Posts in Category: Provsmakning

Pilsnermaltutvärdering del 6 – Alla mot alla

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Det här är den jämförande slutprovsmakningen i mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Testet utfördes genom brygga fem öl på exakt samma sätt med samma recept där endast basmalten skilde. När alla fem öl jäst och lagrats färdigt så provsmakade jag de först enskilt och sedan tillsammans. Det jag hoppades kunna få svar på var:

* Vilken pilsnermalt tycker jag doftar bäst i ett färdigt öl?
* Vilken pilsnermalt tycker jag smakar bäst i ett färdigt öl?
* Är det skillnad i utseendet på de olika ölen?
* Ger de olika maltsorterna olika utbyte dvs. olika OG?

Läs mer omfattande om testets upplägg och tanken bakom receptet här.

De olika maltsorterna och enskilda provsmakningar/tester/bryggdagar finns här:
Pilsnermalt
Barke Pilsnermalt
Premium Extra Pale Pilsnermalt
Eraclea Pilsnermalt
Floor-Malted Bohemian Pilsnermalt

Smakskillnad enligt tillverkaren


Här har jag skapat en animation av de smakhjul som Weyermann har gjort utifrån hur vört från dessa maltsorter doftar eller smakar. Den som verkligen sticker ut ur mängden är Eraclea som är ensam om att få noteringar på högersidan av hjulet men kanske främst har mer av precis allt. Barke kommer på en andraplats i mest smak men i övrigt är det ganska jämnt skägg här.

Utbyte / OG

Den parameter som egentligen intresserade mig minst var ifall någon av maltsorterna skulle ge en väsentlig skillnad i utbyte. Här hade jag starka misstankar i förväg på att den golvmältade varianten skulle ge lägre siffror än de övriga eftersom den mänskliga faktorn är så pass mycket större i tillverkningsprocessen. Jag hade även en tanke om att Extra pale med sin väldigt ljusa färg skulle gett ett högre pH-värde i mäsken och därmed lägre utbyte men min pH-mätare visar bara en decimal och är inte riktigt tillförlitlig för precisionsmätningar så jag valde att inte ha med pH-mätdata i testet. Alla sorter hamnade mellan 5,3-5,4 enligt min mätare och med så liten mängd tillverkad vört kan det lika gärna bero på mätfel av både malt eller vatten.
Jag valde att jämföra de olika utbytena efter kok och mätt med kalibrerad hydrometer eftersom refraktometer är svårare att få ett stabilt mätvärde med på grund av så små prover. Jag mätte dock vörten med bägge verktygen och kom fram till samma siffror men det tog mig ibland flera försök med refraktometern för att kunna bekräfta hydrometern så det är det värdet jag redovisar här:

Mätvärden

Maltsort Utbyte / Original Gravity
Pilsnermalt 1.051
Barke 1.052
Extra Pale Premium Pils 1.049
Eraclea 1.051
Böhmisk Golvmältad 1.051

Det sägs ofta att äldre klassiska kornsorter som Barke och Balder kan ge sämre utbyte och det finns säkert en sanning i det i laboratoriemiljö eller utslaget på ett större antal bryggningar. De olika kornsorterna har olika storlek på själva kornet så även inställningen på krossen och motsvarande även mäsktiden kan spela roll. Utifrån mina erfarenheter så är krossningen och lakningen en betydligt större faktor för hembryggare att ta hänsyn till än val av basmaltssort. Gammal malt ger sämre utbyte också sägs det men det har jag inte laborerat med.
I detta test hamnar alla fem sorter inom felmarginalen men om någon sticker ut så är det den ljusaste Extra Pale Premium så kommer in lite lågt. Om det berodde på högre pH kan jag inte svara på då min mätare inte indikerade detta.

Slutsats
Enligt mitt test är det ingen större skillnad i utbyte mellan de olika sorterna. Min rekommendation blir att välja basmalt utifrån smakpreferens istället.

Färg

Att det skulle bli någon som helst färgskillnad från malterna var det inget tvivel om då det står så redan i specifikationen, även om det kan skilja från batch till batch och därför alltid redovisas som ett spann.

Maltsort Färg i EBC enligt tillverkaren
Pilsnermalt 2,5 – 4,5
Barke 2,5 – 4,5 
Extra pale premium pils 2 – 3,5
Eraclea 2,5 – 4,5
Böhmisk Golvmältad 3 – 5

Värdena är alla inom snarlika spann där den Extra Pale och Golvmältad Böhmisk sticker ut fast enbart minimalt och som sagt inte nödvändigtvis alltid. Teoretiskt skulle en mörk batch av Extra Pale Premium kunna vara mörkare än en ljus batch av den Böhmiska Golvmältade. I mitt fula ihopklipp av de enskilda ölen högst upp på denna sida syns en viss skillnad där två sticker ut men olika fototillfällen och olika glas spelar ögat ett spratt.


När det kommer till färg på vörten från basmalt så spelar den främst roll om man brygger i stil liknande tysk pilsner med i princip uteslutande basmalt. Så fort det blandas in andra sorter så ökar färgvärdet genast och är samtidigt lätt att korrigera genom medvetet val av andra maltsorter, t.ex. genom att byta en Münchner 2 mot en 1:a eller kanske Wienermalt. Som ni ser på bilden ovan så blir resultatet ungefär som förväntat och här har jag sorterat ölen enligt de specificerade EBC-värden. Extra Pale premium (XP) är ljusast men inte med stor marginal och framförallt inte på bild, med ögat var skillnaden något tydligare. Den Golvmältade Böhmiska (GM) är utan tvekan mörkast och sticker ut ur mängden.


Ur en annan vinkel ser Pilsnermalt (Pi) ut att vara något mörkare än Barke (Ba), Eraclea (Er) och Extra Pale Premium (Xp). Så uppfattade jag det inte med blotta ögat dock.


Med en annan bakgrund spelar disigheten en större roll och gör det svårare att bedöma bland de ljusaste. Golvmältade sticker ut trots att den är näst mest genomskinlig.


Skillnaden mellan den jag upplevde ljusast (Extra Pale Premium – Xp) och den mörkast (Golvmältade Böhmiska).

Kommentar
I mitt test är det en ganska tydlig färgskillnad på två av olika maltsorterna men jag är inte speciellt överraskad över hur respektive sort blev. Om jag enbart ska döma ölen visuellt så tycker jag Extra Pale Premium är för ljus och Böhmisk Golvmältad för mörk för min smak men bara om jag skulle brygga med enbart basmalt och/eller dekoktion, vilket jag ytterst sällan gör. I just detta test tycker jag att skillnaden i disighet gör ett betydligt större visuellt avtryck än EBC-värdet men jag skyller inte disigheten på maltsorten utan snarare på lagringstid och att satserna är så pass små. Vissa fat blir genomskinligare snabbare än andra. Självklart hade jag kunnat filtrera alla öl eller åtminstone prover från alla öl men jag tyckte detta första ockulära test räckte för att se att den ljusaste är ljusast, den mörkaste är mörkast och de andra inom spannet för vad batcherna kan skilja sig åt från gång till gång. Hade det skiljt sig mer i ”mittengänget” hade jag grävt djupare i det här dock.

Ska man köpa en basmalt främst på grund av dess färgegenskaper så är Extra Pale Premium den malt som ger konsumenten mest verktyg och utrymme att jobba med. Ju högre upp i EBC-skalan man kommer, desto mindre spelar enskilda nummer någon roll. Det är stor skillnad mellan 2 och 5 EBC men mellan 20 till 25 EBC är skillnaden betydligt mindre och svår att avgöra med blotta ögat. Ska jag brygga en ljust halmgul (3-6 EBC) tysk pilsner så föredrar jag Extra Pale Premium eller Pilsnermalt (standard), Barke och Eracle funkar skapligt medan den Böhmiska Golvmältade är aningen mörk. Till en helles eller samtliga halmgula (7-10 EBC) till mörkare öl så spelar färgen på basmalten ingen som helst roll men kan behöva justeras i receptet och från maltbatch till maltbatch i ett större bryggeri. Färgen för den specifika batchen går att hitta hos alla större seriösa tillverkare.

Slutsats
Ja det är en viss skillnad på några av de olika färgerna från dessa maltsorter där den ljusaste Extra Pale Premium är något ljusare än mittengänget medan den Golvmältade Böhmiska tydligt är ett helt snäpp mörkare. Jag placerar denna slutsats bland ”bra att tänka på” men ger den inte större vikt än så.

Provsmakningen

I följande tabell kommer först en förkortad sammanfattning från när jag provsmakade varje öl var för sig vid ungefär samma tid efter själva bryggtillfället och i ett försök att inte tänka på de andra sorterna utan helt fristående. I nästa ruta kommer den den jämförande provsmakningen som genomfördes två gånger med två veckors mellanrum för att jämna ut eventuella skillnader i ölens ålder, fånga ölens eventuellt olika stadier av mognad samt för mig att hinna smälta intrycken och eventuellt göra nya fynd. Jag hällde upp samma mängd i identiska glas och provade så pass länge (och med paus) att ölen tillslut nådde rumstemperatur för att ytterligare accentuera vissa dofter. Fokus under jämförande provningarna var på skillnader och särskiljande drag mer än att beskriva den exakta doften vilket gjordes i de enskilda testerna. Doft och smak redovisas här som ett helhetsintryck. Slutligen kommer mitt sammanfattande intryck av maltsorten/ölet i förhållande till de andra i provningen. De enskilda ölens omdömen kan läsas under respektive egen sida i länkarna längst upp.
(Jag ber om ursäkt för att jag inte lyckades få linjer i tabellen för att öka läsbarheten, border=”2″ slås ut av CSS:en på något sätt och det överstiger mina html-kunskaper.)

Maltsort Enskild provsmakning Jämförande provsmakning 1&2 Sammanfattat intryck
Pilsnermalt
Doft: kraftigt sädig, medel örtighet, tydliga vaniljtoner, medelstor halm.
Kraftigt maltig smak som är fräsch och frisk.
1. ”Klassisk pils-doft” med medel sädighet, jord medel+, halmig maltsmak, balanserad, bra standardmalt, god allround men inte wow. Doft och smak klarar värmen bra utan större förändringar. Näst bäst.
2. Fin säd medel, tydlig halm. Elegantast men samtidigt trygg och lite förutsägbar.
Bra standardmalt som är mycket god men inte sticker ut åt något håll. Bra val till alla ölsorter.
Barke
Doft: enormt sädig, stora halmiga dofter, påtaglig jordighet, lättare örter.

Enorma maltsmaker med fin gräddighet. Mycket fyllig smak.

1. Mycket stor sädighet, medel jordighet, kraftfull och potent maltsmak, medelstor cederträ kommer vid värme. Mycket goda maltsmaker. Rustik. Klarar värme ok, blir väldigt slagkraftig. Bäst-i-test.

2. Kraftfullt maltig. Jordig, fuktig jordkällare. Robust halm, lite playdoh. Mest genomskinlig. Helvete vad sädig och maltig när den blir varm! Godast maltsmak i testet.

Godast maltsmaker men samtidigt väldigt kraftfull och dominant i maltsmaken. Väldigt potent för att vara basmalt. Det räcker inte med att beskriva den som pilsnermalt i kvadrat utan det finns ytterligare doftkomponenter som bidrar i denna precis som med Eraclea. 
Extra Pale Premium
Doft: lätt och fräsch. Viss syrlighet bidrar till lättheten. Medel maltighet, medel halm, uns vanilj, spår av svavel

Smaken är mild, medel maltig på ett elegant sätt.

1. Svag doft av säd och humle. Klen i doft och smak. Lättare jord, uns choklad, syrlig doft. Vattnig smak, intetsägande, trist, anonym. Ljusast?

2. Lite unken disktrasa, medellåg malt, uns halm, citrus. syrlig smak. Disigast i testet.

Minst intryck av alla sorter. Säd och halm på okej nivå men med en syrlighet som besvärade mig.
Eraclea
Doft: kraftigt jordig åt jordkällare och lera. Rejält mustig och “kärnig” maltarom. Medelstor till stor halm och hö, inslag av gummi, medel örter.

Väldigt kraftigt och busigt maltig i smaken. Robust maltsmak som känns lantig och opolerad. Väldigt kraftfull i smaken, verkligen en maltbomb!

1. Kraftig+ säd, medel majs och popcorn, tydlig playdoh-lera. Vid värme: plastmadrass, mattaffär, gummi, skoaffär/nya gymnastikskor. Lantlig. Ingen favorit.

2. Ruffsig i intrycket, medel majs, tydlig malt. Trött och trist doft. Matjord, inslag av blomma och oregano. Finns något i helhetsintrycket som jag inte gillar.

Testets roligaste malt att testa med en väldigt speciell och utstickande maltdoft. Verkligen en malt som tar för sig i ett öl och får användas med den kunskapen i bakhuvudet.
Böhmisk golvmältad
Doft: påtagligt maltig, medel jordighet, medel damm, sötklibbig doft, lätt fruktighet åt ananashållet, lätt gräddighet.

Söt smak som är stort maltig och medel lantlig. Saknar fräschör.

1. Söt och jolmig doft, tydlig jordkällare, medel vanilj, rivig och alstringent, sträv och rälig. Typisk tjeckisk smak. Vid värme: brända löv. 

2. Kraftigt skitigt intryck, lätt bränd malt/karamell. Tydlig maltsmak. Vid värme: medel majs. Överlägset mörkast och på andraplats i genomskinlighet.

Kraftfulla dofter och smaker men avsaknaden av det friska, sädiga och halmiga till fördel för sötklibbig jolmighet passar mig inte alls. Spännande att pröva men sämst i test.

Kommentar
Redan vid första provningen slogs jag av vilka stora skillnader det var mellan de olika maltsorterna och/eller ölen. Jag har sållat ut en del av doft- och smakbeskrivningen som varit genomgående för alla för att försöka förtydliga skillnader men jag tycker provsmakningen särskiljde sorterna ännu mer än vad beskrivningen i ord i tabellen ovan gör. Mina två favoriter i testet blev klassisk Pilsnermalt och Barke. Jag trodde att Barke skulle bli ensam favorit men den är så pass kraftfull och unik i smaken att jag inser att den kan bli för dominant i många ölstilar där bryggaren vill fokusera på en balanserad helhet eller framhäva dofter och smaker från andra ingredienser. Pilsnermalten växte mer och mer ju mer jag prövade alla sorter.

Eraclea var testets busigaste uppstickare, yrvaken med rufsigt hår och kraftfullt lantligt intryck. Jag är övertygad om att det går att göra väldigt spännande öl med denna maltsort men då ska man komma ihåg att den troligtvis kommer dominera smakbilden.

Jag hade större förväntningar på Extra Pale Premium som jag bryggt med som standardmalt i några år men den föll platt med ett ganska lågmält helhetsintryck. Jag ser det perfekta användingsområdet här till en tysk, rejält besk och humlefokuserad premiumpils där malten ska finnas som stöd men att humlen ska få vara galjonsfigur.

Den golvmältade Böhmiska föll mig inte i smaken i denna form. Den saknade det friska och fräscha jag eftersträvar i de främst tyska ölen jag oftast brygger. Den kan säkerligen tydligt ändra karaktär i en dubbeldekoktion och ihop med färsk potent centraleuropeisk humle men för mig placerar den sig i facket ”nischad malt” mer än standardbasmalt. Jag har kvar en del av denna malt och ska utforska den lite mer innan jag drar för storslutsats men i detta test och jämfört med de andra så tyckte jag minst om den.

Blindprovning
Utöver de här testerna gjorde jag även fem testomgångar blint för att se om jag kunde identifiera vilken öl som var vilken. Detta gjordes helt ovetenskapligt och regelvidrigt i direkt anslutning till andra stora testomgången då jag verkligen analyserat varje öl länge och memorerat dess smakbilder. Med ögonbindel doftade och smakade jag på varje öl och försökte sedan placera ut glasen i samma ordning som på bilderna ovan. Det blev mellan tre och fem rätt varje gång så gissningsvis en 70-80% pricksäkerhet. Av de jag gissade fel på så blandade jag mest ihop Böhmiska golvmältade och Eraclea. Det här testet gjorde jag enbart för att för min egen del utesluta att jag påverkats allt för mycket av fördomar och visuella intryck. För min del räckte det mer en väl för att komma till slutsatsen att det är stor och identifierbar skillnad på sorterna men skulle jag få ett öl i handen av någon annan som bryggt det och sen försöka gissa basmaltsort skulle det bli betydligt svårare att gissa rätt. Det hade varit mycket intressant att göra en korrekt vetenskapligt utförd blindprovning men det skulle kräva betydligt mer resurser och tid än jag är villig att lägga ner på det här.

Slutsats och kommentar till hela testet

Det här omfattande testet gav mig en tydlig slutsats att det inte är någon större skillnad i utbyte mellan dessa pilsnermalter, att färgen kan skilja en del men inte så betydande (förutom hos den golvmältade böhmiska) samt att doft och smak faktiskt skiljer sig en hel del mellan sorterna. Jag tycker att alla sorter har sin plats beroende på vilken stil man vill brygga och jag kan inte säga att någon sort objektivt är bättre eller sämre en någon annan, bara vilken/vilka som faller mig bäst i smaken. Vill man ta ett säkert kort är standard pilsnermalt en given vinnare i detta test. Alla andra sticker ut på sina respektive olika sätt och här handlar det väldigt mycket om bryggarens smakpreferenser. Här tror jag verkligen att man måste göra liknande test själv för att smaka och hitta sin egen favorit men förhoppningsvis kan detta test fungera som inspiration eller kanske t.om. en guide till den som vill brygga sig en SMASH och se om doftbilden blir samma som jag uppfattat den. Jag har bryggt med flera av de här malterna i många år men aldrig förens nu, sida vid sida, förstått hur de verkligen doftar och smakar. Superkul och väldigt arbetskrävande test att göra och jag fick massor ny kunskap på köpet. Hoppas ni blev lite klokare och framförallt mer nyfikna på att utforska olika maltsorter!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Ölets smaker och provsmakning

Att skriva ett blogginlägg om ölets alla smaker är dömt att misslyckas för det skulle krävas en hel bok, så istället tänkte jag beskriva en metod för att lära sig identifiera smaker så man kan träna upp sin förmåga. Det sägs att öl kan innehålla tusentals olika smaker men det är nog en överdrift. Några hundra olika är nog mer realistiskt men det är inte alla som har så bra smak- och doftsinne att de kan urskilja alla dessa. Det positiva är att det går att öva upp sinnet väldigt mycket även om inte alla kan träna sig till att bli så kallade supertasters. Egentligen är det inte näsan som tränas utan hjärnans förmåga att identifiera vad näsan skickar för signaler men vi lämnar hårklyverierna och går vidare.

Till att börja med har vi munnens ganska dåliga förmåga att identifiera smaker, fem stycken jämfört med näsan förmåga på upp till 10.000. För munnen så talar vi främst om grundsmaker, som då är det enda man kan känna om man förlorat doftsinnet. Testa att smaka på lite kanel när du håller för näsan för en tydlig illustration av detta. Grundsmakerna delas in i sött, salt, surt, beskt och på senare tid umami. Några bubblare som ibland nämns i detta sammanhang, men som inte är allmänt vedertagna som grundsmaker, är metallsmak (blod), astringens (omogen banan), brännande (chili) och kylande smak (mentol).

Kategoriseringsmetoden
De Namibiska urinvånarna Himbas saknar ett ord för färgen blå och kan därför inte urskilja blått från grönt. De hade däremot mycket fler ord för färgen grönt än alla andra språk. Med andra ord; det som inte har ett namn, finns inte. Ska vi lära oss något om ett ämne så måste det finnas namn på dess beståndsdelar. Den pricipen gäller verkligen när man ska lära sig känna igen smaker, man måste ha namn på allt man känner för att kunna lära sig identifiera smakerna.
För någon som inte övat upp denna förmåga är det svårt att känna skillnad på t.ex. grapefrukt och pomelo men att känna att det doftar citrus, eller ännu lättare “frukt”, klarar de flesta. Därför är det bra att först lära sig identifiera huvudkategorierna. Några exempel på dessa kategorier är fruktig, kryddig, gräsig, jordig, rostad, metallisk eller spritig. En start skulle t.ex. kunna vara; ölet har en tydligt fruktighet tillsammans med godissötma och en vass beska. Om man skriver ner sina första direkta intryck kan man sen sitta och fundera på om det är någon speciell fruktfamilj smaken kommer från; är det en citrusfrukt eller mer åt äpple/päron? Doftar det moget eller övermoget? Övning ger färdighet och när man väl tydligt identifierat t.ex. citron så kommer det vara lättare att identifiera just citron nästa gång man provar öl.

Värdeord
Utöver själva doften (citron) så brukar man i nästa steg lägga till ett värdeord som avspeglar mängd. Här är några såna exempel:

– Ingen/Saknar
– Mycket låg, mycket liten, mycket svag
– Låg, liten, svag, diskret
– Medium, medel
– Stor, kraftig, hög, tydlig, påträngande
– Mycket stor, mycket kraftig, mycket hög
– Extrem

Som en parentes vill jag även nämna värdeorden för ölets skum: lite, lagom, för mycket, moussigt, storbubbligt, stabilt, lägger sig direkt, lämnar rester längs kanterna.

Att tänka på när man provsmakar öl
Några snabba tips när man ska öva på doft och smak är att undvika kaffe fler timmar i förväg. Kaffe påverkar tungans förmåga att bedöma ölets beska under många timmar framöver. Skippa parfym/rakvatten och andra starka dofter. Är du rökare så sluta genast med såna dumheter.
Häll upp ca 1 dl öl i ett provsmakarglas. Jag föredrar glaset Lüttich från Rastal som vi använder som öldomare inom SHBF men det finns andra lämpliga kupor som är populära, t.ex. Teku. Dofta direkt på ölet eftersom det finns många aromer som är flyktiga och försvinner inom loppet av sekunder. Ett exempel på en sån doft är bananestern isoamylacetet som gärna förvinner väldigt snabbt. Har man fler öl att prova samtidigt är det klokt att dofta igenom alla innan man börjar smaka. Att “mellanlanda” med näsan i ett glas med några omalda kaffebönor eller att rensa paletten med lite hederlig formfranska är bra det också för att nollställa maskineriet. Att snurra på glaset frigör aromer liksom en stigande värme vilket är anledningen till den mindre mängden öl i glaset. Det går att spottprova precis som men vin men eftersom ölets beska har en så pass central del tycker jag det är viktigt att svälja iallafall lite av ölet för att nå bakre delen av tungan.

Studera smaker och dofter
Utöver att doftstudera öl så kan man öva på att lära känna igen dofter i vanliga livet. Ta fram ett gäng kryddor från skafferiet och släck lampan. Försök identifiera och lära dig känna skillnad på t.ex. oregano, timjan, körvel, rosmarin och dragon. Tänd sen lampan och fundera ett varv på varför du, vuxna människa, sitter ensam i mörket vid köksbordet och sniffar på kryddburkar. Själv har jag sannerligen aldrig sniffat på en svettig häst för att lära mig känna igen den doften…

Studera ölstilar
En annan metod som underlättar är att lära sig de vanligt förekommande smakerna i de olika ölstilarna. Genom att på förväg veta vad en viss öltyp brukar ha för smaker så vet man i också vad man ska leta efter. En stout som inte doftar mörk malt eller en tjeckisk pilsner som inte doftar Saaz exempelvis. Vet man inte vad man letar efter så är det också svårt att hitta smakerna bland alla hundratals olika saker det skulle kunna vara. Detta är också anledningen till att det är svårt att nå signifikans i helblinda triangeltester som jag vill passa på att nämna några ord om i detta sammanhang. Det är svårt att hitta en liten nål i en höstack om man inte vet att det är en nål man letar efter. Jag vet såklart att blindprovning är den enda statistiskt vedertagna metoden men det är väldigt svårt för en otränad att urskilja små, små nyanser bland alla tänkbara hundratals dofter. Alltså tycker jag den mer ickevetenskapliga metoden med förhandsinformation om testets natur ger bättre resultat. Om det är diacetylrast som skiljer en av de tre ölglasen och merparten lätt kan säga vilket glas det är som sticker ut så tycker jag inte det är något fel på testet, men det får stå för mig det. Öl är summan av väldigt många smakkomponenter och detaljer kring brygg- och jäsmetoden. Om en liten detalj inte går att statistiskt säkerställa så kanske fem smådetaljer tillsammans gör en enorm skillnad.

Att vara påläst om ölstilar är alltså en stor fördel om man ska hitta dofter som är vanligt förekommande för stilen men också de som sticker ut och inte hör hemma där. Hur kan man då ta reda på detta på ett enkelt sätt? Genom att ladda ner SHBFs öltypsdefinitioner såklart. När man använder sig av definitionerna för att döma öl som öldomare brukar de önskade och icke önskade karaktärsdragen delas upp i får, bör, ska, som alla beskriver smak och egenskaper på ölet.

Får – helt oladdat, tillåtet, lika tillåtet om det saknas.
Bör – inte ett absolut krav, ges högre poäng om det finns än om det saknas.
Ska – krav, måste finnas.

Slutligen är det också bra att lära sig identifiera de vanligast förekommande felsmakerna som t.ex. diacetyl, acetaldehyd, svavel och DMS. De finns beskrivna i min bok ihop med tips på hur man undviker de i bryggningen.

Hjälpmedel
Förutom öltypsdefinitioner så finns det även smakkartor att ta hjälp av. Det har länge funnits engelska mer eller mindre bra varianter att beställa på nätet men nu har hembryggaren Mikael Wall gjort en svensk variant där jag hjälpt till med de smaker och dofter jag har haft nedskrivna i mina anteckningar, samt bollat idéer om struktur osv. Resultatet är dels en A3-folder som är tänkt att hålla i handen när man provsmakar öl men även en snygg affisch i storlek A2 att hänga på väggen. Affischen är tryckt i obestruken, matt yta och enligt Mikael gör den sig allra bäst i mörk träram eller på en trävägg, men valet är fritt. Smakkartan säljs i nuläget av Ölkompaniet i Göteborg både online och i butik. Vill man nå Mikael så går man till instagram (Öletssmaker) eller drar ett mail till oletssmaker@gmail.com.

Kort bakgrund om Mikael som han själv skrivit
Jag började brygga 2013. För ett par år sedan var jag i ett stadie där jag ville satsa på att bli bättre på att provsmaka öl och framför allt bedöma mina egna öl. Det började gå bättre i tävlingar (bland annat ett guld i SM 2019) och nyfikenheten för provsmakning/ölbedömning ökade ännu mer, men att jag kände att mitt ordförråd satte hinder för att komma längre. En amerikansk smakkarta fanns att köpa, och jag tittade på den ett tag och tyckte det var en smart grej för att lära sig vokabulären. Det är mycket enklare om man har orden ”färdiga” när man letar efter smaker i ölet. Detta visade en lucka i utbudet av stöd för provsmakning på svenska, så jag bestämde mig för att göra en egen smakkarta helt enkelt. Och tack vare dig och lite andra inputs tycker jag innehållet är ganska heltäckande faktiskt, och fungerar som en väldigt bra grund till ett bättre ordförråd.

Utlottning (OBS AVSLUTAD)
Jag har en affisch och en A3-folder att lotta ut till er mina trogna läsare! Allt ni behöver göra för att vara med i utlottningen är att gå in på instagram och följa LindhCraftBeers instagramkonto och Mikaels instagramkonto. Sen skickar ni ett mail med er hemadress till glindh@gmail.com med ämnesraden “Smakkarta”. Tävlingen avslutas Söndagen den 20:e december klockan 23.59. Dragningen av de två vinnarna sker morgonen därpå med hjälp av Googles “Random number generator”, där varje deltagares nummer är den turordning som mailet kom i. Endast ett mail per deltagare/familj/instagramkonto och övrigt fusk eller “fyndiga knep” kommer diskas. Alla får delta men endast fri frakt inom Sverige gäller.

UPPDATERING
Av 77 deltagare valde slumpgeneratorn nr 63 (A3-foldern) och 58 (Affischen). Vinnare blev Lars R. (63) och Johan P. (58) som bägge fått mail. Tack alla som var med i utlottning och vill man köpa tröstpris till sig själv så tror jag det finns det affischer kvar i lager: https://www.olkompaniet.se/olkarta-olets-smaker-affisch

Jag får ingen ekonomisk ersättning för smakkartan, så även om detta inlägg kan ses lite som reklam så är det inte reklam för mig och det är inte heller ett sponsrat inlägg, för tydlighetens skull.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Provsmakning Dunkel (D2)

Dunkel är en ölstil som vuxit enormt mycket för min del. Lite mörkare lager men ändå lika lättdrucken som en ljus lager och med massor mustiga smaker som verkligen sitter som handen i handsken den mörka årstiden. Min senaste version bryggde jag på Brewtools B80Pro med prototypdelen för lågsyrebryggning och det blev riktigt lyckat hela vägen från inmäskning och ända ner i glaset. Det finns bara ett problem, det blev så gott att jag nästan druckit upp all öl redan! Receptet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig då jag hade för lite Münchnermalt hemma men trots skarvningar i receptet blev det full pott! Jag har provsmakat den samtidigt som den dunkel som dykt upp i Systembolagets stora sortiment (dvs de flesta butiker har den på hyllan, även den lilla garderoben till butik som Nykvarn har), nämligen Aldersbacher Kloster Dunkel. Ölen var extremt lika och det ända som skiljde sig något var att den tyska var något sötare med något mer apelsin- och chokladtoner. Att komma så pass nära ett stort och väldigt bra bryggeri tar jag som en rejäl fjäder i hatten och bevis på att mina bryggmetoder sitter som de ska. En annan gammal svensk klassiker i snarlik stil är annars Falcon Bayersk (något mer åt Wienerhållet men ändå) så jag passade på att prova mot den också. Bayersk saknade helt den stora doftupplevelsen som mitt öl och Aldersbacher uppvisade. Den hade varken någon choklad eller kaffe och skummet var ljust vitt jämfört med tydligt beigea tonen på de andra. Men mest slog det mig att Bayersk är så oerhört tunn i smak och kropp, närmast vattning i jämförelse. Jag har en teori om att den är bryggd med HighGravity-metoden, alltså att den är bryggd med något starkare stammvörtstyrka men sedan utspädd med vatten vilket ger denna trista effekt. Alternativt har de mer andel pilsnermalt och färgar med Sinamar. Jag blir inte så imponerad av någon av metoderna även om många stora och bra tyska bryggerier använder carafaextraktet Sinamar.

Provsmakning Lindhs Dunkel (D2)
En helt genomskinlig rödbrun öl med massivt högt skum som bildar rester längs med glaset allt eftersom nivån sjunker. Väldigt hög skumstabilitet.
Doften är kraftfull med stor mörk malt, mycket chokladtoner, lätt kaffe, inslag av karamell och halmstrån. Lätt blommiga och något örtiga humleinslag i bakgrunden.
Smaken är mycket stor med rostad malt och lättare inslag av choklad och vanilj.
Beskan är välbalanserad och lång men mjuk.
Kroppen är stor liksom munkänslan. Något kladdig eftersmak.
Ett medelstort alkoholstöd balanseras elegant mot den låga restsötman.
Mjuk och fyllig kolsyra.
Inga felsmaker från varken bryggning eller jäsning.

Kommentar
En perfekt Dunkel som lätt skulle gå att servera i en Maß på t.ex. Augustiner eller HB i München. Oerhört lättdrucken men samtidigt väldigt smakrik och fyllig. En riktig fullträff!

Det är inte helt lätt att visa färgen i gråaste höstrusket men jämför denna med konkurrenterna på nästa två bilder. Samma färg och utseende trots olika glas. Bayersk var kanske något ljusare.

Sorry för usel mobilbild.

Bakgrunden gör enorm skillnad på utseende på denna typ av öl.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Provsmakning Oktoberfest 2020

Ja, det är en dryg veckas tjuvstart men eftersom Oktoberfest på Wiesn är inställt i år och jag ändå inte kommer hålla i några större festligheter hemma pga Coronan så kan jag lika gärna köra provsmakning medan jämförelseflaskorna är så färska som möjligt.

Jag provsmakar och dissikerar samtliga mina öl ner på näst intill molekylär nivå även om jag sällan dokumenterar hela provsmakningen eller ens fotograferar mina öl längre. Det jag främst skriver ner för egen del är sånt som jag kan förbättra eller härleda till något specifikt i recept eller metod, det vill säga avvikelser, vare sig de är positiva eller negativa men som kan hjälpa mig framåt i bryggande och receptskapande.
Jag brukar inte blogga om speciellt många provsmakningar heller av den enkla anledning av det inte verkar uppskattas av så många av er läsare och jag har full förståelse för att om man inte håller just samma öl i handen när man läser inlägget så är det tämligen värdelös information. Lite som att se en mobilbild på någons Starbuckslatte… Har man däremot bryggt en egen variant av receptet i fråga och kan jämföra om man känner samma smaker så ökar informationsvärdet en del. Nevertheless, här är iallafall provsmakningen av min version/årets Oktoberfestöl som just nu är i dess absoluta toppform.

Provsmakning Lindhs Oktoberfest 2020
Mörkt gyllengul till bärnstensfärgad öl som har mycket hög genomskinlighet (inget dis). Skumkronan är massiv som raklödder, ljust vit och har mycket hög stabilitet. Skummet lämnar fina resten på glaset.
Doften är kraftigt maltig med färska sädiga toner samt stora gräddiga inslag. Tydlig nobel humle avlöser efter ett tag och balanserar doften. En lätt citruston går att skönja om man anstränger sig. Ingen DMS, diacetyl eller acetaldehyd.
Smaken har en stor och trygg maltighet med välavvägt alkoholstöd som bas. Humligheten är låg men drar åt örtiga toner.
Medel beska som inte tar för sig speciellt mycket.
Munkänslan är mycket len och fyllig och endast något kladdig ihop med eftersmaken som är medellång.
Medel restsötma för stilen, dvs låg för att vara starkare öl.
Kolsyra på medelhög och spritsande nivå.
Inga felsmaker alls från varken bryggning eller jäsning. Inga frukestrar eller fenoler.

Kommentar
En utomordentligt bra Oktoberfest/Festbier som man lätt kan tuta i sig flera liter av (på egen risk). Oerhört god med färsk maltsmak och gräddighet i symbios med nobel humle och alkoholstöd, vilket gör den perfekt att förtära i en maß i handen tillsammans med kanske en schweinbraten, leberkäse eller haxe. Det enda jag kan tänka mig vilja förbättra till nästa gång är 0,5% högre abv.

Hur står sig då min Oktoberfest mot de Oktoberfestöl eller snarare Festbier som Systembolaget behagar tillhandahålla i år? (sidonot: Hallå! Det finns endast sex bryggerier i världen som får göra officiell Oktoberfestöl och det är bara en gång per år under kort tid. Hur svårt kan det vara att köpa in de sex ölen, Systembolaget?). Nu har jag inte fått tag på alla jag skulle önska ännu men av de fyra Festbier jag smakat hittills så är min faktiskt något godare och bättre än samtliga. Men till deras försvar så har inte min paströiserats, tappats på syreläckande flaska, skumpat runt i varm lastbil, mellanlagrats på någon svettig depå, för att slutligen misshandlas av Systembolagets varma och ljusa förvaring. Jag är övertygad om att ickepaströiserad och ickeflaskad variant på plats i München smakar bättre än min men det har jag tyvärr inte kunnat testa. Vid en sida-vid-sida-jämförelse med ölet därifrån årets recept till stor del kommer så är min variant mindre spritig, mindre träig och betydligt mer lättdrucken med mer fräschör och färskare maltsmaker. Originalet smakade dessutom något skalkärvt vilket jag härleder till något överdriven lakning. Absolut ingen äcklig smak i sig, tvärt om, men den tar lätt för sig en hel del och stör ut gräddigheten från ickeoxiderad malt.
För att slippa få tio DMs om var originalreceptet kommer ifrån så börjar det nog på ”P” och slutar kanske på ”er”, men det receptet har jag inte delat med mig av i dess exakta form av diverse anledningar… O’zapft is!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Provsmakning Maibock 2020

Detta är provsmakningen av årets Maibock som ni kan läsa om bryggningen och dess recept på denna länk.

Gyllengul öl med medel dis. Rejält bra skumstabilitet i det offwhite-färgade skummet och en väldigt vacker skumkrona.
Gräddig doft finns på hög nivå. Tydlig örtighet avlöser med även lätt träighet (ek) med inslag av vanillin. Lätta inslag av gummi, mint och spår av svavel finns långt borta ihop med en väldigt lätt tvålighet.
Smaken är maltig och gräddig med en viss syrlighet. Lätt kalkig i eftersmaken.
Alkoholhalten ger sig till känna främst i smaken men är på balanserad nivå.
Låg restsötma men samtidigt stor kropp.
Medel beska som är lång men len.
Lång eftersmak som sitter mitt på tungan.
Kolsyra medel.
Inga felsmaker för stilen (inga tydliga estrar, fenoler, DMS eller diacetyl).

Kommentar
Lättdrucken och god Maibock som går att hälla i sig i större mängd vilket ju är lite av syftet med stilen. Jag saknar de mest eleganta maltdofterna och maltsmakerna men så var det ingen lågsyrebryggning heller. Jag hade Jag är nöjd med förgen men inte disigheten. Maltgräddigheten sitter bra och humledoften är elegant. Plus för det balanserade lilla alkoholrivet som hör till. Mindre nöjd med den lätta tvåligheten.
Sammanfattningsvis synd att jag inte gjorde lite mer av den för det här går att dricka hela maj utan problem.

Glad Valborg och Första Maj (eller vad man säger)!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gustator Doppelbock – Provsmakning

För några veckor sen, i början av Coronakrisen och permitteringen, fick jag feeling att brygga en doppelbock för att med lite tur hinna få den klar till slutet av fastan och början av påsken. Bryggningen gick oväntat dåligt, med ett lågt utbyte och därmed även för lågt OG och alkoholhalt. Min doppelbock såg ut att bli en svag bock som bäst. Besvikelsen la sig redan under natten och jag gjorde direkt en ny version med lite förändringar. Det andra ölet blev istället på tok för stark och inte nog med det, första omgången blev exakt så mycket för svag som den andra blev för stark. Då kunde jag inte låta bli att brygga en tredje gång, precis mittemellan maltmängdsmässigt.

De tre olika bryggningarna finns att läsa här:
Bryggning ett
Bryggning två
Bryggning tre

Jag prickade aldrig mitt önskade OG på 1.076 (och 7,9% i ABV) med någon av bryggningarna men kände ändå att tre småfat med någon sorts doppelbock fick duga mer än väl denna starkbiersäsong och att det dessutom skulle bli tillräckligt kul både för mig och för er om jag gjorde en seriös provsmakning/jämförelse av de tre. Och det är just vad detta inlägg ska handla om.

Provsmakning

Version ett
Första omgången fick ett OG på 1.058 och FG stannade på något oväntat låga 1.010 vilket gav en alkoholhalt på 6,4%, högre än jag kunde gissat.
Doften är tydligt maltig med inslag av O’boy och en lätt örtighet i bakgrunden. När glaset värms lite träder pilsnermalten fram tydligt.
Smaken är tydligt maltig med nätta chokladtoner.
Kroppen är något för tunn för stilen, eftersmaken något vattning och ett visst litet bett återfinns i beskan.
Inga estrar, fenoler, diacetyl eller övriga felsmaker.

Version två
Omgång två klockade in på massiva 1.102 i OG men jästen orkade inte trycka ner FG bortom 1.035. Det gav en alkoholhalt på respektabla 8,9% trots allt.
Doften är massivt maltig med viss len chokladig underton. Fräsch, frisk och massivt robust maltdoft som har en något dekadent alkoholton i bakgrunden. En örtighet kan skönjas och i början av fatet en lätt svavelton som försvann efter några dagar.
Mindre inslag av fruktighet i doften, främst papaya men även uns av lakrits.
Kroppen är massiv och alkoholen är definitivt en del av smakbilden vilket den absolut kan få vara för min del.
Vätskan känns högdensitiv, snudd på sockerlagsaktig.
Restsötman finns där såklart men den är ändå ganska balanserad och inte så påträngande som man kan tro på 1.035 i FG.
Känslan är verkligen att det är bra pang i ölet, mycket tjonga!
Något vass, lite för söt.
Inga överdrivna estrar, fenoler eller diacetyl etc.

Version tre
Tredje varianten hamnade mellan de två om än lite lågt i slutändan av diverse anledningar. OG på 1.070 och FG på 1.018 gav ändå 6,9% alkohol. Doften är malttung med inslag av både vitpeppar, koriander och kanel vilket tyder på fenoler i jäsningen. En viss fruktighet finns i doften men den är lite mer ”fruktkompott” än någon specifik frukt.
Smaken är maltig men ganska snabbt övertar en diskret men dock tydlig syrlighet som de andra två helt saknar.
Eftersmaken eller kanske mer munkänslan är påtagligt kladdig på tungan.
Beskan är balanserad och alkoholtonerna återfinns på medel nivå.

I ordning; ettan, tvåan och trean. Ettan lite ljusare, tvåan mörkare och trean mittemellan.

Sammanfattning
Innan jag dyker ner i den komparativa utvärderingen vill jag först diskutera serveringstemperatur för denna ölstil (men även flertalet starkare öl). Första provsmakningen gjorde jag på 5c och andra på 8c och smakskillnaden var enorm och verkligen till åttans fördel. Den svalare temperaturen hindrade flera av de bra smakerna från att blomma ut och ölen uppfattades endimensionella, platta och lite tråkiga. Vid varmare temperatur än 8°C så framhävdes både estrar, fenoler men öven högre alkoholer och ölen kändes svårdruckna, söta och smetigta.

Färgmässigt var de alla tre inom samma nyans av rödbrun, dvs ganska snarlika men trean gav ett lite rödare intryck medan tvåan var lite brunare och därmed lite livlös i jämförelse. Med tiden ändrades detta så jag tror det var främst jäst i glaset på tvåan som påverkade. Kolsyrehalten har jag inte nämnt i provsmakningen men eftersom jag styrde den själv på alla fat med samma tryck och samma temperatur så var kolsyrehalten samma på samtliga. Jag föredrar en normal kolsyrehalt för en lager trots starkare alkoholhalt. Att det är lägre mängd kolsyra i många starka öl som t.ex. imperial stout handlar nog mest om att det är svårt att kolsyrejäsa så starka öl, inte för att det nödvändigtvis är så mycket godare.

Skillnad mellan OG och alkoholhalt
Att version ett fick 6,4% ABV och version tre 6,9% är intressant eftersom det skiljde hela 12 öchslegrader i OG (1.058 mot 1.070). Restsötman är snudd på obefintligt i den första som landade på 1.010 medan den är relativt stor på trean med slutvärde 1.018. Siffror på FG är inte helt rättvisande mot restsötma eftersom vissa sockerarter som t.ex. maltodextrin inte bidrar med så mycket sötma men påverkar densiteten d.vs. FG lika mycket. 4°Ö skillnad i FG mellan 1.010 till 1.014 gör enligt mig en större smakskillnad än mellan 1.020 till 1.024 så smakbidraget är inte helt linjärt. Att få samma alkoholhalt fast med ett lägre OG/FG är något jag använder mig av för .tex. Tysk pilsner som ska vara torr och välutjäst. OG 1.046 till FG 1.006 ger en helt annan upplevelse än mellan 1.052 till 1.012.
Denna skillnad ihop med en del felsmaker i tredje varianten gör att skillnaden mellan två doppelbockar med samma recept men olika OG/FG blev så här påtaglig.

Varför trean smakade som den gjorde
Vitpeppar, koriander och kanel är ju perfekt i en köttig höstgryta men här stör den smakbilden väldigt mycket. Att det är jästen som blivit stressad är ganska uppenbart med varför det skedde med just denna version och inte de andra två kan jag inte riktigt förklara med säkerhet. Kanske pitchade jag lite mindre jäst. Kanske ändrades vörtens temperatur snabbare i jäsningen eftersom det var lite mindre mängd vört i trean eftersom jag spillde en hel del. Jästemperaturen var den samma på alla tre men som vanligt kan den mänskliga faktorn ihop med det faktum att öl är ett organiskt material, det ändrar sig på sätt som kan vara svåra att styra och begripa.

Vinnare
Ska man (dvs jag) ranka de här ölen så är det väldigt enkelt. Första versionen är minst bra med sin vattniga eftersmak och lite för enkla och rena karaktär. Den saknar djup från malten och stöd från alkoholen som bör vara där för stilen. Den är fortfarande väldigt lättdrucken och tärstsläckande, trots sin 6,4%, så det är inte tal om någon vaskning här inte. Men som doppelbock är den inte smakmässigt rätt.
Tredje versionen är mest balanserad men med lite tråkiga fenoler som tyvärr ligger den i fatet en hel del. Vitpeppar och koriander är oerhört gott i fenolform i de ljusa belgiska stilarna som Saison och i mindre mängd Trippel men skär sig på tungan på en doppelbock. Detta är ju en tysk lager och då är felsmaker definitivt tabu.
Detta gör såklart att version två, maltmonstret, koras till segrare i denna batalj. Den både smakar oerhört gott och ganska balanserad men det är även den variant som smakar mest doppelbock helt enkelt. Det enda som besvärar mig en aning är den något höga restsötma som ändå finns där och lurar i vassen. Men så är jag ju lite överkänslig för sötma sen jag körde ett år med strikt LCHF. Maffigheten från maltsmakerna i kombination med bra stöd från alkoholen är precis vad som krävs i en bra doppelbock. Den här skulle göra valfri munk salig under fastan!

Jag kunde såklart inte låta bli att blanda 50/50 av version ett och två som rent teoretiskt skulle bli exakt vad jag hoppats på. Tyvärr blev det bara en cocktail av alkohol, hög restsötma och skarp eftersmak med ett lite udda helhetsintryck. Kanske smaklökarna började bli lite avtrubbade efter denna gemytliga session ute på glasverandan.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Provsmakning Brewmaster Helles (H20)


Nu har det gått en tid sedan jag bryggde en Helles med Brewmasters pilsnermalt och ölet är både färdiglagrat och redo för provsmakningen:

Gyllengul och kristallklar öl med mycket högt, vitt och moussigt skum. Skummet är oerhört stabilt och lämnar mycket rester på insidan av glaset vid förtäring.
Doften är kraftigt dominerad av en mycket fin maltighet som går åt det gräddiga hållet med en lättare mjölkig ton (röd mjölk).
En tydlig medelhög örtighet finns med lättare inslag av trä i bakgrunden.
Smaken är kraftigt dominerad av ljus malt med mycket stora gräddsmaker och fina, färska maltsmaker.
En lätt jordighet balanserar smaken långt bak i munnen.
Inga felsmaker från varken bryggning eller jäsning. Inga estrar eller fenoler.
En lätt kärvhet som drar åt sandpapper fanns i de första ca 5 glasen från fatet men försvann sedan helt och återstår nu gör endast en mycket mjuk och len munkänsla.
Låg till medellåg restsötma vilket gör ölet lättdrucket och friskt.
Bra stöd från alkoholen men inga tydliga alkoholtoner smakmässigt.
Medel kolsyra som är mjuk.
Medelhög beska som är lång och balanserad.
Lätt kladdig eftersmak.

Kommentarer
En oerhört god och lättdrucken helles som verkligen gör malten rättvisa och den får all möjlighet att visa vad den går för, och vilken öl det blev sen! Eftersom pilsnermalten i denna öl verkligen står för den huvudbärande smaken är det lika mycket bryggteknik som råvara som spelar in men jag skulle vilja hävda att ett plus ett blir tre i detta sammanhang, när allt sitter som det ska så blir det extra bra! Jag fick något lågt utbyte denna bryggning vilket jag tror berodde främst på att jag inte rörde om ordentligt vid inmäskningen medan bryggning nummer två från samma mälteri (dock annan kornsort) gav något högre utbyte än jag brukar vara van vid.
Sammanfattningsvis kan jag verkligen rekommendera denna basmalt helhjärtat! Blir det inte bra öl av den här malten så är det receptet eller brygg/jäs-tekniken som inte lirade, för malten får full pott!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Provsmakning av Gulden Craen

Nu har det gått en tid både sedan jag bryggde, provsmakade och även druckit upp Gulden Craen som jag bryggde med MiniBrew (läs om maskinen här och om Bryggningen av denna öl här). Provsmakningen skedde en dryg vecka efter att appen meddelat att ölet var redo att drickas men jag tycker det var i längsta laget för en ale. Det går inte skylla på för kort lagring iallafall.

Provsmakning
Mörkt gyllengul snudd på apelsinfärgad öl med kraftig disighet. Skumkronan är hög och stabil, bestående av mousigga bubblor med en nyans åt det benvita hållet.
Doften är kraftfull av mango, citrus och övermogna jordgubbar. Lättare doftinskag av vitpeppar avlöser och när ölet fått bli lite varmare återfinns nyanser av krut i bakgrunden.
Smaken har en stor fruktighet som påminner lite om blanddrycken ”multivitaminjuice” dvs tropiska frukter. Det finns även lättare inslag av söt och mogen grapefrukt. Det finns även en lätt mineralig ton om man anstränger sig lite.
Medel till halvhög restsötma som ligger kvar ett tag i munnen.
Medelhög kolsyrenivå vilket till viss del förstärker juiceigheten.
Medel alkoholsmak som inte är värmande utan endast kompletterande.
Låg och lätt beska som är kort och inte ligger kvar i munnen tillskillnad från den något kladdiga munkänslan.

Kommentarer
En god och lättdrucken ljus belgare som bjuder på intensiva fruktsmaker utan större maltinslag. Smakerna är inte riktigt så rena som jag skulle vilja ha dem och utseendemässigt, med dess kraftiga disighet, är den långt ifrån hur mina vanliga öl ser ut. Det enda som riktigt stör mig är smaken av övermogna och jolmiga jordgubbar vilket jag härleder till varmjäst US05. Denna öl hade jag med andra ord velat jäsa betydligt svalare eller haft en annan jästsort till, helst belgisk

Köp Gulden Craen hos Humlegården eller via MiniBrew-Appen.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Export – provning av stilförebilderna


Provsmakning Export
Jag har nyligen bryggt en export som jag tror att jag ska tävla med i folkets val på SM i år. Tror, dvs om den smakar bra i samband med att det är dags att anmäla ölet för tävlan. Just nu ligger det på lagring och eftersom det inte är färdigt ännu har jag tyvärr inte heller kunnat utvärdera det. En av mina många jobbresor tog mig denna vecka till Frankfurt och som öldomare i SHBF blev jag vansinnigt glad av att hitta alla tre stilförebilder för ölstilen Export, på samma ställe dessutom! Jag tror nästan det hade varit olagligt att inte göra en sida-vid-sida-provsmakning av de tre och självklart rapportera om det här. Jag vågade inte spara flaskorna i kylskåpet tills min egna variant var redo (vilket jag kalkylerat borde vara preciiis i tid till SM-dagen) så provsmakningen blir endast av de tre giganterna.

Exportbier
Export som ölstil har sina rötter i Dortmund som ligger i den västligare delen av Tyskland, väldigt nära både Kölsch och Altbier. Eller förlåt, jag menar såklart Köln och Düsseldorf. Ölstilen Export har funnits ungefär 30 år mindre än den första ljusa ölen som uppfanns (introducerades om vi ska vara specifika) 1840 den 21e mars (dvs igår för 179 år sen!) i München av Gabriel Sedlmayer på Spaten bryggeri. Dortmund är liksom München känt för sitt hårda vatten men moderna öl från bägge orter saknar adstringens från för högt pH i mäsk/lakning.

Export som stil är något starkare och beskare än en helles men mindre beskt än en tysk pils. När vörtstyrkan passerar 1.052 kallas ölen ofta för Spezial men de flesta exportöl håller sig under 6% som börjar närma sig “bock-områden”. Dortmund har inga idag speciellt högt rankade bryggerier så de bästa exemplen på stilen finner man istället i München med omnejd. I SHBFs öltypsdefinition är de tre utmärkta förebilderna för stilen; Augustiner Edelstoff 5,6%, Tegernsee Spezial 5,6% och Andechser Spezial Hell 5,9% och jag har besökt och druckit alla tre på plats förut men aldrig samtidigt. Så när jag fann alla flaskorna i en liten butik påväg mot flygplatsen sken jag upp som en sol.

En export ska vara högförjäst och (i mina ögon) gärna i det undre spannet av SHBFs gränsvärden som spänner mellan FG 1.008-1.014. Krispigt är ett ord som ofta förekommer, och som jag själv gärna slänger mig med, som många har svårt att relatera till. Rent, piggt, fräscht och torrt i kombination med goda och ljusa maltsmaker kanske skulle kunna användas istället i detta sammanhang. Just den fina pilsnermalten är den brödiga smak som ska spela första fiol i en export och här får bryggerierna verkligen spänna sina lågsyrebryggarmuskler. Oxidering kommer nämligen märkas av direkt i dessa öl. Humledoften ska vara nobel och självklart får inga felsmaker som diacetyl, DMS eller fruktestrar förekomma. Inte heller karamellsmak får förekomma så receptmässigt kommer endast pilsnermalt och t.ex. Münchermalt vara aktuellt. Ska man vara lite skämtsam skulle man kunna säga att en export är lite som en “stor stark”, fast väldigt god om den är välgjord och färsk.



Augustiner Edelstoff
(flaskan är stämplad med 07, 19, L2210441)
Doften är stort träig (ceder) med nobel, örtig humle. Maltdoften är stort brödig med en enorm gräddighet. Inslag av jord i bakgrunden och ett litet uns av gummi.
Smaken är kraftigt maltig, brödig och gräddig.
Tydliga inslag av nobel humle.
Viss smak från färska maltskal men inte speciellt kärv.
Viss alkoholsmak men inte värmande.
Bra stöd från beskan som är över medel i storlek.
Medel kolsyra.
Medelstor kropp.

Kommentar
Väldigt välgjord öl med en riktigt fin balans och färska smaker. Kanske att örtigheten var något påträngande men i övrigt absolut yttersta världsklass.

Tegernsee Spezial
(flaskan är stämplad med 14, 06, 19, 98:11)
Doften domineras av krispig brödighet och en kraftigt gräddighet som har en lätt vaniljton i bakgrunden.
Tydlig och stor syrlighet ihop med färska maltskal avlöser.
Lätt träighet återfinns i bakgrunden ihop med en mycket lätt alkoholton.
Tydlig, stor skaldoft.
Smaken har en fin, stor gräddighet ihop med mycket stora maltsmaker.
En mindre kärvhet finns i eftersmaken ihop med medelstor men balanserad nobel humle.
Viss kärvhet och lätt brännande munkänsla från alkoholen.
Lätt mjölig munkänsla och stor kropp.
Len munkänsla.
Ljusast i färgen.

Kommentar
Mycket färska, goda smaker från både malt och humle. Perfekt balans och extremt välbrygd. Excellent och toppklass!

Andechser Spezial Hell
(flaskan är stämplad med 11 11 19)
Doften är mjölkig med inslag av både damm och maltdamm.
Ett uns av mikropop finns i bakgrunden ihop med burkmajs.
Eleganta men små inslag av vanilj.
Smaken är endimensionell med tydlig maltighet.
Eftersmaken är något unken med besvärande, brännande alkoholnoter och en träighet.
Medel kropp med viss vattnighet i munkänslan.
Tydlig beska på medelhögnivå. Beskan är lång.

Kommentar
Tyvärr saknar denna öl så pass mycket fräschör att jag misstänker att flaskan är gammal eller dåligt förvarad.
Okej öl men inget speciell. Den brännande alkoholen i eftersmaken ihop med entonigheten i doften och träigheten gör att jag misstänker att syret tagit överhand i denna flaska.

Sammanfattande omdömen på de tre
Det här är tre öl som var för sig är bland de absolut bästa exportölen och även bästa lagerölen i världen. Just Andechsflaskan tror jag tyvärr var för gammal för ölet var oerhört gott (snudd på magiskt) när jag drack det på bryggeriet i våras. Att jag hittar dofter som för tankarna åt både DMS och Diacetyl har jag väldigt svårt att förlika mig med, framförallt med tanke på bryggeriets oerhörda kompetens. Kanske att en oxiderad flaska kan framhäva lite allt möjligt, vad vet jag? Men i denna bedömning kan jag ju bara utgå från de tre flaskorna jag hade framför mig och där åker Andechs på däng av både Tegernsee och Augustiner så det sjunger om det. Min stora kärlek till Edelstoff gjorde att jag före provningen trodde den skulle knipa första plats av dessa tre men i denna provsmakning var Tegernsee Spezial ett strå vassare. Tegernsee var mer balanserad och maltsmakerna var verkligen helt otroligt goda. Edelstoff var lite rivigare och något mer humlebetonad men även ett uns med spritig (förvisso på ett bra sätt i vissa sammanhang). Jag vet ju att Augustiner dekokterar allt de brygger och jag har för mig att jag läst att även de andra två gör detsamma. Med tanke på det så är jag väldigt imponerad över den ljusa färgen.

Avslutningsvis vill jag bara säga att detta är fantastiska öl ni absolut inte ska missa chansen att smaka om den ges. Köper ni en flaska som är lite “meeh” så är risken stor att det är flaskans fel, inte ölets (eller ditt). De här ölen tror jag de flesta skulle ha svårt att säga något negativt om. Nu återstår bara att se hur min egen första tolkning står sig i konkurrensen…

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Provsmakning av Weißbier W29

Denna öl provsmakades för två månader sedan men jag har inte sammanställt inlägget förens nu så räkna inte bakåt till bryggdagen för att bedöma ålder utan ölet var ca fem veckor sedan bryggdag vid provsmakningstillfället. Jag föredrar att tappa mina veteöl på flaska med kolsyrejäsning där för att de ska bli så bra som möjligt men då denna bryggning gick mindre bra och jag var tidspressad hamnade denna på fat. Här är mina anteckningar:

Provsmakning W29
Gyllengul lätt disig öl (för stilen) med högt, vitt och gräddigt skum som håller formen mycket länge och lämnar mycket rester längs glaskanten när jag dricker.
Doften domineras av kraftiga bananestrar och inslagg av fruktkompott. En medelstor kryddnejlikadoft balanserar och det finns en betydande maltighet i doften. I bakgrunden går det skönja en lättare plastig fenolton.
Smaken domineras av söt banan med inslag av vanilj och det finns även en elegant citronsmak i bakgrunden. Kryddnejlika endast på låg nivå.
Medellåg beska som stämmer för stilen. Beskan är kort, enkel och okomplicerad.
Medelhög kolsyra som är mjuk och mousserande.
Något kletig munkänsla som i övrigt har medel kropp.
Restsötman är hög.

Kommentar
En helt okej veteöl som har väldigt fräscha bananinslag (ibland blir bananen lite gammalt bananskal i en plastpåse dinglandes på SJ-tågens element) men som tyvärr lider av för hög restsötma. Alla korrekta smaker återfinns och på hyfsat balanserade nivåer men jag saknar friskheten från en lägre restsötma. Jag skyller allt på bryggprocessen och inget på receptet denna gång då jag bryggt samma öl med utmärkt resultat tidigare. Nu när ytterligare tid har gått sedan bryggningen har ölet blivit helt kristall och saknar därför det välkomnande jästinslaget vilket beror på fatlagring. Bananinslaget är fortfarande påtagligt dock. Ölet får godkänt men inte ett uns mer. Brygg om, brygg rätt!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: