Ja, det är en dryg veckas tjuvstart men eftersom Oktoberfest på Wiesn är inställt i år och jag ändå inte kommer hålla i några större festligheter hemma pga Coronan så kan jag lika gärna köra provsmakning medan jämförelseflaskorna är så färska som möjligt.
Jag provsmakar och dissikerar samtliga mina öl ner på näst intill molekylär nivå även om jag sällan dokumenterar hela provsmakningen eller ens fotograferar mina öl längre. Det jag främst skriver ner för egen del är sånt som jag kan förbättra eller härleda till något specifikt i recept eller metod, det vill säga avvikelser, vare sig de är positiva eller negativa men som kan hjälpa mig framåt i bryggande och receptskapande.
Jag brukar inte blogga om speciellt många provsmakningar heller av den enkla anledning av det inte verkar uppskattas av så många av er läsare och jag har full förståelse för att om man inte håller just samma öl i handen när man läser inlägget så är det tämligen värdelös information. Lite som att se en mobilbild på någons Starbuckslatte… Har man däremot bryggt en egen variant av receptet i fråga och kan jämföra om man känner samma smaker så ökar informationsvärdet en del. Nevertheless, här är iallafall provsmakningen av min version/årets Oktoberfestöl som just nu är i dess absoluta toppform.
Provsmakning Lindhs Oktoberfest 2020
Mörkt gyllengul till bärnstensfärgad öl som har mycket hög genomskinlighet (inget dis). Skumkronan är massiv som raklödder, ljust vit och har mycket hög stabilitet. Skummet lämnar fina resten på glaset.
Doften är kraftigt maltig med färska sädiga toner samt stora gräddiga inslag. Tydlig nobel humle avlöser efter ett tag och balanserar doften. En lätt citruston går att skönja om man anstränger sig. Ingen DMS, diacetyl eller acetaldehyd.
Smaken har en stor och trygg maltighet med välavvägt alkoholstöd som bas. Humligheten är låg men drar åt örtiga toner.
Medel beska som inte tar för sig speciellt mycket.
Munkänslan är mycket len och fyllig och endast något kladdig ihop med eftersmaken som är medellång.
Medel restsötma för stilen, dvs låg för att vara starkare öl.
Kolsyra på medelhög och spritsande nivå.
Inga felsmaker alls från varken bryggning eller jäsning. Inga frukestrar eller fenoler.
Kommentar
En utomordentligt bra Oktoberfest/Festbier som man lätt kan tuta i sig flera liter av (på egen risk). Oerhört god med färsk maltsmak och gräddighet i symbios med nobel humle och alkoholstöd, vilket gör den perfekt att förtära i en maß i handen tillsammans med kanske en schweinbraten, leberkäse eller haxe. Det enda jag kan tänka mig vilja förbättra till nästa gång är 0,5% högre abv.
Hur står sig då min Oktoberfest mot de Oktoberfestöl eller snarare Festbier som Systembolaget behagar tillhandahålla i år? (sidonot: Hallå! Det finns endast sex bryggerier i världen som får göra officiell Oktoberfestöl och det är bara en gång per år under kort tid. Hur svårt kan det vara att köpa in de sex ölen, Systembolaget?). Nu har jag inte fått tag på alla jag skulle önska ännu men av de fyra Festbier jag smakat hittills så är min faktiskt något godare och bättre än samtliga. Men till deras försvar så har inte min paströiserats, tappats på syreläckande flaska, skumpat runt i varm lastbil, mellanlagrats på någon svettig depå, för att slutligen misshandlas av Systembolagets varma och ljusa förvaring. Jag är övertygad om att ickepaströiserad och ickeflaskad variant på plats i München smakar bättre än min men det har jag tyvärr inte kunnat testa. Vid en sida-vid-sida-jämförelse med ölet därifrån årets recept till stor del kommer så är min variant mindre spritig, mindre träig och betydligt mer lättdrucken med mer fräschör och färskare maltsmaker. Originalet smakade dessutom något skalkärvt vilket jag härleder till något överdriven lakning. Absolut ingen äcklig smak i sig, tvärt om, men den tar lätt för sig en hel del och stör ut gräddigheten från ickeoxiderad malt.
För att slippa få tio DMs om var originalreceptet kommer ifrån så börjar det nog på ”P” och slutar kanske på ”er”, men det receptet har jag inte delat med mig av i dess exakta form av diverse anledningar… O’zapft is!
Mycket fin öl du har bryggt och jag håller med om Systembolagets misshandel av öl. En Paulaner på plats smakar himmelskt jämfört med bolagets variant. Men jag håller Augustiner Bräu oktoberfest högre än resterande München bryggeriers varianter.
Tack! Ja Augustiner är för mig topp 3 i världen och Paulaner är en bra bit längre ner på den listan.
Är din festbier uppdrucken än?
Nej jag har två fat kvar och då tycker jag ändå jag försökt ligga i. Det går åt mer öl på sommaren än höst/vinter helt klart.
Njut!
Har med stort intresse följt dina tester med Brewtools och lågsyremetoden. Jag har svårt att tänka mig att man kan komma upp i samma standard som med ett BM. Det jag gillar särskilt med BM är ju även att man kan mäska in med låg temperatur utan att det bränner vid på element. Har själv testat lågsyremetoden i ett annat enklare bryggverk med samma princip som Brewtools och märkte att malningen fick en stor betydelse. Jag var tvungen att mala lite grövre än till BM och fick mäska in vid 60 grader istället. Jag körde med ett löst flytande lock. Jag hade dock slangen löst hängande i hålet. Ovanpå maltbädden hade jag ett filter (det som ska ligga i botten) för att hålla malten på plats.
Brewtools är absolut ett fantastiskt bryggverk, men för lågsyremetoden tror jag att BM är svårslaget. Det är imponerande att du orkar vara så flitig fastän du redan klurat ut hur du ska få fram bästa tänkbara öl med BM och ditt hembygge.
Kalle
Bägge systemen är av väldigt hög kvalité men som du säger är BM bättre ur syresynpunkt och stegmäskning. BT har många fler finesser, mer tillbehör, kan göra mycket starkare öl och har mer effekt.
Ingen av dem är dock väl lämpade för lågsyremetoden jämfört med 2- eller 3-kärls-system. Maltkorgarna är själva boven framförallt.
Det gör jag. Men även av min senaste pils, min dunkel, min doppelbock och min weißbier.
Tyvärr kan man ju inte få allt av det bästa i någon av dem. Håller med om att 2-kärl system är bland det bästa, men att det är så smidigt att köra med BM (är det säkert med BT också). Hur som helst så är det just lågsyremetoden som gjort att mina lageröl numera alltid blir som jag vill ha dem. Tidigare kunde det skilja en del på samma recept och de blev aldrig så rensmakande som nu. Detta gäller även mitt eget 2-kärlsystem som ju givetvis och körs med samma metod.
Min senaste bryggning med malt kravmärkt malt från Brewmaster var en positiv överraskning. Kommer att gå helt över till malt från dem och egenodlad humle.
Kan med stor säkerhet våga påstå att dina tester och redovisningar bidrar rejält till förbättring av resultatet för många hembryggare och säkert också är värdefullt för de som tillverkar utrustning.
Kalle