Posts in Category: Resa
Ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad 2018
Bjällerklang, bjällerklang och så vidare… För fjärde året i rad vad jag med och bryggde öl på gammeldags vis på Skansens julmarknad. Denna gång bryggde vi en SuperSaison och även denna gång från ett recept ur min bok fast med några småjusteringar då vi inte fick tag i alla ingredienser. Ölet är starkt influerat av ett amerikanskt öl som jag är väldigt förtjust i och även vårt öl får sig en dos Amarillo som torrhumle vilket annars inte är helt vanligt för denna ölstil. Denna Skansenbryggning var det Jonas tur att vara bryggmästare och bära kubb medan jag själv var mitt i hierarkien. Ny för i år var Henrik (aka Weinkeller) som är ett återkommande ansikte här på bloggen, han fick vara dräng och bära vatten! Vädret blev väldigt juligt tillskillnad från förra årets solsken och vi fick kraftiga snöfall emellanåt vilket såklart höjda julstämningen. Jullåtarna var samma som alla de tidigare åren så de börjar sätta sig ganska rejält vid det här laget. De går ju på repeat 78 gånger under dagen så tillslut känner man verkligen ”Lotta min vän” så att säga… Jag har ju skrivit om de här bryggningarna ganska många gånger nu så vill ni veta mera om detaljerna så får ni läsa de tidigare inläggen som dyker upp med denna sökning. Missa inte filmen längst ned!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grain and Grape
This blog post will be in english due to the subject beeing a brewing and winemaking supply store in Melbourne Australia that I got to visit during my trip down there. Grain and Grape started as John Preston began homebrewing with his friend Laurie Cahir in 1987 and they first had plans to open a brewery together. Plans change and after a few years they instead opened a homebrew shop called Southern Home Brewing in Edithvale, a suburb south of Melbourne, and soon it became the second largest homebrew shop in Australia. They also started a brewers club that held meetings in the back of the shop. In 1993 they opened a second shop in Maidstone which they each ran seperately until they split up the business in 2000. Around that time, they also started demo all grain brewing in the back of the shop with Chris Schaefer and Paul Rigby. John and Chris delevoped their own HERMS system in perfect time when the homebrewing scene really took of in popularity worldwide. In 2005, they had outgrowned their store and moved to the warehouse that they currently operate from in Yarraville, just a 15 min drive from downtown Melbourne. They got a license to sell commercial beers from a variety of breweries and when I visited the store, they even had a few Omnipollo in the fridge! In 2010, Grain & Grape started collaborating and distribute Speidels full range of products across the country. They also got their own 500 litre Braumeister that they use for producing fresh wort kits which is a product that you purchase, top off with about 3 litres of water (optional), add your yeast and ferment at home. This became very popular and they still produce and sell these kits to this day. 2015 they expanded to the warehouse next door, got a big hot liquor tank and increased the brewing capacity even more. At that time, they also started to develope and sell complete craft brewing systems based around the 200L and 500L Braumeister units with everything from fermentation tanks, oxygenation units to bottle fillers or kegwashing systems. In 2017 they started selling complete all grain kits and also added a second 500L Braumeister which now works as a 900 litre boil kettle. They also added the “wall of beer” where customers can try out beers from tap in the shop!
Today in may 2018 Grain & Grape consist of 15 workers including management and the business has now been operating over 25 years! Besides beer brewing equipment and ingredients, they also sell most of what you need to produce wine, cheese and even sausages (no pig nor beef meat as of yet unfortunately) at home. They brew in the shop almost every day and also run weekly demos of different home brewing equipment. Next week they will have a brewoff demo with 6-7 different setups brewing at the same time, from BIAB thru three tier all the way up to the big, bad boy Braumeister 500L! One major factor to the company’s success is the fact that they spend much time acquiring knowledge about homebrewing that they gladly share with all their customers face to face. They are also a heavy contributor to the Australian homebrewing scene through events and organizations such as Australian National Homebrewing Conference and Homebrew 101 during Good Beer Week.
When I visited the store, Matt Collinson was about to start lautering the first batch of the day in the Braumeister. I was kindly invited to watch the process while we (me, the founder John, Matt and Chris) were discussion the company, homebrewing in general and my process of developing low oxygen brewing techniques with the Braumeister. I also got a backstage tour of the whole warehouse, from grainmill to the large stack of malt and stainless equipment. Since I was just passing thru and was working I didn’t had the chance to try out their beers on tap but I did got around to do a little shopping from their great variety of equipment. Sadly I could only buy small stuff that could fit in my already very heavy suitcase but I did manage to to get a little tap tower upgrade.
Grain and Grape is located at 5/280 Whitehall Street, Yarraville slightly east of downtown Melbourne and if you get a chance, it’s well worth a visit!
Paul Rigby and Chris Schaefer
Chris Schaefer, Paul Rigby and Steve Volkman
Matt Collinson
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Bitburg, Bitburger och Trier
Det är inte så ofta jag får någon fritid att tala om i samband med jobbresor men plötsligt händer det och jag kan spendera någon timme på roliga aktiviteter. Vid resan till Bitburg härom veckan passade jag på att besöka Bitburger bryggeri och gå rundvandringen i deras gamla bryggeri, det nya släppas man inte in i nämligen utan får endast se på film. Själva touren bjöd på en ganska grundläggande ”så här gör vi öl”-introduktion och sedan de vanliga qualitätsnacken men det var ändå trevligt och informativt. Avslutningen i deras bar var ytterligare trevligare med nybakade bretzels och några färska öl. Väldigt billigt var dessutom det om det nu spelar någon roll. Bitburger grundades redan år 1817 av Johann Wallenborn och med sina 3.8 miljoner hektoliter bryggda årligen är dom Tysklands tredje största producent. Bitburger pils var tidigare stilförebild för Tysk pilsner i SHBFs typdefinition men slopades i senaste versionen och endast den betydligt mycket beskare Jever finns kvar. Eftersom jag har ett nyvunnet intresse av just tysk pilsner passade denna exkursion utmärkt.
Utöver bryggerivandringen blev det några trevliga middagar och öl under resan, bland annat på Paulaners restaurang i Trier där jag varit tidigare. När man är i regionen Köln/Düsseldorf måste man ju passa på att dricka Kölsch och Altbier där jag tydligt föredrar den första. Två veckor efter denna resa besökte jag Köln så där blev det desto mer kölsch vilket ni kan se lite om i filmen i föregående inlägg.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Högbergs bryggkollektiv
Ett problem många hembryggare i större städer har är att det är svårt att brygga öl i en mindre lägenhet och att ha en egen lokal att brygga i är dyrt. En lösning på problemet är att gå ihop ett gäng och starta bryggarkollektiv. Högbergs Bryggkollektiv på Bryggerivägen i Bromma/Stockholm är en grupp hembryggare som delar stora brygg-, klubb- och stort kylrum tillsammans. En rad ölcelebriteter som t.ex. Jessica Heidrich (S:t Eriks) har passerat Högbergs som är ett av Sveriges äldsta och mest framgångsrika hembryggarkollektiv med fler än 100 SM-medaljer sedan starten 1992. Gänget som för tillfället är 19 personer är inne på sin andra lokal som faktiskt tillhört ett större bryggeri en gång i tiden.
Jag fick möjligheten att göra ett kort studiebesök på bryggeriet i samband med vår bryggning på Skansens julmarknad eftersom en i vårt brygggäng, Mathias Brorson, är medlem i Högbergs och lät oss jäsa vår IPA i Högbergs jäskyl. Medlemmarna i kollektivet delar på utrustning och köper malt tillsammans i bulk, upp till ett ton åt gången, vilket såklart ger lite bättre priser. När man är bryggsugen är det bara att boka sin tid i kalendern och åka dit. En gång i månaden arrangeras dessutom medlemspub där man får möjlighet att smaka på varandras öl, få bryggtips, byta jäst eller bara umgås. Ett trevligt och socialt sätt att brygga på om utrymme tryter.
Mathias Brorson
En av delarna av det gemensamma bryggverket. En del medlemmar har sina egna kokkärl.
Det gemensamma maltförrådet.
I sällskapsutrymmet finns en rejäl bardisk men möjlighet att koppla in sina fat på kranarna.
Jäskylen är uppdelad i en aledel och en lagerdel.
Extra syresättning och omtappning till större jäshink.
Trötta Skansenbryggare…
Starsan i jäsröret och in i jäskammaren!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Altes Brauhaus zu Fallersleben
Före semestern var jag på jobbresa i Wolfsburg och passade på att äta middag på det gamla brygghuset i Fallersleben. Alltid kul att dricka öl som är tillverkad 5 meter från där man sitter och tyskarna kan ju sin skit måste man ge dom. Veteölen var något för mörk och karamellig för min smak men deras Helles var mycket bra. Jag har ytterligare två tysklandsresor de kommande veckorna så jag hoppas kunna göra fler spontana besök av denna typ.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Svalbard Bryggeri – Världens nordligaste öltillverkare
Det är kallt, termometern säger -24c men upplevd temperatur motsvarar -35c enligt väderappen. Ögonfransarna fryser ihop av den höga luftfuktigheten och luften känns tung att andas. Det är mörkt som natten trots att det är strax efter lunch. Jag befinner mig på Svalbard och solen gick ner för två månader sen och går upp nästa gång om en månad. Skulle man istället ta flyget söder ut från Stockholm hamnar man motsvarande i Kairo, istället har jag färdats norrut till den nordligaste civilisationen i världen. Nästa stopp skulle vara nordpolen…
Snabbspolning ett halvår framåt. Jag är åter på Svalbard men nu är det sommar, veckan före midsommar. Solen gick upp i april och kommer gå ner i augusti nästa gång. Befolkningen klistrar aluminiumfolie på rutorna för att få sova och temperaturen ligger runt nollan men kan framåt högsommaren orka upp till 8c om man har tur. Just nu däremot; snöblandat med regn. Hotet om isbjörnar och tvång på vapen om man lämnar byn ligger kvar men känns inte lika påtagligt nu när miljön liknar ett töande mars i Sverige.
Här uppe, i den nordligaste av civilisationer, har flygpiloten Robert Johansen och bryggmästare Andreas Hegermann Riis bestämt sig för att brygga öl av glaciärvatten i världens nordligaste bryggeri, Svalbard Bryggeri. För att kunna göra det har dom varit tvungna att ändra lagen först, det har nämligen varit olagligt att tillverka alkohol på Svalbard de senaste 80 åren på grund av alkoliseringen av befolkningen. Av samma anledning går det inte köpa öl starkare än 4.7% i alkoholavdelningen Nordpolet i byn enda matbutik, starksprit går dock att köpa av oklar anledning medan det är ransonering på öl.
Andreas visar mig runt i bryggeriet som ska brygga sin första sats den 25e Juni om allt går enligt plan. Det av Mauro Ricci specialdesignade italienska bryggverket anländer i dagarna med båt och Andreas har inte ens sett det ännu. En 2000l boilkettle ska förse de 4 stycken 4000 liter stora jästankarna med vört men större jäskärl på 8000l är redan beställda. Maxkapaciteten uppgår till 1 miljon liter per år med start på 250.000 där öns totala konsumtion är 400.000 liter. Bryggverket är ångdrivet med en ångmaskin på 150.000 watt men i övrigt är det en klassisk setup med HLT, MLT och BK (inbyggd WP). Svalbard har, trots smältvatten och glaciärvatten, väldigt mycket salter från kranen och Andreas liknar vattnet vid Burton on trent. Svalbard bryggeri ska brygga fem olika öl från start; IPA 7%, Stout 7%, Pale ale 4.7%, Pilsner 4.7% och Hefeweizen 4.7%. De sista tre är såklart ämnade för Nordpolet med dess regler med en förhoppning om att i framtiden även få in de andra ölen dit genom lagändring. Krogar och pubar är den andra målgruppen men även export in till fastlandet. Alla öl kommer humlas med humle från motsvarande klassiska regioner, t.ex. tysk humle till hefe, Tjeckisk Saaz till pilsnern, engelsk humle till stouten.
Ett udda problem Svalbard bryggeri råkar ut för är svårigheten att bli av med dravet. Renarna äter det inte utan enbart polarräven. Någon kompost är det inte tal om och inte skickar man en massa drav med båt till fastlandet. Tanken just nu är att bränna upp dravet men det är inte helt färdigt ännu.
Andreas som klockar in på 35 år har nyligen bryggt sin 1000e batch och är således knappast någon novis. Med rötter i tre olika bryggerier i Norge har han den kunskapen som krävs för att driva ett så här pass stort bryggeri själv. All öl tappas på burk eller keykeg och det är fräst det momentet som kan krävas att han ringer in lite vänner för att orka med. Burkar är det självklara valet då fraktkostnaden till stor del baseras på vikt men hård sjögång kan även bli en faktor då flaskor inte gillar kollisioner. Vid mitt besök stod inte bryggeriet klart ännu och jag har med andra ord inte smakat deras öl men jag hoppas få möjlighet till det i framtiden. I glaset återfinns därför min India Pale Lager, Altruisten, som faktiskt utvecklats ytterligare lite till det bättre med ännu renare smakprofil.
Sommarkänslan infinner sig inte riktigt
Bryggeriet återfinns i en industrilokal. ”Det ska upp en skylt om några dagar” säger Andreas och på andra våningen ska det byggas en provsmakningsbar dit turisterna, som mycket lägligt stiger av båten precis utanför, ska kunna få dricka öl utan risk för kontimination av lokalen.
Bryggmästare Andreas Hegermann Riis
Ett av de egna glasen, dock med annat innehåll i.
Ånggeneratorn
Fat som väntar på att bli fyllda. Framför det återfinns stora mängder kemikalier för rengöring och såklart en skoter.
Bild på mig under arbete ute på det isiga havet.
Vinternöjet att åka hundspann var magiskt.
Vilda renar stryker omkring inne i stan i jakt på föda sommartid.
Denna mundering krävs vintertid för att överleva hyffsat. Den höga luftfuktigheten ger stort genomslag på köldeffekten på ett klimat som utan Golfströmmen skulle vara kallare än Sibirien men som upplevs snarlikt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Omnipollos Hatt
Förra helgen slog mitt favoritbryggeri Omnipollo upp portarna för sin egna bar Omnipollos Hatt på Hökens gata 3 på Södermalm. Först nu en vecka senare fick jag möjlighet att svänga förbi men tyvärr fick det enbart bli pizza och vatten för min del eftersom jag hade en nattfotografering i Södra Länken direkt efteråt. Pizzan är i samma stil som surdegspizzerian Pizza Hatt som Karl Grandin i Omnipollo varit med och grundat. Pizzan var mycket god men jag missade att ta en bild på den av någon outgrundlig anledning. Baren är utsmyckad med en rad Omnipolliska element som HDRI-kulor (stor julgranskula), egendomliga taphandtag, Karl-målningar, handmålat golv och fantastiska handgjorda tallrikar. Glasen och ölet med för den delen serveras i 20cl och 30cl, ingen stor stark här inte. Jag blev väldigt förtjust i de små glasen så jag köpte ett, det var jag tydligen först med. Helt frisk är jag inte, men Henok har ju instagrammat-upp snygga öl i glasen en vecka så jag kunde inte stå emot. Inredningsmässigt saknade jag lite tavlor eller målningar på väggarna i form av ”stor stark R.I.P” och möjligtvis en Nebuchadnezzar-flagga men det kanske kommer. Den vackra utsmyckningen med pickles-burkarna var väldigt elegant i sin enkelhet med sin belysning underifrån. Den vedeldade pizzaugnen sped en rejäl värme i den förvisso folkstinna lokalen så här får de jobba lite med ventilationen inför sommaren. Utan att ha smakat ens en droppe öl måste jag ändå säga att det är en väldigt trevlig bar som jag kommer återkomma till många gånger framöver. En lite udda upplevelse var när Marika Lagercrantz kommer in och tar en öl men att jag i samma stund är den som blev ”kändisspottad” istället. Det är alltid väldigt trevligt när mina läsare säger hej och det gjorde även det möjligt för mig att ta lite bilder på deras öl istället för mitt trista vattenglas. Bra jobbat Henok och Karl och alla de andra som byggt denna bar, på återseende!
Den anonyma entrén. I punghöjd på dörren finns en minimal klisterlapp med ”Omnipollos Hatt”. ”Understated is how we prefer to be”…
Bardisken är gjord av pressad kork.
Nio öl varav en är gästtapp (just nu De Molen) och den längst bort i bild är ”nitro-kranen” för extra finbubbligt skum.
Gästborden är i samma korkmaterial som bardisken. Anspråkslöst med skön fingertoppskänsla.
Pizzaugnen med viss Rollingstones-inspirerad målning på.
Dagens taplist.
Ett glas i all sin enkelhet.
Mmmm, pickles. Gurka, Mango kanske, Fraktalblomkål, Rödkål och någon sorts surkål med morot skulle jag gissa.
Henok vet hur en skumkrona ska skapas, dvs redan på receptstadiet.
Det snygga golvet som jag tror många inte lägger märke till men släng en titt tycker jag, det ligger många timmar bakom.
Kunde inte låta bli att göra en hipsterbild från hipstermeckat.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Humlegårdens Ekolager
Ibland kan min blogg öppna dörrar som annars är stängda. Denna gång ganska bokstavligen då jag på grund av bloggen fick följa med bakom butiken/varuutlämningen på Humlegårdens Ekolager när ändå var i butiken för att handla lite. Att kameran var med i bilen var en ren tillfällighet så när jag fick frågan om jag ville ha en rundtur så passade jag på att dokumentera för er skull. Humlegården är Sveriges största hembryggarleverantör och de förser även många mikrobryggerier med råvaror och utrustning. Eva och Svante Ekelin startade verksamheten redan 1992 och i dag är man ett 20-tal anställda i de stora lagerlokalerna i norra Sollentuna. Det var lite som att gå runt i hembryggarhimmeln bland det enorma utbudet råvaror och utrustning.
Den anonyma porten till butiken som endast har öppet utvalda timmar i veckan.
Det är ganska uppenbart att Humlegården är återförsäljare av Speidels produkter.
Butiken har en liten utställning med diverse bryggutstyr.
Precis som hos Schäffler har man smyckat med humlegrenar med kottar. Mycket trevligt tycker jag!
Det lyxiga bryggverket BrauEule II fanns för beskådning. Det är ju så snyggt med koppar men tyvärr syns fingeravtryck så mycket.
I jästkylen finns plats för de som vill lämna en hembrygd och byta mot någon annans, väldigt trevligt initiativ.
En sån här tavla vore en bra födelsedagspresent till mig. Tror inte min fru skulle uppskatta den riktigt lika mycket…
Braumeister modell större. För mikrobryggeriet eller någon som är ännu törstigare än jag.
Panelen har ett vred de mindre modellerna saknar. Jag antar den styr effekt på värmeelementen.
Jästkylen.
Lilla Köksbryggeriet hyr in sig i en del av lagret.
Omnipollos Beercup, ett glas jag verkligen är sugen på.
Alla tänkbara sorters slang på lösvikt. Eller lösmeter kanske. Löpmeter, haha.
Humle i 5-kilosförpackning, så som dom kommer från tillverkaren och sedan packas om till mindre hos Humlegården.
Humleompackning med vakuumförsegling.
Dom här handskarna går att torrhumla som dom är.
En nyöppnad 5kg Citrapåse. Den doften!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Norrköpings Bryggeri
Norrköping har fått sitt första bryggeri på över 40 år, nämligen Norrköpings Bryggeri Aktiebolag som ligger i det f.d. Östra Hembageriets lokaler vid NT. Bryggeriet, som sköts av Håkan Lind och Anders Jonsson, drivs för tillfället som bissysla. Med andra ord så bryggs det öl vid sidan om ordinarie arbeten på kväller/helger. Premiär för deras öl blev på Kulturnatten i Norrköping september 2014 och sedan dess har varje batch sålts slut redan vid bryggningen. De klarar helt enkelt inte att möta efterfrågan vilket såklart är både smickrande och roligt. Några öl på Systembolaget finns det inte heller då det inte finns kapacitet just nu. All öl går till några utvalda krogar i stan, t.ex. Black Lion, Titans, Lagerkvists och Saliga Munken. Håkan Lind (nej vi är inte släkt vad jag vet) som höll i bryggerivisningen berättar att det kan bli tal om att köra upp en laddning till Systembolaget och beställningssortimentet via Örebro framåt våren, inte för att det ligger någon som helst ekonomi i det utan för att det är kul att nå ut till nyfikna runt om i landet.
En red ale och en pale ale finns såhär långt men men IPA är på ingång inom kort. Bryggverket på ca 375l kommer ursprungligen från England och efter en kort mellanlandning på sveriges västkust hamnade det i Norrköping. Det är ett RIMS-verk och mäsken hålls varm genom att vörten pumpas från under flaskbottnen genom rör som ligger i ett varmvattenbad och sedan tillbaka ovanpå mäsken. Någon lakning sker inte i detta bryggverk med denna metod. Efter mäskningen pumpas vörten över till kokaren/boil kettle som även den är rostfri samt träinklädd. Efter koket pumpas vörten via en plattvärmeväxlare till rosfria jäskärl i samma stil som bryggverket. Tre jäskärl i samma storlek har de men flaskhalsen i produktionen idag är deras enda bright tank som kolsyrar ölet via co2-tuber.
Håkan på rundvandringen under ”öppet hus”.
Ibland krossar dom själva och ibland köper dom färdigkrossat.
PET-keg är framtidens melodi enligt Håkan. Behöver inte desinficeras före, behöver inte hämtas hos kund och kan plattas ihop till återvinningen efteråt.
Prototyper utvecklas på en Braumeister 20l.
Plattvärmeväxlaren
Bright tank eller lagringstank som det också kallas. Här trycksätts ölet med kolsyretub då jästankarna inte är tänkta till ”kolsyreinlåsning” i slutet av jäsningen.
Mäsktunnan/MLT till vänster och varmvattentunnan/HLT med RIMS-slingan i till höger.
Till höger syns kokkärlet/BK.
Två av tre jäskärl.
De två ölen som hittills släppts.
Provsmakning av Norrköpings Bryggeri Pale ale, 5.6%
Rödbrun öl med lätt disighet i första halvan av flaskan och sedan kraftigt dis, nästan grumligt, i andra delen. Dvs jäst kvar som bottensats. Den har ett smutsvitt skum som snabbt sjunker undan och som inte lämnar några rester varken på glaset eller på ytan av ölet.
Doften är söt av apelsinmarmelad och fikon med några mindre fruktiga noter av krusbär och blåbär. En lätt knäckighet återfinns ihop med ett uns av diacetyl. Lite tung doft som får mig att tänka på rökmalt med sin pikanta sötma vilket bidrar till att citrusen upplevs mindre citronfräsch och mer åt övermogen apelsin.
Smaken domineras av dadlar och grapefrukt inledningsvis som senare klingar av i en ganska lätt beska jag uppskattar till 30 ibu även om flaskan säger mera. Lite tjära och en lätt rökighet finns i eftersmaken. Trevlig munkänsla från vetet och bra kolsyra.
Omdöme
En enkel och hyffsat lättdrucken pale som är något av en instegsöl. Den sticker inte ut för mycket utan kan passa bra för den bredare massan. För min personliga smak är den något för söt och tung där jag hellre hade sett lite friskare citrustoner. Restsötman som är för hög spökar för min del och det saknas någon humlesort som ger lite jordigare eller träigare inslag, t.ex. Columbus eller Simcoe. Den blir lite för fruktläsk-liknande samtidigt som det inte balanseras med syra från citronhumle helt enkelt. Jag tycker Norrköpings Bryggeri ska vara nöjda för att vara en av deras första öl och men lite finslipande av receptet blir detta en bra nybörjarcraftbeer för den, i stort, inte helt ölsnobbiga Norrköpingspubliken.
Flaskan var ett varuprov.
Snygga kapsyler!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Brewer profile: Barleys Braukeller, Manuel Günther.
På min sydtyska ölresa han jag även besöka en kommersiell hembryggare, dvs en hantverksbryggare som brygger hemma med hembryggarutrustning/storlek och säljer. Manuel Günther bor i Allgäu och hans bryggeri heter Barleys Braukeller. Hemsidan är under uppbyggnad men under tiden går det att hitta mer info på hans Facebooksida.
Hembryggare i Tyskland kör med lite annan utrustning än vad som är vanligt i Sverige. Konstant omrörning under mäskningen verkar väldigt populärt vad jag sett på hembryggarbloggar samt att mäskning och lakningen görs i olika kärl med någon form av flytt emellan. När jag besöker Manuel är det fredagseftermiddag och bryggkällaren har öppet för vänner och bekanta som kommer förbi för en stående afterwork-öl. Manuel brygger samtidigt en veteöl och jag hinner vara med under slutet på mäskningen och början av lakningen. Tyvärr behövde Manuel all egengjord öl till en mässa dagen därpå så någon provsmakning blev det tyvärr inte men utfrågning om tekniker och utrustning fick bli desto mer.
Brewer Profile
Tell me about yourself
My name is Manuel, i´m 28 years old and I´m a automation software engineer.
When did you start brewing and why?
So, after school i started work as an software programmer for a big brewing equipment manufactor in germany. I was travelling alot, my job was to engineer the software and do the commissioning of the brewing process. Of course I got in touch with the process, got interested in it more and more. This is how it all started.
How often do you brew?
We try to brew once a week. I would like to do more brews 😉
What kind of equipment do you use?
Currently we brew on a 40 l Equipment, stainless steel kettle for mashing and boiling. For lautering and fermentation we use plastic bucket, but we´re already planning to buy some more stainless steel equipment.
How would your dream setup equipment look like?
Puhh, dream setup… Let´s say for the next step a 100l semi-automated 2 device setup would very nice.
Where do you brew and what are the best/worse things about that place?
Currently we´re brewing in the cellar of our new built house. We have already installed a new ventilation to get the steam out of the ”brewhouse”. For the moment it´s okay. I have very short ways to check the fermentation temperatures. The worst thing is the small size of the room, it´s just like 14 square meter…
What is the idea behind your beers?
The idea is, not to brew a standard beer because then you easier buy it in the store, there are already lots of it. But also do not want to brew the very special beers like IPA´s etc. We just like to do a hand crafted, nice tasty, let´s say, a beer which you can drink every day. And we would like to tell a message to the people, that it is easy to brew your own beer, just try it, come in and find out.
Which are your favorite commercial beer?
Actually there is no favorite. It´s changing from month to month, and it is depending on the season. But i can say, my favorite beers are brewed in the Allgäu.
Manuel mäskar i sin vörtkokare som är en vanligt 36-literskastrull. Han har byggt en omrörare av en gammal vindrutemotor och en planka som hålls fast med tvingar. Bredvid motorn sitter en temperaturgivare som är kopplad till en laptop som sköter värmeplattan till stegmäskningen. Isoleringen på kastrullen ser ut som ett värmeskydd man kan i framrutan på bilen för att reflektera solljus en het sommardag…
Induktionshällen Hendi som går att köpa via tyska Ebay, är väldigt populär bland tyska hembryggare med sina kraftfulla 3500 watt men främst för att den är manuell och går på det sättet att styra externt med termostat. Den är gjord för industrikök och klarar även betydligt mer vikt än t.ex. Kjell&Co platta som jag har som är specificerad på max 5kg.
Fördelen med vinderutetorkarmotorer är att de går på lågt varv och är väldigt starka. Manuel berättade att han inte var helt nöjd med konstruktionen ännu då armen inte nådde hela mäsken riktigt. Därför lyfte han bort anordningen emellanåt för att röra om ytterligare i mäsken.
Mäskschemat styrs via laptopen och ett program jag inte sett tidigare. Stegmäskningen var en självklarhet för att få rätt smakprofil.
En hembyggd tvätt främst till fat. Manuel kör med både Corneliusfat men även mer kommersiella fat med betydligt mindre öppning. Som rengöring använde han Halapur som är ett klorbaserat pulver som även säljs av Speidel till Braumeistern. Bra rengöringsförmåga men kräver noggrann eftersköljning.
Extra ventilation för att slippa kondens.
Jodprov utfördes tills dess att all stärkelse var konverterad.
Manuel flyttar mäsken till laktunnan med en kanna, snabbt men lite kletigt.
Programmet frågar om jodprovet var godkänt.
Noggrann recirkulering (vorlauf) före lakning. Laktunnan var en färdigköpt plasthink med falskbotten i metall. Manuel kör med flödeslakning till en kastrull och en Bielmeier för att få tillräcklig volym.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer