Ranelids Lager & Ale
Jag har bara bryggt lager vid något enstaka tillfälle tidigare och då testade jag tre sorters jäst på en batch; klassikern Saflager 34/70, Mauribrew lager som är en hybridjäst som ska ge lageröl vid alejäsningstemperatur samt US05. Något förvånande vann US05 smakmässigt och eftersom jag inte är någon lagerfantast så har det inte blivit någon mer sådan bryggning. Men med tiden har jag insett att min oerfarenhet tillsammans med otillräcklig jästemperaturstyrning och för lite jäst säkerligen bidragit till ett skevt resultat. Allt det tillsammans med att jag börjar intressera mig lite för ölstilen Modern Lager, som är en torrhumlad lager t.ex. Brooklyn Lager eller Yellow Cab Lager, så har jag bestämt att det är dags att ge lagerjäsningen en ny chans. Nu har jag ju dessutom en jäskyl med tempstyrning och bra förkulturodlarmöjligheter. Lager är en av de svårare stilarna att brygga eftersom felsmaker inte har någonstans att gömma sig så det är även ett sätt att testa sina gränser/svagheter på…
Förkultur på ca 2,5l. E-kolvens förtryckta skala är heeelt off.
Dubbelbatch
Eftersom jag haft lite otur med öl som sprutat ut ur en trasig kran i ett corneliusfat i kombination med att lager tar längre tid att jäsa/lagra så behövde jag brygga en dubbelbatch för att inte få öltorka i mellandagarna. Alltså dubblade receptet men ena halvan får jäsa med US05 i 18c som referensöl. Bryggdagen gick riktigt bra med bra lakning, alla temperaturer satt där de skulle men det enormt kraftiga koket från min 3,2kw doppvärmare gjorde att jag landade på 2 liter för lite i hink samt ett OG på 1.058 istället för 1.052. Jag inser också att min setup för att brygga 20l kokar för klent, jag fick extremt bra kall/varmdruv med det kraftigare koket. Det kan vara det klenare koket som gett mig problem med mina whirlpools på sistone men tyvärr kan jag inte använda min stora doppvärmare för 20l-batcher eftersom miniminivån inte täcks. Det kraftiga koket ihop med 90 minuters koktid gav sjuka mängder kondens så här har jag ett svårare problem att lösa, framförallt i vintertider. Jag hade fönstret helt öppet precis bredvid kastrullen men ändå droppade kondens från taket…
Värmer vatten till inmäskning, inte ens här täcks tillräckligt av doppvärmaren vilket hörs när man rör om i grytan och det fräser-till lite. Men jävlar vilket ös det är i kombon 2kw induktionsplatta och 3,2kw doppvärmare. Jag fick ställa ner plattan till 2/10 när det väl kokade.
Här, mina damer och herrar, är min nya fina termometer. En Greisinger GTH 1170 aka ”Den gula klassikern”. Den har en felmariginal på 0.2c och när jag testat den har den varit väldigt stabil. Jag köpte Termometern utan någon K-givare då givaren kostade 250kr och jag redan har ett gäng jag ville testa först. Denna billiga Kina-kopia-K-Givare-med-spetsgivare för en tia gav riktigt bra värden i kokande vatten. På tal om kokande; om vi ska nörda ner oss lite så bör jag ha kok på 99.89c med mina 27 m.ö.h. i destvatten, något jag inte testade med dock. Man kan räkna ut sin egna kokpunkt för destvatten genom att ta vattens kokpunkt (99.98 vid havsytan) minus sin höjd över havet (h) delat med 300. Såhär ser formeln ut: T=99.98-(h/300). Det bör tilläggas att detta mest är intressant om man bor på hög höjd.
Dagens setup. Värmde all vätska i min stora Patina 50liters och körde med bazookascreen+batchsparge i min isolerade hink. Den tappade 2c på yttempen under 60min men jag ville inte störa bädden och köra ner proben längre. Ska testa med trådgivare nästa gång och se om jag måste åtgärda tunnan, misstänker att locket är för dåligt isolerat.
pH-mätning. Vänstra stickan är före 1 kapsyl lactol/mjölksyra. Tog kanske något för mycket och landade på pH 5.1 skulle jag gissa.
Kranens position visar lakhastigheten på 2-3l/min vilket är helt ok för satslakning.
Min hemmagjorda bazooka ger riktigt klar och fin vört. Det räcker ofta med 2-3 liter recirkulering innan disigheten försvinner och klar fin vört kommer ut. Det där med att vänta 10 minuter efter att man hällt i nästa ”sats” när man satslakar är kanske kul om man kör med 1st sats. Kör man uppdelat på 3st som jag var tvungen till denna gång, så blir det inget med det helt enkelt. Det ska ju vara kul att brygga också, och vem ska komma och slå mig på fingrarna? John Palmer???
Mycket att koka denna gång och detta är inte allt. Det tillkom 1,5l efter att denna bild togs. 47,6l totalt men det borde varit 49,6l för att få 19l+19l i hinkarna efter kok!
Det är svårt att se på denna bild men den kokta vörten blev riktigt klar vilket jag tror beror på det mycket kraftfulla koket. Jag inser att jag måste ha kokat för klent sedan jag började brygga i tvättstugan vilket måste åtgärdas… Det som simmar på ytan är humle från 2-min-givan.
Två jästkulturer som väntar på att få jobba. Jag smakade på ölet från förkulturen och även om det inte var äckligt så är det inget jag vill späda ut min fina lager med. Vissa kör i hela förkulturen men det senaste jag läst nu är att en magnetomrörd förkultur är såpass oxiderad att det kan ge bismaker till ölet den förs över till. Det tog mindre än ett dygn i kylen för att sänka jästen till botten så fulölet kunde hällas bort så detta kommer bli modus operandi framöver…
Nu står jäshinkarna på var sitt ställe och lagerjäsningen är sänkt från 13c till 11c. Kommer bli spännande det här!
Recept
——————————
Kokvolym: 46.56 l
Volym efter kok: 40.56 l
Batch (i jäskärl): 38.00 l
OG: 1.052 SG
FG: 1.011 SG
ABV: 5.4 %
färg: 9.1 EBC
IBU: 37.6 IBUs
Brygghuseffektivitet: 72.00 %
Est. mäskeffektivitet: 73.9 %
Koktid: 90 min
Ingredienser
——————————
Amt Name Type # %/IBU
7.50 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 1 85.2 %
0.50 kg Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 3 5.7 %
0.50 kg CaraBelge (30.0 EBC) Grain 2 5.7 %
0.30 kg Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC) Grain 4 3.4 %
Amt Name Type # %/IBU
50.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 75.0 Hop 5 17.9 IBUs
25.00 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Boil Hop 6 5.7 IBUs
20.00 g Cascade [5.50 %] – Boil 35.0 min Hop 7 6.3 IBUs
30.00 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Boil Hop 8 5.0 IBUs
50.00 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Boil Hop 10 1.2 IBUs
50.00 g Cascade [5.50 %] – Boil 2.0 min Hop 9 1.6 IBUs
Amt Name Type # %/IBU
2.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) Yeast 11 –
1.0 pkg German Lager (White Labs #WLP830) [35.49 Yeast 12 –
Amt Name Type # %/IBU
100.00 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Dry H Hop 13 0.0 IBUs
50.00 g Cascade [5.50 %] – Dry Hop 10.0 Days Hop 14 0.0 IBUs
Mäskning: !!!!Single Infusion, Medium Body, Batch sparge
Mäsksteg
——————————
Name Description Step Temperatur Step Time
Mash In Add 22.88 l of water at 75.7 C 66.7 C 60 min
Drain mash tun, Batch sparge with 3 steps (10.83l, 10.83l, 10.83l) of 75.6 C water
Övrigt
——————————
Förkultur:
MrMalty föreslår 353 miljarder celler; 2 rör i 1.38l eller 1 rör i 3,43l.
Jag kör med 2,5l förkultur stirplate i två dygn. Kylskåp två dygn (klar efter 12h i kyl).
Jäsningsschema för lagerjästen:
Kyl till 13c före pitch.
När jäsningen är igång sänk till 11c.
Jäs i ca 7-10 dagar.
När jäsningen avtar höj till 16c i 2 dagar.
Sänk till lagring 2.2c 1v.
Tillsätt torrhumle som får ligga 10 dagar.
Kallkrasch -1c.
Tappa på fat, gärna med gelatin.
Brewlog: 08:20 Drar igång värme med induktionsplatta 2kw och doppvärmare 3.2kw. 23l (15c) inmäskningsvatten täcker inte doppvärmaren tillräckligt.
BS föreslår 74-76c inmäskvatten beroende på grain/mashtuntemp.
08:45 Mäskvattnet för varmt.
16.0c i malten. 77c i inmäskningsvatten. 74.3c efter flytt till MLT (sparade 2l)
66.5c i bädden med all vätska.
pH 6.0->5.4 krävde 1 kapsyl lactol.
09:00 inmäskning och HLTvärmning.
10:00 Börjar tömma ut first runnings. Lakvatten ca 80-85c
11:20 Fullt kok. Får sänka induktion till 4/10 för att få lagom kok. T -90
46.6l ska koka ner till 38l i hink. Samlar ihop 47,6 preboil. 1052@24.6c ger PBG 1053. Mash Eff 91.7%.
11:35 Bittergiva på 75min
12:15 35min-giva
12:30 20min-giva
12:35 Protafloc, jästnärsalt, kylspiral
12:48 2min giva
12:50 Flameout
14:00 Kylt, Pitchat, plockat, inte städat.
OG 1.058@36.2l ger 76.3% i effektivitet.
19l Lagerjäsning WLP830 i 13c 1 dygn och 11c i ca 7 dygn. 17.2l Alejäsning med US05 kyld till 16c och jäser i 18c-rum.
Sammanfattning av bryggdagen:
Jag ökade ett snäpp i maltkrossen för att få mer hela skal och effektiviteten blev riktigt bra ändå.
Bryggningen gick riktigt bra trots stora volymer.
Lakningen gick jättebra och temperaturerna stämde fint.
Trots 84c lakvatten kom lakbädden aldrig upp i mer än 72c.
Jag har tidigare kokat för klent, ett kraftigare kok ger mycket bättre varm- och kalldruv.
Det är inte speciellt mycket jobbigare att göra dubbelbatch.
2 liter mer i boiloff ger 6l/h med induktion på 2an och 3.2kw doppvärmare.
Hävert tar lång tid men ger kristallklar vört i hinken.
Saftsil är fortfarande segt. Bara en av mina silpåsar fungerar bra.
Hävert och hopstopper är en variant för att få en hink superklar.
Det kraftiga koket ger enorm kondens. Jag måste koka utomhus.
Provsmakning
Det tar ganska lång tid att göra en vällagrad lager. Hur länge man ska lagra finns det många åsikter om men någon månad är inte fel. Detta gjorde provsmakningen av Ranelids Lager vs Ale lite skev eftersom jag druckit upp all ale sedan länge. Lagern har stått på fat en tid nu sedan jag lyft humlepåsen och nu börjar den bli riktigt bra. Tanken från början var att brygga denna en gång, utvärdera och sedan brygga den igen för att tävla med på SM. Jag insåg en bit in i jäsningen att jag inte skulle hinna med att brygga den igen innan inlämningen, så en extra lagringstid fick det bli istället och nu är 5+1 33or flaskade till domartävlingen. ”+1:an” är mitt egna referensexemplar jag ska dricka i samband med att jag får tillbaka domarprotokollet efter sm.
Lagern är bryggd enligt öltypsdefinitionen för klass 1A, Modern Ljus Lager. Så här lyder definitionen:
Modern Ljus Lager (1A)
OG 1.044–1.056
FG 1.010 –1.017,
Alkohol (vol%) 4,5–5,6%
IBU 35-40
EBC (Färg) 7-20
Ett ljust helmaltsöl med mycket karaktär och stora humlegivor, alla humlesorter tillåtna.
Bouquet/Arom: Humlingen skall vara klart tydlig till kraftig. Smörkola/diacetyl OK. Ingen DMS/grönsakston är tillåtet.
Färg/Utseende: Halmgul till bärnstens- färgad. Kraftigt och tjockt skum. Ingen köldgrumling.
Smak: Välhumlad med hög humlebeska. Den kan vara väl utjäst med en balanserande maltig- het. Inga fruktestrar. Diacetyl är tillåtet. Ingen DMS/grönsakston bör finnas.
Kropp: Medium kropp
Exempel: Hell 5,1%, Brooklyn lager.
Som ni ser är det en ganska ale-lik ölstil där humlen får ta stor plats. Jag tycker om Brooklyn lager även om Evil Twins Yellow Cab Lager är några strån vassare. Eftersom jag inte varit så nöjd med mina tidigare lager så valde jag att lägga mig ganska mitt i typdefinitionen:
Ranelids Lager
OG 1.052
FG 1.011
Alkohol 5.4%
IBU 37.6
EBC 9.1
Där jag kanske skiljer mig lite är med torrhumling. Dock läste jag nyligen receptet för Brooklyn lager, som står förebild för stilen och där har Garret valt att torrhumla… 75 gram humle på 19 liter får nog anses som ganska mycket för stilen men jag tänkte att lagringen kommer ta bort så pass mycket arom att det förhoppningsvis kommer bli lagom tills den ska bedömas.
Utseende
Ljust gul med ganska klar och fin vätska. Vitt skum som är lågt men ligger kvar länge i glaset.
Doft
Fruktig med örtiga inslag, lavendel, läder, tvål och cederträ. Får en bild av en yvig och något bakfull men nyrakad och pigg Björn Ranelid som en blåsig tisdagseftermiddag i september glider in på Jaguar Center i Tommelilla med gårdagens Expressen under armen för att hämta den nyservade jaggan. Sådan är doften, notera!
Smak
Småsöt, nobel humle, len, besk, citrontulo. När det blivit lite varmare framträder pilsnermalten tydligt.
Omdöme
Beskan balanseras av sötma i eftersmaken. Hade önskat lite högre utjäsning. Skillnaden mellan lagern och alen är inte så superstora, förmodligen för att alen fick jäsa så svalt.
Glaset är från Sejdelshoppen och finns att köpa här. Glasrecensionsinlägg är på ingående!
Provsmakning av Ranelids Ale
Dags för del ett av Ranelids Ale/Ranelids Lager. Del två, med lagerjästen kommer dröja uppåt en månad till innan den är klar så ni vet…
Utseende
Ljusgul, väldigt klar (se bild 2) med lätt vitt skum som lämnar en del rester efter sig genom hela glaset. Min klaraste öl hittills utan att långtidslagra flera månader. Briljant!
Doft
En lätt maltsötma blandas med friska citrustoner och fräsch nobel humle. Första två veckorna på fat var Hallertauern väldigt påtaglig men kan nu närmast beskrivas som efterhållsam vilket är synd då det var väldigt gott. Ren och frisk doft, nästan som en lager.
Smak
Det första som slår mig är att det smakar öl. Inte för att försöka göra mig lustig nu men detta är ju den överjästa varianten av min moderna lager och tanken är ju att det ska vara en väldigt ren öl med en mindre humlekick i. Det har jag verkligen lyckats med. Lager-varianten lagras fortfarande och har ännu inte fått någon torrhumle så det blir svårt att jämföra dom sida vid sida på ett rättvist sätt så jag kör alen först och får återkomma till en komparativ studie. Tillbaka till smaken: Citruscest kanske åt apelsinhållet blandas med lite cederträ från Hallertauern. Den avvägda beskan kommer först i eftersmaken och kvar på tungan blir Cascadehumlen. Kolsyran är kraftig för att vara ale, dvs åt lagerhållet.
Omdöme
Jag känner att mina senaste 2-3 öl inleder ett nytt kapitel i min bryggning där jag verkligen fått kläm på tekniken. Rena, fina smaker och ett utseende jag verkligen är stolt över. Absolut min godaste och finaste American Pale Ale jag gjort och jag ser fram emot att testa lagervarianten.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Klara öl, eller hur man får sin kyl svalare
Vissa ölstilar passar om de är disiga eller t.om. grumliga som t.ex. veteöl men de flesta andra vill jag ha blanka. Kommersiella bryggerier använder sig av fina filter men problemet är att en del smak sägs försvinna i processen, hur mycket som förloras i filtrering kontra pastörisering låter jag vara osagt. I hembryggarsammanhang finns det en en rad metoder för att få blankare öl; en snabb kylning av den kokande vörten, protafloc eller irish moss som tillsätts i koket, en högflockulerande jäst som snabb klumpar ihop sig och lägger sig på botten, gelatin (avkok på ben) eller issinglass (utvinns av simblåsor från fisk) som man häller i precis före kolsyrning, lång väntetid eller slutligen kallkrasch. Angående lång väntetid så brukar de flesta öl bli hyffsat klara efter några månader men humledrivna öl som jag uppskattar lämpar sig inte för detta och nu så ska detta inlägg handla om kallkrasch.
Jag skaffade mig ett begagnad kylskåp i somras för att kunna jäsa även under månaderna utan R och för att kunna kontrollera jäsningen med en extern termostat. Lite problem uppstod då kylskåpet befinner sig i ett utomhusförråd som ibland håller en temperatur under den tänkta jästempen. Är det 15c i förrådet så kommer inte kylen göra så stor nytta. Ett alternativ är att öka värmen i förrådet med den frostvakt som är satt där men det känns lite slöseri att värma ett rum för temperaturen ska vara högre än inne kylskåpet så kylskåpet kan sänka temperaturen till önskat värde igen. Lösningen har blivit att sätta in en kupévärmare i botten på kylskåpet, sätta fast aluminiumfolie på de sidor den blåser värme som säkerhetsåtgärd. Det fiffiga med kupévärmaren visade sig vara att den är justerbar så jag inte behöver bränna på så varmt för det som händer då är att omgivningstemperaturen runt hinken blir väldigt varm ända tills ölet blivit varmt (jag styr tempen beroende på vätskans temp och inte luften utanför hinken). Genom att blåsa ljummen luft i skåpet så blir svängningarna i ölet ganska små, 0.1-0.2c över min satta jästemp. Glockenspeil! Så nu används kylen som jäskammare året om. Men nu blev det här ett långt sidospår, det var ju kallkrasch jag skulle skriva om. Eftersom jag köpte ett begagnad kylskåp så förstod jag att det inte skulle vara av senaste modell och eventuellt inte klara minusgrader. Mycket riktigt får jag bara ner ölet till ca 4c innan termostaten i kylskåpet slår ifrån. En bra kallkrasch ska gärna ner till 0c eller t.om. -1 eftersom öl inte fryser förens -2 vad jag har läst (inte testat). Några dagar i denna temperatur, gärna ihop med gelatin, ska ge väldigt klara öl. Min temperaturbegränsning visade sig inte vara beroende av åldern på kylskåpet utan hur termostaten är inställd. Jag har från 1-6 att välja på kylen och har satt den på 6an eftersom min externa termostat sköter temperaturen. För att få kylen att kyla mer än den vill kan man koppla förbi termostaten, helt enkelt ta ut kablarna och koppla ihop med en sockerbit. Ett problem då är att kylskåpet inte tar hand om kondens längre samt att det inte känns så kul för en el-novis som mig själv att klippa av lite kablar och hoppas på det bästa. MEN, då hittade jag en annan lösning på nätet som jag inte sett på svenska ölforum. Har man tur så finns det en lite skruv någonstans på termostaten och den skruven justerar i vilket område termostaten ska jobba, en kalibreringsskruv helt enkelt. Ibland sitter den bakom vredet som man justerar temperaturen med (den som går 1-6 för min del), fast i mitt fall satt den på sidan av termostaten. Några varv medurs på den skruven och tadaaa, nu jobbar kompressorn för fulla muggar. Jag beklagar de dåliga bilderna men jag har ingen bra macro så det fick bli iPhonebilder istället:
Här ser ni sladdarna som går att koppla ihop om man känner sig duktig på sådant och gärna vill torka ur sitt kylskåp efter varje fat/jäsning, iof något man bör göra ändå om man spiller öl ur picnickranar som jag gör… Längst ner till höger är min ratt som styr temperaturen (1-6). Ratten sitter på ett rör som går in under min tumme. Där tar nästa bild vid:
Här har jag öppnat luckan där ”lampknappen” och termostatknappen sitter. Här ser ni potentiometern (ratten på elspråk) och bakom är termostaten. Till höger om termostaten går ståltråden ner till kylskåpet och mäter temperaturen där inne.
Det här är fotat 90grader till höger och ni ser sidan av termostaten. Där befinner sig skruven som fick några medurs varv dragna på sig. Sen tog det fem minuter att få ihop den smäckiga plasten och få allt på plats så lampan i kylen släcks och tänds som den ska men nu är allt på plats och kyler Fords Wild Years till -0.5c.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Fords Wild Years IPA
Inleder med att säga att vissa saker var bättre förr. Jag var dock inte bättre förr som bryggare. Idag blev bryggningen då alla mätvärden skulle spikas en gång för alla och lakningen skulle fungera fläckfritt. Och det gjorde den! Jag har framförallt mätt upp min exakta preboil som jag haft lite strul med eftersom jag lakat rätt ner i kastrull. Sen har jag även haft lite knasiga inställningar i Beersmith men nu ska allt vara på plats, alla utrustnings- och mäskningsprofiler. Jag trodde ett tag att min stora femtioliterskastrull skulle försvåra bryggningar till min nya batchsize 20l men nu har jag nog fått kläm på det hela. Min nya kross fick bekänna färg och med lite finslipande av krossstorlek fick jag till en bra kompromiss eller iallafall ett riktigt bra startvärde. 75% är en bra blandning av smak och effektivitet. Nu är min förhoppning att jag kommer kunna lita på det här värdet i framtiden, det märker vi om 5-10 bryggningar…
En mörk(are) IPA
Jag har gjort rätt många APA och DubbelIPA senaste tiden och börjar bli sugen på ett mellanting. Något med lite mer färg än västkuststilen jag ofta kör på. Så med några procent karamellmalt och en rejäl förkultur inleds testbryggningarna inför SM i vår. Jag kommer jag posta receptet vid senare tillfälle då jag vet att en del SM-domare läser denna blogg.
Denna öl har jag döpt till Fords Wild Years. Eftersom den kommer avnjutas på fat så blir det kanske ingen flasketikett men om det blir det så är det bilden ovan som kommer stå för huvudmotivet. Stekhet var han Harrison, back in the days…
Visst är den vacker? Ibland känns det som om jag skriver den här bloggen för att testa alla varianter så ni där ute i stugorna slipper. I fallet ”billig E-kolv” så är det verkligen så. Jag har testat alla billiga flaskor/vinkaraffer/glasburkar och magnetkombinationer ni kan tänka er utan att få till en bra, stabil lösning. Jag tycker 329kr är rätt mycket för en treliters blomvas men nu har jag gett upp och insett att det inte går att göra en DIY-lösingen som passar till en magnetomrörare i längden. Jag har kört en del med min 5-liters glasdamejeanne men den kräver precis lagom mängd vätska i sig för att hålla kvar magnetloppan. Jag köpte en 3-liters E-kolv som ni ser på bilden. 5-litersvarianten vore säkert bra men den kostar ytterligare 200pix och det täcker jag lägga på jäst istället i de fall det behövs, dvs vid lagerjäsning med högt OG. Nu ska jag snyggatill magnetomröraren och limma allt med tvåkomponentslim så det sitter. Jag vaknade i natt av att den jäveln slitit sig lite och stod och slog mot locket. Ett jävla liv blev det men som tur var vaknade inte sonen…
Nu har jag fått in vanan att justera pH. Ett spartips, klipp isär pH-stickorna så får man två för priset av en. Den vänstra är före mjölksyra, pH 5.9. Den högra är efter 5ml mjölksyra, pH 5.2-5.1. Kanske hade i en uns för mycket men det var den mängden min excelkalkyl rekommenderade. Jag hade även i Gypsum (KalciumSulfat, CaSO4) för att få mer trych i humlen. Jag har inte fått min skedvåg från Kina ännu så jag nöjde mig med detta salttillskott denna gång.
Körde vattenvärmning i stora grytan idag, det gick bra det också. Satslakning med bazookascreen blev dagens mäsk/lakmetod, det kändes riktigt stabilt och framförallt roligt. Bra flöde, bra effektivitet, ren och fin vört.
Ren, och fin, vört…
Lite mörkare än jag brukar göra välhumlat men inte lika mörkt som Modus Hoperandi eller Dales Pale Ale. Vi får se hur den blir i färgen i ett glas om en månad…
Smaskig drav som inte satte sig ens det minsta.
Så här mycket flöde körde jag med på kranen. Mest en minnesbild för min egen del, kanske inte säger er så mycket. Men jag tömde ut 14 liter vört på ca 6 minuter vilket är hyffsat snabbt, finns ingen anledning att köra snabbare än så egentligen.
Här är mätvärdet på den första tömningen (first runnings). Tanken var att OGt totalt skulle landa på 1070 men det blev 1063 då min tidigare pre-boil var helt fucked. Det bör stämma bättre hädanefter.
Lite av humlen.
Vet inte varför jag tog denna bild.
Brygglogg
Förkultur på 2 liter vatten och 200g spraymalt kokas, kyls. Skakas, satt två dagar före bryggnignen, körd ett halvt dygn med magnetomrörare då jag fick den på posten först dagen före bryggningen..
Maler malten dagen före. Hälften malet på 0.6 + 0.65=1.25mm, hälften på 1mm.
Mäskade in med 19l@78.9c landade på 69c.
Tog en liter kallt från lakvattnet: 66.9c i mäsken.
Hade i 3 tsk gypsum (15ml) i mäsken.
Sänkte pH från 5.6 till 5.2 med 5 ml mjölksyra.
15l lakvatten är nu 14l. Värmer till 80+ men råkar koka. Fyller 0.5l och byter 1l mot kallvatten, landar på 79.4c.
Recirkulerar 1l fyra ggr.
Tömmer ut 13 liter i first runnings på ganska raskt tempo. SG1078
Häller i lakvattnet och landar på 72c i bädden. Väntar 10 min.
För över first runnings via silikonslang till kastrull och sätter på värme.
Recirkulerar 1l fyra ggr och samlar upp second runnings: 14.5l@SG1034 på 6 minuter.
Ger en preboil på 27.5l@SG1053 vilket i sin tur ger 75% mäskeffektivitet, exakt enligt BS.
Lyckas samlaihop 0.3 liter till efter en kvart, ger då 76% mäskeffektivitet och 27.8 preboil.
Ca 45 min till kokstart.
Kokar 60 min.
Hopstand på 7min.
Kyler till 20c på 17min. Kyler till 19c.
Häller genom saftsil.
Landar på totalt 23l i hink med pressad humle. 4.8l i boiloff.
OG blir 1063 vilket ger effektivitet på 75%.
25.5l inkl förkultur.
Ställer i kylskåp med kupévärmare. 18.0-18.1c.
Receptet
Kokvolym: 30.66 l
Volym efter kok: 24.96 l
OG: 1.063 SG
FG: 1.013 SG
ABV: 6.6 %
färg: 13.1 EBC
IBU: 62.0 IBUs
Koktid: 60 min
2.66 kg Pilsner
2.54 kg Pale Malt
0.56 kg Cara-Pils/Dextrine
0.28 kg Oats
0.20 kg Crystal 100
18.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 60
10.28 g Chinook [13.00 %] – Boil 45.0 min
10.28 g Simcoe [14.20 %] – Boil 10.0 min
10.28 g Chinook [13.00 %] – Boil 10.0 min
10.28 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 10min
16.45 g Cascade [5.50 %] – Boil 5.0 min
16.45 g Chinook [13.00 %] – Boil 5.0 min
26.00 g Chinook [13.00 %] – Boil 0.0 min
26.00 g Cascade [5.50 %] – Boil 0.0 min
50.00 g Cascade [5.50 %] – Dry Hop 10.0 Days
40.00 g Chinook [13.00 %] – Dry Hop 10.0 Days
30.00 g Simcoe [14.20 %] – Dry Hop 10.0 Days
15.00 g Gypsum (Calcium Sulfate) (Mash 60.0 mins Water Agent 1 –
5.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 –
2.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) Yeast 17 –
Provsmakning
Fords Wild Years IPA bryggdes som ett försök att göra en svag dubbelIPA som en IPA, inte för ljus västkust IPA men inte för röd och maltsöt som Modus Hoperandi utan mittemellan. Jag har gjort en hel del bra American Pale Ales och Imperial India Pale Ales (DubbelIPA) men där emellan har det inte blivit riktigt som jag tänkt mig. Men jag har heller inte druckit jättemånga kommersiella IPAs som fastnat på mig. Några finns där helt klart t.ex. Sculpin IPA men ofta tycker jag dubbeliporna imponerar mer men så blir det ju när man drar till med släggan. En IPA handlar om balans tycker jag och det är svårare. Med en dubbelIPA kan man alltid kasta humle på problemet men en IPA ger mindre marginal att gömma sig på. En välhumlad APA också iof men nu ska vi inte snöa in på det utan gå raskt över till dagens provning av Fords Wild Years IPA:
Färgen är gyllengul påväg mot bärnsten (13 EBC), vätskan är disig. Ett lätt fluffigt skum som försvinner efter några minuter och lämnar mycket rester på glaset.
Doften är tydlig och består mest av citrus och tallbarr, frisk och lätt. Lite apelsin i bakgrunden och även lite Basetts vingummi (de vita).
Smaken är mjuk med en markerad beska som är kontrollerad för en IPA (62 IBU). Mycket apelsincest som tar överhand mot tallkådan. Ordentligt utjäst med låg restsötma och lite grapefrukt finns i eftersmaken. 6,8% Alkohol men ingen alkoholsmak.
Kolsyran är medel+. Inte fjös-alekolsyra men inte välkolsyrad lager. Små bubblor som bär tallsmaken på ett elegant sätt.
Omdöme
Absolut den bästa IPAn jag gjort. Den påminner en del om min Thorsten Flincks Imperial IPA men lättare på alkoholen. Den är egentligen för färsk för att bedöma rättvist och jag har ännu inget förbättringsförslag till nästa bryggning av den, för det kommer bli fler varianter av denna IPA helt klart…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Termometrar
Bakgrund
De två viktigaste aspekterna i bra ölbryggning är renlighet och noggrannhet. Därför ska jag gå till botten med termometrar lämpade för hembryggning i denna post. Efter att ha haft sönder två dyra termometrar på drygt ett år börjar min jakt på något med kvalité. Jag vill be om ursäkt till alla ni som jag styrt in på Kjell&Co:s ”Proffstermometer” i tron om att den var hållbar. Den är snabbt och exakt, men tyvärr inte så hållbar. Därför skapar jag denna tråd för gå igenom vilka termometrar svenska hembryggare kör med där ute i stugorna. Vad vill jag ha ut av en termometer och vad jag lärt mig av de jag haft:
Noggrannhet
Många termometrar har en upplösning på 0.1c, men en felavvikelse på 1c i spannet 20+ till 100+ vilket känns lite märkligt. Här vill jag ha max 0.5c avvikelse då skillnaden mellan 67c och 68c har betydelse för ölen. Ibland mäts avvikelsen i procent, då är 0.5-1% rimliga värden för en termometer i spannet 300-1000kr.
Snabbhet
Trådgivare är snabba (1-2 sek) men tråden mår inte bra av att ligga i sockrig mäsk för ofta och länge eftersom de blir stela och metallen inuti går sönder på 15-20 bryggningar, de är dock billiga på Ebay men behöver kalibreras till just din termometer. Detta utgår jag ifrån att man slipper för en trådgivare runt 300kr då det ska vara standardimpedans (motstånd i ohm) i dessa. Spetsgivare är hållbara och lätta att desinficera men tar ca 5-10 sekunder innan de ger ett bra värde, en tid som är lång när man justerar mäsktemp med varmt/kallt vatten.
Kalibrerbarhet
En bra termometer är inställd korrekt från fabrik men kan ändras lite med tiden. Proffsinstrument över tusingen köps ibland tillsammans med ett certifikat som garanterar kalibreringen en viss tid. För oss vanliga dödliga som mäter temp några gånger i månaden är det mer rimligt att kunna kalibrera själv hemma någon gång per år. Det görs lämpligast i isvattenbad som precis håller på att smälta fulständigt (0c) samt i kokande vatten (100c eller egentligen 99.98c). Kalibreringen, på de termometrar den är möjlig, görs med en skruvmejsel, helst på framsidan av termometern, så man landar rätt. Tyvärr är det sällan 0c eller 100c man är så intresserad av i ölbryggning utan runt 20c före jästpitch, 64-68c för mäskning och 75-76c för lakning. Helst ska man kalibrera sin termometer i det område den ska användas men det är väldigt svårt att hitta ett stabilt medium att mäta i och en pålitlig referens att jämföra sitt mätvärde med vårt aktuella spann.
Angående vattens kokpunkt så skiljer den sig beroende på vilken höjd man befinner sig på. Ska man vara extra noggrann med kalibreringen och vet att man bor en bit över havet så går det att räkna ut vid vilken temperatur vatten kokar där man brukar brygga. Det räknar man ut genom följande formel: T=99.98-(h/300) där T är din specifika koktemperatur och h är höjden i antal meter över havet. Jag bor på 27 m.ö.h vilket ger T=99.98-(27/300)=99.89c. Bor man däremot på 500 meters höjd, i t.ex. Kiruna, så blir skillnaden 1.73c vilket plötsligt får en större betydelse.
Genomgång av vanliga termometrar, stigande prisklass
Detta är de vanligaste termometrar jag märkt att svenska hembryggare använder. Det finns ytterligare en del varianter som inte är så vanliga, har jag missat någon temperaturmätare så får ni hojta till så adderar jag dom efter hand.
Labbtermometer, Analog
Vi börjar klassiskt tycker jag. Som en lång glaspinne, bräcklig och långsam. Fyllda med röd sprit och inte kvicksilver men går de sönder ska man nog giva mäsken/vörten/ölet i soperna. Fördel med denna modell är att den är rejält billig. För mig är de stora nackdelarna hastighet och noggrannhet, plus minus en grad är vardagsmat då den är svår att läsa av exakt. Används av duktiga bryggare som Henok Fentie som skrivit boken Brygg öl och driver ett av mina favoritölmärken Omnipollo. Pris 49kr hos Humlegårdens Ekolager där jag lånat bilden ifrån.
Digital Kökstermometer/Labbtermometer
Dessa minns kanske många från kemilektionerna i gymnasiet. Jag började med denna och trodde väl den var bra. Den har inte gått sönder ännu men jag har ingen aning om tillförlitligheten på den. Just nu mäter den tempen i min jäskyl och det duger den gott till. Minus får den för batteriet som iof håller länge men som är ett knappbatteri av udda modell. Tar batteriet slut mitt i en bryggning blir man inte en glad bryggare.
Pris ca 49-79kr beroende på längd av spetsgivare. Finns liknande på bl.a. Kjell&Co.
Mäsktermometer, analog
En stabil rackare som är gjord för tuffa tag i framförallt mäsken. Inget jag skulle mäta temperaturen i vörten när den kyls eftersom den är svår att desinficera. Även här röd spritfyllning fast inkapslad i hårdplasthölje. En prisvärd variant som säkert gör många hembryggare nöjda. Upplösning på 1c och noggrannheten är ett frågetecken. Plus minus någon grad bör man räkna med. Används med gott resultat av den flerfaldiga SM-medaljören, i ölkretsar känd som Weinkeller (eller BIABkungen)/Henrik Lindqvist.
Pris 179kr på Maltmagnus.se där bilden är tagen ifrån.
Stektermometer
Alla har väl en liknande hemma i någon låda. Jag har bryggt en gång med en stektermometer och den var kass. De mäter långsamt, glappar lätt i metallsladden som har en 2.5mm phonoplugg av liknande hörlurkontakt. De klarar inte vätska i längden. Jag avråder starkt från dessa.
Pris 159kr på Kjell&Co
TFA LT-102 och TFA LT-101
Denna klassiker i svenska hembryggarsammanhang är väldigt populär. Snabb, billig och IP65-klassad, dvs ska klara viss väta. Det gör den inte kan jag säga direkt. Fukt och digitala termometrar är en dålig kombination och många har fått byta ut ovanstående modeller pga fukt. Spetsgivaren på bilden är långsam och den något billigare trådgivarvarianten är det många som kaplsar in sladden med krympslang för att de ska hålla längre. Känns inte så stabilt, men mitt största problem med dessa två modeller är att de har en specad noggrannheten på 1c. Ta det ihop med frånvaron av kalibreringsmöjligheter så kan det säkert diffa 1.5c i mäsken och som bryggare undrar man kanske varför ölen blir söta och inte jäser ut ordentligt… På plussidan är de små, smidiga och har alarmfunktion. De är väl värda sitt pris men inte så mycket mer.
Pris 249kr/299kr hos Kjell&CO/Claes Ohlson/Malt Magnus
Brewmometer eller liknande analoga mätare
Denna typ av modell är mest för fast genomföring t.ex. i en kastrull men det finns fristående varianter också. De lämpar sig bäst för långsamma mätningar som i en MLT/HLT då det tar 10-15 sekunder att hamna på rätt värde. De klarar inte att bli fuktiga i armaturen så de modellerna med kort spetsgivare känns inte som de passar speciellt bra för våra ändamål. Bilden visar en fahreheitmodell men ni fattar hur de ser ut.
Pris 200-450kr beroende på om de är för matlagning, ölbryggning samt längd. Finns på Humlegården.
Digipen
Den här termometern är vattensäker enligt klassningen IP67, den ska tåla att köras i diskmaskinen för de som har dom behoven. Upplösningen är på 0.1c men responstiden som enligt säljaren kallas ”snabb” är på 6 sekunder vilket jag tycker är för långsamt. Någon spec på avvikelse har jag inte hittat men jag antar att det är ca 1c. Jag har inte någon egen erfarenhet av denna men kan tänka mig att den är helt okej om än något dyr för en termometer med fast givare och okalibrerbar.
Pris 475kr på Maltmagnus.se som jag tagit bilden från, finns liknande på Humlegården (shop.humle.se)
Infraröd termometer
Visst vore det skönt att kunna ”skjuta” ett tempvärde direkt på mäsken utan att behöva slabba och kontaminera? Tyvärr lämpar sig inte denna typ av termometer alls för hembryggning då yttemperaturen ofta är mycket lägre än 10cm ner i mäsken.
En liten side note: Jag har haft en ir-temp för att mäta feber och den mätte 2c fel. Den åkte tillbaka till affären med en utskällning då det visade sig att min son hade 41c och inte 39c som termometern visade. Livsfarligt!
Pris 475kr på Conrad.se
2-kanals ”proffstermometer”
Detta var min trotjänare under ett drygt år och jag har rekommenderat den till många bryggare som sagt. Dubbla kanaler/mätsonder gör att det går att ha två mätningar igång samtidigt, en i mäsken och en i lakvattnet t.ex. Varje kanal går att kalibrera med en stjärnmejsel på ett mycket enkelt sätt. Trådgivarna, de som mäter tempen, är av så kallad K-type som är branchstandard. Lätta att byta ut och finns i många varianter från de snabba trådgivarna till spetsgivare, klämgivare eller skruvvariant som går att skruva fast i sitt mäskkärl. Jag har varit väldigt nöjd med denna termometer tills det blev glapp i kontakten och den började mäta galet. Måndagsexemplar hoppades jag på och fick en ny från Kjell&Co. Den höll i 10 bryggningar innan den började spöka på samma sätt. Tyvärr rekommenderar jag inte denna längre då den inte håller bra kvalité i K-givarekontakterna. Det finns i princip identiska från Ebay som skickas från Kina för en tredjedel av priset som säkert håller motsvarande kvalité. Det finns en liknande variant fast gul (denna är grå även om det inte syns på bilden) på Claes Ohlson som kanske håller högre kvalité. Problemet är att det är Kina-producerade ickemärkestermometrar som är kopior på dyrare varianter. Jag tycker inte man får det man betalar för tyvärr.
Pris 499kr på Kjell&Co
Voltcraft PL-120-T2
Nu går vi över på märkestermometrar. Denna från Voltcraft har dubbla kanaler och kör med både K-givare som på bilden eller typ J som är mindre vanlig men förekommer. Den har en avvikelse på 0.15% + 1c enligt manualen vad det nu innebär exakt? Är det 1c och dessutom 0.15%? Den går att kalibrera upp till +-5c iallafall. Detta är förmodligen vad jag hade väntat mig av Kjell&Cos ”Proffstermometer”. För en hundring med så verkar denna vara av bra kvalité men jag har varken testat eller hållit i den. Står med på min lista över tänkbara alternativ att investera i. Och jag säger investera för det är ganska sjukt att köpa en termometer för 650kr som dessutom inte är exakt på 0.1c utan +-1c…
Pris 569kr på Conrad.se
Greisinger GTH1170 ”Den gula klassikern”
Den här betraktas mer eller mindre branschstandard inom mätindustrin. Väldigt billig för att vara en referenstermometer men billig är ändå inte rätt ord i sammanhanget. Basnogrannhet på 0.05% vilket känns väldigt stabilt och förtroendeingivande. K-givare kör såklart även denna modell med men för 800kr ingår det inte ens någon i förpackningen. Denna modell har upplösningen 0.1c och det finns en lite billigare variant som mäter i hela grader för dom som tycker att det räcker. Tyska Greisinger gör riktiga kvalitetsinstrument för de som jobbar med mätningar till vardags och de har mätare upp i 5000kr-klassen. Jag har testat en enklare variant av denna med fast sladd och spetsgivare och den är snabb och exakt. Kalibrerbar är den såklart också.
Pris 799kr på Conrad.se
Thermoworks Thermapen 2
En vanlig termometer bland amerikanska bryggare. I Sverige kostar den dock över 800kr och då tar det tre sekunder att få ett värde. Den kan inte byta spetsgivare och går inte att kalibrera. Jag har läst att det är +-1c i noggrannhet men deras engelska hemsida säger +-0.4c. För det priset skulle jag hellre köpa deras Therma K som rekommenderas i vissa branchorgan i Sverige. Samma pris på deras hemsida.
Pris 715kr på Swema, 737 på mätforum, 1146kr på Slipkliniken.
Testo 108
Sist ut är Testo 180an som uppfyller samtliga mina önskemål förutom priset såklart. Den kör med K- och T-givare, vattensäker enligt IP67 och 0.3c (även läst 0.2c) noggrannhet. Den här rackaren används inom livsmedelsindustrin för att t.ex. mäta tempen på hamburgare på McDonalds i början på dagen. Tyvärr kan jag inte hitta på deras hemsidan om den går att kalibrera själv vilket jag utgår från men oavsett så kommer den tillsammans med ett kalibreringscertifikat från fabrik. Jag har inte testat den själv men bryggarkollektivet HBG2 använder den för fullt så vi får se om det kommer ett utlåtande därifrån framöver.
Pris 990kr på Testo.se
Sammanfattning
Jag vill först och främst sammanfatta denna genomgång med att kvalité kostar. Jag tycker man ska köra på det som funkar för en själv, gör du goda öl så duger din nuvarande termometer uppenbarligen gott. Är du däremot kontrollfreak som undertecknad så kanske ett mellanprisläge inte är värt att satsa på, för mig får man lika bra mätvärde för 49kr i en glasstavstermometer som för en ”proffstermometer” för en femhundring hos Kjell&Co som du inte kan lita på.
Uppdatering: Jag bestämde mig tillslut för Greisinger 1170 ”Den gula klassikern”. Än så länge är jag är mycket nöjd och litar på värdena den ger. Jag hade önskat lite robustare chassi och att de skickade med en läderväska+k-givare för det priset. Jag har kört med billiga k-givare från E-bay efter att ha kalibrerat dem och det känns stabilt.
Uppdatering 2 (5 år senare): Jag kör fortfarande med min Gresinger och tycker den är grym. Jag har köpt en GES130-givare som förvisso kostar en slant men är riktigt snabb och förtroendeingivande kvalitetsmässigt. Jag ger Gresingern 5 öl av 5 möjliga!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Weißbier X
En veteöl till? Ja eftersom jag fick smaka en (1!) av den förra batchen då en kran till ett av mina fat gick åt pipan och sprutade ut 19 liter ny veteöl på golvet i boden, samt tömde min kolsyretub. Helt glad blev jag inte av detta missöde men nu är kolsyretanken fylld, jag har en till tub på ingång och tillsist en ny veteöl på jäsning. Nytt för dagen är att jag köpt en ny maltkross och sålt min trogna Corona. Inte för att jag varit missnöjd med Coronan, vi har gjort fina öl tillsammans, men det dök upp ett erbjudande om en kvarn jag blev nyfiken på. Det är en kinesisk variant av monstermill med tillhörande tratt och vev. Jag har sedan sågat ett hål och monterat den på en bit av ett IKEA-bokhyllsplan:
Man få ju såklart vad man betalar för och markeringarna för justeringsskruvarna visade sig vara ganska dåliga. Men det spelar inte så stor roll för med verktyget ovan här, ett s.k. bladmått, går det finlira krossningsgraden enkelt. Jag labbadebort två kilo malt för att öva på olika krossstorlekar men insåg att det som gav väldigt många hela skal inte skulle krossa dagens kilon med vete på ett bra sätt eftersom 1. veten är något mindre och 2. saknar skal. Istället justerade jag krossningsgraden till det som ofta är standardinställningen på många krossar, 1mm.
Bladmåttet är som en fällkniv med olika breda ”knivblad”, från 1mm ner till löjligt tunt vilket vi inte behöver i det här fallet. Mellan 0.8-1.4mm är spannet och upp till 1.4mm får man genom att kombinera två mindre blad. Justeringen görs genom att man tar sin önskade tjocklek och för ner mellan de löst fastskruvade valsarna och spänner valsarna. Bladmåttet ska gå att dra upp och ner med minimal kraft, då är det lagom åtdraget.
Likt min förra setup är denna dammfri och jag maler rätt ner i en påse. Jag skulle vilka mala ner i hinken till höger i bild för den är lättare att mäska in med än en påse, men då måste jag kapa ner min skiva som kvarnen sitter på. Avvaktar med det tills vidare…
Här har vi vetemalten. Slät, liten och utan skal.
Pilsnermalten.
Jag fick med en vev och även om denna typ av kvarn maler något snabbare än Coronan, vilket börjar bli intressant när man kommer upp i 8-10kg malt, så kör jag den med farsans gamla slagborr. Jag har läst på en hel del om maltkrossning och läst att 150-200rpm (varv i minuten) är optimalt. Det ger ca 3 varv i sekunden (eller i takt med en lagom HappyHardcore-låt) eller helt enkelt långsammaste läget på min borr. Jag malde pilsnermalten och vetemalten för sig då tratten till nya kvarnen inte rymmer lika mycket som min förra lösning. Det var nätt och jämnt att borren orkade krossa vetemalten som är betydligt hårdare.
Här är en närbild på dåligt krossad malt. I detta fall de 50gram Crystal100 som jag råkat köpa färdigmalt av misstag. Problemet med denna malt är att det är många hela maltkorn kvar och få hela skalbitar. En ojämn krossning helt enkelt. Jag vill inte svartmåla någon leverantör men detta var en av anledningarna till att jag började mala själv.
Här är en näve från dagens krossning. Det är en viss frånvaro av skal vilket beror på vetet som saknar skal. I princip inget mjöl och malten är krossad till 2-4 bitar per styck.
Det här är från en provmalning där jag ställde storleken till 1.45mm. Väldigt fina, hela skal och 2-3 bitar kärna per korn. Ser nästan ut som när man häller i havreskal. Den här krossningsgraden skulle ge en väldigt fin lakning, ren och klar vört men med något lägre effektivitet. Effektiviteten skulle man kunna hjälpa upp genom att mäska längre tid, det går t.om. att mäska på omald malt men det tar många timmar. Det kommer tar 5-10 bryggningar att hitta en lika balans mellan effektivitet och lakbäddsflödeshastighet som jag hade med Coronan. Med det sagt så landar jag hellre på 70-75% effektivitet och en smidig lakning än 85% effektivitet och en jävla bröddeg som sätter igen falskbottnen…
Med ny kross så ville jag utvärdera flödeslakning igen men jag insåg ganska snabbt att veteöl inte är den bästa ölen att testa detta med. Framförallt inte med 60% vete… Här är mäskvattnet på värmning i lilla kastrullen till höger och den matar hink-i-hinken vid silikonslang 12×16.
Jag har börjat justera pH lite mer ordentligt nu när jag har en bättre vattenrapport. Jag har köpt på mig en uppsättning pH stickor till då mina första (t.v.) är åt fel håll. För att se om de visade samma värde så testade jag en av varje. Detta är efter 1 tsk mjölksyra och då visar bägge stickorna (de två i mitten har varit i mäsken, de andra är oanvända) på pH 5.5 i mäsktemp. 5.1-5.5 är bra värde enligt John Palmers bok ”How to brew” som jag rekommenderar alla bryggare att läsa. Jag justerade dock ner med en tesked mjölksyra till för att hamna lite lägre.
Jag plockade även ut en lite dekoktion, dvs tog ut mestadels torr malt från mäsken, kokade en stund och återförde. Dels för att ge lite smak och dels för att justera upp tempen lite som blev för lång efter den andra infusionen. Jag tog tyvärr för lite malt så jag fick röra om i mäsken med grilltändaren några minuter för att få upp tempen från 64c till 67c.
Här är dagens hela setup. Uppifrån: lakvatten matar hink-i-hinken (blått lock) med 76c vatten. Hink-i-hinken tappas långsamt på vätska ner i den stora kastrullen på golvet. När rätt volym samlats upp, 27 liter denna gång, flyttades den stora kastrullen till induktionsplattan och koket kunde börja…
Sammanfattningsvis så var denna bryggdag sisådär. Jag kom igång sent, stegmäskade och tog en paus för att handla mat före koket, alltså tog bryggningen hela dagen och då blev det inte ens städat efteråt. Tempen på mäskningen blev först lite hög i ferualsyrarasten (45c) och sedan låg i försockringsrasten (67c). Det är enkelt att justera men inte så roliga moment och de tar lite tid. Flödeslakningen gick inget vidare då jag fick kanalisering, något jag inte märkte förens halvvägs igenom laket. Vattnet passerade längs väggarna istället för genom malten. Det gjorde att jag gick över till att satslaka resten av vätskan. Det blev två igensatta bäddar av detta då jag blev lite stressad och körde igång för snabbt flöde. Alla lakproblem gjorde att effektiviteten blev lidande men jag fick ihop rätt volym efter kok och bara 3ö för lite socker så hyfsat i prick ändå. Min termometer har börjat glappa precis som min förra. Jag gillar den skarpt för den är så snabb men det har tyvärr visat sig vara låg kvalité under skalet. Nae jag är inte så nöjd med dagens bryggning men jag har lärt mig en hel del. Trots att det inte är rättvist att bedöma flödeslakning som metod när man knappt har skal i mäsken så är det en metod jag inte är så förtjust i. Som jag skrivit innan så tror jag den är mycket bättre om man kan ha utrustning framme och finlira fallhöjder mellan kastrullerna och framförallt ha en HLT (hot liqour tank/varmvattentank) som ständigt kan mata bädden. Att gå och hälla i 1 liter lakvatten varannan minut i en timme är rätt tråkigt… Nästa bryggning blir det satslakning!
Receptet
Lindhs Weißbier X
Bryggare: Gustav Lindh
Stil: Weizen/weissbier (sydtysk typ)
Typ: All Grain
Bryggmetod: !Lindhs HefeWeizen 2-stegs infusion
Smak:
Recept
——————————
Kokvolym: 27.44 l
Volym efter kok: 21.84 l
Batch (i jäskärl): 20.00 l
OG: 1.053 SG
FG: 1.014 SG
ABV: 5.2 %
färg: 9.6 EBC
IBU: 12.4 IBUs
Brygghuseffektivitet: 72.00 %
Est. mäskeffektivitet: 75.6 %
Koktid: 70 min
Ingredienser
——————————
Amt Name Type # %/IBU
2.79 kg Wheat (6.0 EBC) Grain 2 60.0 %
1.81 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 3 39.0 %
0.05 kg Crystal 100 (110.0 EBC) Grain 4 1.0 %
Amt Name Type # %/IBU
19.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 60.0 Hop 5 12.4 IBUs
Amt Name Type # %/IBU
3.00 g Chalk (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 –
Amt Name Type # %/IBU
1.0 pkg Mauribrew Weiss Yeast 6 –
1.0 pkg Munich Wheat Yeast 7 –
Mäskning: !Lindhs HefeWeizen 2-stegs infusion
Total mängd humle: 19.00 g
Total mängd malt: 4.65 kg
Mäsksteg
——————————
Name Description Step Temperatur Step Time
FerualSyraRast Add 8.41 l of water at 54.1 C 45.0 C 30 min
AlphaBetaAmylaseRast Add 7.40 l of water at 98.7 C 67.0 C 60 min
Utmäskning Add 6.51 l of water at 97.3 C 75.0 C 10 min
Fly sparge with 13.08 l water at 75.6 C
Övrigt
——————————
Har i 1,5 tesked Kalk i mäskhinken innan vatten.
Mäskar in 8.4l vatten till 55c på 4.65kg malt. Justerar lite med nästa vattengiva.
Värmer 7.4 till kokande
Kvar blir 14.2 (Beersmith vill ha 19l) att laka med.
Justerar pH till ca 5.2 med 2 teskedar mjölksyra.
Värmer lakvattnet till kokande för utmäsk. Får inte upp tempen tillräckligt innan jag ville spara resten av vattnet till lakningen.
Lakar försiktigt i 20 minuter men börjar se kanalisering längs kanterna, eventuellt för att lakvattnet inte kom i mitten på lakbädden. Beslutar att gå över till satslakning dock med något hög hastighet. Sätter igen bädden två gånger, inte helt oväntat med 60% vete.
Tycker att preboil verkar lite lågt så jag tillsätter en 1.5L halvkokande som självrinner medan vi åker och handlar ca 1h.
Ca 27.5l preboil. Gick från 1041 till 1049 under koket.
Kokade ner till ca 19.5
Gjorde en whirlpool som inte bildade kon.
Provsmakning
Min utvärdering av veteölsjästtyper fortsätter. Denna gång är det två torrjäster som möts i en match. Mauribrews Weiss och Lallemand/Danstars Munich Wheat.
Mauribrew Weiss
En klar doft av mogna päron blandas med en lätt ton av nejlika. Smaken domineras av syrligt päron med lite banan. Ingen sötma att tala om. Fruktig och spritsig men lite tunn. Eftersmaken har en lätt pepprighet som jag inte gillar.
Skumrester
Omdömme
Av dessa två veteölsjäster så föredrar jag Danstars Munich både i smak och jäsegenskaper då den jäste ut på halva tiden mot Mauribrewjästen. Jag har testat några torrjäster tidigare och på frågan om det går att göra god veteöl på torrjäst så blir svaret: Definitivt! Men ingen av torrjästerna har varit mina favoriter hittils.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Fatning av Weißbier IX
Jag tycker ju väldigt mycket om Weizen, sydtysk Weißbier med Hefe. En stil som helt klart gör sig på flaska i hembryggningsammanhang då jästen spelar en viktig roll i smakupplevelsen. Men jag har mestadels gått över till fat (förutom med Valentin Cervisia och mousserande vin) men jag vill ha kvar den där sköna jästsmaken. Alternativet då är såklart att prima fatet med socker istället för att tvinga i kolsyra med CO2-tub. Det är precis vad jag gjort med IX:an. Vad jag läst så ska man minska mängden något mot vad man skulle ha använt i flaska, varför det skulle bildas mer tryck i fatet vet jag inte, men jag följde det rådet. I vanliga flaskfall skulle jag tagit 10g socker per liter öl, nu blev det 137g socker på 18-19l (osäker på exakt mängd i fatet men det står 19.2 på det). Jag hällde i sockret igår och kunde inte hålla mig idag utan smakade ett litet glas, fickljummen, sprudlande färsk, weißbier. Satan vad banan denna gång, jag som haft lite problem att få tillräckligt banan tidigare och då framförallt med 3068-jästen. Nu fick jag så jag teg. För mycket blev det skulle jag säga, men vi får se hur den upplevs i 8-12c och när den fått mogna någon vecka.
Jag skulle vilja skriva lite om min senaste dubbelIPA Thorsten Flinck som blev otroligt lyckad, en riktig humlekäftsmäll! Men jag har hel glömt bort att fota den så det får vänta någon dag. Håll ut så kommer det, jag lovar!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Humleavskiljning efter kok
(uppdaterad 150225)
Efter man kokat sin vört och den ska ner i jäshinken så vill man sila bort så mycket humle och druv som möjligt, så långt är de flesta med även om vissa häller rubbet ner i hinken (dock finns en viss risk för plastiga felsmaker med denna). Jag har gjort ett test på hur mycket smak det faktiskt ger med druv i jäsningen. Hur denna separering eller filtrering ska gå till på bästa sätt beror så klart på bryggarens preferenser men även satsstorlek. Professionella bryggare har någon form av filter och ofta tillhörande pump som sätter fart på vörten. Vi hembryggare i Sverige (USA är en annan historia) förlitar oss oftare på gravitation eftersom livsmedelsklassade pumpar är dyra i Sverige. Det finns en rad olika metoder för filtreringen och jag vill med detta inlägg dela med mig av mina tankar och erfarenheter… De går i den ordningen jag tror många bryggare har testat sig fram mellan metoderna från nybryggare och framåt. Jag ska tillägga att det är väsentlig skillnad på metoderna beroende på om man använder sig av kottar eller pellets, jag har gått över nästan helt till pellets eftersom vörtförlusterna blir mindre, de ger mer humlesmak för pengarna (ca 20%), pellets håller sig bättre i frysen med mindre oxidering samt att de tar mindre plats om man som jag bulkköper 500g-förpackningar. (uppdatering) Numera är det 5x100g man går instället för 500g vilket ökar hållbarheten avsevärt.
Humlekokpåse
Det var så här jag lärde mig brygga. Stoppa i humlen i en nätpåse/humlestrumpa/kokpåse etc. ner i koket och fiska sedan upp påsen ur koket när du kylt klart. Enkelt, billigt, perfekt, underbart. Eller? Den största nackdelen med denna metod är såklart att humlen inte får flyta fritt i kastrullen och därmed får ett sämre utbyte, oklart hur många procent men 20-30% skulle jag gissa. Inga problem med en veteöl på 15IBU, släng i 4-5 pellets till så är saken biff. Ska man göra 50 liter dipa däremot, med upp till 1 kilo humle, då går det åt många strumpor och så har man den där känslan i magen att man inte utnyttjar den underbara smaken hela vägen ut… Sen suger ju påsen med humle upp en massa vört också, vågar man klämma ut den eller inte? Jag har klämt för kung-och-fosterland utan några kärva tanninsmaker, men det känns inte optimalt. Humlestrumporna passar superbra till torrhumling i fat eller kok av konstiga ingredienser som ostron eller ingefära…
Ska även tillägga att det finns en variant på detta som heter Hopspider. Det är en större påse där öppningen är kvar utanför kastrullen så det går att fylla på med humlegivor allt eftersom. Säkert bättre än kokstrumporna men även denna metod lämnar kvar varm/kalldruv efter kok och eventuellt mindre utvinning av humlesmak. De förhindrar även att ha i en doppvärmare som jag använder som värmekälla vilket gör att jag har inte övervägt den metoden.
Saftsil
Saftsilen har seglat upp till förstaplats bland många nybryggare tack vare Henok och Karls härliga bok ”Brygg öl”. Tanken är att du efter kok lyfter upp kastrullen (eller har den högt) och häller hela vörten genom en saftsil som står ovanpå din jäshink och silar bort humlen och kalldruv. En bra metod som även syresätter hela vörten en del före jäsning, två flugor i en smäll. Men vad händer när man stegar upp batchen till dubbla, trippla eller quadruppla den som står i boken (recepten i denna bok är för 10 liter färdigt öl). Jo silduken sätter igen så man står där med en full saftsil och en sked som man skrapar på sidorna av saftsilen för att det ska rinna igenom lite vört, hela momentet kan plötsligt ta 15-20 minuter. Återigen så är detta inget problem om man brygger lågaromhumlat som en pilsner, veteöl, stout eller liknande. DubbelIPAN kommer inte vara smidig ens om du köper fyra utbytbara dukar till saftsilen och byter ut allt eftersom, jag har testat. Silukarna måste dessutom kokas först och det finns risk att du bränner fingrarna när du ska byta duk. Det går att köra med en kökssil/ruskslag också, de släpper igenom lite större partiklar men ganska snabbt sätter även den igen sig, framförallt med pellets. En flerstegskombination med grovt när först och finare sen hjälper en del men då blir det mer att desinficera och diska.
Sil/Durkslag
Någon form av sil eller durkslag fast med små hål fungerar utmärkt till kottar och halvbra till pellets, druv åker rakt igenom. Okej som avsilare och smidig att desinficera innan användning, bara att stoppa ner den i koket.
Whirlpool
Om man tar en slev och vevar kraftfullt med ca 180 rpm (tre varv i sekunden) utmed kastrullkanten i grytan så får man en kraftig koncentrisk virvel i vörten, lite som när barn springer runt längs kanterna i en pool. Den virveln kommer få all humle i pelletsform och druv att så småningom samlas i en kon i botten och mitten av kastrullen. Det tar ca 20 min för konen att bildas på botten och lyckas du bra med detta kan du sedan tömma ut klar och fin vört från toppen via en hävert/autosiphon, med en diptube längskanten eller så använder du kranen på sidan av kastrullen och tappar försiktigt så det inte blir strömt där nere i botten. Denna metod fungerar utmärkt, ända tills du drar upp på humlemängden. Då blir det ingen vidare kon utan en tjock matta över hela botten på kastrullen. Kör man BIAB så får man för mycket druv för att detta ska vara smidigt också har jag märkt. Det finns de som svetsar fast en halvmåneformad plåt 5cm hög och ca 2-3 cm utanför utloppet vilket minskar förstörandet av konen. Vill man inte svetsa (eller som jag, vet inte hur man svetsar) så är plåten inget alternativ.
I-med-rubbet-i-hinken
En lite mer slö och kanske uppgiven approach till humleavskiljning. ”Har jag mycket humle i så kommer skiten ändå att åka ner i hinken så jag kan lite gärna släppa på hela böset direkt.” Det går ju förvisso att låta jäshinken sedimentera och sedan separera humle och druv genom att flytta ölen/vörten till ny hink. Men principen bakom denna ”metod” är att man skiter i hela saken och låter det jäsa med. Antingen så primärjäser man bara två veckor och sedan tappar på flaska eller fat, eller så flyttar man till sekundär och lämnar oönskade partiklar bakom sig i det stadiet. Jag har testat denna metod och den fungerar, ölförlusten landar dock på flertalet liter och det påverkar definitivt smaken vilket jag gjort test på. Fungerar till pilsner/veteöl men inget för den som gillar humle.
Hopstopper
Genom att sätta ett finmaskigt (inte allt för finmaskigt) filter före utloppet av kastrullen så bildar humlen och druvet snabbt ett filter redan i kastrullen och klar vört kommer ut utan att man behöver tappa någon humlearom. Originalet är ganska dyrt men hopstoppern är ett billigt gör-det-själv-projekt. Två kökssilar från IKEA, lite rostfri ståltråd och viss fritid så är det snabbt fixat. Min första prototyp var ansluten via silikonslang eftersom den är lätt att ta bort för rengöring, sen blev det ett metallrör som går till botten för att inte förlora så mycket vört. Denna fungerar bra men kan sätta igen halvvägs vilket är väldigt frustrerande. En del humle åker igenom och flödet ut ur kastrullen är begränsat. Använder man kan en bazookascreen vara ett alternativ här, allt beroende på hur stort kok man har.
Hoprocket
Tanken med denna manick är att man fyller den med nya färska okokade humlekottar och pumpar vörten med den kokade humlen och druv igenom. De nya humlekottarna agerar filter och bidrar samtidigt med arom. Jag har inte testat hoprocketen men den är säkert jättebra. Dock krävs en pump för att den ska fungera samt att den är ganska dyr. Det är ytterligare en infektionsriskhöjare och sen måste man fylla den med humle för att den ska fungera och det kanske man inte vill till en veteöl t.ex. En bra IPA-humlestoppare med andra ord.
BIAB-påse
Denna metod är i stort sätt samma tanke som med en saftsil fast i betydligt större skala. Man tar en desinficerad/kokt biab-påse och spänner över jäshinken, häller i hela batchen och lyfter påsen samt eventuellt skakar. Det fungerar hyfsat men en hel del skräp hamnar i jäshinken ändå. Blir flödet dåligt ur påsen, som med Sarita/Teresia-tyget från IKEA, tvingas man skaka påsen upp och ner för att få ut all vört och även klämma på påsen. Jag har även testat med min gamla BIAB-påse som har väldigt mycket större maskor (myggnät) och där fastnade kottar bra, pellets halvbra och druv inte alls. Där behövdes inget skak utan 1 sekunds lyft bara.
Sammanfattning
Här finns såklart inga rätt eller fel även om jag dömt ut vissa metoder i denna text. Det beror på att de helt enkelt inte fungerat bra för mig eller så är de för tråkiga och enerverande (saftsil). Så länge en metod fungerar för dig så fortsätt med den för all del. Batchstorlek spelar stor roll i hur man upplever de olika metoderna och självklart hur mycket humle man kokar men framförallt inte vill ha med i jäsningen. Skriv gärna i kommentarerna vad ni kör för metod och vad ni gillar/ogillar med den.
Uppdatering 150225, Ny metod – Sedimentering
Jag har börjat använda mig av sedimeteringsmetoden dvs jag låter humle och druv sjunka till botten under kranen på kokkärlet. Har tidigare labbat med whirlpool men får det bara att funka ibland så jag har skippat det. I och med Braumeistern brygger jag ca 9 liter mer än jag behöver så jag kan använda mig av det som är ovanför kranen enbart eller luta på kärlet mot slutet för att plocka 2-3 liter ren vört extra. När jag fått min mängd i jäshinkarna fyller jag någon pet-flaska med vört också som jag stoppar i frysen för att ha till förkulturer. Sista 4-5 litrarna blir grumliga så vill jag spara dom måste dom filtreras i saftsil eller kaffefilter (tar evighet) som jag dock inte behöver desinficera innan eftersom den vörten ändå ska kokas igen. Ibland låter jag en grumlig petflaska stå och sedimentera 2 timmar i kylen och dekantera till ny flaska, ca hälften av volymen går då att få fin utan ansträngning.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Weißbier IX
Efter en tids veteölsuppehåll är det dags igen tycker jag. Jag fortsätter mitt jästexperiment då jag har tre torrjäster kvar att beta av innan jag hittar min “husveteölsjäst”. Jag kan redan nu avslöja att klassikern 3068 inte ligger överst på listan hittills. Idag körde jag med Safbrew Wheast WB-06 och om två veckor blir det provsmaking.
Min nya ”sond” till termometern
Förbättringar och ny utrustning
Senaste tiden har jag förbättrat en hel del bryggerirelaterad utrustning som kommer förändra mitt öl radikalt. Först och främst så har vi numera kommunalt vatten. Borta är de extrema kalkmängderna och framme är en komplett vattenrapport: Ca 29ppm, Mg 2.4, Na 8.8, SO4 39, Cl 12, HCO3 61, pH 8.3. Detta betydde dock att jag fick tillsätta 3 gram kalk för att komma upp i 100ppm som är bra att ha (50ppm är minimum enligt John Palmer och jag har 29ppm i mitt vatten). När vattnet installerades behövde en elektriker fixa lite i proppskåpet som är i tvättstugan där jag brygger. Tjoff sa det så hade jag övertalat honom att installera ett 16A-uttag och jag slipper att dra sladdar genom huset för att få tillräckligt med kräm. Jag kan även köra min monsterdoppvärmare vid behov men då måste jag koka minst 35 liter för annars kommer jag inte upp i miniminivån för värmaren… Och jag som precis börjat göra mindre batcher på 20 liter för att det ska fungera i Corneliusfaten. Jag skulle ju såklart kunna göra två fat åt gången men då blir det lite för sällan att brygga tycker jag. Var är alla törstiga polare när man behöver dom? Bazookascreenen kördes idag igen fast denna gång på en kingnipple där silikonslangen sitter fast. Fungerade perfekt och lätt att ta loss för rengöring.
Malningen gick som den gick
Jag hade dagen till ära ställt om min Corona-maltkvarn för att mala lite grövre då jag haft lite problem med maltbäddar som satt sig fast, det jag inte tänkte på är att vetemalt är lite mindre än kornmalt och en betydande del vete slank igenom utan att bli mald. Det märkte jag såklart inte förens jag mäskat en halvtimme så jag gick ut i boden och malde 200g vetemjöl som kompensation. Landade lite lågt i effektivitet på grund av detta men nu efter bryggningen har jag finlirat kvarnen ordentligt. Varför skulle jag på och pilla på skiten vid 06.00 för??? Nästa gång blir det bättre och jag lär mig något varje gång, nynnar jag för mig själv med knuten näve i fickan… Nytt för dagen var även min Ebayköpta sond till termometern. Billig som satan men betydligt bättre kvalité än “original” som Kjell&Co säljer. Inte i närheten av så snabb som trådmätaren jag brukar använda men denna lär hålla desto längre. Skön retrovibb på telefonsladden också, tror jag ska börja svara mobilen med mitt mobilnummer framöver. Sista nyheten för dagen, min hopstopper jag byggt från två IKEA-silar. Jag har förbannat saftsilar bra länge nu och vägrar loosa IBU på humlestrumpor. Whirlpool fungerar bara med normala humlegivor (och varför skulle jag köra med det?) och hoprocket tycker jag är för dyr. Kvar blev hopstoppern… Det var en hel del pill med att få ihop den och många småsår på händerna men den här lösningen är inte helt dum. Jag har tyvärr ingen diptube, rör från baksidan av kranen till kastrullens botten, så jag körde med silikonslang för att testa. Det fungerade väldigt bra men tyvärr några liter för mycket i botten under. Jakten på 20cm kopparrör har börjat, sen kommer det här nog vara en bra lösning. Det som tar sig förbi hopstoppern, det får helt enkelt hänga med i fermenteringen. Jag sparade lätt en timme av bryggdagen på att skippa whirlpool, fippla med saftsil, skrapa väggarna på saftsilen, svabba av golvet pga kladd.
Allt som allt
Det blev en lyckad bryggdag tycker jag. Från kokslut till jäslås på hinken tog 30 minuter och det var städad och undanplockat vid kl11.
Bazookascreenen på min mässingsnippel jag köpt på Coop för 30pix. 1/2″ NPT och passar perfekt på silikonslang 12×16 från humle.se
Bryggloggen
15 liter mäskvatten mättes upp dagen innan och allt plockades fram.
Hälften vid 55c till 45c (håll 20) och andra hälften kokande (96c) ger 66.7c i bädden.
05:40 Värmer 15l (18.5c start, ska till 45 i bädd, 54 enligt beersmith men kör 12 över = 57c)
06:20 Tappar bort tiden med barnmatning och kaffe, vattnet stormkokar…
Mäskar in 7l, landar på 54.1, spär med lite kallvatten för att landa på 45.0, håller 20 min.
Höjer tempen till 66c med 8l, ser att det finns en hel del hela vetekärnor.
Går ut i boden för att justera kvarnen lite. Maler 200g vete som åker i mäsken som kompensation.
Tempen sjunker till 62c.
Tar bort ca 1 liter mäsk som dekoktion och återför. 64c.
Häller i 1.7+1 liter kokande från lakvattnet för att hamna på 66.0c.
08:30 Tappar ur till stora kastrullen i lagom takt.
Gör en blandning av flödeslakning och satslakning, tömmer först stor del av vätskan och fyller på allt eftersom ca 5 liter. Tömmer sedan bädden helt två ggr och häller i 1/2 lakvatten x2.
Ingen igensättning, bra flöde, smidigt med slanghålld bazooka, lätt att röra om i mäsken.
Vattenmängder: 15 mäsk (+ max 1l kallt) + 17 lak = 32l totalt (33). Maltmängd 4.5kg bör ge 27.5-28.5 i kokvolym. Fick ca 27.5 på 1.040 vilket ger 77.8% effektivitet.
Humle i efter 10 min kok dvs 60min kvar.
Jästnärsalt och protafloc i på 20min.
Rehydrerar jäst i 1.3dl kokt avsvalnat vatten.
Humle i på 15min.
Kylspiral i på 10min.
3.5 liter som inte sögs upp av humlefiltret. 18 i hinken innan. 21.5 liter på 1.047.
Slutsats: 5-6 liter kokar bort på 60-70 min, diptube måste skaffas till hopstoppern.
Hopstoppern med silikonslang.
Maltrester från dekoktionen.
Lakar rakt ner i kastrullen.
Maltbädden inifrån.
Två av tre humlegivor och rehydrerad torrjäst.
Sonden fick ligga i lite starsan mellan mätningarna av de kylda vörten.
Då jag använder bägge mina ”nipplar” till annat idag fick jag köra utan på genomföringen i kastrullen. Bra flöde 4/5delar av tappningen på hink, sen började humlen och kalldruven sätta igen filtret lite.
Här kan man börja ana hopstoppern med ca 6 liter vört kvar i kastrullen.
Och såhär såg det ut när allt var klart. Jag har dock skrapat lite på silen med sleven för att se om den kunde suga upp lite till, innan var den täckt av junk.
Receptet
Lindhs Weißbier IX
Bryggare: Gustav Lindh
Stil: Weizen/weissbier (sydtysk typ)
Typ: All Grain
Bryggmetod: !!Lindhs Infusion, Medium body, batchsparge bazooka
Smak:
Recept
——————————
Kokvolym: 27.44 l
Volym efter kok: 21.84 l
Batch (i jäskärl): 20.00 l
OG: 1.051 SG
FG: 1.015 SG
ABV: 4.8 %
färg: 10.5 EBC
IBU: 12.9 IBUs
Brygghuseffektivitet: 72.00 %
Est. mäskeffektivitet: 75.6 %
Koktid: 70 min
Ingredienser
——————————
Amt Name Type # %/IBU
2.30 kg Wheat (6.0 EBC) Grain 2 51.1 %
2.10 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 3 46.7 %
0.10 kg Crystal 100 (110.0 EBC) Grain 4 2.2 %
Amt Name Type # %/IBU
12.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 60.0 Hop 5 8.0 IBUs
15.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 15.0 Hop 6 4.9 IBUs
15.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 0.0 Hop 7 0.0 IBUs
Amt Name Type # %/IBU
3.00 g Chalk (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 –
Amt Name Type # %/IBU
1.0 pkg Safbrew Wheat (DCL/Fermentis #WB-06) [50 Yeast 8 –
Mäskning: !!Lindhs Infusion, Medium body, batchsparge bazooka
Total mängd humle: 42.00 g
Total mängd malt: 4.50 kg
Mäsksteg
——————————
Name Description Step Temperatur Step Time
Mash in acid Add 7.70 l of water at 54.2 C 45.0 C 20 min
Mash In Add 7.15 l of water at 96.6 C 66.7 C 60 min
Drain mash tun, Batch sparge with 1 steps (17.60l) of 75.6 C wate
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Utvärdering av olika mäsk- och lakmetoder
Jag har som ni säkert märkt testat en rad olika sätt att mäska/laka på. Allt för att hitta den för mig smidigaste och roligaste metoden som ändå ger riktigt hög kvalité på mina öl. Jag lärde mig brygga med flödeslkaning hink-i-hink vilket verkar vara old-school-metoden som de flesta lärt sig brygga med. Sen gick jag över till satslakning som är vanligt i USA, slutligen testade jag BIAB som härstammar från Australien och som blivit en populär metod de senaste åren på grund av sin extrema enkelhet. Till sist blev jag bara förvirrad och bytte metod mellan varje bryggning beroende på batchstorlek och tillgång till tid. Så nu tänkte jag att det är hög tid att försöka sammanfatta hur jag upplever de olika metoderna samt lite för- och nackdelar med dem.
De olika metoderna är:
- Flödeslakning med hink-i-hink. Man mäskar i en hink med en massa hål i (falskbotten) som sitter inuti en annan hink som har en kran i botten. När man mäskat 60 min så tillsätter man 76c-vatten ca 0,5-1l i minuter och tömmer ut i botten av hinkarna och maltbädden i samma takt. Man samlar upp så mycket vört man behöver eller tills sockerhalten understiger SG 1010.
- Satslakning med hink-i-hink (falskbotten), samma utrustning som ovan men man häller i allt 76c lakvatten på en gång (eller delat i två lika stora delar, rör om ordentligt för att sedan tömma ut så snabbt ens system klarar av utan att sätta igen. Detta upprepas med andra halvan vattnet.
- Satslakning i kylväska med bazookascreen. Här används bara ett kärl med ett rörformat finmaskigt stålnät som är kopplat till kranen i botten, man häller i allt lakvatten på en gång (eller två) för att sedan tömma ut så snabbt ens system klarar av utan att sätta igen precis som satslakning med hink-i-hink.
- Brew in a bag (BIAB), mäskning och lakning sker i ett steg i en stor finmasking påse som man har i sin kastrull. Man har all vätska i på en gång och när man har mäskat klart lyfter man upp påsen och lägger ett galler emellan påsen och kastrullen. Påsen får sedan droppa färdigt rätt ner i kastrullen.
- Delmäskning med torkat maltextrakt motsvarande ”Lilla köksbryggeriet”, en liten mängd malt får dra i vatten en kvart för att ge smak, sedan silas den av i en vanligt kökssil och DME (torkat maltextrakt) får tillsist utgöra den största delen av de förjäsbara sockerarter som gör ölen.
Flödeslakning Hink-i-hink
Fördelar:
Ger högre effektivitet om man trimmar in sitt bryggverk optimalt
Samma metod som stora bryggerier använder sig av
Större kapacitet både batchmässigt och alkoholhaltsmässigt på smidigt sätt eftersom man bara fortsätter laka tills man är nöjd och kan ha stor mängd malt
Nackdelar:
Ojämn effektivitet för min del
Svårt att bemästra, framförallt med olika batchstorlekar och olika maltmängder (t.ex. ale vs dipa)
Tar mycket längre tid (60-90 min)
Kräver ständig passning tills man trimmat in sitt system
Sätter ofta igen maltbädden för mig (stuck sparge) vilket skapar irritation
Svårt att reglera flödet ut ur hinken till optimala hastigheten vilket krävs
Kan ge taninsmaker vid för högt pH, dock inget jag märkt av
Mycket utrustning, kräver en lakarm och en varmvattentank som går att flödesjustera
Satslakning Hink-i-hink
Fördelar:
Enkelt förfarande med mindre arbetsinsats än flödeslakning
Ger klarare vört än BIAB
Ger betydligt mer förutsägbart resultat än flödeslakning
Ganska hög effektivitet, jag har kommit upp i ca 77% med denna metod
Går att göra flera öl från samma mäsk, s.k. parti gyle
Lättare att röra om i botten med denna typ av falskbotten jämfört med bazookascreen
Nackdelar:
Sägs ge sämre effektivitet än flödelakning, inget jag märkt dock
Kräver en arbetsinsats på ca 20 min
Stor risk att sätta igen maltbädden på grund av dödutrymmet under falskbotten
Kräver flera satser/steg vid stora batcher beroende på ens mäsktunna
Satslakning i hink/kylväska med bazookascreen
Fördelar:
Enkelt förfarande med mindre arbetsinsats än flödeslakning
Ger klarare vört än BIAB
Ger betydligt mer förutsägbart resultat än flödeslakning
Hög effektivitet, 85-87% får jag regelbundet numera
Går att göra flera öl från samma mäsk, s.k. parti gyle
Ger väldigt snabbt flöde ut till skillnad från satslakning med hink-i-hink/falskbotten
Sätter inte igen bädden lika lätt som med hink-i-hink eftersom det inte blir något utrymme under malten
Snabbjobbat jämfört med hink-i-hink
Mindre disk än hink-i-hink
Nackdelar:
Bazookascreenen gör att man inte på ett smidigt sätt kan röra om i botten på hinken varken vid inmäskning eller lakning
Sägs ge sämre effektivitet än flödelakning, absolut inte min erfarenhet dock
Kräver en arbetsinsats på ca 20 min
Kräver flera satser/steg vid stora batcher beroende på ens mäsktunna
Brew in a bag (BIAB)
Fördelar:
Väldigt enkelt förfarande, närmast idiotsäkert; i med malt och vatten rör om vänta lyft klart
Mindre handhavande vilket ger tid över till annat under bryggdagen
Mindre disk, påsen är betydligt mer lättdiskad än hink-i-hink och det krävs ingen HLT
Sätter aldrig igen sig oavsett mäskinnehåll, dvs bra till veteöl
Ger hög fermentibilitet på grund av lös mäsk, både en fördel och nackdel
Ger inga skal i koket
Ger bra öl trots vad alla haters säger
Snabbt med minimalt med temperaturförluster pga flytt mellan olika kärl
Lätt att stegmäska
Nackdelar:
Ger mycket mjöl eller motsvarande fina partiklar i koket vilket ger 2 liter förlust i jäshinken
Oklart hur effektiviteten står sig mot de andra metoderna på grund av junk i jäshinken
Mindre hantverk
Något osexigt
Bränns i händerna trots fina Blichmannbrygghandskar
Lång tid innan inmäskning kan ske pga stor inmäskningsvolym
Kräver vattenbehandling då mäsken blir så tunn
Kräver betydligt större kastrull mot de andra metoderna för motsvarande volym, räkna med 36-50l-kastrull för att få ut 20-25 liter öl. Man kan köra maxi-BIAB, dvs att man lakar biabpåsen men då försvinner smidigheten med biab och det är närmast att betrakta som en satslakningsmetod.
Svårt att hålla temperaturen i en kastrull under mäskningen eftersom metallen leder värme så bra
Delmäskning med torkat maltextrakt motsvarande ”Lilla köksbryggeriet”
Fördelar:
Extremt enkelt
Snabbt
Nackdelar:
Känns inte som om man brygger på riktigt
Ger inte så bra öl jämfört med helmalt
Osexigt
Dyrt per liter färdig öl
För små marginaler för att vara precist pga små volymer
Sammanfattning
Längden på bryggdagen är egentligen inte superviktig. Jag har aldrig bryggt öl med helmalt på under 4,5 timmar utan jag brukar landa på ca 5-6 timmar inklusive den mesta disken oavsett metod. Det som är mitt hinder är snarare hur mycket jag måste jobba med bryggningen under dessa timmar. De mest intensiva perioderna är framförallt i början och slutet av bryggdagen, här finns inget utrymme för andra aktiviteter som barnpassning eller matlagning. Det är här flödeslakningen blir osmidig om man inte har ett bra automatiskt system, dvs en HLT (vattentank) som själv kan mata lakningen med nytt vatten via slang till en sprinklerarm ovanför maltbädden. Brygghuseffektivitet är metodens största fördel men när jag numera ligger runt 85-87% med satslakning ser jag ingen som helst fördel utan bara en tråkig tidsåtgång.
Satslakning hink-i-hink är en mellanväg men den ger mer disk än både BIAB och satslakning med bazookascreen, det kräver en del passning i mitt system men framförallt så sätter det igen sig lika ofta som flödeslakningen med falskbotten. Jag övergav metoden när jag gjorde större batcher ett tag eftersom det då krävdes så många ”satser” med vatten att metoden blev osmidigare än flödeslakning. Detta i sin tur hade såklart med flödeshastigheten i min falskbotten att göra.
Satslakning med bazookascreen däremot ger riktigt snabbt flöde, bra effektivitet, inga skal i koket, ren och fin vört och sätter inte igen sig lika lätt som hink-i-hink.
BIAB är snabbt och enkelt men förkortar inte bryggdagen speciellt mycket i sin helhet. Inmäskningen med BIAB kräver att jag värmer 33 liter istället för ca 15 liter till övriga metoder vilket motsvarar lakningstiden med flödeslakning.
Jag vill ha EN standardmetod för att finslipa min teknik så vilken metod kommer jag välja som ”min bryggmetod”? Vi kan börja från andra hållet istället. Delmäskningen ger inte tillräckligt bra öl för mig så den skippar jag direkt. Flödeslakning med hink-i-hink känns bra i magen men tar alldeles för lång tid för min smak samt att jag saknar utrustning för det. Satslakning med hink-i-hink fungerar bra till 20-liters-batcher men jag har gått över till det dubbla och då krävs större hinkar. BIAB har visat sig ge riktigt bra öl och är väldigt enkelt att göra men ger mycket grumlighet i koket och jäshinken. Ölet blir dock blankt och fint. Metoden innebär att jag max kan fylla ett Corneliusfat vilket är något för lite för min smak. Satslakning med bazookascreen känns mer hantverksmässigt än BIAB, ger en klarare vört i koket och högre effektivitet än BIAB.
(UPDATE)
Jag har nu skaffat ett nytt mäskkärl, bazookascreen och finslipat tekniken. Jag köpte en Rubbermaid 38-liters rund kylväska med bazookascreen på 30cm från humlegården. Effektiviteten är riktigt bra med 97% mäskeff och 87% bryghusseff. Eftersom isoleringen är ”fast” i en kylväska mot en liggunderlagsisolerad hink blir disken mycket smidigare och tunnan är lätt att hantera med sina handdtag. Jag är mycket nöjd med satslakning med denna väska och har övergett BIAB helt som standardmetod. Ska jag experimentera och göra mindre satser kan det dock bli aktuellt igen.
(uppdaterad 140806)
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Thorsten Flinck Imperial IPA
Jag har lite för många Pale ale på fat och ingen DIPA, därför är det ju helt logiskt att jag brygger Thorsten Flincks DIPA med rejäla humlemängder. Jag ville testa att mäska/laka med bazookascreen och jag hade lite nät hemma som jag kunde bygga en temporär bazooka av innan jag köper en rejäl från humlegården. Lakningen gick som en dans men tyvärr lossnade min lösa anordning en gång så jag fick köra ner armen i mäsken och sätta fast slangen som höll allt på plats. Tur att jag hade mina nya fina handskar som ni kan se längst ner i inlägget. Jag hade för avsikt att landa på 20-21 liter i hinken men Beersmith ville något annat. Lakvolymen var åt helvete för stor så framöver ska jag räkna ut rätt mängd för hand istället.
Thorsten på Palace 2005 om jag minns rätt…
Här är loggen från Beersmith:
Maler malten dagen innan och plockar fram allt.
Första gången med batchsparge via bazookascreen.
0650 Sätter 20 liter (starttemp19c) på värmning i 25L-kastrull utan isolering med induktion+grilltändare.
0746 Mäskvatten uppe i 72c, konstaterar att det går långsamt utan isolering.
0800 inmäsk, 82 sjunk till 80 vid flytt. 72c vid inmäsk. 2liter kallt=66c först men 65 efter 15min. Gav 2.8l/kg. Gjorde lösare mäsk eftersom Bazookascreenen inte sitter fast superhårt.
7.35kg malt + 22liter bör ge 14.65 liter i kastrull när malten sugit upp sitt (dead space ej medräknat).
Bör laka med 14.35 liter för att få 29 liter preboil. BS säger 26 liter lak utan mashout eller 16 med mashout, något stämmer inte med programmet.
0822 Värmer 16 liter lakvatten, ska till 91c enligt BS men fegar och kör 82c.
0923 Vorlauf 3 liter. Inga skalrester alls utan ren och fin vört.
Samlade ihop rätt mängd first runnings (14,5l)
Hällde i lakvattnet som var 82c vilket gav 72c i bädden.
Tyvärr lossnade min bazookascreen så jag fick köra ner armen och sätta fast den igen. Varmt.
Får ut 29 liter innan jag lyckas sätta fast bädden. Ville testa gränsen för bazookascreenen.
Lyfter upp mäskhinken så jag lakar ner i kastrullen istället.
Samlar mer vört, landar troligen på 34liter preboil dvs 5 liter för mycket. Total mängd vatten var 38l (20inmäsk+2kallt+16lak). Mäsken borde sugit åt sig 7.2 liter men tog bara 4!
Mäter preboil (BSföreslår 1063 på 75% Effektivitet) men får 1058 pga för stor batch vilket ger mig en preliminär effektivitet på 87.8%. Med 5.7l avkok per timme borde 8.55 liter kokat bort totalt.
1029 Skummar av uppkoket, mindre än 1dl i vätska försvinner.
1030 Kokstart och första humlegivan
1115 Andra humlegivan
1130 Tredje humlegivan
1140 Protafloc, Jästnärsalt och Kylspiral åker i
1150 Fjärde humlegivan och mäter OG (1063) för att kunna justera mängd socker, 600g socker tillsätts.
1200 Flameout och femte humlegivan
1210 Börjar kyla, äter lunch.
1220 OG 1075 inklusive socker
1300 Whirlpool
1345 Häller till hink, fin whirlpool med jätteklar vört men åt helvete för mycket humle. Häller i hela skiten i hinken och landar på 27 liter inklusive humle+druv. Ger total effektivitet på 76.5%.
1346 Åker till förskolan och hämtar grabben.
Värmer mäsk- och lakvatten i min lilla kastrull.
Finslipar receptet in i det sista.
Efter att tömt all den första vörten blev bädden spröd och fin.
Lakning ner i kastrull istället för till hink. Borde ha lyft upp allt ett steg så jag kunde värmt kastrullen mot kok samtidigt men nu gjorde jag inte det denna gång.
Klar och fin vört redan efter en liter! Inga skal eller grums alls vilket jag alltid får med min hink-i-hink.
Rejält med skum när lakvattnet åkte ner i bädden.
En del av humlegivorna…
Jag har lagt en timme på att en gång för alla kunna mäta vätskenivån i min stora kastrull. Men vad hjälper det om man litar blint på Beersmith och lakar med några liter för mycket???
Här är allt skum från precis innan det började koka (hot break). Det är ca 1dl som går till spillo men då slipper man en del junk i kastrullen men framförallt minskar risken för överkok ordentligt. Och så har man något att göra medan man vaktar uppkoket.
Min temporära Bazookascreen som sätts fast baktill i humlegårdens svarta plastkran till jäshinkar. Från vänster: En plasthatt jag borrat hål i som kommer från en gammal hävert, silikonslang som passar i hatten. metallnät finmaskigt, två slangklämmor.
Inte så vacker men det är bara några gånger jag ska ha den för att utvärdera om den fungerar bättre än hink-i-hink för satslakning. Jag kan redan efter första försöket säga att det gör den.
Kylning.
Efter whirlpool som fick vila 20 minuter kom kristallklar vört ut ur kranen, trots 260g humlepellets i koket.
Här ser man klart och tydligt hur det först kom någon deciliter med skräp genom kranen för att sedan skicka på med fin klar vört. Utloppet på kastrullen är alltså nederst i bild.
Jag ville dock inte loosa 4.5 liter, vilket är min deadspace under kranen i kastrullen, och ingen kon hade bildats av junket utan bara en fin matta på botten som ni ser. Jag hällde i hela skiten i hinken, jag gjorde det. Har läst att det går bra att göra så men helt nöjd är jag inte om jag ska bekänna färg. Men jag ska utvärdera humleavskiljningsmetoder i ett blogginlägg snart, jag lovar.
De här doningarna skämtar man inte bort. Tyvärr var de inte fodrade vilket jag trodde så viss risk att bränna sig finns ändå, framförallt om man stoppar ner hela armen i mäsken…
Receptet
Thorsten Flincks DIPA
Bryggare: Gustav Lindh
Stil: Dubbel IPA
Typ: All Grain
Bryggmetod: Single Infusion, Medium Body, Batch Sparge
Smak:
Kokvolym: 34.24 l
Volym efter kok: 27.04 l
Batch (i jäskärl): 26.00 l
OG: 1.075 SG
FG: 1.011 SG
ABV: 8.5 %
färg: 8.5 EBC
IBU: 96.9 IBUs
Brygghuseffektivitet: 76.00 %
Est. mäskeffektivitet: 76.0 %
Koktid: 90 min
Ingredienser
——————————
Amt Name Type # %/IBU
4.80 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 1 61.5 %
1.00 kg Pale Malt (Weyermann) (6.5 EBC) Grain 2 12.8 %
0.60 kg Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC) Grain 3 7.7 %
0.40 kg Oats, Flaked (2.0 EBC) Grain 4 5.1 %
0.40 kg Wheat (6.0 EBC) Grain 5 5.1 %
Amt Name Type # %/IBU
0.60 kg Sugar, Table (Sucrose) (2.0 EBC) Sugar 6 7.7 %
15.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 90. Hop 7 20.6 IBUs
15.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 45. Hop 8 17.7 IBUs
30.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 30.0 min Hop 9 27.8 IBUs
40.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 10.0 min Hop 11 17.5 IBUs
40.00 g Centennial [10.00 %] – Boil 10.0 min Hop 10 13.3 IBUs
40.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 0.0 min Hop 14 0.0 IBUs
40.00 g Centennial [10.00 %] – Boil 0.0 min Hop 13 0.0 IBUs
40.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Boil 0.0 min Hop 12 0.0 IBUs
Amt Name Type # %/IBU
2.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) Yeast 15 –
Amt Name Type # %/IBU
40.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Dry Hop Hop 18 0.0 IBUs
40.00 g Simcoe [14.20 %] – Dry Hop 10.0 Days Hop 19 0.0 IBUs
40.00 g Centennial [10.00 %] – Dry Hop 10.0 Days Hop 17 0.0 IBUs
40.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Dry Hop 10.0 Da Hop 16 0.0 IBUs
Mäskning: Single Infusion, Medium Body, Batch Sparge
Total mängd humle: 420.00 g
Total mängd malt: 7.80 kg
Mäsksteg
——————————
Name Description Step Temperatur Step Time
Mash In Add 20.16 l of water at 74.5 C 66.0 C 60 min
Batchsparge Add 16.14 l of water at 89.8 C 75.6 C 5 mim
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Senaste kommentarer