Posts in Category: Bryggning

Franz Weißbier (W37)

Det börjar bli svårt att sammanfatta det här ölets resa så vill ni gå på djupet så får ni backa ändå till W34 och leta er framåt via receptsidan.
Som snabbsammanfattning handlar det om att jag har 5-6 favoritveteöl som alla är inom liknande stil (Weihenstephaner, Andechs och Ayinger m.fl.) och där jag redan har recept och metod för att hamna inom ramen för. Sen är det veteölet Franziskaner som har fångat mitt intresse då det varken är en helt ljus sydtysk weißbier men inte heller en Urweiße eller Dunkel, det är den för lättdrucken för. Det är något i smaken hos Franziskaner som gäckar mig och när jag hittade samma smaknyans i en svensk veteöl, som jag fick originalreceptet på, började en resa mot att få fram just den där smaken jag inte kunde sätta fingret på. Att få fram en exakt Franziskanerklon har aldrig varit målet men att komma nära nog för att träna mitt receptskapande och slipa på brygg/jäsprocess såg jag som en rolig utmaning.

Den här bryggningen är fjärde i raden och receptet är radikalt förändrat sedan sist då jag utforskade rostat korn, en ingrediens som inte kan finnas med i originalreceptet på grund av Reinhetsgebot. Den byttes istället till en av dess mältade kusiner, Carafa2 special. Jag tänker mig att den kärva carafa-varianten med skal inte passar i en så lågmäld öl som en weißbier med 12 ibu, därför gick jag på den mjukare special-varianten. Den radikala receptändringen gick från 47% vete, 43% pils, 7% carahell och 2,6% rostat korn till 66% vete, 30% pil, 3% carahell och 1% carafa2 special. Jag förväntade mig inte ett öl med samma smak som sist med denna ändring utan detta bör ses som ett komplett omtag fast med carafan som den hemliga kryddan. Originalreceptets data kommer jag numera hålla mig strikt vid framöver då det är en konstant och verifierad variabel:

11,75°P dvs 1.047 OG
5,2% ABV
FG 1.0075 (uträknat)
12 IBU
13 EBC

Bryggdagens katastrofala början
Det här ölet bryggdes under en period när jag laborerade med maltkrossens inställning och vid tillfället var den ställd lite större/öppnade. För att inte det skallösa och mindre vetet skulle få för grov krossning testade jag att dubbelmala bara det eftersom jag testat den metoden tidigare med gott resultat. Denna gång fullkomligen flög vetet genom krossen så jag tror inte det skedde någon nämnvärd förändring. Med veteöl och den gulliga #Braumeister 10 finns ingen anledning att förbereda bryggningen dagen före eftersom den värmer till inmäskningstemp så otroligt snabbt. En så snabb och smidig start på bryggdagen hindrar tydligen inte mig från att fullständigt göra bort mig. Mitt i inmäskningen när jag hällt i 2/3-delar av malten i maltröret och rört om tycker jag att vattennivån verkar vara i högsta laget, så jag tar min 4L-plastkanna och sätter under kranen för att ta ut 1-2 liter. Då lyckas jag komma åt knappen för bryggstart vilket aktiverar bryggverkets pump för recirkulering och nu pumpas mäsken som en fontän över kanten på maltröret eftersom jag inte hunnit få toppfiltret på plats. En fullständig katastrof och jag stod ett tag och funderade på om jag bara skulle hälla skiten på komposten och göra något annat den dagen istället. Men så ändrade jag mig och bestämde mig för att se hur snabbt jag kunde återställa mäskningen. Sagt och gjort; jag lyfte ur maltröret med den blöta malten och ställde den i en hink. Ut med all annan vätska till en annan hink. Spolar av bryggverket över diskhon pga dess otroligt smidiga storlek. Tillbaka med maltröret i bryggverket. Silar all vätska med maltrester i genom maltröret och ner i bryggverket. Det kanske låter krångligt, blaskigt och omständligt men det tog mindre än 10 minuter innan jag kunde låsa fast vingmuttern och lämna bryggeriet i några timmar medan Braumeistern lydigt stegade sig igenom 44c, 63c, 72c, 78c.
Bryggningen gav mellan 1.047-1.048, lite svårt att avgöra på refraktometern denna gång men mitt i prick. Cirka 11,5 liter efter kok i bryggverket och jag tog ut 10,6 liter till jäshink. Jäsningstemperaturen låg runt 21°C och tog 4-5 dagar, jag hade ingen Tilt i för den var upptagen på annat håll.

Provsmakning
Kopparfärgad, kraftigt disig öl med högt vitt fluffigt skum.
Doften domineras av stora vaniljtoner i perfekt balans med kryddnejlika och en tydlig men mindre dominant bananarom.
I bakgrunden finns en balanserad jordighet och uns av äppelmos.
Initialt hade fatet lite mindre svavelnyanser men de försvann efter en vecka.
Smaken har den (för vissa svårtydda) mjuka vetemaltens rundhet på stor nivå och en elegant och balanserad fruktighet.
Restsötma på perfekt nivå.
Hög/kraftig kolsyra som är moussigt mjuk.
Något kladdig munkänsla.
Perfekt beska som är kort.

Kommentar
Det här är en av mina bättre veteöl och vid en provsmakning skrev jag till och med att det var in allra bästa. Färgmässigt blev den för mörk och det krävdes en inblandning av 1/4-del riktigt ljus veteöl (W38) för att få exakt samma färg som Franziskaner. Uträknat hade 0,5% (dvs hälften mot nu) Carafa2 special gett rätt färg men i samma andetag måste jag erkänna att det inte är rostad specialmalt som är lösningen eller vägen framåt. Jag har såklart provsmakat den sida vid sida mot Franziskaner och då blev det tydligt att W37 inte är samma öl på långa vägar. Efter att ha provat Franziskaner på fat i München igen för några veckor sen så blev det ännu tydligare att något inte stämde…

Vattenvärmning.

Inte en lågsyrebryggning men jag tog bort syret ut vattnet ändå.

Katastrofen! Vilket tråkigt kladd. Vilken urusel start på dagen.

Ordningen återställd och jag var för besviken på mig själv för att ta bilder på själva ”räddandet”.

Eftersom inmäskning sker på 44°C tyckte jag det var för klent att laka med så jag stödvärmde lakvattnet till 78°C denna gång.

Efter mäskningen.

Kastrullen var redan använd och skulle diskas så då kunde jag lika gärna samla ihop de sista dropparna från mäsken.

Kylning med kylmantel, så oerhört smidigt och enkelt.

Jag har w68 på storpack torrjäst så jag får väga upp den först.

Flytt med gratis syresättning.

Dags för disk. Oklart varför jag fotade denna bild i mörket…

W37 Franz (Klassisk veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 11.50 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.83 Plato
Measured OG: 1.047 / 11.58 Plato

FG: 1.007 SG / 1.82 Plato
Alcohol by volume: 5.3 %
Bitterness: 14.1 IBUs
Color: 18.0 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.44 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
1.43 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1638 g Vetemalt (Brewmaster) (3.9 EBC) Grain 3 66.0 % 1.07 L
744 g Pilsnermalt (Brewmaster) (3.4 EBC) Grain 4 30.0 % 0.49 L
74 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 5 3.0 % 0.05 L
25 g Carafa Special II (Weyermann) (1150.0 EBC) Grain 6 1.0 % 0.02 L

Total amount of malt: 2481 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 15.09 L of water and heat to 44.0 C over 0 min 44.0 C 0 min
Ferulic acid rest Heat to 44.0 C over 4 min 44.0 C 20 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
20 g Spalter Select [4.00 %] – Boil 30.0 min Hop 7 14.1 IBUs
6.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 8
0.37 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 9

Total amount of hops: 20 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 0.81 L / 136.0 Billion cells.

BrewNotes

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P36)

En bryggdag utan några avvikelser och en jäsning enligt konstens alla regler (se bild på slutet), den blir inte helt enkel att skriva något spännande om. Att bryggdagen dessutom var i början på februari, dvs. tre månader sen i skrivande stund och jag har hunnit brygga sju gånger till sedan dess får mig att fundera på om jag verkligen kommer hinna ikapp med inläggen eller om jag ska slänga en del material som inte är lika intressant läsning för er. Samtidigt fungerar inläggen som en visuell brygglogg för min del även om jag inte alltid får ner alla mina reflektioner i textform. Nåväl, det blir en sammanfattning och provsmakning iallafall.

Bryggdagen i korthet
Fyllde Braumeister 50 med vatten kvällen före. Matade med jäst och socker på morgonen och höll 25°C i cirka en timme för att reducera syre i vattnet. Malten såg fint krossad ut och jag mäskade in genom min nedsäkningsmetod av maltröret. Därefter omrörning och påfyllning av resten av mäskvattnet. Eftersom jag har en modifierad version av min BM50 med två pumpar som går att reglera så måste jag minska styrkan för att inte spränga packningen i botten av maltröret under mäskningen. Bägge pumparna fick läge 3 av 7. Lite malt smet när jag skulle lyfta upp maltröret efter avslutad mäskning men de var lätta att fiska upp. Avskumning av proteiner före det 60 minuter långa koket där som avslutades med en whilpoolstand/hopstand på 80°C i 30 minuter. Jäsningen skedde i kylskåp på 10°C och primärjäsningen var över på 6 dagar, därefter kolsyrejäste (spundades) grönölet på fat i några dagar. Sedan ställdes faten i 0°C i 4 veckor.

Provsmakning
Halmgul, nästan brilliant öl med massiv skumkrona med väldigt bra stabilitet.
Örtig humle dominant i doften med ett lättare inslagg av blomster.
Ytterst ren i doften med mycket subtila inslag av frukt främst papaya.
Uns svavel går att skönja i bakgrunden, sammanvägt på perfekt nivå.
Maltensmaken och maltdoften står för en massiv gräddighet och maltiga, halmiga toner.
Fin beska på medellåg nivå för stilen, i mycket bra balans.
Munkänslan är len som silke.
Lång eftersmak av humle.

Kommentar
Munkänslan fungerar bra som sammanfattning på ölet, nämligen len som silke. Jag skrev som första anteckning ”Mycket god, snudd på wow” och även det sammanfattar denna öl bra. En enklare och maltigare tysk pilsner som inte bråkar eller tar ut svängarna som vissa nordtyska varianter gör.

Jästen för syrereduceringen. För jäsningen användes en slurry på 34/70 denna gång.

Reklam för Brewmaster Swedens terroir-malt, denna gång med ursprung Burträsk.

Omrörd/inmäskad, efter sista filterna redo för påfyllningen vätska så total nivån hamnar ovanför maltröret.

Före mäskprogrammet.

Efter mäskprogrammet.

Avrinning, det processteg som jag tycker näst sämst om. Att flytta röret till diskbänken efter detta är det sämsta.

Jag var lat denna bryggning och kylde med kylmanteln. Men varför jag jäste den i plasthink kommer jag faktiskt inte ihåg.

Primärjäsningen på 10°C med temperaturgivaren tryck mot utsidan av hinken. Vid dag 5 ändrade jag från 10°C till 13°C på kylen för att ge lite extra skjuts inför spundningen och för att nå ytterligare lite lägre FG.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P35)

Namnet på denna öl är något missvisande för detta är enligt SHBF:s öltypsdefinition egentligen en Dortmunder Export, dvs. något starkare och mindre besk än en Tysk pilsener. Samtidigt har jag ända sedan P26 experimenterat med en tydligare humlekaraktär samtidigt som beskan hålls nere och även plåtigheten som upplevs i många stiltypska Dortmunders så den passar inte som handen i handsken där heller.
Just denna bryggning gjorde jag ingen medveten smakförändring i recept eller metod jämfört med föregående P34 eftersom jag inte kunde utvärdera den korrekt då jag fick ett felaktigt utbyte. Malt och humlesmakerna var åt rätt håll smakmässigt men den hamnade runt 4,7% istället för planerade 5,3%. Inga enorma skillnader men jag kände att det var för svårt att justera receptet utifrån en misslyckad bryggning så jag ”gjorde om den” istället fast med lite mer malt. Med facit i hand borde jag tagit i ytterligare något för jag kom drygt halvvägs med 5,1%, det får duga för att gå vidare med nästa sak jag ville testa, en annan aromgiva.

Provsmakning
Halmgul (gyllengul på bild men inte i verkligheten) öl med ytterst lätt dis. Fluffigt och gräddigt skum på hög nivå med hög stabilitet. Mycket vacker att se på!
Citrus dominerar tydligt inledningen i doften. Sädig och brödig malt på medel nivå. Örtighet av nobelhumlekaraktär på medel nivå. En fin gräddighet från malten tar vid när de flyktigaste humletonerna avtagit.
Ett litet men störande spår av gummi i bakgrunden.
Smaken är mjuk med en något robust maltighet. En frisk humlesmak med inslag av blommor finns i bakgrunden. En tydlig syrlighet överbalanserar beskan.

Kommentar
En lättdrucken och god sommaröl som tyvärr lider av en liten med störande syrlighet som dessutom förstärks av citrustonerna från humlen. Jag brukar ytterst sällan mäta pH efter kok eller på färdigt öl så jag är osäker på det värdet men jag misstänker att jag slarvat lite med lactolmätningen. En lärdom jag tar med mig framöver och eventuellt justerar min process från mätning till vägning istället.

Bakjäst till syrereducering, kalciumklorid för vattenbehandling.

En närbild på packningen till maltröret. Jag har glömt varför jag tog denna men kanske för att det ser ut som den snart behöver bytas ut.

Braumeister 50 fick äran att brygga denna öl.

Medan farfars gamla Bosch tuffar på med maltkrossningen.

Flytt av en mindre del av inmäskningsvattnet för att få plats med malten. Denna vätska flyttas tillbaka när malten är nedsänkt och filterna är på plats.

Referens på krossningen.

Nedsänkt, inte omrört ännu.

Tillbaka med mäskvattnet efter omrörning och med filter på plats. Jag gillar inte detta förfarande men har inte någon bättre lösning i dagsläget.

Efter mäskprogrammet.

Kritvitt skum från uppkoket.

Reklam för Brewmaster Sweden vars malt jag bryggde med denna gång.

Sanicleanbadet av allt som behövs till kylning och jäsning.

Rejält sval vört påväg till jästanken.

Spännlocket som gör att det går att jäsa i Braumeistern fick denna gång kapsla in Enzybrew-CIP:en med spraykula i botten.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P34)


Äntligen har jag kommit in på 2022 års bryggdagar att rapportera om. Tidigare har jag skrivit om senaste bryggningen i snabb anslutning till bryggdagen och ibland vid senare tillfälle om provsmakning av slutresultatet. En kombination av anledningar har gjort att jag inte hunnit med det och ligger efter med fem bryggningar och ett antal andra inlägg. Det gör att provsmakningen går att baka in i bryggloggen vilket passar perfekt då bryggdagen i sig inte innehöll något nytt eller några direkta avvikelser att rapportera om.

Denna pilsner gjorde jag med lågsyremetoden för att lägga fokus på de eleganta ljusa maltsmakerna. Syret i mäskvattnet reducerade jag med jästätarmetoden och som följande skydd Antioxin SBT. Inmäskning genom att sänka ner maltröret fullt med malt under cirka fem minuters tid och sedan försiktig men noggrann omrörning. Mäskprogrammet var en Hoch-Kurz med förlängd betaamylasrast 63°C till 60 minuter för att få ett hög utjäsningsgrad.
Vörten efter mäskning såg spegelblank ut och skummet före uppkok var snövitt.

Kall vört till kall jäsning
Bryggdagen skedde i mitten av januari och det märktes tydligt när vörten skulle kylas. Jag mätte aldrig temperaturen på inkommande kranvatten men jag kunde kyla vörten från 80°C till 8°C, direkt från Braumeistern till jästanken via plattvärmeväxlare med ett bra flöde dessutom. Det är verkligen skillnad på de olika sätten att kyla vört på och även om plattvärmeväxlare är tråkiga att göra rent och för med sig risk att sätta igen av humle så är kylkapaciteten verkligen enorm. För några år sedan gjorde jag ett test på detta och sedan dess även testat två olika motströmskylare som inte var i närheten av min plattvärmeväxlares kyleffekt.

Jäsningen höll jag på 10°C tills sista två dagarna då jag höjde till 12°C. Inte så mycket för att reducera diacetyl vilket jag mer eller mindre aldrig har utan för att ge jästen lite extra skjuts inför spundningen. Ölet flyttades till fat på 1.013 och jäste ut till 1.008.


Provsmakning
Halmgul disig öl med snövitt moussigt och stabilt skum. Väldigt mycket lacing på glaset.
Doften domineras av en större citrusdoft som drar åt grape och pomelo. Stora aromer av gräddig malt och säd men även lättrostad formfranska.
Spår av gummi och vitpeppar på låg nivå.

Smakmässigt dominerar stora sädiga och ärtskottsfräscha maltsmaker med balanserad humlebeska åt citrushåller.
Beskan är tydlig och lång.
Lätt till medel kropp och en sprudlande kolsyra bidrar till bra munkänsla.
Låg restsötma och en välintegrerad alkohol som inte tar för sig smakmässigt.
Lång citrusfruktig humleeftersmak
Inga felsmaker, inga estrar/fenoler.

Kommentar
En helt okej och god exportpilsner men inte min bästa. Den friska citrustonen från humlen är väldigt god men saknar den där lilla extra fräschören som bara citron kan ge och som övermogen apelsin eller “allrengöring med citrusdoft” är motsats till.
Lättdrucken men lite platt och anonym på något sätt. Bra men inte wow.

Reklam för Brewmaster Sweden.

Recirkulering av Saniclean för att desinficera plattvärmeväxlare och slangar.

Tilt pro skötte loggningen av jäsdata klockrent återigen.

Kunglig kylning!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P33) – storbryggning

Senaste månaderna har jag laborerat och bråkat med inställningen till min maltkvarn för att jämföra olika krosstorlekar. Jag har nämnt det många gånger tidigare att det inte går att jämföra valsavstånd mellan olika krossar eftersom de har olika diameter på valsarna, olika mönster på räfflingen, olika hastighet och så vidare. Med andra ord kan två krossar med samma avstånd kan ge olika resultat.
Till just min kross, Monster Mill MM3, finns en fabriksinställning/standardinställning på 1,1mm som jag återgick till efter att ha haft lite klent utbyte på sistone. Problemet är bara att den inställningen inte är optimal för Braumeistern som gärna vill ha en grövre krossning för att undvika kanalisering där vört tar den enklaste vägen fram, samtidigt som för grov krossning ger lägre utbyte. Det hela kompliceras ytterligare av att krossen måste skruvas isär för att kunna komma åt att mäta valsavståndet så det är inte tal om att ändra fram och tillbaka för varje bryggning eller t.ex. för vete som är mindre än korn och egentligen behöver en smalare spaltbredd. Någonstans i det här tänkte jag att fabriksinställningen ändå borde kunna fungera bra så jag ändrade till det och har jag kört med 1,1mm fram till och med denna bryggning när jag insåg att det var för fint krossat även för mitt stora tvåhektoliters-system. Det märktes inte på recirkuleringen eller det fantastiska slutresultatet (provsmakning nedan) utan först på att dravet var oerhört tungt dvs. hade bundit mycket vätska samt att utbytet blev för lågt. Lågt utbyte hänger med på köpet för de flesta som brygger med lågsyremetoden vilket är en konstant som går att ha med i beräkningen. Det här handlade om ytterligare 5-7% sämre utbyte än jag brukar få och där någonstans passeras smärtgränsen.

Inmäskningen var det inga konstigheter med utan in med 70-gradigt vatten underifrån och sedan en mer rigorös omrörning än jag brukar. Trots detta fick jag det vitaste och finaste varmdruv/skum jag sett så någon oxidering var det inte tal om. Direkt efter inmäskningen märkte jag att genomföringen för kranen till mäsktunnan läckte så där fick jag göra en akutinsats. Sedan förra gången jag bryggde med detta system har jag testat en rad olika bryggverk och jästankar så jag hade lånat några kopplingar från mäsktunnan och sen satt tillbaka andra som jag tyckte passade bättre. Det gjorde de INTE…
Betaamylasrasten blev något hög på 65,2°C och alfaamylasrasten något låg på 71,0°C. Av ca 170 liter mäskvatten så blev det en kokvolym på 148 liter så det blev kvar en hel del vätska i dravet tyvärr. Recirkuleringen före utmäskning såg fantastiskt genomskinlig ut i siktglaset och pH hamnade bra på 5.4.

Provsmakning

Gyllengul helt genomskinlig öl med kraftig kritvit skumkrona. Skummet är stabilt och lämnar mycket rester på glaset.
Enormt fina sädiga maltdofter (medel ärtskott) blandat med en örtig och kryddig humlearom på medel nivå. Medel brödighet åt lättrostad formfranska. Medelstor gräddighet med ett uns av svavel. Lätta inslag av nyslipat trä och maltdamm. Lättare inslag av vanilj.
Mycket stor maltig smak med en lätt syrlighet.
Medel beska som är lång.
Lätt och behaglig restsötma och medel kropp.

Kommentar
Otroligt god öl, en av mina absolut bästa. Doftar nästan mer färsk müsli än öl! Färskare humle hade lyft den ytterligare lite och kanske skulle den varit ett uns starkare alkoholmässigt men det kan vara min vetskap om dåligt utbyte som spökar. Trots lågt FG upplevde jag en viss sötma o smaken.

Går det använda en liten slurry istället för torrjäst/bakjäst för jästätarmetoden YOS? Ja det går utmärkt.

Mäskvattnet ser inte så fint ut med jäst i sig men av någon anledning så klarnar det väldigt fort när det väl är i mäsken. Jag har ingen aning om hur det går till eftersom jag endast recirkulerar 1-2 minuter på slutet av mäskprogrammet.

Körde snabbmetoden för DO-reduktion denna gång dvs lite mer av jäst, socker och framförallt värme.

Min Antioxin SBT har börjat klumpa ihop sig på grund av ålder men verkar fungera bra fortfarande. Egentligen är hållbarheten beräknad till ett år men jag köpte en så stor förpackning då det inte fanns någon hembryggarbutik som sålde SBT när det begav sig och jag känner inte för att slänga den när resultatet fortfarande blir så bra. Det jag läst är att reduceringshastigheten sjunker med tiden så jag kompenserar det med en dosering i övre delen av skalan.

Reklam för Brewmasters fina malter.

Mitt öl blir alltså mer Mariestad än ölet Mariestad på tal om den nyuppgrävda debatten om ursprungsmärkning.

Där inne i mörkret började det så smått att droppa. Inte direkt läge att öppna upp och få ut 200 liter mäsk på golvet.

Istället åkte dessa två fram.

Inmäskad med en tydligt skum på toppen men så är volymen så pass stor att mängden skum procentuellt är liten.

Denna bild visar hur fin recirkuleringen var och har inget med en viss batteritillverkare att göra. Jag hittade inget annat att lägga under för att demonstrera blankheten.

Här är vörten påväg till vörtkokaren och även här syns den fina genomskinligheten på värmeelementet.

Plattvärmeväxlaren är genomkörd med Saniclean och förbikopplad på denna bild. Pumpen behöver inte desinficeras då det sker av vörten på väg mot kylning.

Vilket skum!

Vilket skum! Och vilket öl!

Jäsningen gjorde i matkällaren så temperaturen varierade en del. Eftersom jag spundar så är inte sista 4-5°Ö med i diagrammet som Tilten skapar.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Franz Winterweiß (W36)

Förra årets sista bryggning skedde inte på nyårsafton som det ser ut i jäsdiagrammet nedan utan någon dag tidigare men då var Tilten upptagen med en annan jäsning. Min jakt på en perfekt bärnstensfärgad veteöl har jag skrivit om ett antal gånger nu och mer kommer det bli nu när jag kan brygga den i mindre mängder med #BM10 (dvs även oftare). Mina bryggdagar med nya bryggverket blir allt mer lika varandra eftersom rutinen börjar sätta sig och jag inte justerar förfarandet från gång till gång speciellt mycket. Istället lägger jag fokus i detta inlägg på recept, jäsningen och det färdiga ölets smaker.

Recept
En veteölskonnäsör skulle säkerligen påpeka att detta inte är en korrekt klassisk sydtysk veteöl eftersom vetehalten då måste överstiga 50% och jag instämmer helt, det ska aldrig upprepas igen. Receptet till just detta öl är inte mitt från början utan en tolkning av ett kommersiellt bryggeris veteöl vars smaker jag intresserat mig för (vilket jag skrivit om i de tidigare inläggen). I detta fall är maltnotans procent mellan pilsnermalt och vetemalt inte i fokus utan mängden karamellmalt kontra det rostade kornet så jag lät vetet ligga kvar under kvalgränsen. Rostat korn kommer bytas ut mot mältat till nästa bryggning men nu hade jag kvar lite i påsen som jag tyckte vore synd att slänga.

Jäsningen
Jag har en gammal kupévärmare som är optimal för att tillsammans med kylskåp och STC1000 reglera jästemperatur åt bägge håll men eftersom jag mestadels jäser lageröl året om och veteöl på vår/sommar/höst så har den inte använts så jag kopplade bort den till fördel för större utrymme i kylskåpet. Nu när det varit både 5 och 10 minusgrader ute så är bryggeriet, trots nya isolerade garagedörrar, något för svalt för en liten (10l) mängd veteöl som inte alstrar tillräckligt egen värme. 50 liter veteöl räcker det med att jag ställer in i kylskåpet så håller den sin egen värme från jäsningen, torts 16-18°C i rummet. Så på grund av den mindre mängden fick denna öl ställas in i det varmaste rummet vi har i källaren, fruns akvarierum. Där är det i dagsläget 25°C i luften men golvet är pang på bottensulan så med hink på golvet höll sig tempen runt 20-21°C i hinken enligt Tilt Pro. Problemet var bara att jag först jäste i hallen mellan bryggeriet och akvarierummet där det är ca 18°C vilket brukar vara lagom när jag jäser större satser som håller sin temperatur bättre pga större massa.
Oerhört lång förklaring till att jäsningen stannade av för tidigt redan vid 1.019-1.018 (mörka blå strecket i diagrammet nedan), så för att hjälpa denna öl ner under 1.010 så fyllde jag på med pigg jästslurry från min lagerjäst som aldrig upplevt annat än 10-12°C. Swish sa det i jäshinken och jäsningen var igång igen. Jag flyttade denna öl till fat på 1.014 för att 5-6°Ö skulle ge mig en kraftfull kolsyrehalt som stilen kräver. Om detta var orsaken till att estrar och fenoler hölls tillbaka vet jag inte men ölet blev renare i smakprofilen än planerat.

Provsmakning

Kopparfärgad till mörkt kopparfärgad öl med kraftigt dis. Högt och stabilt snövitt skum som håller länge.
Doften består av medelstor banan, tydlig kryddighet åt kryddnejlika och muskot. Lättare inslag av vitpeppar och päron. När bananen avtar tar en medelstor vanillinton över. Spår av rostad syrlighet och svavel.
Smaken är stort maltig med tydlig sötma på medel nivå. Medelstora fruktiga smaker mest av banan och citrus.
Kolsyrehalten är hög men normal för stilen.
Låg beska dvs medel för stilen.
Lång eftersmak med en något kladdig munkänsla.

Kommentar om smak och jäsningen
En god och väldigt lättdrucken veteöl som tyvärr, trots en relativt stiltypisk beskrivning ovan, blev för ren i smaken med för lite estrar och fenoler vilket jag härleder till den problematiska jäsningen. Den ser även betydligt mörkare ut än den smakade (den är slut sen länge) vilket inte behöver vara något fel alls, mer en observation.

Kort brygglogg
Vattenfyllning till övre gängorna på mittpinnen.
Dubbelkrossade veten.
Ingen lactol i mäsken.
2,6 l uttag till lakvatten.
Fick 1.044 preboil när endast lite lakning gått igenom.
Körde sista lakning i kastrull vid sidan av.
OG 1.048 så mitt i prick.
Minst 11l i hink, kanske tom 11,5l.

Värmning till inmäskning.

Det går att använda myspeidel.com för att skapa sina recept som automatiskt synkas med bryggverket men jag har använt Beersmith i 10 år nu så jag håller mig kvar vid det. Istället har jag skapat några standardrecept som endast är till för själva mäskprogrammet.

Dags för inmäskning och i förväg har jag tagit ut den mängden vatten jag senare ska använda för att laka med men även ”toppa upp” mäskningen över maltrörets kant.

Inmäskning med noggrann omrörning.

Redo att trycka på startknappen.

Så här ser en normal mäskning ut med Braumeister dvs. enligt manualen. Blivande vörten pressas från botten av maltröret genom mäsken och över toppen på maltröret och ner igen längs sidorna enligt RIMS-metoden. Jag fyller alltså på med mer vätska så jag hamnar ovanför kanten för att det inte ska plaska så mycket. Detta är mest av gammal vana från när jag brygger med lågsyremetoden för jag tror inte det gör någon större skillnad egentligen. En normal mäsk klarar ganska mycket stryk innan HSA märks.

Lakning/sköljning skedde avslutningsvis vid sidan av för att skynda på bryggdagen lite.

Vörtkok.

Jästvägning.

Det kanske ser fastbränt ut på värmeelementen men det är det inte utan detta spolas enkelt bort med vatten. En stor fördel med Braumeister är dess lågwattdensitetselement som klarar av att stegmäska vete från kallt hela vägen till 78°C, utan att bränna vörten före gelatiniseringen.

Tur att nya displayen är IP-klassad för denna gång råkade jag minst sagt vara lite yvig under diskmomentet.

På vissa bilder är det svårt att avgöra men detta inläggs tre ölbilder är alla tagna i ett 33cl-glas vilket är ovanligt för veteöl eftersom flaskorna är på 50cl och allt innehåll ska ner i glaset vid första upphällningen. Med veteöl på tappkran går det utmärkt med andra storlekar på glas och dessa nolltreor är väldigt nätta och trevliga att dricka ur.

W36 Franz Winterweiß (Klassisk veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 11.50 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.97 Plato
Measured OG: 1.048 / 11.91 Plato
Estimated FG: 1.007 SG / 1.84 Plato
Alcohol by volume: 5.4 %
Bitterness: 13.0 IBUs
Color: 36.8 EBC
Measured Mash Eff: 72.4 % / 363.4 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.44 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
0 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1199 g Vetemalt (Brewmaster) (3.9 EBC) Grain 3 47.4 % 0.78 L
1092 g Pilsnermalt (Brewmaster) (3.4 EBC) Grain 4 43.2 % 0.71 L
172 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 5 6.8 % 0.11 L
66 g Roasted Barley (1500.0 EBC) Grain 6 2.6 % 0.04 L

Total amount of malt: 2529 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 15.12 L of water and heat to 44.0 C over 0 min 44.0 C 0 min
Ferulic acid rest Heat to 44.0 C over 4 min 44.0 C 20 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
12 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 60.0 min Hop 7 13.0 IBUs
0.37 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 8
5.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 9

Total amount of hops: 12 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
0.4 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 0.41 L / 137.6 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gustator Doppelbock (D5)

Den här bryggningen av min Doppelbock är det andra gången jag redovisar men första var endast i filmform och då för att demonstrera Grainfathers S40-bryggverk. För er som missat filmen lägger jag den även längst ner i detta inlägg. Eftersom det gått en tid sedan jag bryggde detta öl har jag hunnit med att provsmaka den vid ett flertal tillfällen så vi inleder med provsmakningen, sen lite bilder/film för att avsluta med receptet. Vill ni läsa lite mer om själva stilen Doppelbock så skrev jag om det för tre år sen på denna länk.

Provsmakning Gustator Doppelbock (G5)

Rödbrun, kristallklar öl med smutsvitt skum som är stabilt och moussigt.
Doften domineras av brödig och krispig malt på mycket hög nivå. Mycket tydlig sötma som drar åt knäck och karamell. Mindre inslag av kaffe och choklad finns i bakgrunden.
Alkohol åt det rena hållet (etanol) är tydligt men sammanvävt med övriga doftkomponenter.
Mindre inslag av läder och russin.
Smaken är kraftigt maltig med lättare inslag av rostad malt. Sötma på hög till medelhög nivå från både restsötma men även alkoholen. Alkoholen i sig är påtagligt tydlig, lätt rivig och värmande.
Ölet har en enorm kropp och lång eftersmak.
Välbalanserad och ytterst ren i doft- och smakkomposition.
Beska på låg nivå och kolsyran är balanserad medium.
Inga felsmaker och inga tydliga estrar/fenoler.

Kommentar
När jag läser smakbeskrivningen ovan så känner jag inte att denna öl får en rättvis beskrivning för den är ögonbrynshöjande god. Det är en riktigt svulstig och maffig öl där det räcker med ett mindre glas även fast den är så god och lättdrucken. Maltigheten är som en käftsmäll som vägs av med den kraftiga alkoholhalten.

Kort sammanfattning av bryggdagen
Inleder snyggt med att titta på fel recept när jag väger upp malterna (pga filmningen), så jag fick justera receptet något.
Mäskar 75 min totalt. Först 45m på 64-65, sedan upp till 72°C för en halvtimme där.
Rör om 3-4 ggr i mäsken under mäskningen.
Värmer lakvattnet en gång till i en egen kastrull bredvid.
Fick inte till 72°C-rasten lite så ökade på displayen. IR och S40 sa 70 vilket stämde på returen men inte i mäsken.
Siktar på 1.077 och 21l efter kok.
Aningens lågt OG på 1.073.
Kylde till ca 15c med stora spiralen.
Åter igen en väldigt smidig och snabb bryggdag, även fast jag inte förberett något.
Helt färdig med allt inkl disk kl 12.

Gustator (G5) S40 (Dubbelbock)

Batchsize: 21.50 L
Estimated OG: 1.073 SG / 17.72 Plato
EST. FG: 1.011 SG / 2.77 Plato
Alcohol by volume: 8.3 %
Bitterness: 20.5 IBUs
Color: 35.6 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
3.64 ml Lactic Acid (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
5531 g Pilsner (Brewmaster) (3.3 EBC) Grain 2 75.5 % 3.61 L
1418 g Munich I (Brewmaster) (14.0 EBC) Grain 3 19.4 % 0.92 L
300 g Caramunich III (Weyermann) (139.9 EBC) Grain 4 4.1 % 0.20 L
75 g Roasted Barley (1500.0 EBC) Grain 5 1.0 % 0.05 L

Total amount of malt: 7324 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 30.87 L of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
20 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 60.0 min Hop 6 10.3 IBUs
100 g Spalter Select [4.75 %] – Boil 5.0 min Hop 7 10.2 IBUs

Total amount of hops: 120 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
3.0 pkg Saflager Lager (DCL/Fermentis #W-34/70) [50.28 ml] Yeast 8

Recommended starter size: 2.48 L / 571.4 Billion cells.

BrewNotes

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P32)

Det här är den sista av fyra bryggningar där fokus endast bestod i att lära känna vissa ingredienser bättre och laborera med olika procentuella mängder. Denna bryggning så stod den ljusa karamellmalten Carahell i fokus men i övrigt finns inte så mycket att säga om bryggningen så detta inlägg blir lite kortare än vanligt.
Processoptimering och standardisering av Braumeister #BM10 pågår fortfarande och denna gång hällde jag i malten i två omgångar 50/50 vilket fungerade toppen. Mäskpaddel i form av en något finare stekspade fungerade utmärkt även denna gång och kommer inte vandra tillbaka till köket. Efter utmäskningen, när maltröret stått och vilat ett tag i lakningsposition så lyfte jag det och höll det snett 20-30 sekunder över bryggverket för att samla ihop sista mängden vört (innan ryggen sa ifrån). Hellre slänga lite vört än att diska en extra kastrull som samlar upp några deciliter. Kylningen tog exakt 8 minuter från 100°C till 50°C med snålt flöde på kylvattnet, därefter sänkte jag flödet ytterligare och stängde av pumpen. Kylningen tog totalt ca 30 min ner till 21°C enligt BM och 18°C enligt IR-termometern. Helt okej med tanke på det snåla flödet och att jag ändå vill låta humle och druv sedimentera.

Mäsk och lakvatten upp till gängorna.

(reklam) All malt i denna bryggning kom från Brewmaster Sweden och är ekologisk samt kravmärkt terroirmalt.

Inmäskad

”Nya” mäskpaddeln som är perfekt i storlek för detta lilla bryggverk.

Mjukt filter…

…och hårt filter…

…låses fast me den stålbit och vingmutter.

Igång med pumpen…

…och toppa upp med lite mer mäskvatten så det inte plaskar under mäskningen.

Mängden vatten som sparas till lakningen/sköljningen.

Jag har skaffat ett antal fler 9L-fat till mina mindre experimentsatser.

Kylning pågår med kylmanteln.

Flytt och syresättning i ett.

Disken kvar vilket är oerhört enkelt med så litet bryggverk. Som att diska ur en pastakastrull!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P31)

Det här var den tredje av fyra bryggningar där malt- och humlegivor tweakades men även nya #BM10 utforskades. Förra gången jag bryggde (dvs dagen före detta) så satte jag temperaturen på inmäskningsvattnet på 67°C eftersom mäsken dagens före sjönk så pass mycket i temp vid mäskstart. 67°C gav 64,6°C vilket var för högt så denna gång testade jag 65°C vilket borde gett 63°C i mäsken rent logiskt men det sjönk till 62°C istället. Eftersom det är så liten totalvolym så spelar tid och grader större roll jämfört med mina större bryggverk men samtidigt är det mer watt per liter i #BM10 så den kommer snabbt upp i önskat värde. För att pricka malten ner i det lilla maltröret testade jag att använda huvan upp och ner som en tratt vilket jag testade med stora Braumeistern för 7-8 år sedan. Lätt att pricka men sen vill malten inte sjunka ner i hålet och kladdigt blev det hela dessutom så det var första och sista gången. Vid lakningen lät jag maltröret hänga i lakningsposition längre tid och gjorde ingen separat uppsamling av vört. En del vört är kvar i röret så precis före lyft höll jag röret lite snett ovanför ytan och samlade säkert ihop en halvliter innan jag gav upp. Mindre mängd disk men ett lite ryggintensivt moment som ändå blir mitt standardförfarande framöver. Från uppkok och kok finns inget att rapportera och initiala kylningen från 100-23°C gick på 20 minuter med kylmanteln och kallvatten på halvfart. Jag nöjde mig med 15°C i vörten innan flytt till jäshink men tog inte tid på den sista kylningen då jag kraftigt reducerat kylvattenflödet. OG 1.051 och nästan 11 liter i hink. Färdigdiskad och lämnar bryggeriet före kl 12 trots att jag inte hade vatten på timer sedan dagen före.

Inmäskning med huva som tratt var inte min grej.

Efter mäskningen.

Lakning eller snarare sköljning.

Tror jag tog denna bild för att dokumentera nivån efter lakning men det går inte att se ändå så något otydligt bildfokus.

Kok med huva, tratt, rör. Fungerar utmärkt och helt fläktlöst både på #BM10 och BM50. Till mitt 200L-bryggverk tycker jag bortkoket blir i snålaste laget vilket jag tror beror på lockets plattare form men jag är inte helt säker där. Jag behöver mäta mer noggrant.

Kylning via inbyggda kylmanteln. Underbart enkelt och okej på 20-30 minuters kyltid.

Mer humle denna gång.

Humle och druv som förvisso går att spola ner i avloppet men jag brukar samla det i en hink och slänga över staketet istället. Så kul var det inte att byta rör i huset.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P30)

Den här bryggningen var del två av fyra i en första omgång tester av med olika malt- och humlekombinationer som jag laborerar med. På grund av en långdragen influensa där energin fortfarande inte riktigt återkommit har jag halkat efter rejält med mina inlägg och denna bryggning är i skrivande stund redan två månader gammal och inte direkt pinfärsk i minnet. Lång förklaring till varför detta och några kommande inlägg är av den lite mer kortfattade sorten.

Brygglogg
Mätte upp malten dagen innan och förvarade den i tratten till maltkrossen för att spara tid på bryggdagen. Tog fel på en av maltsorterna (insåg jag en kvart efteråt) så jag fick skopa upp alla små korn från krossen och lägga den malten i en påse till framtida bryggning och göra om hela mätproceduren igen. Även vatten och salter vägdes dagen innan men CaCl smälter tydligen över natt på grund av luftfuktigheten så det var en kass idé. #BM10 ställdes på timer och med självsynkroniserande klockan var bryggverket igång prick kl 05.00 för värmning märkte jag pga dålig sömn.
Testade något högre vattentemperatur för att inmäskningen inte skulle sjunka så mycket men det sjönk inte som beräknat. 67°C vattentemp gav 64,6°C i mäsken och det höll sig kvar där av någon märklig anledning. Dumpade 0,5l av lakvatten och bytte mot kallvatten som hälldes ner i mäsken för att sänka temperaturen som då sjönk snabbt till 62.0°C så det var för mycket. Testa att starta på 65°C nästa gång.
Kokvolymen landade på 14,2L uträknat med 2,5cm mellan vörtytan och början på gängorna på mittpinnen. Lät maltröret droppa av den sista vörten till en separat kastrull för uppsamling men det blev endast 2,6dl så framöver gäller ”laka på pinnen och släng dravet direkt sedan”.
Bittergivan åkte i 5 min för tidigt pga viktigt telefonsamtal, resulterade i mindre avlägsnande av skum vid uppkok.
Kylning med manteln gick snabbt och att mäta vörtytans temperatur med laser går bra. 20,8°C laser på ytan med 16.2°C i mitten av vörten enligt #BMsensorn (ingen pump igång mot slutet av kylningen). Fick ett OG på 1.050 så mitt i prick.
Nästan 11l i jäshink.

Denna bild illustrerar min filosofi om att disken helst ska få torka på sin förvaringsplats för att inte flytta på all bryggutrustning två gånger.

Den ”nya” kranen som ersatte den föregående BM10-modellens budgetvariant.

Hur sött ser inte lilla bryggverket ut i kontrast till det stora?

Inmäskning med en skön träslev som passade mycket bättre än de två varianter jag testat tidigare #BM10-bryggningar. Denna gäller framöver!

Lite svårt att se men det är lite maltskal på sidorna ovanför filtret. Tycker jag inte om…

Efter lakningen som skedde ner i bryggverket så lät jag maltröret droppa av i en liten kastrull för att kunna mäta hur mycket vört som fanns kvar (som sagt 2,6 dl). Inte värt den extra disken så låt maltröret hänga kvar lite längre tid i bryggverket bara.

Precis som på mitt stora Braumeister så brukar jag strunta i att använda silikonpackningen på huvan eftersom jag ändå brukar ha en distans emellan vid kok. Huvorna är så tunga och stabila att jag tycker packningen inte ger mig något.

Humlegivor förberedda alla på en gång vilket jag oftast inte gör men ska det vara enkelt att brygga så ska det.

Killräckligt kallt denna gång.

Syresättning endast med gravitationen samt torrjäst lite sent tilsatt.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: