Posts in Category: Bryggning

Tvåhundra liter Sommarhelles med Brewtools B80Pro (H28)

Jag har tidigare enbart förlitat mig på tvåstegs infusionsmäskning med mitt stora bryggverk. Det innebär att värma upp allt mäskvatten för att använda en del till första mäsksteget (63°C) och sedan efter 30-60 min fylla på med mer varmare vatten för nästa steg (72°C). Denna procedur har jag gjort eftersom jag inte har någon värmare i mäsktunnan utan bara i vörtkokaren. Jag har med hjälp av Beersmith fått fram rätt temperaturer för att kompensera för maltens temperatur och hamnat tillräckligt nära mina önskade temperaturer. Det jag däremot inte testat med stora systemet är att laka men ändå hålla syrenivån nere. Jag har gjort en mindre lakning till en sidosats s.k. partigyle men det är en en annan femma.

Det jag ville testa med denna bryggning var dels att stegmäska med HERMS-metoden som jag gjort en gång tidigare med min enorma kylspiral i en kastrull. Nu har jag inte kvar kylspiralen längre så istället tog jag hjälp av Brewtools B80Pro men även för att kunna använda HERMS-vattnet för att laka med efter mäskningen var avklarad. Allt detta med så goda lågsyrebryggningstekniker som möjligt. Eftersom Brewtoolsbryggverket inte har en HERMS-slinga (tänk fastsvetsad kylspiral) och jag som sagt inte har någon kylspiral längre så använde jag istället Brewtools motströmskylare med två olika flöden. Vörten från mäsktunnan cirkulerades två botten, via motströmskylaren, till toppen av mäsken med hjälp av min Riptidepump. Motsatta flöde, det värmande flödet, gick från det 10°C varmare vattnet i Brewtools genom kylspiralen och tillbaka. För att styra temperaturen satte jag Brewtools på att styra vattentemperaturen genom att mäta på utgående vört efter kylspiralen. Genom lite klurigt kopplande av slangar behövde jag aldrig byta några slangar för att ändra flödesriktningar utan när mäskningen va färdig så vred jag på två av trevägskulkopplingarna och flödet från vörten dirigerades om till vörtkokaren och flödet från Brewtools (”stegmäskningsvattnet”) till toppen av mäsktunnan för en långsam flödeslakning.

Det var teorin och tanken bakom men hur fungerade det i praktiken?
Jag matade både mäskvattnet och HERMS/lakvattnet med 50/50 sockerjästblandning för en 30°C-vila dvs syrereduktion. Jag märkte att Brewtoolspumpen drog lite luft i på grund av tungt motstånd så jag fick kämpa en del med att få dit en slangklämma för att begränsa denna läcka. Troligtvis blev motståndet eller längden på flödet för tungt/långt. Vid första inmäskning hamnade jag lite högt i temperatur eftersom jag missbedömde hur lång tid det tar att krossa 43 kilo malt. Temperaturen sänktes effektivt till 63°C med några liter vatten från lakvattnet som just då höll en lägre temperatur. Eftersom min mäsktunna är kraftfullt isolerad så sjunker temperaturen i mäsken väldigt långsamt och stödvärme behövs ytterst lite. Det var inga som helst problem att hålla 63.0°C genom hela betaamylasrasten men att höja temperaturen nio grader var lite segare med endast 10°C varmare i HERMS-slingan. Brewtools med sina 6kw elpatron fick gå för full effekt men dess inbyggda PID gjorde att temperaturen i mäsken inte sköt över när den närmade sig måltemperaturen. Styrningen av mäsktemperaturen var helt lyckad med andra ord. Redan efter betaamylasrasten låg SG på 1.049 och vid första flytten till vörtkoket 1.054. Vörten klarnade till kristall redan efter 15 minuters mäskning så recirkuleringen genom lauterhelixen eller främst maltbädde fungerade utmärkt. Lakningen sänkte totala SG till 1.049 vid uppkok och total kokvolym bestämdes till 185 liter genom att avsluta lakningen där, jag vågade inte ha i mer vört i koket. Trots den stora mängden vört behövdes bara 2/3-del av effekten från min 10kw-elpatron i vörtkokaren för att få ett lagom rullande kok. Eftersom det innebär att en fas av tre är avstängda så blir det inte 2/3-del av 10.000 watt (6.600 watt) eftersom antalet volt sjunker. Effektstegen blir istället en fas = 3,3kw (230V), två faser = 5kw (200V) och tre faser = 10kw (230V). Efter vörtkoket lät jag vörten vila i en whirlpool i 30 minuter. Vörten ut till alla jäshinkar blev kristallklar och bryggdagen blev lyckad. Disken med alla slangar och två kylare tog knäcken på mig och jag var helt färdig med släckt lampa i bryggeriet först 14.45, knappt utan några pauser längs vägen.

Utvärdering bryggmetod/bryggverk
Jag är imponerad över hur effektivt de två flödena fungerade och hur stark Brewtools var på att sköta uppgiften. Självklart får det anses som både overkill och slöseri att låta en så fin maskin sköta en så enkel uppgift som vattenvärmning men så var detta endast ett test. Mängden vört från koket är mer än jag vanligtvis kan förbruka inom rimlig tid men även för att kunna få brygga i den takt jag vill. Sommarens alla fester, inkl midsommar då jag bjuder på öl till ett större sällskap), rättfärdigade dock en storbryggning även om den inte var optimal att jäsa. Jag har helt enkelt inte en anpassad jäs- och lagringskapacitet för denna satsstorlek och tillsammans med den belastande mängden disk så kommer jag avvakta innan jag försöker mig på denna setup igen.

En liten firmwareuppdatering mitt i allt är ju alltid trevligt. Snabbt och smidigt tack o lov.
Själva flödet går att beskriva som en liggande åtta där knuten eller mittpunkten är det hermetiskt tillslutna mötet genom motströmskylaren. Vänsterloopen runt Brewtools med varmvatten och högerloopen runt mäsktunnan där Riptidepumpen recirkulerar vörten. Att det är lite fler slangar med i bild beror på den senare flytten till vörtkokaren (t.v.) och lakningen.

Sommarens andra projekt, måla golvet. Det tar bara 15 minuter att göra slarvigt men ändå blir det så sällan av. Jag har ingen förklaring till varför.

Mitt flytande lock har här fått sig en slangnippel för returflödet vid mäskning men även lakning. På undersidan sitter en bricka som fördelar ut vörten under vätskenivån så flödet inte skjuter ett hål rakt ner i mäskbädden.

Saltvägning med enbart kalciumklorid och antioxin SBT.

Reklam för Brewmaster Swedens ekologiska terroirmalt.

43 kilo torrvikt ser inte så mycket ut i den 220 liter stora mäsktunnan men trots min stora maltkvarn med påbyggnadsdel/förlängning till påmatningstratten så behövde jag fyra separata krossningar för att reda ut det hela.

Mäskroder modell större. Mycket nöjd med denna pjäs som jag köpt från Humlegården.

Inmäskad med allt vatten från vörtkokaren. Lakvattnet befann sig i Brewtools. Omrörningen gav en del skum men inte farligt på 210 liter mäsk.

Eftersom detta kan anses som en testomgång så laborerade jag med olika temperaturer, effekter och hastigheter på pumparna. Jag var tvungen att byta plats på två kontakter under Brewtools för att sladdarna skulle räcka så det som står som ”Pump” är egentligen utgående flöde efter HERMS-slingan.

Vörtens utseende precis vid start.

Återförandet av vört till toppen av mäsktunnan.

Korrekt mäsktemperatur ner på decimalten (bryggarhumor eller pappahumor?). Jag kontrollmälte även i mäsktunnan och den höll samma.

Här kunde jag ha satt ner Target-temperaturen för att inte skjuta över men jag började närma mig nästa mäsktemperatursteg så jag valde att sänka hastigheten på HERMS-vattnet istället, något som gör denna metod unik jämfört med klassisk HERMS.

Vörtens genomskinlighet efter betaamylasrasten.

First wort dvs den första vörten från mäskningen och innan den spätts ut genom lakningen. Eftersom jag mäskade tyskt och tunt så var den varken så koncentrerad eller mörk i färgen.

Ungefär en tredjedel av mäsktunnan tömdes innan lakningen kopplades på och nivån hölls jämn genom att låta de två pumparna leverera samma flödeshastighet.

Snötvits uppkok.

Vörtkoket.

Efter koket. Bra koagulering av proteinerna, dels tack vare pH-sänkning när 10 minuter av koket återstod men även på grund av Sedisol C som fungerar som flytande Protafloc.

Kylningen gjorde jag med min Blichmann Therminator plattvärmeväxlare för dess grymma kyleffekt även om det innebar extra disk jag inte behövde denna dag.

Ungefär 120 liter fick jäsa kallt och styr i min jäskyl som börjar sjunga på sista versen. Resterande vört fick gå i den inte tillräckligt svala matkällaren, tyvärr.

Lyckad virvelvört även denna gång.

Provsmakning
Halmgul öl med enormt fluffigt och krämigt skum.
Elegant örtig humle på medel nivå tillsammans med gräddig malt och stor brödighet.
Doften är ren och frisk, utan felsmaker.
Ljus malt dominerar smaken och det finns lite ärtskotssfräschör i en komplex sammanflätning med maltskal.
Beskan är låg (korrekt för stilen) men balanserande.
Medelhög kolsyra.
Alkoholhalt bra UA.
Stor och fyllig munkänsla med stor kropp. Låg restsötma. Ren eftersmak.

Kommentar
Hela ölet är i en ytterst bra balans där inga smaker sticker ut och helheten är väldigt len och lättdrucken. Absolut inga toner av fruktestrar/kryddfenoler/karamell/DMS/acethaldehyd eller andra otrevligheter. Precis så ren, lätt men tydligt maltig och kärleksfull som bara en riktigt bra helles kan vara. Trots mängden blir denna öl inte långlivad kan jag lova!

SommarHelles22 (H28) (Helles)

Batchsize: 183.00 L
Estimated OG: 1.047 SG / 11.68 Plato
Measured OG: 1.047 / 11.67 Plato

FG: 1.007 SG / 1.80 Plato
Alcohol by volume: 5.3 %
Bitterness: 20.5 IBUs
Color: 7.8 EBC
Measured Mash Eff: 65.0 % / 64.9 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
46.67 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
25.45 ml Lactic Acid (Mash) Water Agent 2
15.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 3

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
39019 g Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 4 93.0 % 25.44 L
2937 g Munich II (Weyermann) (16.7 EBC) Grain 5 7.0 % 1.91 L

Total amount of malt: 41956 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 163.60 L of water at 67.6 C 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min

Fly sparge with 79.04 L water at 78.0 C

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
50 g Hallertau Magnum [11.90 %] – Boil 45.0 min Hop 6 8.4 IBUs
200 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 30.0 min Hop 7 12.1 IBUs
21.00 g Sedisol C (Boil 10.0 mins) Other 8
10.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 9

Total amount of hops: 250 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.0 pkg Saflager Lager (DCL/Fermentis #W-34/70) [50.28 ml] Yeast 11

Recommended starter size: 28.26 L / 3207.2 Billion cells.

BrewNotes

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Franz Weißbier (W39)

Detta är det femte försöket att få fram en sydtysk veteöl som påminner om Franziskaner HefeWeißbier. De tidigare försöken och bakgrundshistorien kan ni läsa om med start på W34 och allt som heter ”WXX – Franz” på sidan Bryggningar och recept. Min senaste veteölsbryggning var en sorts paus i denna resa för variationen i kegeratorns skull men den pausen hade jag aldrig tagit om jag visste det jag visste inför denna bryggning. Jag kan inte avslöja så mycket detaljer men nyligen träffade jag en ytterst erfaren bryggeriarbetare i ett annat ärende och det kom fram att personen i fråga tidigare varit chef för produktionen på bland annat Franziskaner! Bryggeriarbetaren satt inne med i princip all fakta om både ölet och dess produktion men jag var tvungen att lova att inte dela med mig av alla detaljer, inte helt ovanligt när giganter som AB InBev är med i matchen. Jag kan däremot gå in på en helt osannolik del som jag fick nypa mig i armen när jag hörde; Franziskaner innehåller (enligt min källa) mindre än 50% vetemalt! Jag har sett från två olika material direkt från Franziskaner där de själv hävdar att de använder 2/3-delar vete men detta ska alltså inte vara fallet. Min första kommentar till min källa var ”men det måste ju vara minst 50% vete för att ett öl ska få kallas veteöl, enligt Reinheitsgebot”. FEL!! 50-procentsregeln är en seglivad myt och det står faktiskt ingenting om veteöl i Biersteuergesetz, som är det korrekta namnet på den moderna tyska lagen som reglerar vad en dryck får innehålla för att bryggeriet ska få skriva Bier på etiketten och ölet ska säljas i Tyskland (exportöl har andra regler). Övriga intressanta fakta från Biersteuergesetz inkluderar bland annat att det är okej att använda majs, ris och socker i öl (sista endast i överjäst) men det vill tyska bryggerier helst prata tyst om. Torrhumling är däremot inte ok i någon öl! Nog om Reinheitsgebot och tillbaka till receptet. Om någon vet varifrån 50%-regeln kommer ifrån eller har mer fakta i ämnet, kommentera gärna!

Receptet
Till att börja med kan jag även avslöja att originalreceptet är inte skrivet i sten utan kan justeras (till en viss specifik procent) under året efter råvarupriser och råvarutillgång. Inte den charmigaste faktan men heller inte helt förvånande från en stor ölfabrik. Franziskaner innehåller alltså alltid mindre än 50% vete (exakt siffra får jag inte uppge) och därefter pilsnermalt som behövs för enzymernas och av produktionstekniska skäl (maltskalen). Men finns det någon rostad malt i (om ni minns historien om mitt rostade korn och Carafan) för färgens eller smakens skull? Nej, ingen rostad malt finns med. Inte heller någon karamellmalt och absolut ingen Sinamar (färgextrakt framställd från mäskad Carafa-malt)! Några nävar Münchnermalt är med men det ger ytterst lite färg.

Mitt samtal med min källa behövde återgå över till ämnet jag hade träffat personen för men det fanns en hint om dekoktionsmäskning vilket i princip är standard för veteölproduktion i Bayern, eftersom vetet är svårarbetat och behöver hjälp med proteinnedbrytning och (enligt vissa) viss konverteringen av stärkelsen. Dekoktionsmäskning ger ett färgbidrag på vörten från maillardreaktioner i kokprocessen och även från oxidering vid hanteringen men det sistnämnda gäller främst mindre bryggerier och inte de stora ölfabrikerna. Traditionellt i Bayern gjordes tre dekoktioner men få bryggerier idag gör mer än två. Processoptimerare som Ab InBev skulle säkerligen kunna använda sig av endast en enkeldekoktion eller skippa det momentet helt men då finns det inte en chans att nå de 13 EBC som ölet ska ha, enligt data jag fått från bryggeriet. Jag vet inte hur många dekoktioner Franziskaner faktiskt använder men baserat på färgen skulle jag ockulärt gissa på två. Det som motsäger två dekoktioner är den totala mäsktiden på tre timmar, hinner man verkligen en dubbeldekoktion på den korta tiden?

Jag har testat dekoktion flertalet gånger genom åren men inte sida vid sida mot infusionsmäskning så jag kan inte bedöma hur stor smakskillnad det blir mer än att jag aldrig blivit blåst av stolen eller ens tyckt (min dåliga subjektiva uppfattning) att det skulle vara motiverat att fortsätta laborera med dekoktion. Sedan 2016 då jag gick ner mig i lågsyrebryggningsträsket har intresset för ”LoDO-dödaren” dekoktion i hembryggarskala varit minimal från men sista ordet från min sida är säkerligen inte sagt. Att göra dekoktion med Braumeistern är långt ifrån optimalt och något som garanterat skulle ge mig huvudvärk i form av kladd och spilld mäsk så jag valde att skippa det momentet just denna gång, to be continued…

Jag bryggde denna weißbier på Braumeister #BM10 för enkelhetens skull. Jag gjorde en klassisk veteölsstegmäskning med 44°C i 15 minuter (ferulasyrarast), 63°C i 45 minuter (betaamylasrast), 72°C i 30 min (alfaamylasrast) och slutligen en utmäskning på 78°C i 10 minuter. Den sista rasten känns allt mer svår för mig att motivera som hembryggare och jag har i många perioder skippat den. Anledningen till att större bryggerier ”mäskar ut” och dödar enzymerna är för att betaamylas inte ska ändra sockersammansättningen under den segdragna lakningen men varför skulle den göra det när den denatureras redan vid 71°C? Att mäsken skulle bli mer lättflytande vid 78°C jämfört med 72°C och därmed underlätta lakningen ger jag inte heller mycket för.

Vörten såg ren och fin ut från mäskningen och jag gjorde en mindre sköljning av maltröret för att få ihop den volym som krävs för att fylla ett 9l-fat (som rymmer närmare 10l enligt mina mätningar). Jag kokade vörten 60 min med endast en bittergiva till de 12 IBU som Franziskaner ska ha. OG landade på 1.050 dvs tre °Ö högre än de 11,75°P som originalet har (avrundas till 11,8 på vissa etiketter) så något bättre utbyte än förväntat. Jag kylde vörten till 20°C med den ytterst smidiga kylmanteln innan vörten flyttades till ett 19l-Corneliusfat för jäsning. Fatet använde jag inte för att tryckjäsa i utan endast för att kunna jäsa utan ljuspåverkan i det rum i huset som för säsongen lämpade sig bäst för weißbierjäsning, jäskylen var upptagen med annat. Jäsningen tog 4-5 dagar där sista gick i stängt fat för kolsyrebildningen. Därefter flyttade jag ölet till ett syrebefriat 9l-fat för två veckors lagring innan första provsmakningen.

Jag vill ju variera mina ölbilder lite och på sommarhalvåret kan jag fotografera utomhus. Det gick sisådär bra denna gång kan man säga så jag gick in igen.

Provsmakning
Gyllengul kraftigt dig öl med stabil Stockholmsvit skumkrona.
Doften är mycket fruktig med främst banan men lite inslag av sött äpple (dock ej acetaldehyd/gröna äpplen eller etylhexanoate/röda äpplen).
Maltdoften är komplex och tydligt jordig med inslag av maltdamm och stor vanilj. En lättare örtig kryddighet finns i bakgrunden.
Veten doftar smörgåsrån men där finns även en lättare gummidoft och inslag av jäst.
Smaken är maltig med stora brödiga toner (vetelimpa).
Ölet har låg restsötma med frisk syrlig smak. Mycket lättdrucket.
Balansen mellan beska, sötma och syra är perfekt.
Hög kolsyrehalt med mjuk dock stor munkänsla.
Alkoholhalten är i balans.
Eftersmaken lång.

Kommentar
Mycket gott och friskt veteöl med härliga vetetoner (!) och en god fruktighet där estrar och fenoler är i balans. Smaken är tydligt fylligare än doften.

Utvärdering av klonförsöket
I ärlighetens namn inte känna några större likheter med Franziskaner även om detta var ett mycket gott veteöl. Trots all min fakta kring originalet har jag inte kommit närmre och just nu känns det som jag är tillbaka på ruta ett. En av mina teorier är att bryggprocessen bidrar med betydligt mer smaker än receptets detaljer eller finlir i maltnotans komposition. Dekoktion är helt klart något som jag måste laborera med till just detta öl men jag tror jag måste ta en paus och fundera kring varför jag ens kämpar med denna klon. Det finns många veteöl som är väldigt intressanta smak- och profilmässigt, är det inte mer intressant att följa min egna resa?

Reklam för Speidel Braumeister.

Reklam för den goda ekologiska vetemalten från Brewmaster Sweden som jag använde denna gång.

Vörtprov taget före lakningen för att kunna bedöma färgen. Vetemalt ger inte disig vört är enkelt att konstatera.

Sista lakningen fick droppa av i kastrullen jag tidigare värmt lakvatten i.

Kylning till jäsningentemperatur eller strax under.

Redo för flytt till fat för primärjäsning.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Helles (H27) i #Braumeister10

Det finns två inriktningar eller sätt att tänka på när det kommer till Bayersk Helles; antingen kan den vara ljus, briljant, elegant och med balanserade lätta maltsmaker eller så kan den gå åt ett rustikare, lantligare, brödigare och guldigare håll. Den sistnämnda brukar vara vanligare hos mindre bryggerier och ofta är denna typ av helles lite mer humlad, mindre filtrerad och med lite lägre kolsyrehalt men det är en generalisering.

När min standardhelles blivit allt lenare och lättdrucken har jag byggt upp ett sug på en helles med aningens mer klös i och då menar jag varken överdriven beska eller alkoholhalt. Större kropp med maltsmaker som är mer åt skogaholmslimpa än rostbröd. En av justeringarna jag gjorde receptmässigt i denna öl var att ta en mörkare Münchnermalt vilket ger förvånansvärt lite färgbidrag. Humlen flyttades till lite senare i koket och OG ökades från 1.048 till 1.050 (var planen). Receptet var 92% pilsnermalt, 4% Münchner2, 4% syramalt, stegmäskad 63c 45m, 72c 30m, 78c 10m. OG 1.050, FG ca 1.008, 24 ibu Perle och Tettnang (60/15 min), massor 34/70 på 10c. Lagring 0c.

En elegant Helles tycker jag verkligen förtjänar lågsyrebryggning men det tror jag inte är möjligt att åstadkomma i Braumeister 10 (BM10) på ett enkelt sätt på grund av dess lilla storlek. Jag har förvisso inte testat men hela tanken med lilla bryggverket var för min del att kunna brygga oerhört enkelt, snabbt och smidigt och de tre värdeorden rimmar uselt med lågsyremetoden. Jag arbetar med andra ord inte för att ta fram en sån metod för lilla bryggverket utan de får de stora ta hand om. Denna rustikare helles skulle garanterat smaka bättre genom lågsyremetoden men när det nu inte var aktuellt kunde jag lika gärna laka, vilket jag ändå alltid gör i BM10.

Före lakningen hade jag ett SG på 1.055 och efter lakningen och precis före uppkok låg den på 1.052, dvs. alldeles för högt. Jag har dock lärt mig genom säkert 100 bryggningar att det inte går att lita på en refraktometer just vid uppkoket. Jag har inte fått det bekräftat men min teori är att vörten inte är homogent blandad och att sockret är mer koncentrerat vid ytan. Jag har testat att röra om och även väntat till 5 min av koket passerat men det blir inga stabilt trovärdiga mätvärden ändå. 10.000kr-frågan är då varför jag fortfarande mäter SG vid uppkok. Det har jag inget svar på.

Vörten vid uppkok såg fin och genomskinlig ut men skummet från druvbildningen var inte lika fin på grund av oxidering. Även denna bryggning skedde en blåsig vårdag så jag blev tvungen att hjälpa koket med en improviserad isolering i form av en handduk för att få bra rullande kok. Efter kok körde jag en whirlpoolstand (även kallad hopstand) på 80°C i 20 min för att få ut andra typer av humlesmaker än de som kommer från koket. Kylningen med kylmanteln gick snabbt ner till 20°C men det är varken rimligt eller hållbart att försöka få ner temperaturen till 10°C så vid 20°C skickade jag vörten till jäshink och in i kylen. 10,5 liter blev det av denna bryggning och ölet blev (och smakade) såhär:

Provsmakning
Gyllen öl med lätt disighet (och mycket kondens på bilderna). Skummet är vitt och ytterst stabilt.
Doften är maltigt sädig med stora brödiga inslag. Lättare vaniljtoner finns i bakgrunden. Humlen är citrusfräsch men ihop med en mindre träig ton drar den åt grapefrukt. En tydlig men mindre blommighet finns i bakgruden.
Smaken är mycket fyllig med stor maltighet trots medel kropp.
Beskan är tydlig men i balans.
Kolsyran är på bra nivå liksom alkoholstödet.
Eftersmaken är lång men något rivig.

Kommentar
En mycket god helles av det kraftigare och robustare hållet. Trots att malten är tydligare än humleinslagen så har den för kraftfull humlearom där en örtighet/träighet blir för dominant. Jag ville ha en tydlig humleprägel på denna men åt det lättare hållet, nu blev den tung och något bråkig.

Vägning av kalciumklorid för en kalciumhalt på cirka 70 ppm. Min våg börjar ge upp efter många års trogen tjänst, knapparna svarar dåligt.

Redo för inmäskning.

Receptet på bilden stämmer inte med vad som ska i bryggverket. Jag använder recepten enbart som mäskscheman i nuläget.

Malthjärta eller malt-helskägg? Bra krossad blev den iallafall.

Till hälften inmäskad/omrörd. Det är lite pilligt i lilla gulliga Braumeister-10an så man får vara lite försiktig för att inte få malt utanför röret.

Omrörd och med alla filter på.

Mäskprogrammet färdigt och maltkorgen ska lyftas ur.

Avrinning och lakning medan bryggverket jobbar sig upp till kok.

Även denna bryggning var det kastvindar ute så för att hjälpa koket lite tog jag till isolering.

Jag brukar sällan mäta kokslutets PH men det var bra även denna gång.

10 liter i hink men jag hade nog kunnat få ut en halvliter till om jag hade orkat.

Bryggningen avslutad och dags för sista disken. Jag diskar hela tiden det som är färdiganvänt för dagen så vid denna tidpunkt återstår endast bryggverket. Med denna lilla maskin är disken lika enkel som med en vanlig pastakastrull.

Jag kylde till 20°C med kylmanteln men jästen var så pigg att kylskåpet inte riktigt hängde med så mina inställda 10°C blev en del 12°C initialt. OG var 1.050 så något fel gjorde jag med Tilten men eftersom det var fem bryggningar och tre månader sen så jag minns inte riktigt vad.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Helles (H26)

En självklarhet som säkert många (inklusive mig själv) stundtals glömmer är att sociala medier alltid befinner sig någonstans på skalan mellan fiction och verklighet. En del förskönar sig själva eller sina semesterbilder med appar, kanske retuscherar bilder på sig själva så allt ser perfekt ut medan andra helt enkelt enbart visar upp det snygga, glada och lyckade. Även exkluderandet av den mindre lyckade sidan, t.ex. snutkaffet i väntrummet och inte bara snygglatte för 70 spänn är en sorts tillrättaläggning av verkligheten. För min del här på bloggen kan tillrättaläggningen handla det om att välja bort mindre snygga bilder eller att välja att inte fota bakåt i bryggeriet där det ser ut som ett helt vanligt stökigt garage. Det jag däremot aktivt tänker på för att balansera vågen är att inte försköna smakbeskrivningar på mina öl eller måla upp mina bryggdagar som bättre än vad de är. Detta inlägg blir ett praktexempel på detta för denna bryggning gick käpprätt åt skogen.

Efter att ha bryggt ganska många ljusa lager med tydlig humleprofil och sist en tysk pilsner med rejäl humlebeska planerade jag för en helles med utpräglat maltfokus där de sädiga, brödiga och gräddiga smakerna skulle dominera. 16 IBU från Spalt select skulle definitivt inte överskina mitt bevarande av maltsmakerna resonerade jag glatt. Recept och metod var spikade in i minsta detalj och jag förberedde bryggverket kvällen innan med vatten som fick syrereduceras under natten med hjälp av jästätarmetoden. Alarm på bryggverk och bryggare sattes till 04.30 respektive 06.00. Här ska bryggas maltig helles så det skriker om det!

Det jag inte hade med i beräkningen var de fyra tidigare veckornas frekventa resande med två resor till Tyskland (München!), en till Trento och en till Oskarshamn. De hade uppenbarligen satt sina spår i mig även om jag inte märkte det just denna gudsförgätna morgon. Jag malde malten på 1,25mm och den såg toppen ut. I med malten i maltröret, sänkte ner och rörde sedan om noggrant men försiktigt. På med övre filterdiskarna, sista mäskvattnet och slutligen tryckte jag igång mäskprogrammet på Braumeistern. Oftast brukar jag lägga på mitt flytande lock redan innan jag startar pumparna men det gjorde jag inte denna gång utan av någon märklig anledning tänkte jag istället att jag skulle titta någon sekund på det moln av vört som likt ett spöke tränger upp genom övre filtret första sekunderna. Det var tur jag stod där och glodde som ett fån för spöket uppenbarade mycket riktigt men inte genom filterna i toppen utan istället längs utsidan av röret, nerifrån botten.

Hade mäsken satt igen sig direkt och blivit en tjock klump? Hade jag fel inställning på pumparna? Nej, de stod på läge 2,5 av 7 så de borde inte kunnat pressa ihop bädden så pass mycket att enda vägen att fly var från botten. Då ser jag plötsligt något rött i ögonvrån. ”HEL€#”#&%#”#€” Jag sa så många fula ord och svordomar vid detta tillfälle att rövsmör hade kunnat vara ett av Skatteverkets gladeligen godkända förnamn i jämförelse. På min lagringsfrys låg nämligen den röda bottenpackningen till maltröret och hånskrattade åt mig. Den hade jag i min trötthet glömt att sätta fast på maltröret, så det som skedde nu var att ingen cirkulering skedde genom malten utan bara nere i botten av bryggverket. Utan åtgärd skulle detta inte ge ett uruselt utbyte utan inte bli vört överhuvudtaget. Suck. Skulle jag bara avbryta och strunta i bryggdagen, dumpa/diska/duscha? Börja om från början med ny malt? Nej det skulle bli tokigt med resten av dagens schema. Räddas det som räddas kan!

Jag lyfte upp maltröret långsamt så vörten inte skulle plaska i onödan, även om lågsyreloppet stupade redan på startlinjen. När mycket av vörten (ja ja, kalla det vatten istället) lämnat maltröret kunde jag få upp röret på ett galler lagt ovanpå Braumeistern. Men hur skulle jag få dit packningen egentligen, det går ju inte utan att tömma all malt och vända uppochner på röret? Lösningen blev att lyfta röret med vinschen ytterligare 5 cm och att min fru fick placera packningen under med precision. Sedan sänkte jag ner maltröret ner i packningen som justerades allt eftersom för att hamna rätt. Tillslut satt den på plats. Eftersom jag toppat upp bryggverket med vatten ovanför maltrörets höjd fick jag tömma ut 15 liter vatten igen för att kunna sänka ner maltröret och sätta fast de övre filtren. Hela det här ångestframkallande panikåtgärdsmomentet tog säkert en halvtimme så när jag väl kunde släcka lampan i bryggeriet och ta paus i väntan på att Braumeistern skulle stega sig igenom alla raster, funderade jag återigen på att bara dumpa skiten och diska. ”Men men, det blir nog öl ändå” tänkte jag och drack en liter kaffe, minst.

Utbytet blev dåligt och jag inser i efterhand att jag borde ha rört om i mäsken igen efter nedsänkningen men det tänkte jag inte på just då i min ilska. Jag hade siktet inställt på 1.046 men fick bara 1.041. Jag räknade ut att jag skulle behöva 800g strösocker för att nå mina 1.046 men jag skippade det. ”Nu ska jag bannemig dricka mig igenom två fat folköl och tänka på röda packningar genom varenda liten klunk” muttrade jag för mig själv med gubbig röst. Jag fick dessutom bara ut 50 liter till uppkoket, vilket jag borde reagerat på när jag tömde dravet som var oerhört tungt och fullt med vört men det gjorde jag inte. Bädden hade komprimerat sig från lyften helt enkelt och utbytet blev därefter. Smakmässigt blev inte ölet någon höjdare men absolut drickbart, som bäst… Det var den hela smakbeskrivningen det.

Det fina i kråksången är att jag lärde mig något, även om det var en sån liten löjlig detalj som en packning och att det gäller att ha vaknat innan man (jag) mäskar in.

Reklam för Brewmaster Swedens ekologiska malt.

Där har vi den. Packnineg jag hoppas aldrig glömma igen.

Mitten april innebar något varmare vört men mitt tålamod var också slut vid det här laget så nu skulle skiten till jäsningen bara.

Vörten såg ful ut också…

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Tysk Pils med ökad beska (P37)

Efter ett antal bryggningar med balanserade smaker kände jag ett sug efter lite riv och rejält med beska. Den ökade beska ville jag dessutom uppnå genom en rad olika receptförändringar, inte bara större 60min giva humle. Om vi börjar med vattnet så bytte jag den maltfokuserande kalciumkloriden (CaCl) mot den strävare kalciumsulfaten (CaSO4). Jag har egentligen svårt för kalciumsulfat för jag tycker det väldigt lätt blir en kärv och pudrig smak som jag kan känna på ett kvarters avstånd men det var så länge sedan jag använde den så jag ville ändå prova. Som förändring nummer två så sänkte jag vörtstyrkan (OG) ca 5 pinnar ner till 1.043 för att få ett något svagare öl alkoholmässigt, eftersom detta även lyfter beskan. Sötma tävlar med beska så därför förlängde jag betaamylasrasten till 60 minuter för att maximera utjäsningsgraden och ge ett torrare öl. Av samma anledning skippade jag helt karamellmalt. I koket hade jag 440 gram humle varav 40 gram Magnum på 60 min som redan där gav 33 IBU. Slutligen, efter halva jäsningen, hade jag i enzymet fungalalfaamylase (FAA) som brukar ge 3-4 pinnar extra utjäsning genom att bryta ner längre sockerkedjor. FAA ska dock inte förväxlas med produkter som Ultraferm som innehåller amyloglukosidas (AMG) och ger en nästan fullständig utjäsning vilket blir fel i pilsnersammanhang.

Jag hade problem med att få denna öl så genomskinlig/blank som jag hade önskat så någon bild tog jag aldrig på den (bilden ovan är alltså en annan öl). Jag gjorde heller inte någon regelrätt provsmakning utan nöjde mig med följande reflektion till min loggbok: ”Humlen tar över maltsmaken fullständigt. Hade hellre sett örtighet än dominerande citrussmaker. CaSO4 är aldrig gott! För besk.”

Jag ville ha en besk, tysk pilsner och det fick jag också. Ibland blir det dock lite för mycket av det goda…

Mmmm, smaken av gips.

Reklam för den svenskodlade och svenskmältade ekologiska malten från Brewmaster Sweden.

Kanske lite väl grovt krossad malt men den var iallafall lättbryggd.

Maltröret med nykrossad malt nedsänkt innan omrörning.

Efter omrörning.

Efter det något längre mäskprogrammet.

Snövitt skum vid uppkok.

Sedisol C från Brew Tek Nordic som hjälper till att flockulera proteiner i slutet av koket på samma sätt som Protafloc.

Sena givorna humle.

Rostfria jästanken från Speidel, still going strong. Faktum är att den ser som ny ut invändigt eftersom jag aldrig rengjort den mekaniskt (svamp/borste) utan bara låtit PBW eller liknande rengöra den med min fattvättare.

Humle och druv efter whirlpoolen havererat och flutit ut.

P37 Beskare pils (Tysk pilsner)

Batchsize: 55.00 L
Measured OG: 1.043

FG: 1.006
Alcohol by volume: 4.6 %
Bitterness: 51.5 IBUs
Color: 7.7 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
12.00 g Gypsum (Calcium Sulfate) (Mash) Water Agent 1
11.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
10649 g Pilsnermalt (Brewmaster) (3.4 EBC) Grain 3 90.0 % 6.94 L
828 g Münchner ljus (Brewmaster) (11.3 EBC) Grain 4 7.0 % 0.54 L
355 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 5 3.0 % 0.23 L

Total amount of malt: 11832 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 65.77 L of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 60 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
40 g Hallertau Magnum [14.00 %] – Boil 60.0 min Hop 6 32.7 IBUs
15.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 7
200 g Saphir [3.00 %] – Boil 10.0 min Hop 8 12.7 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 9

Steeped Hops

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
200 g Spalter Select [3.00 %] – Steep/Whirlpool 30.0 min, 80.0 C Hop 10 6.2 IBUs

Total amount of hops: 440 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
3.0 pkg Saflager Lager (DCL/Fermentis #W-34/70) [50.28 ml] Yeast 11

Recommended starter size: 2.82 L / 754.9 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Ljus Weißbier (W38)

Efter att ha bryggt en rad halvmörka veteöl med fenolfokus kände jag mig sugen på att brygga en ljus med esterfokus, snarlik det recept jag har med i boken. Med lite starkare vörtstyrka på 1.050 och kraftig utjäsning siktade jag på ca 5,4% abv för att få lite mer riv i den. Veten dubbelkrossades även denna gång eftersom krossen var ställd med större spaltbredd men det blev endast ett uns bättre än vid ett varv igenom och malten flög igenom med rasande fart.
Min bryggvana med #BM10 är nu så pass stor att reptilhjärnan ibland tar över och jag inte tänker igenom varje moment. Medan jag mäskade skulle jag värma lakvattnet till 78°C så jag behövde mitt 16A-uttag där Braumeistern satt, även fast den bara drar 1200 watt. Men Braumeistern har resume-funktion vid strömavbrott så ut med sladden och in i nästa eluttag. Inga problem utan ”press to continue”. Vid uppkok började det blåsa kraftiga kastvindar ute och jag fick inte till så bra rullande kok när vindarna letade sig ner genom ventialtionsröret och svalkade vörtytan. Jag har inte någon isolering till bryggverket så det finns ingen marginal där heller. ”Inga problem, då går vi till köket” tänkte jag och bar upp bryggverket dit vilket faktiskt inte var speciellt tungt. När sladden sen åkte i så var det inte tal om någon ”resume” utan ”God dag och välkommen (ditt pucko)” så att säga. Det var tur jag var i början av koket så jag kunde sätta en extern timer, mitt i mäskningsprogrammet hade det varit lite tråkigare. Om brygggverket glömde på grund av för långt strömuppehåll eller för att det var två stycken strömuppehåll vet jag inte men det kan vara bra för er Braumeisteranvändare där ute att tänkta på att funktionen inte är 100% tillförlitlig, utan bör ses som en räddare i nöden.
Att koka i köket fungerade toppen men IKEA-köksblandaren (som jag hatar) vi köpte vid renoveringen har inte några externa gängor så ingen gardenaadapter där inte. Alltså bar jag ner bryggverket till bryggeriet igen för kylning.

Provsmakning
Halmgul, kraftigt disig öl med hög fluffig skumkrona. Direktreflektion att färguträkningen i Beersmith måste blivit tokig denna gång, den ser väldigt ljus ut.
Doften är oerhört dominerad av fruktestrar men där banan återfinns på medel nivå som mest. Istället finns stora dofter av persika och aprikos. Även en tydlig citronmint-ton (CitronTulo för er som minns) finns i bakgrunden tillsammans med äpplemos (ethylacetat dvs. röda äpplen, inte acetaldehyd som är gröna äpplen och klassas som felsmak).
På fenolsidan finns en del vitpeppar (medel) tillsammans med kryddnejlika (medellåg).
Smaken är även den fruktig och med en viss sötma som är svår att särskilja från estrarna. Lättare maltsmaker balanserar men en tydlig syra stör helheten.
Beskan är låg, kolsyran hög.
Eftersmaken och munkänslan är lätt kladdig men ölet är lättdrucket.

Kommentar
En väldigt vårfrisk och fruktig öl som blev ljusare än planerat men framförallt syrligare. Härliga fruktestrar på hög nivå men jag hade önskat att isoamylacetat (banan) skulle dominerat. Min teori till den störande syrligheten är att jag inte kunnat dosera mjölksyran vid kokslut så bra. För en 10l-sats kan jag inte använda mitt medicinmått (lite graderad plastkopp som följer med flytande medicin) utan jag bör använda pipett framöver. PH efter kok låg på 4,8 så 0,2-0,3 för lågt även om just veteöl tenderar att vara just i det lägre spannet.

Mäskvattenvärmning.

Reklam för Brewmaster Swedens vetemalt.

Här syns att de skallösa vetekornen inte är delade i riktigt så många bitar jag vill.

Inmäskad och redo för start.

Lakvattenmängden denna gång.

Smidigt att ha med sig Braumeistern i mobilen. Jag hade önskat att det vore en app och inte en hemsida men man kan inte få allt.

Utmäskning och lakvattenvärmning.

Kok under köksfläkten. Träskivan är där för att fördela ut vikten mot spishällen så glaset inte ska spricka, något som skedde 1 månad senare ändå pga en annan incident…

Bra fart på koket!

Och tillbaka till bryggeriet för kylning med kylmanteln.

Flytt till jäshink och syresättning.

Lek med slutartid på kameran. Det som för blotta ögat ser ut om ett laminärt flöde är i själva verket en rad droppar.

Kalibrering och provsmakning av Franziskaner, min senaste halvmörka veteöl (i mitten) samt denna ljusa.

W38 (Ljus veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 12.00 L
Estimated OG: 1.050 SG / 12.45 Plato
Measured OG: 1.050 / 12.39 Plato

FG: 1.007 SG / 1.92 Plato
Alcohol by volume: 5.6 %
Bitterness: 15.8 IBUs
Color: 7.8 EBC
Measured Mash Eff: 71.3 % / 68.6 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.87 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
1.67 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1823 g Vetemalt (Brewmaster) (3.9 EBC) Grain 3 66.0 % 1.19 L
801 g Pilsnermalt (Brewmaster) (3.4 EBC) Grain 4 29.0 % 0.52 L
138 g Karamell 20 (Brewmaster) (15.8 EBC) Grain 5 5.0 % 0.09 L

Total amount of malt: 2762 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 15.78 L of water and heat to 44.0 C over 0 min 44.0 C 0 min
Ferulic acid rest Heat to 44.0 C over 4 min 44.0 C 10 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 10 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
20 g Spalter Select [4.00 %] – Boil 45.0 min Hop 6 15.8 IBUs
7.04 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 7
0.43 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 8

Total amount of hops: 20 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.2 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 9

Recommended starter size: 0.84 L / 149.4 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Franz Weißbier (W37)

Det börjar bli svårt att sammanfatta det här ölets resa så vill ni gå på djupet så får ni backa ändå till W34 och leta er framåt via receptsidan.
Som snabbsammanfattning handlar det om att jag har 5-6 favoritveteöl som alla är inom liknande stil (Weihenstephaner, Andechs och Ayinger m.fl.) och där jag redan har recept och metod för att hamna inom ramen för. Sen är det veteölet Franziskaner som har fångat mitt intresse då det varken är en helt ljus sydtysk weißbier men inte heller en Urweiße eller Dunkel, det är den för lättdrucken för. Det är något i smaken hos Franziskaner som gäckar mig och när jag hittade samma smaknyans i en svensk veteöl, som jag fick originalreceptet på, började en resa mot att få fram just den där smaken jag inte kunde sätta fingret på. Att få fram en exakt Franziskanerklon har aldrig varit målet men att komma nära nog för att träna mitt receptskapande och slipa på brygg/jäsprocess såg jag som en rolig utmaning.

Den här bryggningen är fjärde i raden och receptet är radikalt förändrat sedan sist då jag utforskade rostat korn, en ingrediens som inte kan finnas med i originalreceptet på grund av Reinhetsgebot. Den byttes istället till en av dess mältade kusiner, Carafa2 special. Jag tänker mig att den kärva carafa-varianten med skal inte passar i en så lågmäld öl som en weißbier med 12 ibu, därför gick jag på den mjukare special-varianten. Den radikala receptändringen gick från 47% vete, 43% pils, 7% carahell och 2,6% rostat korn till 66% vete, 30% pil, 3% carahell och 1% carafa2 special. Jag förväntade mig inte ett öl med samma smak som sist med denna ändring utan detta bör ses som ett komplett omtag fast med carafan som den hemliga kryddan. Originalreceptets data kommer jag numera hålla mig strikt vid framöver då det är en konstant och verifierad variabel:

11,75°P dvs 1.047 OG
5,2% ABV
FG 1.0075 (uträknat)
12 IBU
13 EBC

Bryggdagens katastrofala början
Det här ölet bryggdes under en period när jag laborerade med maltkrossens inställning och vid tillfället var den ställd lite större/öppnade. För att inte det skallösa och mindre vetet skulle få för grov krossning testade jag att dubbelmala bara det eftersom jag testat den metoden tidigare med gott resultat. Denna gång fullkomligen flög vetet genom krossen så jag tror inte det skedde någon nämnvärd förändring. Med veteöl och den gulliga #Braumeister 10 finns ingen anledning att förbereda bryggningen dagen före eftersom den värmer till inmäskningstemp så otroligt snabbt. En så snabb och smidig start på bryggdagen hindrar tydligen inte mig från att fullständigt göra bort mig. Mitt i inmäskningen när jag hällt i 2/3-delar av malten i maltröret och rört om tycker jag att vattennivån verkar vara i högsta laget, så jag tar min 4L-plastkanna och sätter under kranen för att ta ut 1-2 liter. Då lyckas jag komma åt knappen för bryggstart vilket aktiverar bryggverkets pump för recirkulering och nu pumpas mäsken som en fontän över kanten på maltröret eftersom jag inte hunnit få toppfiltret på plats. En fullständig katastrof och jag stod ett tag och funderade på om jag bara skulle hälla skiten på komposten och göra något annat den dagen istället. Men så ändrade jag mig och bestämde mig för att se hur snabbt jag kunde återställa mäskningen. Sagt och gjort; jag lyfte ur maltröret med den blöta malten och ställde den i en hink. Ut med all annan vätska till en annan hink. Spolar av bryggverket över diskhon pga dess otroligt smidiga storlek. Tillbaka med maltröret i bryggverket. Silar all vätska med maltrester i genom maltröret och ner i bryggverket. Det kanske låter krångligt, blaskigt och omständligt men det tog mindre än 10 minuter innan jag kunde låsa fast vingmuttern och lämna bryggeriet i några timmar medan Braumeistern lydigt stegade sig igenom 44c, 63c, 72c, 78c.
Bryggningen gav mellan 1.047-1.048, lite svårt att avgöra på refraktometern denna gång men mitt i prick. Cirka 11,5 liter efter kok i bryggverket och jag tog ut 10,6 liter till jäshink. Jäsningstemperaturen låg runt 21°C och tog 4-5 dagar, jag hade ingen Tilt i för den var upptagen på annat håll.

Provsmakning
Kopparfärgad, kraftigt disig öl med högt vitt fluffigt skum.
Doften domineras av stora vaniljtoner i perfekt balans med kryddnejlika och en tydlig men mindre dominant bananarom.
I bakgrunden finns en balanserad jordighet och uns av äppelmos.
Initialt hade fatet lite mindre svavelnyanser men de försvann efter en vecka.
Smaken har den (för vissa svårtydda) mjuka vetemaltens rundhet på stor nivå och en elegant och balanserad fruktighet.
Restsötma på perfekt nivå.
Hög/kraftig kolsyra som är moussigt mjuk.
Något kladdig munkänsla.
Perfekt beska som är kort.

Kommentar
Det här är en av mina bättre veteöl och vid en provsmakning skrev jag till och med att det var in allra bästa. Färgmässigt blev den för mörk och det krävdes en inblandning av 1/4-del riktigt ljus veteöl (W38) för att få exakt samma färg som Franziskaner. Uträknat hade 0,5% (dvs hälften mot nu) Carafa2 special gett rätt färg men i samma andetag måste jag erkänna att det inte är rostad specialmalt som är lösningen eller vägen framåt. Jag har såklart provsmakat den sida vid sida mot Franziskaner och då blev det tydligt att W37 inte är samma öl på långa vägar. Efter att ha provat Franziskaner på fat i München igen för några veckor sen så blev det ännu tydligare att något inte stämde…

Vattenvärmning.

Inte en lågsyrebryggning men jag tog bort syret ut vattnet ändå.

Katastrofen! Vilket tråkigt kladd. Vilken urusel start på dagen.

Ordningen återställd och jag var för besviken på mig själv för att ta bilder på själva ”räddandet”.

Eftersom inmäskning sker på 44°C tyckte jag det var för klent att laka med så jag stödvärmde lakvattnet till 78°C denna gång.

Efter mäskningen.

Kastrullen var redan använd och skulle diskas så då kunde jag lika gärna samla ihop de sista dropparna från mäsken.

Kylning med kylmantel, så oerhört smidigt och enkelt.

Jag har w68 på storpack torrjäst så jag får väga upp den först.

Flytt med gratis syresättning.

Dags för disk. Oklart varför jag fotade denna bild i mörket…

W37 Franz (Klassisk veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 11.50 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.83 Plato
Measured OG: 1.047 / 11.58 Plato

FG: 1.007 SG / 1.82 Plato
Alcohol by volume: 5.3 %
Bitterness: 14.1 IBUs
Color: 18.0 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.44 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
1.43 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1638 g Vetemalt (Brewmaster) (3.9 EBC) Grain 3 66.0 % 1.07 L
744 g Pilsnermalt (Brewmaster) (3.4 EBC) Grain 4 30.0 % 0.49 L
74 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 5 3.0 % 0.05 L
25 g Carafa Special II (Weyermann) (1150.0 EBC) Grain 6 1.0 % 0.02 L

Total amount of malt: 2481 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 15.09 L of water and heat to 44.0 C over 0 min 44.0 C 0 min
Ferulic acid rest Heat to 44.0 C over 4 min 44.0 C 20 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
20 g Spalter Select [4.00 %] – Boil 30.0 min Hop 7 14.1 IBUs
6.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 8
0.37 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 9

Total amount of hops: 20 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 0.81 L / 136.0 Billion cells.

BrewNotes

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P36)

En bryggdag utan några avvikelser och en jäsning enligt konstens alla regler (se bild på slutet), den blir inte helt enkel att skriva något spännande om. Att bryggdagen dessutom var i början på februari, dvs. tre månader sen i skrivande stund och jag har hunnit brygga sju gånger till sedan dess får mig att fundera på om jag verkligen kommer hinna ikapp med inläggen eller om jag ska slänga en del material som inte är lika intressant läsning för er. Samtidigt fungerar inläggen som en visuell brygglogg för min del även om jag inte alltid får ner alla mina reflektioner i textform. Nåväl, det blir en sammanfattning och provsmakning iallafall.

Bryggdagen i korthet
Fyllde Braumeister 50 med vatten kvällen före. Matade med jäst och socker på morgonen och höll 25°C i cirka en timme för att reducera syre i vattnet. Malten såg fint krossad ut och jag mäskade in genom min nedsäkningsmetod av maltröret. Därefter omrörning och påfyllning av resten av mäskvattnet. Eftersom jag har en modifierad version av min BM50 med två pumpar som går att reglera så måste jag minska styrkan för att inte spränga packningen i botten av maltröret under mäskningen. Bägge pumparna fick läge 3 av 7. Lite malt smet när jag skulle lyfta upp maltröret efter avslutad mäskning men de var lätta att fiska upp. Avskumning av proteiner före det 60 minuter långa koket där som avslutades med en whilpoolstand/hopstand på 80°C i 30 minuter. Jäsningen skedde i kylskåp på 10°C och primärjäsningen var över på 6 dagar, därefter kolsyrejäste (spundades) grönölet på fat i några dagar. Sedan ställdes faten i 0°C i 4 veckor.

Provsmakning
Halmgul, nästan brilliant öl med massiv skumkrona med väldigt bra stabilitet.
Örtig humle dominant i doften med ett lättare inslagg av blomster.
Ytterst ren i doften med mycket subtila inslag av frukt främst papaya.
Uns svavel går att skönja i bakgrunden, sammanvägt på perfekt nivå.
Maltensmaken och maltdoften står för en massiv gräddighet och maltiga, halmiga toner.
Fin beska på medellåg nivå för stilen, i mycket bra balans.
Munkänslan är len som silke.
Lång eftersmak av humle.

Kommentar
Munkänslan fungerar bra som sammanfattning på ölet, nämligen len som silke. Jag skrev som första anteckning ”Mycket god, snudd på wow” och även det sammanfattar denna öl bra. En enklare och maltigare tysk pilsner som inte bråkar eller tar ut svängarna som vissa nordtyska varianter gör.

Jästen för syrereduceringen. För jäsningen användes en slurry på 34/70 denna gång.

Reklam för Brewmaster Swedens terroir-malt, denna gång med ursprung Burträsk.

Omrörd/inmäskad, efter sista filterna redo för påfyllningen vätska så total nivån hamnar ovanför maltröret.

Före mäskprogrammet.

Efter mäskprogrammet.

Avrinning, det processteg som jag tycker näst sämst om. Att flytta röret till diskbänken efter detta är det sämsta.

Jag var lat denna bryggning och kylde med kylmanteln. Men varför jag jäste den i plasthink kommer jag faktiskt inte ihåg.

Primärjäsningen på 10°C med temperaturgivaren tryck mot utsidan av hinken. Vid dag 5 ändrade jag från 10°C till 13°C på kylen för att ge lite extra skjuts inför spundningen och för att nå ytterligare lite lägre FG.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P35)

Namnet på denna öl är något missvisande för detta är enligt SHBF:s öltypsdefinition egentligen en Dortmunder Export, dvs. något starkare och mindre besk än en Tysk pilsener. Samtidigt har jag ända sedan P26 experimenterat med en tydligare humlekaraktär samtidigt som beskan hålls nere och även plåtigheten som upplevs i många stiltypska Dortmunders så den passar inte som handen i handsken där heller.
Just denna bryggning gjorde jag ingen medveten smakförändring i recept eller metod jämfört med föregående P34 eftersom jag inte kunde utvärdera den korrekt då jag fick ett felaktigt utbyte. Malt och humlesmakerna var åt rätt håll smakmässigt men den hamnade runt 4,7% istället för planerade 5,3%. Inga enorma skillnader men jag kände att det var för svårt att justera receptet utifrån en misslyckad bryggning så jag ”gjorde om den” istället fast med lite mer malt. Med facit i hand borde jag tagit i ytterligare något för jag kom drygt halvvägs med 5,1%, det får duga för att gå vidare med nästa sak jag ville testa, en annan aromgiva.

Provsmakning
Halmgul (gyllengul på bild men inte i verkligheten) öl med ytterst lätt dis. Fluffigt och gräddigt skum på hög nivå med hög stabilitet. Mycket vacker att se på!
Citrus dominerar tydligt inledningen i doften. Sädig och brödig malt på medel nivå. Örtighet av nobelhumlekaraktär på medel nivå. En fin gräddighet från malten tar vid när de flyktigaste humletonerna avtagit.
Ett litet men störande spår av gummi i bakgrunden.
Smaken är mjuk med en något robust maltighet. En frisk humlesmak med inslag av blommor finns i bakgrunden. En tydlig syrlighet överbalanserar beskan.

Kommentar
En lättdrucken och god sommaröl som tyvärr lider av en liten med störande syrlighet som dessutom förstärks av citrustonerna från humlen. Jag brukar ytterst sällan mäta pH efter kok eller på färdigt öl så jag är osäker på det värdet men jag misstänker att jag slarvat lite med lactolmätningen. En lärdom jag tar med mig framöver och eventuellt justerar min process från mätning till vägning istället.

Bakjäst till syrereducering, kalciumklorid för vattenbehandling.

En närbild på packningen till maltröret. Jag har glömt varför jag tog denna men kanske för att det ser ut som den snart behöver bytas ut.

Braumeister 50 fick äran att brygga denna öl.

Medan farfars gamla Bosch tuffar på med maltkrossningen.

Flytt av en mindre del av inmäskningsvattnet för att få plats med malten. Denna vätska flyttas tillbaka när malten är nedsänkt och filterna är på plats.

Referens på krossningen.

Nedsänkt, inte omrört ännu.

Tillbaka med mäskvattnet efter omrörning och med filter på plats. Jag gillar inte detta förfarande men har inte någon bättre lösning i dagsläget.

Efter mäskprogrammet.

Kritvitt skum från uppkoket.

Reklam för Brewmaster Sweden vars malt jag bryggde med denna gång.

Sanicleanbadet av allt som behövs till kylning och jäsning.

Rejält sval vört påväg till jästanken.

Spännlocket som gör att det går att jäsa i Braumeistern fick denna gång kapsla in Enzybrew-CIP:en med spraykula i botten.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P34)


Äntligen har jag kommit in på 2022 års bryggdagar att rapportera om. Tidigare har jag skrivit om senaste bryggningen i snabb anslutning till bryggdagen och ibland vid senare tillfälle om provsmakning av slutresultatet. En kombination av anledningar har gjort att jag inte hunnit med det och ligger efter med fem bryggningar och ett antal andra inlägg. Det gör att provsmakningen går att baka in i bryggloggen vilket passar perfekt då bryggdagen i sig inte innehöll något nytt eller några direkta avvikelser att rapportera om.

Denna pilsner gjorde jag med lågsyremetoden för att lägga fokus på de eleganta ljusa maltsmakerna. Syret i mäskvattnet reducerade jag med jästätarmetoden och som följande skydd Antioxin SBT. Inmäskning genom att sänka ner maltröret fullt med malt under cirka fem minuters tid och sedan försiktig men noggrann omrörning. Mäskprogrammet var en Hoch-Kurz med förlängd betaamylasrast 63°C till 60 minuter för att få ett hög utjäsningsgrad.
Vörten efter mäskning såg spegelblank ut och skummet före uppkok var snövitt.

Kall vört till kall jäsning
Bryggdagen skedde i mitten av januari och det märktes tydligt när vörten skulle kylas. Jag mätte aldrig temperaturen på inkommande kranvatten men jag kunde kyla vörten från 80°C till 8°C, direkt från Braumeistern till jästanken via plattvärmeväxlare med ett bra flöde dessutom. Det är verkligen skillnad på de olika sätten att kyla vört på och även om plattvärmeväxlare är tråkiga att göra rent och för med sig risk att sätta igen av humle så är kylkapaciteten verkligen enorm. För några år sedan gjorde jag ett test på detta och sedan dess även testat två olika motströmskylare som inte var i närheten av min plattvärmeväxlares kyleffekt.

Jäsningen höll jag på 10°C tills sista två dagarna då jag höjde till 12°C. Inte så mycket för att reducera diacetyl vilket jag mer eller mindre aldrig har utan för att ge jästen lite extra skjuts inför spundningen. Ölet flyttades till fat på 1.013 och jäste ut till 1.008.


Provsmakning
Halmgul disig öl med snövitt moussigt och stabilt skum. Väldigt mycket lacing på glaset.
Doften domineras av en större citrusdoft som drar åt grape och pomelo. Stora aromer av gräddig malt och säd men även lättrostad formfranska.
Spår av gummi och vitpeppar på låg nivå.

Smakmässigt dominerar stora sädiga och ärtskottsfräscha maltsmaker med balanserad humlebeska åt citrushåller.
Beskan är tydlig och lång.
Lätt till medel kropp och en sprudlande kolsyra bidrar till bra munkänsla.
Låg restsötma och en välintegrerad alkohol som inte tar för sig smakmässigt.
Lång citrusfruktig humleeftersmak
Inga felsmaker, inga estrar/fenoler.

Kommentar
En helt okej och god exportpilsner men inte min bästa. Den friska citrustonen från humlen är väldigt god men saknar den där lilla extra fräschören som bara citron kan ge och som övermogen apelsin eller “allrengöring med citrusdoft” är motsats till.
Lättdrucken men lite platt och anonym på något sätt. Bra men inte wow.

Reklam för Brewmaster Sweden.

Recirkulering av Saniclean för att desinficera plattvärmeväxlare och slangar.

Tilt pro skötte loggningen av jäsdata klockrent återigen.

Kunglig kylning!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: