HEFE XVII – FullVolumeNoSparge
Ett moment jag inte riktigt kommit överens med när jag brygger med min Braumeister är lakningen. Jag har testat olika metoder och volymer men tycker det är blaskigt plus att det är ett extramoment att värma lakvatten till rätt temperatur vid sidan av. Därför ville jag testa en ny metod med denna veteölsbryggning nämligen ”Full volume – no sparge”, FVNS, i brist på bättre namn (någon som vet vad det heter?). Det går ut på att man likt en BIAB-bryggning använder både mäskvattnet och lakvattnet redan från början av mäskningen. En variant på denna metod är såklart att inte laka alls utan bara använda den rekommenderade maxmäskvattenmängden och sedan lyfta bort maltröret efter mäskningen är klar men då räcker inte mängden för att fylla två fat i slutänden. Metoden eller snarare förfarandet går ut på att man först fyller upp med den normala vattenmängden (55l), sätter i maltröret och blandar ner malten, sätter på toppfiltret och vingmuttern för att slutligen toppa upp med ytterligare 10 liter vatten ovanpå filtrena. Dessa 10 litrar motsvarar den mängd man annars skulle lakat med i vanliga fall. Teorin bakom denna teknik är att genom att låta allt vatten vara i kontakt med malten under hela mäskningen så blir effekten (eller rättare sagt mäskeffektiviteten) den samma som när man lakar, något jag tvivlar lite på. Men, några procent effektivitet motsvarar en tia så det spelar mig ingen roll. En oro var att den väldigt tunna mäsken skulle konvertera dåligt eller stöka med mitt mäskpH men det fungerade över föväntan, något det säkerligen inte gör med alla sorters bryggvatten… Det jag gillar med FVNS-metoden är tids- och arbetsbesparandet men kanske främst repeterbarheten, en mänsklig faktor mindre som kan påverka utfallet. Tidigare när jag lakat med Braumeistern så har nämligen mäskeffektiviteten pendlat mycket beroende på följande faktorer; om jag rört om i mäsken och sedan lakat, om jag låtit det rinna av länge första gången innan jag laka, om jag lakat i två omgångar eller flödeslakat, temperaturen på lakvattnet, mängden lakvatten, krossstorleken på malten med mera. Det blir helt enkelt många variabler som innebär en försvårad förutsägbarhet på preboil gravity. Rör man kraftigt i mäsken innan lakning blir även vörten betydligt grumligare med mer proteiner i koket vilket jag absolut inte gillar.
Kalibrering
Denna bryggning, som kanske är den sista innan vi flyttar till lägenhet och kanske den sista bryggningen på en överskådlig tid, är den bryggning då jag vill sätta alla värden till Beersmith. Därför har jag inhandlat en rejäl stållinjal på 100cm för att mäta exakta volymer och ihop med min nya refraktometer ta en mängd SG-värden genom hela bryggningen, ingen overnight mash med andra ord. Det visade sig att mina tidigare värden i Beersmith varit ganska nära men nu vet jag det iallafall bekräftat. Även om detta var en veteöl där jag med erfarenhet vet att effektiviteten brukar sjunka lite med den skallösa veten så tänker jag mig att min FVNS-metod ska ge hyffsat samma värden på liknande starka öl. En välhumlad öl kommer ge mer ”loss to trub” men ändå samma OG.
Mina bryggdata
Mashwater 55l: 36.8 cm mätt från botten på Braumeistern.
Mash volume 55l med malt och maltrör: 42.6 cm
Mash volume 55l med malt, maltrör och 10l: 49.9 cm
Preboil volume: (BS gissar 58.37 l dvs 38.5 cm): 39,2cm (59,09 l)
Preboil Gravity (BS 1.048): 1.048
Postboil volume före kylning: 35.7 cm (53.81 l)
Boiloff: 5,28 l på 80m
Postboil volume efter kylning: 34.3 cm (51.7 l)
Antal liter som krympte av kylning: 2.11 l
Mäskens pH; 5.57 vid 20.0 c
Mäskens pH; 5.36 vid 54.1c och 5.49 vid 51.1c.
Hur många liter av de 9 under kranen går att få ut: 4.5 l
Hur många liter trub och hops ihop med förlorad vört: 4.5 l
Ren trub: 2.2l
Hur mycket vätska finns kvar i trub och hops efter lång sedimentering: 2.3l
Batchsize uträknad: 47,2 l
Original Gravity: 1054
Brewhouse eff.: 75.5%
Mash eff.: 84%
Mina nya och justerade inställningar i BeerSmith vilka såklart kan komma att ändras framöver. Tyvärr är alla såna här inställningar från bryggeri till bryggeri men någon kanske vill ha det som startvärde.
Bryggningen
Jag har äntligen kommit över besvikelsen över mitt senaste veteölskok där min jäst från Meckatzer Löwenbräu inte längre gav de klassiska veteölssmakerna. Därför har jag återgått till klassikern 3068 som jag bryggt med så många gånger tidigare. Anledningen till allt labbande med veteölssjäster är att jag tyckt mig få för lite isoamylacetat (banan) men jag har insett att jag förmodligen inte är så känslig för just den smaken och att det inte är jästens fel om det inte ger tillräckligt med banan utan mina övriga parametrar i bryggandet och jäsandet. Därför justerade jag följande saker för ökad banan; något högre OG, underpitch av jäst, högre jästemp på 21.3-21.6c och utan jäslås första två dagarna. Dessutom har jag dragit ner på betaamylase-rasten från 35 min till 20 min för att få ett högre FG. Ja ni läste rätt, jag vill ha den lite sötare! Senaste landade min veteöl på 1.008 där istället 1.012 till 1.015 är mer rimliga värden för en Sydtyska Hefeweizen.
Inmäskningen gick bra och nivån på mäsken hamnade under mutternivån. Förvånande var hur pass mycket volymen steg under mäskningen på grund av vätskans expansion vid högre temperaturer. När Braumeistern kört igenom mitt Hefe-program tog jag på mig mina bryggarhandskar och tog bort muttern som nu var mestadels under vätskans nivå. Varmt men inte alls besvärande och då har jag ändå värmekänsliga händer. Upp med maltröret som fick rinna av medan Braumeistern påbörjade resa mot kok. Nivån hamnade som vid tidigare bryggningar över nedre silplåten så efter en kvart så fick ett kylskåpsgaller stå emellan för avdropp, ett lyft som är allt annat än bra för min redan trasiga rygg. Kanske blir det någon form av rep eller vinsch i mitt framtida bryggeri… FVNS-metoden visade sig fungera mycket bra och med en mäskeffektivitet på 84% så är jag absolut tillräckligt nöjd för att testa detta flera gånger.
Koket och kylningen gick i övrigt bra utan några avvikelser att berätta om. Nytt för dagen var min Siphon Spray Wort Aerator, även kallad Vörtspridare, som jag fäster i slutet på min silikonslang. En riktigt fiffig pryl som gör att man slipper skaka jäshinkar eller veva med ballongvispar. Säkert en smidig pryl för er som flödeslakar dessutom, rekommenderas!
Silplåtarna i toppen hålls fortfarande ihop med min gummilist.
Enbart 10g CaCl denna gång.
55 liter och irörd malt. På med filter, rör och vingmutter. Så långt precis som vanligt.
Sen i med ytterligare 10 liter vatten och tryck på start.
Här är temperaturen på 62c och nivån har stigit en bit.
Här närmar vi oss mash out på 78c och vingmuttern är påväg att försvinna.
Standard-avrinningsmetoden…
…och under med ett galler för sista avrinningen.
Preboil Gravity hamnade mitt i prick på 1.048 eller 12 plato.
En till förbättring. I med allt som ska diskas i en back eller kundkorg och spola av med trädgårdsslangen. Att jag inte tänkt på detta tidigare?
Här har jag mätt vätskenivån igen…
En hel påse Tett på 60m. Svagare alfa-humle får man leta efter…
Mina brygghandskar börjar se lite använda ut och kan säkert rymma en och en annan bakterie så numera gäller dessa vid jäst-pitchningen. Ftalat är ordet…
Vörtspridaren som badat i Starsan i väntan på första testet.
Såhär sitter vörtspirdaren i slutet på min silikonslang.
Riktigt bra spridning måste jag säga. På med locket för att undvika onödiga luftburna banditer.
Detta plus en knapp halvliter är vad jag lämnade kvar i Braumeistern när jag flyttat vörten till jäshink. Detta sedimenterade ihop till 50/50 dvs 2 liter trub och 2 liter vört som hade kunnat jäsas. Ett svinn jag gärna lever med för att slippa saftsila vörten.
Dags för rengöring, ett moment som jag inte tyckt jag fått kläm på tidigare men som jag nu har utvecklat och förfinat. Mer om det i ett eget inlägg om några dagar, på återseende!
| HEFE XVII_3068 (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 58.37 l Batchsize: 46.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.055 SG FG: 1.014 SG ABV: 5.4 % IBU: 11.1 IBUs EBC: 7.8 EBC Color
Total humle: 100.00 g
|
Provsmakning
Gyllengul öl med en blankhet som återfinns i gränslandet mellan extremt disig till grumlig. En rejäl skumkrona som är vitfluffig och består av små bubblor. Kronan faller ganska snabbt sönder och skummet lämnar sparsmakat med rester efter sig på glaskanterna.
Den friska och rena doften består av banan och en tydlig men balanserad kryddnejlika som drar lite åt peppar. En lätt, gräddig och brödig maltdoft finns i bakgrunden. Ölet hade den så ofta förekommande svavelnyansen i slutet av jäsningen och även första veckan på fat men den försvann helt och hållet i och med lagring en vecka.
Smaken är lätt maltig och bananig med lite ”nejlikabett” i slutet. Inga felsmaker påträffas och inte heller den syrliga päronaktiga bismaken som mina senaste veteöl påvisat.
En fyllig kropp även om restsötman är låg. Alkoholen märks knappt alls och beskan är välavvägd till balanserad.
Omdöme
En riktigt bra veteöl som lirar i samma klass som de stora grabbarna. Tyvärr dricker jag den för varm eftersom jag inte har tillgång till el till min fatkyl som står i vindsförrådet just nu. Jag tror att rätt pH i mäskningen gjorde denna veteöl en rejäl tjänst och det är helt klart min bästa hittills. Liksom tidigare fatade veteöl så ser första halvan av fatet bra ut med rätt mängd dis för att senare bli något för blank med för lite jäst i. Jag har skakat fatet ett flertal gånger vilket inte räcker men sen läste jag rekommendation för kommersiell veteöl på fat; ”Måste konsumeras inom 3 dagar efter fatet öppnats”. Jag har absolut ingen lust att gå över till flaskning även om veteöl är den perfekta ölstilen för det så jag får väl börja skaka fatet oftare eller gå över till mindre fat…
Smakmässigt önskar jag ytterligare en uns mer banan även om nivån är över både Weihenstephaner, Erdinger och Paulaner. Jag har dock märkt att jag har en ganska tolerant smaktröskel för just banan och att jag sätter ribban på en nivå många skulle tycka var obalanserat och antagligen på gränsen till oacceptabelt mycket banansmak. För maxad banan jäste jag denna batch med nästan halv underpitch av jäst, hög jästemp (21-22c i hink), låg syresättning av vörten samt något högre OG vilket sammantaget borde ge extrema banansmaker. Jag tycker dock nivån mest är balanserad emot nejlikan vilket såklart egentligen är att föredra men jag skulle önska att jag åtminstone EN enstaka gång kan få tycka att det blev för mycket banan. Det har jag kvar att lyckas med vid framtida jäsningar.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hur man gör en förkultur
En förkultur är en miniöl på några liter som man gör som förberedelse för att jästen ska vara pigg och hinna föröka sig innan den ska få jobba med den riktiga satsen öl. En stor och stark öl kan dessutom kräva 3-4 jäströr och det är då billigare att först göra en förkultur på ett rör och lite spraymalt innan. Först lite grundläggande fakta att ha med sig:
- Jäst reproducerar sig bäst den har tillgång till syre då det behövs i uppbyggnaden av kommande cellers cellväggar.
- Jästen trivs bäst i rumstemperatur ca 20c, oavsett ölsort man tänkt brygga. Till lager kan man göra sin förkultur i 10c men då bör man även kyla sin vört till detsamma före pitch.
- Jäst förökar sig bäst i en sockerhalt av 1.030-1.040 öchsle.
- Jäst förökar sig bäst om den hålls i suspension, dvs konstant omrörning.
- En förkultur är gjord för tillväxt av jäst men fungerar lika bra för vissa bakterier, dvs var extra noggrann med renligheten.
Allt detta sammantaget innebär att vår förkultur ska hålla ca 1.040, syresättas ordentligt och hållas i suspension (konstant omrörning) under jäsningen. Suspension görs antingen genom att man skakar förkulturen en gång i timmen eller med hjälp av en magnetomrörare, dvs en roterande magnet som rör om en annan inplastad magnet (magnetloppa) man lägger ner i sin E-kolv. Med magnetomrörare ökar tillväxten av jäst ungefär dubbelt mot skakmetoden men bägge fungerar. Man kan köpa magnetomrörare eller bygga en egen.
Hur stor förkultur behöver man?
Hur stor förkultur man behöver, även kallat pitchrate, beror på tre faktorer: lager eller ale, batchstorlek och styrka. Det finns en bra kalkylator för att räkna ut exakta mängden förkultur men jag tycker inte man behöver följa reglerna slaviskt för så länge man gör en förkultur så har man redan tagit tio steg närmare en bra öl än om man pitchar en gammal jästvial rätt ner i jäshinken. Hellre lite mer än för lite. Jag gör 1-3 liter förkultur beroende på om jag gör OG 1.050 eller 1.075, 20 eller 40 liter, ale eller lager. Här är en referens på ungefär hur jag brukar göra:
- 20 liter ale 1.050 får 1 liter förkultur på ett jäströr, eller ett paket rehydrerad torrjäst.
- 40 liter ale 1.050 får 3 liter förkultur på ett jäströr/torrjäst. Eller två paket rehydrerad torrjäst (tre vid lager).
- 20 liter ale 1.070 får 3 liter förkultur på ett jäströr/torrjäst.
- 20 liter ale över 1.080 får 3 liter med 2 jäströr/torrjäster.
När ska man göra sin förkultur?
Kort sagt 24-48 timmar eller 4-5 dagar innan den ska ner i jäshinken. En förkultur förökar sig mestadels det första dygnet men 48 timmar tillför god marginal. Ett dygn i kylskåp räcker enligt mina erfarenheter för att jästen ska sjunka till botten men 48 timmar går lika bra. Gör jag en snabb förkultur dagen före bryggning häller jag ner jäst ihop med ölet, annars får den stå i kylskåpet och dekanteras före pitch. En del sparar förkulturer i kylen en vecka men det finns ingen extra vinning med det utan tvärt om så avtar jästens pigghet med tiden.
Steg för steg
1. Koka upp 1-3 liter vatten i en stor kastrull, eller direkt i din E-kolv om du är försiktig med hastiga temperaturväxlingar.
2. Vispa ner 100g ljus spraymalt (DME/Dried Malt Extrakt/torkat maltextrakt) per liter vatten. Varning för överkok i början.
3. Häll i ett kryddmått jästnäring.
4. Koka 10 minuter, sista minuten med lock (under god uppsikt!).
5. Kyl kastrullen till 20c i ett kallvattenbad i diskhon.
6. Häll över vörten till en Starsannad E-kolv, (jag rekommenderar 3-liters-varianten) eller stor flaska/burk.
7. Häll i din jäst och skaka kraftigt för att syresätta.
8. Ska du använda magnetomrörare lägger du i den Starsannade Magnetloppan nu.
9. Sätt Starsannad aluminiumfolie över öppning och låt stå. En steril bomullstuss lär fungera bra som plugg också men propp och jäsrör funkar också.
Humlegården har satt ihop ett startkit på allt man behöver för att komma igång vilket man kan beställa här, och detta ingår;
– E-kolv 3000 ml Bomex
– jäsrör
– syntetisk-propp-45-38-mm-m-hal
– spraytorkat-maltextrakt 500 g
– wyeast nutrient blend jästnäaring 42 g
– samt instruktioner på svenska och engelska
Komplettera med magnetomrörare och magnetloppa för extra bra tillväxt.
Exempel på förfarande
Här är allt som behövs för 3 liter förkultur: E-kolv med 3l vatten, spraymalt (DME), våg, termometer, Starsan, visp, jäst, aluminimumfolie, jästnäring och en kastrull 5l.
Blanda Starsan i din E-kolv och sätt på aluminiumfolien. Skaka försiktigt så allt blir desinficerat. Har du en magnetloppa ska den också i nu men ha en magnet på utsidan så inte E-kolven skadas vid hanteringen.
Väg upp 300 gram torkad spraymalt (DME).
Vispa långsamt ner spraymalten i vattnet i kastrullen så det inte blir klumpar. Se upp för överkok när värmen stiger.
Häll i ett kryddmått eller ca 1/4-dels tesked jästnäring i kastrullen.
Koka ca 10 minuter utan lock. Jag passar på att koka min termometer samtidigt.
Koka någon minut med lock så blir locket desinficerat samtidigt. Se upp för överkok!
Fyll diskhon med kallt vatten och ha gärna något i botten under kastrullen så vattnet kan cirkulera där.
I med kastrullen och kyl. Byt vatten 1-2 gånger, annars tar det väldigt lång tid.
Jästpåsen och saxen desinficeras med Starsan för säkerhets skull. Töm E-kolven på Starsan.
Häll vörten i E-kolven.
Häll jästen i E-kolven, Skaka kraftigt så vörten syresätts, eventuellt kan lite Starsannad plastfolie över öppningen vara lämpligt när du gör detta.
