Enligt tradition hålls SM varannat år i Stockholm och varannat ute i landet. Det har redan gått 10 år sedan jag var med och arrangerade SM i Linköping och i år var det så återigen dags för SM att besöka min gamla hemstad. 2014 var platsen tennishallen i Stångebro men i år blev det istället Campushallen i Valla. Även om jag verkligen föredrar att SM är i en och samma lokal och inte uppdelat i två så blev det lite väl trångt denna gång. Vår plan var att börja dricka ljusa lager och jobba oss uppåt mot starkare doningar men det blev för armbågigt att ta sig runt större sträckor. I övrigt var hela arrangemanget mycket proffsigt anordnat med bra tillgång på vatten, toa osv.
I år var jag på SM endast som besökare, dels för att jag fokuserat på annat i hembryggningsväg på sistone men även för att hinna med att prata lite mer med folk.
Verkligen superkul att få återse alla gamla vänner och bekanta igen samt att få träffa så många nya bryggare som haffade mig i vimlet!
Nytt för i år var antalet AI-genererade bilder. Kan inte minnas att det var en endaste förra året. Några drycker som stack ut lite extra var Simon Svenssons extrarökta rökbock på 9%, Henriks Lindqvists alla mjöder (rapade lavendel ett dygn efteråt), alla fina och lagrade suröl, Lychée-bomben, Nord Brewings Maibock, hellesen överst på sidan här, mfl mfl. Väldigt stort spann på smaker även om jag i vanlig ordning hade önskat några fler lageröl och sydtyska veteöl.
Stort tack till SHBF, LHBF och alla volontärer, jag vet hur mycket jobb det är! Tack alla sponsorer som gör tävlingen möjlig! Grattis alla vinnare och lite extra till årets hembryggare Magnus Vasilis!
Om det är någon som fastnat på bild och som inte vill vara med, maila mig så tar jag bort bilden direkt.
För sextonde gången (sjätte för min del) höll Humlegårdens Ekolager den årliga sommarölsträffen ihop med SHBF. På något märkligt sätt lyckas man alltid pricka fint väder och även fast träffen hölls något senare än vanligt så bled det varmt och soligt framåt eftermiddagen. För mig är Sommarölsträffen den givna avslutningen på sommaren och samtidigt lite startskott för ett nytt bryggarår. Tidigare träffar har hållits i Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna men nu har den flyttat till Humlegårdens lokaler nära InfraCity i Sollentuna. Inte lika charmigt som ute i skogen men väldigt mycket enklare att ta sig till och från och för arrangören är det såklart betydligt enklare att ha all utrustning nära.
Förra årets träff blev inställd pga pandemin och det såg mörkt ut även för denna träff men tack vare vaccinering och en dip i smittotalen gick det ändå att få till en träff i år, superkul! Det lite korta varslet gav något färre utställare och besökare men jag tycker uppslutningen ändå var väldigt bra! Ett trevligt inslag som jag uppskattade lite extra var att högtalarna spelade klassisk Oktoberfestmusik (inte Dj Özti eller Fliegerlied) men mina lederhosen var kvar hemma denna gång.
Med på träffen förutom alla hembryggande utställare var jästtillverkaren Fermentis och där blev jag stående säkert trekvart i intressanta diskussioner med Gino Baart som är väldigt kunnig om jästhantering och jäsning. Jag vill passa på att tipsa om de webinar som Humlegården håller ihop med Gino, de finns att se här.
Av femtiotalet öl var variationen stor med allt från neipa, hallonsuris, rököl till bult (!) och långlagrad Kriek. Det var relativt få klassiska stilar precis som föregående år och jag hade gärna sett någon export, helles, tysk pilsner, dunkel, belgisk blond, supersaison, kellerbier, veteöl eller Kölsch. Jag hade själv inte med någon öl i år så jag får väl bidra med något i den stilen nästa år helt enkelt. Tack alla trevliga utställare och besökare för en väldigt trevlig träff. Extra stort tack till Humlegårdens Ekolager som lägger ner tid, pengar och energi på att hålla en så välordnad träff!
Jag hade med mig kameran som alltid så om du fastnat på bild men mot förmodan inte vill vara med här på min hemsida så hör av dig via mail eller kommentera så tar jag genast bort bilden.
Vinnare #110 – PalePexx NEIPA, Ari Vallius
Vinnare #110 – PalePexx NEIPA, Ari Vallius. Stort grattis och grymt god NEIPA!
Att skriva ett blogginlägg om ölets alla smaker är dömt att misslyckas för det skulle krävas en hel bok, så istället tänkte jag beskriva en metod för att lära sig identifiera smaker så man kan träna upp sin förmåga. Det sägs att öl kan innehålla tusentals olika smaker men det är nog en överdrift. Några hundra olika är nog mer realistiskt men det är inte alla som har så bra smak- och doftsinne att de kan urskilja alla dessa. Det positiva är att det går att öva upp sinnet väldigt mycket även om inte alla kan träna sig till att bli så kallade supertasters. Egentligen är det inte näsan som tränas utan hjärnans förmåga att identifiera vad näsan skickar för signaler men vi lämnar hårklyverierna och går vidare.
Till att börja med har vi munnens ganska dåliga förmåga att identifiera smaker, fem stycken jämfört med näsan förmåga på upp till 10.000. För munnen så talar vi främst om grundsmaker, som då är det enda man kan känna om man förlorat doftsinnet. Testa att smaka på lite kanel när du håller för näsan för en tydlig illustration av detta. Grundsmakerna delas in i sött, salt, surt, beskt och på senare tid umami. Några bubblare som ibland nämns i detta sammanhang, men som inte är allmänt vedertagna som grundsmaker, är metallsmak (blod), astringens (omogen banan), brännande (chili) och kylande smak (mentol).
Kategoriseringsmetoden
De Namibiska urinvånarna Himbas saknar ett ord för färgen blå och kan därför inte urskilja blått från grönt. De hade däremot mycket fler ord för färgen grönt än alla andra språk. Med andra ord; det som inte har ett namn, finns inte. Ska vi lära oss något om ett ämne så måste det finnas namn på dess beståndsdelar. Den pricipen gäller verkligen när man ska lära sig känna igen smaker, man måste ha namn på allt man känner för att kunna lära sig identifiera smakerna.
För någon som inte övat upp denna förmåga är det svårt att känna skillnad på t.ex. grapefrukt och pomelo men att känna att det doftar citrus, eller ännu lättare “frukt”, klarar de flesta. Därför är det bra att först lära sig identifiera huvudkategorierna. Några exempel på dessa kategorier är fruktig, kryddig, gräsig, jordig, rostad, metallisk eller spritig. En start skulle t.ex. kunna vara; ölet har en tydligt fruktighet tillsammans med godissötma och en vass beska. Om man skriver ner sina första direkta intryck kan man sen sitta och fundera på om det är någon speciell fruktfamilj smaken kommer från; är det en citrusfrukt eller mer åt äpple/päron? Doftar det moget eller övermoget? Övning ger färdighet och när man väl tydligt identifierat t.ex. citron så kommer det vara lättare att identifiera just citron nästa gång man provar öl.
Värdeord
Utöver själva doften (citron) så brukar man i nästa steg lägga till ett värdeord som avspeglar mängd. Här är några såna exempel:
– Ingen/Saknar
– Mycket låg, mycket liten, mycket svag
– Låg, liten, svag, diskret
– Medium, medel
– Stor, kraftig, hög, tydlig, påträngande
– Mycket stor, mycket kraftig, mycket hög
– Extrem
Som en parentes vill jag även nämna värdeorden för ölets skum: lite, lagom, för mycket, moussigt, storbubbligt, stabilt, lägger sig direkt, lämnar rester längs kanterna.
Att tänka på när man provsmakar öl
Några snabba tips när man ska öva på doft och smak är att undvika kaffe fler timmar i förväg. Kaffe påverkar tungans förmåga att bedöma ölets beska under många timmar framöver. Skippa parfym/rakvatten och andra starka dofter. Är du rökare så sluta genast med såna dumheter.
Häll upp ca 1 dl öl i ett provsmakarglas. Jag föredrar glaset Lüttich från Rastal som vi använder som öldomare inom SHBF men det finns andra lämpliga kupor som är populära, t.ex. Teku. Dofta direkt på ölet eftersom det finns många aromer som är flyktiga och försvinner inom loppet av sekunder. Ett exempel på en sån doft är bananestern isoamylacetet som gärna förvinner väldigt snabbt. Har man fler öl att prova samtidigt är det klokt att dofta igenom alla innan man börjar smaka. Att “mellanlanda” med näsan i ett glas med några omalda kaffebönor eller att rensa paletten med lite hederlig formfranska är bra det också för att nollställa maskineriet. Att snurra på glaset frigör aromer liksom en stigande värme vilket är anledningen till den mindre mängden öl i glaset. Det går att spottprova precis som men vin men eftersom ölets beska har en så pass central del tycker jag det är viktigt att svälja iallafall lite av ölet för att nå bakre delen av tungan.
Studera smaker och dofter
Utöver att doftstudera öl så kan man öva på att lära känna igen dofter i vanliga livet. Ta fram ett gäng kryddor från skafferiet och släck lampan. Försök identifiera och lära dig känna skillnad på t.ex. oregano, timjan, körvel, rosmarin och dragon. Tänd sen lampan och fundera ett varv på varför du, vuxna människa, sitter ensam i mörket vid köksbordet och sniffar på kryddburkar. Själv har jag sannerligen aldrig sniffat på en svettig häst för att lära mig känna igen den doften…
Studera ölstilar
En annan metod som underlättar är att lära sig de vanligt förekommande smakerna i de olika ölstilarna. Genom att på förväg veta vad en viss öltyp brukar ha för smaker så vet man i också vad man ska leta efter. En stout som inte doftar mörk malt eller en tjeckisk pilsner som inte doftar Saaz exempelvis. Vet man inte vad man letar efter så är det också svårt att hitta smakerna bland alla hundratals olika saker det skulle kunna vara. Detta är också anledningen till att det är svårt att nå signifikans i helblinda triangeltester som jag vill passa på att nämna några ord om i detta sammanhang. Det är svårt att hitta en liten nål i en höstack om man inte vet att det är en nål man letar efter. Jag vet såklart att blindprovning är den enda statistiskt vedertagna metoden men det är väldigt svårt för en otränad att urskilja små, små nyanser bland alla tänkbara hundratals dofter. Alltså tycker jag den mer ickevetenskapliga metoden med förhandsinformation om testets natur ger bättre resultat. Om det är diacetylrast som skiljer en av de tre ölglasen och merparten lätt kan säga vilket glas det är som sticker ut så tycker jag inte det är något fel på testet, men det får stå för mig det. Öl är summan av väldigt många smakkomponenter och detaljer kring brygg- och jäsmetoden. Om en liten detalj inte går att statistiskt säkerställa så kanske fem smådetaljer tillsammans gör en enorm skillnad.
Att vara påläst om ölstilar är alltså en stor fördel om man ska hitta dofter som är vanligt förekommande för stilen men också de som sticker ut och inte hör hemma där. Hur kan man då ta reda på detta på ett enkelt sätt? Genom att ladda ner SHBFs öltypsdefinitioner såklart. När man använder sig av definitionerna för att döma öl som öldomare brukar de önskade och icke önskade karaktärsdragen delas upp i får, bör, ska, som alla beskriver smak och egenskaper på ölet.
Får – helt oladdat, tillåtet, lika tillåtet om det saknas.
Bör – inte ett absolut krav, ges högre poäng om det finns än om det saknas.
Ska – krav, måste finnas.
Slutligen är det också bra att lära sig identifiera de vanligast förekommande felsmakerna som t.ex. diacetyl, acetaldehyd, svavel och DMS. De finns beskrivna i min bok ihop med tips på hur man undviker de i bryggningen.
Hjälpmedel
Förutom öltypsdefinitioner så finns det även smakkartor att ta hjälp av. Det har länge funnits engelska mer eller mindre bra varianter att beställa på nätet men nu har hembryggaren Mikael Wall gjort en svensk variant där jag hjälpt till med de smaker och dofter jag har haft nedskrivna i mina anteckningar, samt bollat idéer om struktur osv. Resultatet är dels en A3-folder som är tänkt att hålla i handen när man provsmakar öl men även en snygg affisch i storlek A2 att hänga på väggen. Affischen är tryckt i obestruken, matt yta och enligt Mikael gör den sig allra bäst i mörk träram eller på en trävägg, men valet är fritt. Smakkartan säljs i nuläget av Ölkompaniet i Göteborg både online och i butik. Vill man nå Mikael så går man till instagram (Öletssmaker) eller drar ett mail till oletssmaker@gmail.com.
Kort bakgrund om Mikael som han själv skrivit
Jag började brygga 2013. För ett par år sedan var jag i ett stadie där jag ville satsa på att bli bättre på att provsmaka öl och framför allt bedöma mina egna öl. Det började gå bättre i tävlingar (bland annat ett guld i SM 2019) och nyfikenheten för provsmakning/ölbedömning ökade ännu mer, men att jag kände att mitt ordförråd satte hinder för att komma längre. En amerikansk smakkarta fanns att köpa, och jag tittade på den ett tag och tyckte det var en smart grej för att lära sig vokabulären. Det är mycket enklare om man har orden ”färdiga” när man letar efter smaker i ölet. Detta visade en lucka i utbudet av stöd för provsmakning på svenska, så jag bestämde mig för att göra en egen smakkarta helt enkelt. Och tack vare dig och lite andra inputs tycker jag innehållet är ganska heltäckande faktiskt, och fungerar som en väldigt bra grund till ett bättre ordförråd.
Utlottning (OBS AVSLUTAD)
Jag har en affisch och en A3-folder att lotta ut till er mina trogna läsare! Allt ni behöver göra för att vara med i utlottningen är att gå in på instagram och följa LindhCraftBeers instagramkonto och Mikaels instagramkonto. Sen skickar ni ett mail med er hemadress till glindh@gmail.com med ämnesraden “Smakkarta”. Tävlingen avslutas Söndagen den 20:e december klockan 23.59. Dragningen av de två vinnarna sker morgonen därpå med hjälp av Googles “Random number generator”, där varje deltagares nummer är den turordning som mailet kom i. Endast ett mail per deltagare/familj/instagramkonto och övrigt fusk eller “fyndiga knep” kommer diskas. Alla får delta men endast fri frakt inom Sverige gäller.
UPPDATERING
Av 77 deltagare valde slumpgeneratorn nr 63 (A3-foldern) och 58 (Affischen). Vinnare blev Lars R. (63) och Johan P. (58) som bägge fått mail. Tack alla som var med i utlottning och vill man köpa tröstpris till sig själv så tror jag det finns det affischer kvar i lager: https://www.olkompaniet.se/olkarta-olets-smaker-affisch
Jag får ingen ekonomisk ersättning för smakkartan, så även om detta inlägg kan ses lite som reklam så är det inte reklam för mig och det är inte heller ett sponsrat inlägg, för tydlighetens skull.
SHBF höstölsträff hölls som vanligt i Rågsved och folkets hus. Eftersom jag var med som domare och var i ett avskiljt utrymme kan jag knappt säga att jag upplevde själva träffen mer än en halvtimme på slutet. Däremot provsmakade jag samtliga öl blint vilket var väldigt kul. Att vi domare även kom fram till samma vinnare som folkets val gjorde får anses som någon sorts väl godkänt i betyg. Överlag var kvalitén väldigt jämn på alla inlämnade öl med några få som stack ut, främst på grund av en större humleprofil. Döma öl är något jag kommer fortsätta göra och jag ser mycket fram emot SM i vår där jag hoppas få vara med som domare. Stort grattis till Peter Högström som knep guld i både domartävlibgen och folkets val. Två medaljer ytterligare till samlingen hos denna serievinnare, imponerande…
Den årliga sommarölsträffen som SHBF och Humlegårdens Ekolager arrangerar hölls i vanlig ordning i Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna där vi bjöds på lika strålande väder som förra året. 48 öl tävlade och tillställningen var lika trevlig som grillen var varm. Goda öl och trevliga människor, en tillställning värd att åka långt för! Resultatet i tävlingen blev följande:
1a plats: Raspberry pie av Peter Herzig
2a plats: 99 Problems but a Beer Ain’t One av Josefine Hådell och Ashley Smith
3e plats: Carpe Noctum IPA av Benjamin Tallmadge och Jonathon McKeever
I mörkaste december stod jag och mitt bryggarlag i snålblåsten på Skansen Julmarknad och hembryggde öl på samma sätt man gjorde för hundra år sen. De andra sju julmarknadsdagarna bryggde andra team och första helgen i februari var det dags för återträff, provsmakning och tävling med våra brygder. Vi hade med vår historiska smash-IPA (Maris otter och EKG) och den var helt okej. Den smakade tydligt rök vilket vi trodde var från all rökutveckling under bryggningen men efter att ha smakat de andra bidragen kom vi fram till att det var fenoler från jäsningen som bidragit till rökigheten åt burkskinka. Det var spännande att få testa alla dessa öl gjorda på tvivelaktiga metoder och jag slogs av tanken att det faktiskt går att få till något hyfsat med extremt simpel utrustning. Vann folkets val gjorde bidrag nr.1 dvs första bryggarlaget med deras Schwarz-bier, helt rätt val.
Förutom åtta olika öl bjöds det på en stor buffé med massvis av god mat (bilder gör inte maten någon rättvisa) och såklart tillfälle att nörda ner sig i öldiskussioner på högt och lågt. En mycket trevlig eftermiddag och jag ser fram emot nästa julmarknad!
Årets höstölsträff i Stockholm hölls i Rågsveds folkets hus den 24:e oktober. Temat var framtidens öl, hur kommer ölen att smaka 2050? Tolkingen var fri vilket såklart gav en stor spridning över ölstilarna. Generellt mycket ”övriga” ingredienser som t.ex. frukt och bär men även vitamintabletter, svart fulvosyra-vatten eller öl i glassform. Trevlig tillställning med god öl och glada bryggare, ljuset i lokalen var minst sagt svårjobbat vilket troligtvis endast jag som fotograf reagerade på. Min favoritöl i tävlingen var en dubbelIPA med extra allt. Framtidsöl eller inte låter jag vara osagt men humle går aldrig ur tiden!
En trevlig aspekt av att ha flyttat betydligt närmre Stockholm är att jag äntligen fick möjlighet att besöka den årliga Sommarölsträffen som Humlegårdens Ekolager ihop med Svenska Hembryggarföreningen anordnar. I år hölls tillställningen på Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna och vädret var perfekt, soligt och 25c. 35 brygder fanns att smaka på och de var överlag ljusa och somriga. Förutom en suröl och tre lager föll de inom spannet ale/saison/kryddat/vete och jag hann prova 33 stycken där jag hittade flera guldkorn. Min favorit var (inte helt otippat) en citrahumlad lager som sedan knep silvermedaljen, grattis Axel Hedström med ölet Kattpiss. Guldmedaljen tog Maja Koivunen med sin fläderkryddade saison, Vlierbloesem Bijzonder Saison på 12,3%. En god och kraftfull öl som påminde mycket om mitt mousserande flädervin. Bronset gick till Kilimanjaro, en red ale av Peter Herzig, Christer Gustavsson och John Hagström. Stort grattis alla vinnare.
Stort tack till alla arrangörer som gjorde denna eftermiddag möjlig! Superlyckat och på återseende!
Föreningen Linköpings hembryggare som officiellt bildades i somras men som arrangerade SM i hembryggning i våras utökar träffarna från att bara köra sommarölsträff och först ut är vinterölsträffen med inriktning porter och stout. Som ni vet är detta inga ölstilar jag själv brygger så jag stod över att tävla denna gång men självklart åkte jag dit och smakade. Några katter bland hermelinerna smögs in på borden dock utom tävlan så det blev inte enbart mörka öl denna mörka novembereftermiddag. Överlag väldigt välgjorda och goda öl, 20 utställande i folkets val, och som alltid en väldigt trevlig stämning.
Vinnare folkets val
1. Moloko, Johan Ernerudh och Erik Ernerudh
2. Vinteröl 2014, Conny Bagger
3. Massive Monster out of Hell!, Mattias Hellström och Marcus Gustafsson
Vinnare domartävling
1. London is the place for me, Jonas Höglund och Mikael Josefsson
2. StenRIS, Marcus Gustafsson och Mattias Hellström
3. Moloko, Johan och Erik Ernerudh
Efter tävlingen åkte jag förbi VilleValla pub och tog en bit mat och några öl, grymt bra utbud och vansinnigt bra priser. Eller vad sägs om en Oude Gueuze Tilquin 75:a för 130kr?
Muta i form av munkar är ju inte fel…
Vinland sponsrade eventet.
Ordförande i SHBF var på besök liksom förra ordförande.
Linköpings Hembryggare, som anordnade SM i Hembryggning 2014, hade för 10:e året i rad en sommarölsträff hemma hos Peter och Anna. Jag var där förra året och kammade hem segern men i år hade jag ingen öl färdig och ingenstans att sova över så med fru och barn blev det tyvärr endast en snabbvisit. Vädret hade varit kaotiskt med åska och kraftig regn hela dagen men det höll upp under de timmarna vi besökte som tur var. På träffen fanns många goda öl och det är fascinerande hur hög kvalité Linköpingsborna producerar vilket återspeglas i antalet SM-vinnare som var där. Kvällen bjöd även på en demonstrationsbryggning på Braumeister vilket alltid får det att klia lite i köpknappsfingret. Trevligt med en hel del nya ansikten dessutom, än har inte hembryggartrenden klingat av verkar det som. LHBF
Bröderna Ernerudh hade med sig sin ”Tobbes svarta humletraktor”, svart IPA på 8% (på bilden nedan). Mycket god BIPA serverad på partyfat, lämnade mycket rester på glaset…
Årets vinnare blev nr 25, Under Olssons EK, Barley Wine. Fantastiskt god och även min favorit (på bilden nedan).
Jag fick även testa ett experiment där 5% av befolkningen inte kan känna en viss typ av beska som även återfinns i humle. Det var två olika papperslappar dom var något kemiskt ämne på som smakar beskt.
Mycket intressant att hälften av alla bryggare som testade inte kände den ena sortens beska och därför har en större tolerans för IBU. Jag var en av dom som inte kände någon smak all på den vita lappen, den gula däremot smakade astringent tepåse.
Senaste kommentarer