilsnermalt denna gång.
Weyermann Extra Pale Premium Pilsnermalt
Förutom att ha ett extremlångt och krångligt namn så har EPPP-malten egenskapen att vara den ljusaste av alla basmalter jag sett. Med en EBC som kan sträcka sig ner till 2 EBC går det göra extremt ljusa öl med denna sort och det är främst till tyska pilsner där detta kommer till sin fulla rätt och då i frånvaro av andra maltsorter och disighet. Själva kornet är samma sort som i standardpilsnermalten men den blir ljusare genom att torkas på en lägre temperatur än de 80°C som är standard för pilsnermalt.
Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
Extra ljus basmalt med lätt och ren smak och någon sötma. Utmärkt grund för de ljusaste ölstilarna, som tysk pils, NEIPA eller mexikansk ljus lager.
Premium pilsnermalt från Weyermann® framställs av högkvalitativt två-radigt korn som försiktigt torkas vid låg temperatur. Den varsamma torkningsprocessen ger en extra ljus malt. Denna pilsnermalt har högt enzyminnehåll, låg proteinhalt och ger normalt ett pålitligt utbyte från mäskningen. Färg: 2 – 3,5 °EBC (1,3 – 1,9 Lovibond).
Tillverkaren Weyermann skriver snarlikt:
Made from the finest malting quality barley. By selecting suitable raw materials and special malting technologies, particularly light wort and boiling colors are being achieved.
Sensory: malty-sweet with light honey notes.
Detta smakhjul är snudd på identiskt med det för standardpilsnermalten.
Bryggdagen
Inga konstigheter alls med bryggdagen denna gång. Snabbt in och ut med ett OG på 1.049 vilket var precis lagom.
Krossningen såg skaplig ut men något mjölig, främst på toppen.
Inmäskad och omrörd.
Efter mäskningen.
Påväg mot kok.
Kylning med kylmanteln.
Dryga 10 i hinken som vanligt.
Provsmakning
Ljust halmgul och blank öl (nästan helt genomskinlig). Mindre bra skumstabilitet, eventuellt på grund av något låg kolsyrehalt.
Doften är lätt och fräsch. En lättare syrlighet bidrar till lättheten. Medel maltighet och medel halm. Uns vanilj.
Smaken är mild, medel maltig på ett elegant sätt.
Låg beska.
Medellåg kolsyra.
Lätt kropp.
Uns restsötma, eventuellt förstärkt av den något klena kolsytehalten.
Något kladdig munkänsla.
Små spår av svavel i doften, i övrigt inga felsmaker.
Kommentar
Ganska god öl men lite själlös. Det händer inte så mycket spännande varken med smak eller doft. Den smakar ljus öl men inte så mycket mer än så. Hade mått bra av mer sting i humlen.
Recept
| Basmaltstest del 3 – Premium pils extra hell (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2253 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 25 g
Recommended starter size: 0.76 L / 195.1 Billion cells. BrewNotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pilsnermaltutvärdering del 2 – Weyermann Barke Pilsnermalt
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Det här är del två av mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Läs mer om testets upplägg och tanken bakom receptet här.
Receptet
Alla fem öl bryggs med samma recept så även denna gång är det 2% Weyermann syramalt och sedan 98% basmalt i form av Weyermann Barkepilsnermalt denna gång.
Weyermann Barke Pilsnermalt
Barke Pilsnermalt från Weyermann kommer från ett tvåradigt vårkorn med anor från 1800-talets Bayern. Den har en rik historia och var länge den mest använda maltsorten i Tyskland, känd för sin bredare kärndiameter, motståndskraft mot kryp och växtsjukdomar samt förmåga att skapa autentiska och aromatiska öl. Under 1900-talet ersattes Barke gradvis av moderna maltsorter med högre utbyte och bättre odlingsegenskaper. På tyska Julius Kühn-Institut grävde man 1993 fram den gamla maltsorten och gjorde någon sorts förädling för att på nytt storskaligt odla den. Den är dock inte patenterad utan är en så kallad ”öppen sort”, vilket innebär att den är fritt tillgänglig för alla att använda, odla och sälja. Varumärket/namnet är däremot skyddat eller registrerat på oklart sätt.
Som maltsort har den högt enzyminnehåll, hög extrakthalt, lågt proteinhalt för klar och ljus öl samt låg beta-glukanhalt för att förhindra grumlighet. Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
”Weyermann® har återupptagit produktionen av den klassiska kornsorten Barke. Den anses ge mer smak och arom än de moderna maltkornsorterna.
Producerad av tvåradigt vårkorn (Barke). Perfekt basmalt för alla lageröl. Ger klar öl med stor kropp och munkänsla, liksom god skumstabilitet. Smak: maltsötma och milda toner av honung. Färg: 2,5 – 4,5 °EBC (1,5 – 2 Lovibond)”2
Tillverkaren Weyermann skriver snarlikt:
”Made from the finest German two-row historical summer brewing barley Barke®. The long-loved characteristic malt aroma of Barke® is the perfect base for intensly flavourful bright lager beers. This results in an excellent body and a pronounced full-bodiedness.
Sensory: pronounced malt aromas with underlying toffee notes; pleasant, soft mouthfeel.
Heirloom malt for malt-forward beer styles, typically for:
Pale Lager; American (Light) Lager, Munich Helles, Festbier, German Leichtbier, Dortmunder Export, Kellerbier (Pale Kellerbier), India Pale Lager”
Bryggdagen
Bryggningen startade i ottans bistra mörker med vattenvärmning och maltkrossning. Jag märkte efter krossningen att delar av krossresultatet såg mer finmalt ut än det brukar. Jag har under en tid pendlat mellan 1,0mm och 0,8 mm på bakre valsen för att jag tycker vetet inte blir tillräckligt bra krossat på större spaltbredd men det här såg onormalt ut. Min gissning är att säsongsberoende temperatur- eller fuktskillnader fått metallen att kontrahera och att krossens inställning dragit sig. Eftersom jag måste demontera krossen i molekyler för att mäta och justera spaltbredden då den mäts underifrån och snett bakifrån är det väldigt svårt att tillförlitligt kontrollmäta avståndet. Att ställa in en ny spaltbredd med bladmått är ganska enkelt men att verifiera är värre.
Inmäskningen såg ut som vanligt och efter mäskprogrammet såg även vörten ut som vanligt. En del småpartiklar i skummet vid uppkok som jag avlägsnade med hålsil men i övrigt inga avvikelser.
OG landade något högt på 1.052 av förväntade 1.048, oklart om det berodde på maltsortens bidrag eller krossningen.
Oklar tidpunkt men kolsvart ute och 7,3°C i kranen.
Den sämre delen av krossningen till skillnad från…
…den bättre delen av krossningen som får mig att tro att krossens inställning ändras under själva krossningen.
Oregelbunden gravitation i bryggeriet.
Efter mäskprogrammet, allt ser normalt ut.
Även lakning/sköljning fortlöpte som vanligt.
Partiklarna i uppkok.
Minimal humlegiva.
Kylning med kylmantel.
Provsmakning
Ljust halmgul, lätt disig med högt stabilt skumm.
Doften är enormd sädig med stora, halmiga dofter. Påtaglig jordighet med lättare örter.
Enorma maltsmaker med fin gräddighet. Mycket fyllig smak.
Lätt beska.
Medel stor till stor kropp.
Kraftig munkänsla.
Medel alkohol.
Mycket lång eftersmak.
Medel kolsyra.
Inga estrar, fenoler, acetaldehyd, diacetyl eller andra felsmaker.
Kommentar
Väldigt god helles med mycket stora och fräscha maltsmaker som fullständigt dominerar. Jag är lite överraskad att den är så pass maltig och sädig i smaken trots avsaknad av både Münchnermalt och att den inte är bryggd enligt lågsyremetoden. Den är också betydligt ljusare än jag skulle ha gissat på.
Recept
| Basmaltstest del 2 – Barke (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2253 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 25 g
Recommended starter size: 0.76 L / 195.1 Billion cells.
BrewNotes Ca 74 |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pilsnermaltutvärdering del 1 – Weyermann Pilsnermalt
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Det har varit lite lugnt på den här sidan ett tag men jag har verkligen inte legat på latsidan i bryggandet. Jag har bryggt nio gånger som jag inte hunnit rapportera om ännu men jag har också sparat på sex av inläggen av en anledning. Som titeln på detta inlägg skvallrar om så har jag gjort en utvärdering av Weyermanns olika pilsnermaltvarianter. Syftet är att en gång för alla hitta min favoritpilsnermalt som hädanefter blir min husmalt. Jag har bryggt med flera av maltsorterna i många år så de känns bekanta men eftersom jag aldrig gjort något renodlat parallelltest eller bryggt ett öl med syfte att enbart framhäva själva basmaltssmaken så är jag inte helt säker på hur stor skillnad det faktiskt är mellan de olika sorterna. Jag har givetvis testat att dofta och tugga på malten många gånger men det är svårt att jämföra säd med en färdig öl.
Frågeställningar
Vilken pilsnermalt tycker jag doftar bäst i ett färdigt öl?
Vilken pilsnermalt tycker jag smakar bäst i ett färdigt öl?
Är det skillnad i utseendet på de olika ölen?
Ger de olika maltsorterna olika utbyte dvs. olika OG?
Material och urval
Jag tänkte först göra en betydligt större basmaltsutvärdering där jag även inkluderade palemalt/pale ale-malt/Wiener/Barke Wiener/Münchner 1/Münchner 2/Barke Münchner mfl. samt kanske även från andra mälterier men jag insåg snabbt att jag var tvungen att begränsa mig för att mäkta med att lösa uppgiften på rimligt vis. Därför avgränsade jag testet till de basmaltsorter som lämpar sig bäst för de ölstilar jag främst brygger, dvs. pilsnermalt, samt de sorter jag lätt kan få tag på.
De sorter jag utvärderat är samtliga från Weyermann; Pilsnermalt, Extra Pale Premium Pilsner, Barke pilsner, Ercalea samt Böhmisk golvmältad.
Testet
Testet utfördes genom brygga fem öl med exakt samma recept där endast basmalten skilde. Därför tog jag fram ett recept på en mycket neutral tysk Helles där basmalten verkligen skulle få bli dominant i smaken. Det betydde att inga andra maltsorter förutom 2% syramalt användes. Syramalten behövs för att justera pH till 5,4 men underlättar också dosering jämfört med mjölksyra/lactol i så här små satser. Humlegivan begränsades till en enda sort (Spalt Select och inte speciellt ny/potent i doften) och enbart på en 60-minutersgiva för att ge en grundbeska men i övrigt ganska lite smak/doftbidrag. Jästen var en neutral lagerjäst och ölen jästes på 10°C i identiska jäshinkar. För att göra min egna påverkan så liten så möjligt bryggde jag alla öl i Speidel #Braumeister 10 och såklart med samma mäskprogram. När alla öl var bryggda så fick de lagras några veckor för att jämna ut skillnaderna i färskhet eftersom det tar ett antal dagar att brygga fem gånger. I den bästa av världar skulle jag haft fem bryggverk och kört alla samtidigt men ni inser orimligheten i det, jag är bara hembryggare och inte forskare.
Jag kommer först att rapportera om varje enskild maltsort, respektive bryggdag och och provsmakning av ölen i enskilda inlägg för att sedan göra den komparativa provsmakningen och utvärderingen där jag förhoppningsvis kan urskilja de olika maltsorterna och kora min favorit.
Weyermann Pilsnermalt
Först ut är Pilsnermalt”>Weyermanns Pilsnermalt eftersom den kan anses vara standarden där alla de andra sorterna sticker ut på något sätt, antingen genom terroir/heirloom eller genom mältning/kölningsmetod. Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
Ljus basmalt med lätt maltig, ren smak och något inslag av sötma. Utmärkt grund för de flesta öl, och typisk huvudingrediens i de flesta lageröl. Pilsnermalten från Weyermann® framställs av högkvalitativt två-radigt korn som torkas långsamt vid låg temperatur (80 °C). Den varsamma torkningsprocessen ger en färg som är obetydligt mörkare än för vanligt korn. Denna pilsnermalt har högt enzyminnehåll, låg proteinhalt och ger normalt ett pålitligt utbyte från mäskningen. Färg: 2,5 – 4,5 °EBC (1,5 – 2 °Lovibond). Enzyminnehåll: hög
Tillverkaren Weyermann skriver snarlikt:
Made from the finest German quality brewing barley, it provides the perfect base for all beer styles, especially for bottom-fermented beers. Sensory: malty-sweet with light honey notes
Det här ”aromhjulet” beskriver hur vört av pilsnermalt doftar men jag tycker inte det är samma sak som att jämföra öl. Jag kan känna vissa snarlika drag men själva jäsningen förändrar vört radikalt och inte jämnt över hela spektrat.
Bryggdagen
Bryggdagen fortlöpte utan några avvikelser. Nykrossad malt mäskades i ett något förlängt Hoch-kurz-program med 45 minuter på 63°C och 30 minuter på 72°C. Därefter en minimal lakning/sköljning på 1,5 liter och kok i 60 minuter. Vörten kyldes till 20°C och jästes på 10°C. PH landade som planerat och förväntat på 5,4 (fördelen med syramalt) och stammvörtstyrkan på 1.049. Inga konstigheter, inga överraskningar (skönt!).
Vattenvärmning.
Kalciumklorid för att nå 75ppm kalcium och framhäva maltsmakerna.
Välkrossad malt med hela skal och lagom stora kärnbitar.
Inmäskad och omrörd.
Efter mäskprogrammet.
Sköljning mer än lakning när det är så liten mängd vatten som får passera maltröret.
Fjantig men viktig humlegiva för att nå 21 IBU före jäsning vilket sjunker till gissningsvis 18 i den färdiga produkten.
Perfekt mängd på jäsning för mina små 9L-Corneliusfat som faktiskt rymmer lite mer än nio liter.
Samma mängd jäst från samma förpackning användes till alla öl.
Provsmakning
Ljust halmgul, disig öl med högt och stabilt skum.
Doften är kraftigt sädig med med en medel örtighet. Tydliga vaniljtoner och medelstor halm.
Kraftigt maltig smak som är fräsch och frisk.
Låg beska.
Inga tydligare alkoholtoner.
Medelstor kropp.
Viss restsötma.
Lång eftersmak
Kommentar
Mycket god och klassisk helles. Det finns inget i doft- eller smakbilden som överraskar eller sticker ut, både på gott och ont. Maltsmakerna känns trygga och goda. Ska jag klaga på något på ölet så är det den något höga restsötman sm jag saknar förklaring till.
Recept
| Basmaltstest del 1 – Pilsner standard (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L
Total amount of malt: 2253 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 25 g
Recommended starter size: 0.76 L / 195.1 Billion cells.
BrewNotes Ca 74 Tastenotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Helles (H34)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Ska jag verkligen brygga öl när jag vet att jag inte kommer ha tid att ta hand om jäsningen och tappa på fat i tid? Det var frågan jag ställde mig inför denna bryggning eftersom jag kort inpå skulle iväg på en två veckors jobbresa. Om jag skulle jag ta hänsyn till alla mina jobbresor, som ibland även kommer med kort varsel, skulle jag få ställa in många bryggningar så jag bestämde mig för att köra ändå och trots frånvaro gå all-in. Jag valde med andra ord att låta ölet jäsa ut helt, mata med sockerlag, vänta några timmar tills jäsningen startat igen för att sedan tappa på fat för spundning/kolsyrejäsning. Som test betraktat hade det inget med kolsyran att göra för den visste jag skulle komma utan istället handlade det om lågsyrebryggningens status efter att jäsningen varit ”stilla” en okänd tidsperiod och även i en plasttunna.
Totalt fick ölet tre veckor i jästanken vilket inte är överdrivet långt för att vara en lagerjäsning på 10°C men jag brukar snitta ungefär tio dagar eftersom jag oftast har pigg jäst i extra stor till överdriven mängd. Efter några dagars kolsyrejäsning några grader varmare (vet ej hur många eftersom jag drog på mig en andra omgång covid på resan hem) så flyttade jag faten till lagring på -1°C där de i vanlig ordning fick lagras tills ett nytt fat behövdes i kökets kegerator men minst två veckor för första fatet försöker jag hålla iallafall.
Ölstilen var återigen en helles vilket ihop med weißbier är det jag dricker absolut mest och helst av som huvuddricka, så kan jag krydda med lite andra sorter antingen i småsatser eller som köpeöl. Jag har en rad tester på gång i närtid (det är sju bryggningar gjorda efter denna!) men därefter är min plan för 2024 att fokusera mer på att finlira min tyska pilsner. Jag har gjort jättemånga goda pilsner genom åren och känner mig bekväm med stilen men inte riktigt hittat mitt standardrecept som känns redo att hugga in i en runsten så att säga. Kanske är det precis som med IPA att omväxling just i humledrivna öl förnöjer eller så har jag bara inte hittat just min favoritkombination av maltnota, humlesort, IBU och aromhumle.
Receptet
Min helles däremot sitter inristad i Rökstenen även om jag ibland testar lite varianter just för omväxling, t.ex. en lite mörkare till vintern eller lite starkare som Majbock. Denna gång bestod maltnotan av 93% Weyermann Barke Pilsnermalt , 5% Weyermann Barke Münchnermalt och 2% Weyermann Syramalt som pH-justering.
Humlesorterna blev en blandning av tre, mest på grund av att det passade sig bäst bland inventarierna samt att föregående tysk skörd gav låga alfasyror. Tettnang, och Hallertauer Mittelfrüh var primära och en äldre Spalt Select mest för att få upp IBUn till 21.
Jästen blev Fermentis Saflager 34/70 som även finns som 100g-förpackning och ännu större, En riktig klassiker som jag kört med väldigt många gånger med stabilt resultat. Det där med att den jäser optimalt på 12°C tycker jag man kan skippa om man inte är nybörjare på lagerjäsning. Den fungerar alldeles utmärkt i 8-10°C, bara man har pigg jäst och i rätt mängd.
Bryggdagen
Bryggdagen började dagen innan med vattenfyllning och syreborttagning av mäskvatten. Värmen sattes igång en bister söndagmorgon 07.15 och en installerad Java senare var mäskvattnet uppe i 68,6°C och redo för flytt till malttunnan där min nykrossade malt väntade. Min älskade termometer Greisinger GTH 1170 med givaren GES 130 fick sin första hicka någonsin och spökade vid uppstart. Jag hoppas det bara berodde på batteriet för den har fungerat perfekt många gånger efter denna.
Reciruklationen kom igång direkt även denna gång så jag tycker mig ha löst problemet med att pumpen i kombination med mina större silikonslangar. Dock var initiala recirkuleringen grumligare än vanligt vilket jag i efterhand har konstaterat berott på att min kross smygdragit sig. Vörten klarnade redan efter en kvart så mäskbädden gjorde sitt jobb bra.
Fem i tio flyttade jag vörten till vörtkokaren och kokstart noterades 10.40. Vörtstyrkan vid kokstart var 1.044 och efter kok 1.048. Efter tjugo minuters whirlpool flyttades nästan kokande vört via plattvärmeväxlaren ner till 12°C och genom väggen till matkällaren och min stora jästtunna. Lakningen vid sidan av huvudsatsen blev 45 liter på 1.043 som fick ett kortare kok med enbart Spalt Select.
Påfyllning av vatten kvällen före bryggdagen.
I och med att jag har TC-kopplingar på bryggverket kan jag byta min slangnnippel mot en Gardenakoppling så är det enkelt att fylla på vatten.
Jag har nu för första gången gjort slut på en stor förpackning CaCl. 1 kg räckte i 8-9 år iallafall. Mina andra salter lär jag ha livet ut eftersom jag nästan aldrig använder de. Jag har lite för lite magnesium i mitt bryggvatten men det är för liten mängd för att jag ska bry mig om att väga upp MgSO4. Samma med NaCl som handlar om något gram. CaSO4 gillar jag inte smaken av då den för mig ger en rivig beska och pudrig munkänsla.
Nykrossat 31,1 kg malt vilket är fler hinkar än denna.
Krossen står på 0,8mm på andra valsparet. Jag har pendlat mellan 1,0 och 0,8mm på sistone då jag tyckt mig fått lite för mycket mängd mjöl. Det visade sig att min inställning på krossen dragit sig, trots att jag drar åt skruvarna stenhårt. Jag gissar att det kan bero på temperatursvängningen som sker när det blir stadiga minusgrader ut och mitt bryggeri går nedåt 15°C.
Inmäskning underifrån via slitvargen Blichmann Riptide som jag modifierat med 34mm TC-kopplingar och siktglas.
Referensbild på första cirkuleringen under stegmäskningen.
Det blir alltid lite kladd när slangen sätts fast i flytande locket.
Det sista överblivna mäskvattnet som pumpen inte får flytta då det även kommer luft med.
Jag saknar lämpligt lock till min mäsktunna. Originallocket fick jag aldrig med tyvärr för det hade fungerat bra.
Referensbild 2 på recirkuleringen efter kanske en kvart.
Resterna från jästätarmetoden (YOS) dvs död jäst. En del följer med i mäskningen vilket sägs fungera som jästnäring i jäsningen senare.
Klockrent vitt skum vid uppkok,
Humlevägning. Min lilla billiga precisionsvåg kämpar på även den även om startknappen börjar bli lite seg och mätplattan fått lite rost.
Jag lakar inte när jag brygger med lågsyremetoden utan istället sidolakar jag eller ”Partigyle” om ni så vill. Jag häller bara kallvatten från kranen på mäsken och samlar vörten tillsammans med överbliven vört från slangar, plattvärmeväxlare etc. Oftast nöjer jag mig med 20 liter men jag har klämt ut 40 några gånger. Brukar landa på vörtstyrka runt 1.040 och blir oftast välhumlad folköl+ på 4,0-4,5% ABV.
Vörten efter koket, kristall!
Dagens jäst, klassikern Fermentis SafLager 34/70 som finns i en rad förpackningsstorlekar. Denna Easy-2-Use är på 100gram och passar perfekt till mina större satser. Rehydrering skippar jag för normalstarka öl.
Från kokande direkt till 12°C med riktigt snabbt flöde på pumpen. Det är supertrist att diska plattvärmeväxlare men jäklar vad bra de kyler!
Jahopp. Där lossnade handtaget på mitt flytande lock. Det går att lyfta upp det via genomföringen/slangnippeln men eftersom den inte är centrerad blir det lite märklig viktfördelning. Jag kan inte svetsa i rostfritt så eventuellt blir det ett handtag med skruvar igenom, det har jag inte bestämt ännu.
Vörten på väg till kylning.
Ännu en lyckad whirlpool. Jag har inte misslyckats med någon whirlpool i det här bryggverket.
Provsmakning
Halmgul, lätt disig öl med enorm skumkrona.
Doften har en extremt färsk pilsnermaltsmak med stor gräddighet, stor müsli och medel örtighet som drar åt oregano.
Maltsmaken är på extrem nivå och fullständigt fyller munnen.
Medel beska som är i perfekt balas med restsötman som är medellåg.
Fylling munkänsla och medel kropp.
Medel alkohol- och kolsyrehalt.
Lång eftersmak.
Inga felsmaker, estrar eller fenoler.
Kommentar
De första två faten av denna öl blåste mig av stolen. De hade så mycket färska maltsmaker att det nästan var för mycket! När tidens tand kom till det tredje fatet så trubbades det extremt purfärska av men var fortfarande en av mina bästa helles jag gjort. Exakt vad jag gjorde rätt i processen vet jag inte för jag tyckte jag gjorde exakt precis som vanligt. Jag brukar sällan notera större lågsyremässiga avvikelser på bryggdagen, så att dra slutsatsen att jag ofta gör något fel och absolut inga fel denna gång tycker jag inte är rättvist. Receptet och specifikt maltnotan har jag bryggt massor gånger innan så att detta resultat berodde helt på min process råder inga tvivel om.
Recept
| Lindhs Helles (H34) (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 141.00 L
Total amount of malt: 31111 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 410 g
Recommended starter size: 11.35 L / 2512.4 Billion cells. BrewNotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Dunkel (D6)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
För några bryggomgångar sedan lyckades jag få ett överkok vid uppkok med Braumeister #BM10 eftersom jag höll på med andra aktiviteter på övervåningen och kalkylerade värmningstiden fel. Bryggverket är helt självgående och idiotsäkert under hela bryggdagen förutom vid just ett moment (vilket förvisso gäller de flesta bryggverk), att ta av locket precis när det börjar koka. För att bevisa för mig själv att jag visst kan göra ett annat större projekt när jag brygger med lilla Braumeistern så valde jag att maximera julen; stånka jul-Bratwurst och brygga dunkel!
Årets julöl
Denna Münchner dunkel är min sjätte i ordningen och jag har varierat receptet varje gång. Jag kan inte påstå att jag aktivt jobbat med att förbättra receptet utan snarare varierat det för att få lite olika smakprofil från gång till gång. Till julen 2023 var siktet inställt på en renare och mer elegant dunkel, utan för mycket kladdig karamell eller rostade, brända toner. Det finns två vägar att gå när det gäller dunkel och den ena är att ha mycket basmalt och ”krydda” med mörka maltsorter men jag föredrar andra vägen, att gå tungt in på Münchnermalt och i detta fall körde jag på hela 80% Weyermann Barke Münchnermalt som färgmässigt ligger mittemellan Münchner 1 och Münchner 2. Resterande 20% av maltnotan bestod av 18% Weyermann Barke Pilsnermalt som hängsle/svångrem enzymmässigt och slutligen 2% Syramalt för pH-vördets skull. Det där blir en ganska ljus dunkel tänker ni då genast och det hade det blivit om det inte vore för den hemliga ingrediensen:
Nytt för dagen, Sinamar
Weyermann Sinamar är en sirapsliknande mörkbrun vätska som tillverkas genom att mäska och sedan vakuumdestillera Carafa svartmalt. Med sitt extremt potenta färginnehåll på mellan 8100 – 8600 °EBC behövs så liten mängd vätska att den i praktiken är smaklös och används därför som färgmedel inom flera områden inom livsmedelsindustrin, inte bara öl utan även brödtillverkning och andra drycker. För tyskarna är denna produkt lite extra intressant eftersom den med sitt 100% maltinnehåll följer Reinheitsgebot – de tyska renhetslagarna för öl.
När det kommer till dosering så blev det lite klurigare i min småskaliga produktion. 14 g (11,9 ml) Sinamar per hektoliter vört skulle höja färgen med 1 °EBC. Jag planerade volymen 10 liter vört efter kok och Beersmith tyckte mitt recept skulle ge 19 EBC med en standard Münchner 1, jag hade ju en något mörkare. Jag siktade på 40 EBC men exakt hur mörkt det blir i slutändan är svårt att gissa. Jag tog ut ett vörtprov, tillsatte 20 milliliter Sinamar i bryggverket och tog sedan ut ett nytt vörtprov. Tydlig skillnad men kanske något ljust fortfarande även om det var svårbedömt i ett litet snapsglas med grumlig vört. Ingen minns en fegis så jag dubblade dosen och det kändes som en lagom mängd både där i bryggeriet och sen senare på fatet.
Weyermann Sinamar finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager men tyvärr bara i stor förpacnking. (uppdatering): Finns nu i mindre förpackning här.
Bryggdagen
Bryggdagen hade inga avvikelser i bryggeriet denna gång. Jag fyllde bryggverket tidigt på morgonen, malde malten, mäskade in, malde kött, pressade in det i svinfjälster, mäskade ut bryggverket och kokade vörten för att avrunda dagen med en supersmaskig färsk wurre. Före kok hade jag en vörtstyrka på 1.047 vilket efter kok landade på 1.054. Efter jäsningen låg FG på 1.010 så det blev en lite kraftfullare Münchner Dunkel med andra ord, cirka 5,8% ABV.
Weyermann Barke Münchnermalt och 18% Weyermann Barke Pilsnermalt krossat på 0,8mm i MonsterMill MM3.
Vattenvärmningen färdig och redo för inmäskning.
Nej jag har inte lagt in rätt recept för dagen men mäskschemat är mitt standard ”HochKurz”.
Malten på plats och omrörd.
Allt på plats inklusive mitt extra mäskvatten jag tar ut ur bryggverket före inmäskning. Resterande cirka 2 liter sparas jag till lakning/sköljning.
Ett korvstånk senare är mäsken redo.
För att snabbare komma upp till kok brukar jag laka/skölja maltröret vid sidan av så jag kan ha locket på bryggverket. Hur stor skillnad det gör låter jag vara osagt. Jag testade att laka en extra omgång och fick ut 2 liter vört med SG 1.017. Med facit i hand jag kunnat använda dessa eftersom ölet blev så pass starkt men så blev det inte denna gång.
Min lilla söta testburk Sinamar.
Den här motoroljan vill man inte spilla på kläderna kan jag lova!
Mina tre vörtprover. Utan Sinamar, med 20 ml Sinamar och med 40 ml Sinamar (fast jag jobbade i gram vid mätningen).
Jästvalet föll på torrjästen Fermentis S-189 som jag hade kvar en slurry av. Den finns sedan en tid i större 100g-förpackningar för oss som brygger lite större satser emellanåt.
Jag nöjde mig med 16°C i kylningen med kylmanteln denna gång.
Flytt till jäshink med tillhörande syresättning.
Dryga 10 liter även denna gång.
Fem minuter senare var all disk färdig och diskbänken avtorkad.
Provsmakning
Brun, lätt disig öl med hög beige skumkrona som är stabil.
Medelstor vaniljdoft samsas med stora brödiga dofter åt sirapslimpahållet.
Inslag av mörkare malt.
Lätt till medel örtighet som drar åt timjan.
Inslag av choklad/O´boy.
Smaken är brödigt maltig men ganska mild. Smaknyans som påminner om julmust.
Balanserad beska.
Låg till medel kropp.
Ingen tydlig alkohol.
Något tunn eftersmak.
Lätt kärv munkänsla.
Kommentar
En ganska god och lättdrucken Dunkel även om det finns en ton i maltsmaken jag inte riktigt gillar. Alkoholhalten märks inte speciellt tydligt och maltigheten är låg till balanserad vilket var målet med receptet. Som maffig julöl faller den dock lite på målsnöret, den kunde ha haft lite mer av allt inklusive humle. Färgmässigt blev den fantastisk fast det var svårt att fånga på bild.
Recept
| Dunkel D6 Centraleuropeisk mörk lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.00 L Estimated OG: 1.054 SG / 13.45 Plato Measured OG: 1.054 / 13.33 Plato FG: 1.010 SG Alcohol by volume: 5,9 % Bitterness: 22.1 IBUs Color: 19.1 EBC (40 ish) Measured Mash Eff: 80.8 %
Total amount of malt: 2444 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 50 g
Recommended starter size: 1.57 L / 221.9 Billion cells. BrewNotes |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer