Så har det hänt igen. Det var länge sen sist men nu har det alltså hänt; Det har sinat i alla faten! Jag har några flaskor suröl och några köpeöl från Bayernresan men min kegerator ekar tomt. För att råda bot på problemet blev det naturligt att brygga en storbatch med veteöl. Min senaste lager står fortfarande på jäsning i min stora 60l-jäshink så jag hade inget annat val än att inviga min 95l jästank som tyvärr är för stor för min jäskyl. Med 17c i bryggeriet för tillfället så lämpar det sig bra för en veteöl som utvecklar mycket värme av sig själv.
Receptet
Mina senaste veteöl har blivit alldeles för ljusa trots att jag ökat på med karamellmalt så denna gång tog jag i från tårna med både Münchner, karamellmalt OCH Melanoidmalt. Färgen jag siktar på är mer åt Franziskaners håll som jag tycker borde klassas som en Urweiße eller som Svenska Hembryggareföreningen kallar det: ”Klassisk veteöl av Sydtysk typ”. Spannet på färg sträcker sig från 15-34 vilket nästan är kola-färgat. Jag ville med denna öl hamna någonstans mellan den Ljusa (8-14 EBC) och den Klassiska. Beersmith är tyvärr riktigt dåligt på att estimera färg och de 11.6 EBC som mina specialmalter skulle innebära var åt skogen för lite, det kunde jag bedöma redan från maltnotan. Mellan 10.8 och 10.9 EBC tycker Beersmith att det är ett enormt hopp men mellan 11 och 20 EBC händer nästan inget om man tittar på det färgade glaset. Som jag skrivit tidigare så blir jag allt mer sugen på att byta bryggprogram och detta är bara en i raden av fel och brister jag tycker programmet har.
Basmaltsmässigt ligger jag oftast mellan 50-60% vetemalt i mina veteöl. Jag kan inte påstå att jag märkt någon större skillnad på den undre eller övre spannet. Minst 50% måste det vara för att få kallas veteöl i Tyskland så mindre än så har jag aldrig ens funderat på att ha. Uppåt 70% har jag testat men smakbidraget stod inte i proportion till problemen som uppstår när man mäskar eller främst lakar utan skal. Ni kanske undrar över de konstiga procenttalen av maltnotan men jag passade på att tömma en del maltsorter så jag justerade receptet efter det.
Supersnabb maltkrossning
Min nya maltkross Monster Mills MM3 trimmas fortfarande in och trots att jag har en rejäl borrmaskin har jag insett att den är i minsta laget för monstret. Men jag har hittat en lösning på hur jag ska kunna krossa all sorts malt, även vete och karamellmalt, utan problem; det är bara att maxa hastigheten. Det är nämligen så att den kraft som krävs för att dra runt en ”three roller” med tre valsar motsvarar den kraft som krävs för att dra två parallella krossar på en gång. Det sker även en reduktion i hastighet på grund av det massiva motståndet. Så även om kvarnen snurrar ordentligt för fort när den går tom så blir hastigheten helt okej när det kommer ner malt och borrmaskinen klarar av jobbet med lite blod svett och tårar. Även om hastigheten var i högsta laget så blev malten väldigt bra krossad och fort gick det också kan jag lova.
Volymen
Jag brygger alltid i enheten ”antal fat” och denna gång ville jag ha minst tre stora fat dvs ca 60 liter ner i jäshink. Men eftersom det är generell ölbrist hos familjen Lindh just nu och min jästank rymmer så mycket så maxade jag i varje led för att få ut så mycket som möjligt på en bryggning. Jag mäskade in med 70 liter och lakade med ca 15 liter. Braumeistern har inga problem att hålla en sån mängd i rullande kok med isoleringen ”BryggOlle” och huvan men tiden från utmäskning till kok blir så klart ganska lång. Det händer att jag eldar på med min 3200w doppvärmare för att skynda på uppkoket men denna gång stod maltröret ovanpå Braumeistern så jag orkade inte försöka skohorna ner den emellan.
Misslyckad ferualsyrarast
För att snabba på min bryggdag så brukar jag förvärma vattnet på något sätt under natten/morgonkvisten för att kunna mäska in direkt när jag vaknar. När jag brygger Helles eller Pils så startar jag mäskningen runt 61-62c men för att få mer av fenolen 4-Vinyl-Guaicol (kryddnejlika) i jäsningen behöver veteöl rastas på 44-45c i minst en kvart, gärna en halvtimme. När jag bryggde med hink-i-hink-metoden räknade jag alltid med att 8-10c sjönk av själva inmäskningen men så är inte fallet i Braumeistern av någon anledning. Jag hamnade runt 54c och lite kallvatten och två kylklampar gjorde bara någon grads skillnad. Efter att funderat en stund på hur jag skulle göra så bestämde jag mig för att strunta i syrarasten och låta den tid som gått vara en proteinrast istället. Jag avbröt programmeringen av Braumeistern och stegade rakt upp mot betaamylaserasten istället. Ferualsyran tävlar med bananen i slutändan och i den bästa av världar vill jag ha en skön balas av de bägge, hur det blir just denna gång får tiden snart utvisa. PH-justeringen med lactol ska man vänta med för bästa effekt av ferualsyrarasten så när jag väl skippade tanken om den så körde jag i all mjölksyra och hamnade perfekt på mina önskade 5.2.
Lakning med min Patina
Jag har haft min 36liters Patina i 1,5 år men inte monterat kran i den förens nu. Hade jag haft högre i tak i bryggeriet hade jag säkerligen placerat lakvattenkastrullen högre än bryggverket och lakat via silikonslang och gravitation men eftersom det inte går så fick min plastkanna jobba istället. Kranen höll helt tätt även med varmt vatten och jag ser fram emot att brygga en batch med den snart.
När mäskprogrammet var klart så lyfte jag maltröret till mitt galler som jag placerade mellan maltröret och Braumeistern i vanlig ordning och sedan fyllde jag på med 4-5 ggr av mitt 76-gradiga lakvatten. Att mäska med 14,3 kilo malt varav 8.5 kg var vetemalt som är skallös fungerade helt problemfritt och likaså lakningen. Flödet var inte imponerande snabbt men tillräckligt bra.
Preboil gravity blev en felmätning med refraktometern eftersom vörten så lätt skiktar sig, trots en grundlig (men försiktig) omrörning. MEd bubblor eller kvarglömt vatten så får man lätt för lågt värde med refraktometern men får man orimligt högt som jag fick denna gång (1.065) så är det skiktning som skett. Jag har ingen lösning på detta problem i dagsläget. Att gå tillbaka till hydrometer och kyla vört kommer jag inte göra för preboil, för OG så kan man ju ta den kylda vörten och det är ju också i senaste laget att justera sockerhalten så hastigheten är inte så viktig. Preboil vill jag ha direkt så jag vet vad som händer och kan agera därefter…
Resten av bryggningen
Koket flöt på utan konstigheter, kylningen och diskningen gick som en dans. Jag var pitchad, diskad och klar före lunch och efter ett dygn var det full aktivitet i jästanken. Lakning ger en längre bryggdag men också ett fat öl extra. Jag kommer varva mellan full volume no sparge (FVNS) och lakning framöver beroende på hur det ser ut i inventarierna.
Vatten redo för inmäskning.
Krossstationen har fått två fula träbitar och lite metallband för att stötta borren. Fult men praktiskt.
Metallbandet som håller borren någorlunda på plats.
Krossningen för dagen.
Inmäskad och klar. Maxat minst sagt!
Lakvatten på värmning i min Patinskastrull och Kjell&Co induktionsplatta.
PH-mätaren gör sitt jobb snabbt och effektivit. Härligt att pH börjar sitta varje bryggning.
Efter mäskningen är avklarad är vi nära övermäsk, eller överkok utan kok, eller vad ska man kalla det?
Lyft till första steget med hjälp av Biltema-taljan.
Sedan lyft till ovanför Braumeistern för att kunna maxa lakningen.
Skummet från hotbreak.
Väldigt lite humle denna bryggning.
Diskning av filterdiskarna är det jag tycker sämst om på hela bryggdagen. Det är sååå tråkigt och besvärligt. Alla tips mottages tacksamt!
På väg mot komposten!
Rejäl slurry för att jäsa snudd på 70 liter!
Vackra humleoljor vid kylning.
Tappning och syresättning i 30-litershink före flytt till jästank.
Kraftig skumkrona i min 95l-tank. Ballongvispen är verkligen grym för syresättning.
Hydrometern används ibland för OG men mest för FG numera…
Det finns väldigt få bra helles att prova i Sverige vilket gör att stilen fallit mycket i skymundan men det är en lättdrucken och god öl med bra möjligheter att få fram eleganta maltsmaker och jag uppskattar verkligen en bra helles men förstår att en sämre variant framstår som en något söt stor stark. När jag skriver detta är jag faktiskt på väg till själva källan för ölstilen, mer om det kommer! Min förra version av denna öl fick receptinspiration från boken Bavarian Helles med Carapils och även lite Melanoidmalt men trots att den versionen blev väldigt bra så ville jag ändå testa ett nytt recept som bygger på Paulaners Helles för variationens skull. Min extraljusa premiumpilsnermalt byttes mot Barke Pils (96%) för att få lite mer färgbidrag men stora skillnaden var såklart Carahell (4%). Melanoidmalten sägs kunna efterlikna smakerna man får från dekoktion men jag är inte så enormt övertygad om det. Framförallt är jag inte så förtjust i hur melanoidmalten smakar torr, dvs. en halvnäve torra korn i munnen, så jag skippar den denna gång så får jag labba med något mer minitest i framtiden.
Jag har haft lite bekymmer med lång lagtid, den tid det tar för jästen att bli aktiv i jäsningen och jag tror det beror på att jag legat lite lågt i jästemperatur för just South German Lager WLP838. Jag har legat på 9c där 10-12.8c rekommenderas av tillverkaren. Jag vill göra större jäststammstester framöver men just nu har jag problem men att brygga mer än vad det går åt i hushållet så det får vänta lite. Jag kan med andra ord inte så starkt motivera jästvalet på 838 mer än att jag fått god öl med den tidigare och jag hade en rejäl slurry i kylen. White Labs beskriver jästen såhär:
“This yeast is characterized by a malty finish and balanced aroma. It is a strong fermentor, produces slight sulfur, and low diacetyl.”
Attenuation: 68.00-76.00 %
Flocculation: Medium to High
Alcohol Tolerance: Medium (5 – 10%)
Optimum Fermentation Temperature: 50.00-55.00f (10-12.8c)
Hours to get to 50 percent attenuation: 85
Att det är Tysk nobel humle i är väl knappast en överraskning men där många förespråkar en ensam bittergiva så föredrar jag ”tripple hop”, humle även senare för smak och arom. En del av den senare humle försvinner med lagringen men det ger ölet lite fler dimensioner och en utvecklingskurva som är intressant. Det är inga mängder humle vi snackar om här, 200 gram till 55 liter, men ändå så det tillför något.
Vattnet och krossningen
Jag samlade 70 liter RO-vatten en vecka i förväg eftersom bryggdagen blev uppskjuten av VAB. Enda salttillsatsen var KalciumKlorid för att ytterligare framhäva maltsötman i stilen. Något större sötma vill jag inte ha utan den maltsötma jag menar här är den gräddiga och friska typen som man får brygga väldigt varsamt för att få fram och behålla. Krossningen av malten gick inte riktigt hela vägen. Min nya Monster Mill MM3 är inte riktigt inkörd och den fick svårt att nypa tag i specialmalten jag hade i först. Maltkornen hoppade mest upp och ner och ville inte sugas ner. Jag har upplevt detta tidigare främst med vete och med för hög krosshastighet vilket jag inte märkt hade smågblivit av min borrmaskin. Jag grävde ut några nävar specialmalt och hade i basmalt. Sänkte hastigheten och slurp så var malten krossad. Ytterligare teorier om varför detta kan uppstå är att den ickedrivna valsen är lite trög och kan behöva smörjas lite eller att jag dragit åt alla skruvar för hårt. Själv avståndet mellan bas-stycket och valsarna är inte helt givet eftersom det är enbart är lådan runt om som håller ihop alla delar. Jag har sedan denna bryggning kört igenom en del malt med gott resultat så jag avvaktar med vidare åtgärder.
Körde utan gummi
Jag körde utan gummilist runt övre filterparet även den här gången eftersom det gick så bra sist men nu fick jag ett tiotal små märkliga skalbitar som smet emellan som jag förvisso lätt kunde fiska upp vid uppkoket. Lite störande ändå så jag kommer gå tillbaka till liten framöver eftersom jag ändå har den. Inmäskning och utmäskning/ickelakning/maltrörslyft gick utmärkt utan några överraskningar. Maltröret fick droppa 10 minuter på undre pinnarna innan jag lyfte ner den i diskhinken där det en timme senare samlats nästan 2 liter till. Svinn jag får leva med om jag inte vill dra ut på bryggdagen eller byta diskhinken mot något som känns mer livsmedelsklassat än Biltemas murbrukshink.
Koket med humlegivorna likaså utan avvikelser och efter en timme kylde jag ner till ca 13 grader innan jag flyttade till jäshink och syresatte rejält med min stora ballongvisp. Under kylningen använde jag det varma kylvattnet som en varmvattenslang för rengöring av filter och maltrör eftersom det dels är bevattningsförbud i Nykvarn och eftersom vår varmvattenberedare (pelletskombipanna) gått åt helvete. Volymen och OG blev som planerat på 56 liter och 1.051. Allt gick som det skulle helt enkelt.
Tråkigt blogginlägg och Missnöje över Beersmith
Jag har insett att en smidig och lyckad bryggdag ger ett ganska tråkigt blogginlägg men det händer ju tack och lov att det går riktigt smidigt och bra ibland, äntligen! Jag blir allt mindre nöjd över Beersmith och senaste versionen har inte förändrat det. Beersmith är bra på att hålla resa på inventarierna, en funktion jag förvisso använder men inte behöver och programmet är även bra på att lagra recept. Att hålla koll på bryggningen medan jag brygger tycker jag däremot inte om och jag håller på med en enkel excel istället. Jag vill kunna jämföra de senaste bryggningarna på ett och samma ark och få en bättre överskådlighet på processen och dess avvikelser och där går Beersmith bet ordentligt. Dessutom lämnar Beersmith en del att önska när det kommer till att förklara hur det är tänkt att användas. I vilken temperatur ska man mäta de olika volymerna? Ska man räkna boiloff vid 20c eller 100c? Varför är inte grainabsortion i metriska mått? Varför ger 60 min på 62c och 60 min på 72c inte ett förväntat lägre FG än 60 min på 65c osv osv. Kanske sneglar jag på andra program framöver, eller så anammar jag excel helt och hållet.
Maltkrossningen på ca 0.8mm.
Inmäskning före solen kommit upp.
Perfekt pH enligt planen.
Jästslurryn i väntan på jobb.
Mäskningen med Full Volume No Sparge ger så här mycket volym. 70l mäskvatten är verkligen maximalt vad jag rekommenderar eftersom vätskan expanderar några centimeter från 60-76c.
Den billiga taljan fungerar klockrent och spar min trasiga rygg. Med bra fysik och en pall så går det bra att lyfta maltröret men såhär blir det mer kontrollerat. Det är just vakuumet som är det jobbiga, inte vikten.
Från denna position låter jag det droppa färdigt när jag inte lakar och sen kan jag enkelt lyfta bort maltröret för hand.
Några märkliga smitare som mer ser ut som risskal än kornskal Ljusare än vanligt dessutom. Aldrig sett förut!
Samma sak här, vita små konstiga skalbitar. Någon som kan förklara vad det beror på? Kan jag fått en liten blandning av något annat i maltsäcken?
Refraktometern krävde fem prover innan jag fick ett värde där sockret inte var för koncentrerat eller skiktat vilket det lätt blir innan koket blandar vätskan.
Ibland skummar jag av precis vid uppkok och ibland inte. Idag såg skummet äckligt ut och jag var på plats så då tog jag bort det. En del säger att kommersiella brygger aldrig tar bort skummet vilket förvisso är sant men de recirkulerar även så pass mycket att de inte får i närheten av lika mycket skum som vid hembryggning om man skulle skala om volymerna.
Kylning med extra termometer eftersom det är skillnad på temperaturen i botten och på toppen.
Samlade två hinkar varmvatten till disken.
Skillnaden mellan botten och toppen av kylningen var denna gång som mest 6 grader.
Originalkranen även denna gång. Jag gillar den mer och mer.
Vörtprovet för att kunna bedöma färgskillnad efter jäsningen.
Receptet
Lindhs Premium Gold (v5) (Helles)
Batchsize: 56.50 l
Boil time: 60 min
OG: 1.051 SG
FG: 1.018 SG
Alcohol by volume: 4.3 %
Bitterness: 22.4 IBUs
Color: 8.0 EBC
Color
Ingredients
Water Prep
Amt
Name
Type
#
%/IBU
15.00 g
Calcium Chloride (Mash 60.0 mins)
Water Agent
1
–
15.00 ml
Lactic Acid (Mash 60.0 mins)
Mash Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
11.38 kg
Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC)
Grain
4
96.0 %
0.47 kg
Carahell (Weyermann) (25.6 EBC)
Grain
5
4.0 %
Total amount of malt: 11.85 kg
Boil Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
50 g
Hallertauer [4.80 %] – Boil 60.0 min
Hop
6
10.9 IBUs
75 g
Hallertauer [4.80 %] – Boil 15.0 min
Hop
7
8.2 IBUs
75 g
Hallertauer [4.80 %] – Boil 5.0 min
Hop
8
3.3 IBUs
Total amount of hops: 200 g
Fermentation Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
5.0 pkg
Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml]
Yeast
9
–
Yeast cells needed: 1061.8 Billion
Recommended starter size: 7.11 l
Brewing
Mash Steps
Name
Description
Step Temperature
Step Time
Mash in
Add 69.76 l of water and heat to 61.0 C over 0 min
61.0 C
0 min
Beta-Amylase
Heat to 62.0 C over 2 min
62.0 C
30 min
Alpha-Amylase
Heat to 72.0 C over 11 min
72.0 C
30 min
Mash Out
Heat to 76.0 C over 8 min
76.0 C
10 min
Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.70
First measured pH: 5.20
recommended to reach target/final pH of 5.20
Sparge steps
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Measured data
PreBoil volume (100c): 60.85 l
Est. end of boil vol (100c): 58.85 l
Volume in fermentor (20c): 56.50
OG: 1.051 SG
FG: 1.012 SG
ABV: 5.1 %
Mash eff.: 78.5
Brewhouse eff.: 77.00 %
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Som det varit senaste tiden har jag bryggt på helger (främst söndagar) med start tidigt på morgonen för att inte ta en hel dag i anspråk från övriga familjen. För att effektivisera detta har jag labbat med timer för att ha inmäskningsvattnet redo när jag drar igång vid 6-tiden. Så fick jag tipset av en läsare om att Braumeistern, vid elavbrott, återupptar det den höll på med automatiskt. Det lät ju sjukt smidigt! Men tydligen fungerar det inte med den programvaran jag har, där måste man nämligen bekräfta återupptagningen genom att trycka continue vilket jag inte vill göra klockan 4 på natten. Alltså är jag tillbaka med timer och doppvärmare för att lösa detta problem. Förra gången hade jag min UT200 emellan också för att styra temperaturen, denna gång räknade jag ut hur många grader per minut som min 3200w doppvärmare värme och höftade och hamnade bra i tid. Med varmt vatten i Braumeistern var det bara att mäska in på morgonen för att snabbt få mig en kopp kaffe och göra frukost till barnen. Jag ska försöka hitta en bättre tid att brygga på för att stressbrygga är inget roligt och resultatet blir lidande.
Receptet
Denna version av pilsnern blir faktiskt receptet hemligt för er läsare. Inte så mycket för min skull, jag ska inte tävla med ölet eller så, utan för att jag lovat personen jag fått receptet av att inte sprida det vidare. Det är nämligen ett recept jag fått i andrahand som från början kommer från bryggmästaren på ett stort bryggeri vars pilsner jag tycker är väldigt bra. Det är två sorters malt och en sorts humle, så inget komplicerat i sig men sorter och individuella mängder får ni klara er utan denna gång. Min Lindh Pils (v3) är så pass bra och snarlik att ni kan snegla på det receptet istället om ni ska brygga Tysk Pilsner. Saltmässigt har jag dragit ner lite till 40ppm Kalcium som test och även mjölksyran har jag backat ner mängden lite på. Tänker att det inte behövs riktigt så mycket som jag kört med tidigare.
Bryggvagnen
Mitt vita rullbord som jag har Braumeistern på har jag inte skrivit om så mycket tidigare av någon anledning. Det är ett bord till tvättmaskin/torktumlare och avsett för att klara de vibrationer och den vikt en tvättmaskin uppbringar vilket jag antar är i närheten av mina ca 90kg jag utsätter det för. Den blev över när vi gjorde om i tvättstugan och tyvärr blev en precis likadan hivad på tippen av gubbarna som bytte ut tvättmaskinen (jag var tyvärr inte hemma). En blev kvar och den är jag väldigt nöjd med. Perfekt höjd och väldigt nätt men stabil och kraftig. Lätt att torka av och med hjul under kan jag enkelt rulla bort bryggverket och svabba om bryggdagen gått vilt till. Hjulen har dubbla hjulpar och ska klara ganska mycket vikt så de knappa 25kg styck (totalen delat på fyra) är inga problem. Det som däremot visade sig vara problem är skarven vid foten på bordet, den som vanligtvis ska skruvas fast i golvet i tvättstugan men där jag skruvat fast hjulen istället (perfekt med förborrade hål i rätt storlek!). Den foten är inte bärande och när jag fyllt Braumeistern med 70l RO-vatten bredvid min diskbänk och skulle rulla tillbaka den till bryggplatsen så hörde jag ett knak i en av fogarna. I ren panik sågade jag till en stödplanka jag kunde slå in längs benet med en gummiklubba så ingen olycka skulle ske under bryggningen. 70l kokande vört som välter är inget man skojar bort direkt… När bryggdagen var slut så ordnade jag till tre likadana plankbitar så nu ska det väl vara själva f**n om det inte klarar av vikten mångdubbelt!
Bryggningen
Även denna gång körde jag med fulla volymen bryggvatten direkt i mäsken och skippade lakningen. Effektiviteten blir absolut lidande men det är rätt skönt att slippa blasket med lakvatten ibland. 70 liter är dock nära max vad man kan få i utan att riskera att det rinner över när vätskan expanderar vid högre temperatur, kanske 72 liter för den riktigt modige. För er med Braumeister 50 kan jag tipsa om att 70l är EXAKT där gängorna på mittpinnen börjar, iallafall på min. Med just denna mängd malt och utan lakning så räcker det med att hänga maltpipan på stången som det är designat för att göra. Nivån på undre maltfiltrena hamnar precis ovanför vätskenivån vilket man kan se på inbuktningen av maltrörets utsida så jag lyfte röret med hjälp av taljan dit men sen när det runnit klart så kunde jag enkelt lyfta röret med enbart händerna (utan metallpinnen) ner i min diskhink, smidigt faktiskt.
PH:t landade på 5.4 vilket är perfekt för själva mäskningen så den mindre mängden passade bra för denna bryggning. Vid första mätningen visade mätaren 4.9 och jag kände mig väldigt konfunderad. Problemet (insåg jag en kvart senare när kaffet runnit ner i systemet lite) var att mäsken inte hunnit blanda sig tillräckligt ännu. Jag rörde om för dåligt vid inmäskningen vilket även visade sig vid bryggdagens slut då min effektivitet blev för låg, även för att vara no-sparge.
Jag skippade den gummilist jag tidigare haft runt det övre filtret i maltröret för att täta mot små maltrymlingar. De större filtrena jag har köpt från Bac Brewing är så pass mycket bättre i passform att gummilisten inte behövs längre. Varför det tagit mig ett år att testa detta har jag inget svar på.
Bittergivan åkte ner som First Wort Hop (FWH), inte för jag är så övertygad om att beskan skulle bli så mycket rundare utan mest för att det är smidigt om man missar ”kokstarten”. Ibland vill jag skumma av uppkoket vilket blir lite dumt med FWH så denna gång fick jag skippa det. Kokade en timme med distans under huvan för att inte få överkok som vanlit, kylde till 13c och förde över till hink där jästen åkte i.
Diskningen
Riktigt ointressant att skriva om disken kanske ni tycker men den var så oerhört smidig nu när jag har dragit in både varmt och kallt vatten i bryggeriet och med den enorma diskhon i min fina diskbänk. Jag samlade som vanligt ca 30 liter av det varma kylvattnet för att ha i Braumeistern men att kunna spola av allt annat med varmt vatten var en stor förbättring mot tidigare. Jag får ner hela maltröret i diskhon vilket var grymt smidigt.
Slutligen
På det hela en ganska bra bryggdag utan några större avvikelser eller konstigheter. Jäsningen tog lite lång tid att komma igång då jästen nog var lite trött, jag brygger för sällan helt enkelt. Min dröm är att brygga två gånger i månaden vilket är lagom ofta för att det ska vara roligt och att man hinner planera för varje bryggning. Som det sett ut i år så är detta tredje bryggningen vilket är under all kritik. Nu har förvisso bryggeriet blivit renoverat och jag har rest en del i jobbet men det sistnämnda lär inte minska så jag måste helt enkelt hitta annan tid till att brygga. Jag kan snart inte effektivisera bryggdagen mer utan att börja tumma på kvalitén. Småbarnsförälderlivet är härligt men en riktig tidstjuv!
Det finns flertalet mjukvaruversioner även på den föregående kontrollenheten som jag har. Just denna har tre programmerbara humlegivor och är troligtvis den sista firmwaren innan de bytte till nya kontrollern tidigt 2015. Denna ”continue/abort” gör att jag inte kan sätta timer på bryggverket för tidsinställd vattenvärmning.
Malt, okrossad.
Så här mycket plats tog malten i hoppern till min Monster Mill MM3. Gott och väl med utrymmer för 3-4 kilo till vilket jag ändå inte kan pressa ner i bryggverket.
Spruta för mjölksyra är smidigt. Finns gratis på apoteket om man behöver mindre storlekar eller så kostar de någon tia på ebay.
PH-mätaren fungerar fortsatt bra och är snabb och stabil. Perfektionisten i mig saknar den extra decimalen jag hade på min tidigare noname-pH-mätare men då noggrannheten i dessa instrument ändå är nere i det spannet så spelar det ju mindre roll. Men ändå, skulle vilja veta om det är 5.37 eller 5.43 även om det är +-0.05 felmarginal. Kanske borde jag bara söka vård istället…
70l och drygt 11.20kg malt (två nävar malt mer än så pga lite inställningar med maltkrossen).
Lakning utan lakning. Eller avrinning kanske är ett bättre ord. Det är stödpinnen maltröret vilar på som jag senare använder mellan Braumeistern och huvan för att koket inte ska bli så våldsamt.
CocaCola-StarSan som jag kallar SaniClean. Skummar inte som StarSan men i övrigt motsvarande produkt. Om den bruna färgen kan missfärga kläder eller jäshinkar vet jag inte eftersom jag inte använt det så mycket ännu. Jag har inte heller bestämt mig för om jag föredrar StarSan eller SaniClean, skum eller inte…
Ahhh, stora maltröret på BM50, rätt ner i diskhon och varmvatten på. Som jag blött ner mig genom åren med vattenslangar och borstar/svampar. Jag blev inte ens lite blöt denna bryggning! Någon gång ska ju vara den första.
Stora avställningsytor både på själva bänken och undertill är guld. Att jag dessutom har en till likadan diskbänk och ett barbord bakom mig gör att jag äntligen känner att jag kan ställa saker fritt under bryggningen men främst kunna ha en stor och ledig starsannad yta att arbeta med mot slutet av bryggdagen.
Diskbänk nummer två som jag varken installerat avlopp eller vatten på används som torryta just nu med vägning av salter/humle och en del mätningar. Jag har ju ytterligare en liten diskbänk med vatten och avlopp som stod i garaget när vi flyttade in så att ha tre är snudd på overkill. Hyllplanet, underst i denna bild, är löst och jag kan lägga det över diskhon så blir bordsytan större, om behov för det skulle uppstå i framtiden.
Bryggde med originalkranen idag och tyckte den var väldigt smidig och lättarbetad. Kan inte dra mig till minnes varför jag prompt skulle byta ut den men nu ska jag köra med denna några bryggningar för utvärdering.
Här syns distansen under huvan även om skärpan i bilden är på bakgrunden. Fläktlös ventilation fungerar faktiskt väldigt bra och jag får väldigt lite kondens i bryggeriet.
Jag har bytt slang på den varma sidan av kylspiralen för säkerhets skull. Jag har sett en del obehagliga bilder på bryggare som fått kroppen översköljd av kokande vatten och det är ingen vacker syn. Bytet visade sig vara en väldigt klok idé vilket ni snart ska få se…
Detta är samma slang som jag använt som kylspiralslang tidigare men här har den nyss suttit på duschmunstycket jag spolar rent bryggverket med. Mitt i spolningen sprack slangen och varmvatten sprutade kors och tvärs. Tack och lov var det bara kranvatten och jag stod precis vid kranen och kunde stänga av. Varningens finger för trädgårdsslang, de klarar inte varmt vatten speciellt många bryggningar.
Jag samlade varmvatten i mitt ”keg” jag inte hittat någon användning för ännu. Sjuuukt tungt att bära iväg på den den när var fylld med varmvatten så det kommer jag inte göra om. Tanken med keggen var att jag skulle göra någon sorts HLT eller annat men jag kanske impulsköpte lite tokigt…
129. Lindhs Pils – v4 (Tysk pilsner)
Batchsize: 56.60 l
Boil time: 60 min
OG: 1.047 SG
FG: 1.010 SG
Alcohol by volume: 4.8 %
Bitterness: 34.9 IBUs
Color: 7.3 EBC
Color
Ingredients
Water Prep
Amt
Name
Type
#
%/IBU
15.00 g
Calcium Chloride (Mash 60.0 mins)
1
–
15.00 ml
Lactic Acid (Mash 60.0 mins)
Mash Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
XX kg
Basmalt
Grain
4
xx %
x.x kg
SpecialMalt
Grain
5
x %
Total amount of malt: 11.20 kg
Boil Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
16 g
Hops [8.00 %] – Boil 60.0 min
Hop
6
6.1 IBUs
50 g
Hops [8.00 %] – Boil 30.0 min
Hop
7
14.8 IBUs
40 g
Hops [8.00 %] – Boil 15.0 min
Hop
8
7.6 IBUs
84 g
Hops [8.00 %] – Boil 5.0 min
Hop
9
6.4 IBUs
Total amount of hops: 190 g
Fermentation Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
3.0 pkg
Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml]
Yeast
10
–
Yeast cells needed: 984.0 Billion
Recommended starter size: 5.90 l
Brewing
Mash Steps
Name
Description
Step Temperature
Step Time
Mash in
Add 70.00 l of water and heat to 62.0 C over 0 min
62.0 C
0 min
Beta-Amylase
Heat to 62.0 C over 2 min
62.0 C
30 min
Alpha-Amylase
Heat to 72.0 C over 11 min
72.0 C
30 min
Mash Out
Heat to 76.0 C over 8 min
76.0 C
10 min
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Jag har gjort ganska många varianter på sydtysk veteöl vid det här laget och även om inte alla bryggningar varit så innovativa och utforskande så har ingen sett likadan ut som en tidigare. Denna bryggning ville jag testa att ha en öppen jäsning, dvs att man inte har locket på jäshinken på alls. Jag har fegtestat tidigare med löst liggande lock men nu ville jag gå ”all in” med metoden för att se hur det kan påverka resultatet. Receptet är sig någorlunda likt med sikte på 60/40 vetemalt och pilsnermalt men eftersom jag haft lite pH-problem med senaste skörden extraljus pilsnermalt hade jag ca 14% Münich I-malt i. Detta ska förhoppningsvis även ge en färg som drar lite mer åt Franziskaner-hållet. 3% Carahell hade jag också med för att ge en liten touch av sötma i bakgrunden, de senaste varianterna har varit snudd på lite väl torra.
Jag började bryggningen några dagar i förväg genom att samla ihop mitt RO-vatten och göra en förkultur på jästen. Till veteöl är det en fördel att pitcha lågt så jag skulle i normala fall inte behöva så stor förkultur men just denna förpackning har blivit liggandes i min kyl på tok för länge så jag tog det säkra före det osäkra. Till en normalstark veteöl rekommenderar jag en jästförpackning per 20l annars, så då slipper man förkultivera om man inte brinner för det momentet.
Jag fick ett tips från en läsare att det kompositmaterial (OSB-skiva) jag använt till min nybyggda extrastora påmatningsmalttratt/hopper inte är speciellt nyttigt så redan vid första användningen fick jag spöka ner härligheten med en avklippt ICA-påse. Jag ska byta material på något sätt men inte hunnit ännu. Plåt klarar jag inte av att bocka snyggt så någon sorts trä får det nog bli till nästa bryggning. Hoppern blev annars nästan perfekt i storlek, kanske några cm till hade varit optimalt. All 10.8 kg malt rymdes på en gång så jag kunde dumpa i malten, trycka på start och sedan förbereda annat i bryggeriet.
”Siri – sätt timer på 6 timmar”
Kvällen före bryggningen riggade jag min 3200w Speidel doppvärmare via en extern termostat, UT-300, och utanpå det en timer. Termostatens temperaturgivare klämde jag sedan fast mellan Braumeisterns yttervägg och isoleringen (Bryggolle). Sen satte jag temperaturen på 50c och en starttid på kl 04.00. När jag vaknade vid 6-hugget och gick ner till bryggeriet var vattnet ca 60c i Braumeistern så något högt för just denna bryggningen men det gick snabbt att justera ner. Jag har tidigare testat att värma vattnet på kvällen och låta det stå till morgonen därpå men jag har ganska svalt i bryggeriet och tappar ca 20c över en natt. Det skulle väl gå att isolera mer med någon vinterjacka men nu ville jag testa denna metod istället. Det går såklart att dra igång Braumeistern när man går och lägger sig och så får den stå i rätt inmäskningstemperatur hela natten men det känns som ett onödigt slitage på utrustningen, främst pumparna. Av säkerhetsskäl är deley en funktion som Speidel valt att exkludera men jag vet att andra bryggverk har. Var försiktiga med all sorts värmning/bryggning när ni inte är närvarande eller sover! Overnightmash, dvs att man drar aigång mäskprogrammet och går och lägger sig för att sedan fortsätta bryggande på morgonen, är något jag starkt avråder ifrån efter att ha sett hur bryggare varit när på att bränna ner huset när bryggverket gått torrt. På tal om säkerhet så går min externa värmningsmetod inte att göra med STC-1000 eftersom den inte klarar lika stor strömbelastning. En fördel med UT200/UT300 är att den klarar 16A och 3200w, något som även min timer är specad på. Timern var dock ganska varm på morgonen så även där ska man se upp lite tycker jag.
Mäskningen och lakningen
Mäskningsschemat blev 45c, 62c, 72c, och 76c. Jag skippade proteinrasten trots mängden vete med vet(e)skapen om att det ändå blir minst 15 min proteinrast när Braumeistern värmer från Ferualsyrarasten upp till BetaAmylaserasten. Även detta sparade mig en knapp halvtimme från bryggdagen eftersom jag var tvungen att vara klar kl 12 denna gång. PH hamnade något för lågt på 5.1 men jag hade inte räknat ut i förväg hur det skulle bli så jag fick skylla mig själv helt enkelt.
Även denna bryggning skedde utan lakning (FVNS – full volume no sparge) för att effektivisera bryggdagen lite och för att jag tycker lakning är ganska tråkigt. Effektiviteten blir lite lidande och jag får ”bara” två fat istället för tre men jag har inte fat nog att lagra så länge som det skulle behövas ändå. Kallvattenlakning är förvisso inte så jobbigt och något som jag tycker fungerat hyfsat, minus att det tar längre tid att värma upp till kok efteråt.
First Wort Hopping
Efter att jag lyft ur maltröret och malten så hällde jag i bittergivan direkt, s.k. first wort hopping. Teorin bakom denna metod är att isomeriseringen ska ske lite lugnare med svalare vört och att dessa oljor lättare ska följa med genom hela koket. Resultatet ska bli en rundare och mindre tvär beska men jag är ganska skeptisk till förfarande om jag ska vara ärlig. Däremot är det väldigt smidigt att slänga i humlen direkt efter lakningen (som jag ju skippade, men ni fattar) och komma tillbaka när det är dags för humlegiva nr2. Detta är såklart både dumt och livsfarligt på grund av överkoksrisken vid uppkok, jag hade dock monterat en webbkamera på kastrullen så jag kunde se att det knappt bildades något skum. Bilden ovan är från när jag samlade vatten men jag tog aldrig någon screenshot från uppkoket. Jag har aldrig hört talas om att en vört kokat över efter att uppkoket skett förutom vid humlegivor, vilket är anledningen till att man inte ska automatisera dom om man inte har ett helt slutet system. Sammanfattningsvis kan man säga att en webbkamera på bryggningen är bra som extra säkerhet men man måste ändå kolla till koket regelbundet!
Koket flöt på utan några konstigheter och efter en timme kylde jag till ca 20c med min monsterkylare. Vörten var väldigt klar och fin före kylning men blev grumlig när jag vevade runt med spiralen för att snabba på kylningen. Till en veteöl spelar det inte så stor roll och jag väntade inte på någon sedimentering före jag tappade vörten till jäshink. När jag fått ihop min önskade mängd vört i jäshinken hällde jag resten av innehållet från bryggningen i en stor rostfri hink som fick stå i några timmar för rejäl sedimentering. Sen förde jag över den klara vörten till en några petflaskor att stoppa i frysen till framtida förkulturer. Cirka 48-50l hamnade i jäshink, 6l i frysen och 2l druv och humlerester åkte i vasken. Lite väl mycket svinn så kanske borde jag justera ner min batchsize lite när jag inte lakar.
1.048 hamnade OG på vilket var 2ö mindre än planerat, något som jag borde lärt mig med vete vid det här laget. Helt inom felmarginalen hamnade jag ändå eftersom effektiviteten blir ganska låg utan lakning.
Jäsningen
Jäsningen tog fart redan efter 12 timmar på 18c och vid 24 timmar var högkreusen ett faktum. Ytterligare 12 timmar senare passade jag på att ”top croppa” jästen för framtida bryggningar. Jag fick inte med mig allt skum då min stora jästsamlarburk blev full, så stor kreusen blev det! Någon sidoeffekt från att jäsa utan jäshinkslock hade inte dykt upp vid dag tre när detta inlägg skrevs. Jag torkade av kylskåpet med tvättsprit (ytdesinfektion) före jäsningen för att öka renligheten lite men kylskåpets inbyggda fläkt kom jag inte åt riktigt tyvärr. Den fick några spray sprit, vad ska man göra?
Timern för vattenvärmning.
Plastpåse i kvarnen för att slippa få cancer av träet.
När strömmen sätts igång på Braumeistern, utan att man gör något annat, så visar den temperaturen på vätskan. Termometern stämmer exakt med min Gresinger så länge som vätskans temperatur är homogen (dvs omrörd).
Det ser ju ut som en knarkarkvart innan man sätter igång bryggningen…
Jag kör fortfarande med gummilisten runt det tjocka översta filtret, även om mina BAcBrewing-diskar är större än originaldiskarna och därför inte borde släppa igenom några skal. Jag har inte vågat testa utan gummit om ärligheten ska fram. Kanske nästa gång, eller gången efter det…
För att snabba på uppkoket åkte doppvärmaren ner en sväng. Pass på för överkok med 6400w i grytan!
Dubbel temperaturmätning av kylningen för att se hur stor skillnad det är på botten och toppen. 5-6c som mest och rörde jag om lite så visade Braumeistern och Gresingern samma värde.
Ett problem med min stålvagn jag har Braumeistern på är att höjden inte räcker för kranen för att komma över jäshinken. Jag ska dock brygga några gånger med originalkranen framöver för att utvärdera skillnaden innan jag testar någon annan lösning.
Den öppna jäsningen…
Stålhinken med överbliven vört i för sedimentering.
Det börjar bli dags att fixa släpkärra och köra lite junk till tippen. Nackdel med att dela bryggerilokal med garaget… Sista rengöringen av Braumeistern gjorde jag direkt över avloppet för att testa. Flödet på min slang från mitt draining valve på Braumeistern är lite långsamt med så lång slang till avloppet.
Jäsningnen efter ca 24 timmar.
Efter skörd/topcrop.
Receptet
HEFE v23 (Ljus veteöl av sydtysk typ)
Batchsize: 55.20 l
Boil time: 60 min
OG: 1.048 SG
FG: 1.010 ??
Alcohol by volume: 5.0 %???
Bitterness: 17.8 IBUs
Color: 8.2 EBC
Color
Ingredients
Water Prep
Amt
Name
Type
#
%/IBU
20.00 ml
Lactic Acid (Mash 60.0 mins)
Water Agent
1
–
15.00 g
Calcium Chloride (Mash 60.0 mins)
Water Agent
2
–
Mash Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
5.00 kg
Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC)
Grain
4
46.2 %
4.00 kg
Extra Pale Premium Pilsner (Weyermann) 2014 (2.3 EBC)
Med en hel del låghumlat i fatkylen kände jag mig sugen på en rejäl humlebomb nu i vinterkylan. Tanken från början var att det skulle bli en IPA runt 6% men dålig omrörning vid inmäskningen ihop med icke-lakning gav mig lite dålig mäskeffektivitet så det blev automatiskt en sessionIPA istället. I samband med att jag insåg att det troligtvis blivit en del socker kvar i mäsken fick jag idéen att jag skulle laka vid sidan av och göra en parti-gyle, dvs. göra två öl med olika styrkor från samma mäsk. När mäskningen var klar lyfte jag därför över maltröret till min Patina 36l-kastrull och lakade med kallvatten direkt från kranen. Teorin är att lakning med kallvatten är lika effektivt som med varmvatten eftersom sockret redan är upplöst och därför inte behöver mer värme för att lösa sig. Är sockret löst så kommer det inte stelna eller kristallisera sig igen av kallare vatten. Lite som att en kall Coca-Cola skulle ha en utfällning av socker i botten, vilket ju inte sker. Kallvattenlakning är inte något nytt eller något jag kommit på utan är sedan länge känt men inte så välpraktiserat bland hembryggare. Braukaiser har såklart redan gjort ett sida-vid-sida-test av varmt mot kallt lakvatten och inte funnit att det varit någon större skillnad. Att laka med kallvatten i Braumeistern har dessutom diskuterats i denna tråd på Braumeisters.net men jag kände att jag ville testa själv en gång, det finns väl inget bättre tillfälle än vid en bryggning som inte går som planerat. Jag lakade ihop till 20.3 liter i kastrullen och preboil på det hamnade på 1.024, alltså blev det kvar en hel del socker som ändå konverterats. Eventuellt spökade de 2 extra kilo malt jämfört med förra bryggning utöver den bristande omrörningen, det får vi aldrig veta…
Annars då?
Den stora 50-liters-kokningen i Braumeistern gick ändå smidigt trots något låg preboil gravity. Jag valde att inte justera några humlegivor vilket jag kunde gjort och fått en APA istället för SessionIPA, den enda skillnaden mellan de två är ju mängden bitter- och smak/aromhumle. För att skynda på en i övrigt lätt stökig bryggdag använde jag min 3200w doppvärmare (även den från Speidel) som understöd till de 3200w som redan finns i stora Braumeistern. Dock har jag bara en 16A-säkring men med tröga proppar vet jag att det går att köra ändå, ett tag. Jag lyckades bränna en säkring innan jag sömnigt kom på att alla lysrör i bryggeriet samt två kylskåp sitter på samma poppe. Med allt släckt och avstängt så gick det bättre med bara 15 min från utmäskat till kok på 60.5 liter.
Receptet & det onda vattnet
För att få lite mer färg i min öl men inte så mycket karamellighet hade jag i en betydande del Münchnermalt (20%) till det lilla karamellstödet från Carahell, något som även hjälpte mig ner i pH till 5.1 i mäsken. Jag har tidigare fått för högt pH med min Weyermann Extra Pale Pilsner Malt som i RO-vatten ger pH 6.0 som grund men ihop med lite specialmalter så gick det riktigt bra. Jag har även börjat att ha i första dosen mjölksyra i mäskvattnet innan malten kommer i för att få en bättre blandning vilket jag tror kan ha hjälpt en del. 20 gram KalciumKlorid skickade upp min 0:a från ROvattnet till 79ppm vilket är bra för mäsken. Jag vill inte ha för skarp beska i mina IPA så jag skippar gärna KalciumSulfatet till förmån för den rundare smaken från KalciumKlorid för beskt blir det ändå så det räcker med en rejäl humledos.
Humleblandningen Citra och Simcoe har jag kört med så många gånger tidigare att det inte överraskar någon och även om det är en god kombination så är det dags för lite nya blandningar framöver. Men först är jag ju tvungen att tömma förrådet på dessa humlesorter vilket jag med ett halvkilo till 50 liter lyckades med. Sa jag humlebomb?
För att transportera mitt RO-vatten direkt ner i bryggverket istället för att samla det i hinkar först har jag förlängt slangarna med vanlig PE-slang eller ölslang som vi ibland kallar den. Slangen passade perfekt ovanpå den medföljande slangstumpen som följde med filtret men PE-slangen är styv och lever sitt egna liv så när jag skulle dra slangen ner i bryggverket floppade den till och välte ut ett av mina favoritveteölsglas på bryggerigolvet. Tusen glasbitar och svabbad skumbanan senare kom jag fram till att en permanent installation av slangen kommer ske framöver.
Krossningen av malten gick bra som vanligt men jag stör mig på den för lilla tratten till malten (hopper som det ibland kallas). Därför ska jag bygga mig en förlängning inom några dagar.
Kok och kylning
Koket gav inga överraskningar utan landade på 56 liter med OG 1.050. Kylningen däremot spökade lite med så pass mycket humle så sensorn i botten på bryggverket blev mer eller mindre isolerad och visade fel temperatur trots lite omrörning och några minuters pumpande för cirkulering. Jag mätte med min Gresinger-termometer istället vilket jag nog alltid kommer få göra i framtiden, iallafall vid välhumlade bryggningar. Det varma vattnet från kylningen samlade jag upp för att använda vid diskningen sen, smidigt och i alla fall 70 liter varmvatten sparat. Jag lät vörten sedimentera 10 minuter efter kylningen medan jag rengjorde hinkar och kokade den andra ölen och koaguleringen/sedimenteringen blev något av det bästa jag sett. Vörten blev verkligen kritall (se sista bilden)! Jag tömde ca 48 liter ner i min 60l-hink och hällde resterande vört och druv genom en saftsil ner till nästa hink dit batch nummer två skulle landa. Batch två som förutom Citra/Simcoe-dosen fick ca 150 gram Amarillo. Jag är i slutfasen av mitt humleförrådsrensande så jag sparar inte direkt på krutet…
När jag kylt batch två, parti-gyle-ölet, märkte jag att totala volymen skulle bli för stor så jag fick dela upp den till två hinkar med 20l i första och 10l i andra. Plötsligt står jag med tre olika öl på gång från samma bryggning och totalt 80 liter välhumlat. Storbatchen fick en förkultur på WLP090 San Diego Super Yeast, mellanbatchen fick den nya torrjästen London ESB från Lallemand som ska ge en ren och välbalanserad ale, det ska bli spännande att testa. Den lilla minibatchen fick en slurry av WLP833 German Bock jag i panik fick plocka fram från gömmorna, inte optimalt men öl ska det nog bli ändå. Med bra kyla ute är min matkällare som är i källaren på 8-9c så en lagerjäsning utan kylskåp passar bra. Min jäskyl ska ju köra de andra två ale-hinkarna och min andra kyl står på 0c för lagring av tre fat.
Sammanfattning
Allt som allt blev detta en ganska konstig bryggdag men med en rad lärdomar. Att mäska in tidigt på morgonen (halv 6-ish) är inte alltid optimalt och den dåliga omrörningen borde jag verkligen ha lärt mig undvika vid det här laget. Jag försöker se varje mindre lyckad bryggning som ett tillfälle att lära mig något och utvecklas och det känner jag fortfarande att jag gör. Jag har en rad förbättringsåtgärder planerade för att fortsätta underlätta min bryggdag så jag kan sluta gå upp i svinottan för att brygga för att hinna med livet i övrigt. Tänk om jag kunde snabb-brygga med varmt kranvatten, färdigmalen malt, BIAB, torrjäst och no-chill. Då hade jag rivit av en bryggning på några timmar. Men vem försöker jag lura? Jag hade ju aldrig kunnat låta bli att börja pilla med processen i längden i allafall, så som jag är funtad…
Annonsering
Som ni säkert märkt har jag börjat annonsera för Humlegårdens Ekolager här på bloggen som en fördjupning av mitt tidigare samarbete med dom. Tanken med samarbetet från min sida är att jag ska kunna leverera ännu mer spännande blogginlägg framöver med produktrecensioner och provsmakning av nya råvaror. Precis som jag tidigare sagt med mina recensioner så lovar jag att alltid vara ärlig och så objektiv jag kan i mina subjektiva bedömningar av utrustning och öl. Att jag nu har annonsör i form av Sveriges största hembryggarbutik, som jag dessutom handlar det mesta av mina råvaror och min utrustning ifrån, gör ingen skillnad på min filosofi om bloggen i det avseendet. Skulle jag hissa en dålig produkt upp till skyarna så kommer både jag och Humlegården snabbt drabbas av detta så detta alltid varit ett krav från bägge parter i vårt samarbete. Vill ni visa uppskattning för bloggen får ni gärna klicka på reklambannern så Humlegården ser att den ger effekt.
Annons:
Dubbla värmare och glödande proppskåp.
Det här kommer vara ”före-bilden” på min maltkross. En plywood-skiva i källaren ligger just nu risigt till…
Någon gång emellanåt kontrollmäter jag Braumeisterns temperaturmätare mot min dubbelkalibrerade Gresinger och som alltid stämmer det väldigt bra överens.
Vörten i slutet av mäskningen. Redo då väldigt genomskinlig utan dis eller partiklar.
Här har jag lyft över maltröret från bryggverket ner i kastrullen t.v.
Rejäl omrörning ihop med duschmunstycket från vattenkranen.
När volymen kommit en bra bit upp lyfte jag upp röret ovanpå ett gammalt kylskåpsgaller. Jag har mätt nivån så det ska gå att vila på pinnarna hela tiden utan att vätskan når mäskens botten men då vet man ju aldrig när det droppat klart.
För att få mindre kondens i bryggeriet fick Braumeisterhuvan transportera ånga även till lilla kastrullen, det fungerade förvånansvärt bra.
Min monsterkylare som fått en sista böj på rören så det inte ska kunna rinna kondensvatten ner i kastrullen. Grymt bra kylning med detta stålmonster tror jag bidragit till den fina kalldruven.
50 liter välhumlat påväg ner i tanken…
…och lite extra vört från bottentjaffset till nästa hink. Oftast samlar jag detta i en stor burk för en extra sedimentering och sen dekantering till petflaskor jag fryser men nu är frysen redan laddad med 8 liter vört…
I den stora tanken till höger har jag samlat ca 70 liter varmvatten från kylningen som jag sen skopade över till bryggverket för diskningen. Redan denna bryggning kom min bryggvagn på hjul till användning.
Den fina vörten, redo för en kamp med jästen…
SessionIPA – Citra Simcoe
Batchsize: 50.00 l
Boil time: 60 min
OG: 1.050 SG
FG: 1.010?
Alcohol by volume: 5.3? %
Bitterness: 67.5 IBUs
Color: 8.6 EBC
Color
Ingredients
Water Prep
Amt
Name
Type
#
%/IBU
20.00 g
Calcium Chloride (Mash 60.0 mins)
Water Agent
1
–
Mash Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
9.00 kg
Extra Pale Premium Pilsner (Weyermann) 2014 (2.3 EBC)
Grain
2
76.6 %
2.50 kg
Munich I (Weyermann) (14.0 EBC)
Grain
3
21.3 %
0.25 kg
Carahell (Weyermann) (25.6 EBC)
Grain
4
2.1 %
Total amount of malt: 11.75 kg
Boil Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
100.00 g
Citra [10.00 %] – Boil 15.0 min
Hop
5
22.8 IBUs
100.00 g
Simcoe [12.00 %] – Boil 15.0 min
Hop
6
25.4 IBUs
100.00 g
Citra [10.00 %] – Boil 5.0 min
Hop
7
9.2 IBUs
100.00 g
Simcoe [12.00 %] – Boil 5.0 min
Hop
8
10.2 IBUs
Total amount of hops: 500.00 g
Fermentation Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
1.0 pkg
San Diego Super Yeast (White Labs #WLP090)
Yeast
9
–
Yeast cells needed: 511.1 Billion
Recommended starter size: 2.73 l
Dry Hop/Bottling Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
100.00 g
Citra [10.00 %] – Dry Hop 5.0 Days
Hop
10
0.0 IBUs
Brewing
Mash Steps
Name
Description
Step Temperature
Step Time
Mash in
Add 68.88 l of water and heat to 63.0 C over 0 min
63.0 C
0 min
Beta-Amylase
Heat to 63.0 C over 2 min
63.0 C
30 min
Alpha-Amylase
Heat to 72.0 C over 11 min
72.0 C
30 min
Mash Out
Heat to 76.0 C over 8 min
76.0 C
10 min
Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.69
First measured pH: 5.10
Sparge steps
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Den här bryggning skedde faktiskt för två veckor sedan men en jobbresa till Tyskland och lite julstress kom emellan så jag har inte hunnit samla ihop inlägget förens nu. Den här bryggningen så minskade jag batchsizen till 50 liter från mina vanliga 60l. Inte för att få 10 liter mindre, för det sabbar tyvärr det tredje fatet och ger ca 10 liter svinn, utan för återuppleva hur pass mycket smidigare det är att slippa laka. Jag har kört med FVNS för något år sedan och upplevde metoden som väldigt smidig men att brygghuseffektiviteten tappade ca 7-10% vilket även denna bryggning bekräftade. Jag ligger vanligtvis runt 82-85% men hamnade denna gång på 75%. Just själva lakmomentet är egentligen ingen lakning i bryggverk som Braumeistern utan får mer liknas vid en sköljning. Faktum är att tester som bryggare gjort (men jag inte hunnit göra ännu) visar att det går precis lika bra att laka/skölja med kallvatten som med varmvatten, Ralf på Speidel kallar det t.om. för ”Cold water sparging is an advantage of the Braumeister system. I think it does not really work with any other system.”. En del av er har säkert läst att viskositeten stiger med lägre temperatur men det är inte så att socker som är löst i vätska plötsligt faller ut i kristallform vid 10c, hur skulle en läsk se ut i så fall? En lakbädd är ganska komplex att beskriva på grundlig teknisk nivå med en rad thermodynamiska reaktioner och flödesriktningar så vi nöjer oss idag med att säga att man kan se på det hela enkelt samtidigt som det är sjukt komplext. Vid mitt senaste omfattande mäskpH-test kom jag ju fram till att mäsken sjunker som mest 0.1 i pH vid betydligt tjockare mäsk än jag brukar köra med så jag har helt anammat tanken om att fullvolymmäskning är fullt gångbart och enda anledningen till att låta bli är storleksbegränsning hos den individuella bryggverket, dvs. så länge man vattenbehandlar och/eller pH-justerar med mjölksyra eller fosforsyra.
Samma gamla tradiga recept
En Tysk Pils är inte så intressant att skriva om receptmässigt. Jag ligger nästan på SMaSH-nivå (Single Malt, Single Hops) fast med en starkare alfasyrahumle som bittergiva (valfri sort jag råkar ha över i frysen) för att slippa pytsa i så mycket vegetativt material i kastrullen. Den arom- och smakhumle jag gärna använder, Hallertauer, har väldigt låg alfasyra på 4.8% skördeåret 2015 så det skulle krävas ca 150g bara till bittergivan. Eftersom 60 minuters kok av humle i princip bara bidrar med beska så spelar bittergivans övriga smaker mindre roll utan det är alfasyran man vill åt.
Nytt i receptväg mot förra gången var däremot att jag bytt Weyermans Premium Pilsnermalt mot deras ordinarie Pilsnermalt eftersom pH:t i en destvattenlösning då sjunker från pH 6,0 ner till 5,75 både enligt tillverkaren och jag har kommit fram till liknande skillnader i mina egna tester. Premium Pilsnermalten är sjukt god med väldigt hög gräddighet men den kräver antingen mer mjölksyra än jag vill tillsätta till mäsken eller pH-sänkande komplement i form av någon specialmalt för att hamna runt 5.3-5.4 i pH vilket mäsken gärna önskar för enzymernas glädjes skull (vilket ger snabbare och högre konvertering av stärkelse till socker). Weyermanns skörd 2016 är dessutom av extra hög pH så förhoppningsvis kan det sjunka lite till kommande säsonger.
Nytt för dagen
Även om jag redan skrivit om min nya gigantiska kylspiral så var denna bryggning första riktiga testet av den och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med dess kyleffekt. Det nya bryggverket Braumeister Plus med inbyggd kylmantel verkar riktigt bra och intressant. Det ska bli spännande att läsa recensioner av den framöver men jag går inte i några direkta planer att uppgradera men man ska aldrig säga aldrig om framtiden…
Vår tvättmaskin gick sönder för något vecka sedan (intressant va?) och då passade vi på att möblera om lite i tvättstugan. Överblivet från rokaden blev en låg stålplåtbänk som tvättmaskinen stått på och det passade sig så bra att några rejäla industrihjul som låg kvarglömda i källaren passade helt perfekt undertill. Bänken passade dessutom väldigt bra under Braumeistern men hjulen vågade jag inte ha monterade vid första testbryggningen eftersom de saknar lås. Det känns lite riskabelt att ha 60l kokande vört på hjul så eventuellt kommer den istället användas till diverse annat, flyttbar avlastning eller för att flytta jäshinkar etc.
Bryggningen, hur gick den?
På grund av stress sov jag dåligt natten till bryggdagen så när jag klarvaken satte mig upp i sängen vid halv femhugget tänkte jag att det var lika bra att sätta igång med bryggningen istället. Sagt och gjort, inmäskad och igång strax efter klockan fem… De flesta moment under bryggningen gick sedan smärtfritt eller t.om. perfekt. Jag glömde dock att tillsätta salterna och mjölksyran före malten åkte i vattnet så blandningen blev inte optimal. Detta medförde även att mina pH-mätningar blev lite otillförlitliga. Jag landade efter lite justering runt pH 5.3 men om det var jämt fördelat i mäsken låter jag vara osagt. Mina 70 liter RO-vatten jag samlat till bryggningen visade sig vara precis där gängorna på metallpinnen i bryggverket startar så nu har jag en lätt referens att gå efter. RO-filtret är segt som tusan så jag måste förbereda vattensamling flera dagar i förväg för att inte få för mycket eller för lite, dvs. sätta igång filtreringen och åka till jobbet kommer ge översvämning men några vakna timmar efter jobbet räcker inte för en bryggning.
Efter mäskningen när maltpipan hunnit rinnat klart så skulle jag förflytta den med hjälp av taljan ner till min diskhink (murbrukshink) som stod på golvet. Jag brukar göra det för hand annars så jag har inte haft behov av så långt rep som följde med taljan, alltså har jag kapat det för kort… Det jag ska göra framöver är att ha hinken på bryggbänken i stället men även troligtvis förflytta maltpipan utan taljan eftersom den inte väger så mycket när den väl fått rinna av lite. Koket bjöd inte på några överraskningar och den grymt snabba kylningen gjorde att jag kunde pitcha jästen direkt och sedan diska. Jag hällde ca 50l i jäshinken och kvar var 6l som jag jag lät sedimentera några timmar innan jag samlade 2x2l vört i Colaflaskor i frysen, resten vaskade jag. Jäsningen var igång efter 6 timmar och jäste ut helt på 10 dagar. Smidig bryggning överlag och jag kunde leka med barnen redan en timme före lunch, något tröttare än vanligt dock…
Manuella lägget på Bruameistern går att använda till allt möjligt. Så här i juletider körde jag julskinkan i 68c i 14 timmar, blev magiskt gott. Även till rengöring är det manuella läget som gäller.
Förkultur på en skördad slurry, jäskraften var enorm.
Bänken som tvättmaskinen stått på, kraftig som tusan men något låg.
Filterdiskarna med gummilist på, fast jag använder bara listen på det hårda filtret närjag använder Bacbrewings förbättrade diskar.
Närbild på de bättre Italienska Bacbrewingdiskarna.
Den kungliga, rostfria kylspiralen.
Jag har fått upp lite snygga stickers jag fått av en hembryggare på kylskåpen.
För att snabba på uppvärmningen lite stoppade jag i min Speidel Doppvärmare på ytterligare 3200w. Jag har inte stresstestat mitt proppskåp ännu så jag vet inte hur länge jag kan ha så mycket kräm igång men snabbt gick det verkligen!
124. Lindhs PILS v3 (Tysk pilsner)
Batchsize: 50.00 l
Boil time: 60 min
OG: 1.047 SG
FG: 1.010? SG
Alcohol by volume: 4.8 %?
Bitterness: 32.1 IBUs
Color: 5.6 EBC
Color
Ingredients
Water Prep
Amt
Name
Type
#
%/IBU
68.00 l
!Lindhs ROwater
Water
1
–
20.00 g
Calcium Chloride (Mash 60.0 mins)
Water Agent
2
–
18.25 ml
Lactic Acid (Mash 60.0 mins)
Water Agent
3
–
Mash Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
10.00 kg
Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC)
Grain
5
100.0 %
Total amount of malt: 10.00 kg
Boil Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
40.00 g
Amarillo [7.50 %] – Boil 60.0 min
Hop
6
14.8 IBUs
50.00 g
Hallertauer [4.80 %] – Boil 30.0 min
Hop
7
9.1 IBUs
50.00 g
Hallertauer [4.80 %] – Boil 15.0 min
Hop
8
5.9 IBUs
50.00 g
Hallertauer [4.80 %] – Boil 5.0 min
Hop
9
2.4 IBUs
Total amount of hops: 190.00 g
Fermentation Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
3.0 pkg
Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml]
Yeast
10
–
Yeast cells needed: 878.2 Billion
Recommended starter size: 4.87 l
Brewing
Mash Steps
Name
Description
Step Temperature
Step Time
Mash in
Add 67.90 l of water and heat to 62.0 C over 0 min
62.0 C
0 min
Beta-Amylase
Heat to 62.0 C over 2 min
62.0 C
30 min
Alpha-Amylase
Heat to 72.0 C over 11 min
72.0 C
30 min
Mash Out
Heat to 76.0 C over 8 min
76.0 C
10 min
Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.58
First measured pH: 5.30
4.9 ml Lactic Acid (80%) recommended to reach target/final pH of 5.20
Sparge steps
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Measured data
PreBoil volume (100c): 61.79 l
Est. end of boil vol (100c): 57.29 l
Volume in fermentor (20c): 50.00
OG: 1.048 SG
FG: 1.010 SG
ABV: 5.0 %
Mash eff.: 84.2
Brewhouse eff.: 75.00 %
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Varje december under adventshelgerna anordnar Svenska Hembryggareföreningen ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad. Detta är mitt andra år jag är med och så här såg det ut förra året. Även i år fick jag äran att vara med och denna gång fick jag t.om. vara bryggmästare, dvs. bestämma recepet och låtsas vara arbetsledare (vi hjälps alla åt). Dagen går ut på att man brygger öl på väldigt gammaldags vis t.ex. med juteväv som falskbotten men den viktigaste biten är att prata hembryggning med nyfikna besökare och bjuda på hemgjord lättöl för att visa hur bra öl man kan göra hemma i köket. Receptet denna gång blev en tysk pilsner med en liten tvist på slutet men eftersom vi ska tävla med ölet i början på nästa år så delar jag med mig av receptet förrän då. Vädret, även om det var minusgrader, var toppenbra med härlig julstämning (?) och med en extra bryggare i laget blev dagen riktigt trevlig och behaglig. Ölet står nu i en av mina jäskylar och väntar på tomten. Missa inte filmen längst ned heller, god jul!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Utanför faller första snön för säsongen men ändå brygger jag en sommaröl. I ärlighetens namn så tycker jag inte det finns speciella sommaröl för lättdruckna, ljusa öl går bra att dricka året om och en sen sommarkväll kan med lätthet avslutas med en imperial stout. Mitt sista fat Bavarian Helles från förra bryggningen fick jag ju vaska och jag vet fortfarande inte riktigt vad som gick fel med det; kvarglömd StarSan, autolys eller någon konstig infektion. Oavsett vad det var som felade så ser jag inget uppenbart fel med min metod utan att det var slarv/otur som var den felande länken. Därför gjorde jag heller inga åtgärder inför denna bryggning av min Bavarian Helles, Lindhs Premium Gold (lite töntigt namn, jag vet).
Tankar om receptet
Maltmässigt är det en liten pytteförändring i att jag bytte 4% basmalt mot Weyermanns Carapils för att få lite mer kropp och dextriner. Jag hade kunnat justera mäskprogrammet genom att halvera betaamylase-rasten (62c) från 30 min till en kvart men dels tycker jag att en halvtimme är kort redan som det är där inga mäskscheman jag kan läsa mig till har kortare men även att jag har ca 4kg Carapils hemma som jag behöver brygga upp.
Även denna bryggning siktade jag på tre fat vilket jag resonerat som 60 liter i hink men de senaste gångerna har det fattats lite mängd för att fylla faten så mycket som jag önskar. Därför la jag till fem liter lakvatten som test. Jag mätte upp 55l i Braumeistern först och 30l i min kastrull vid sidan av. Sen mäskade jag in malten och tog 5-7 liter från lakvattenkastrullen och hällde ovanpå mäsken för att höja nivån så det inte skulle plaska så mycket av recirkuleringen. Total vattenmängd på 85 liter.
Vattenreceptet byggdes från grunden genom att använda RO-vatten. Innan jag började bryggningen hade jag inte bestämt mig för om jag skulle brygga med 80 eller 85 liter så mängderna salt nedan är för 80l men 6% skillnad är inom felmarginalen för vad mitt RO-filter kan rena ändå. Jag siktade på 50 ppm Kalcium via KalciumKlorid och en liten pytteskvätt Magnesium och Sulfat till det. Erhållet vatten med 15g CaCl och 5g MgSO4 blev:
Ca 51
Mg 6.2
Na 0
SO4 24.4
Cl 90.4
HCO3 0
Alk 0
Ra -40
Sulfat till Klorid ratio 0.3 – Extremt maltig
Eff. Hardness 40
2-7 EBC
Jästduell
Jag har skaffat mig ytterligare en jäskyl mest för att en granne skulle byta alla vitvaror och slumpade ut ett fint kylskåp för 200kr. Det innebär att jag inte behöver vänta på att en batch är helt färdiglagrad innan jag sätter igång med nästa, inte för att öka takten på bryggningarna för det hinner jag inte ändå utan mer för att kunna välja fritt när jag vill brygga. Dessutom ville jag ha en kyl med hel dörr istället för tvådelad, dels för att kunna få in en större jästank i framtiden men även lättare kunna jäsa tre 30l-hinkar åt gånger för jästtester vilket jag tänkt göra denna gång. Tyvärr visade det sig att min nya kyls innanmäte med lampor och en cirkulationsfläkt faktiskt var sämre disponerad än min gamla kyl så jag fick flytta mina tidigare hinkar från kallkrasch i gamla kylen till nya och pussla ihop min trehinkslösning trots dörrposten i mitten av kylen. Det jag ville göra med denna jäsning var dels att odla upp en ny Southern German Lager WLP838 då min förra använts ganska många gånger men även testa WLP833 German Bock Lager. Som referens till detta använde jag dessutom två påsar av klassikern Saflager 34/70 som jag rehydrerade före pitch. De färska jästerna odlade jag upp tre dagar i förväg med magnetomrörare med ena och skaka-pet-flaska-flera-gånger-om-dagen med andra. Det blir inte lika många celler med skakmetoden men ändå så kom den jäsningen igång både tidigare och kraftigare än 34/70-hinken. Jag är väldigt tveksam till att 833 kommer ta 838:ans plats men nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli efter att ha sett några Helles-recept med bockjästen i.
Plus och minus för dagen
Bryggdagen gick bra överlag. Det var intressant att brygga med RO-vatten men pH:t räckte inte riktigt ända ner, trots mina tester och uträkningar. Något som heller inte räckte hela vägen fram var själva slangen från RO-filtret till Braumeistern så jag samlade 90 liter i min jästank och flyttade manuellt med en 4l-kanna. Åtgärd för detta är att flytta RO-filtret till andra sidan bryggeriet vilket i skrivande stund redan är gjort.
Krossning, inmäskning och lakning gick som en dans. Mina 5l extra lakvatten visade sig vara i mesta laget och med 9 liter kvar i Braumeistern (precis under kranen) var mina jäshinkar fyllda mer än väl så jag samlade 4 liter vört till frysen innan jag dumpade resten. Den stora mängden vört gjorde även att uppkoket tog en evighet. Jag har en doppvärmare på 3200w som jag skulle kunna använt om jag hade haft två 16A dragna till bryggeriet. Jag hade även kunnat koppla ur den yttre värmespiralen på Braumeistern och kört bryggverket på en 10A-säkring för totalt 5200w men jag vill inte dra ut några sladdar när maskinen är igång och dessutom är det varmt som tusan under bryggverket när det är igång. Eventuellt testar jag någon gång i framtiden att köra min för kraftiga doppvärmare på en 10A och håller tummarna men risken för rejält överkok gör dock att jag då bör vakta bryggverket desto mer från under uppkoket.
Förkultur till 66 liter lager är inte det lättaste att vispa ihop. Även om mitt OG är blygsamma/normalstarka 1.048 så krävs det enligt MrMalty.com antingen 12 paket färsk jäst utan förkultur, 3 paket och 28 liter på en förkultur av typen ”simple starter” eller 3 paket på 12,5 liter med magnetomrörare. Inget av de alternativen är riktigt aktuella eller ens genomförbara som ni förstår. Jag har dock en metod under utveckling för att lösa detta problem vilket jag kommer återkomma till i framtida blogginlägg.
Förutom väntan på uppkok var även kylningen av 74l en segdragen historia. Helst skulle jag vilja kyla ända ner till 9c men redan vid 20c känns det som om tillräckligt vatten spolats ut i avloppet, även om jag tar hand om en en del varmvatten i början för at ha att diska med senare. Så istället kör jag sista delen av kylningen i kylskåp innan jag häller i jästen. Min Cervisia kylspiral är inte riktigt anpassad till mina större kok och även detta problem kommer adresseras i framtiden.
Att rengöra, fylla, syresätta, bära och fippla med tre jäshinkar i mitt trånga kylskåp var inte optimalt även om det är kul att utvärdera jäststammar. Jag är helt enkelt lite för lat eller har lite för dåligt med tid för att göra detta på regelbunden basis men det är kul att ha möjligheten. Nu med dubbla temperaturstyrda jäskylskåp skulle jag till och med utan större problem från ett kok kunna testa 6 olika jäststammar (både ale och lager) på 10l vardera i 15l-hinkar men då skulle jag behöva 6 stycken 9l Corneliusfat utöver hinkarna eftersom jag inte är så förtjust i flaskjäsning förutom till Hefeweizen. Ett sånt stort jästtest hade varit kul att testa i framtiden men sex små Corneliusfat saknas mig…
Som avslutning på bryggningen så råkade jag missa inställningen av min STC-1000 så jästen pitchades i 6c för att sedan få stiga till 9c, en teknik som ändå rekommenderas av übernördiga tyskbryggare…
Brygglogg
06.00 startar vatten på värmning från 17c till 38c. Mäter 15g CaCl och 5g MgSO4 och har i vattnet.
06.35 inmäskad ovanför maltröret och tillsätter 20ml lactol
Mäter pH några minuter in i betaamylase, 5.4 först, steg sedan till 5.7 (Mätfel???). Tillsatte 10ml till. 5.6. I med en skvätt till. Landade på 5.5.
SG före lakning 1.055
Mäskprogram färdigt ca 9.30
10.00 lakat färdigt och inget mer droppande.
Preboil vid 76c; 78l på SG 1.045
Tar paus och åker iväg med familjen.
11.42 trycker kokstart. 67c
12.37 90c
14.00 kokstopp
Postboil volume 74l vid 100c.
14.28 kyld med pumparna igång, ca 35c.
OO på 1.050
62l i hink och 9l kvar i bm. Tar slarvigt hand om 4l till förkulturer. Skulle gissa på att detta blev 5l för mycket.
Sammanfattning av bryggdagen i en kort mening; 3 gånger 20l är bökigt men kul.
Saltvägning av CaCl.
Malten har jag i en gammal jäshink för att lätt kunna mäska in. Tidigare hade jag en stor påse men hinken är lättare då den går att luta på kanten. Det gör att jag kan fylla på malt med vänstern och paddla ner den med högern.
Precis igångsatt mäskprogram med extra vatten ovanför maltröret för att minska plaskandet. Tyvärr blir inte recirkuleringen lika homogen med denna metod så min mjölksyratillsats var svår att få jämnt fördelad i mäsken.
Originallocket är lite lättare att handskas med än huvan (till vänster).
Lakning ovanpå ett kylskåpsgaller. Jag skulle behöva byta det mot ett rostfritt ugnsgaller men hur hittar man ett sånt? ”Låna” från en soptipp känns lite sisådär, köpa nya reservdelar till vitvaror brukar innebära ockerpriser, köpa en begagnad ugn på blocket för att ta gallret och köra den till tippen är för crazy till och med för att vara jag.
Detta är anledningen till att jag skummar av uppkoket förutom den minskade risken för överkok. Denna bild är tagen många timmar efter bryggingen och det här skummet faller aldrig sönder. Jag tycker inte det ser så smaskigt ut helt enkelt. Som svar på de som säger att stora bryggerier aldrig skummar av så menar jag att de recirkulerar sin vört så mycket att mängden av sånt här skum är betydligt mindre än i många hembryggarsammanhang. Jag tror inte det har så stor eller kanske rent av ingen impact på smaken i sen färdiga produkten men det känns bättre att inte ha med det i min öl.
Från och med denna vecka kommer jag ha problem med att göra av med maltresterna då vi inte har trädgårdsavfallstunnehämtning mer fören i vår.
Till vänster är en del av skummet från uppkoket och till höger är en del av bottensatsen (kall/varmdruv). Notera även den något mörkare färgen efter kok.
Receptet
Lindhs Premium Gold v4 (Helles)
Batchsize: 60.00 l
Boil time: 60 min
OG: 1.050 SG
FG: 1.010? SG
Alcohol by volume: 5? %
Bitterness: 17.9 IBUs
Color: 5.5 EBC
Color
Ingredients
Water Prep
Amt
Name
Type
#
%/IBU
80.00 l
Lindh Helles
Water
1
–
25.00 ml
Lactic Acid (Mash 60.0 mins)
Water Agent
2
–
15.00 g
Calcium Chloride (Mash 60.0 mins)
Water Agent
3
–
5.00 g
Epsom Salt (MgSO4) (Mash 60.0 mins)
Water Agent
4
–
Mash Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
11.25 kg
Extra Pale Premium Pilsner (Weyermann) 2014 (2.3 EBC)
Nu har det lugnat ner sig lite med jobbresandet vilket borde möjliggjort mer ölbryggande för min del men ett knippe dagisbaciller har spökat med familjens hälsa senaste tiden. Efter att ha varit två gånger i Tyskland på kort tid och druckit en rad olika tyska pilsener har jag fått ännu mer blodad tand på att brygga pils. Jag skriver pilsener och pils eftersom tyskarna är noggranna med att inte kalla sina öl för pilsner eftersom det syftar på ölet från den tjeckiska staden Plzeň. Pilsener blir då motsvarande ”ett öl i pilsnerstil” och pils är förkortningen på densamma. Min idealpils ska vara riktigt ljus, kristallblank med högt fluffigt skum, ha eleganta pilsnermaltsdofter som gärna får dra åt det gräddiga hållet och med stora inslag av nobel örtig humle både i doft och smak. Detta kompletteras med en betydande beska som pendlar mellan stor till kraftig. Absolut inga smakbidrag från jäsningen eller andra felsmaker får finnas. Man skulle kunna tro att det med en stor dos humle skulle gå att dölja en del diacetyl t.ex. men på ca 4.8% och i princip enbart premium pilsnermalt finns det inte tillräcklig ”rökridå” för misstag. Min förra version av denna öl blev väldigt lyckad med fina och eleganta smaker. Beskan var markerad men mer åt en vardaglig tysk pils istället för den kraftfulla Jevern. Stora inslag av humle fanns i både doft och smak men till denna version ville jag skruva upp det hela ett varv. Maltnotan var densamma som förra gången dvs 100% extra ljus premium pilsnermalt så där gjordes inga justeringar, inte heller i mäskprogrammet. Humlemässigt däremot la jag till 50% mer humle (100g) så jag hamnade på totalt tre påsar Hallertauer utöver bittergivan av högalfahumle (Centennial). Jästmässigt körde jag även denna gång en splitbatch mellan WLP838 och WLP860 men jag kan ärligt säga att skillnaden mellan de två är hyffsat liten och till en tysk pils kvittar det. Nu hade jag två slurrys sparade som bägge behövde få sig lite näring och på 60 liter vört behöver jag all jäst jag kan få tag i. Min plan är att bara ha en huslagersträng och även om jag tyckte 860n var något mer spännande i en Helles så lutar det åt att 838an får agera husjäst närmsta framtiden eftersom 860n är en s.k. tillfällig jäst som inte går att köpa hela året. Jag tycker 838an presterat väldigt bra för både pils, helles och modern ljus lager men några superstora skillnader mot 34/70 skulle jag inte säga att det är. Jag har dock inte gjort en spiltbatch på de två ännu men det ska jag göra vid tillfälle. Just till lager är torrjäst väldigt smidigt och 34/70 är ju världens mest använda jäststamm men den är också något av en hybridstam dvs. någonstans mellan lager- och alejäst.
Nytt för dagen
I princip alla bryggningar brukar innebära att jag antingen testar någon ny utrustning eller ny metod men det närmsta jag kommer denna gång är att jag möblerat om i bryggeriet. Jag upptäckte att det samlats en del fukt under diskbänken där den stod inklämd i hörnet och när jag plockat bort den för att torka upp slogs jag av tanken att den nog skulle göra sig bättre längs med långsidan av väggen istället. Även avståndet till avloppet kortas ned avsevärt på denna flytt och en kvart senare var det installerat och klart. Det är lite av denna typ av anledningar som jag inte velat stressa på bryggeribygget eftersom det tar flertalet bryggningar att hitta en planlösning man trivs med. Jag är redan inne på tredje ommöbleringen sedan april men nu känns det som jag är något på spåren. Jag har satt upp en rad krokar för alla verktyg så jag snabbt kommer åt dom men också bara kan hänga upp dom direkt efter diskning utan att de behöver torka. Allt för att underlätta bryggdagen så mycket som möjligt eftersom jag har svårt att få tiden att gå ihop. Jag har även fått in en duschkabin flyttad från tvättstugan in i bryggeriet. Den underlättar diskandet av både fat, jäshinkar men även maltröret till Braumeistern eftersom jag kan spola med högt tryck utan att bekymra mig om att hava rummet blir blött. Jag saknar fortfarande varmvatten i bryggeriet men det ska jag lösa på sikt. Måste bara hitta en prisvärd rörmokare först. Avlopp till min bryggardiskbänk är tänkt att installeras vid samma tillfälle.
Bryggningen
Bryggningen gick väldigt smidigt och utan några större avvikelser. Jag vägde upp malten, vägde salterna/mjölksyran samt fyllde och förvärmde vattnet dagen innan precis som vid förra bryggningen. Detta spar mig ca en halvtimme på början av bryggdagen eftersom allt är iordningställt och redo. På morgonen dagen därpå krossade jag först malten och mäskade sedan in och tryckte på start. De två momenten, alltså hela själva uppstarten, tar då en kvart istället för 30-45 minuter vilket kan vara stressigt att få till ibland som småbarnsförälder. Sen behöver jag inte komma tillbaka till bryggverket på knappa tre timmar mer än att trycka start på lakvattenvärmningen som jag har en 30 minuters timer på vilket ger lagom lakvattenteperatur.
Mäskprogrammet bestod av en stegmäskning med proteinrast, betaamylase, alfaamylase och kort utmäskning. Tider för rasterna och den tiden det tar att öka temperaturen mellan stegen ser ni nedan. Den uppmärksamme minns hur jag mätte upp stegtiderna vid tidigare bryggning så ”rise time” nu stämmer bra och 2h 47m är ganska nära hur långt just detta mäskprogram tar att genomföra med 12 kg malt och 60 liter vatten.
Det blev semmelknödel till lunch
Medan mäskprogrammet gjorde sitt tog jag med familjen till Turinge marknad för att köpa lite sköna korvar, salami och rökt fläskfilé samt rasta ungarna i en sådär ickestarsannad hoppborg. Hemma igen något stelfrusna vid lunchtid, precis i lagom tid för lakningen. En smidig sak med Braumeistern är att den pausar men även ”håller kvar” när det är dags för bryggmästaren att göra något, i detta fall lyfta upp maltröret och börja laka. Utmäskningstemperaturen bihehålls till jag har tid att närvara precis som när inmäskningstemperaturen är uppnådd. Åter till lakningen; Denna gång lakade jag som sist med maltröret vilandes ovanpå Braumeistern med mitt slitna kylskåpsgaller emellan vilket är den metod jag måste ta till när jag brygger 60 litersbatcher alternativt flytta över maltröret till ett annat kärl (Patina 36l-kastrullen t.ex.) vilket ger lite snabbare uppvärmning till kok men lite mer disk i slutet av dagen och mer kladd på bryggbänken. Jag samlade ihop totalt 74 liter (grain absorbtion 0,50l/kg malt) för kok och även denna gång visade refraktometern fel preboil gravity-värde vilket jag nu utom tvivel konstaterat beror på att den söta vörten inte är en homogen lösning före kok. Olika temperaturer med motsvarande olika sockerkoncentrationer flyter omkring som i en tombola i bryggverket och på en provstorlek på en tesked kan detta ge rejäla felmätningar. En bättre variant är att mäta SG någon minut in i koket men då är det lite sent att komplettera mer mer lakvatten ifall men hamnat för högt i koncentration. Om någon kommer på en bra lösning för hur man ska mäta PBG direkt (utan hydrometer) direkt efter lakningen så skriv gärna i kommentarerna nedan!
Bortglömd metallpinne
På grund av extremt kaffesug glömde jag bort att sätta distansen mellan Braumeistern och huvan jag använder som avledare av kondens så första halvtimmen av koket blev vrålkok tyvärr men som plåster på såren så kunde jag städa bort väldigt mycket koagulerade proteiner längs kanterna på Braumeistern och i huvan (se sista bilderna nedan). 60 minuters total koklängd och sedan kylning medan jag gick en hundpromenad i det bistra höstrusket. Vid 18c flyttade jag vörten till de två jäshinkarna på 60 respektive 30 liter för fortsatt kylning i kylskåpet ner till 9c. Sedan diskade jag Braumeistern som är det enda kvar att diska vid slutet av bryggdagen eftersom jag diskar av allt annat direkt när det är använt. Syresättning och pitchning av jäst gjorde jag morgonen därpå före jag åkte till jobbet när temperaturen hamnat rätt i jäshinkarna.
En väldigt smidig bryggdag där enda avvikelsen var det något höga OGt på 1.053 där jag siktat på 1.048. Detta beror självklart på att jag hade i ett kilo malt mer än vanligt för att kompensera för eventuella felvägningar jag gjort tidigare bryggningar med en dålig kombination av våg och skål att väga malten i men även väldigt höga mäsk- och brygghuseffektiviteter. Jag hamnar hellre någon pinne över förväntat än längre vilket är ganska barnsligt av mig men jag känner det ändå lite som ett tillkortakommande att inte nå önskat OG. Precis som om det skulle vara ett tecken på att jag är en bättre bryggare vilket det absolut inte betyder. Sedan jag upptäckte att min maltvägarhink inte gav noggranna vikter så har jag på agendan att finslipa min Beersmithprofil igen vilket kommer ta flertalet bryggningar då jag vill ha ett medelvärde att utgå från. Jag fyller på alla mina värden i ett exceldokument men jag har upptäckt att mina veteöl avviker en hel del datamässigt. Jag tror det beror på att det bara är hälften så mycket skal vilket påverkar kanske både mäskning och lakning men jag har inte kommit fram till någon definitiv slutsats i detta ämne ännu. Veten är ju mindre i storlek vilket gör att den inte krossas lika bra som korn, eventuellt sjunker effektiviteten lite av det.
Brygglogg
Lägger på 50g hallertauer på 15m och 50g på 5m för mer humlesmak och arom.
Minskar bittergivan något då jag ökat de andra givorna.
Går från 10,8kg till 12kg då jag tror jag haft mätfel på vågen tidigare. Siktar fortfarande på 1.048.
Dagen innan; väger 12kg malt som visar sig vara exakt 20l i en jäshink, sjnk något under natten. Mäter upp 55l i BM och 25l i Patinan och har i salter och mjölksyra. Starsannar jäshinkarna.
Vattnet höll pH 3.4 med mjölksyra och salter vid 30c.
08.05 sätter vatten på värmning både bm och patina. Planerar lakning till 12-ish. Krossar malten ner i stora boxen vilket fungerade bra. Inmäskning gick bra men uns av degbollar.
09.00 inmäskad, mätte pH till 5.6 efter 30 min.
12.38 lakad och 87c
13.40 kokat i 30 min
74,2 l preboil med lite dropp kvar, gav grainabsorbtion på 0,50 l/kg.
SG 1.052 uppmät med refraktometern 5 min efter kokstart vilket är orimligt högt värde.
Glömde bort distansen till huvan och kokade således 30 min med huvan direkt på vilket gav extremt kraftigt kok med mycket proteiner jag torkade bort längs kastrullkanterna.
70,8 l postboil vid 100c ger uträknat 68l postboil vid 20c (4%). Enligt min BS-profil bör jag ha 67,7l efter kok (before cooling). Uträknat bortkok på 3,4l vilket låter något lite.
Hur stora losses har jag efter kok till humle och druv? 5l har jag skrivit i profilen dvs töm ner till kranen och sen ska 4l till ut. Mycket humle gav ca 7l loss denna gång.
1.053 med refrktometern men lutar mer åt 1.052 med hydrometern som dock är svårläst med för få streck. Ger BH eff. på 95.1% på 68l (dvs 5l loss) eller 84% med 60l i hink.
Cirka 1 kg malt för mycket.
Min nya hörna för diskning men även avlastning/mätning vid bryggningen. Rejält med upphängningsmöjligheter vilket är väldigt smidigt.
Som ni ser finns det avlastningsyta på bägge sidor av bryggbänken och även ovanför till höger där jag sätter huvan när jag lyfter på locket för lakning eller humlegivor.
12 kg malt visade sig vara nästan exakt 20 liter. Tänkt om jag inte vore så petig med gram och bara kunde hälla upp malten i en hink istället, vad smidigt det vore.
Gummilisten som säkerligen inte är livsmedelsklassad fortsätter att hindra små skalrester från att smita emellan även om jag tror att filtret från Bac brewing inte behöver något ytterligare hinder. Listen sitter här enbart på det tjocka filtret eftersom det inte får plats på bägge då Bac brewings är större än originalfiltret.
Min hederliga Bosch slagborr krossar malten med lätthet vid ca 180 rpm. Mycket nöjd med denna setup.
Hoppern eller den behållare som håller den okrossade malten rymmer ca 2,5 kg vilket är på tog för lite för mig. Minst 6 kg men gärna 14 kg hade varit perfekt. Tänker mig att spånskiva blir oerhört fult om jag ska bygga en förlängning så jag avvaktar en bättre idé.
Allt grönt ska bli vitt när jag bara får loss lite tid. Ja det är viktigt för mig, nej ölen blir inte bättre av det. Eller kanske lite grann bättre.
Jag har börjat mäta pH:t på bryggvattnet innan inmäskning. Exakt vad jag ska med denna kunskap till vet jag inte men i första hand vill jag se om det blir någon variation över tid.
Tror det här är första bilden jag lägger upp där man tydligt ser min talja. Den har varit avskuren från sammanhanget tidigare vilket varit en miss från min sida. Har man någon av de mindre Braumeistermodellerna behövs den inte men till Braumeister 50 är det ett smidigt tillbehör som gör lyftet både enklare men kanske främst säkrare. Denna talja är från Biltema och kostade 50 kr. Jag fäster den direkt i originalhandtaget som man använder till ”dödslyftet”.
Jag får lite högt pH med min extremt ljusa pilsnermalt och maxdos mjölksyra men det är perfekta området för betaamylasens enzymer.
Lakningen av maltröret ovanför Braumeistern med kylskåpsgallret emellan.
Kylning efter kok. Jag kör första stunden utan lock för att snabba på det hela lite. De första 60 graderna sjunker väldigt snabbt men sen går det långsammare från 40c till 20c. Att köra kylspiral ner till pitchtemp för lager känns som rejält slöseri med kranvatten.
Bryggolle som isoleringen heter är av motsvarande plast som lastbilsflaken så blir den kladdig är det bara att spola av. Mycket smidigt även om den är i dyraste laget.
Maltröret spolar jag av i duschen numera och slipper förhoppningsvis skvätta ner hela mig.
Jag mäter fortfarande OG både med hydrometer och refraktometer. Just denna refraktometer är inte tvåpunktskalibrerad (min förra gick sönder, igen) och visar 1ö fel vilket inte är hela världen men något störigt.
Flytt till jäshink för vidare kylning i kylskåp.
Jag samlar alltid upp lite av det varma kylvattnet i en hink för att diska Braumeistern med senare och innan dess brukar jag passa på att låta gummidetaljer ”diskas” en halvtimme.
Detta är vad som händer vid kok utan distans, proteiner bubblar upp och fastnar på insidan av huvan. De är lätta att skölja bort här men letar de sig upp långt upp i ventilationsröret är disken betydligt tråkigare.
Redan vid slutet av bryggdagen är ordningen redan åter vilket tidigare brukade dröja till långt in på dagen därpå.
Lindhs PILS v2 (Tysk pilsner)
Batchsize: 60.00 l
Boil time: 60 min
OG: 1.053 SG
FG: 1.010? SG
Alcohol by volume: 4.8-5.2%?
Bitterness: 38.5 IBUs
Color: 4.3 EBC
Color
Ingredients
Water Prep
Amt
Name
Type
#
%/IBU
20.00 ml
Lactic Acid (Mash 120.0 mins)
Water Agent
1
–
10.00 g
Calcium Chloride (Mash 120.0 mins)
Water Agent
2
–
5.00 g
Epsom Salt (MgSO4) (Mash 60.0 mins)
Water Agent
3
–
5.00 g
Gypsum (Calcium Sulfate) (Mash 60.0 mins)
Water Agent
4
–
Mash Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
12.00 kg
Extra Pale Premium Pilsner (Weyermann) 2014 (2.3 EBC)
Grain
5
100.0 %
Total amount of malt: 12.00 kg
Boil Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
30.00 g
Centennial [10.00 %] – Boil 60.0 min
Hop
6
11.5 IBUs
100.00 g
Hallertauer [4.80 %] – Boil 30.0 min
Hop
7
14.2 IBUs
100.00 g
Hallertauer [4.80 %] – Boil 15.0 min
Hop
8
9.1 IBUs
100.00 g
Hallertauer [4.80 %] – Boil 5.0 min
Hop
9
3.7 IBUs
Total amount of hops: 330.00 g
Fermentation Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
1.0 pkg
Munich Helles Yeast (White Labs #WLP860)
Yeast
10
–
1.0 pkg
Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml]
Yeast
11
–
Yeast cells needed: 1173.9 Billion
Recommended starter size: 17.24 l
Brewing
Mash Steps
Name
Description
Step Temperature
Step Time
Mash in
Add 60.01 l of water and heat to 38.0 C over 0 min
38.0 C
0 min
Protein rest
Heat to 50.0 C over 17 min
50.0 C
20 min
Beta-Amylase
Heat to 62.0 C over 16 min
62.0 C
60 min
Alpha-Amylase
Heat to 70.0 C over 11 min
70.0 C
30 min
Mash Out
Heat to 76.0 C over 8 min
76.0 C
5 min
Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.74
First measured pH: 5.40
9.5 ml Lactic Acid (88%) recommended to reach target/final pH of 5.20
Sparge steps
Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 21.12l) of 76.0 C water
Measured data
PreBoil volume (100c): 73.79 l
End of boil vol (100c): 69.79 l
Volume in fermentor (20c): 60.00 l
OG: 1.053 SG
FG: 1.010 SG
ABV: 5.6 %
Mash eff.: 101.9
Brewhouse eff.: 84.00 %
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Höstterminen rivstartade med ett gäng resor; Dubai för att trycka 2017 års Scaniakalender, Paris för att lansera nya lastbilen, Tyskland för vältprov och nästa vecka Tyskland igen för två mässor (IAA och PhotoKina. Utöver det så renoverar vi huset på för fulla muggar och att då shoehorna in en bryggning var lite av ett konststycke men det gick att få till i helgen. För att hålla waf:en (wife acceptancy factor) någorlunda hög så tog jag hand om barnen under bryggningen. Målet med bryggningen var att göra den så smidig som möjligt med så få moment som möjligt, självklart utan att tumma på kvalitén.
Ölet och receptet
Jag var i Bitburg igen förra veckan och passade då på att gå rundvandringen på det enorma bryggeriet Bitburger. Naturligt efter det skulle kanske varit att göra en tysk pils eller kanske en Kölsch (Köln ligger runt knuten) men så drack jag en Franziskaner som verkligen imponerade. Jag har tidigare alltid haft Weihenstephaners Hefe som nordstjärna då den har så pass tydlig bananester och ses som företrädare för hela stilen men med den mörkare Franziskanern följer en fyllighet som är lite höstigare och rundare vilket passar bra nu när vi är precis mitt i skiftet mellan sommar och höst. Jag har släppt lite på jagandet efter den perfekta veteölen eftersom jag inte riktigt vet vad jag saknar från de jag bryggt tidigare. Mina Hefe blir väldigt goda men saknar den där wow-faktorn och jag har svårt att sätta fingret på vad just det är. Jag får till den gräddiga pilsnermaltsmaken, balansen mellan sötma och beska, den kryddiga fenolen 4-vinyl-guaicol som ger smak av kryddnejlika, isoamylacetat som ger smak av banan (även om jag vill ha lite mer iallafall vid ett tillfälle) men även munkänslan och skummet. Något saknas för att blåsa mig av stolen men jag kommer säkert på vad inom sin tid. Åter till Franziskaner; Den är betydligt mörkare än mina tidigare veteöl men någon karamellkaraktär vill jag verkligen inte addera. Inte heller någon Carafa eller mörkare maltsort enbart för att justera färgen. Alltså kvarstår Vienna eller Münchnermalt för mustighet och färg och den sistnämnda var vad jag hade hemma i maltförrådet. Münchnern är 100% konverterbar av sig själv, dvs. precis som en basmalt så egentligen finns ingen gräns för hur mycket man kan ha i en öl. Jag hade i 1.8kg för det var vad som fanns i påsen och det motsvarar 15% av totala maltnotan. Jag labbar vidare med Melanoidmalt som ska motsvara den smak man får av en dekoktion vilket jag är alldeles för tidspressad för att labba med. Jag kan inte påstå att jag märkt någon jätteskillnad såhär långt så jag ska göra något småskaletest med större mängder framöver. Min Melanoidmalt har tagit slut så jag ersatte den med Belgian Aromatic som sägs vara mer eller mindre samma produkt.
Jästen och jäsningen
På jästfronten har jag tidigare utvärderat Weihenstephaners 68:e stamm (3068 hos Wyeast) mot 3638 Bavarian Wheat som påstås vara Schneiders husstamm men inte riktigt funnit en tydlig vinnare. Jag tyckte ett tag att 3638 gav mig mer banan och bättre balans men sen fick jag någon dålig batch, tyvärr inklusive den jag tävlade i SM med så jag gick tillbaka till 3068. Det var dock så länge sedan jag utvärderade dessa att jag ville testa ett varv till. Senast jag jäste Hefe körde jag på Jamils rekommendation dvs. 18c i jäshinken men jag tyckte inte det gav utdelning. För att rättvist utvärdera jässtammarna så har jag kört 20c i hink istället. Det jag skulle vilja utvärdera mer noggrant är halv underpitch mot dubbel överpitch, dvs hälften mot dubbla mängden rekommenderad jäst och 18c mot 22c inne i hink med samma jästmängd. Helst skulle jag ville göra detta vid samma tillfälle och korsa variablerna alltså underpitch i 18c vs. 22c och överpitch 18c vs. 22c. Jag saknar tyvärr ytterligare ett kylskåp för en sån utvärdering men det kvarstår på attgöralistan.
Bryggmetod för dagen
Jag har tidigare haft lite strul med min maltvåg. Det är inget fel på vågen i sig då den väger på grammet samma som vår andra digitala köksvåg testat på 4 olika mätvärden utan på behållaren jag haft ovanpå vågen. Jag tyckte jag var smart och körde med en stor rostfri hink men vid förra bryggningen blev det smärtsamt påmint om att något var off; jag fick minst 1 kg för mycket malt. Hinken som var boven i dramat har för mjuk och bred bas och i kombination med ett inte helt plant golv har den visat märkliga värden. Därför återgick jag denna bryggning till IKEAs rostfria salladsskål jag kört med i många år och den fungerade riktigt bra. Nackdelen med den är att den inte rymmer mer än 3.5 kg men fördelen är att den går att använda som skopa ner i de stora maltsäckarna och fiska upp en full skål i taget. Jag vägde upp malten i lugn och ro dagen innan men krossade den inte. Krossningen sköter sig självt numera i min krossstation och för färskaste maltsmaken vill jag mala precis före inmäskning. Jag fyllde även upp Braumeistern med 55 liter och värmde till 50c samt 25l i min Patina 36l-kastrull (30 min på max men mätte aldrig tempen).
Bryggvattnet höll 32c på morgonen vid 6.30 så med en start av programmet och krossning av malten så var min battle station ready for action! Med korrekt mängd malt gick inmäskningen sedan som en dans även om jag fick lite kanaler i mäsken, inte helt ovanligt och troligtvis på grund av den skallösa veten. Jag justerade mitt mäskprogram något från förra gången, ferualsyrarasten kortades då jag fick kryddnejlika i överkant sist och proteinrasten kortades något då jag upplevde lite väl mycket lösa proteiner. Jag har även kortat utmäskningen från en kvart till 5 minuter då jag inte tror det gör någon skillnad, mäsken håller utmäskningstemperatur den pizzakvart jag lakar ändå.
Jag valde att laka ovanpå Braumeistern med galler mellan överkanten och maltröret för att minska disken. Det fungerade väldigt bra denna gång utan någon passage i mitten där pinnen varit. Det som däremot spökade (igen!) var mätningen av socker före kokstart, PreBoilGravity (PBG). Jag rörde försiktigt om hela vörten något varv så det inte skulle vara några skiktningar mellan varmt och kallt och för att göra en homogen blandning. Trots detta visade min refraktometer på 10ö över min hydrometer och jag vet med all säkerhet att dom visar samma värde efter att ha tvåpunktskalibrerat dom samtidigt. Min enda gissning är att vörten ändå skitar sig och med refraktometerns betydligt mindre mätprov på endast några enstaka droppar ges större felmarginaler än med en hydrometer. Så från att tro att jag skulle hamna på betydligt högre OG än förväntat till de 6ö under förväntat värde var överraskningen stor. Jag fick även ganska många liter för mycket vört ner i jäshinken vilket såklart spelade roll i det låga OGt. Jag har inte hunnit göra litermarkeringar på min 60l-jäshink så exakt hur mycket jag fick i hink vet jag inte men det var 73 liter efter kok.
Rise time
Step time eller rast är längden på ett enskilt steg i en stegmäskning, t.ex. proteinrast 15 minuter. Rise time är den tiden det tar för bryggverket att nå nästa rast. Hos stora bryggerier är riktmärket att det ska ta 1 minut per grad celsius, 1c/m vilket är precis på gränsen för vad som är möjligt med hushållsel för en större batch (40-80l). Rise time finns att skriva in i Beersmith i sitt mäskschema för att timern ska stämma. Så här räknar man ut sitt värde:
Skriv upp start och stopptid från det att malten hälls i tills det är utmäskat och subtrahera tiden för alla rasterna. Värdet man har kvar är de sammanlagda värmningstiderna vilket delat på antal grader man stegar ger värdet på hur snabbt bryggverket värmer en 1c på den givna mängden mäsk. Mitt mäskprogram denna gång för denna Hefe tog 2,5 timmar från 38-76c, dvs. 150 minuter. Mina raster var 20+15+30+30+5 = 100 minuter. 76c-38c är 38c vilket Braumeistern värmde på 50 minuter. 50m/38c=1,32m per c. Alltså, det tar 1,32 min för mitt bryggverk att värma 1c för en 60l-batch och en maltmängd på 12 kg. Sedan går man in i Beersmith och editerar mäskprogrammet. Ta antalet grader mellan mäskstegen multiplicerat med 1,32 och du får din rise time. När du skrivit in alla steg så kommer timern i Beersmith att stämma bra och har man Beersmith mobile i telfonen så kan man övervaka hela bryggprocessen och få notisar för varje steg i stegmäskningen. Främst får man ett alarm när mäskningen är avslutad vilket sparar en massa löpturer ner i bryggeriet.
Här är grafen över mäskschemat.
Mitt justerade mäskschema med alla tider för raster (step time) och uppvärmningstider (rise time).
Och slutligen timern i desktop-Beersmith.
Vlog
Jag har blivit lite biten av videobloggar (vlog) och det känns som ett bra komplement till bloggen för att ge den lite blodtransfusion. Jag har gjort några testfilmer och insett svårigheten med att hitta ett lämpligt format för att hålla det roligt att skapa, roligt och innehållsmässigt intressant att se på samt att hitta en lagom längd/frekvens för att jag ska klara av att skapa dom. I början var det en hel del teknikstrul (autofokus och skak) så det filmmaterial jag samlat ihop hittills lämnar en hel del att önska. Jag sakar en del på’or och av’or för att det ska hålla ihop som en historia dessutom. Vi får se vart det bär hän med detta projekt men anledningen att jag överhuvudtaget nämner det här är mest för att göra det svårt för mig själv att fega ut ur projektet. Efter ett litet smakprov och förfrågan/omröstning på Lindh Craft Beers facebooksida verkar det som att ni gärna vill se mer video så jag ska göra ett försök.
BryggarLogg
Dagen innan; väger malt, fyller vatten, väger salter/lactol och tillsätter, värmer 55l bmvatten till 50c. 25l lakvatten i patinan värmdes dagen innan och ett 30m pass till och det höll 76c.
Bryggdagen;
06.30 start, 32c med pH 5.5 i bryggvattnet.
06.54 inmäskad (inmäsk ca 10 min) inkl fontäner o gummilist. Maltmängd verkar rimligare. 18c sjönk på ca 12h i bm med isolering och huvan. Testa med 60c nästa gång.
07.35 mäter pH i slutet av proteinrasten. Håller 5.6. Tillsätter 5ml lactol extra.
09.12 är 70rasten precis klar.
09.17 73c
09.26 helt klart med utmäsk
10.00 droppar inget från maltröret så flyttar det till disk. Bm på 85c.
10.13 88c, 75l, på 1.050 på refraktometer, 1.040 enligt hydrometer.
10.37 kokstart 27g centenial
11.37 kokstopp, OG 1.046 enligt hydrometer
12.10 25c i BM
12.23 22c i BM
Receptet
Jag har uppdaterat min exportmall för nya Beersmith-versionen så mer data exporteras till bloggen. Den kanske inte alltid stämmer exakt om jag missar att fylla i något värde någonstans, kan vara bra att ha i huvudet. Denna gång är det mängden jästceller som inte stämmer eftersom jag har två jäststammar där den ena är en förkultur gjord på en äldre slurry.
Hefe 22 (main) (Ljus veteöl av sydtysk typ)
Batchsize: 65.00 l
Boil time: 60 min
OG: 1.044 SG
FG: 1.013 SG
Alcohol by volume: 4.0 %
Bitterness: 16.9 IBUs
Color: 8.4 EBC
Color
Ingredients
Water Prep
Amt
Name
Type
#
%/IBU
15.00 g
Calcium Chloride (Mash 120.0 mins)
Water Agent
1
–
15.00 ml
Lactic Acid (Mash 120.0 mins)
Water Agent
2
–
Mash Ingredients
Amt
Name
Type
#
%/IBU
6.03 kg
Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC)
Grain
3
50.0 %
3.86 kg
Extra Pale Premium Pilsner (Weyermann) 2014 (2.3 EBC)
Så har det hänt igen. Det var länge sen sist men nu har det alltså hänt; Det har sinat i alla faten! Jag har några flaskor suröl och några köpeöl från Bayernresan men min kegerator ekar tomt. För att råda bot på problemet blev det naturligt att brygga en storbatch med veteöl. Min senaste lager står fortfarande på jäsning i min stora 60l-jäshink så jag hade inget annat val än att inviga min 95l jästank som tyvärr är för stor för min jäskyl. Med 17c i bryggeriet för tillfället så lämpar det sig bra för en veteöl som utvecklar mycket värme av sig själv. 
Vatten redo för inmäskning.
Krossstationen har fått två fula träbitar och lite metallband för att stötta borren. Fult men praktiskt.
Metallbandet som håller borren någorlunda på plats.
Krossningen för dagen.
Inmäskad och klar. Maxat minst sagt!
Lakvatten på värmning i min Patinskastrull och Kjell&Co induktionsplatta.
PH-mätaren gör sitt jobb snabbt och effektivit. Härligt att pH börjar sitta varje bryggning.
Efter mäskningen är avklarad är vi nära övermäsk, eller överkok utan kok, eller vad ska man kalla det?
Lyft till första steget med hjälp av Biltema-taljan.
Sedan lyft till ovanför Braumeistern för att kunna maxa lakningen.
Skummet från hotbreak.
Väldigt lite humle denna bryggning.
Diskning av filterdiskarna är det jag tycker sämst om på hela bryggdagen. Det är sååå tråkigt och besvärligt. Alla tips mottages tacksamt!
På väg mot komposten!
Rejäl slurry för att jäsa snudd på 70 liter!
Vackra humleoljor vid kylning.
Tappning och syresättning i 30-litershink före flytt till jästank. 
Kraftig skumkrona i min 95l-tank. Ballongvispen är verkligen grym för syresättning.
Hydrometern används ibland för OG men mest för FG numera…
Vörtprovet i ett shotglas för referns.
Beersmiths tolkning.
OG i min refraktometer.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Dubbla värmare och glödande proppskåp.
Det finns väldigt få bra helles att prova i Sverige vilket gör att stilen fallit mycket i skymundan men det är en lättdrucken och god öl med bra möjligheter att få fram eleganta maltsmaker och jag uppskattar verkligen en bra helles men förstår att en sämre variant framstår som en något söt stor stark. När jag skriver detta är jag faktiskt på väg till själva källan för ölstilen, mer om det kommer! Min förra version av denna öl fick receptinspiration från boken 
Maltkrossningen på ca 0.8mm.
Inmäskning före solen kommit upp.
Perfekt pH enligt planen.
Jästslurryn i väntan på jobb.
Mäskningen med Full Volume No Sparge ger så här mycket volym. 70l mäskvatten är verkligen maximalt vad jag rekommenderar eftersom vätskan expanderar några centimeter från 60-76c.
Den billiga taljan fungerar klockrent och spar min trasiga rygg. Med bra fysik och en pall så går det bra att lyfta maltröret men såhär blir det mer kontrollerat. Det är just vakuumet som är det jobbiga, inte vikten.
Från denna position låter jag det droppa färdigt när jag inte lakar och sen kan jag enkelt lyfta bort maltröret för hand.
Några märkliga smitare som mer ser ut som risskal än kornskal Ljusare än vanligt dessutom. Aldrig sett förut!
Samma sak här, vita små konstiga skalbitar. Någon som kan förklara vad det beror på? Kan jag fått en liten blandning av något annat i maltsäcken?
Refraktometern krävde fem prover innan jag fick ett värde där sockret inte var för koncentrerat eller skiktat vilket det lätt blir innan koket blandar vätskan.
Ibland skummar jag av precis vid uppkok och ibland inte. Idag såg skummet äckligt ut och jag var på plats så då tog jag bort det. En del säger att kommersiella brygger aldrig tar bort skummet vilket förvisso är sant men de recirkulerar även så pass mycket att de inte får i närheten av lika mycket skum som vid hembryggning om man skulle skala om volymerna.
Kylning med extra termometer eftersom det är skillnad på temperaturen i botten och på toppen.
Samlade två hinkar varmvatten till disken.
Skillnaden mellan botten och toppen av kylningen var denna gång som mest 6 grader.
Originalkranen även denna gång. Jag gillar den mer och mer.
Vörtprovet för att kunna bedöma färgskillnad efter jäsningen.
Som det varit senaste tiden har jag bryggt på helger (främst söndagar) med start tidigt på morgonen för att inte ta en hel dag i anspråk från övriga familjen. För att effektivisera detta har jag labbat med timer för att ha inmäskningsvattnet redo när jag drar igång vid 6-tiden. Så fick jag tipset av en läsare om att Braumeistern, vid elavbrott, återupptar det den höll på med automatiskt. Det lät ju sjukt smidigt! Men tydligen fungerar det inte med den programvaran jag har, där måste man nämligen bekräfta återupptagningen genom att trycka continue vilket jag inte vill göra klockan 4 på natten. Alltså är jag tillbaka med timer och doppvärmare för att lösa detta problem. Förra gången hade jag min UT200 emellan också för att styra temperaturen, denna gång räknade jag ut hur många grader per minut som min 3200w doppvärmare värme och höftade och hamnade bra i tid. Med varmt vatten i Braumeistern var det bara att mäska in på morgonen för att snabbt få mig en kopp kaffe och göra frukost till barnen. Jag ska försöka hitta en bättre tid att brygga på för att stressbrygga är inget roligt och resultatet blir lidande.
Det finns flertalet mjukvaruversioner även på den föregående kontrollenheten som jag har. Just denna har tre programmerbara humlegivor och är troligtvis den sista firmwaren innan de bytte till nya kontrollern tidigt 2015. Denna ”continue/abort” gör att jag inte kan sätta timer på bryggverket för tidsinställd vattenvärmning.
Malt, okrossad.
Så här mycket plats tog malten i hoppern till min 
Spruta för mjölksyra är smidigt. Finns gratis på apoteket om man behöver mindre storlekar eller så kostar de någon tia på ebay.
PH-mätaren fungerar fortsatt bra och är snabb och stabil. Perfektionisten i mig saknar den extra decimalen jag hade på min tidigare noname-pH-mätare men då noggrannheten i dessa instrument ändå är nere i det spannet så spelar det ju mindre roll. Men ändå, skulle vilja veta om det är 5.37 eller 5.43 även om det är +-0.05 felmarginal. Kanske borde jag bara söka vård istället…
70l och drygt 11.20kg malt (två nävar malt mer än så pga lite inställningar med maltkrossen).
Lakning utan lakning. Eller avrinning kanske är ett bättre ord. Det är stödpinnen maltröret vilar på som jag senare använder mellan Braumeistern och huvan för att koket inte ska bli så våldsamt.
CocaCola-StarSan som jag kallar SaniClean. Skummar inte som StarSan men i övrigt motsvarande produkt. Om den bruna färgen kan missfärga kläder eller jäshinkar vet jag inte eftersom jag inte använt det så mycket ännu. Jag har inte heller bestämt mig för om jag föredrar StarSan eller SaniClean, skum eller inte…
Ahhh, stora maltröret på BM50, rätt ner i diskhon och varmvatten på. Som jag blött ner mig genom åren med vattenslangar och borstar/svampar. Jag blev inte ens lite blöt denna bryggning! Någon gång ska ju vara den första.
Stora avställningsytor både på själva bänken och undertill är guld. Att jag dessutom har en till likadan diskbänk och ett barbord bakom mig gör att jag äntligen känner att jag kan ställa saker fritt under bryggningen men främst kunna ha en stor och ledig starsannad yta att arbeta med mot slutet av bryggdagen.
Diskbänk nummer två som jag varken installerat avlopp eller vatten på används som torryta just nu med vägning av salter/humle och en del mätningar. Jag har ju ytterligare en liten diskbänk med vatten och avlopp som stod i garaget när vi flyttade in så att ha tre är snudd på overkill. Hyllplanet, underst i denna bild, är löst och jag kan lägga det över diskhon så blir bordsytan större, om behov för det skulle uppstå i framtiden.
Bryggde med originalkranen idag och tyckte den var väldigt smidig och lättarbetad. Kan inte dra mig till minnes varför jag prompt skulle byta ut den men nu ska jag köra med denna några bryggningar för utvärdering.
Här syns distansen under huvan även om skärpan i bilden är på bakgrunden. Fläktlös ventilation fungerar faktiskt väldigt bra och jag får väldigt lite kondens i bryggeriet.
Jag har bytt slang på den varma sidan av kylspiralen för säkerhets skull. Jag har sett en del obehagliga bilder på bryggare som fått kroppen översköljd av kokande vatten och det är ingen vacker syn. Bytet visade sig vara en väldigt klok idé vilket ni snart ska få se…
Detta är samma slang som jag använt som kylspiralslang tidigare men här har den nyss suttit på duschmunstycket jag spolar rent bryggverket med. Mitt i spolningen sprack slangen och varmvatten sprutade kors och tvärs. Tack och lov var det bara kranvatten och jag stod precis vid kranen och kunde stänga av. Varningens finger för trädgårdsslang, de klarar inte varmt vatten speciellt många bryggningar.
Jag samlade varmvatten i mitt ”keg” jag inte hittat någon användning för ännu. Sjuuukt tungt att bära iväg på den den när var fylld med varmvatten så det kommer jag inte göra om. Tanken med keggen var att jag skulle göra någon sorts HLT eller annat men jag kanske impulsköpte lite tokigt…
Jag har gjort ganska många varianter på sydtysk veteöl vid det här laget och även om inte alla bryggningar varit så innovativa och utforskande så har ingen sett likadan ut som en tidigare. Denna bryggning ville jag testa att ha en öppen jäsning, dvs att man inte har locket på jäshinken på alls. Jag har fegtestat tidigare med löst liggande lock men nu ville jag gå ”all in” med metoden för att se hur det kan påverka resultatet. Receptet är sig någorlunda likt med sikte på 60/40 vetemalt och pilsnermalt men eftersom jag haft lite pH-problem med senaste skörden extraljus pilsnermalt hade jag ca 14% Münich I-malt i. Detta ska förhoppningsvis även ge en färg som drar lite mer åt Franziskaner-hållet. 3% Carahell hade jag också med för att ge en liten touch av sötma i bakgrunden, de senaste varianterna har varit snudd på lite väl torra.
First Wort Hopping
Timern för vattenvärmning.
Plastpåse i kvarnen för att slippa få cancer av träet.
När strömmen sätts igång på Braumeistern, utan att man gör något annat, så visar den temperaturen på vätskan. Termometern stämmer exakt med min Gresinger så länge som vätskans temperatur är homogen (dvs omrörd).
Det ser ju ut som en knarkarkvart innan man sätter igång bryggningen…
Jag kör fortfarande med gummilisten runt det tjocka översta filtret, även om mina BAcBrewing-diskar är större än originaldiskarna och därför inte borde släppa igenom några skal. Jag har inte vågat testa utan gummit om ärligheten ska fram. Kanske nästa gång, eller gången efter det…
För att snabba på uppkoket åkte doppvärmaren ner en sväng. Pass på för överkok med 6400w i grytan!
Dubbel temperaturmätning av kylningen för att se hur stor skillnad det är på botten och toppen. 5-6c som mest och rörde jag om lite så visade Braumeistern och Gresingern samma värde.
Ett problem med min stålvagn jag har Braumeistern på är att höjden inte räcker för kranen för att komma över jäshinken. Jag ska dock brygga några gånger med originalkranen framöver för att utvärdera skillnaden innan jag testar någon annan lösning.
Den öppna jäsningen…
Stålhinken med överbliven vört i för sedimentering.
Det börjar bli dags att fixa släpkärra och köra lite junk till tippen. Nackdel med att dela bryggerilokal med garaget… Sista rengöringen av Braumeistern gjorde jag direkt över avloppet för att testa. Flödet på min slang från mitt draining valve på Braumeistern är lite långsamt med så lång slang till avloppet.
Jäsningnen efter ca 24 timmar.
Efter skörd/topcrop.
Med en hel del låghumlat i fatkylen kände jag mig sugen på en rejäl humlebomb nu i vinterkylan. Tanken från början var att det skulle bli en IPA runt 6% men dålig omrörning vid inmäskningen ihop med icke-lakning gav mig lite dålig mäskeffektivitet så det blev automatiskt en sessionIPA istället. I samband med att jag insåg att det troligtvis blivit en del socker kvar i mäsken fick jag idéen att jag skulle laka vid sidan av och göra en 
Det här kommer vara ”före-bilden” på min maltkross. En plywood-skiva i källaren ligger just nu risigt till…
Någon gång emellanåt kontrollmäter jag Braumeisterns temperaturmätare mot min 
Vörten i slutet av mäskningen. Redo då väldigt genomskinlig utan dis eller partiklar.
Här har jag lyft över maltröret från bryggverket ner i kastrullen t.v.
Rejäl omrörning ihop med duschmunstycket från vattenkranen.
När volymen kommit en bra bit upp lyfte jag upp röret ovanpå ett gammalt kylskåpsgaller. Jag har mätt nivån så det ska gå att vila på pinnarna hela tiden utan att vätskan når mäskens botten men då vet man ju aldrig när det droppat klart.
För att få mindre kondens i bryggeriet fick Braumeisterhuvan transportera ånga även till lilla kastrullen, det fungerade förvånansvärt bra.
Min monsterkylare som fått en sista böj på rören så det inte ska kunna rinna kondensvatten ner i kastrullen. Grymt bra kylning med 
50 liter välhumlat påväg ner i tanken…
…och lite extra vört från bottentjaffset till nästa hink. Oftast samlar jag detta i en stor burk för en extra sedimentering och sen dekantering till petflaskor jag fryser men nu är frysen redan laddad med 8 liter vört…
I den stora tanken till höger har jag samlat ca 70 liter varmvatten från kylningen som jag sen skopade över till bryggverket för diskningen. Redan denna bryggning kom min bryggvagn på hjul till användning.
Den fina vörten, redo för en kamp med jästen…
Den här bryggning skedde faktiskt för två veckor sedan men en jobbresa till Tyskland och lite julstress kom emellan så jag har inte hunnit samla ihop inlägget förens nu. Den här bryggningen så minskade jag batchsizen till 50 liter från mina vanliga 60l. Inte för att få 10 liter mindre, för det sabbar tyvärr det tredje fatet och ger ca 10 liter svinn, utan för återuppleva hur pass mycket smidigare det är att slippa laka. Jag har kört med 
Manuella lägget på Bruameistern går att använda till allt möjligt. Så här i juletider körde jag julskinkan i 68c i 14 timmar, blev magiskt gott. Även till rengöring är det manuella läget som gäller.
Förkultur på en skördad slurry, jäskraften var enorm.
Bänken som tvättmaskinen stått på, kraftig som tusan men något låg.
Filterdiskarna med gummilist på, fast jag använder bara listen på det hårda filtret närjag använder Bacbrewings förbättrade diskar.
Närbild på de bättre Italienska Bacbrewingdiskarna.
Den kungliga, rostfria kylspiralen.
Jag har fått upp lite snygga stickers jag fått av en hembryggare på kylskåpen.
För att snabba på uppvärmningen lite stoppade jag i min Speidel Doppvärmare på ytterligare 3200w. Jag har inte stresstestat mitt proppskåp ännu så jag vet inte hur länge jag kan ha så mycket kräm igång men snabbt gick det verkligen!
Varje december under adventshelgerna anordnar 
Utanför faller första snön för säsongen men ändå brygger jag en sommaröl. I ärlighetens namn så tycker jag inte det finns speciella sommaröl för lättdruckna, ljusa öl går bra att dricka året om och en sen sommarkväll kan med lätthet avslutas med en imperial stout. Mitt sista fat Bavarian Helles från förra bryggningen fick jag ju vaska och jag vet fortfarande inte riktigt vad som gick fel med det; kvarglömd StarSan, autolys eller någon konstig infektion. Oavsett vad det var som felade så ser jag inget uppenbart fel med min metod utan att det var slarv/otur som var den felande länken. Därför gjorde jag heller inga åtgärder inför denna bryggning av min Bavarian Helles, Lindhs Premium Gold (lite töntigt namn, jag vet).
Saltvägning av CaCl.
Malten har jag i en gammal jäshink för att lätt kunna mäska in. Tidigare hade jag en stor påse men hinken är lättare då den går att luta på kanten. Det gör att jag kan fylla på malt med vänstern och paddla ner den med högern.
Precis igångsatt mäskprogram med extra vatten ovanför maltröret för att minska plaskandet. Tyvärr blir inte recirkuleringen lika homogen med denna metod så min mjölksyratillsats var svår att få jämnt fördelad i mäsken.
Originallocket är lite lättare att handskas med än huvan (till vänster).
Lakning ovanpå ett kylskåpsgaller. Jag skulle behöva byta det mot ett rostfritt ugnsgaller men hur hittar man ett sånt? ”Låna” från en soptipp känns lite sisådär, köpa nya reservdelar till vitvaror brukar innebära ockerpriser, köpa en begagnad ugn på blocket för att ta gallret och köra den till tippen är för crazy till och med för att vara jag.
Detta är anledningen till att jag skummar av uppkoket förutom den minskade risken för överkok. Denna bild är tagen många timmar efter bryggingen och det här skummet faller aldrig sönder. Jag tycker inte det ser så smaskigt ut helt enkelt. Som svar på de som säger att stora bryggerier aldrig skummar av så menar jag att de recirkulerar sin vört så mycket att mängden av sånt här skum är betydligt mindre än i många hembryggarsammanhang. Jag tror inte det har så stor eller kanske rent av ingen impact på smaken i sen färdiga produkten men det känns bättre att inte ha med det i min öl.
Från och med denna vecka kommer jag ha problem med att göra av med maltresterna då vi inte har trädgårdsavfallstunnehämtning mer fören i vår.
Till vänster är en del av skummet från uppkoket och till höger är en del av bottensatsen (kall/varmdruv). Notera även den något mörkare färgen efter kok.
Nu har det lugnat ner sig lite med jobbresandet vilket borde möjliggjort mer ölbryggande för min del men ett knippe dagisbaciller har spökat med familjens hälsa senaste tiden. Efter att ha varit två gånger i Tyskland på kort tid och druckit en rad olika tyska pilsener har jag fått ännu mer blodad tand på att brygga pils. Jag skriver pilsener och pils eftersom tyskarna är noggranna med att inte kalla sina öl för pilsner eftersom det syftar på ölet från den tjeckiska staden Plzeň. Pilsener blir då motsvarande ”ett öl i pilsnerstil” och pils är förkortningen på densamma. Min idealpils ska vara riktigt ljus, kristallblank med högt fluffigt skum, ha eleganta pilsnermaltsdofter som gärna får dra åt det gräddiga hållet och med stora inslag av nobel örtig humle både i doft och smak. Detta kompletteras med en betydande beska som pendlar mellan stor till kraftig. Absolut inga smakbidrag från jäsningen eller andra felsmaker får finnas. Man skulle kunna tro att det med en stor dos humle skulle gå att dölja en del diacetyl t.ex. men på ca 4.8% och i princip enbart premium pilsnermalt finns det inte tillräcklig ”rökridå” för misstag. Min förra version av denna öl blev väldigt lyckad med fina och eleganta smaker. Beskan var markerad men mer åt en vardaglig tysk pils istället för den kraftfulla Jevern. Stora inslag av humle fanns i både doft och smak men till denna version ville jag skruva upp det hela ett varv. Maltnotan var densamma som förra gången dvs 100% extra ljus premium pilsnermalt så där gjordes inga justeringar, inte heller i mäskprogrammet. Humlemässigt däremot la jag till 50% mer humle (100g) så jag hamnade på totalt tre påsar Hallertauer utöver bittergivan av högalfahumle (Centennial). Jästmässigt körde jag även denna gång en splitbatch mellan WLP838 och WLP860 men jag kan ärligt säga att skillnaden mellan de två är hyffsat liten och till en tysk pils kvittar det. Nu hade jag två slurrys sparade som bägge behövde få sig lite näring och på 60 liter vört behöver jag all jäst jag kan få tag i. Min plan är att bara ha en huslagersträng och även om jag tyckte 860n var något mer spännande i en Helles så lutar det åt att 838an får agera husjäst närmsta framtiden eftersom 860n är en s.k. tillfällig jäst som inte går att köpa hela året. Jag tycker 838an presterat väldigt bra för både pils, helles och modern ljus lager men några superstora skillnader mot 34/70 skulle jag inte säga att det är. Jag har dock inte gjort en spiltbatch på de två ännu men det ska jag göra vid tillfälle. Just till lager är torrjäst väldigt smidigt och 34/70 är ju världens mest använda jäststamm men den är också något av en hybridstam dvs. någonstans mellan lager- och alejäst.
Min nya hörna för diskning men även avlastning/mätning vid bryggningen. Rejält med upphängningsmöjligheter vilket är väldigt smidigt.
Som ni ser finns det avlastningsyta på bägge sidor av bryggbänken och även ovanför till höger där jag sätter huvan när jag lyfter på locket för lakning eller humlegivor.
12 kg malt visade sig vara nästan exakt 20 liter. Tänkt om jag inte vore så petig med gram och bara kunde hälla upp malten i en hink istället, vad smidigt det vore.
Gummilisten som säkerligen inte är livsmedelsklassad fortsätter att hindra små skalrester från att smita emellan även om jag tror att filtret från Bac brewing inte behöver något ytterligare hinder. Listen sitter här enbart på det tjocka filtret eftersom det inte får plats på bägge då Bac brewings är större än originalfiltret.
Min hederliga Bosch slagborr krossar malten med lätthet vid ca 180 rpm. Mycket nöjd med denna setup.
Hoppern eller den behållare som håller den okrossade malten rymmer ca 2,5 kg vilket är på tog för lite för mig. Minst 6 kg men gärna 14 kg hade varit perfekt. Tänker mig att spånskiva blir oerhört fult om jag ska bygga en förlängning så jag avvaktar en bättre idé.
Allt grönt ska bli vitt när jag bara får loss lite tid. Ja det är viktigt för mig, nej ölen blir inte bättre av det. Eller kanske lite grann bättre.
Jag har börjat mäta pH:t på bryggvattnet innan inmäskning. Exakt vad jag ska med denna kunskap till vet jag inte men i första hand vill jag se om det blir någon variation över tid.
Tror det här är första bilden jag lägger upp där man tydligt ser min talja. Den har varit avskuren från sammanhanget tidigare vilket varit en miss från min sida. Har man någon av de mindre Braumeistermodellerna behövs den inte men till Braumeister 50 är det ett smidigt tillbehör som gör lyftet både enklare men kanske främst säkrare. Denna talja är från Biltema och kostade 50 kr. Jag fäster den direkt i originalhandtaget som man använder till ”dödslyftet”.
Jag får lite högt pH med min extremt ljusa pilsnermalt och maxdos mjölksyra men det är perfekta området för betaamylasens enzymer.
Lakningen av maltröret ovanför Braumeistern med kylskåpsgallret emellan.
Kylning efter kok. Jag kör första stunden utan lock för att snabba på det hela lite. De första 60 graderna sjunker väldigt snabbt men sen går det långsammare från 40c till 20c. Att köra kylspiral ner till pitchtemp för lager känns som rejält slöseri med kranvatten.
Bryggolle som isoleringen heter är av motsvarande plast som lastbilsflaken så blir den kladdig är det bara att spola av. Mycket smidigt även om den är i dyraste laget.
Maltröret spolar jag av i duschen numera och slipper förhoppningsvis skvätta ner hela mig.
Jag mäter fortfarande OG både med hydrometer och refraktometer. Just denna refraktometer är inte 
Flytt till jäshink för vidare kylning i kylskåp.
Jag samlar alltid upp lite av det varma kylvattnet i en hink för att diska Braumeistern med senare och innan dess brukar jag passa på att låta gummidetaljer ”diskas” en halvtimme.
Detta är vad som händer vid kok utan distans, proteiner bubblar upp och fastnar på insidan av huvan. De är lätta att skölja bort här men letar de sig upp långt upp i ventilationsröret är disken betydligt tråkigare.
Redan vid slutet av bryggdagen är ordningen redan åter vilket tidigare brukade dröja till långt in på dagen därpå.
Höstterminen rivstartade med ett gäng resor; Dubai för att trycka 2017 års Scaniakalender, Paris för att lansera 
Här är grafen över mäskschemat.
Mitt justerade mäskschema med alla tider för raster (step time) och uppvärmningstider (rise time).
Och slutligen timern i desktop-Beersmith.
Senaste kommentarer