Brewer Profile: Gustav Lindh
Jag har funderat lite kring provsmakning av hembrygder, framförallt när jag får många öl på en gång, att jag inte får till bryggarens tankar bakom ölen riktigt. Eller att bryggaren hamnar bakom sina öl. Därför har jag beslutat att startat den nya kategorin ”Brewer Profile” (i brist på bättre namn) där jag tänkt samla öl ihop med dess bryggare. Jag tänkte först låta en hembryggare, vars öl jag just nu smakar, vara först ut men i rättvisans namn måste jag väl ändå utsätta mig själv för samma behandling först. Det hela går ut på en rad standardfrågor som för det mesta kommer se likadana ut, allt för att lära känna bryggaren bakom ölen i detta ganska lilla hembryggarland. Har ni någon kompletterande fråga får ni lägga till de i kommentarsfältet så kan de komma att läggas in bland standardfrågorna.
Det kanske känns lite fånigt att intervjua mig själv eftersom ni redan vet det mesta av mina preferenser och min historia men rätt ska va rätt. Nu kör vi premiären av Brewer Profile med Gustav Lindh, dock utan öl:
Berätta vem du är?
Jag är Gustav Lindh född 81, kommer från Linköping med har bott i Norrköping sedan 2001. Jag bor tio minuter utanför city bland öppna fält i en röd villa ihop med min fru Pernilla, min son Victor (2år) och hundarna Diva och Sudden. Jag har en master-examen i KulturSamhälleMediagestaltning (KSM) vid Linköpings universitet men driver mitt egna företag som reklamfotograf (gustavlindh.com).
När började du brygga öl och varför?
Jag började brygga öl sommaren 2012 men gjorde en hel del vin runt 2000 så delar av hantverket kändes bekant. Drömmen att göra eget öl har funnits sedan sent 90-tal då jag fick upp ögonen för veteöl när min bror bodde i södra Tyskland.
Hur ofta brygger du?
Jag önskar jag kunde säga att det blir två gånger i månaden men det är svårt på senare tid att få loss den tiden. Jag är en ganska stor konsument av öl och både vill och behöver fylla på depåerna regelbundet. Eller vafaan; jag älskar öl och kan inte få nog det är sanningen. På två år har jag gjort ca 70 olika öl på ett 50-tal bryggningar vilket divideras till två gånger i månaden men nae, jag skulle vilja brygga ungefär dubbelt så ofta som jag gör nu.
Vad har du för utrustning?
Jag har en Rubbermaid 38l kylväska som jag mäskar och lakar i med satslakningsmetoden och en 50l Patina-kastrull jag kokar i. Jäsningen sker i ett kylskåp med plats för två jäshinkar. Jag maler min malt själv och förkultiverar gärna jästen i min 3l-ekolv på min hembyggda magnetomrörare. Som värmekälla har jag en induktionsplatta från Kjell&Co och doppvärmare på 3.2kw från humlegården. Braumeister är en dröm, framförallt till veteöl men det finns något i hantverket jag verkligen uppskattar och brinner för att förbättra.
Var brygger du någonstans och trivs du där?
Jag har testat nästan alla rum i och utanför huset som går att brygga i. Först köket, sen tvättstugan, altanen, garaget och nu i uthuset/boden som jag precis inrett till en fast bryggeridel så jag slipper plocka fram all utrustning inför bryggning. Enkelhet, snabbhet och säkerhet är vad jag eftersträvar med bryggplatsen. Kan jag ta hand om min son och brygga samtidigt blir livet väldigt mycket enklare och bryggdagen roligare.
Berätta om din bryggmetod?
Som det är nu gör jag 38-40 liter öl varje gång för att fylla två corneliusfat. Blir det några liter extra vid lakning/kokning är det en bonus som går att använda till förkulturer. Jag har efter mycket experimenterande fastnat för satslakning som jag gör i kylväska även om jag gillar enkelheten med BIAB.
Vad är tanken bakom dina öl?
Jag gillar ljusa öl främst. Välhumlade ipor och pale ales, veteöl eller belgiska tripel o saison. Jag uppskattar starka öl men brygger det inte så ofta eftersom jag har mer nytta av 40 liter 5% till vardags. Jag vill gärna att mina öl ska vara rena och tydliga. Typriktighet är inte så viktigt men en pale ale vill jag inte ha grumlig och en ipa ska smaka ordentligt med humle. Är veteölen lite stark men god så kommer jag inte ligga sömnlös… Jag har några ölsorter jag drömmer om att hitta just mitt favoritrecept på och det driver mig framåt. Just nu vill jag har en välhumlad, blank pale ale som kan vara min husale. Veteöl har jag kämpat med att få till en riktigt vass men inte nått fram ännu. Men resan kan vara en del av målet så att säga.
Vilken öl du gjort är du mest stolt över och varför just den?
På absoluta förstaplatsen kommer Valentin Cervisia som jag utvecklat ihop med min barndomsvän Emanuel. Det är ett Champagneöl på 10% där ingen hänsyn till ölstilar eller öl överhuvudtaget tagits. Den är inte ens jäst med öljäst. På andraplats kommer min Lindhs Pale Ale version 3 även om den blev lite för mörk och för besk. Den hade ändå en riktigt underbar humleprofil så man kunde tro den var torrhumlad, det var den inte. Jag håller fortfarande på att få till samma goda smak utan den kraftiga beskan men inte lyckats ännu.
Vilken är din kommersiella favoritöl och vad gillar du med det?
Jag är en riktigt sucker för Omnipollo. De flesta av Henok och Karls öl tilltalar mig extremt mycket även om jag tycker de börjat ha i för mycket frukt&grönt i ölen på sistone. Nebuchadnezzar, Moebius och Fatamorgana är grymma öl. Men varje öl har sitt tillfälle. En varm sommardag kan en Saison, Kölsch eller veteöl sitta sådär extra fint. Jag kan även uppskatta en lättöl till en dagens även om det absolut inte är någon favorit.
Vad vill du förbättra med din bryggmetod?
Jag är fortfarande inte nöjd med min separering av humle och kalldruv efter koket. Jag vill ha en idiotsäker metod som fungerar varje gång. Jag måste inte nödvändigtvis få bort all humle och alla proteiner men jag ogillar saftsilar och annat som måste desinficeras före flameout. Annars är jag ganska nöjd; effektiviteten är stabil, lakningen går bra, jäsningen är under kontroll. Jag skulle vilja ha en något större kastrull eftersom jag ligger väldigt nära kanten vid uppkok. Eller en braumeister även om det är lite fusk. Är man småbarnsförälder så är man…
Har du några tips eller trix till andra bryggare?
Gör dina egna experiment. Hur mycket du än läser på nätet om att en viss jäst är bättre än en annan eller att man måste koka i 90 minuter så gör du klokt i att testa själv. Det finns så många variabler som spelar in och kanske framförallt så är många smakberoende, dvs beroende på just din smak. Du kanske gillar extremt ren jäst i din veteöl eller föredrar engelska estrar i din IPA, kör på det och skit i vad typdefinitionerna säger. Försök låsa in din effektivitet men stirra dig inte blind på siffrorna, visst kan man bli imponerad av de som får 87% effektivitet men jag bli mer imponerad av de som kan förutsäga sitt OG varje gång. Tips i övrigt? Fortsätt läsa min blogg så återkommer jag med allt jag vet!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Lindhs Pale Ale (v7), Nya bryggeriet
Jag har sedan en längre tid önskat mig en plats där min bryggutrustning kan få stå framme utan att behöva lägga 20 minuter varje bryggning på att rigga iordning allt. Lösningen var enklare än jag trodde och en varm sömnlös natt kom jag på att boden/uthuset där jag har min jäskyl och mina fat faktiskt går att stuva om lite så en del kartonger får bo någon annanstans. Jag gjorde skissen nedan och sedan var det bara att sätta igång och flytta skräp. Boden/uthuset är en del av garaget men som har egen ingång och är isolerad och musfri vilket är skönt på hösten. Den är inte iordninggjord något i övrigt så väggarna har bara råa gipsskivor så för att skydda dom satte jag fast lite plast jag hade över med en nitpistol.
Först, mina teckningskunskaper är väldigt undermåliga så skit i dom. Skalan på teckningen är ju helt off med verkligheten fast åt rätt håll så jag fick plats med en förvaringslåda med avlastningsyta utöver MLTn och Kastrullen. För att slippa kondensproblem i det ganska lilla rummet tänkte jag ta upp ett hål i väggen och köpa en ventilationsfläkt men först ville jag provbrygga en gång för att se om rummet var lämpligt i övrigt. Som ni märker längre ner så bytte jag plats på mäsktunnan och kastrullen för att kastrullen då hamnar nästan under ett fönster som jag kan leda ut kondens genom, iallafall på vår/sommar/höst. Jag tänkte att det vore bra att ha kastrullen i mitten så det är så mycket plast som möjlig runt omkring den men det är ju MLTn man skvätter mest med…
Ner till höger ser ni ett säkringsskåp som har bra med kräm in i sig. Får jag tag i en billig elektriker så är min förhoppning att kunna få en 16A och en 10A inkopplat till doppvärmen respektive induktionsplattan. Till vidare får jag dra en sladd utomhus in till tvättstugan där jag nyligen installerade 16A. I övrigt är elinstallationen här ytterst tveksam. Det har stått en hydrofor där det vita köksskåpet (ja det är IKEAs köksskåp och ska vara stående egentligen) så denna lösning har inte varit möjlig så länge men när vi drog in nya vattnet i huset…
Nu över till dagens bryggning. Jag börjar närma mig något med min Pale Ale men det är nog några bryggningar till innan den sitter. Som titeln på inlägget lyder så blev det ingen mer jästutvärdering. Jag kan inte säga att jag är helt färdig och hittat rätt men jag är tillräckligt nära för att ta en paus. Den största förändringen mot förra bryggningen är humlebyten, CTZ/Mosaic byts mot CTZ/Amarillo/Simcoe/Galaxy. Jag vill ha en lite komplexare humlesmak med Simcoe-talligheten som väger upp fruktigheten från Amarillon. Mosaicen har en tuttifruttighet jag inte kommit överens med ännu, och jag som köpte ett halvt kilo… Maltmässigt dubblade jag Cara-Pilsen för att få lite mer kropp och CaraAmber fick komma tillbaka fast endast i 2%. På bilden ovan ser ni inmäskningstemp i MLTn, dvs inte vad temperaturen var i kastrullen. Det kan skifta ganska mycket efter en vattenflytt, inte allt för sällan 5-6 grader. Beersmith rekommenderade runt 72c men jag ligger gärna i överkant och justerar med kallvatten för att hamna rätt, så även denna gång. Jag hade siktat på 65.5c men jag råkade tappa en halv grad så det fick bli 65c i en dryg timme.
En överbliven silikonslangstump visade sig vara bra för att leda varmt vatten och vört från kastrullen. 20-25cm räckte gott och kommer bli standard framöver (se nästa bild).
Receptet
Bryggd 140801
På fat
OG: 1.049
FG:
ABV: 5.3%?
IBU: ~30?
39 liter i hink
5g CTZ@60
40g CTZ@15
40g Amarillo@15
80g Simcoe@0
40g Galaxy@0
40g Amarillo@0
WLP090 slurry. Jäses i 18c
Vorlauf ner i min 4l-kanna.
Lakhastigheten dokumenteras som vanligt. Fick en stuck sparge i sista vändan men då körde jag på betydligt högre hastighet eftersom övriga vörten nästan börjat koka.
Utmäskning. Detta är temperaturen i maltbädden och inte på lakvattnet. Jag har läst många motstridiga uppgifter om detta men jag tror såhär: värmer man hela mäsken till utmäskning så lakar man med 75-76c vatten, har man en 65-gradig mäsk så kan man satslaka med varmare vatten sålänge bädden inte överstiger 76c. Flödeslakar man kanske detta inte stämmer, där får ni experimentera själva.
Jag gillar att kunna laka rätt ner i kastrullen och i den bästa av världar skulle jag ha en tre-kärls-setup. Ekonomi och utrymme begränsar mig just nu men vi får se i framtiden. Det här fungerar också även om det kanske krävs en låg stege (vilket jag iof har) för att vara smidigt.
Som vanligt testat jag olika sätt att få bort humlen efter kok, en evig följetång… Denna bryggning satt hopstoppern i kastrullen men sist fick jag en hel del humle som passerade utan filtrering från den så jag tog en sil emellan, det gick väl hyffsat i början…
Väldigt klar och fin vört som kommer ur kastrullen såhär 15l in i avtappningen. Tyvärr satte hopstoppern igen sig men de första 20 litrarna blev väldigt fina. Sen fick jag skrapa på hopstoppern för att få igång den igen inan jag jag upp och hällde resten genom silen.
Här är hink nummer två som fick 19l rätt genom silen utan att gå via hopstoppern.
Här ser ni hopstoppern efter att jag skrapat på den. Funktionen är det absolut inget fel på men ska jag få det att fungera helt ut måste jag nog köra med lägre hastighet. Jag är inte överdrivet förtjust i att ha hopstoppern i kastrullen under kylningen dock eftersom den lyfter upp kylspiralen delvis över ytan.
Fint coldbreak fick jag till.
Provsmakning
Denna version av min pale ale fick samma behandling när det kommer till jäst och jäsning, skillnaden var att ena hinken fick 40 torrhumle (2g/l). Den har haft en dramatisk utveckling de veckor den varit på fat vilket gjort det svårt att avgöra när det var dags att göra en komparativ provsmakning. Eftersom jag redan bryggt version 8 så får det vara tid för provsmakning nu helt enkelt.
Provsmakning
Industriblank, gyllengul öl med högt fint skum som lämnar mycket rester på glaset. Bra kolsyrehalt med små bubblor i skummet. Doften är tallig citrus (simcoe) med viss maltsötma. En ren tropisk fruktighet med svagt inslag av vingummi och zoo-godis. Inga jästtoner men små rester av diacetyl. Smaken är humlebesk med lätt basilika, julgran och citronskal. Oerhört ren och frisk med hög hinkabilitet trots något hög beska.
Den torrhumlade och icke torrhumlade är lika blanka, förutom när den ena är 8c och den andra är 20c som på bilden här. Då bildas så mycket kondens på det kalla glaset att det ser disigt ut. Med andra ord, en torrhumlad öl behöver absolut inte vara disig utan det är endast vid stora mängder.
Omdöme
En mycket bra öl med utseende som en filtrerad stor stark. Den är inte bäst av mina pale men jag lär mig något varje gång fortfarande. Mängden simcoe dominerade första två veckorna så pass mycket att jag ville halvera mängden. Den torrhumlade varianten har helt klart en tydligare humlighet i doften och ett uns mer i smaken. Dessa skillnader har dock minskat med tiden. Jag kommer torrhumla denna öl i recepten framöver om tid finns, det blir en viss skillnad men inte natt och dag. Det ger en komplexare upplevelse bara, som ett extra skal på löken.
Jag inser att en del av sötman i doften kommer från diacetyl och det är något jag måste åtgärda. Min smaktröskel för diacetyl sänks ständigt och jag funderar på att ge WLP090 en utmanare kommande bryggning.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Smaka Mera
Tim och Carl är två studenter och hembryggare som förutom att brinna för bra öl gjort en hemsida och webbshop för utvalda ölglas. Smaka Mera heter sidan och förutom de bästa glasen finns mycket välgjorda kunskapssidor med ölrelaterad information som t.ex. enormt humlelexikon eller hur man provsmakar öl. Tanken är att framöver utöka utbudet med andra spännande produkter jag inte får tala högt om ännu! Tim och Carl kontaktade mig och undrade om jag ville prova några av deras glas vilket jag alltid gärna vill. Dock hade jag ju redan de flesta i deras fina urval men ett glas hade jag inte sett innan, deras Lager/Wheat-glas. Det fick sig en teståkning:
Glasen kommer förpackade i sköna papprör på ett mycket stilfullt sätt med snygg design precis som på derad hemsida.
Med följer även en liten folder med lite info om glasen.
I glaset är en amerikansk veteöl vilket passar perfekt då skumkronan verkligen får komma till sin rätt. Jag är väldigt förtjust i detta glas både till veteöl och till pilsner. Det är bra tyngd men inte för tjocka kanter. Den raka formen framhäver skumkronan, eller kanske förstärker uppkomsten av den, även om den större storleken inte framhäver ölets blankhet och ljusa färg som ett Kölschglas eller premium pils-glas gör. Halsen är något kort för mina stora händer men ändå härlig att hålla i för att slippa värma ölet vilket jag ogillar med en rad glas på marknaden. Vissa glas håller man i hela tiden när man dricker, andra står på bordet. Glaset är lättdiskat vilket gör att jag använder det ofta. Ett av mina absoluta favoritglas. Pris mellan 139-99kr beroende på hur många man köper.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Gotlands Bryggeri
Ni som följt bloggen från början eller orkat läsa igenom hela till slutet kanske tycker att bilden ovan känns bekant. Det är nästan på pricken två år sedan jag stod utanför Gotlands Bryggeri och tittade in genom de stora glasfönstren. I år var jag på släktträff på Gotland samtidigt som Ölets Dag firades med öppet hus på Gotlands Bryggeri i Visby och då gick det inte hålla mig borta. Någon rundvandring var det inte direkt tal om utan man fick komma rakt in i produktionen där det precis bryggts en Black IPA som whirpoolades och kördes via värmeväxlare till jästanken. Jag fick tillfälle att verkligen ta pulsen på bryggarna och ställa mängder med frågor. Jag skrev ner några intressanta fakta:
- Ingen vattenjustering görs förutom mjölksyra. Det exceptionellt Kalciumrika vattnet på Gotland får duga åt både mörka, ljusa och välhumlade öl. Faktum är att Wisby Pils, som bryggs i Grängesberg av utrymmesskäl, får motsvarande Gotlands Kalciumnivå för att likna den Pils som bryggdes i Visby tidigare.
- 200kg malt kräver ca 3-4 dl mjölksyra.
- All bryggning sker med hjälp av Excel. Dom ska snart automatisera bryggverket lite och uppgradera till DOS. Vilken version av DOS är oklart.
- Koktid är alltid 90min. Tidigare kördes 105min men efter en rejäl rengöring gick det minska 15 minuter.
- Evaporationrate 4%. Det här får mig verkligen att höja blicken. Det som rekommenderas för hembryggare är 10-15% för att driva ut oönskade ämnen som SMM/DMS. Dock sker ett kraftigt kok men lock/huva på bryggverket gör att avdunstningen blir klart lägre.
- En bryggning där allt går som den ska tar en hel arbetsdag 7-16. Det är inget enkelt jobb att brygga öl småskaligt direkt. Strular något med bryggningen kan dagen lätt dra ut på tiden och dagarna blir betydligt längre. Allt som går att göra för att snabba på dagen görs såklart, värmeväxlarvatten åker tillbaka till kokaren och håller ca 50c dagen efter t.ex.
- Två jästsorter som husjäster. Lagerstammen mindes inte bryggaren vad den hette konstigt nog men ale-stammen de kör med är Scottish Ale från Wyeast
Det vackra Tyska bryggverket som är byggt i rostfritt stål men klätt i koppar för utseendets skull. Det består av två stora pannor som fungerar på följande vis: Den högra är mäsk- och kokpanna. Den vänstra är silkar översta halvan och sedan en skiljevägg, under är whirlpoolen. Vattenvärmning sker i kokaren till mäskning, en del av vätskan flyttas till whirlpool innan inmäskning. Mäska in med armar, malten kommer uppifrån. Mäska 60-90 min. Flytta mäsken till silkar ovanför whirlpool med hjälp av pump. Flytta whirlpoolvattnet till kokaren och värm något. Laka från kokare över silkar ner till whirlpool. Flytta vört från whirlpoolkaret till kokaren och koka 90min. Flytta till whirlpoolkar för whirlpool. Flytta till jäskärl via en plattvärmeväxlare. Plattvärmeväxlarens varma vatten fyller på kokaren inför nästa kok. Vattnet håller ca 60c men räcker inte helt till ny batch utan måste fylla på med lite mer.
Gamla analoga termometrar gäller och kompletteras inte med något mer avancerat.
Bryggeriet ägs och sköts av Spendrups, framförallt Johan Spendrup som har detta som ett sidoprojekt.
Jag blir lite ledsen när jag ser en sån här pjäs stå och skräpa i ett hörn. Den används inte för testbatcher för det görs på ett 100-literssystem på annan ort.
En titt in i whirlpoolen. Detta är waste och kommer spolas ut i avloppet.
CIP står för Clean In Place och finns inbyggt i bryggverket. Det behöver dock kompletteras med lite slangar manuellt för att spola ut det sista.
Den massiva plattvärmeväxlaren. Den flyttar man inte på i onödan…
Manuell rengöring av whirlpool.
Flaskningslinjen som de kör 1-2 ggr i veckan. Ölet har då lagrats utan kolsyra och kolsyresätts in-line precis före flaskning.
Rengöring av filter.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 6, Historiska IPAn
Historisk IPA, 8.1%
Bärnstensfärgad öl med kraftigt dis. Smutsvitt skum med bubblor modell större. Lämnar en del rester på glaset när skumkronan sjunkit.
Doften är först lite humle av engelsk typ, sedan mandel och lite russin. En intressant syrlighet avslutar doftupplevelsen ihop med en uns alkohol.
Smaken är fruktig och lite gräsig. Grapefruktskal samsas med lite vetemjöl. Kraftfull beska men inte övermäktig. Lite vanilj likt en stout i eftersmaken ihop med lite alkoholbrännande känsla i kinden.
Omdöme
Detta är en spännande ipa på gräns till dubbelipa där Henrik försökt göra en gammeldags ipa utan att vänta ett år. För att snabba på processen har han tillsatt en viss mängd old ale och även ekchips för att efterlikna en båtfärd i ektunna till indien. Jag gillar beskan och rivet från engelsk humle, den låga västkustigheten är uppfriskande. Det jag gillar mindre är vaniljen från eken som får mig att tänka stout och den lilla vetemjölstonen. En spännande öl det får att prata mycket kring. Jag hoppas Henrik kör några iterationer och delar med sig av resultatet, vore kul att testa samma öl som gått vid sidan av ”snabbapåprocessen” och fått lagrats.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 5, Trippelduellen
Trippelduellen, 9.4% unibrone
Gyllengul, blank med endast ett lätt dis. Mycket lågt skum som inte lämnar några rester. Vacker, härlig färg.
Doften är söt med tydliga alkoholinslag som bär humlen. Lite Pommac i slutet.
Smaken är kraftfull med maltsötma, alkohol och russin. Den kraftiga beskan ihop med alkoholen och helhetsupplevelsen är som en tombola i munnen.
Omdöme
En riktigt fin trippel med hög potens. Lite mörkare än vad bryggprotokollet säger och koriandern som nämns märker jag inte av. Sen är ju trippel en stil jag verkligen är svag för, men denna var lite extra bra då beskan balanserar sötman jag annars har lite svårt för. Mums.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Sessionöl med PartiGyle
I samband med förra bryggningen av Saison och Ale testade jag att köra parti gyle, dvs att man satslakar men inte blandar de olika satserna. För att vara första gången ihop med att jag hade tidspress under bryggningen räknade jag inte ut vad den sista satsen skulle bli utan bara körde på. Jag planerade heller inte för den sista dosen vatten ihop med de andra två utan de fick styra helt och låta resten bli en sessionöl (folköl på svenska). Jag har fått lite mycket vört i jäshinkarna de senaste bryggningarna så överskottet från första bryggningen fick åka med ett varv till istället för bittergiva plus såklart öka OGt något. Med en extra kastrull hade denna bryggning gått som en dans, nu blev det en väldigt lång bryggdag där orken inte höll hela vägen till slutet. Tanken med själva ölen var att göra något svagare att släcka törsten med. Vi får se hur smaken blir med en så pass lakad vört…
Vörten i väntan på att den tidigare batchen ska kyla. Doppvärmaren är inte igång!
Receptet
Bryggd 140710
På fat
BG: 1.020
OG: 1.020 (utspätt med kokt vatten)
FG: 1.005
ABV: 3.1%
IBU: ~40? Går inte räkna ut.
18 liter i hink
10g EKG@FWH
10g EKG@HOPSTAND
Mangrove Westcoast torrjäst topcroppad.
Jäses i 18c några dagar, sedan 22c några dagar till…
140714 – Provsmakar och beskan är upp till molnen. Tillsätter sockerlag på 400g vilket ger en abv på 3.1%.
140715 – Mäter utan att skaka bort kolsyra. 1.006. Lite sötare än igår så säkert inte utjäst riktigt ännu.
Provsmakning
Ljust halmgul med medelhögt skum. Skummet lämnar tunna fina rester längs glaset och bubblorna är medelstora. Ölet är kristallklart eller blankt som vatten, trots vetemalten. Doften är nobelhumlig, frisk och fräsch. Den är även lite örtig med en svag bakgrundsnyans av smör (diacetyl).
Smaken är frisk, sommrig och besk. Tydliga italienska örter som oregano och timjan återfinns tillsammans med en liten gräsighet. Lätt kropp med väldigt hög hinkabilitet. Viss syrlig eftersmak. Hög beska för den låga alkoholhalten. Trevlig munkänsla.
Omdöme
Väldigt lättdrucken thirstquencher som tampades med en hel del diacetylproblem när den var omogen vilket jag helt och hållet tillskriver jästen. Detta är andra gången jag upplever diacetyl som besvärade in någon av mina öl och bägge gångerna har det varit med samma jäst, Mangrove West Coast M44 som jag aldrig kommer använda igen. Det går säkert göra en bra öl med den (extremt blank om inte annat) men den passar uppenbarligen och beviserligen inte mina bryggmetoder. Om någon annan lyckats bättre med denna jäst får ni gärna höra av er. Nu tillbaka till follen; En trevlig och bra folköl på 3.1% jag gärna dricker mycket av nu när det är 32c i skuggan. Beskan skär igenom den väldigt sparsamma restsötman och släcker törsten fint. Intressant att det ändå blev en så pass bra med ”överlakad malt och återkokad humle”. Jag får helt enkelt erkänna att parti gyle är roligt och lämpar sig bra för rensmakande och enkla öl. Den låga alkoholhalten är även den intressant att jobba mer med. Bryggningen och receptet.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 4, BelgoStout
Belgostout, 5.2%
Mörkt brun med ljusbrunt högt skum som lämnar mycket rester.
Doften är kraftfullt chokladig med lakritspulver och lite ek. En ton av gummislang finns i bakgrunden.
Smaken är frisk och syrlig, några inslag av jäsning men framförallt stora mängder malt åt det rostade slaget med lite rökiga inslag. Visst inslag av kakao och vanilj i eftersmaken men verkligen lågt. Låg beska, ingen humlesmak.
Bra med kolsyra och förvånansvärt lättdrucken eftersom doften lutade åt imperial stout.
Omdöme
En bra stout som har det man förväntar sig men med en liten jästouch vilket var planen när man läser receptet. Den har nämligen fått jäsa extra varmt för att få lite belgokaraktär vilket Henrik lyckats bra med. En schyst öl som jag tror någon som är mer lagd åt det mörka ölhållet hade kunnat recensera bättre.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 3, Liquid Gold
Liquid Gold, 6,4%
Gyllengul, blank öl med lågt skum vilket främst beror på att den snabbtappades på flaska. Vitt skum som lämnar få rester på kanterna. Vacker färg! Doften är kraftigt frukttropisk med mango, ananas och papaya. Lite pezgodis avrundar. Smaken är även den full med frukt men lite mer åt citruszest. Bra stöd från malten gör den väldigt välbalanserad. Kraftig kolsyra balanserar den kraftfulla men härligt runda beskan. Eftersmaken är något bitter med stora inslag av tall och kåda. Den lämnar en kladdig känsla på tungan av humleoljor.
Omdöme
En riktigt vass pale ale (eller IPA) som verkligen visar vart skåpet ska stå och framförallt så tilltalar den mina smaklökar väldigt mycket. Receptet är en smash (single malt, single hop) på Vienna och SImcoe vilket såklart förklarar talligheten. Torrhumlad i två steg vilket också ger de härliga oljorna. Inget större dis från torrhumlingarna, guldstjärna. Bryggloggen förtäljer att utbytet gjort den för stark och att det närmar sig en IPA istället. Inte mig emot, men jag borde kanske tagit mitt IPA-glas till testet. En av de godare ölen jag druckit på länge. Full poäng!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Saison och ale (American Wheat)
På SM var det två öl som stack ut lite extra i mitt tycke. Inte för att de var annorlunda (svamp) utan för att de var väldigt välgjorda och goda. En av dom var Mats Cederholm och Kalle Hårdings (Foodhead & KA) Chenille Jenny Saison. Så när jag blev sugen på att brygga min första Saison frågade jag snällt om receptet som de så generöst delade med sig av. Tyvärr kunde jag inte få tag på samma jäst (WLP3711) trots veckor av väntan så det fick bli diverse småjusteringar i receptet (WLP566). Maltnotan förblev identisk fast med 12% mindre pga min högre brygghuseffektivitet. Pacific Jade byttes mot CTZ och ökades lite. Simcoe avrundades ner en aning och så skippade jag enbären. Eftersom detta är min första Saison och den kanske inte blir som jag tänkt mig så fick det bli endast ett fat. Den andra jäshinken fick en 2l förkultur på WLP090 som jag odlat i två steg, den blir med andra ord någon sorts ale med vete. Vattenmässigt fick denna samma dos salter som min senaste Pale ale (som blev väldigt bra), detta trots att jag fått en ny vattenrapport som visar att jag numera har lite mer kalcium och sulfat i kranen än jag haft tidigare (eller tidigare trott, ja ni fattar).
Premiär för aromatisk malt. Den smakade väldigt intressant och gott, som en biskvi.
Jag har justerat upp malningsgraden till 1mm igen från förra gångens 0.9mm. En liten skillnad kan tyckas men där har jag hittat mitt max för att få en smidig lakning kontra bra effektivitet.
Receptet
Bryggd 140710
På fat
OG: 1.052
BG: 1.029 (Ny kolumn i mina recept. Avser boil gravity eller pre-boil gravity som Beersmith kallar det. Dvs den sockerhalt som vörten har före kok.)
FG: (lågt förhoppningsvis!)
ABV: 6.5%?
IBU: ~30
Batchsize: 40 liter i hink, 38 liter i två fat
0.8kg Vetemalt
0.3kg Aromatic
1.28kg Socker (efter primärjäsningen)Mäskad @ 64.7c 1h
30g EKG@50m
50g CTZ@10m
50g Simcoe@hopstand 20m
0.5l förkultur (skakad) på Belgian Saison II WLP566 (Saison Dupont), 2l förkultur (magnetomrörd) på WLP090.
Jäses i 20c i två dygn, sen får Saisonen jäsa fritt i 22c rumstemp, WLP090 får 18c i två dagar och sedan 22c för att jäsa ut.
Nytt för dagen är träanordningen ni ser under kastrullen. För att avlasta min induktionsplatta som har en maxbelastning på 5kg enligt manualen (jag har kört 60kg som mest) har jag satt två distanser av träplankor som jag fäst på en träskiva. Under hällen har jag satt möbeltassar vilket gör att plattan alltid har kontakt med kastrullen oavsett mängd vätska men när det blir mer än några kilo så avlastar träet på sidorna hällen. Fläkten på hällen skjuter luften bakåt där det är fritt så det är ingen risk för överhettning. Ytterligare en fördel är att allt blev mycket mer stabilt än tidigare.
Vetemalten visar sitt rätta jag. Som ett klibbigt lim på toppen av en färdiglakad maltbädd.
Jag drar kranen på jäshinken upp-och-ner när hinken inte är desinficerad. Just denna använder jag som slaskhink för sånt som ska kokas senare men även för att mala malt ner i.
Närbild på min trogna doppvärmare som är vad som håller koket rullande. Jag använder induktionsplattan till uppvärmning av både vatten och vört men doppvärmaren är lagom till en bra rullande kok. Ett plus i kanten att det blir helt tyst när jag brygger till skillnad från fläkten på induktionsplattan. Liten men go detalj…
Jag har inte handlat från Humlegården ännu så det är fortfarande silikonslang på kylaren. Den fungerar men känns som den ska sprängas av trycket på invattnet. Orkar inte betala frakt bara för att köpa en meter slang så detta får gå ett tag till.
Brygglogg
Mäskar på 64.7c i 1h med 23l (3.8)
47l@1032 kokas.
Sätter undan 14l extra till partigyle på 15l@1020.
94% mash eff med total sockerutvinning 62l@1029.
20 min hopstand. Kyler till 20c.
37l i två hinkar, resten sparas till folkölen. Hela förkulturerna hänger med då jag inte hunnit krascha dom.
Ca 77% brygghus utan partigyle, ca 87% inkl allt.
Bägge sätts på jäsning jäser på 19.7-20c.
Jag hade satt in min diptube i kastrullen för att göra en whirlpool men jag hade ont om tid så det fick bli en kokad biab-påse istället. Dock körde jag med slang eftersom bakteriesäsongen är i full gång. Med lite mindre humle i koket så fungerade denna humleavskiljning riktigt bra för en gångs skull.
Uppdatering
140713 – Tillsätter sockerlag på 2dl vatten vardera med 680g till saisionen och 415g (sockret tog slut) till alen som istället för 6.5% landar på 5.8% abv.
Provsmakning av Saison
En disig, absolut inte grumlig, halmgul kreation med enorm offwhite skumkrona.
En kraftigt fruktig doft som drar åt clementinhållet inleder ihop med halm, hö och stall i välavvägda mängder. Jag skickas iväg till en svettig skördedag på fältet. Måttliga inslag av peppar i bakgrunden.
Smaken är ganska intensiv med kraftiga klassiska ”valloner”. Örtig åker, pepprig citrus, syrlig gräsighet och framförallt mycket clementinskal. Eftersmaken har markerad beska men svag hint av alkoholvärme.
Omdöme
Den här ölen hade jag stora förväntningar på eftersom jag visste att ursprungsreceptet gav en mycket fin öl. Tyvärr fick jag ju inte tag på korrekt jäststam så helt rättvis blir inte jämförelsen. Det här blev ändå en somrig och smaskig Saison som passar perfekt i värmen även om jag inte blir blåst av stolen. Lite svavlig första veckan vilket sen försvann. Jäsningen fick ske fritt i över normal rumstemp eftersom kylen var upptagen med andra öl, något som kan ha stressat jästen lite tror jag. Slutligen hade jag inte haft något emot mer funk och något lägre pepprighet men humlighet, restsötma och färg sitter som en hockeyfrilla Tyskland 92. Väl godkänd. Bryggningen och receptet finns här.
Provsmakning av American Wheat
Det här är samma vört som i min Saison men denna ligger istället på en något lägre alkoholhalt (5.8% mot 6.5%). Här är länken till bryggningen med recept.
En halmgul rackare med högt vitt skum (den på bilden har mellanlandat varm i flaska på grund av kylskåpsbrist, vilket leder till minskad kolsyra/skum). Kraftigt vetedis men något mer blank än en hefeweizen. Fin färg!
Doften är citronkaramellig, lite som CitronTulo för er som minns. Lite nobelgräshumle går att ana i bakgrunden. Väldigt ren doft utan några felsmaker eller jäst. Långt bak i bakgrunden känner jag en liten rökighet, en nyans som tog många sniff att hitta.
Smaken är även den citrusbetonad och väldigt behaglig. En viss sötma finns där även om ölen är välutjäst. Lite godistoner som begränsas av beskan. Eftersmaken är besk och återigen lite Tulo.
Omdöme
En väldigt krispig sommaröl med härliga citrustoner som är fantastiskt olik Saisonen som ju kommer från samma kok, tänk vad en jäststam kan ställa till med. En öl med hög hinkabilitet med ett väldigt svagt rensmakande jästbidrag jag uppskattar, det är ingen jästsmak direkt utan en ren något metallisk smak i brist på andra ord. Om us05 är lite plastig och jolmig är denna mer plåtburk med nyslipat björkträ. Här snackar vi om extremt svaga smaknyanser som tagit mig många liter öl att lära känna och inget som i stort påverkar smakbilden. Sammanfattningsvis en väldigt bra öl jag förmodligen inte kommer brygga igen på samma sätt. Jag gjorde den mest för att jag inte vågade göra 40 liter Saison på ett bräde, men citrustonerna är underbara…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Senaste kommentarer