Nu är förkulturen redo att jäsa i 20c i 1-5 dagar. Skaka en gång i timmen före syresättning.
Har man en magnetomrörare som jag använder så är det dags för den att börja jobba.
En magnet håller magnetloppan på plats både när Starsan ska hällas ut och när jästen ska pitchas om några dagar.
En synlig virvel är bra om magnetomröraren kan åstadkomma men det räcker med mindre än såhär.
Min magnetomrörare som ni har inköpslista och byggintruktioner här.
När förkulturen fått jäsa klart i 48 timmar så kan man pitcha den i sin nykokta vört direkt eller ställa den i kylskåpet. Efter ett dygn i kylen så har den beigea vätskan blivit öl+jäst. Ölet dekanteras (hälls av) men häll inte bort allt för någon deciliter är bra att skaka loss jästen från botten med. Magneten sitter redan på sidan ihop med loppan. Låta förkulturen stå i rumstemp under bryggdagen så den inte chockas av temperaturskillnaden vid pitchningen. Har man gjort en förkultur till en lager är det lämpligt att ta ut den ur kylskåpet 15-20 min före pitch så stiger den från kylskåpstemp 4c till jästemp 9-10c. Denna bild är från en tidigare förkultur eftersom 3068 jag använde denna gång inte sjunker av kylskåpsbehandlingen.
Odla upp från flaska eller om du köpt gammal jäst
Har man väldigt lite jäst att starta med, t.ex. från bottensatsen på en flaska, kan det vara klokt att odla upp förkulturen i två steg. Gör då en mindre förkultur på 500ml vatten och 50 gram DME först. När 48h har gått så ”matar” du förkulturen med resterande mängd (ca 2 liter och 200g DME) och jäser i 48h till innan du stoppar in förkulturen i kylskåpet. En populär tumregel är att varje steg ska vara 10ggr större volym än föregående.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lola Lambik
En ljust halmgul och disig öl med låg skumkrona som snabbt faller ner till ett tunt lock som precis fyller ytan. Doften består av läder och är stallintensiv med mogna passionsfrukter med i mixen. Klassiskt syrlig och delvis komplex lambikdoft. Vissa inslag av garn. Den medelkraftigt syrliga smaken domnieras i övrigt av hö och svaga inslag passionsfrukt samt ananas. Funkigheten är påtaglig men absolut inte dominant. Viss träighet i smaken. En mycket lätt munkänsla och lätt kropp som förstärks av den spritsiga kolsyran. Låg beska och en elegant eftersmak som är något champagnelik.
Omdöme
Lola (6.0%) är nummer två ut bland mina suröl och har en bakeriemix bestående av Brettanomyces Lambicus, Brettanomyces Bruxellensis Trois (som eventuellt inte är en Brett-stamm längre sägs det) och Lactobacillus Brevis. Lättdrucken och fruktig men den kommer nog vinna lite på att ligga till sig ett halvår på flaska för att bli mer komplex då jag tycker den är något endimensionell. En helt okej pseudolambik där andra halvan ligger på sekundär med rödvinsdruvor ”Rondo” odlade på Öland. Jag får nog provsmaka denna igen parallellt med Rondo när bägge är klara. Bryggningen av denna öl kan ni läsa om här.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Våg för att väga mer malt
Alla hembryggare har antagligen en våg av kökstyp redan och så även jag. När man väger sin malt inför bryggningen krävs inte att vågen är så exakt utan några tiotals gram hit och dit gör för liten skillnad för att märkas på slutresultatet. Därför går det bra med i princip vilken enklare digitalvåg som helst. Det jag däremot saknat är en våg dedikerad till just malt då jag fått gå och hämta köksvågen varje gång jag ska väga. Inget jätteproblem men det jag dessutom stört mig på med min gamla våg är att när 5 kilo överskrids står det bara error och jag får väga om den mängden. Jag ligger runt 9-12 kg malt för det mesta så att kunna väga mer än 5kg åt gången har funnits på önskelistan. Alla billiga köksvågar jag hittat har 5 kg som max och paketvågar är onödigt dyra för ändamålet. Jag sneglade på bagagevåg men de är något för oprecisa och kräver någon sorts upphängning. Tillslut hittade jag denna kinavåg specad på 10kg som säkerligen mäter lika bra och/eller dåligt som de flesta köksvågar i prisklassen från Classe eller Kjelle… Det tog lång tid att få den, ca 8 veckor, den har tecken istället för bokstäver som på bilden i beskrivning och även kartongen, men den var billig. Vanliga AA-batterier är skönt eftersom batterier alltid tar slut mitt i en vägning enligt svensk grundlag.
Köpt här från Ebay för 80 kr.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Refraktometer
I jakten på att förbättra noggrannheten i mitt bryggande ytterligare har jag äntligen kompletterat min klassiska hydrometer med en refraktometer, detta för att kunna ta fler mätningar under bryggningen och pricka preboil gravity och OG exakt. Jag är trött på att springa med 1 dl het vört till ett kallvattenbad vilket gjort att jag slarvat lite med dessa mätningar under bryggningen. Nu är det äntligen slut med det! Med min nya fina rejäla refraktometer går mätningarna blixtsnabbt och det är lätt att både mäta och justera SG:t under bryggningen. Allt som behövs är en droppe vört man droppar på glasskivan, på med locket och titta i kikaren.
En hydrometer är en densitetsmätare som mäter vikten på sockret i vatten, ju högre densitet desto högre upp trycks hydrometern. En hydrometer är ett billigt och tillförlitligt alternativ för nybryggaren, framförallt om man kalibrerat den, men den är väldigt ömtålig (jag är inne på min tredje) och bör användas runt 20c för att ge ett bra mätvärde. Det finns tabeller för omräkning av mätvärde beroende på högre mät-temperaturer men man bör inte utsätta sin hydrometer för över 60c om man vill att den ska hålla mer än några gånger. En refraktometer däremot mäter hur ljus bryts i vätska annorlunda beroende på sockerhalt. Refraktometern finns i skalorna Brix som är jämförbart med Plato och Balling där sockerhalten mäts i procent men även såklart i Öchsle eller Specific Gravity som är mer vanligt bland hembryggare. Min refraktometer har bägge skalorna i samma kikare vilket är väldigt smidigt… Det finns en massa kina-kopior på refraktometrar men jag skulle rekommendera att köpa en ordentlig som t.ex. tillverkad av Brouwland som säljs hos Humlegården som visar rätt skala. De billiga är kända för att utgå från en gammal uträkning av skalan som visar fel värde vid högre % socker.
Refraktometrar som det står ATC på har en automatisk temperaturjustering och man slipper konvertera mätvärden vid sockerhalt. Refraktometern har däremot svårare att mäta FG eftersom alkoholen i ölet spelar ett spratt för brytningsindexet. Därför finns det verktyg som tar hänsyn till OG:t när man mäter FG med refraktometer så visst går även det värdet att ta fram. Även hydrometern blir påverkad av höga alkoholhalten vilket inte tas hänsyn till av så många. För att mäta FG rekommenderar jag denna konverterare hos Northern Brewer.
Kalibrering
Ni vet vad jag tycker om precisionsinstrument vid det här laget; inga mätverktyg är intressanta om de inte mäter rätt. För att se om refraktometern är korrekt ska man droppa lite destilerat vatten på glasskivan som då ska visa 1.000ö. Gör det inte det så skruvar man på en skruv på refraktometern tills den visa 1.000. Jag tycker det är fånigt att köpa en liter destillerat vatten för att få loss de två dropparna som krävs för att kalibrera sin refraktometer så varför inte tillverka lite eget dest-vatten? Det krävs ingen hembrännare utan en vanlig kastrull duger gott för ändamålet.
Koka 1 dl vatten i en rengjord kastrull några minuter och låt stå en stund så det blir mycket kondens på insidan.
Droppa från insidan av locket ner på en sked eller direkt på refraktometern. Det går att använda den medföljande pipetten också men de kan krokna av värmen.
I mitt fall var refraktometern perfekt kalibererad från butik så inga mejsel behövdes denna gång.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Good Guys Brew – Eva Lisa (Pale Ale)
Bärnstensfärgad, kraftigt disig öl med högt skum av stora bubblor. Skummet lämnar en del rester efter sig på glaset men faller sönder ganska snabbt. Lämnar ett skumlock på 1 cm efter sig (snyggt).
Doften domineras av grapefruktskal, gran, citronjuice och Yes-diskmedel (ja glaset var helt sköljt innan provsmakning). Lite dammig vind och disktrasa. Ingen diacetyl, DMS eller störande estrar och fenoler. Renjäst med andra ord.
Smakbilden består främst av den vita insidan av citrusfrukt (Pomelo eller clementin?). Inga dominerande maltsmaker detekterades, varken ljusa eller mörka.
Liten kropp och låg restsötma gör den något tunn. En kraftig kolsyrning stör munkänslan och eftersmaken är kladdig. En hög beska som är något kärv. Ingen alkoholsmak att tala om.
Omdöme
Grabbarna på Good Guys Brew har bryggt en välbryggd sommaröl i amerikansk pale ale-stil utan felsmaker från bryggningen. Det finns dock en något störande bismak åt det kemiska hållet (Yes-diskmedlet). Jag antar att detta har med humlen att göra, eventuellt i kombination med något hög sulfatnivå. Att byta lite CaSO4 mot CaCl skulle göra denna öl mer lättdrucken och mindre kärv men ändå behålla dess goda humleprofil. Detta är batch 001 så vissa justeringar kommer ske till nästa bryggning.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Svalbard Bryggeri – Världens nordligaste öltillverkare
Det är kallt, termometern säger -24c men upplevd temperatur motsvarar -35c enligt väderappen. Ögonfransarna fryser ihop av den höga luftfuktigheten och luften känns tung att andas. Det är mörkt som natten trots att det är strax efter lunch. Jag befinner mig på Svalbard och solen gick ner för två månader sen och går upp nästa gång om en månad. Skulle man istället ta flyget söder ut från Stockholm hamnar man motsvarande i Kairo, istället har jag färdats norrut till den nordligaste civilisationen i världen. Nästa stopp skulle vara nordpolen…
Snabbspolning ett halvår framåt. Jag är åter på Svalbard men nu är det sommar, veckan före midsommar. Solen gick upp i april och kommer gå ner i augusti nästa gång. Befolkningen klistrar aluminiumfolie på rutorna för att få sova och temperaturen ligger runt nollan men kan framåt högsommaren orka upp till 8c om man har tur. Just nu däremot; snöblandat med regn. Hotet om isbjörnar och tvång på vapen om man lämnar byn ligger kvar men känns inte lika påtagligt nu när miljön liknar ett töande mars i Sverige.
Här uppe, i den nordligaste av civilisationer, har flygpiloten Robert Johansen och bryggmästare Andreas Hegermann Riis bestämt sig för att brygga öl av glaciärvatten i världens nordligaste bryggeri, Svalbard Bryggeri. För att kunna göra det har dom varit tvungna att ändra lagen först, det har nämligen varit olagligt att tillverka alkohol på Svalbard de senaste 80 åren på grund av alkoliseringen av befolkningen. Av samma anledning går det inte köpa öl starkare än 4.7% i alkoholavdelningen Nordpolet i byn enda matbutik, starksprit går dock att köpa av oklar anledning medan det är ransonering på öl.
Andreas visar mig runt i bryggeriet som ska brygga sin första sats den 25e Juni om allt går enligt plan. Det av Mauro Ricci specialdesignade italienska bryggverket anländer i dagarna med båt och Andreas har inte ens sett det ännu. En 2000l boilkettle ska förse de 4 stycken 4000 liter stora jästankarna med vört men större jäskärl på 8000l är redan beställda. Maxkapaciteten uppgår till 1 miljon liter per år med start på 250.000 där öns totala konsumtion är 400.000 liter. Bryggverket är ångdrivet med en ångmaskin på 150.000 watt men i övrigt är det en klassisk setup med HLT, MLT och BK (inbyggd WP). Svalbard har, trots smältvatten och glaciärvatten, väldigt mycket salter från kranen och Andreas liknar vattnet vid Burton on trent. Svalbard bryggeri ska brygga fem olika öl från start; IPA 7%, Stout 7%, Pale ale 4.7%, Pilsner 4.7% och Hefeweizen 4.7%. De sista tre är såklart ämnade för Nordpolet med dess regler med en förhoppning om att i framtiden även få in de andra ölen dit genom lagändring. Krogar och pubar är den andra målgruppen men även export in till fastlandet. Alla öl kommer humlas med humle från motsvarande klassiska regioner, t.ex. tysk humle till hefe, Tjeckisk Saaz till pilsnern, engelsk humle till stouten.
Ett udda problem Svalbard bryggeri råkar ut för är svårigheten att bli av med dravet. Renarna äter det inte utan enbart polarräven. Någon kompost är det inte tal om och inte skickar man en massa drav med båt till fastlandet. Tanken just nu är att bränna upp dravet men det är inte helt färdigt ännu.
Andreas som klockar in på 35 år har nyligen bryggt sin 1000e batch och är således knappast någon novis. Med rötter i tre olika bryggerier i Norge har han den kunskapen som krävs för att driva ett så här pass stort bryggeri själv. All öl tappas på burk eller keykeg och det är fräst det momentet som kan krävas att han ringer in lite vänner för att orka med. Burkar är det självklara valet då fraktkostnaden till stor del baseras på vikt men hård sjögång kan även bli en faktor då flaskor inte gillar kollisioner. Vid mitt besök stod inte bryggeriet klart ännu och jag har med andra ord inte smakat deras öl men jag hoppas få möjlighet till det i framtiden. I glaset återfinns därför min India Pale Lager, Altruisten, som faktiskt utvecklats ytterligare lite till det bättre med ännu renare smakprofil.
Sommarkänslan infinner sig inte riktigt
Bryggeriet återfinns i en industrilokal. ”Det ska upp en skylt om några dagar” säger Andreas och på andra våningen ska det byggas en provsmakningsbar dit turisterna, som mycket lägligt stiger av båten precis utanför, ska kunna få dricka öl utan risk för kontimination av lokalen.
Bryggmästare Andreas Hegermann Riis
Ett av de egna glasen, dock med annat innehåll i.
Ånggeneratorn
Fat som väntar på att bli fyllda. Framför det återfinns stora mängder kemikalier för rengöring och såklart en skoter.
Bild på mig under arbete ute på det isiga havet.
Vinternöjet att åka hundspann var magiskt.
Vilda renar stryker omkring inne i stan i jakt på föda sommartid.
Denna mundering krävs vintertid för att överleva hyffsat. Den höga luftfuktigheten ger stort genomslag på köldeffekten på ett klimat som utan Golfströmmen skulle vara kallare än Sibirien men som upplevs snarlikt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Omnipollo – Life is a peach
Det är inte så ofta jag recenserar kommersiella öl längre eftersom jag inte ser relevansen för er läsare, det finns ju andra bloggar som ger ett jämnare flöde i det ämnet. Men ibland när jag dricker något som känns relevant, intressant och aktuellt så kan det smyga sig in något. Är det dessutom från Omnipollo och en hembryggare så kan jag inte låta bli. Jag kom ju till final första omgången av Omnipollos hembryggartävling första omgången så jag har följt tävlingen med nyfikenhet.
Provsmakning
Lätt disig och halmgul öl med lågt, kortlivat skum. Mycket bubblor som lever runt i glaset likt en nyupphälld champagne.
Doften är väldigt humlefrisk med väldigt mycket Simcoe, så mycket att det är svårt att känna andra dofter genom tallcitronen. Verkligen en nyöppnad humlepåse i doften!
Smaken domineras av mogen persika och lite nektarin med endast inslag av citrus och lätt granskog. En förvånansvärt låg beska med tanke på doften. Lite Citrontulo i eftersmaken ihop med en lätt plastsmak som påminner om en ICA-kasse. Lite träighet åt bark ligger kvar ihop med lite högre alkoholtoner. Något kladdig i gommen ihop med en något hög restsötma.
Omdöme
En oerhört häftig öl med en humledoftnivå jag inte känt innan. Nog för att jag känns mycket humle i öl innan men att få till en doft som verkligen är som en nyöppnad simcoepelletspåse är underbart. Att den doften sedan inte tar kommando i smaken utan att persikorna får lira förstabanjo gillar jag verkligen. Jag ser ingen anledning till varför denna öl inte skulle kunna legat på 4-5% ABV och varit en riktigt schysst gräsklipparöl, nu är den lite alkoholbetonad. Lite lägre restsötma också och den hade fått full pott. Nu är det lite daddlar-på-en-brackig-lunchbuffé-i-gulfen-känsla i munnen efteråt. Jag är vanligtvis inte så mycket för frukt och grönsaker i öl men här har Niklas, Henok och Karl lyckats med något riktigt trevligt. En variant av denna med lite Brevis vore intressant också… Bäst på Systembolaget nu?
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold (försök 1) och en hink sommarale
När jag var i Bayern före jul så fick jag tag på en Helles (Schäfflers Premium Gold) som fick mig att fundera ordentligt på om inte det här med lager är något missförstått men kanske främst felbryggt av de stora och svårbryggt för de små. Sedan dess har jag funderat på hur jag egentligen skulle kunna få till något liknande. Speciellt eftersom jag varken har tillgång till receptet eller ens möjlighet att prova den igen, jag hade dessutom några öl innanför västen när jag provade den första gången och flaskversionen jag drack någon dag senare var inte lika god som på fat. Därför blir det en romantiserad drömbild av en maltig men lättdrucken och extremt krispig tysk lager som får stå modell för en ny resa jag tänkt bege mig på. Att jag förr eller senare skulle börja brygga tysk lager var kanske inte helt oväntat men jag tror det finns något där att hämta. Det knepiga med stilen är att allt egentligen är detsamma för de flesta bryggerier; Weyermanns pilsner malt, ett fåtal jäststammar och tyska nobla humlesorter och då främst Hallertauer/Tettnanger. Lika stor roll i denna stil spelar vatten, jässchema och bryggmetod. Här finns mycket att misslyckas med och lära sig av. Att jag inte har koll på min bryggutrustning ännu gör det hela ännu mer spännande. Nu kör vi!
Eftersom jag inte hunnit brygga så mycket med Braumeistern ännu fanns det en rad saker jag ville testa och mäta. Jag har tidigare labbat med olika batchstorlekar och lakmängder vilket har spökat med mina bryggdata en del och denna gång ville jag se mer hur SG och volymer påverkas i de olika stegen samt hur det fungerar med en något större lakningsvolym. Därför mäskade jag med mina vanliga 55l, mätte SG, lakade med 20l, mätte SG, kokade, mätte SG, spädde med 10l vatten, mätte OG. Detta gjorde att jag fick ihop 74l efter kok vilket motsvarar 71l efter kylning med 4% volymminskning.
Vi tar det steg för steg
Mäskade in med 55l på 11kg malt vilket gav 1.052 och 23cm från Braumeisterns övre kant alltså ca 50l. 84,25-(1.5l/cm*23)=49,75l Detta ger grainabsorbtion på 0.47l/kg.
Hade värmt 20l lakvatten men inte bestämt mig om jag skulle använda allt utan det fick bero på mäskeffektiviteten. Med Beersmiths dilutiontool på 50l@1.052 före lakning labbade jag med några olika varianter för att bestämma mig för hur mycket jag skulle laka med:
- 15l vatten ger 65l på 1.040
- 20l vatten ger 70l på 1.037
- 15l lakvört på 1.020 ger 65l på 1.0454.
- 20l lakvört på 1.020 ger 70l på 1.043.
- 20l lakvört på 1.010 ger 70l på 1.042.
Jag bestämmer mig för att laka med hela volymen och landar på 69l och 1.048, alltså betydligt högre än beräknat så lakningens SG måste varit på 1.038. 1.048 var mitt tänkta OG så redan här inser jag att jag kommer behöva späda om detta ska bli den midsommaröl jag planerat för. Efter koket hade SG stigit till 1.053 vilket jag hade kunnat låta passera men med en bra utjäsning så hade den blivit starkare än planerat. Med en nyfödd dotter vill jag dessutom ha något svagare att dricka hemma så jag spädde ut vörten efter kok med 10l vatten vilket skulle gett 1.046 enligt BS men gav 1.042, egendomligt. Detta bör i slutändan ge en öl på ca 4.5% vilket blir perfekt. 74 liter bör räcka några veckor extra dessutom…
För att kunna brygga dessa stora mängder passade jag på att testa nya metoder att laka på. Problemet över 55l efter mäskning är att maltbädden i maltröret hamnar ovanför vörtytan och det rinner inte igenom som det ska. Därför måste röret lyftas högre, antingen med ett rep eller med något mellan röret och Braumeisterkanten. Jag testade några olika varianter;
- Två plankor (2tum4?) som stöd under maltrörspinnarna som det är tänkt att röret ska vila på. Detta blir något för lågt men skulle räckt för 10l lakning utan problem.
- Samma plankor ovanpå Braumeistern där röret kunde vila tryggt. Detta funkade bra men var svårt att placera och vört rann längs sidorna på plankorna vilket medförde kladd.
- Kylskåpsgaller mellan röret och Braumeistern. Denna metod var bäst och klarade av de ca 30 kilona som de utsattes för. Kladdfritt.
Bryggdagen
Även denna bryggning gjordes med overnight mash-tekniken vilket sprider ut bryggdagen över natten och trots den stora volymen var jag färdig inkl disk redan vid lunch. Bryggdagen visar att det på en enkelt sätt går att göra rejält stora mängder öl med Braumeistern och jag har blivit en del klokare hur volymer och SG jobbar. Plankorna åker tillbaka till garaget men gallret kanske testas igen framöver. Jag får betydligt högre effektivitet av både mäskning och brygghustotalen så den måste jag ta mer hänsyn till. Gummilisten fungerade fint även denna gång.
Receptet
Jag visste redan före bryggningen att det kommer ta ganska många försök att hitta rätt med denna öl. Att experimentera med olika vattenvolymer samtidigt är inte optimalt heller så receptet blir inte så värst intressant denna gång utan mer när jag börjar slipa på finliret efter några bryggningar. Nåväl; Pilsnermalt, 5% Carapils och några nävar Melanoidmalt för färg och lite maltighet. 11kg malt totalt. 150g tettnang (2%) på 20m. 3 paket 34/70 i stora hinken och US05 i en liten till sommaralen.
Data
50l innan lakning på 1.052.
69l efter lakning 20l på 1.048. 96% Mash eff.
63,7l efter kok på 1.053. 96% Brewhouse eff. (wtf?). 5.3l boiloff på 80m.
73,7l efter spädning 10l på 1.042 vilket bör ge ca 4.5% abv.
Mäskbädden precis efter första lyftet upp till pinnarna.
Såhär är det tänkt att maltröret ska vila vid lakning. Smärtfritt upp till 10l enligt dagens tester.
Vörtvolymen av 11kg malt och 55l vatten efter ca 20 min avrinning. Istället för U-formade pinnen så hade jag plankorna under vilket höjde röret ca 5 cm vilket inte räckte långt samt var knöligt att få på plats.
Lakvattenvärmning
Noggrann lakvattentemperaturmätning!
Metod ”plankorna under röret”.
Hushållspapper för att stoppa ”rinnet” längs plankorna.
Sista metoden med gallret vilket passade bäst för mig. Om ni testar andra varianter så får ni dela med er av era erfarenheter!
I med 20l vatten för lakning.
Snart nått preboil volume, yikees!
På med hatten.
Gummilisten efter mäskning. Det övre filterparet tar jag bort när jag ska laka.
Det tråkiga sista momentet, disken… Samlade första kylningsvattnet i min murbruksbalja och kunde diska med varmt vatten utomhus vilket var trevligt.
Volym efter kok och kylning. Mycket öl blir det!
Provsmakning
Ale:en till vänster och Lagern till höger.
Lindhs premium gold
Mörkt halmgul på gränsen till gyllengul, blank, finbubbligt skum med mycket rester. Snygg!
Doft: tydlig maltighet dominerar doften med pilsnermalt som varvas med münchnerkakigheten, ganska tydlig humledoft av örtig tettnangkaraktär, en lätt syrlighet finns i bakgrunden.
Smaken är maltig med medelkropp och rejäl lagerkvalité, inga smakbidrag från jäsningen. Smakar välbryggt helt utan inslag av kokta grönsaker (dms) eller smör/smörkola (diacetyl) som vanligen förekommer i denna öltyp.
Låg med för stilen perfekt beska. Något lätt avslutning.
Omdöme
En riktigt välgjord och välsmakande tysk lager som absolut inte skäms för sig utan skickar de flesta svenskgjorda storskaligt producerade varianter i sopen. Min första lager jag är riktigt stolt över och som icke ölkännare säger smakar som vilken öl på krogen som helst. I mitt projekt att skapa ”min premium gold” så är maltigheten inte där men färg, beska, humlesmak sitter perfekt. Färgmässigt finns det utrymme för lite fler mörkare maltsorter så jag måste börja labba med malten för att hitta rätt. Ett mycket bra första steg i rätt riktning och en perfekt sommaröl fick jag till.
SommarAle
Mörkt halmgul på gränsen till gyllengul, blank men inte riktigt lika mycket som lagern, finbubbligt skum med mycket rester.
Doft: I mångt och mycket likt lagern med en tydlig pilsnermaltighet men även med en lätt, fruktig estrighet som känns besvärande när man väl druckit den rena lagern. Svaga toner av lakrits/anis finns att skönja, något som påminner om en porter jag drack för 1,5 år sedan. Lite krut. Samma syrlighet om än något svagare.
Smaken är rund, fyllig och tydligt maltfokuserad. Betydligt rundare och lenare med mycket svaga fruktinslag i jämförelse med krispigheten och stramheten i lagern.
Ingen dms eller diacetyl, lagom beska.
Omdöme
Jag borde bedöma denna för sig självt men det är svårt när den känns som lagerns fula kusin. Väldigt ren och lättdrucken ale med tydlig lagerkvalité men det finns den där lakritstonen från en US05 som fått gå utan temperaturstyrning som jag inte gillar. US05 är en grym allroundjäst men den passar bättre till andra ölstilar än denna.
Som addendum vill jag dela med mig av mina skalor jag bedömer färg och genomskinlighet på:
Genomskinlighet
Kristallblank – Ser ut som filtrerad eurolager eller ett glas kran vatten.
Blank – Riktigt bra genomskinlighet men inte det där briljanta, kristalliga.
Lätt disig – En svag hinna som minskar ljusinsläppet men fortfarande anses rejält genomskinlig.
Disig – En tydlig hinna eller filter som begränsar genomskinligheten på ett markerat sätt.
Kraftigt disig – Här börjar det bli svårt att se igenom vätskan och en text på andra sidan glaset är mycket svårläst.
Grumlig – Ogenomskinlig som t.ex. en veteöl.
Färgskala
EBC 3 – 6 Ljust halmgul
EBC 7 – 10 Halmgul
EBC 11 – 15 Gyllengul
EBC 15 – 25 Bärnstensfärgad
EBC 25 – 35 Kopparfärgad
EBC 35 – 45 Mörkt kopparfärgad / Ljusbrun
EBC 45 – 60 Rödbrun / Brun
EBC 60 – 80 Mörktrödbrun / Mörkbrun
EBC 80 – 100 Rödsvart / Brunsvart
EBC 100+ Svart
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Gummilist till Braumeisterns filter
För att täta mellan filtrena och även hålla ihop dom, främst de övre, så är det många Braumeisteranvändare som använder en gummilist. Jag har kört både med och utan och tycker främst det är när jag brygger veteöl med dess mindre krossning som filtret gör någon nytta. För några år sedan var noggrannheten på storlekarna av Speidels maltrör inte den samma som idag och de som köpt Braumeister nyligen har inte samma behov av gummilist som de med äldre maskiner. För många inklusive mig så är det finare filtret några mm större än det grova vilket gör att en gummilist inte passar så bra utan man får trycka ner hela paketet med en viss mängd våld. En lösning är att klippa kanten på det finare filter till samma storlek som det grövre men då är man tvungen att alltid köra med list sen. Det går att spänna listen runt filtret med lite stadig hand och då går den ner lättare sen men sitter ordentligt tight, ofta orörligt när det är pump-break. En variant är att filterpaketet får ligga högt upp på kanten istället, eventuellt utan det liggande röret för att hålla nere hela maltpipan. Jag har testat några gånger med gummilist och några gånger utan och vet inte om det är nödvändigt att använda listen eller om jag kommer fortsätta göra det men efter att ha svarat på ett gäng mail om samma sak (länk och pris) så tänkte jag att jag lika gärna kan ta några bilder, posta några länkar och se vad mina ”fellow Braumeisters” där ute kommer fram till.
Min list är köpt på Kuntze och jag köpte 3m så det räckte till tre varv men jag kör bara på övre filtrena så resten är reserv eller dammsamlare. 140kr kostade den och här är länken; 1mm tjock U-list modell 511 med rund botten (511-0100).
Ungefär hit går mitt filter ner som jag inte stretchar listen lite runt vilket gör den tunnare.
Profilbild på listen som ju är en U-list på 1mm med 15mm bredd.
Eller är allt bara ett skämt och det är en lakritsrem jag tagit bilder på?
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer