Posts in Category: Provsmakning
Provsmakning av världens största ölmärke (som få har provat)
Jag reser ganska mycket med jobbet och tycker det är kul att prova lokala öl men jag brukar aldrig rapportera om det här eller göra provsmakning om det inte tillhör något specifikt som t.ex. ”Projekt Pilsner”. Det brukar heller inte finnas bra förutsättningar (fel glas, fel miljö, stressigt med tid osv). Nu har jag dock varit i Kina och provsmakat världens största ölmärke som heter Snow och som inte går att få tag på utanför Kina eftersom det inte exporteras alls. Det tänkte jag kunde vara lite kul att lägga upp här.
Snow (雪花啤酒, Xuehua Beer eller “Snow Beer”) ägs av bolaget China Resources Snow Breweries Ltd och har varit ett joint venture mellan China Resources Enterprise och SABMiller fram till 2016 då det köpte ut för 1,6 miljarder USD. Snow lanserades 1993 och producerades av tre olika bryggerier från början. Efter att ha gjort liknande resa som de andra stora globala bryggerikoncernerna (som jag rekommenderar alla att lyssna på i utmärkta Jankopodden) har Snow idag över 90 bryggerier över hela landet med årsvolym på över 100 miljoner hektoliter eller 20 miljarder burkar! Snow har cirka 25% av totala kinesiska marknaden men räknas som det mest säljande ölmärket i hela världen.
Det finns åtta olika varianter av Snow där jag testat fem men bara provsmakat två lite mer seriöst.
Snow Beer Pure Draft, 3,2% ABV / 8.0 °P
Från hemsidan: ”Snow Beer Pure Draft är en av de två stora storsäljande produkterna i China Resources Snow Beers produktfamilj. Produkten kännetecknas av mästarkvalitet, steril filtrering med standardmembran och en uppdaterad fräsch ”pure draft”-bryggprocess. Den har en frisk smak med ren och mild maltdoft, och är framtagen för konsumenter som eftersträvar en högkvalitativ livsstil – en premiumöl som erbjuder en upplevelse av ”renhet och friskhet.”
Gustavs provsmakning
Lätt disig halmgul öl med bra stabil skumkrona.
Halmig och medelstor örtig doft som har större ganska söta inslag.
Lättare inslag av tvål.
Smaken är lätt maltig med överslag på vattniga och blaskiga toner.
Beskan är låg till mycket låg.
Låg kolsyrehalt.
Något syrlig eftersmak.
Lätt till obefintlig kropp.
Inga alkoholtoner als, varken doft eller smak.
Kladdig munkänsla.
Kommentar
Ja det här var verkligen åt det blaskigaste jag varit med om. Jag har inget emot en 2.8:a eller 3:5a men då behövs betydligt mer maltstöd om det inte ska falla helt platt. Med tanke på att det är över 40°C ute med extrem fuktighet och gassande sol i kombination med att många asiater har svårt att bryta ner alkohol förstår jag att det här är en rimlig produkt men den är alldeles för blaskig för min del. Det intressanta är att den trots sin lätthet helt saknar hinkabilitet. Den är helt enkelt så mjäkig och slätstruken.
Snow flake, 8.0P, 2,9%
Så här beskriver producenten ölet på sin hemsida:”Fullkorn Pure Draft, Bryggd med 100 % kornmalt, där råvarorna endast är vatten, malt och humle. Ölet är fräscht och har en fyllig smak.”
Detta är alltså Snows standardvariant.
Gustavs provsmakning
Halmgul och helt genomskinlig öl med stabil skumkrona.
Tydlig örtig doft med inslag av malt och även viss tvålighet.
Smaken är mycket lätt och lätt maltig, vattnig och helt utan humlesmaker.
Låg till riktigt låg beska
Syrlig avslutning
Ingen tydlig alkohol
Medellång eftersmak
Medellåg kolsyra
Mycket tunn kropp
Kommentar
Det är svårt att ge den här ölen något annat betyg än den förra. Kanske att den var ytterligare blaskigare om det ens är möjligt. Vi pratar avsaknad av maltighet på en nivå som får en Corona att framstå som en fullkomlig maltbomb. Den här åker i vasken efter ett halvt litet glas…
Lägg märke till öppningen på burken, samma som vi hade på 80-talet och även på vissa kapsyler.
”Snow Beer Classic, även kallad Klassiska Lao Xue, har sedan sin födelse år 1964 vunnit mängder av lojala fans tack vare sin kraftiga karaktär. Den är känd för sin rena ölarom och fylliga smak.”
Denna låg på 12°P så mer som en 5%-ig öl vi är vana vid. Tyvärr hittade jag den inte i någon matbutik och att provsmaka den i litet lerkrus med stark mat till var inte optimalt. Ett väldigt oproffsigt utlåtande blir ändå att jag upplevde denna som helt klart bäst i Snow-serien.
Yongchuang Tianya SuperX
Yongchuang Tianya SuperX är den första kärnprodukten efter omprofileringen av varumärket China Resources Snow Beer, och lanserades den 18 mars 2018. Sedan lanseringen har produkten fokuserat på unga människors orädda och utmanande anda – med målet att inspirera till en livsstil där allt är möjligt att utforska.
Denna drack jag direkt ur burken för att släcka törsten. Jag hittade den inte någon mer gång så det blev ingen vettig provsmakning av den heller tyvärr men jag kan omformulera det såhär; den var inte något värt att leta mer efter heller för den delen.
En annan relativt okänd storspelare är Yanjing från Beijing Yanjing Brewery som grundades 1980 och med sina 40.000 anställda producerar 57,1 miljoner hektoliter. De har också ett antal produkter i sin portfölj men jag provade/hittade bara denna 10°P lager. Den inmundigades på en stek-osig kinakrog så jag skrev inte ner några kommentarer på denna heller. TsingTao drack jag också såklart men den tror jag de flesta har provat redan då den finns i Sverige.
Slutligen drack jag en Franziskaner som jag tyckte smakade ytterst konstigt, det är ändå en öl jag druckit väldigt många gånger genom åren och på många platser runt jorden. Efter att ha tittat närmare på flaskan förstod jag varför… Ölet var nästan genomskinligt och saknade helt bananestrar och kryddnejlikafenoler. Mycket egendomlig upplevelse.
Resan till Kina var som sagt en jobbresa där vi jobbade extremt hårt i över två veckor med 40°C sjukt fuktigt värme, så arbetsförhållandena var inte de bästa. Några saker hann vi trots det med att se privat vilket sällan brukar vara fallet.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Pilsnermaltutvärdering del 6 – Alla mot alla
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Det här är den jämförande slutprovsmakningen i mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Testet utfördes genom brygga fem öl på exakt samma sätt med samma recept där endast basmalten skilde. När alla fem öl jäst och lagrats färdigt så provsmakade jag de först enskilt och sedan tillsammans. Det jag hoppades kunna få svar på var:
* Vilken pilsnermalt tycker jag doftar bäst i ett färdigt öl?
* Vilken pilsnermalt tycker jag smakar bäst i ett färdigt öl?
* Är det skillnad i utseendet på de olika ölen?
* Ger de olika maltsorterna olika utbyte dvs. olika OG?
Läs mer omfattande om testets upplägg och tanken bakom receptet här.
De olika maltsorterna och enskilda provsmakningar/tester/bryggdagar finns här:
Pilsnermalt
Barke Pilsnermalt
Premium Extra Pale Pilsnermalt
Eraclea Pilsnermalt
Floor-Malted Bohemian Pilsnermalt
Smakskillnad enligt tillverkaren
Här har jag skapat en animation av de smakhjul som Weyermann har gjort utifrån hur vört från dessa maltsorter doftar eller smakar. Den som verkligen sticker ut ur mängden är Eraclea som är ensam om att få noteringar på högersidan av hjulet men kanske främst har mer av precis allt. Barke kommer på en andraplats i mest smak men i övrigt är det ganska jämnt skägg här.
Utbyte / OG
Den parameter som egentligen intresserade mig minst var ifall någon av maltsorterna skulle ge en väsentlig skillnad i utbyte. Här hade jag starka misstankar i förväg på att den golvmältade varianten skulle ge lägre siffror än de övriga eftersom den mänskliga faktorn är så pass mycket större i tillverkningsprocessen. Jag hade även en tanke om att Extra pale med sin väldigt ljusa färg skulle gett ett högre pH-värde i mäsken och därmed lägre utbyte men min pH-mätare visar bara en decimal och är inte riktigt tillförlitlig för precisionsmätningar så jag valde att inte ha med pH-mätdata i testet. Alla sorter hamnade mellan 5,3-5,4 enligt min mätare och med så liten mängd tillverkad vört kan det lika gärna bero på mätfel av både malt eller vatten.
Jag valde att jämföra de olika utbytena efter kok och mätt med kalibrerad hydrometer eftersom refraktometer är svårare att få ett stabilt mätvärde med på grund av så små prover. Jag mätte dock vörten med bägge verktygen och kom fram till samma siffror men det tog mig ibland flera försök med refraktometern för att kunna bekräfta hydrometern så det är det värdet jag redovisar här:
Mätvärden
| Maltsort | Utbyte / Original Gravity |
| Pilsnermalt | 1.051 |
| Barke | 1.052 |
| Extra Pale Premium Pils | 1.049 |
| Eraclea | 1.051 |
| Böhmisk Golvmältad | 1.051 |
Det sägs ofta att äldre klassiska kornsorter som Barke och Balder kan ge sämre utbyte och det finns säkert en sanning i det i laboratoriemiljö eller utslaget på ett större antal bryggningar. De olika kornsorterna har olika storlek på själva kornet så även inställningen på krossen och motsvarande även mäsktiden kan spela roll. Utifrån mina erfarenheter så är krossningen och lakningen en betydligt större faktor för hembryggare att ta hänsyn till än val av basmaltssort. Gammal malt ger sämre utbyte också sägs det men det har jag inte laborerat med.
I detta test hamnar alla fem sorter inom felmarginalen men om någon sticker ut så är det den ljusaste Extra Pale Premium så kommer in lite lågt. Om det berodde på högre pH kan jag inte svara på då min mätare inte indikerade detta.
Slutsats
Enligt mitt test är det ingen större skillnad i utbyte mellan de olika sorterna. Min rekommendation blir att välja basmalt utifrån smakpreferens istället.
Färg
Att det skulle bli någon som helst färgskillnad från malterna var det inget tvivel om då det står så redan i specifikationen, även om det kan skilja från batch till batch och därför alltid redovisas som ett spann.
| Maltsort | Färg i EBC enligt tillverkaren |
| Pilsnermalt | 2,5 – 4,5 |
| Barke | 2,5 – 4,5 |
| Extra pale premium pils | 2 – 3,5 |
| Eraclea | 2,5 – 4,5 |
| Böhmisk Golvmältad | 3 – 5 |
Värdena är alla inom snarlika spann där den Extra Pale och Golvmältad Böhmisk sticker ut fast enbart minimalt och som sagt inte nödvändigtvis alltid. Teoretiskt skulle en mörk batch av Extra Pale Premium kunna vara mörkare än en ljus batch av den Böhmiska Golvmältade. I mitt fula ihopklipp av de enskilda ölen högst upp på denna sida syns en viss skillnad där två sticker ut men olika fototillfällen och olika glas spelar ögat ett spratt.
När det kommer till färg på vörten från basmalt så spelar den främst roll om man brygger i stil liknande tysk pilsner med i princip uteslutande basmalt. Så fort det blandas in andra sorter så ökar färgvärdet genast och är samtidigt lätt att korrigera genom medvetet val av andra maltsorter, t.ex. genom att byta en Münchner 2 mot en 1:a eller kanske Wienermalt. Som ni ser på bilden ovan så blir resultatet ungefär som förväntat och här har jag sorterat ölen enligt de specificerade EBC-värden. Extra Pale premium (XP) är ljusast men inte med stor marginal och framförallt inte på bild, med ögat var skillnaden något tydligare. Den Golvmältade Böhmiska (GM) är utan tvekan mörkast och sticker ut ur mängden.
Ur en annan vinkel ser Pilsnermalt (Pi) ut att vara något mörkare än Barke (Ba), Eraclea (Er) och Extra Pale Premium (Xp). Så uppfattade jag det inte med blotta ögat dock.
Med en annan bakgrund spelar disigheten en större roll och gör det svårare att bedöma bland de ljusaste. Golvmältade sticker ut trots att den är näst mest genomskinlig.
Skillnaden mellan den jag upplevde ljusast (Extra Pale Premium – Xp) och den mörkast (Golvmältade Böhmiska).
Kommentar
I mitt test är det en ganska tydlig färgskillnad på två av olika maltsorterna men jag är inte speciellt överraskad över hur respektive sort blev. Om jag enbart ska döma ölen visuellt så tycker jag Extra Pale Premium är för ljus och Böhmisk Golvmältad för mörk för min smak men bara om jag skulle brygga med enbart basmalt och/eller dekoktion, vilket jag ytterst sällan gör. I just detta test tycker jag att skillnaden i disighet gör ett betydligt större visuellt avtryck än EBC-värdet men jag skyller inte disigheten på maltsorten utan snarare på lagringstid och att satserna är så pass små. Vissa fat blir genomskinligare snabbare än andra. Självklart hade jag kunnat filtrera alla öl eller åtminstone prover från alla öl men jag tyckte detta första ockulära test räckte för att se att den ljusaste är ljusast, den mörkaste är mörkast och de andra inom spannet för vad batcherna kan skilja sig åt från gång till gång. Hade det skiljt sig mer i ”mittengänget” hade jag grävt djupare i det här dock.
Ska man köpa en basmalt främst på grund av dess färgegenskaper så är Extra Pale Premium den malt som ger konsumenten mest verktyg och utrymme att jobba med. Ju högre upp i EBC-skalan man kommer, desto mindre spelar enskilda nummer någon roll. Det är stor skillnad mellan 2 och 5 EBC men mellan 20 till 25 EBC är skillnaden betydligt mindre och svår att avgöra med blotta ögat. Ska jag brygga en ljust halmgul (3-6 EBC) tysk pilsner så föredrar jag Extra Pale Premium eller Pilsnermalt (standard), Barke och Eracle funkar skapligt medan den Böhmiska Golvmältade är aningen mörk. Till en helles eller samtliga halmgula (7-10 EBC) till mörkare öl så spelar färgen på basmalten ingen som helst roll men kan behöva justeras i receptet och från maltbatch till maltbatch i ett större bryggeri. Färgen för den specifika batchen går att hitta hos alla större seriösa tillverkare.
Slutsats
Ja det är en viss skillnad på några av de olika färgerna från dessa maltsorter där den ljusaste Extra Pale Premium är något ljusare än mittengänget medan den Golvmältade Böhmiska tydligt är ett helt snäpp mörkare. Jag placerar denna slutsats bland ”bra att tänka på” men ger den inte större vikt än så.
Provsmakningen
I följande tabell kommer först en förkortad sammanfattning från när jag provsmakade varje öl var för sig vid ungefär samma tid efter själva bryggtillfället och i ett försök att inte tänka på de andra sorterna utan helt fristående. I nästa ruta kommer den den jämförande provsmakningen som genomfördes två gånger med två veckors mellanrum för att jämna ut eventuella skillnader i ölens ålder, fånga ölens eventuellt olika stadier av mognad samt för mig att hinna smälta intrycken och eventuellt göra nya fynd. Jag hällde upp samma mängd i identiska glas och provade så pass länge (och med paus) att ölen tillslut nådde rumstemperatur för att ytterligare accentuera vissa dofter. Fokus under jämförande provningarna var på skillnader och särskiljande drag mer än att beskriva den exakta doften vilket gjordes i de enskilda testerna. Doft och smak redovisas här som ett helhetsintryck. Slutligen kommer mitt sammanfattande intryck av maltsorten/ölet i förhållande till de andra i provningen. De enskilda ölens omdömen kan läsas under respektive egen sida i länkarna längst upp.
(Jag ber om ursäkt för att jag inte lyckades få linjer i tabellen för att öka läsbarheten, border=”2″ slås ut av CSS:en på något sätt och det överstiger mina html-kunskaper.)
| Maltsort | Enskild provsmakning | Jämförande provsmakning 1&2 | Sammanfattat intryck | ||
| Pilsnermalt |
|
|
Bra standardmalt som är mycket god men inte sticker ut åt något håll. Bra val till alla ölsorter. | ||
| Barke |
|
|
Godast maltsmaker men samtidigt väldigt kraftfull och dominant i maltsmaken. Väldigt potent för att vara basmalt. Det räcker inte med att beskriva den som pilsnermalt i kvadrat utan det finns ytterligare doftkomponenter som bidrar i denna precis som med Eraclea. | ||
| Extra Pale Premium |
|
|
Minst intryck av alla sorter. Säd och halm på okej nivå men med en syrlighet som besvärade mig. | ||
| Eraclea |
|
|
Testets roligaste malt att testa med en väldigt speciell och utstickande maltdoft. Verkligen en malt som tar för sig i ett öl och får användas med den kunskapen i bakhuvudet. | ||
| Böhmisk golvmältad |
|
|
Kraftfulla dofter och smaker men avsaknaden av det friska, sädiga och halmiga till fördel för sötklibbig jolmighet passar mig inte alls. Spännande att pröva men sämst i test. |
Kommentar
Redan vid första provningen slogs jag av vilka stora skillnader det var mellan de olika maltsorterna och/eller ölen. Jag har sållat ut en del av doft- och smakbeskrivningen som varit genomgående för alla för att försöka förtydliga skillnader men jag tycker provsmakningen särskiljde sorterna ännu mer än vad beskrivningen i ord i tabellen ovan gör. Mina två favoriter i testet blev klassisk Pilsnermalt och Barke. Jag trodde att Barke skulle bli ensam favorit men den är så pass kraftfull och unik i smaken att jag inser att den kan bli för dominant i många ölstilar där bryggaren vill fokusera på en balanserad helhet eller framhäva dofter och smaker från andra ingredienser. Pilsnermalten växte mer och mer ju mer jag prövade alla sorter.
Eraclea var testets busigaste uppstickare, yrvaken med rufsigt hår och kraftfullt lantligt intryck. Jag är övertygad om att det går att göra väldigt spännande öl med denna maltsort men då ska man komma ihåg att den troligtvis kommer dominera smakbilden.
Jag hade större förväntningar på Extra Pale Premium som jag bryggt med som standardmalt i några år men den föll platt med ett ganska lågmält helhetsintryck. Jag ser det perfekta användingsområdet här till en tysk, rejält besk och humlefokuserad premiumpils där malten ska finnas som stöd men att humlen ska få vara galjonsfigur.
Den golvmältade Böhmiska föll mig inte i smaken i denna form. Den saknade det friska och fräscha jag eftersträvar i de främst tyska ölen jag oftast brygger. Den kan säkerligen tydligt ändra karaktär i en dubbeldekoktion och ihop med färsk potent centraleuropeisk humle men för mig placerar den sig i facket ”nischad malt” mer än standardbasmalt. Jag har kvar en del av denna malt och ska utforska den lite mer innan jag drar för storslutsats men i detta test och jämfört med de andra så tyckte jag minst om den.
Blindprovning
Utöver de här testerna gjorde jag även fem testomgångar blint för att se om jag kunde identifiera vilken öl som var vilken. Detta gjordes helt ovetenskapligt och regelvidrigt i direkt anslutning till andra stora testomgången då jag verkligen analyserat varje öl länge och memorerat dess smakbilder. Med ögonbindel doftade och smakade jag på varje öl och försökte sedan placera ut glasen i samma ordning som på bilderna ovan. Det blev mellan tre och fem rätt varje gång så gissningsvis en 70-80% pricksäkerhet. Av de jag gissade fel på så blandade jag mest ihop Böhmiska golvmältade och Eraclea. Det här testet gjorde jag enbart för att för min egen del utesluta att jag påverkats allt för mycket av fördomar och visuella intryck. För min del räckte det mer en väl för att komma till slutsatsen att det är stor och identifierbar skillnad på sorterna men skulle jag få ett öl i handen av någon annan som bryggt det och sen försöka gissa basmaltsort skulle det bli betydligt svårare att gissa rätt. Det hade varit mycket intressant att göra en korrekt vetenskapligt utförd blindprovning men det skulle kräva betydligt mer resurser och tid än jag är villig att lägga ner på det här.
Slutsats och kommentar till hela testet
Det här omfattande testet gav mig en tydlig slutsats att det inte är någon större skillnad i utbyte mellan dessa pilsnermalter, att färgen kan skilja en del men inte så betydande (förutom hos den golvmältade böhmiska) samt att doft och smak faktiskt skiljer sig en hel del mellan sorterna. Jag tycker att alla sorter har sin plats beroende på vilken stil man vill brygga och jag kan inte säga att någon sort objektivt är bättre eller sämre en någon annan, bara vilken/vilka som faller mig bäst i smaken. Vill man ta ett säkert kort är standard pilsnermalt en given vinnare i detta test. Alla andra sticker ut på sina respektive olika sätt och här handlar det väldigt mycket om bryggarens smakpreferenser. Här tror jag verkligen att man måste göra liknande test själv för att smaka och hitta sin egen favorit men förhoppningsvis kan detta test fungera som inspiration eller kanske t.om. en guide till den som vill brygga sig en SMASH och se om doftbilden blir samma som jag uppfattat den. Jag har bryggt med flera av de här malterna i många år men aldrig förrän nu, sida vid sida, förstått hur de verkligen doftar och smakar. Superkul och väldigt arbetskrävande test att göra och jag fick massor ny kunskap på köpet. Hoppas ni blev lite klokare och framförallt mer nyfikna på att utforska olika maltsorter!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Ölets smaker och provsmakning
Att skriva ett blogginlägg om ölets alla smaker är dömt att misslyckas för det skulle krävas en hel bok, så istället tänkte jag beskriva en metod för att lära sig identifiera smaker så man kan träna upp sin förmåga. Det sägs att öl kan innehålla tusentals olika smaker men det är nog en överdrift. Några hundra olika är nog mer realistiskt men det är inte alla som har så bra smak- och doftsinne att de kan urskilja alla dessa. Det positiva är att det går att öva upp sinnet väldigt mycket även om inte alla kan träna sig till att bli så kallade supertasters. Egentligen är det inte näsan som tränas utan hjärnans förmåga att identifiera vad näsan skickar för signaler men vi lämnar hårklyverierna och går vidare.
Till att börja med har vi munnens ganska dåliga förmåga att identifiera smaker, fem stycken jämfört med näsan förmåga på upp till 10.000. För munnen så talar vi främst om grundsmaker, som då är det enda man kan känna om man förlorat doftsinnet. Testa att smaka på lite kanel när du håller för näsan för en tydlig illustration av detta. Grundsmakerna delas in i sött, salt, surt, beskt och på senare tid umami. Några bubblare som ibland nämns i detta sammanhang, men som inte är allmänt vedertagna som grundsmaker, är metallsmak (blod), astringens (omogen banan), brännande (chili) och kylande smak (mentol).
Kategoriseringsmetoden
De Namibiska urinvånarna Himbas saknar ett ord för färgen blå och kan därför inte urskilja blått från grönt. De hade däremot mycket fler ord för färgen grönt än alla andra språk. Med andra ord; det som inte har ett namn, finns inte. Ska vi lära oss något om ett ämne så måste det finnas namn på dess beståndsdelar. Den pricipen gäller verkligen när man ska lära sig känna igen smaker, man måste ha namn på allt man känner för att kunna lära sig identifiera smakerna.
För någon som inte övat upp denna förmåga är det svårt att känna skillnad på t.ex. grapefrukt och pomelo men att känna att det doftar citrus, eller ännu lättare “frukt”, klarar de flesta. Därför är det bra att först lära sig identifiera huvudkategorierna. Några exempel på dessa kategorier är fruktig, kryddig, gräsig, jordig, rostad, metallisk eller spritig. En start skulle t.ex. kunna vara; ölet har en tydligt fruktighet tillsammans med godissötma och en vass beska. Om man skriver ner sina första direkta intryck kan man sen sitta och fundera på om det är någon speciell fruktfamilj smaken kommer från; är det en citrusfrukt eller mer åt äpple/päron? Doftar det moget eller övermoget? Övning ger färdighet och när man väl tydligt identifierat t.ex. citron så kommer det vara lättare att identifiera just citron nästa gång man provar öl.
Värdeord
Utöver själva doften (citron) så brukar man i nästa steg lägga till ett värdeord som avspeglar mängd. Här är några såna exempel:
– Ingen/Saknar
– Mycket låg, mycket liten, mycket svag
– Låg, liten, svag, diskret
– Medium, medel
– Stor, kraftig, hög, tydlig, påträngande
– Mycket stor, mycket kraftig, mycket hög
– Extrem
Som en parentes vill jag även nämna värdeorden för ölets skum: lite, lagom, för mycket, moussigt, storbubbligt, stabilt, lägger sig direkt, lämnar rester längs kanterna.
Att tänka på när man provsmakar öl
Några snabba tips när man ska öva på doft och smak är att undvika kaffe fler timmar i förväg. Kaffe påverkar tungans förmåga att bedöma ölets beska under många timmar framöver. Skippa parfym/rakvatten och andra starka dofter. Är du rökare så sluta genast med såna dumheter.
Häll upp ca 1 dl öl i ett provsmakarglas. Jag föredrar glaset Lüttich från Rastal som vi använder som öldomare inom SHBF men det finns andra lämpliga kupor som är populära, t.ex. Teku. Dofta direkt på ölet eftersom det finns många aromer som är flyktiga och försvinner inom loppet av sekunder. Ett exempel på en sån doft är bananestern isoamylacetet som gärna förvinner väldigt snabbt. Har man fler öl att prova samtidigt är det klokt att dofta igenom alla innan man börjar smaka. Att “mellanlanda” med näsan i ett glas med några omalda kaffebönor eller att rensa paletten med lite hederlig formfranska är bra det också för att nollställa maskineriet. Att snurra på glaset frigör aromer liksom en stigande värme vilket är anledningen till den mindre mängden öl i glaset. Det går att spottprova precis som men vin men eftersom ölets beska har en så pass central del tycker jag det är viktigt att svälja iallafall lite av ölet för att nå bakre delen av tungan.
Studera smaker och dofter
Utöver att doftstudera öl så kan man öva på att lära känna igen dofter i vanliga livet. Ta fram ett gäng kryddor från skafferiet och släck lampan. Försök identifiera och lära dig känna skillnad på t.ex. oregano, timjan, körvel, rosmarin och dragon. Tänd sen lampan och fundera ett varv på varför du, vuxna människa, sitter ensam i mörket vid köksbordet och sniffar på kryddburkar. Själv har jag sannerligen aldrig sniffat på en svettig häst för att lära mig känna igen den doften…
Studera ölstilar
En annan metod som underlättar är att lära sig de vanligt förekommande smakerna i de olika ölstilarna. Genom att på förväg veta vad en viss öltyp brukar ha för smaker så vet man i också vad man ska leta efter. En stout som inte doftar mörk malt eller en tjeckisk pilsner som inte doftar Saaz exempelvis. Vet man inte vad man letar efter så är det också svårt att hitta smakerna bland alla hundratals olika saker det skulle kunna vara. Detta är också anledningen till att det är svårt att nå signifikans i helblinda triangeltester som jag vill passa på att nämna några ord om i detta sammanhang. Det är svårt att hitta en liten nål i en höstack om man inte vet att det är en nål man letar efter. Jag vet såklart att blindprovning är den enda statistiskt vedertagna metoden men det är väldigt svårt för en otränad att urskilja små, små nyanser bland alla tänkbara hundratals dofter. Alltså tycker jag den mer ickevetenskapliga metoden med förhandsinformation om testets natur ger bättre resultat. Om det är diacetylrast som skiljer en av de tre ölglasen och merparten lätt kan säga vilket glas det är som sticker ut så tycker jag inte det är något fel på testet, men det får stå för mig det. Öl är summan av väldigt många smakkomponenter och detaljer kring brygg- och jäsmetoden. Om en liten detalj inte går att statistiskt säkerställa så kanske fem smådetaljer tillsammans gör en enorm skillnad.
Att vara påläst om ölstilar är alltså en stor fördel om man ska hitta dofter som är vanligt förekommande för stilen men också de som sticker ut och inte hör hemma där. Hur kan man då ta reda på detta på ett enkelt sätt? Genom att ladda ner SHBFs öltypsdefinitioner såklart. När man använder sig av definitionerna för att döma öl som öldomare brukar de önskade och icke önskade karaktärsdragen delas upp i får, bör, ska, som alla beskriver smak och egenskaper på ölet.
Får – helt oladdat, tillåtet, lika tillåtet om det saknas.
Bör – inte ett absolut krav, ges högre poäng om det finns än om det saknas.
Ska – krav, måste finnas.
Slutligen är det också bra att lära sig identifiera de vanligast förekommande felsmakerna som t.ex. diacetyl, acetaldehyd, svavel och DMS. De finns beskrivna i min bok ihop med tips på hur man undviker de i bryggningen.
Hjälpmedel
Förutom öltypsdefinitioner så finns det även smakkartor att ta hjälp av. Det har länge funnits engelska mer eller mindre bra varianter att beställa på nätet men nu har hembryggaren Mikael Wall gjort en svensk variant där jag hjälpt till med de smaker och dofter jag har haft nedskrivna i mina anteckningar, samt bollat idéer om struktur osv. Resultatet är dels en A3-folder som är tänkt att hålla i handen när man provsmakar öl men även en snygg affisch i storlek A2 att hänga på väggen. Affischen är tryckt i obestruken, matt yta och enligt Mikael gör den sig allra bäst i mörk träram eller på en trävägg, men valet är fritt. Smakkartan säljs i nuläget av Ölkompaniet i Göteborg både online och i butik. Vill man nå Mikael så går man till instagram (Öletssmaker) eller drar ett mail till oletssmaker@gmail.com.
Kort bakgrund om Mikael som han själv skrivit
Jag började brygga 2013. För ett par år sedan var jag i ett stadie där jag ville satsa på att bli bättre på att provsmaka öl och framför allt bedöma mina egna öl. Det började gå bättre i tävlingar (bland annat ett guld i SM 2019) och nyfikenheten för provsmakning/ölbedömning ökade ännu mer, men att jag kände att mitt ordförråd satte hinder för att komma längre. En amerikansk smakkarta fanns att köpa, och jag tittade på den ett tag och tyckte det var en smart grej för att lära sig vokabulären. Det är mycket enklare om man har orden ”färdiga” när man letar efter smaker i ölet. Detta visade en lucka i utbudet av stöd för provsmakning på svenska, så jag bestämde mig för att göra en egen smakkarta helt enkelt. Och tack vare dig och lite andra inputs tycker jag innehållet är ganska heltäckande faktiskt, och fungerar som en väldigt bra grund till ett bättre ordförråd.
Utlottning (OBS AVSLUTAD)
Jag har en affisch och en A3-folder att lotta ut till er mina trogna läsare! Allt ni behöver göra för att vara med i utlottningen är att gå in på instagram och följa LindhCraftBeers instagramkonto och Mikaels instagramkonto. Sen skickar ni ett mail med er hemadress till glindh@gmail.com med ämnesraden “Smakkarta”. Tävlingen avslutas Söndagen den 20:e december klockan 23.59. Dragningen av de två vinnarna sker morgonen därpå med hjälp av Googles “Random number generator”, där varje deltagares nummer är den turordning som mailet kom i. Endast ett mail per deltagare/familj/instagramkonto och övrigt fusk eller “fyndiga knep” kommer diskas. Alla får delta men endast fri frakt inom Sverige gäller.
UPPDATERING
Av 77 deltagare valde slumpgeneratorn nr 63 (A3-foldern) och 58 (Affischen). Vinnare blev Lars R. (63) och Johan P. (58) som bägge fått mail. Tack alla som var med i utlottning och vill man köpa tröstpris till sig själv så tror jag det finns det affischer kvar i lager: https://www.olkompaniet.se/olkarta-olets-smaker-affisch
Jag får ingen ekonomisk ersättning för smakkartan, så även om detta inlägg kan ses lite som reklam så är det inte reklam för mig och det är inte heller ett sponsrat inlägg, för tydlighetens skull.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Gustator Doppelbock – Provsmakning
För några veckor sen, i början av Coronakrisen och permitteringen, fick jag feeling att brygga en doppelbock för att med lite tur hinna få den klar till slutet av fastan och början av påsken. Bryggningen gick oväntat dåligt, med ett lågt utbyte och därmed även för lågt OG och alkoholhalt. Min doppelbock såg ut att bli en svag bock som bäst. Besvikelsen la sig redan under natten och jag gjorde direkt en ny version med lite förändringar. Det andra ölet blev istället på tok för stark och inte nog med det, första omgången blev exakt så mycket för svag som den andra blev för stark. Då kunde jag inte låta bli att brygga en tredje gång, precis mittemellan maltmängdsmässigt.
De tre olika bryggningarna finns att läsa här:
Bryggning ett
Bryggning två
Bryggning tre
Jag prickade aldrig mitt önskade OG på 1.076 (och 7,9% i ABV) med någon av bryggningarna men kände ändå att tre småfat med någon sorts doppelbock fick duga mer än väl denna starkbiersäsong och att det dessutom skulle bli tillräckligt kul både för mig och för er om jag gjorde en seriös provsmakning/jämförelse av de tre. Och det är just vad detta inlägg ska handla om.
Provsmakning
Version ett
Första omgången fick ett OG på 1.058 och FG stannade på något oväntat låga 1.010 vilket gav en alkoholhalt på 6,4%, högre än jag kunde gissat.
Doften är tydligt maltig med inslag av O’boy och en lätt örtighet i bakgrunden. När glaset värms lite träder pilsnermalten fram tydligt.
Smaken är tydligt maltig med nätta chokladtoner.
Kroppen är något för tunn för stilen, eftersmaken något vattning och ett visst litet bett återfinns i beskan.
Inga estrar, fenoler, diacetyl eller övriga felsmaker.
Version två
Omgång två klockade in på massiva 1.102 i OG men jästen orkade inte trycka ner FG bortom 1.035. Det gav en alkoholhalt på respektabla 8,9% trots allt.
Doften är massivt maltig med viss len chokladig underton. Fräsch, frisk och massivt robust maltdoft som har en något dekadent alkoholton i bakgrunden. En örtighet kan skönjas och i början av fatet en lätt svavelton som försvann efter några dagar.
Mindre inslag av fruktighet i doften, främst papaya men även uns av lakrits.
Kroppen är massiv och alkoholen är definitivt en del av smakbilden vilket den absolut kan få vara för min del.
Vätskan känns högdensitiv, snudd på sockerlagsaktig.
Restsötman finns där såklart men den är ändå ganska balanserad och inte så påträngande som man kan tro på 1.035 i FG.
Känslan är verkligen att det är bra pang i ölet, mycket tjonga!
Något vass, lite för söt.
Inga överdrivna estrar, fenoler eller diacetyl etc.
Version tre
Tredje varianten hamnade mellan de två om än lite lågt i slutändan av diverse anledningar. OG på 1.070 och FG på 1.018 gav ändå 6,9% alkohol. Doften är malttung med inslag av både vitpeppar, koriander och kanel vilket tyder på fenoler i jäsningen. En viss fruktighet finns i doften men den är lite mer ”fruktkompott” än någon specifik frukt.
Smaken är maltig men ganska snabbt övertar en diskret men dock tydlig syrlighet som de andra två helt saknar.
Eftersmaken eller kanske mer munkänslan är påtagligt kladdig på tungan.
Beskan är balanserad och alkoholtonerna återfinns på medel nivå.
I ordning; ettan, tvåan och trean. Ettan lite ljusare, tvåan mörkare och trean mittemellan.
Sammanfattning
Innan jag dyker ner i den komparativa utvärderingen vill jag först diskutera serveringstemperatur för denna ölstil (men även flertalet starkare öl). Första provsmakningen gjorde jag på 5c och andra på 8c och smakskillnaden var enorm och verkligen till åttans fördel. Den svalare temperaturen hindrade flera av de bra smakerna från att blomma ut och ölen uppfattades endimensionella, platta och lite tråkiga. Vid varmare temperatur än 8°C så framhävdes både estrar, fenoler men öven högre alkoholer och ölen kändes svårdruckna, söta och smetigta.
Färgmässigt var de alla tre inom samma nyans av rödbrun, dvs ganska snarlika men trean gav ett lite rödare intryck medan tvåan var lite brunare och därmed lite livlös i jämförelse. Med tiden ändrades detta så jag tror det var främst jäst i glaset på tvåan som påverkade. Kolsyrehalten har jag inte nämnt i provsmakningen men eftersom jag styrde den själv på alla fat med samma tryck och samma temperatur så var kolsyrehalten samma på samtliga. Jag föredrar en normal kolsyrehalt för en lager trots starkare alkoholhalt. Att det är lägre mängd kolsyra i många starka öl som t.ex. imperial stout handlar nog mest om att det är svårt att kolsyrejäsa så starka öl, inte för att det nödvändigtvis är så mycket godare.
Skillnad mellan OG och alkoholhalt
Att version ett fick 6,4% ABV och version tre 6,9% är intressant eftersom det skiljde hela 12 öchslegrader i OG (1.058 mot 1.070). Restsötman är snudd på obefintligt i den första som landade på 1.010 medan den är relativt stor på trean med slutvärde 1.018. Siffror på FG är inte helt rättvisande mot restsötma eftersom vissa sockerarter som t.ex. maltodextrin inte bidrar med så mycket sötma men påverkar densiteten d.vs. FG lika mycket. 4°Ö skillnad i FG mellan 1.010 till 1.014 gör enligt mig en större smakskillnad än mellan 1.020 till 1.024 så smakbidraget är inte helt linjärt. Att få samma alkoholhalt fast med ett lägre OG/FG är något jag använder mig av för .tex. Tysk pilsner som ska vara torr och välutjäst. OG 1.046 till FG 1.006 ger en helt annan upplevelse än mellan 1.052 till 1.012.
Denna skillnad ihop med en del felsmaker i tredje varianten gör att skillnaden mellan två doppelbockar med samma recept men olika OG/FG blev så här påtaglig.
Varför trean smakade som den gjorde
Vitpeppar, koriander och kanel är ju perfekt i en köttig höstgryta men här stör den smakbilden väldigt mycket. Att det är jästen som blivit stressad är ganska uppenbart med varför det skedde med just denna version och inte de andra två kan jag inte riktigt förklara med säkerhet. Kanske pitchade jag lite mindre jäst. Kanske ändrades vörtens temperatur snabbare i jäsningen eftersom det var lite mindre mängd vört i trean eftersom jag spillde en hel del. Jästemperaturen var den samma på alla tre men som vanligt kan den mänskliga faktorn ihop med det faktum att öl är ett organiskt material, det ändrar sig på sätt som kan vara svåra att styra och begripa.
Vinnare
Ska man (dvs jag) ranka de här ölen så är det väldigt enkelt. Första versionen är minst bra med sin vattniga eftersmak och lite för enkla och rena karaktär. Den saknar djup från malten och stöd från alkoholen som bör vara där för stilen. Den är fortfarande väldigt lättdrucken och tärstsläckande, trots sin 6,4%, så det är inte tal om någon vaskning här inte. Men som doppelbock är den inte smakmässigt rätt.
Tredje versionen är mest balanserad men med lite tråkiga fenoler som tyvärr ligger den i fatet en hel del. Vitpeppar och koriander är oerhört gott i fenolform i de ljusa belgiska stilarna som Saison och i mindre mängd Trippel men skär sig på tungan på en doppelbock. Detta är ju en tysk lager och då är felsmaker definitivt tabu.
Detta gör såklart att version två, maltmonstret, koras till segrare i denna batalj. Den både smakar oerhört gott och ganska balanserad men det är även den variant som smakar mest doppelbock helt enkelt. Det enda som besvärar mig en aning är den något höga restsötma som ändå finns där och lurar i vassen. Men så är jag ju lite överkänslig för sötma sen jag körde ett år med strikt LCHF. Maffigheten från maltsmakerna i kombination med bra stöd från alkoholen är precis vad som krävs i en bra doppelbock. Den här skulle göra valfri munk salig under fastan!
Jag kunde såklart inte låta bli att blanda 50/50 av version ett och två som rent teoretiskt skulle bli exakt vad jag hoppats på. Tyvärr blev det bara en cocktail av alkohol, hög restsötma och skarp eftersmak med ett lite udda helhetsintryck. Kanske smaklökarna började bli lite avtrubbade efter denna gemytliga session ute på glasverandan.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Provsmakning av Gulden Craen
Nu har det gått en tid både sedan jag bryggde, provsmakade och även druckit upp Gulden Craen som jag bryggde med MiniBrew (läs om maskinen här och om Bryggningen av denna öl här). Provsmakningen skedde en dryg vecka efter att appen meddelat att ölet var redo att drickas men jag tycker det var i längsta laget för en ale. Det går inte skylla på för kort lagring iallafall.
Provsmakning
Mörkt gyllengul snudd på apelsinfärgad öl med kraftig disighet. Skumkronan är hög och stabil, bestående av mousigga bubblor med en nyans åt det benvita hållet.
Doften är kraftfull av mango, citrus och övermogna jordgubbar. Lättare doftinskag av vitpeppar avlöser och när ölet fått bli lite varmare återfinns nyanser av krut i bakgrunden.
Smaken har en stor fruktighet som påminner lite om blanddrycken ”multivitaminjuice” dvs tropiska frukter. Det finns även lättare inslag av söt och mogen grapefrukt. Det finns även en lätt mineralig ton om man anstränger sig lite.
Medel till halvhög restsötma som ligger kvar ett tag i munnen.
Medelhög kolsyrenivå vilket till viss del förstärker juiceigheten.
Medel alkoholsmak som inte är värmande utan endast kompletterande.
Låg och lätt beska som är kort och inte ligger kvar i munnen tillskillnad från den något kladdiga munkänslan.
Kommentarer
En god och lättdrucken ljus belgare som bjuder på intensiva fruktsmaker utan större maltinslag. Smakerna är inte riktigt så rena som jag skulle vilja ha dem och utseendemässigt, med dess kraftiga disighet, är den långt ifrån hur mina vanliga öl ser ut. Det enda som riktigt stör mig är smaken av övermogna och jolmiga jordgubbar vilket jag härleder till varmjäst US05. Denna öl hade jag med andra ord velat jäsa betydligt svalare eller haft en annan jästsort till, helst belgisk
Köp Gulden Craen hos Humlegården eller via MiniBrew-Appen.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Export – provning av stilförebilderna
Provsmakning Export
Jag har nyligen bryggt en export som jag tror att jag ska tävla med i folkets val på SM i år. Tror, dvs om den smakar bra i samband med att det är dags att anmäla ölet för tävlan. Just nu ligger det på lagring och eftersom det inte är färdigt ännu har jag tyvärr inte heller kunnat utvärdera det. En av mina många jobbresor tog mig denna vecka till Frankfurt och som öldomare i SHBF blev jag vansinnigt glad av att hitta alla tre stilförebilder för ölstilen Export, på samma ställe dessutom! Jag tror nästan det hade varit olagligt att inte göra en sida-vid-sida-provsmakning av de tre och självklart rapportera om det här. Jag vågade inte spara flaskorna i kylskåpet tills min egna variant var redo (vilket jag kalkylerat borde vara preciiis i tid till SM-dagen) så provsmakningen blir endast av de tre giganterna.
Exportbier
Export som ölstil har sina rötter i Dortmund som ligger i den västligare delen av Tyskland, väldigt nära både Kölsch och Altbier. Eller förlåt, jag menar såklart Köln och Düsseldorf. Ölstilen Export har funnits ungefär 30 år mindre än den första ljusa ölen som uppfanns (introducerades om vi ska vara specifika) 1840 den 21e mars (dvs igår för 179 år sen!) i München av Gabriel Sedlmayer på Spaten bryggeri. Dortmund är liksom München känt för sitt hårda vatten men moderna öl från bägge orter saknar adstringens från för högt pH i mäsk/lakning.
Export som stil är något starkare och beskare än en helles men mindre beskt än en tysk pils. När vörtstyrkan passerar 1.052 kallas ölen ofta för Spezial men de flesta exportöl håller sig under 6% som börjar närma sig “bock-områden”. Dortmund har inga idag speciellt högt rankade bryggerier så de bästa exemplen på stilen finner man istället i München med omnejd. I SHBFs öltypsdefinition är de tre utmärkta förebilderna för stilen; Augustiner Edelstoff 5,6%, Tegernsee Spezial 5,6% och Andechser Spezial Hell 5,9% och jag har besökt och druckit alla tre på plats förut men aldrig samtidigt. Så när jag fann alla flaskorna i en liten butik påväg mot flygplatsen sken jag upp som en sol.
En export ska vara högförjäst och (i mina ögon) gärna i det undre spannet av SHBFs gränsvärden som spänner mellan FG 1.008-1.014. Krispigt är ett ord som ofta förekommer, och som jag själv gärna slänger mig med, som många har svårt att relatera till. Rent, piggt, fräscht och torrt i kombination med goda och ljusa maltsmaker kanske skulle kunna användas istället i detta sammanhang. Just den fina pilsnermalten är den brödiga smak som ska spela första fiol i en export och här får bryggerierna verkligen spänna sina lågsyrebryggarmuskler. Oxidering kommer nämligen märkas av direkt i dessa öl. Humledoften ska vara nobel och självklart får inga felsmaker som diacetyl, DMS eller fruktestrar förekomma. Inte heller karamellsmak får förekomma så receptmässigt kommer endast pilsnermalt och t.ex. Münchermalt vara aktuellt. Ska man vara lite skämtsam skulle man kunna säga att en export är lite som en “stor stark”, fast väldigt god om den är välgjord och färsk.
Augustiner Edelstoff
(flaskan är stämplad med 07, 19, L2210441)
Doften är stort träig (ceder) med nobel, örtig humle. Maltdoften är stort brödig med en enorm gräddighet. Inslag av jord i bakgrunden och ett litet uns av gummi.
Smaken är kraftigt maltig, brödig och gräddig.
Tydliga inslag av nobel humle.
Viss smak från färska maltskal men inte speciellt kärv.
Viss alkoholsmak men inte värmande.
Bra stöd från beskan som är över medel i storlek.
Medel kolsyra.
Medelstor kropp.
Kommentar
Väldigt välgjord öl med en riktigt fin balans och färska smaker. Kanske att örtigheten var något påträngande men i övrigt absolut yttersta världsklass.
Tegernsee Spezial
(flaskan är stämplad med 14, 06, 19, 98:11)
Doften domineras av krispig brödighet och en kraftigt gräddighet som har en lätt vaniljton i bakgrunden.
Tydlig och stor syrlighet ihop med färska maltskal avlöser.
Lätt träighet återfinns i bakgrunden ihop med en mycket lätt alkoholton.
Tydlig, stor skaldoft.
Smaken har en fin, stor gräddighet ihop med mycket stora maltsmaker.
En mindre kärvhet finns i eftersmaken ihop med medelstor men balanserad nobel humle.
Viss kärvhet och lätt brännande munkänsla från alkoholen.
Lätt mjölig munkänsla och stor kropp.
Len munkänsla.
Ljusast i färgen.
Kommentar
Mycket färska, goda smaker från både malt och humle. Perfekt balans och extremt välbrygd. Excellent och toppklass!
Andechser Spezial Hell
(flaskan är stämplad med 11 11 19)
Doften är mjölkig med inslag av både damm och maltdamm.
Ett uns av mikropop finns i bakgrunden ihop med burkmajs.
Eleganta men små inslag av vanilj.
Smaken är endimensionell med tydlig maltighet.
Eftersmaken är något unken med besvärande, brännande alkoholnoter och en träighet.
Medel kropp med viss vattnighet i munkänslan.
Tydlig beska på medelhögnivå. Beskan är lång.
Kommentar
Tyvärr saknar denna öl så pass mycket fräschör att jag misstänker att flaskan är gammal eller dåligt förvarad.
Okej öl men inget speciell. Den brännande alkoholen i eftersmaken ihop med entonigheten i doften och träigheten gör att jag misstänker att syret tagit överhand i denna flaska.
Sammanfattande omdömen på de tre
Det här är tre öl som var för sig är bland de absolut bästa exportölen och även bästa lagerölen i världen. Just Andechsflaskan tror jag tyvärr var för gammal för ölet var oerhört gott (snudd på magiskt) när jag drack det på bryggeriet i våras. Att jag hittar dofter som för tankarna åt både DMS och Diacetyl har jag väldigt svårt att förlika mig med, framförallt med tanke på bryggeriets oerhörda kompetens. Kanske att en oxiderad flaska kan framhäva lite allt möjligt, vad vet jag? Men i denna bedömning kan jag ju bara utgå från de tre flaskorna jag hade framför mig och där åker Andechs på däng av både Tegernsee och Augustiner så det sjunger om det. Min stora kärlek till Edelstoff gjorde att jag före provningen trodde den skulle knipa första plats av dessa tre men i denna provsmakning var Tegernsee Spezial ett strå vassare. Tegernsee var mer balanserad och maltsmakerna var verkligen helt otroligt goda. Edelstoff var lite rivigare och något mer humlebetonad men även ett uns med spritig (förvisso på ett bra sätt i vissa sammanhang). Jag vet ju att Augustiner dekokterar allt de brygger och jag har för mig att jag läst att även de andra två gör detsamma. Med tanke på det så är jag väldigt imponerad över den ljusa färgen.
Avslutningsvis vill jag bara säga att detta är fantastiska öl ni absolut inte ska missa chansen att smaka om den ges. Köper ni en flaska som är lite “meeh” så är risken stor att det är flaskans fel, inte ölets (eller ditt). De här ölen tror jag de flesta skulle ha svårt att säga något negativt om. Nu återstår bara att se hur min egen första tolkning står sig i konkurrensen…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Provsmakning av Tyska öl
På min Bayerska resa för en lite tid sedan blev det en del provsmakning av Tyska öl och jag köpte även med mig en rad öl hem. Detta är inga regelrätta recensioner eller provsmakningar men ändå värt att dela med sig av tycker jag. Hoppas ni blir törstiga!
Augustiner Hefe (i mitten) – Enorm banan i doften. Galet hög kryddig kryddnejlika i smaken. Något kletig munkänsla och ganska besk för stilen. Världsklass, 5
Augustiner Dunkel (tyvärr ej med på bild) – Lite bränd maltsmak. Lättdrucken med brända toner i smaken. Kaffe, choklad och karamell. Lätt kropp. 3
Augustiner Edelstoff – Väldigt fyllig och frisk smak. Stor kropp men ändå lättdrucken. Fina malt och humlesmaker. Oerhört god. 5
Augustiner Helles – Lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare, 4+ eller kanske 5. Lite för trött för att avgöra.
Augustiner Pils – Extrem örtighet och blommighet. Lite blod och järn i doften tyvärr. Snudd på tvål. Dock oväntat god. Hög beska ca 50 ibu med sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+
Löwenbräu helles – Välbalanserad med stor gräddighet och lätt humle. Något intetsägande men ändå väldigt lättdrucken. 4+
Franziskaner Hefeweizen – Perfekt banan, bra nejlika, bra karamell. Helt enkelt underbar och världsklass med solklar 5a.
Franziskaner Kellerbier (t.v.) – äpplen och päron i både smak och doft och allmänt trist smak, 2
Löwenbräu pils (t.h.) – Lite svavel och dms i doft och smak ihop med tvål, 3
Ayinger hefeweizen – Något kallt serverad men medel banan som drar åt det mosade hållet. Kryddig, välbalanserad, stor munkänsla med lätt karamellighet, 4
Franziskaner Hefeweizen på Zum franziskaner – Något för kallt serverad men ändå en 5a.
Hofbräuhaus – Gyllene med bra skumstabilitet. Balans mellan malt och humle i doften, träig humle främst med inslag av färska örter. Gräddig pilsnermalt. Smaken är gräddig med en lätt träig ton. Balans mellan humle och malt i smaken. Medel beska kanske 15-20 ibu. Torr avslutning. Lättdrucken. Mycket god. 4
Schneider Weisse – god men inte magisk, lite unken och saknar lite balans. 4
Schneider Nelson Sauvin Tap X – gott med välhumlad veteöl, lite väl alkoholstark. Tappade snabbt aromen men första sipparna var bra. 3
Weihenstephan Hefeweizen – Stor banan, lite kall, lätt karamell, mycket fin maltarom. Några grader varmare hade gett full pott. 4+
Weihenstephan Pils – Örtig och vörtig med lätta inslag av cederträ. Balanserad beska ca 35 ibu, Väldigt smaskig. 4
Andechs Wezien – medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög kryddnejlika, bra temperatur, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. Världsklass, 5
Andechs Helles, fyllig kropp med lätt örtig doft. Mycket bra. 4
Andechs dunkel, blev lite blev jämfört med de andra tyvärr. 3
Hacker pschorr – Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4
Hacker Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig, låg banan, något unken. Helt okej och god men inte mer. 3
Giesinger weißbier – Kolafärgat, dåligt skum, unken smak, klen kolsyra, 2
Neumarkter Lammsbräu – Urstoff Würziges helles
Mörkt gyllene med lågt skum. Ölet är som en blandning av pils och helles med tydliga humletoner och rejäl beska men ändå inte så torr som en pils. Förvånadsvärt frisk och pigg med goda maltsmaker. Något åt det mörkare hållet med fina mörkare maltsmaker åt kexhållet utan att bli sötsliskig dvs troligtvid Münchner eller Vienna och inte så mycket karamell. 3.5
Ayinger lager hell – gyllengul med väldigt dålig skumkrona. lätt humlig doft inleder men en fin maltighet avlöser. Mild doft. Trevlig maltsötma i smaken, åt det gräddiga hållet på medel nivå
medel kropp och viss sötma. Låg beska som är lång. Väldigt hög kolsyrehalt av stickiga bubblor. Lättdrucken och god men något karaktärslös. Absolut inga felsmaker. Välgjord somrig lager med tydligt maltstöd. 4
Ayinger bairisch pils
Halmgul med fluffigt skum. Örtig och träig humle i doften, lätt tvålig. Bra bett i beskan, ca 40-45 ibu upplevt.Örtig humle i smaken dominerar med lätta maltsmaker i bakgrunden som drar åt det kexiga digestivehållet. Humlen tar verkligen för sig likt en Jever.
Väldigt frisk och god. Inte enorm hinkabilitet med den kraftiga beskan men ändå hyffsad. Lång eftersmak.
Riktigt god tysk pils som verkligen lirar i klass med Jevern. Pendlar mellan 4.5 och 5. Kanske ett uns blommigare humle skulle gett det full pott. En pils i världsklass!
Ayinger jahrhundert
Mörkt halmgul/lätt gyllene med kraftigt skum. Lätt maltig och örtig doft. Smaken är humlebetonad med medel maltstöd. Halmig och lätt gräddig malt. Medelhög beska som är vass och lång. Något kladdig eftersmak. Mycket lättdrucken och god. 4
Ayinger bräuweisse – Gyllene med högt skum. Vacker stor banan och medel kryddnejlika, grädde. Mosad banan i massor i smaken. Markerad beska för stilen. Riktigt välbalanserad och extremt god veteöl. Världsklass, 5
Ayinger hell – Guldfärgad. Bra beska, frisk. Goda maltsmaker. Fin elegant humlesmak örtig. Lätt sötma när den är kall men smått besvärande när glaset värms. Stor kropp och lätt syrlig avslutning. 4
Augustiner edelstoff – Gyllengul med lågt skum. Gräddig doft, elegant och vacker. Lätt örtighet. Fyllig smak med stor kropp för stilen. Lätt beska. Viss alkoholton. Stor eftersmak med lite riv. 4,5
Reutberger klosterbiere export hell – God lite träig beska. Något enklare maltbas. 3,5
Kapuziner weißbier – Perfekt urwezenfärg men lite lågt skum. Grädde banan gräddkola lätt kryddnejlika i doft. Lite väl stort yeastbite i början. Bryggd av Kulmbacher. 4 (snudd på 4.5) men kunde haft lite mer banan. Riktigt bra!
Maxlrainer zwickl max – kraftigt disig, färsköl med muggiga smaker. Låg humle, lätt syrlig, frisk kolsyra och avslutning med päron i doft i kombination med ljus malt. 3
Klosterseer Hell – öl från Tegernsee-området; Klosterseer vom Wild Bräu Grafing. Grundades 1616. Lätt disig. Lite trötta smaker åt det oxiderade hållet men en god gräddighet kommer fram vid lite varmare dryck. 2.5
Jever – bra trych i beskan men ändå i balans. Smakar som alltid toppklass. Lite onyanserad maltsmak men denna dricker man mest för humlens skull. 4.5
Schneider weisse Mein original – Grumlig brun öl, mörkt kolafärgad. Högt stabilt skum. Ännu mörkare brun när jästen åker i. Tydlig banan i doft. Lätt syrlig kryddnejlika i doft. Lätta inslag av bränd malt.
Lite röda mosade äpplen. Smaken är tunn med fruktiga inslag främst rött äpple. Visst maltstöd från vete och mörkare maltsorter, kanske mindre del chokladmalt. Saknar fräschör och äpplesmaken är inte så smickrande. 3
Brauhaus tegernsee spezial – kryddig doft, stor frisk maltighet med lätt kropp, medel beska, något kladdig eftersmak, lätt söt eftersmak, lätt gräddig. Smaskig. 4
Meckatzer hell – Halmgul med fluffigt skum. Lite äppelmos i doften. Lätt syrlighet. Lätt och frisk smak. Låg maltighet. Lätt adstringent eftersmak. Låg beska. Lätt oxiderad.
Tyvärr tror jag att jag fått en dålig flaska för denna var inget bra alls, sist jag drack den var den grym. Besvikelse… 1.5.
Hb helles vollbier. Charaktervolles Münchner helles. Gyllene med bra skumstabilitet. Träig humle med medel örtighet ihop med trevliga maltdofter. Smaken är gräddig och välbalanserad med medel beska. Mycket lättdrucken och god. 4
Prost!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Felsmaksprovning
Inom ölbryggning kan vi som bryggare ställas inför en rad mer eller mindre goda felsmaker men det tar ganska lång tid att lära sig identifiera alla eftersom vissa kan vara svåra att känna igen och det kan ta lång tid att utsättas för alla på. För att lära känna dessa smaker på ett lite snabbare och mer kontrollerat sätt kan man köpa ett felsmakningskit som t.ex. från Aroxa; ”Beer Uno Kit”. I kittet ingår tio ampuller man blandar ner i varsin neutral öl och blandar lite försiktigt. Kittet har 10 (fel)smaker, så som diacetyl, oxiderat, Dimethyl Sulfid (DMS/kokta grönsaker) med fler. Vi samlades ett gäng hemma hos hembryggarmästare Jonas och provsmakade oss igenom den ena hemskheten efter den andra, dock med en fantastisk middag och finöl som avslutning. De flesta smakerna var såklart hemska men två av smakerna uppskattades dock av mig, nämligen 4-vinyl-guaicol (kryddnejlika) och isoamyl acetat (banan) eftersom de är välkomna i sydtysk veteöl. Alla smaker i kittet skulle vara väl accentuerade och svåra att missa vid dess höga koncentration men några var betydligt lättare att känna än andra. Vi hade turen att avsluta med felsmaken ”jordkällare/korkskada” som knappt gick att smutta på. Det var som att få på käften ordentligt, vilken jävla snuskbomb! Diacetylen däremot var mer välavvägd och i mängd som går att finna i kommersiella öl som Pilsner Urquell eller Baron Trenck. Järn som smakade blod var riktigt oangenäm.
Kittet kostar förvisso en slant (99 pund) men räcker gott och väl till 8-10 personer så att gå ihop ett gäng, provsmaka och diskutera smakerna är en stark rekommendation. Styrkan på ampullerna var något ojämn som sagt men i övrigt rekommenderar jag den vetgiriga att testa Aroxa Beer Uno Kit. Jag lärde mig identifiera ytterligare ett gäng felsmaker och att verkligen lära mig särskilja de från en del andra felsmaker som ofta går hand i hand. Att göra en perfekt öl med enbart en felsmak och som inte har tydlig smakprofil i övrigt är nämligen ganska svårt. Ruttna ägg, blod och kokt majs, ja det är grejer det!
En grainfather fick stå för delar av middagen, nämligen sous vide på revben. Vansinnigt gott såklart.
Tydliga färgkoder gör det lätt att ta rätt.
Alla felsmaker har ett tydligt informationsblad med beskrivning av det kemiska ämnet, dess smak, möjliga smaker att förväxla med och den kemiska strukturen.
Åhh, en liten avstickare i form av en något gammal ”stor stark”.
Något gammal kanske är en underdrift. 27 år och garanterat den äldsta öl jag druckit men smaken var det inget fel på. Ähh nu ljuger jag såklart. Det smakade rävgift och faan och hans moster, det fattar väl alla? Den var dock förvånadsvärt ljus ändå. Jag har sett oxiderade burkar som varit några år gamla som sett sju resor värre ut.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Provsmakning Lindhs Pils v3
Ljust halmgul, spegelblank trots ingen gelatin, perfekt högt fluffigt skum. Mycket rester på glaset.
Enorm frisk maltdoft åt säd och nymald malt. Örtig humle på hög nivå. Maltdoften är dock flyktig och försvinner mestadels efter några minuter.
Smaken domineras av oerhört fräsch malt med stor örtighet i balans. Goda örtsmaker åt lite myskhållet.
Välbalanserad åt det beska hållet.
Hög beska som är len och trevlig.
Liten kropp och låg restsötma.
Lätt alkoholton som balanserar.
Hög kolsyrehalt men len.
Inga felsmaker.
Excellent. 41p
Kommentar
En mycket god tysk pils med enormt fräsch maltighet. Lite mer sen humle bara så är det full pott. Eventuellt lite mer beska. Löjligt lättdrucken.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Provsmakning Lindhs Pils v2
Ljust gyllengul, spegelblank. Hög vit skumkrona som lämnar en del rester längs glaset.
Doften är tydligt örtig med inslag av en lätt syrlig doft. Något metallisk. Gräddig pilsnermalt initialt men avtog snabbt. (Något trött vid provsmakningen).
Hög beska med riv i. Inte riktigt jeverbeska men nästan. Något metallisk och plåtig beska.
Hög kolsyra som är mycket vass.
Lätt och låg alkoholsmak.
Liten och lätt kropp.
Välbryggd utan felsmaker.
Kommentar
Har en lite trist unken och metallisk ton i bakgrunden som de andra faten inte hade. Kan vara åldersbetonat eller jästberoende. Saknar de finaste humlesmakerna.
Helt ok men inte mer på grund av metalliska smaken. 32p
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Senaste kommentarer