(Reklam: I samarbete med Mr Malt)

Ibland är det lite skrämmande hur fort tiden går och att det har redan gått tre år sedan jag bryggde min första Weizenbock, en klon på Weihenstephaners Vitus. Å ena sidan så dricker jag inte så mycket starka öl men å andra sidan är det ju rackarns mysigt med en liten bock eller doppelbock på vintern. Jag ska bli bättre på att planera mina bryggningar av säsongsbetonade öl så jag inte kommer på i slutet av September att det vore trevligt med en egenbryggd Festbier. Är då weizenbock något som förknippas med julen? Inte i Bayern men jag tänker att det kan bli en årlig tradition för min del ändå. Denna weizenbock eller weißbierbock bryggdes den 11:e Oktober men var klart drickbar redan efter tre veckor så jag var ute i god tid visade sig. I skrivande stund, tredje advent, är ölet fortfarande i absolut toppform så hållbarheten ställer inte till med problem, hellrle brygga den något tidigt så eventuella spritiga toner kan hinna sätta sig.

Precis som för tre år sedan så kommer jag inte heller denna gång att ge ett detaljerat recept av respekt för Weihenstephan då merparten av mitt recept är från originalet. Självklart är det minst 50% Weyermann vetemalt och jäststammen är också självklart W68, denna gång i form av Fermentis torrjäst-variant som blivit en riktig favorit.

Bryggdagen

Alla som äger en Braumeister vet att den är optimerad för öl runt 1.050 och det är svårt att få ut en fullstor sats på OG 1.068 då maltröret tyvärr inte rymmer tillräckligt mycket. Speidels lågsyrekit som möjliggör mer mängd malt finns inte till BM10 och att skaffa Bacbrewings variant har inte bilvit av. Förutom att ha mer malt i så går det även ha i maltextrakt i torr eller flytande form samt slutligen att koka längre tid för att reducera vörten men då fyller jag inte längre hela mitt fat vilket jag vill. Därför gjorde jag precis som förra gången en dubbelmäskning vilket innebär att man mäskar med halva mängden malt, lyfter ur den och kör vörten ett varv till med den andra halvan malt.
Mitt utbyte med vetemalt är något sämre än med kornmalt så jag sänkte utbytet i Beersmith-receptet till 70% men det visade sig vara för klent även det. Första omgången malt på 1689g i mäskningen gav mig 1.027 vört i Braumeistern och 1.014 med 1l lakningen vid sidan av. Den lilla mängden malt gav mig också min första upplevda vörtfontän så nu är jag med i den klubben också… Andra mäskningen landade på 1.054 i Braumeistern och 1.044 i lakningen av maltröret ner i separat kastrull bredvid. Planerat SG vid kokstart var 1.059 så jag insåg att det inte skulle duga med den vört jag hade så jag lakade ytterligare några liter och tog fram min 36l Patina-kastrull för att koka ner vörten i två kastruller samtidigt. Det var inte enligt plan men nu ville jag banne mig nå mina 1.069 vilket jag också gjorde efter lite slit. Nästa gång ska jag sänka utbytet till 60-65% så kan jag laka lite extra om det blir för högt SG i början av koket.
Sju gram jäst till 10,7 liter i hink fick det bli och jag körde med öppen huvudjäsning denna gång vilket innebär att man inte lägger på något lock på jäshinken förrän jästen lugnat ner sig. Enligt Ludwig Narziß är öppen jäsning hemligheten till bra veteöl och vem är jag att säga emot? Det sägs främja tillgången till syre under primärjäsningen och många stora veteölsproducenter, t.ex. Schneider Weiße, kör utan lock på jäsningen.
Kylskåpet höll 19,5c och jag hade rejäl högkreusen redan 07,30 dagen så efter cirka 18 timmar. Vid dag tre låg SG på 1.040 och dag fem efter pitch flyttade jag till fat för spundning men var då för lat och stressad för att mäta SG, vilket var dumt för det blev lite överkolsyrat i början av serveringarna.

En skvätt kalciumklorid som ända vattenbehandling.

Vetemaltsvägning.

Skaplig krossning.

Receptet stämmer inte och jag har även börjat få problem med synkningen av recept av oklar anledning.

Halva mängden malt.

Japp, omstart!

Lakning vid sidan av. Inte för att spara tid vid uppkok genom att laka samtidigt som Braumeistern värmer utan enbart för att ha koll på SG från respektive lakning så jag inte samlade för mycket vatten.

Snabb avsköljning sen på’t igen.

Lakning av andra omgången.

Enda humlegivan och på 60 min kok.

För att slippa den stora mängden kondens så kokade jag med stora kastrullen utomhus.

Med 3000 watt går det snabbt till uppkok men jag säkte sen till cirka 1500 watt för att undvika värmestress på vörten, det ska ju vara en ljus vetebock utan karamelliga toner från koket.

Vörten sammanförd till BM10 och nu kylning till 20c.

Jästen pitchad och locket ska lysa med sin frånvaro.

Morgonen efter.

Provsmakning

Kraftigt disig halmgul öl med stabil skumkrona.
Kraftigt fruktig doft med banan, persika och massor aprikos. Stor vaniljton. Lättare kryddighet i bakgrunden.
Första veckorna, något spritig i doften när glaset blivit varmare men det lagrades bort senare.
Låg beska dvs. medel för stilen.
Alkoholsmaken märks enbart om man vet om vad det är för styrka så betyget är ändå välintegrerad.
Frukig smak på hög nivå men ändå len och milld. Låg restsötma och lätt kropp.
Välbalanserad mellan alkohol, vetemalt och fruktighet.
Mycket hög kolsyrenivå
Fullgod teknisk kvalité.

Övriga kommentarer och råd
Lättdrucken, förrädisk och väldigt god vetebock. Balansen mellan kraftiga, fruktiga smaker utan att vara söt samt ett alkoholstöd med vaniljtoner ger en väldigt elegant bock. En riktig fullträff helt enkelt och jag har inget jag vill förbättra med den mer än att det inte får ta så lång tid mellan batcherna framöver. Man kan absolut inte tro att den är 7% ABV så det gäller att använda små glas, jag har Vitusglaset i både 0,5 och 0,3 som på bilderna men försöker hålla mig till det lilla!