Posts in Category: Utrustning

SS Brewtech Unitank Fermenter 159l & Glykolkylare

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

En del produkter klarar jag av att testa och utvärdera relativt snabbt medan andra kräver längre tid och fler omgångar av tester för att kunna skapa mig en heltäckande bild. Även om jag tryckjäst både i pet-tank och i Corneliusfat under många år så kändes det ändå som en helt ny värld att ge mig in i tryckjäsning och spundning med SS Brewtechs Unitank Fermenter 159l inklusive glykolkylare 1,5 hp, värmedyna och FTSS temperaturstyrning. Efter lite bollande fram och tillbaka med Humlegården gick de med på att jag kunde få hyra en SS Brewtech-anläggning i tolv månader för att göra ett antal bryggningar och sedan utvärdera. En fantastisk möjlighet och ett privilegium men för ordningens skull har jag inte fått någon utrustning eller ekonomisk ersättning för detta inlägg varken från SS Brewtech eller Humlegården, mer än bannern längst ner på sidan och därav ”varning för reklam”. Det här testet och den här utvärdering speglar min egen subjektiva åsikt där jag gör mitt bästa för att vara så objektiv som möjligt.

Unitank / Kombitank
Det behöver egentligen inte vara någon skillnad mellan en rostfri jästank och en unitank eller kombitank på svenska. Stora bryggerier delar ibland upp jäsningen mellan jästank och lagringstank men ofta finns det möjlighet att trycksätta bägge två. Den klassiska tyska öppna jäsningen kombineras med liggande lagringstankar för att skynda på processen att få jästen att sjunka till botten. Unitank är en modernare lösning som sparar utrymme men även minskar mängden disk i och med att man jäser och lagar ölet i samma tank istället för att flytta det. Principiellt finns det både fördelar och nackdelar med detta; I mindre skala så är varje flytt av ölet väldigt vansklig på grund av oxidering samt svinn i varje led. Kolsyresättningen i en unitank blir gratis samt att trycket under jäsningen (om man väljer att ha det) minskar ester- och fenolbildning vilket ger renare smaker eller möjliggör något varmare jästemperatur. Nackdelen är kostsammare utrustning som väger mer och vid fel hantering kan bli farlig. Antalet unitankar styr hur ofta det går att brygga så gillar man lageröl och bara har en tank så går det inte brygga oftare än varannan månad, beroende på hur länge man vill lagra i tank.
En del mindre bryggerier jäser i icke trycktåliga rostfria kärl för att framåt sista 10% av jäsningen flytta ölet till en kolsyretank där kolsyran stängs in (spundas/sprundas) och kolsyresätter ölet på naturlig väg. Ölet får sedan klarna en tid och lagras före paketering på flaska eller fat. På så sätt kan flera jäsningar pågå parallellt i billigare tankar och sedan turas om att kolsyrejäsa på slutet vilket ofta är kostnadseffektivt. Utöver detta finns något som kallas för brite tank vilket fritt kan översättas till klartank. Den fungerar som en bufferttank och ofta är ölet redan filtrerat när det når klartanken i väntan på att tappas på fat eller flaska.
För det lilla mikrobryggeriet eller bryggeripuben är unitanken ett attraktivt alternativ där vissa t.om. serverar direkt från tanken. Detta möjliggörs genom att det efter jäsningen går att dumpa jästkakan vilken då inte kan kannibalisera på sig själv och skapa buljongliknande aromer s.k. autolys vilket är en viktig smakkomponent i vissa champagner. Unitanken är mer förlåtande för bryggaren under jäsningen som inte behöver passas på samma sätt. Ställs ett tryck på 1,0 bar och 10°C redan från början av jäsningen och jästen är pigg och aktiv behövs egentligen inga fler justeringar eller moment förrän ölet går att dricka. Många dumpar jästen som sagt, vissa gör diacetylrast dvs. höjer temperaturen mot slutet av jäsningen, samt att de flesta sänker temperaturen till cirka 0°C under lagringen. Här finns en rad olika varianter på förfarande beroende på ölstil, jäststamm samt bryggarens preferens.

SS Brewtech Unitank Fermenter 156l
Jag har testat många olika sätt att jäsa och framförallt väldigt många olika jäskärl under årens lopp. Allt från 1,5l petflaska, glasdamejeanner 5/10/15/20l, plasthinkar 10/30/60/200l till rostfria hinkar 45/60/95l, koniska tankar 30/70l, Corneliusfat 5/9/19l och Unitank i PET 60l. Som sista del i mitt lite galna hembryggeri-XL-projekt ville jag även testa att skala upp jäsningen till samma storlek som övrig utrustning men framförallt samma professionella nivå som små mikrobryggerier kör på. Valet föll på SS Brewtechs 156-litersvariant med matchande glykolkylare på 1,5 hk samt en rad extratillbehör. Unitanken finns även i betydligt rimligare hembryggarstorlekar på 26, 53 och 64 liter och nyligen lanserades även version 2.0 av denna tankserie men jag har alltså testat första generationen.

I grundpaketet ingår en uppsjö av tillbehör, packningar och kopplingar: 8″ TC lock med fastsvetsad kylspiral för temperaturkontroll, spjällventil för jästdumpning, spjällventil med ställbar tapparm, ventil för avtappning av prover, 3″ TC-anslutning för torrhumling, rengöring (CIP) och övertrycksventil, 3″ TC-lock med övertrycksventil, diffussionsten för kolsyresättning, 3/8″ kulventil, 1,5″ TC blow off-rör till 1/2″ kulventil, isoleringsjacka av neopren, tryckmätare, dykrör med digital LCD-termometer, rostfri hylla, justerbara fötter, 10-tal TC-klämmor och minst lika många silikonpackningar.Om någon mot förmodan orkade läsa hela meningen ovanför förstår ni att det tar sin lilla tid att grundligt rengöra varje enskild del innan montering. Från tillverkningen av rostfritt används en del fett så det räcker inte med en omgång saniclean före premiären. Med grundpaketet ingår allt utom slang för flytt till fat eller flaska så egentligen är kitet komplett beroende på vad och hur man vill jäsa. Jag vill jäsa lager på 7-10°C, tryckjäsa och/eller spunda samt lagra kallt och då krävs kyla, spundventil samt styrning. SS Brewtech har tre glykolkylare med olika storlek och kraft beroende på hur stor mängd öl som ska kylas och antal tankar. Det går nämligen att ha fler unitankar som delar på en och samma glykolkylare, styrningen sker på tanken och inte i glykolkylaren som är lika smart eller dum som ett kylskåp. Till min hyrda tank som rymmer 159l och som jag jäser satser om 120-130l i passade den minsta 1,5 hk-modellen bäst. Glykolkylaren förses med en blandning glykol och batterivatten som sedan kyls och hålls vid önskad temperatur, oftast några minusgrader. I kylmediet placeras en liten pump som skickar den iskalla glykolen upp genom locket och via slang till jästanken som i detta fall har en kylspiral i locket liknande de vi kyler vört med efter koket. I Unitank version 2.0 är denna spiral istället ersatt med en kylmantel på utsidan av tanken vilket ger större kontaktyta och lite enklare disk. Pumpen i glykolkylaren styrs av FTSs Touch temperaturkontroll och när vörten är för varm så startar den pumpen och kör glykol genom tanken till rätt temperatur uppnåtts, vilket den mäter hygieniskt via dykröret på tanken. FTSs Touch har även möjlighet att styra en värmedyna som placeras runt unitankens nedre konade del vilket jag även testat. Då blir man helt oberoende av rummets temperatur och kan välja både varmjäsning och kalljäsning även om bryggeriet (fd. garaget för min del) kan hålla 15°c vintertid. För att styra mängden tryck i jäsningen behövs en spundventil. De finns i en rad olika modeller och prislappar och i liten skala går det komma undan med en enkel modell men när vi är uppe i de här storlekarna krävs precision och kvalité för att undvika att bygga sig en stor ölbomb. Jag har sagt det förr men säger det igen; tryckjäsning kan vara livsfarligt på en rad olika sätt så var säker på att ingen övertrycksventil eller spundventil är defekt eller igensatt och dubbelkolla alltid så jästanken är helt trycklös innan du på något sätt öppnar den!

SSBrewtech har två olika varianter av matchande spundventiler (eller SSpundventiler som de så skämtsamt kallas), en med och en utan tryckskala. Skalan används för att enkelt ställa in önskat tryck men eftersom unitanken har en tryckmätare på toppen går det även ganska enkelt att reglera trycket manuellt via denna genom att trycka i co2 i tanken vid början av jäsningen och skruva på spundventilen tills det precis börjar bubbla. Jag har testat spundventilen med skala på skruven. Som sista del i kitet har jag även testat snabbkopplingar och neopren mellan tanken och glykolkylaren vilka underlättar vid diskningen och vid eventuell flytt av någon av delarna.

Första intryck och installation
Även om mina två mjölktankar på 200 liter styck kan tyckas stora och otympliga så bleknar de i jämförelse med 159l-unitanken. Det är en rejäl best så för en smidig installation rekommenderar jag att man är två personer som hjälps åt för det är både stort och tungt. Eftersom jag ska skicka tillbaka tanken behövde jag emballaget/kartongen intakt, annars hade det nog varit enklare att försiktigt klippa upp kartongen längs sidorna istället för att hasa ut innehållet över en filt. Tungt i detta fall är tätt sammanlänkat med första intrycket, nämligen att denna pjäs håller oerhört hög kvalité och finnish på alla ytor och svetsningar. Allt är polerat och sammansatt med mycket hög precision och allt känns superproffsigt. Jag har pratat med många bryggare som försökt spara pengar genom att köpa billiga kinesiska jästankar och blivit mäkta besvikna när svetsningar sett ut som överkörda mördarsniglar och skarvar börjat rosta efter kort tids användning. Vill man se bilder från unboxningen så finns de här.

Efter att ha rengjort alla lösa delar med först PBW och sedan en något starkare Saniclean-lösning för viss passivisering (vilket egentligen ska ske med citronsyra men sägs vara helt onödig procedur) var det dags för samma behandling av insidan på tanken. Med alla kopplingar på plats skickade jag med hjälp av min dränkbara pump, placerad i en plasthink nedanför unitanken, rengöringsvätskorna till den medföljande roterande CIP-spraykulan som marinerade insidan och kylspiralen. Med en extra 1/2″NPT-1,5TC-koppling flyttades sedan pumpens flöde mellan alla in- och utgående anslutningar på tanken tills allt var rengjort, sköljt, passiviserat, sköljt och slutligen desinficerat inför premiärjäsningen. Denna installationsprocedur är liknande rengöringen efter jäsningen fast då endast med PBW, sköljning och tillsist Saniclean i normalstyrka. Utan någon sorts pump blir rengöringen av en sån här tank ytterst svår, snudd på omöjlig men det finns många lösningar i alla prisklasser. Själv har jag en dränkbar pump från Meec/Jula som följde med huset så den är minst 15 år gammal och kostar runt femhundringen. Samma pump använder jag regelbundet vid tvätt av fat. Jag avråder starkt från all sorts mekanisk rengöring med borstar eller liknande på hela kalla sidan, även med rostfritt stål. Även mikroskopiska repor kan ge frizon åt bakterier så låt rengöringsvätskan göra jobbet istället!

Metod – jäsning, spundning, lagring, flytt och rengöring
Med allt på plats, rengjort och desinficerat saknas bara vörten som antingen kan skickas via slang till toppen av tanken för viss syreesättning eller till övre spjällventilen där ölet senaste ska tappas ut för en mer ”fast installation” jämfört med hängande slang. Även här behövs en pump och jag använder min Blichmann Riptide både till vattenflytt till mäskkärl, recirkulering, vörtflytt till kokkärl samt kylning via plattvärmeväxlar till jästank. Med all vört och jäst i tanken stängs alla anslutningar, spundventilen justeras till önskat tryck och fylls med vätska och snabbkopplingarna med glykol kopplas på. Med en enkel knapptryckning på FTTs Touchkontroll ställs önskad jästemperatur in medan glykolkylaren kör på med sina -3°C hela tiden. Det går att övervaka jäsningen med en flytande hydrometer som t.ex. Tilt Pro även genom en så här kraftig rostfri tank men trycket kan spöka med mätvärderna och hur i hela friden fiskar man egentligen upp den ur tanken efter avslutad jäsning? Jag har istället använt mig av provtagningskranen för att göra manuella SG/FG-värden men eftersom det är en unitank är det inte lika petigt med när man fastställer sitt FG, ölet är i skyddad miljö. Visst kan man råka missa diacetylrasten med denna avslappnade inställning men jag kör sällan med sådan då jag inte har problem med diacetyl. Medföljande provtagningskranen är perfekt till mätprover men vill man kunna smyga sig ett smakprov rekommenderar jag istället antingen SS Brewtechs Provtagningsspiral eller att koppla en picnickran med sytråd på något sätt. Trycket måste oavsett utrustning reduceras för hålla skummet nere på rimlig nivå och behålla någon kolsyra.

Temperaturen visas tydligt på touchdisplayen både via siffror och en graf och där det går att utläsa ifall glykolkylaren haft för varmt kylmedie och svängningarna blivit för stora. Initialt fegade jag med lite högre temperatur i glykolkylaren men då blev temperatursvängningarna för höga och lagringstemperturen likaså. Efter en del testande kom jag fram till att -5°C hela tiden fungerade bäst för en jämn jästemperatur och att få ner det färdigkolsyrade ölet till 1,2°C tog förvisso lite tid men var inga problem alls. Lägre ner kom jag inte med -5°C glykol och jag vet ärligt talat inte hur lågt i temperatur det fungerar utan att problem börjar uppstå, det är ett annat test.

Mängden kolsyra i ölet styrs antingen direkt vid initial jäsning eller så jäser man med visst tryck och kolsyrejäser mot slutet med ett högre. Vanligt tryck att jäsa rensmakande öl som lager på är runt 1,0 bar medan veteöl eller belgiska öl, där jästen är en viktig smakkomponent, med fördel jäser helt utan tryck de första ca 5 dagarna. Med stäng jäsning dvs. tryckjäsning eller spundning är ölet kolsyrat redan innan FG har uppnåtts. För att mäta FG på bra sätt måste kolsyran avlägsnas och enklast är att hälla provet genom ett kaffefilter. När FG uppnåtts sänks temperaturen genom att justera på touchdisplayen. Antingen kör man den tyska traditionella metoden och sänker 1°C per dygn eller den mer moderna kallkrashningsmetoden där man chockar jästen med en snabb teemperaturminskning direkt till cirka 0°C. En trycktank klarar av en hel del övertryck men samtliga är känsliga för undertryck, precis som ubåten som skulle besikta Titanic härom året. Se därför till att det alltid är övertryck i tanken när temperaturen ska sänkas eller när ölet ska tappas på fat eller flaska så inte tanken imploderar. Mer tryck tillsätts enklast genom att koppla en kolsyrepatron på den diffusionssten/kolsyresten som ingår och som sitter på insidan av tanken.

Omdöme och kommentarer om dagligt bruk
Efter att ha använt SS Brewetechs unitank i ett år är min upplevelse samma som mina initiala intryck, det här är proffsutrustning med exceptionell kvalité rakt igenom. Snygg som tusan och byggd som en pansarvagn med standardkomponenter som är lätta att byta ut under årens lopp för om man bara sköter om den här tanken med rätt rengöringsmetod så håller den säkert en livstid. Storleksmässigt har den passat perfekt till mina satser på 120-130 liter men storleken och vikten på själva tanken är lite i överkant för min klena fotografrygg. Med min metod att diska via en 30l-jäshink med dränkbar pump i behöver tanken placeras en halvmeter högre upp och då har min fru varit tvungen att hjälpa till för att kunna lyfta upp den kontrollerat. Med en vanlig icke dränkbar pump kan tanken stå kvar på marken men jag tyckte att min Blichmann Riptide var för klen för att driva spraykulan, någon annan pump har jag inte men skulle skaffa en om den här utrustningen varit min.

Antalet anslutningsmöjligheter, tillbehör och konfigurationsvarianter är enorma. Provtagningskranen är väldigt smidig men jag hade önskat att den hade en annan nippel så det gick att ansluta egna tillbehör som en sytråd eller liknande för att kunna provsmaka ölet med bibehållen kolsyra längs lagringens gång. Provtagningsspiralen pig-tail löser det problemet men den har jag inte testat. Det går att koppla sytråd på den övre butterflykranen men då får man en provsmakning längre ner i tanken med risk för jäst eller torrhumle. På tal om butterflyvalve så har det fungerat utmärkt att dumpa jästen efter jäsningen vid den nedre anslutningen. Vill man spara och återanvända jästen rekommenderar jag en slangnippel och desinficerad slang till en större glasflaska. Ska jästen slängas så fungerar det smidigt med en ugnsplåt eller slang som dras till golvbrunn. Att öppna och stänga kranen försiktigt och kontrollerat, både för att dumpa jäst och tappa öl på fat har fungerat perfekt varje gång. Mycket hög kvalité på dessa kranar!

Temperaturstyrningen med hjälp av inkluderade kylspiralen, glykolkylaren, FTSS, pumpen och värmedynan har även den fungerat perfekt och helt utan anmärkning. Kontrollpanelen är oerhört enkel att styra och temperaturen skjuter inte över åt något håll utan är helt stabil. Jag har inte någon liknande anläggning att jämföra med men hastigheten från 10°C ner till kallkrash runt 1°C tar ett antal timmar det kan skilja sig från gång till gång beroende på mängden öl, bryggeriets temperatur och hur man ställt in glykolkylarens temperatur. Glykolkylaren är verkligen ”set-it-and-forget-it” med en kontrollpanel och display påminner om en STC-1000 som många säkert känner igen. Knappa in önskad temperatur en första gång och sen är det bara on- och off-knappen som är det enda som behöver användas framöver eftersom kontrollen minns inställt värde även utan ström. Jag har två negativa kommentarer om glykolkylaren och den första är att kompressorn brummar en del vilket endast är ett problem eftersom vi har sovrummet precis intill bryggeriet, i övrigt har jag inte hört den. Den andra är att det bildas en del kondens på locket och då framförallt sommartid då luftfuktigheten i källaren är högre.
Kondens bildas även på jästanken och då främst på de delar som inte täcks av neoprenjackan. Ställ alltså varken unitanken eller glykolkylaren på ett ömtåligt golv. För min del handlade om att torka locket och golvet några enstaka gånger så inget ansträngande arbete. Neoprenjackan går tyvärr inte att demontera utan att skruva bort precis alla anslutningar och även plattan under benen så det är inget man gör i onödan vilket jag tycker är lite synd. Dels skulle jag gärna ha tanken ”naken” när den inte används eftersom den är så snygg men även för att kunna göra exteriör rengöring av tanken eftersom jag är lite överdrivet petig med hygienen. Spiller man öl eller vört på neoprenen så vill man ju gärna kunna skölja den delen lite smidigt.

Förutom standarduppställningen med spundapparaten har jag även testat att använda överbliven kolsyra för att istället ”kolsyrespola” mina corneliusfat. Detta genom att ställa in ett för högt tryck på 1,5 bar på den stora spundapparaten, koppla en nippel på blowoff-kranen och tryckslang till fatet där en extern spundapparat monterats inställd på 1.0 bar istället. Det finns förvisso en säkerhetsövertrycksventil i toppen på jästanken men att köra enbart med en liten billig spundapparat, dvs. inte ha den stora som extra säkerhet, avråder jag ändå ifrån. Med det sagt så fungerade denna lösning utmärkt och det var enkelt att ställa in önskad mängd tryck via den stora manometern på tanken. Ett smart sätt att spara kolsyra på, vilket för mig vidare till flytten av det färdiga ölet till fat. Har man kolsyrat ölet i tanken, antingen genom tryckjäsning, spundning eller genom att trycka in kolsyra från extern tub via diffusionsstenen så behövs mottryck för att kunna flytta ölet till fat eller flaska med bibehållen kolsyra och utan extrem skumbildning. Här regleras hastigheten och skummet genom att ha en spundapparat på mottagande fat. Ölet vandrar då från jästank till fat med nästan helt bibehållen kolsyra medan tanken hålls i lagom tryck med en extern kolsyretub. Det tar någon timme att fylla sju corneliusfat och det är lätt hänt att få öl i spundapparaten om man inte seriekopplar två fat eller är extremt vaksam. Det går även åt en del kolsyra i processen men den har man förhoppningsvis sparat in tidigare i processen via spundning och kolsyresköljningen (i brist på bättre ord).

Jag har testat att krascha ölet med gelatin och dumpa det en vecka senare med utmärkt resultat. Jag använde mitt standardrecept för blandningen av gelatinet vilket blev 5dl kokt vatten med 5 tsk gelatinpulver samt 14 gram askorbinsyra för säkerhets skull syremässigt. Viktigt är att tanken töms på tryck för att tillsätta klarningsmedel eller torrhumle om man inte bygger någon anordning för detta. En vecka med gelatin vid kall temperatur gjorde att jag sedan kunde flytta ölet till fat med en industrifiltrerat utseende.

Den enda riktigt stora nackdelen för min del med hela den här jästanksuppställningen är disken efteråt. Den är förvisso självgående och relativt kladdfri men det är många in- och utgångar som ska rengöras och allt ska ske i tre omgångar; diska, skölja, desinficera. Har man inte möjlighet att skvätta helt fritt måste alla anslutningar som inte diskas för stunden dessutom stängas igen. Det enklaste och snabbaste momenten är faktiskt att diska själva stora tanken, även inklusive kylspiralen. Det är alltså alla sju TC-öppningar som tar merparten av tiden för de blir inte rena enbart av CIP-spraykulan.

På önskelistan så hade jag gärna sett någon möjlighet att installera nivåindikator eller på annat sätt få veta hur mycket vätska det är i tanken. Dels för att veta hur stor sats det blev men även hur många fat som kommer gå åt vid tappning samt hur mycket det är kvar att tappa ur. Som det är nu sker allt helt i blindo.

Slutkommentar
Jag tjatar om kvalitén nu igen men den är verkligen toppklass. Letar man efter en riktigt grym unitank med alla tänkbara konfigurationsmöjligheter så har man hamnat rätt och jag kan tänka mig att version 2.0 som nyligen lanserats är ytterligare några strån vassare. Jäser man något varmare eller lagrar kortare tid än jag gör så räcker det säkert med en unitank men för min metod samt hur frekvent jag vill brygga hade två tankar varit idealiskt. Jag är väldigt tacksam att fått möjligheten att testa och utvärdera SS Brewtechs unitank och det kommer kännas trist att skiljas från den.

Uppställningen för disk via CIP-spraykulan. Notera de öppna portarna där det kommer ut vätska under denna konfiguration. Inga mängder men mer än vad jag vill svabba upp från golvet.

För att samla rengöringvätska i hinken har jag tagit 90-graders TC-böjen och monterat längst ner på tanken.

Det svarta är smuts eller fett från tillverkningsprocessen.

Min anslutning för att kunna spruta rengöringsvätska till övriga TC-anslutningar utöver CIP-spraykulan. Här hade 10 cm längre slang varit lämpligt men det fungerade bra trots böjda slangen.

Här körs CIP-spraykulan.

Rengöring och passivisering av alla lösa delar.

Dykröret med temperatursond instucken.

FTSs touchkontroll

Kontrollpanelen på glykolkylaren. Tryck SET, välj temperatur och gå och käka korv.

Neoprenskydd för silikonslangarna som jag inte ville kapa i rätt längd eftersom de ska lämnas tillbaka. Därför fick det bli dubbelt upp vilket kanske ser lite konstigt ut.

Snabbkopplingen på slangen som ger en kladdfri demontering.

Lagring. Notera det raka strecket i grafen.

Kondens på tankens stora öppning. Den uppstod främst vid lagringstemperaturen och inte under jäsningen.

Tryckmätaren som är hygieniskt försluten i underkant mot tanken/vörten. Det kan alltså inte tränga upp någon vört eller öl i den. Jag saknar skala i bar men annars väldigt hög kvalité.

Även lite kondens på benstativen…

…och på glykolkylarens topp främst från slangarna där neoprenen inte täcker hela vägen ner i min uppsättning.

Flytt från unitank till fat. Jag har kört med ölslang och John Guest-pushkopplingar eftersom de klarar tryck.

På mottagande fat sitter min enklare spundventil där hastigheten på överföringen styrs.

För att enkelt kunna koppla på kolsyra har jag satt en PET-flaskeadapter på en stump kolsyreslang.

Disk efter avslutad flytt till fat.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Spundy – Övertrycksventil med låg profil

Reklam. Detta är ett obetalt samarbete med Keg King Australia där jag fått denna produkt för test/recension. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag är så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar.

Innan jag börjar med denna recension vill jag först varna för att tryckjäsning medför en explosionsrisk där det föreligger stora risker för kroppsskador och även fuktskador i golv/väggar/tak vid oaktsamhet. Jag avråder nybörjare från att experimentera med tryckjäsning tills kunskapen om jäsprocessen är större och jag propsar även på stor försiktighet till övriga. Koppla aldrig in en kolsyretub med okänt tryck direkt i en jästank eftersom övertrycksventilen inte alltid hinner med att släppa ut övertrycket och jästanken exploderar.

Att stänga igen sitt jäskärl under pågående jäsning kallas antingen för att tryckjäsa eller spunda/kolsyrejäsa beroende på om detta sker hela jäsningen eller endast sista dagarna. Att jäsa hela sin jäsning under tryck minskar mängden estrar som jästen producerar vilket möjliggör en högre jäsningstemperatur med snabbare jäsningsförlopp. Samtidigt ökar trycket stressen på jästen som kan avsluta sin process i förtid eller bidra med felsmaker som svavelföreningar, både för- och nackdelar med andra ord. Både tryckjäsning och spundning gör att koldioxiden som jästen producerar blir vattenlöslig och ger gratis kolsyra, en process som även har en skumpositiv effekt och minskar tiden från korn till glas.
Jästen producerar en enorm mängd koldioxid och som bryggare är vi endast intresserade av en bråkdel för kolsyrebildningen och ett konstant jämt tryck för själva tryckjäsningen. Därför behövs en övertrycksventil som släpper ut överflödet när en önskad nivå är uppnådd.

En justerbar övertrycksventil kallas för spundningsapparat eller spundventil och är en mycket enkel men smart konstruktion där längden på en fjäder justeras genom en skruvs position vilket påverkar hur mycket kraft som behövs för att öppna ventilen och släppa ut övertrycket. För att kunna avgöra trycket i jästanken behövs även en tryckmätare, kallad manometer, så trycket inte justeras i blindo. Trots denna enkla konstruktion är många spundningsapparater förhållandevis långa vilket ställer till det i små kylskåp, dyra men även komplicerade att skruva isär för rengöring. Rengöring blir extra viktigt eftersom spundningsapparaten även används när det kolsyrade ölet ska flyttas från jästank till fat. Då reglerar den hastigheten på överföringen för att inte förlora för mycket kolsyra på grund av skumbildning men det är mycket lätt hänt att det letar sig upp skum eller t.om. öl ända upp i gasporten och ut genom spundningsapparaten som då måste skruvas isär i molekyler för rengöring.

Som lösning på denna problematik lanserade Keg King våren 2022 en mycket billig, väldigt liten och ytterst enkel spundningsapparat kallad Spundy. Spundy sätts direkt på en kulkoppling på t.ex. en PET-jästank eller ett Corenliusfat och når endast 4,5 cm som högst så den är väldigt liten, mindre än en vanlig grå kulkoppling. Den består av fyra delar (plus två packningar och fjäder) som enkelt skruvas isär för hand vilket gör rengöring och desinficering busenkelt. Trycket regleras från noll upp till 30 PSI eller 2,07 bar genom att vrida på svarta plastvredet. Eftersom den endast kostar 112 kr (i Australien) så är det inte hela världen om det tränger in öl i manometern även om jag inte vill främja en slit-och-släng-mentalitet.

Förutom Spundy finns Spundy plus som är samma övertrycksventil men där det även ingår två fasta fjädrar med ett förinställt tryck samt nyckelring för att manuellt kunna släppa tryck. En av dessa fjädrar skruvas in i Spundy istället för det svarta vredet vilket gör att trycket inte behöver övervakas och justeras i början av jäsningen. Den blå fjädern är förinställd på 10 PSI / 0,69 bar medan den lila är inställd på 15 psi / 1.03 bar. Som extra tillbehör går det även köpa en röd variant på 35 PSI / 2.41 bar vilket för många är i högsta laget för tryckjäsning men kan kanske lämpa sig till kolsyrejäsning av varmjästa ölstilar som även brukar serveras med hög kolsyrehalt (t.ex. belgisk Trippel).

Keg Kings Spundy kostar 112 kr och Spundy Plus 147 kr i tillverkarens webshop. I skrivande stund hittar jag den inte i någon svensk hembryggarbutik tyvärr men den är säkerligen på ingång inom kort.

Mitt omdöme
För att uttrycka mig kortast möjligt är Spundy en söt liten pryl. Den är så pass liten att den knappt sticker upp något alls över gummihandtagen på ett Corneliusfat och den lilla manometern är minimal fast fortfarande tydlig. Alla delar är i plast men ger ändå ett skapligt kvalitétsintryck. Funktionen är mycket enkel så där finns inte så mycket att berätta om, skruva plus eller minus för att justera trycket eller välj en fast fjäder för ”set-it and forget it”. Att allt är handskruvat dvs. inte kräver några verktyg och inte heller någon gängtejp samtidigt som den håller sitt tryck är ett stort plus. I ärlighetens namn brukar jag ytterst sällan skruva isär min gamla spundningsapparat så för mig är denna funktion betydligt viktigare än det låga priset, även fast Spundy kostar 1/5 till 1/10-del av vad vissa andra spundningsapparater kostar på hembryggarmarknaden. Det enda jag saknar på Spundy är en blindplugg att skruva in istället för manometern just för flytt av kolsyrad öl (umdrücken), då detta helt skulle undvika att kunna få öl i manometern. Jag förstår att tillverkaren inte vill att kunderna ska ha möjligheten att “flyga blint” vilket det skulle innebära att använda Spundy på en jästank i en sådan setup, det smäller tillräckligt med tryckkärl som det är. (uppdatering efter en kommentar från ”Nick”): Med en vanlig m6x10mm skruv och ev lite gängtejp är det enkelt att plugga hålet för manometern för den som önskar/vågar.
Summa sumarum ger jag Spundy ett högt betyg och köprekommendation men använd den med försiktighet!

Den lila manometern med skala både i bar och PSI.

Vredet att justera längden på fjädern och därmed ställa in önskat tryck. Övertrycket släpps ut genom att metallpiggen i mitten skjuts bakåt.

Den blå fjädern är förinställd på 10 PSI / 0,69 bar medan den lila är inställd på 15 psi / 1.03 bar.

Isärskruvad för enkel rengöring.

Här monterad med den blå fjädern och 0,69 bars tryck.

Nyckelringen går även att vrida 90° för att släppa ut mer övertryck.

Här monterad på ett 9L AEB-Coreneliusfat som har ett helt gummihandtag. Här är det lite knixigt att sätta av och på den lilla Spundyn.

Min manometer sitter uppochner här för jag vågade inte dra runt skruven med våld. Lite gängtejp får den i rätt position om det är något som stör.

Spundy sticker upp ytterst lite över fatets kant.

Monterad på ett 19L-fat är hanteringen enklare.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P35)

Namnet på denna öl är något missvisande för detta är enligt SHBF:s öltypsdefinition egentligen en Dortmunder Export, dvs. något starkare och mindre besk än en Tysk pilsener. Samtidigt har jag ända sedan P26 experimenterat med en tydligare humlekaraktär samtidigt som beskan hålls nere och även plåtigheten som upplevs i många stiltypska Dortmunders så den passar inte som handen i handsken där heller.
Just denna bryggning gjorde jag ingen medveten smakförändring i recept eller metod jämfört med föregående P34 eftersom jag inte kunde utvärdera den korrekt då jag fick ett felaktigt utbyte. Malt och humlesmakerna var åt rätt håll smakmässigt men den hamnade runt 4,7% istället för planerade 5,3%. Inga enorma skillnader men jag kände att det var för svårt att justera receptet utifrån en misslyckad bryggning så jag ”gjorde om den” istället fast med lite mer malt. Med facit i hand borde jag tagit i ytterligare något för jag kom drygt halvvägs med 5,1%, det får duga för att gå vidare med nästa sak jag ville testa, en annan aromgiva.

Provsmakning
Halmgul (gyllengul på bild men inte i verkligheten) öl med ytterst lätt dis. Fluffigt och gräddigt skum på hög nivå med hög stabilitet. Mycket vacker att se på!
Citrus dominerar tydligt inledningen i doften. Sädig och brödig malt på medel nivå. Örtighet av nobelhumlekaraktär på medel nivå. En fin gräddighet från malten tar vid när de flyktigaste humletonerna avtagit.
Ett litet men störande spår av gummi i bakgrunden.
Smaken är mjuk med en något robust maltighet. En frisk humlesmak med inslag av blommor finns i bakgrunden. En tydlig syrlighet överbalanserar beskan.

Kommentar
En lättdrucken och god sommaröl som tyvärr lider av en liten med störande syrlighet som dessutom förstärks av citrustonerna från humlen. Jag brukar ytterst sällan mäta pH efter kok eller på färdigt öl så jag är osäker på det värdet men jag misstänker att jag slarvat lite med lactolmätningen. En lärdom jag tar med mig framöver och eventuellt justerar min process från mätning till vägning istället.

Bakjäst till syrereducering, kalciumklorid för vattenbehandling.

En närbild på packningen till maltröret. Jag har glömt varför jag tog denna men kanske för att det ser ut som den snart behöver bytas ut.

Braumeister 50 fick äran att brygga denna öl.

Medan farfars gamla Bosch tuffar på med maltkrossningen.

Flytt av en mindre del av inmäskningsvattnet för att få plats med malten. Denna vätska flyttas tillbaka när malten är nedsänkt och filterna är på plats.

Referens på krossningen.

Nedsänkt, inte omrört ännu.

Tillbaka med mäskvattnet efter omrörning och med filter på plats. Jag gillar inte detta förfarande men har inte någon bättre lösning i dagsläget.

Efter mäskprogrammet.

Kritvitt skum från uppkoket.

Reklam för Brewmaster Sweden vars malt jag bryggde med denna gång.

Sanicleanbadet av allt som behövs till kylning och jäsning.

Rejält sval vört påväg till jästanken.

Spännlocket som gör att det går att jäsa i Braumeistern fick denna gång kapsla in Enzybrew-CIP:en med spraykula i botten.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Keg King Ultratap och Ultratap Twist

Reklam. Detta är ett obetalt samarbete med Keg King Australia där jag fått dessa två kranar för recension. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag är så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar.

I min utvärdering av tappkranar har jag kommit fram till en stor tillverkare som är på större ingång på svenska marknaden, nämligen Keg King från Australien. 2015 började Keg King sälja en kran som heter Intertap som blev så populär att den kopierats av flera andra tillverkare som dessutom passat på att stjäla samma namn, vilket självklart förvirrar marknaden. Designen byggde på den berömda “forward seal” som stänger av flödet längst fram i tappkranen vilket kraftigt minskar bakterietillväxt samt att handtaget fastnar efter en tid. Royalties för denna design betalades fram till 2017 då tillverkningsrättigheterna köptes loss för all framtid. Intertap blev väldigt populär på grund av kombinationen hög kvalité och ett lågt pris men vad den saknade var ett laminärt flöde, motsatsen till turbulet flöde. En något överdriven liknelse mellan hur dessa flöden skiljer sig är hur okokt spagetti ligger parallellt i sin förpackning (laminärt) jämfört med hur det ser ut efter ett pastakok (turbulent). Turbulensen som uppstår i en tappkran på grund av tryckskillnad och diameterskillnad jämfört med ölslangen frigör kolsyra vilket i sin tur ger skumbildning och lägre kolsyra i glaset.
Som förbättring på Intertapkranen skapade 2017 därför Keg King sin UltraTap som med tre patent, färre lösa delar, bättre integration av packningar och en robustare samt längre släde inne i kranen gav en stor förbättring mot Intertap. Som grädde på moset designade Will Fiala även en revolutionerande flödeskontrollerad variant kallad Ultratap Twist, där det går att justera flödet genom att helt enkelt vrida på tapphandtaget. Flödet regleras internt genom att skruven skickar släden framåt eller bakåt vilket öppnar/stryper flödet. En vanlig Ultratap kan uppgraderas till en Ultratap twist genom att byta ut några av komponenterna och bägge kranarna kan enkelt och billigt uppgraderas till självstängande. Om någon tycker att Ultratap-kranen är snarlik till Micromatics Ventmatic Ultra Flow-kran så är den iakttagelsen helt korrekt. Micromatic köper nämligen en variant av Ultratap och sätter sitt egna namn på kranen.
Ultratap-kranarna har löstagbart munstycke vilket möjliggör tillbehör som en stoutkran, kulkoppling för att kunna flytta öl till nytt fat, mottrycksfyllare så det går att flaska direkt från kranen samt en growlerfyllare som är en slangnippel modell större.

Mitt test och omdöme
Jag har testat och utvärderat både Ultratap och Ultratap Twist för att jämföra de olika utförandena och funktionerna. Bägge kranarna har samma rostfria stålhus med en stilren rak design av stål i toppklass. Det medföljer tapphandtag i plast till bägge två och både rakt framifrån och rakt från sidan ser de helt identiska ut. De viktiga delarna som skiljer sig åt sitter istället på insidan och utgörs av den rostfria tapppinnen med skruv, släden och ett litet extra bakstycke på Twistvarianten. Kranarna har ytterst få delar och få packningar vilket ger oerhört lätt demontering, smidig rengöring och enkelt underhåll när någon del (främst packning) behöver bytas i framtiden. Den stora mängden tillbehör men även antal utföranden (stål, guld, koppar, svart) ger sammantaget ett helt “ekosystem” där få lär känna att de inte har friheten att servera precis hur de vill.
Det laminära flödet märks direkt på bägge kranarna. Skumbildningen på bägge är välkontrollerad, till och med på kranen direkt kopplad på ett fat för Ultratap Twist. Twistfunktionen var lite kärv att få igång allra första gången då jag inte riktigt förstod hur den fungerade. Sedan lossnade den och blev istället mycket lättjusterad, även om den hela tiden behåller sin position mellan tappningar. Flödet regleras från fullt öppet till något som nästan kan liknas med en upphällning av en espresso vilket är väldigt imponerande. Autoclose-fjädern är ganska kraftfull så den lite pillig att få på plats mellan kranen och bakstycket men väl på plats fungerar den bra och stänger snabbt. Automatisk avstängning är extra bra om fatet tas med ut på picnic, tävling eller fest där olyckor annars lätt sker med mycket kladd i form av spilld öl. I mitt fasta tapptorn i köket vill jag dock inte ha självstängande kranar då det innebär att jag måste stå och hålla kranarna öppna manuellt när jag backspolar systemet med Beerline-cleaner (BLC).

Vilken av dessa två kranar rekommenderar jag mest?
Med en välbalanserad kommersiell fatölsanläggning räcker det med vanligtvis med en enklare tappkran utan någon flödesjustering, framförallt om det har laminärt flöde dessutom. Som hembryggare däremot råkar vi allt som oftast ut för en större variation av olika öl per serverande tappkran, där olika stilar har olika mängd kolsyra och önskvärt skum (jämför en mild med en veteöl t.ex.). Även vid provsmakning av öl eller starkare öl används ofta mindre glas och då fungerar twistfunktionen utomordentligt bra för att begränsa inte bara skumbildning utan även hastighet på fyllningen.
Prislappen för dessa kranar är väldigt förmånlig, framförallt om man bor i Australien där Ultratap endast kostar 212kr och Ultra Twist 352kr. Grattis till alla som bor i Australien! I Sverige hittar jag i april 2022 endast Brewgoast Sweden som säljer basmodellen Ultratap för 479kr och jag kan inte hitta någon svensk återförsäljare som har Twistmodellen. Distribution av en större del av Keg Kings sortiment inom EU är på gång inom kort enligt Keg Kings VD Will Fiala då Bevie säljer allt större del av sortimentet.

Betyg
Mitt sammantagna omdöme för bägge dessa två kranar är att detta är två tappkranar i absolut världsklass och hur mycket jag än vänder och vrider så hittar jag inga svagheter. Enda brasklappen jag vill peta in är att jag inte långtidstestat kranarna av förklarliga skäl.
För att läsa mer om Keg King så hittar ni
deras hemsida här medan tappkranarna även har en helt egen sida.

Identiska i utförande. Det som avslöjar att den högra kranen är Twist-modellen är att jag öppnat den helt i denna bild. Det syns vid den fasade skruven strax under svarta handtaget.

Designritning på Ultratap jag fått från designern. På grund av patentanledningar så kan jag inte visa Twistmodellens insida tyvärr.

Eleganta kartongen med magnetstängning gav lite ”Applekänsla” på unboxningen.

Ultratap t.v. och Ultratap Twist t.h.

Ultratap t.v. och Ultratap Twist t.h. Notera extra bakstyckesplattan på Twist, avståndet på piggen i mitten reglerar flödet.

Demontering av Ultratap Twist. Jag får det till tre packningar och en plastring.

Ultratap Twist har ytterligare två packningar på extra bakstycket, annars är allt samma. Tapphandtaget rullade iväg hela tiden vid fotografering så det ligger i fickan.

Montering av Twist direkt på ett fat.

Och visst gick det att hälla upp en god pilsener med Ultratap! I nyinköpta 33cl-glaset; min näst senaste Pils (P36).

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P34)


Äntligen har jag kommit in på 2022 års bryggdagar att rapportera om. Tidigare har jag skrivit om senaste bryggningen i snabb anslutning till bryggdagen och ibland vid senare tillfälle om provsmakning av slutresultatet. En kombination av anledningar har gjort att jag inte hunnit med det och ligger efter med fem bryggningar och ett antal andra inlägg. Det gör att provsmakningen går att baka in i bryggloggen vilket passar perfekt då bryggdagen i sig inte innehöll något nytt eller några direkta avvikelser att rapportera om.

Denna pilsner gjorde jag med lågsyremetoden för att lägga fokus på de eleganta ljusa maltsmakerna. Syret i mäskvattnet reducerade jag med jästätarmetoden och som följande skydd Antioxin SBT. Inmäskning genom att sänka ner maltröret fullt med malt under cirka fem minuters tid och sedan försiktig men noggrann omrörning. Mäskprogrammet var en Hoch-Kurz med förlängd betaamylasrast 63°C till 60 minuter för att få ett hög utjäsningsgrad.
Vörten efter mäskning såg spegelblank ut och skummet före uppkok var snövitt.

Kall vört till kall jäsning
Bryggdagen skedde i mitten av januari och det märktes tydligt när vörten skulle kylas. Jag mätte aldrig temperaturen på inkommande kranvatten men jag kunde kyla vörten från 80°C till 8°C, direkt från Braumeistern till jästanken via plattvärmeväxlare med ett bra flöde dessutom. Det är verkligen skillnad på de olika sätten att kyla vört på och även om plattvärmeväxlare är tråkiga att göra rent och för med sig risk att sätta igen av humle så är kylkapaciteten verkligen enorm. För några år sedan gjorde jag ett test på detta och sedan dess även testat två olika motströmskylare som inte var i närheten av min plattvärmeväxlares kyleffekt.

Jäsningen höll jag på 10°C tills sista två dagarna då jag höjde till 12°C. Inte så mycket för att reducera diacetyl vilket jag mer eller mindre aldrig har utan för att ge jästen lite extra skjuts inför spundningen. Ölet flyttades till fat på 1.013 och jäste ut till 1.008.


Provsmakning
Halmgul disig öl med snövitt moussigt och stabilt skum. Väldigt mycket lacing på glaset.
Doften domineras av en större citrusdoft som drar åt grape och pomelo. Stora aromer av gräddig malt och säd men även lättrostad formfranska.
Spår av gummi och vitpeppar på låg nivå.

Smakmässigt dominerar stora sädiga och ärtskottsfräscha maltsmaker med balanserad humlebeska åt citrushåller.
Beskan är tydlig och lång.
Lätt till medel kropp och en sprudlande kolsyra bidrar till bra munkänsla.
Låg restsötma och en välintegrerad alkohol som inte tar för sig smakmässigt.
Lång citrusfruktig humleeftersmak
Inga felsmaker, inga estrar/fenoler.

Kommentar
En helt okej och god exportpilsner men inte min bästa. Den friska citrustonen från humlen är väldigt god men saknar den där lilla extra fräschören som bara citron kan ge och som övermogen apelsin eller “allrengöring med citrusdoft” är motsats till.
Lättdrucken men lite platt och anonym på något sätt. Bra men inte wow.

Reklam för Brewmaster Sweden.

Recirkulering av Saniclean för att desinficera plattvärmeväxlare och slangar.

Tilt pro skötte loggningen av jäsdata klockrent återigen.

Kunglig kylning!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P32)

Det här är den sista av fyra bryggningar där fokus endast bestod i att lära känna vissa ingredienser bättre och laborera med olika procentuella mängder. Denna bryggning så stod den ljusa karamellmalten Carahell i fokus men i övrigt finns inte så mycket att säga om bryggningen så detta inlägg blir lite kortare än vanligt.
Processoptimering och standardisering av Braumeister #BM10 pågår fortfarande och denna gång hällde jag i malten i två omgångar 50/50 vilket fungerade toppen. Mäskpaddel i form av en något finare stekspade fungerade utmärkt även denna gång och kommer inte vandra tillbaka till köket. Efter utmäskningen, när maltröret stått och vilat ett tag i lakningsposition så lyfte jag det och höll det snett 20-30 sekunder över bryggverket för att samla ihop sista mängden vört (innan ryggen sa ifrån). Hellre slänga lite vört än att diska en extra kastrull som samlar upp några deciliter. Kylningen tog exakt 8 minuter från 100°C till 50°C med snålt flöde på kylvattnet, därefter sänkte jag flödet ytterligare och stängde av pumpen. Kylningen tog totalt ca 30 min ner till 21°C enligt BM och 18°C enligt IR-termometern. Helt okej med tanke på det snåla flödet och att jag ändå vill låta humle och druv sedimentera.

Mäsk och lakvatten upp till gängorna.

(reklam) All malt i denna bryggning kom från Brewmaster Sweden och är ekologisk samt kravmärkt terroirmalt.

Inmäskad

”Nya” mäskpaddeln som är perfekt i storlek för detta lilla bryggverk.

Mjukt filter…

…och hårt filter…

…låses fast me den stålbit och vingmutter.

Igång med pumpen…

…och toppa upp med lite mer mäskvatten så det inte plaskar under mäskningen.

Mängden vatten som sparas till lakningen/sköljningen.

Jag har skaffat ett antal fler 9L-fat till mina mindre experimentsatser.

Kylning pågår med kylmanteln.

Flytt och syresättning i ett.

Disken kvar vilket är oerhört enkelt med så litet bryggverk. Som att diska ur en pastakastrull!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P31)

Det här var den tredje av fyra bryggningar där malt- och humlegivor tweakades men även nya #BM10 utforskades. Förra gången jag bryggde (dvs dagen före detta) så satte jag temperaturen på inmäskningsvattnet på 67°C eftersom mäsken dagens före sjönk så pass mycket i temp vid mäskstart. 67°C gav 64,6°C vilket var för högt så denna gång testade jag 65°C vilket borde gett 63°C i mäsken rent logiskt men det sjönk till 62°C istället. Eftersom det är så liten totalvolym så spelar tid och grader större roll jämfört med mina större bryggverk men samtidigt är det mer watt per liter i #BM10 så den kommer snabbt upp i önskat värde. För att pricka malten ner i det lilla maltröret testade jag att använda huvan upp och ner som en tratt vilket jag testade med stora Braumeistern för 7-8 år sedan. Lätt att pricka men sen vill malten inte sjunka ner i hålet och kladdigt blev det hela dessutom så det var första och sista gången. Vid lakningen lät jag maltröret hänga i lakningsposition längre tid och gjorde ingen separat uppsamling av vört. En del vört är kvar i röret så precis före lyft höll jag röret lite snett ovanför ytan och samlade säkert ihop en halvliter innan jag gav upp. Mindre mängd disk men ett lite ryggintensivt moment som ändå blir mitt standardförfarande framöver. Från uppkok och kok finns inget att rapportera och initiala kylningen från 100-23°C gick på 20 minuter med kylmanteln och kallvatten på halvfart. Jag nöjde mig med 15°C i vörten innan flytt till jäshink men tog inte tid på den sista kylningen då jag kraftigt reducerat kylvattenflödet. OG 1.051 och nästan 11 liter i hink. Färdigdiskad och lämnar bryggeriet före kl 12 trots att jag inte hade vatten på timer sedan dagen före.

Inmäskning med huva som tratt var inte min grej.

Efter mäskningen.

Lakning eller snarare sköljning.

Tror jag tog denna bild för att dokumentera nivån efter lakning men det går inte att se ändå så något otydligt bildfokus.

Kok med huva, tratt, rör. Fungerar utmärkt och helt fläktlöst både på #BM10 och BM50. Till mitt 200L-bryggverk tycker jag bortkoket blir i snålaste laget vilket jag tror beror på lockets plattare form men jag är inte helt säker där. Jag behöver mäta mer noggrant.

Kylning via inbyggda kylmanteln. Underbart enkelt och okej på 20-30 minuters kyltid.

Mer humle denna gång.

Humle och druv som förvisso går att spola ner i avloppet men jag brukar samla det i en hink och slänga över staketet istället. Så kul var det inte att byta rör i huset.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Braumeister CIP Spayball

Det har faktiskt hänt flertalet gånger att jag struntat i att brygga för att disken efteråt känts för jobbig just den dagen. Jag har effektiviserat tvättande av fat så mycket jag tvättar 5-6 fat på en gång utan större arbetsinsats men bryggverken har jag inte fått till en hållbar lösning för ännu. Jag har testat med extern pump och vörtspridare men spridningen har inte varit så bra och det har inte blivit rent.
När det kommer till Braumeistern så har jag sett en bryggare som borrat hål i botten på sin Braumeister och installerat en spraykula men jag är inte så sugen på att borra i den och så vill jag hellre använda inbyggda pumpen nu när nya pumpvarianten är så kraftfull. Därför kom jag på en lösning där byggde en löstagbar kula som trycks ner likt en kork i utloppet från pumpen.
De delar som behövs är en spraykula med 1/2″ FPT-gänga, en bit 15mm rör (koppar duger gott och är enklare att kapa), en Klämmringskoppling hane 15X1/2 och 4-5 cm 12/16mm silikonslang. Monteringen är oerhört enkel:

I BM50 så hamnar kulan ganska långt ner men sprider utan problem rengöringsvätskan över hela insidan inklusive locket.

I den lilla #BM10 är kulan i nivå med mittpitten och fungerar ännu mer effektivt.

#BM-serien har ett sexkantsrör (insex) så även om endast ett kopparrör passar rakt ner i gamla BM så rekommenderar jag silikonslangstumpen för att slippa repor och få en bättre passform dvs högre tryck i kulan.

Jag har inte testat med gamla pumpen men jag tror den är för klen för att detta ska fungera. Det ska alltså vara den nya pumpen som har potentiometer (vred) på och det är maxläget som gäller. Glöm inte ställa tillbaka effekten till nästa bryggning för på läge sju kan man spränga maltrörspackningen enligt Speidel.

En liten film på hur den fungerar finns på min Instagramsida.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pils (P30)

Den här bryggningen var del två av fyra i en första omgång tester av med olika malt- och humlekombinationer som jag laborerar med. På grund av en långdragen influensa där energin fortfarande inte riktigt återkommit har jag halkat efter rejält med mina inlägg och denna bryggning är i skrivande stund redan två månader gammal och inte direkt pinfärsk i minnet. Lång förklaring till varför detta och några kommande inlägg är av den lite mer kortfattade sorten.

Brygglogg
Mätte upp malten dagen innan och förvarade den i tratten till maltkrossen för att spara tid på bryggdagen. Tog fel på en av maltsorterna (insåg jag en kvart efteråt) så jag fick skopa upp alla små korn från krossen och lägga den malten i en påse till framtida bryggning och göra om hela mätproceduren igen. Även vatten och salter vägdes dagen innan men CaCl smälter tydligen över natt på grund av luftfuktigheten så det var en kass idé. #BM10 ställdes på timer och med självsynkroniserande klockan var bryggverket igång prick kl 05.00 för värmning märkte jag pga dålig sömn.
Testade något högre vattentemperatur för att inmäskningen inte skulle sjunka så mycket men det sjönk inte som beräknat. 67°C vattentemp gav 64,6°C i mäsken och det höll sig kvar där av någon märklig anledning. Dumpade 0,5l av lakvatten och bytte mot kallvatten som hälldes ner i mäsken för att sänka temperaturen som då sjönk snabbt till 62.0°C så det var för mycket. Testa att starta på 65°C nästa gång.
Kokvolymen landade på 14,2L uträknat med 2,5cm mellan vörtytan och början på gängorna på mittpinnen. Lät maltröret droppa av den sista vörten till en separat kastrull för uppsamling men det blev endast 2,6dl så framöver gäller ”laka på pinnen och släng dravet direkt sedan”.
Bittergivan åkte i 5 min för tidigt pga viktigt telefonsamtal, resulterade i mindre avlägsnande av skum vid uppkok.
Kylning med manteln gick snabbt och att mäta vörtytans temperatur med laser går bra. 20,8°C laser på ytan med 16.2°C i mitten av vörten enligt #BMsensorn (ingen pump igång mot slutet av kylningen). Fick ett OG på 1.050 så mitt i prick.
Nästan 11l i jäshink.

Denna bild illustrerar min filosofi om att disken helst ska få torka på sin förvaringsplats för att inte flytta på all bryggutrustning två gånger.

Den ”nya” kranen som ersatte den föregående BM10-modellens budgetvariant.

Hur sött ser inte lilla bryggverket ut i kontrast till det stora?

Inmäskning med en skön träslev som passade mycket bättre än de två varianter jag testat tidigare #BM10-bryggningar. Denna gäller framöver!

Lite svårt att se men det är lite maltskal på sidorna ovanför filtret. Tycker jag inte om…

Efter lakningen som skedde ner i bryggverket så lät jag maltröret droppa av i en liten kastrull för att kunna mäta hur mycket vört som fanns kvar (som sagt 2,6 dl). Inte värt den extra disken så låt maltröret hänga kvar lite längre tid i bryggverket bara.

Precis som på mitt stora Braumeister så brukar jag strunta i att använda silikonpackningen på huvan eftersom jag ändå brukar ha en distans emellan vid kok. Huvorna är så tunga och stabila att jag tycker packningen inte ger mig något.

Humlegivor förberedda alla på en gång vilket jag oftast inte gör men ska det vara enkelt att brygga så ska det.

Killräckligt kallt denna gång.

Syresättning endast med gravitationen samt torrjäst lite sent tilsatt.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

#Braumeister magnetventil

Det här inlägget innehåller reklam.
Speidel har utvecklat en magnetventil till nya #Braumeister-bryggverken som ger tre nya funktioner; automatisk kylning av vört, temperaturstyrd jäsning direkt i #Braumeistern eller extern kylning i en annan Braumeister eller en jästank med kylmantel. Magnetventilen ansluts med den 2 meter långa sladden till kontrollpanelen. Sedan gängas den fast istället för den nedre Gardenakopplingen i kylmanteln, antingen på bryggverket eller det kärl som ska kylas.

Vörtkylning
Den automatiska vörtkylningen aktiveras i menyn på kontrollpanelen när en bryggning startat. Magnetventilen sitter på plats och vattenslang in med kallvatten påslaget samt hetvattenslang ut till avloppet ansluts. När vörten kokat i 60 minuter öppnas magnetventilen automatiskt och kylvattenvatten (eller glykol) flödar genom kylmanteln. När önskad temperatur nåtts i vörten stängs flödet automatiskt av igen. Detta möjliggör att lämna sitt bryggverk oövervakat under kylningen utan att riskera för sval vört.

Jäsning
Det finns två sätt att styra jäsningen, antingen genom den inbyggda temperatursensorn i mittenstången på bryggverket eller trådlöst via blåtand från en Tilt eller Tilt Pro. Styrningen startas på kontrollpanelen under Settings/Fermentation. Klicka igång Tilt och välj färg, sedan är det igång. #Braumeister är nu även Gärmeister (jäsningsmästaren) och visar aktuell temperatur och vörtstyrka SG på displayen. Magnetventilen fungerar på samma sätt som vid vörtkylning men med fördel styr den istället en glykolkylare som är vanligare vid jäsning än vad kallvatten/kranvatten är. Displayen på #Braumeister är igång under hela jäsningen så för att spara el går det att sätta skärmen i sleep mode eller dra ner ljusstyrkan.
För att jäsa i en Braumeister rekommenderar jag spännlocket som finns att köpa som tillbehör, men det är inget absolut måste.

Mina kommentarer
Anslutningen till kontrollpanelen på baksidan av den lilla #BM10 var lite pillig då det sitter andra sladdar i vägen men sladden säkras med en metallskruv så den sitter som berget, väl på plats. Magnetventilen skruvas fast och ersätter den undre Gardenakopplingen vilket inte stod övertydligt i bruksanvisningen. Det tog min några minuter för mig att förstå detta då jag försökte koppla in den ovanpå befintlig koppling. #BM kände genast igen både magnetventil och min Tilt Pro utan någon installation eller liknande, endast två klick i menyn. Styrningen fungerade klockrent både av och på inom en sekund från att rätt temperatur nåtts, både med inbyggda temperatursensorn och med Tilt Pro. Önskad temperatur var väldigt enkelt att välja och presenteras tydligt på skärmen där aktuell temperatur samt SG (om Tilten är vald) visas. Klockrent med andra ord.

Magnetventilen förenklar bryggdagen ytterligare och gör #BM allt mer automatisk. Eftersom jag inte har någon glykolkylare har jag inte gjort någon skarp jäsning med magnetventilen ännu utan endast funktionstestat den delen men jag gillar utvecklingen mot att hela ölproduktionen samlas och övervakas på ett ställe.
Just till #BM10 kan jag tycka Braumeister magnetventil är något utstickande i förhållande till bryggverkets minimala storlek, på 20- och 50-litersmodellerna ser den betydligt mindre ut.

Magnetventilen kostar 1295kr hos Humlegården och passar endast till #BM-modellerna som lanserades 2021.

Inringat ser ni positionen där sladden ska anslutas. På #BM10 underlättar det att tillfälligt avlägsna strömkabeln först.

Sladden trycks in och skruvas med metallskruven.

Gardenakopplingen som avlägsnas från bryggverket, för tydlighetens skull.

Eftersom magnetventilen ska skruvas fast så underlättar det att göra detta moment innan sladden ansluts, för att slippa trassla sladden så mycket.

Vattenslangen klickas fast som vanlig Gardenakoppling, inga konstigheter.

2 meter sladd behövs till att styra en extern jästank men kan lindas runt ventilen när den används på bryggverket.

Styrningen av jäsningen. Välj temperatur på ”slidern” och klicka igång cooling.

För att använda data från Tilt (eller Tilt Pro) aktiveras detta i settings…

…och rätt Tilt dvs rätt färg väljs.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: