Bryggning av 36 liter Hefeweizen
I min utvärdering av olika veteölsjäststammar var tanken att jag skulle ha Weihenstephaners 3068 som referens eftersom det är den jag bryggde de första 6 veteölen med och det är den jag kan. Så blev det inte senaste bryggningen och när jag läste på om den andra flytande jästen jag hade kvar i kylen som behövdes användas snarast (Wyeast WLP300) så förstår jag att det är samma jäststamm av en annan tillverkare. Så denna utvärdering blir mellan vial (liten plasttub) och smackpack (plastpåse med liten ampull jästnäring som man slår sönder en halvdag före pitch).
Såhär kan en hefeweizen se ut i närbild. Just denna är från min förra veteölsbryggning.
Renoverade hink-i-hinken
Jag var egentligen inte jättesugen på att brygga veteöl men lagret är nästan slut och det är en bra, svårlakad ölsort att utvärdera mitt lakkärl/hink-i-hink. Jag har haft lite strul med lakningen på sistone och jag är ganska övertygad om att det var falskbottnen, dvs mina borrade hål i den inre hinken, som var för få/för små/fulla med borrrester. Jag har lagt många timmar på att borra upp alla hål till 3 mm, borra ca 100 nya hål samt ta bort alla borrester som sätter igen hålen med en skalpell. Och eftersom jag lagt så mycket energi på hinken så ville jag passa på att äntligen få till så utloppet sker från mitten av hinken och inte från sidan för att få bättre flödesdynamik i maltbädden. Jag har tidigare kapat en silikonslangstump men inte kommit på någon bra lösning att fästa den i baksidan av humlegårdens klassiska svarta tappkran. Efter lite man-cave rensning hittade jag vit plastbit som jag tror kommer från en Rusta-Swimmingpool. Den passade perfekt men vid närmare eftertanken så vågade jag inte använda den så jag inte vet vad det är för plast. In i grottan igen, kommer ut med hatten till min första hävert, den jag köpte innan jag visste om att pumphävertar fanns, ni vet den där gamla röda man suger på för att få igång. Hatten till den häverten passar bra bakom kranen och efter att ha borrat upp en hål och skurit bort några plastbitar inuti så sitter den perfekt. Men jag är inte färdig där! Jag har skaffat mig ett grill-aluminium-uppläggningsfat som jag gjort några hål i. Det ska ligga ovanpå lakbädden så man kan hälla vatten på utan att röra upp eller störa bädden. Det tillsammans med min tidigare extraisolering så ska det väl va själva faan om inte lakningen ska gå bättre.
En lyckad inmäskning
Idag bryggdes det alltså veteöl. PGA kraftig åska så vågade jag inte dra igång datorn (vi bor på landet), så utan Beersmith så blev det bara en 50/50 malt lösning med pale och vetemalt. Jag brukar köra pilsnermalt till veteöl men den håller på att ta slut. Uppvärmning av mäskvatten skedde till 20c över önskad temp för att inte landa lågt som jag gjort senaste 5 gångerna och det hjälpte. Hamnade på 5c över planerat som var lätt att justera med kallvatten. Den stora frågan är bara hur jag kunde hamna så rätt i temp mina första 10 bryggningar. Beginners luck kanske. Någon regelrätt utmäskning blev det inte denna gång men till nästa är planen att koka upp lakvattnet till 100c, köra utmäskning/mashout tills bädden håller 75 och sedan spä ut det kokande vattnet till 78-80c. Min effektivitet landade på 75% vilket jag tycker är lite lågt för hink-i-hink när man ger sig den på att göra allt rätt men det kan ha berott på avsaknaden av utmäskning. Missförstå mig rätt, eftersom jag precis skrivit på en del forum att jag inte jaga efektivitet, och det gör jag väl inte egentligen utan det jag vill ha framförallt är repeterbarhet så jag kan förutspå maltmängden i recepten. 75% sägs även vara optimalt för god smak medan allt över 80% ger lite tunnare maltsmak men god ekonomi, något som blir viktigt först när man kokar kommersiellt och stor batcher (200 liter och uppåt). Skillnaden ekonomiskt för mig mellan 70% till 80% effektivitet är max en tia så det är inget att förlora sömn över direkt.
Lakningen gick som en dans
Mäskningen gick som sagt perfekt men av någon anledning så tappar jag 1c under loppet av en timme, trots dubbel isolering. Det måste ha med locket att göra. Tidigare hade jag en kudde ovanpå tunnan så det ska vi testa igen nästa gång. Efter mäsktimmen så recirkulerade jag 2 liter vilket visade sig vara lite för lite då jag fick lite skal med i kastrullen, nästa gång kör jag dubbla mängden vilket inte är några problem nu när lakkärlet fungerar som det ska (tidigare hade jag fått igensatt lakning vid 4-5 liters recirkulering). Jag fyllde på vatten ovan på aluminiumformen så det stod dryga 2cm ovanför bädden och jag hade samma flöde på kranen ända tills mina 42 liter vört var uppsamlade. Äntligen en klockren lakning.
Junk från Ebay
Jag har fått min inplastade temperatursladd till termometern (k-givaren) som jag beställde från kina och den skulle såklart invigas. Först så kalibrerade jag den gamla sonden och den nya på varsin kanal (min termometer har två uttag) i kokande vatten så bägge visade 100.0. Tyvärr halvvägs in i bryggdagen så inser jag att den inplastade sonden inte går att lita på då det rimligtvis inte kunde skilja så mycket i mäsktemperatur under en kvart. Mycket riktigt, när jag mätte med originalsonden så förstod jag att den inplastade inte stämde. Jag får labba lite till och se om den går att få tillförlitlig men jag är inte optimistisk vilket är synd då jag tror att de inplastade skulle hålla längre än de flätade varianterna.
Koket
Vörtkoket gick bra även om det inte var så våldsamt bubblande som jag är van vid med mindre batcher, något jag avhjälpte med min stora doppvärmare som vid 100c utlöser proppen i proppskåpet. Irriterande men något att förbättra när jag ändå ska ha hit en elektriker. Kylningen efter ca 75 minuters kok gick sisådär eftersom det är så varmt ute. Kallvattentemperaturen är runt 15c så att gå från 100c till 20c i kastrullen tog nog 40 minuter men de kritiska 100-60c gick ganska snabbt. Efter en whirlpool som såg fin ut skulle det blivande ölet ner i två jäshinkar men en humlekotte satte igen kranen på kastrullen efter en halvliter, hur kunde jag glömma det? Det fick bli dekantering av 42 liter ner genom saftsil istället. Det är rätt tungt kan jag lova, men det gick. Eftersom det är ca 25c i huset såhär års så är jäshinkarna ute i jäskylen satt på 22c. Jag tror dock att det blir lite för svalt där ute nattetid eftersom mina senaste 3 jäsningar har landat på för högt FG men jag har ingen plast för kylen inomhus tyvärr och att ha värme på i boden sommartid känns helt retarderat. Förhoppningen är att den våldsamma jästen (3068) ska hålla tempen bättre än US05 gjorde. Vi får se. Nu kör vi bilderna!
Hade vidvinkeln framme så jag passar på att visa ut smalt det är i bryggstugan jag brygger i.
Min fina 4-liters kanna som jag är sjukt nöjd med. Billig var den också.
Grillfatet med hål i till lakningen.
Ser ni vilka fina hål!
Här är slangstumpen som drar vörten från mitten av tunnan istället för från sidan.
Min nya sarita-BIAB som såklart inte användes idag, tog en bild ändå där den hängde som ett spöke på tork (spillde ner i utrustningslådan).
Vattenvärmning till vänster, mäskning till höger.
Recirkulering ner i kannan.
Dags för lakning.
Dubbelmätning och utvärdering av sond.
Här är lakningen igång för fullt. Den gröna sladden är den knepiga kinesiska sonden.
Bubbel Bubbel.
Totalt 80 gram Mouteka-humle som ska motsvara Saaz fast från Nya Zeeland.
Kylning.
Dags för whirlpool!
| Lindhs Weißbier VIII – sista flytjästen (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 36.00 l Boil time: 75 min OG: 1.046 SG FG: 1.014 SG Alcohol by volume: 4.3 % Bitterness: 14.2 IBUs Color: 8.9 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 7.00 kg
Total amount of hops: 55.00 g
Yeast cells needed: 412.2 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data BrewNotes 3.5kg vete och 3.5kg pale 10.30 11.20 1026@60c 15-16 plus) ger 1042 preboil 15.00 |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Bär i HefeWeizen
Jag har två förpackningar flytande jäst som måste bryggas veteöl på innan de blir gamla och såhär i skördetider så fick jag idén om att dela upp ölet på fyra hinkar med olika bär i. Jag var nästan igång och plockade när jag kom på att jag kunde ”torrbära” med en gammal först för att se vilka bär som ger bra smak. Sagt och gjort, ut bland buskarna och plocka hallon, krusbär, svarta vinbär och röda vinbär. Dessa micrades i en minut så de blev mosiga och kyldes till 8c.
De söta, mogna bären.
I ordning; svartvinbär, röda vinbär, krusbär, hallon.
En veteöl 50cl räckte för att fylla lagom mängd.
Provsmakning
Svartvinbär eller cassis:
Dammig doft, lite unken. Svag smak av svartvinbär, inte så mycket sötma. Skulle krävs mycket bär för att ge bra smak. Helt okej men värt besväret? 2:a plats.
Röda vinbär:
Luktar gammal kärring som nyss lagt håret. Syrlig smak med bitsk efterton, frän. Inte god alls. 3:e plats.
Krusbär:
Sötsliskig doft, lite som sötman från bananpuré. Sunkig smak med viss krusbär, jolmig och direkt vidrig. Ingen hit alls. Sista plats.
Hallon:
Fräsch hallondoft, som en sommaräng fast syrligare. Fin rödrosa färg. God smak med mycket hallon som spelar bra ihop med veteölen. Syrlig men balanserad. Riktigt god men jag skulle nöja mig med några liter av den eller helt enkelt som här, göra en drink av den.
Sammanfattning
Experimentet kan sammanfattas med att merparten frukt hör hemma i saft eller cider. Hallon är gott men i måttliga mängder. Självklart skulle smakerna utvecklas i en sekundärjäsning mot hur detta test gjordes men jag tycker det gav en bra hint om vart det skulle bära. Det blir bryggning av hefeweizen som jag skrev i början, fast utan någon frukt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
1 år som hembryggare…
…som öl-hembryggare då eftersom jag gjorde en massa vin för 15 år sen. Bloggen firar i dagarna ett år och en kort sammanfattning är på plats. I ett av mina första inlägg skrev jag att drömmen var att en dag göra en lika bra Weißbier som Weihenstephaner och i och med min senaste veteöl måste jag säga att jag faktiskt inte bara lyckats med det utan till och med gjort en bättre hefeweizen än Weihenstephaner. Även min senaste Pale Ale/SessionIPA är bättre än alla liknande jag köpt från bolaget så jag är grymt nöjd med min utveckling och inser att detta är en hobby för resten av livet. Jag har under detta år provat olika tekniker och batchstorlekar med varierande resultat. Min plan inför nästa bryggår är att finslipa min teknik på några olika områden: när det gäller hink-i-hink-mäskning så måste jag bli bättre på att landa på rätt temperatur och med hink-i-hink-lakningen att den inte sätter igen sig vilket jag tror mig redan åtgärdat med 2 timmars borrande av falskbottnen. Jag har även haft lite problem med utjäsning av de senaste 2-3 ölen som jäst i temperaturstyrda kylskåpet men det är snart höst så då kommer jag jäsa inomhus igen och använda kylen till kallkrashning. Jag ska bli bättre på att följa jäsningen och jag har därför satt tappkranar på alla hinkar utom en (köpte en kran för lite). Slutligen så lever drömmen om corneliusfat vidare men jag ogillar tanken med att släpa med alla fat till vänner om jag vill bjuda på 3-4 olika öl på en kväll och att skaffa en beergun för 1500kr för att kunna flaska några flaksor i månaden känns lite drygt. De hemmabyggen som finns för flaskning från fat kanske fungerar bra men jag skulle gärna få se dem live och testa innan jag bygger själv.
I övrigt har vi varit på semester på Öland och provat några nya öl i samband med detta:
Twin Sisters DubbelIPA. Riktigt bra trych med sina 9.6% men bara 77 IBU. En annorlunda dubbelIPA vilket jag tror beror på humleval, har inte läst på så mycket om den ännu. Lite för mörk för min smak men rolig att prova.
Teo Mussos Baladin Isaac: en Wit-bier från Italien som var frisk och god. Trodde ett tag att den var spontanjäst med sin syrlighet men icke. Jag träffade Teo på en ölmässa i Italien i December men tyvärr visste jag inte vem han var då… Hugger’n nästa gång för en pratstund. Den italienska craftbeerutvecklingen är väldigt spännande tycker jag.
Eskilstuna Ölkulturs DubbelIPA:
Utseende:
Smak: Engelsk Apelsinmarmelad, gran, Bra beska, strävhet som sätter sig lite i gommen, viss sötma.Helt okej men ingen favorit.
Så här såg mina humleplantor ut för ca 5 dagar sedan, när vi kom hem från Öland så hade den högra växt upp till den vänstra. Den högra fick inte samma snabba start och halkade efter en hel del men har kommit ikapp lite sista veckorna. Något för-stadie till kottar finns inte ännu men det är kanske lite tidigt. Primärt ska plantorna få rota sig ordentligt i år och sedan gallras stammarna till 5-6 stycken max för bästa skörd men då är det bra om rötterna får bli 2-3 meter djupa först så de alltid har tillgång till vatten.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Dirty Blonde
Tanken var att det skulle vara en lugn, avkopplande och perfekt bryggning. Gott om tid, nästan hela dagen på mig. Ändå gick det inte riktigt som planerat. Men vi tar det från början:
(jag): ”Vad ska vi göra i morgon tycker du?”
(min fru): ”Du kan väl brygga öl?”
Det händer inte varje dag direkt så glad i hågen börjar jag planera, sätta en förkultur, skriva ut recept, göra rent i tvättstugan jag brygger i, plocka fram utrustning, mäta upp och värma vatten, mala malten, allt redo, nu kör vi. Här kommer loggen i punktform över vad som hände:
Värmde till 76.0c, Beersmith rekommenderade 72.7c. Önskad mäsktemp 66c.
Flyttade 2/3-delar av vattnet till hink-i-hink via slang och tillsatte pH-stabilisator.
Tappade 3c vid flytt.
Mäskade in all malt i två omgångar, blev för tjockt för att lösa upp allt. Torra partier.
Recirkulerade därför från deadspace i hink-i-hink samt tillsatte mer varmvatten.
Hamnade på 62c av tänkta 66c.
Termometersladden ger upp, byte till två andra termometrar med snigelavläsning.
Flyttade mäsken till jäshink för att slippa deadspace och hälde i resten av det mer värmda sista vattnet.
Hamnade på 64c.
Hällde över allt i Patinakastrullen och värmde till 66.0c och tog tid.
Efter 45 min hade temp sjunkit till 64. Värmde först med grilltändare men snabbade sen på med induktionshäll. 66.0c igen.
Värmde 18 liter i Biltema till lak.
Flyttar till hink-i-hink för lakning.
Tvärstopp trots omrörning, mer vatten etc.
Ger upp och ber min fru att snabbsy en biabpåse av Saritatyget hon köpte.
Påsen blir två cm för liten. Går ändå men måste sy in en 5cm bred kil i den.
Lyfter påsen som rinner mycket långsammare än min gamla BIABpåse.
Lyckas pressa ut mycket vört med hjälp av Patina-locket. Kylskåpsgaller är mycket bättre än ugnsgaller.
Kokar dryga timmen med bittergiva 60 min. Trött av allt strul.
Kylspiral, Protafloc, Jästnärsalter på 15min.
Flameoff och rör om i en minut innan jag kommer på att jag glömt aromgivan. I med den snabbt.
Kyler snabbt ner till 50-60c. Sätter mig vid tvn 20 min.
Whirlpool som får sitta 30 min.
Häller vörten genom saftsil. PGA biab så är det mycket varmdruv i kastrullen. Whirlpoolen räckte inte. Saftsil kloggar igen men inte jättefarligt.
Lander på rätt OG men två liter för mycket. Nöjd med vörten i övrigt.
Pitchar min förkultur.
När jag vaknar på morgonen så bubblar det 2ggr per sekund i jäsröret.
Så kan en bryggning från misslyckad flödeslakning, till misslyckad batchlakning, till BIAB se ut. Men trots allt har jag lärt mig flera saker av denna bryggning:
1. Mina hål i hink-i-hink-lösningen är för små, har borr-rester i sig och är för få. Åtgärdas omedelbart. 3mm hål rekommenderas och borra inifrån och ut. Ta bort borr-rester.
2. Det blir grymt mycket varmdruv av biab. Påverkar inte ölet (mina två bästa öl hittils är med biab) men gör livet surt när whirlpoolen inte vill sig. Jag ogillar skarpt att sitta och skrapa på saftsilens sida.
3. Jag gillar att göra värma upp till 75c för utmäskning, gärna med värmekälla men infusion går det också.
4. Jag lyckades bättre med mäsktempen när jag började lära mig brygga och inte litade på Beersmith utan följde bryggböcker. Åtgärd: värm 10-20c över önskad mäsktemp oavsett av Beersmith säger. Ha i två liter mer än önskad slutmängd pga deadspace, kompensera med mindre lakning.
5. Flytt av vört eller vatten stjäl minst 3c per flytt. Minimera dessa flytter.
6. Att mäska i kastrull är smidigt men inte om kastrullen blir halvfull, då sjunker tempen för snabbt pga outnyttjat utrymme ovanför mäsken (i detta fall 50% vilket gav ca 3c tempförlust i timmen).
7. Mäsk är kletigt. Jag upprepar, mäsk är kletigt. Ibland glömmer man det.
Jag får se bryggningen som en läro-bryggning. Jag tror säkert ölet (en belgisk blond förresten) blir gott. Dagen efter bryggningen rättades hink-i-hinken till. Termometern som hade måndagsexemplar av sladden byttes mot en ny. Jag ska beställa inplastade sladdar tänkte jag. När besvikelsen på mig själv lagt sig är jag nu faktiskt ännu mer taggad att få brygga igen för att rätta till de här missarna från denna bryggning men jag har lite för mycket i jäshinkarna för tillfället (black IPA, fläderchampagne och denna belgiska blonde). We shall prevail!
Jag tappade lusten att fota denna bryggning när allt började gå åt pipan men en del bilder blev det ändå:
Förkultur:
Koka upp vatten, i detta fall ca 8dl.
Jag skulle rehydrera torrjäst (blöta upp i vatten) så innan det torkade maltextraktet (1dl) åkte i tog jag ur 1dl kokande vatten som jag kylde snabbt i kallvattenbad.
Spraymalten kokades några minuter och kyldes sedan till 22c i kallvatten i diskhon.
Utrustning till förkultur (vänster till höger): Litermått, folie som sprayats med starsan, sprayflaska med starsan, hemmabyggd magnetomrörare med vinkaraff på (ska skaffa en e-kolv snart), torrjäst, sax, spraymalt, decilitermått. Längst ner i bild är en bit gaffatejp. Den håller klåfingriga gossebarn från kökslådor med vassa knivar i. Inget måste för att göra en förkultur.
Torrjästen får blöta upp sig i kokat, svalnat vatten innan den får börja jobba med jästen. Den omvända osmosen gör att cellmembranen i jästen fylls med vatten först så de inte spricker av för koncentrerad sockerlösning. Denna metod sägs dubblera antalet celler som vill fermentera.
Här är förkulturen med en magnetloppa i sig, stående på min magnetomrörare gjord av en 80mm pc-fläkt, några magneter och en gammal mobiltelefonladdare. En del säger att an ska ha plastfolie eller jäsrör på förkulturen vilket jag tycker låter galet. Tanken med förkultur är att jästen ska få jobba i aerob fas, dvs äta socker med tillgång av syre så den fortplantar sig. Inte göra alkohol och kolsyra som den gör i anaeroba fasen. Jag kör iallafall med metallfolie som jag sätter på halvhårt. Bakterier har ingen intelligens och kan inte krypa längs folien upp och ramla ner i förkulturen…
Så här så starten ut. Min numera dubbelisolerade hink-i-hink och mäskvatten i Patinakastrullen på värmning.
Värmer lakvatten i min gamla Biltema 25-literskastrull eftersom jag mäskade i kastrullen.
Inser att allt gick åt helvete. Börjar flytta mäsk till biab med hjälp av min nyinköpta 4-liters karaff.
Jag fick namnet Dirty Blonde från den här bilden. Grymt mycket junk i jäshinken trots whirlpool och saftsil. Det där ogillar jag skarpt men det ska inte påverka slutprodukten.
Landade på 1063. Planerat var 1062. 2 liter extra i hinken gav en effektivitet på 80.7%.
Locket på!
Provsmakning
Dags för min belgare ”Dirrty Blondh”. Jäst på champagnejäst och med massor av humle. Lite stark blev den på 7% men det märks inte. Lätt och frisk humledoft med citrus och lite passionsfruktsinslag. Även här ett vackert skum som ger fin lacing. Mycket lyckad öl trots att det här var den ökända katastrofala bryggningen.
| Dirty Blonde | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 23.00 l Boil time: 60 min OG: 1.062 SG FG: 1.013 SG Alcohol by volume: 6.4 % Bitterness: 25.0 IBUs Color: 8.9 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 6.22 kg
Total amount of hops: 138.88 g
Yeast cells needed: 260.5 Billion
Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data BrewNotes mäska 75min vid 66c – Missade mäsktempen. Flytt till kastrull för värmning. Svin 100g malt. PGA ojämn jästemp fick jag tillsätta US05 och då jäste den ner sista biten. Tyvärr efter torrhumlingen. 1.011 vid flaskning så total alkohol med flaskjäsning ca 7%. |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Sommarölsträff med Linköpings Hembryggare
Som gammal Linköpingsbo som flyttat till Norrköping kändes det inte speciellt främmande att vara med på Sommarölsträffen med Linköpings hembryggare, Norrköpings hembryggarscen är ju i princip obefintlig. SM i hembryggning kommer äga rum i Linköping och det här är gänget som ska arrangera. Jag kommer även vara inblandad, kanske framförallt som fotograf.
Sommarölsträffen är en öltävling inte helt olika SM, där hembryggare träffas och tar med sig sina egna öl som man tävlar med i folkets val, dvs alla brygder får ett nummer, man går runt och mingeldricker, pratar med bryggaren och till sist röstar på sin favorit. Den här upplagan arrangerades i Peter Pinaitis fina trädgård med partytält, grillar och trevliga deltagare/besökare. I år var det även rekordmånga öl som tävlade, 25 stycken i en salig blandning stilar. Jag och Emanuel var där och tävlade med två öl, Champagneölet Valentin Cervisia Vintage No.1 på två 1.5 liters magnumflaskor samt en back Victor SessionIPA. Bägge ölen mottogs mycket väl och det var grymt kul att diskutera dessa öl med folk som vet vad de pratar om.
Vi vann!
En av höjdpunkterna från kvällen var att höra ölexperten och ölbloggaren Magnus Bark kommentera våra två öl. Förutom spännande smakanalyser så sa han bland annat ”god” och ”väldigt vacker” om Valentin Cervisia, sånt värmer ju så klart. Och det var fler som gillade Valentin Cervisia visade det sig. Av 25 tävlande så kammade vi hem förstapris!!! Stort tack till alla ni som gillade och röstade på vår ChampagneÖl! Vi är väldigt stolta och glada över det här såklart. Planer för nästa bryggning i detta projekt är redan igång. Att flera SM-medaljörer var med och tävlade känns så klart som ett erkännande att vi faktiskt kan brygga bra öl som uppskattas av fler än oss själva. Enormt kul! Riktigt kul var det även att de kvinnliga besökarna, även en del som i vanliga fall inte är så förtjusta i öl, verkligen gillade våra bidrag. Detta trots att Valentin Cervisia är kraftfull med sina 8.2% alkohol och Victor är rejält besk och välhumlad. Plus i kanten!
Sammantaget var det en väldigt trevlig afton med massor öl- och bryggsnack, god öl och härligt sommarväder. En självklar blivande tradition! Jag passade även på att klämma och känna på både Cornelius-fat och Partyfat men har inte riktigt bestämt mig ännu, trodde jag skulle bli klokare av detta men icke då. Fyra cornys känns som ett bra antal även om startkostnaden svider lite, men det är stora rackare. Inget man tar med sig på fest så smidigt så flaskbefriad kommer jag aldrig bli inser jag. Fast det vill jag ju inte heller då det är något speciellt med att poppa en flaska och gå och sätta sig i soffan och klunka upp i glaset. Min Imperial Stout som snart ska på flaska hade jag t.ex. inte fått för mig att sätta på fat då den är tänkt att lagras i minst ett halvår.
Victor – SessionIPA. Min välhumlade PaleAle som nästan tagit slut redan. Den här måste jag brygga mer av helt klart.
Mikael Josefssons väldigt goda ”Intergalactic IPA” på partyfat. De är ju riktigt smidiga partyfaten men inte så bra om man, som jag, vill ha flera olika öl per kväll. Det går inte flytta kranen så lätt tyvärr.
Peter Pinaitis två bidrag. Märzen är en stil jag dricker för lite av helt klart. Trevlig höstöl tycker jag.
Emanuel njuter…
Här har vi en av de två flaskorna Valentin Cervisia vi hade med oss. Värden Peter gav oss tillgång till kylskåp (stort tack) så våra kylklampar klarade att kyla den öl vi hade framme hela tiden. Grymt smidigt men vi inser ett framtida bekymmer i detta med kylning vid tävling.
Magnus Bark provar Valentin Cervisia! Se fokusen i blicken. Orden ”Väldigt vacker” spelas på repeat i min skalle.
Peter Pinaitis håller välkommsttal.
Magnus Petterson hade med sig sin ”Simpel Pale Ale”, gjord för sommarlata dagar. God!
Henrik ”Wein Keller” Lindqvist, flerfaldig SM-medaljör hade med sig flera goda öl. Bland annat ”Slaka by dusk 4” Brown Ale, grymt god öl som i tidigare bryggversion tog hem guld i SM2013 i klass 7! Den här mannen vet vad han pysslar med, imponerande!
Här försöker jag se lite seriös ut.
Och här är ordningen återställd =)
Icke hembryggt, direkt från Tyskland i ett märkligt fat.
Victor och Oskar som med sin Grane Weisse (ej veteöl) visade att det går att torrgrana öl. Verkligen en smakupplevelse!
Vinnarna i tävlingen presenteras.
Och två lyckliga guldmedaljörer! Yippie!
En Imperial Porter som var det enda kvinnliga bidraget!! (Bryggt av Anna Kihlstedt och Lena Brynhildsen). Riktigt god öl som även var själva förstapriset. Mer ordentlig recension och provsmakning kommer vid senare tillfälle!
Diplomet…
De tävlande. Tack Magnus Bark för bilden!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Kontrollerad jästemperatur
Hembryggare upplever ett par stycken aha-upplevelser under sin utveckling med resultatet att ölet blir betydligt bättre. Att gå från extrakt eller delmäskning till helmäskning kan vara ett sådant steg. En sak som ofta nämns först i denna kategori är dock kontrollerad jästemperatur, något som ska ta dina öl från good-to-great. Hur styr man temperaturen på jäsningen då? Det räcker inte med att ställa jäshinken i ett rum med rätt temp eftersom själva jäsningen producerar värme. Det går att sänka temperaturen med en blöt t-shirt eller vattenvad med is i, metoder som är oprecisa och förlitar sig en del på tur men såklart KAN ge önskat resultat. Den andra metoden är att styra temperaturen elektroniskt med en termostat. Beroende på om omgivningstemperaturen i rummet är betydligt högre eller lägre än önskad jästemp får man kyla (i t.ex. kylskåp) eller värma (med 40wattslampa eller hårfön i någon sorts isolerad låda). Det vanligaste är att man behöver kyla sin jäsning, framförallt med lager.
För att styra min jästemp och kunna kallkrascha (sänka ner temperaturen till -1 i några dagar för att få klarare öl och minimalt med jäst) har jag köpt ett begagnat kylskåp på Blocket och en termostat UT200. Det finns även en billigare variant som kan styra både en värme o kylkälla som heter STC1000 men den kräver en del lödning och sladdtrassel, inget jag vågade mig på som okunnig elektriker. Det är ändå starkström man pysslar med.
Här är den enklare men säkrare UT200an som finns att köpa här: Humlegårdens Ekolager – universaltermostat -40°C till 99°C (230V/16A):
UT200an kopplas in i vägguttaget och så sätter man kylskåpets kontakt i den. Sedan rattar man in önskad temperatur. Ungefär som en julgranstimer fast istället för tid så går den på temperatur. Tempen mäts sedan med en sensor på sladd men var ska man placera sin temperatursond? Jag har läst en hel del på forum om var man ska sätta sensorn och det finns en rad varianter:
1. Löst i kylskåpet – mäter då ”rumstemp” och inte grönölets temperatur.
2. I ett glas med vatten löst i kylen – tar då inte hänsyn till att jästaktiviteten ger varmare öl än vattnet.
3. I ett glas med sand – tar heller inte hänsyn till jäsaktivitet men ska ge en stabil temperatur med mindre antal svängningar.
4. I vörten – mäter jästemp men ger eventuellt snabba tempsvängningar vid kraftig jäsning eftersom ölet cirkulerar plus en såklart en viss infektionsrisk. Sensorn är inte gjord för att vara nedsänkt i vätska en längre tid. Kommer ändå ge bra resultat.
5. Utanpå jäskärlet med isolering – detta ger en genomsnittstemperatur på jäshinken men utan infektionsrisk. Detta är metoden jag kör med och är nöjd.
Ju mer man läser om jässtyrning desto mer inser man att det är ett ganska komplext ämne med många variabler men framförallt åsikter.
De som kör med STC-1000 för att styra kan ställa in så den inte sätter på och stänger av för ofta vilket skadar kompressorn på kylen. Vi som kör UT-200 kan antingen köra med något större jäs-spann t.ex. 18-19 så kylen inte drar igång lika ofta men det är inte optimalt för jästen. Jag kör med metoden att mellan UT-200an och kylen har jag en timer som kör varannan kvart. På det sättet har jag stabil temp även under högjäsning de första dagarna (det är väl då man är mest intresserad av effekten?) och jäser just nu en black IPA på 19.0c.
När det gäller isolering har jag hört att bubbelplast ska fungera bra. Jag tog en bit av överblivet ClaesOhlsonliggunderlag, skar ut lite plats för sensorn så rektangeln ligger dikt ann mot tunnan o och tejpade lite. Den tejp som fungerar i kylskåp som blir fuktiga är skavsårstejp. Jag har bytt tejplösningen på bilden nedan mot en rem som man spänner fast saker på cykelpakethållare med.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Black India Pale Ale
Ja ni hör ju själva hur fel Black Pale låter, men så är namnet på stilen och idag bryggdes den. Premiär för utebryggning också! Men vi (jag och Emanuel) fegade lite och körde BIAB så vi slapp en del slabb samt kunde softa i solen lite. En Black IPA ska ju inte vara mörk i smaken så att säga så alternativen är att kallmäska eller kallstöpa svartmalten och ha i vid slutet på lakningen men jag ville testa att addera den mitt i mashout på BIABen istället. Det blev ordentligt svart men hur mycket smak som svartmalten bidragit till är oklart i nuläget. Havrehelvetet som skulle i glömde jag såklart i vanlig ordning så nu ska jag köpa en till påse och ha den bland specialmalten framöver. Havren åkte i med en kvart mäskning kvar och jag prickade rätt i OGn så det var inte hela världen men sjukt irriterande. En annan sak som är irriterande och framförallt med BIAB är att det blir så mycket druv när vätskan ska ner i hinken. En skippad whirlpool hjälpte såklart inte till så det blev till att gno längs med kanterna på saftsilarna (jag har två och en fick jobba två gånger med en snabbkok i vatten emellan). En förkultur på US05 och en liter sparad vört åkte ner i hinken som doftade humle så det räckte och blev över. Jäsning sker i kylen denna gång, hoppas den är tillräckligt varm bara.
Grymt skönt att stå ute för en gångs skull.
Maltkrossning med Coronan.
Pale och CaraPils.
Jag har köpt Sarita-tyget från IKEA nu men inte fått påsen uppsydd så den gamla fick åka ett varv till. Den släpper igenom lite mycket junk tyvärr men den är lätt att ”laka ur”.
Emanuel på topphumör!
Ljus och fin mäsk, än så länge!
Och så åkte svartmalten i när tempen var påväg mot utmäskning 75c. Vilken doft som spreds! Mums.
För att slippa diska ungsgallret varje gång har jag tagit ett galler som inte används från min jäskyl och det blev betydligt mer stadigt än ugnsgallret.
60, 45, 10, 5 och 0-minuts-givor.
Grilltändaren åkte i trots att det nog inte behövdes. Det förtar lite av smidigheten med att brygga ute med biab om man måste ha en förlängningskabel genom hela huset men jag tyckte det tog så lång tid till uppkok, sen fick den helt enkelt ligga kvar.
Evighetsmomentet att skrapa väggarna på silduken. Hink-i-hink, whirlpool, humlepåse var så fint i jämförelse. Då behövdes inte ens silduk! Men så är det ju mindre smidigt på andra sätt. Jag har precis förbättrat min hink-i-hink med mer isolering men inte hunnit brygga med den ännu. Nu skulle det bli en 15-liters-batch samt att jag ville lära Emanuel BIAB så vi får köra hink-i-hink nästa gång helt enkelt.
I med förkulturen…
Och på med locket! Dubbeltumme på den.
Provsmakning
Min Black IPA som jag inte kommer på något namn på. Denna är jag väldigt nöjd med. Blundar man så smakar den som en riktigt bra ljus IPA men så tittar man och då är det ljust svart i glaset. Fint krämigt skum och lagom humledoft. Humlesmaken är lätt citrus med fin rejäl beska och lite tallbarr i gommen. Den snygga vintage-kapsylöppnaren har mina föräldrar haft så länge jag kan minnas. Det var reklam för Corren (Östgöta Correnspondenten) på valnötsträbiten men det har nötts bort. Det finns en ny variant av denna förslutare som heter Hermetus. Men den kostar en del att beställa. Om någon får för sig att köpa in några eller hittar i Sverige kan ni ju hojta till. Sjukt nice att kunna försluta en kraftfull eller större öl och höra en ny pssst när man öppnar den igen.
Samma öl fast här tänkte jag visa de vackra skumresterna på glaset. Kvalité rakt igenom när det ser ut så här tycker jag.
| Black IPA (Black IPA) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 17.00 l Boil time: 60 min OG: 1.072 SG FG: 1.016 SG Alcohol by volume: 7.4 % Bitterness: 64.0 IBUs Color: 65.4 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 5.62 kg
Total amount of hops: 199.37 g
Yeast cells needed: 221.3 Billion
Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data BrewNotes ————————— Så här gick det: Premiär för utebryggning också! Men vi (jag och Emanuel) fegade lite och körde BIAB så vi slapp en del slabb samt kunde softa i solen lite. En Black IPA ska ju inte vara mörk i smaken så att säga så alternativen är att kallmäska eller kallstöpa svartmalten och ha i vid slutet på lakningen men jag ville testa att addera den mitt i mashout på BIABen istället. Det blev ordentligt svart men hur mycket smak som svartmalten bidragit till är oklart i nuläget. Havrehelvetet som skulle i glömde jag såklart i vanlig ordning så nu ska jag köpa en till påse och ha den bland specialmalten framöver. Havren åkte i med en kvart mäskning kvar och jag prickade rätt i OGn så det var inte hela världen men sjukt irriterande. En annan sak som är irriterande och framförallt med BIAB är att det blir så mycket druv när vätskan ska ner i hinken. En skippad whirlpool hjälpte såklart inte till så det blev till att gno längs med kanterna på saftsilarna (jag har två och en fick jobba två gånger med en snabbkok i vatten emellan). En förkultur på US05 och en liter sparad vört åkte ner i hinken som doftade humle så det räckte och blev över. Jäsning sker i kylen denna gång, hoppas den är tillräckligt varm bara. Jäste 10 dagar 19.0 i kyl. Dag 10, flytt till sekundär, torrhumling. Bytte Citra till Galaxy och skåprensade i 20g nelson kottar. 20.5-22c temp. |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Några öl och en Beercan Chicken
Det har varit lite tyst ett tag men det beror på flytten till WordPress som ni kanske märker. Numera går det kommentera, följa via RSS, dela poster på facebook etc. Jag hade helt enkelt vuxit ur den gamla bloggen nu när ettårsdagen närmar sig. Det var inget roligt arbete att lägga in alla bilder och all text igen men nu är det klart, äntligen! En del öl har det druckits men inte bryggts eftersom jag haft lite för mycket i förrådet. Min SessionIPA och DIPA är klara, dock ej fotade, det är de överlägset bästa ölen jag gjort. Det är som att de gamla ölen borde skämmas över att vara i samma kylskåp, jag har helt klart tagit mina öl till nästa nivå! Mer om de två inom kort. Sen skulle jag flaska Tiefschwarch, min Imperial Stout. Klantig som jag är har jag inte orkat montera kran på alla jäshinkar och därmed slarvat med SG-mätningen. Där står jag med rengjort kök, steriliserade flaskor, nykokad prima, öl flyttad till flaskhink och inser att ölet borde jäsa ner 25 pinnar till! Jävla skit helt enkelt. Jag flaskade en flaska som jag och Emanuel drack en vecka senare, grymt god men lite för söt såklart. Sen hällde jag på priman i hinken ihop med lite jästslurry så får skiten stå i två veckor till. Tyvärr vet jag inte varför jäsningen avstannat men det är ju en levande organism… Den hade ju jäst ner minst 50 öschle ändå så jag ska väl inte klaga men 25 till skulle göra gott.
Här kommer en del av ölen jag provat på sistone:
Eklöws Extrem DIPA med 40 gram humle per liter. Kraftig doft av gran o centennial. Kraftig simcoebeska o ibu på minst 100. Grumligt mellanbrun, lite för mörk för min smak. Lätt kolsyra med klent döende skum. Lite galaxy i eftersmaken. Lite för besk o avsaknad av citrus men god som en rock n roll öl. Smakar gräsigt av överdoserad humle. Saknar balans. 6/10
Ipa2. Mycket god med bra humlesmaker men något klen humledoft. 8/10
Midsommarafton! Inte min krans dock.
Rubbad kylling…
Som liksom blir påsatt bakifrån av en industrilager, vilket öde! Gott som satan blev det men mer kol till nästa gång.
Bomble Bee 17, välhumlad lager. Njaa sisådär.
En av fyra brewdog IPA is dead, Eldorado. Den ihop med Golding var bäst men samtliga saknar humledjup. Roliga att smaka men inget att brygga själv. Singlehop är svårt!
Gambrinus. Det räcker så.
Electric Nurse Pale Ale, rätt schysst men jag vill ha betydligt med humle i mina Pales numera. Min Lupulin threshold har höjts en hel del senaste året.
Här kokas det fläderblomssaft igen efter förra årets succé. Dock åkte 4 liter ner i en jäshink med vatten och champagnejäst. Om två veckor vet vi om FläderChampagne är något att ha.
Här börjar det hända saker. DogfishHead och Nynäs Arketyp. Bryggd efter ett recept tolkat från arkeologiska fynd gjorda i Danmark daterade 3500 år. En väldigt annorlunda öl såklart med tranbär och lingon men väldigt god och balanserad. 10% är lite kraftigt för en såpass lätt öl men det märktes knappt. Påminde en del om min mors gamla nyponcherry hon gjorde för 10 år sedan, fast på ett bra sätt! En smakexplosion som var otroligt rolig att uppleva. Lite once in a lifetime kändes det som. Rekommenderas!
Ahhhh, Omnipollo Nathalius! En singlehop DIPA med ris och majs. En sträv jävel men grym beska och galaxyhumle till max. Som Emanuel sa, en hatkärlek är det till den. Jag gillar den men det är inte en vardagsöl direkt. Den är lite bångstyrig om man jämför med de sjukt balanserade andra öl Henok och Karl gjort men det gör inget. Vad skulle ölsverige vara utan Omnipollo?
Vår Valentin Cervisia ChampagneÖl är magisk. Galet kul att den blev så bra men kraven på nästa Vintage kommer bli sjukt höga. Men vi har en del planer på hur den ska förbättras men det tar vi till hösten tänkte vi. Nu ska vi njuta av de få flaskor som finns kvar!
Session IPA eller välhumlad PaleAle är något jag går igång på just nu. Att kunna dricka IPA utan att bli Christer Pettersson-full är rätt skönt som småbarnsförälder. Just den här kommer från våra kompisar på Eskilstuna Ölkultur som vi besökte i samband med SM. Kändes som de blandat lite amerikansk västkusthumle med EKG vilket jag gillar skarpt. Klart godkänd SessionIPA som även det är en svårt öl att göra. Min ”Victor” SIPA är måttstocken i denna klass =)
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Den stora provningen
Sedan jag började brygga öl har jag sparat en flaska av varje batch för att kunna göra en provning senare och jämföra min utveckling. Provningen skulle gått av stapeln i vintras men av en massa anledningar har det inte blivit av tills nu. Jag och Emanuel provade oss igenom runt 25 olika öl i stilarna hefeweize, pilsner, american pale ale, india pale ale och imperial india pale ale. Det blev en lång dag då vi inledde med 8 veteöl klockan 10.00. Mycket lärorikt och intressant med en del överraskningar.
HefeWeizen eller Weißbier i folkmun. Här stod det klart ganska snabbt att detta inte är en ölsort som trivs att lagras ens några månader. De första tre var nästan odrickbara och de följande två var sisådär. De stegmäskade varianterna stack ut, likaså mitt sm-bidrag och såklart den senaste som är grymt god (och färsk). De sista som vann överlägset är dessutom gjord med BIAB vilket är lite intressant. Vi vaskade en hel del men de sista tre dracks upp. Bilden är tagen när skummet klingat av tyvärr men de hölls sig ganska länge. En av flaskorna gaushade lite till hundarnas stora lycka.
Tvåa ut var pilsner-provningen. Här har jag ju redan kommit fram till tidigare att den variant jäst med US-05 blev bäst (längst till höger). För lite humle i slutet på samtliga kan konstateras, Mauribrew (trean) är sisådär pga jästen, de två första väldigt lika (34/70 i 8c) och ingen av dem behöver bryggas igen…
Nu börjar det bli intressant! Pale ale i ordningen Diva, Sudden, Hops&dreams S04, Hops&Dreams US-05. Godast var faktiskt den äldsta ”Diva” som har brittisk humle. Den har hållt sig riktigt bra och blivit klar och fin. Tvåan sudden var helt okej men kändes klen mot den föregående. De två sista trodde jag skulle vara mer olika varandra med olika sorters jäst och olika torrhumle men jag tror min överdimensionerade ambermaltgiva slår ut de andra smakerna. Slutsats är att mer humle måste i, mindre specialmalter, humlesmaken sjunker fram till en viss punkt sedan håller den rätt bra och att klarningen av drycken ibland fortsätter med tiden.
IPA I, IPA II, Köksbryggeriet-IPAn singlehop Nelson, IPA jäst på 3068 weißbierjäst och till sist min senaste IPA. Notera klarheten på den IPAn som är jäst med hefeweizenjäst (4an)! Näst godast här var ettan som överraskade med mild men god engelsk humle, trots sin ålder. Godast var såklart den sista och senaste bryggden Hopfully in love som trots att den nu är några veckor för gammal är mycket god. Slutsatser är helt klart att humlesmak dör fort, mycket torrhumling krävs, US-05 flockerar inte med tid något vidare, sockerbit i flaskan för kolsyrejäsning ger för mycket kolsyra (3an), maltexktraktkokningen/köksbryggeriet blev mörk och oklar samt att jag har lärt mig mycket på mindre än ett år…
Någon bild på Imperial Iporna blev det inte pga viss fylla. Men de har jag ju skrivit om innan så det var inga nyheter. Skickar in en snaskbild istället.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Humle och omtappning
Tänkte visa hur det går för mina humleplantor. Den här bilden är några dagar gammal och plantorna har vridit sig två varv till sedan dess, rackarns snabba klängare det där. Sen har jag torrhumlat min Imperial IPA, flyttat till ny hink för en andra omgång torrhumling om några dagar. Även min SessionIPA/välhumlade APA är flyttad till ny hink och fått sig 100g humle. På söndag blir det flaskning så det sjunger om det. Sen har jag insett att jag har gjort för stora satser med humlestinna öl tidigare, jag hinner helt enkelt inte dricka upp dem innan humlesmaken börjar tona ut. Humlearomen håller sig i flaska i ca 8-10 veckor, sen går det utför snabbt. Åtgärder för bättre hållbarhet är att vara extra noggrann med oxidering vid flasktappning, tappa på fat (ingen option för mig tyvärr) samt försvara svalt/mörk hela tiden. Trist är det för jag har tre backar IPA kvar och jag vill ju inte bjuda bort den till polare eftersom den inte är så jättegod längre. Alltså, den är ju inte dålig på något sätt men den kraftiga, fruktiga IPAn jag var så glad för har blivit en alkoholstark APA istället. Planen är att minska mitt förråd så jag får lite mer omsättning på grejerna genom att brygga lite mindre batcher en tid. Då blir det ju mindre att flaska dessutom!
Sedan bilden togs har det även poppat upp en till stam som jag hoppas tar sig.
Jag letade länge i garaget efter något rör eller en stör till plantorna när jag såg det här gamla armeringsjärnet, fick godkänt av frugan dessutom. Nästa år blir det kanske två armeringsjärn med snöre mellan som jag hänger klätterrepen över. Snöret är tvättlina föresten, om någon skulle undra.
Här är överflödet av min American Pale Ale som jag inte vågade ha med i hinken eftersom det då skulle jäsa ut ur vattenlåset. Nu vid omtappningen fick de två återförenas igen.
Flytt till ett andra jäskärl, något som av en del kallas för sekundärjäsning men har jag förstått det rätt så är det fel. Primär och sekundärjäsning beskriver hur jästen går in i olika faser och har ingen med själva jäskärlet att göra, men i brist på bättre ord så skulle jag vilja säga sekundärjäsning iallafall.
Ingen uppsamling av jäst denna gång eftersom jag har en slatt i kylen redan, plus att jag hade bråttom iväg och inte hann kyla ner kokat vatten till tvätt. Jag vågar inte spara jästkakan ett dygn för att sedan tvätta, det kanske går men jag skulle behöva läsa på lite först.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Senaste kommentarer