(uppdaterad 150225)
Efter man kokat sin vört och den ska ner i jäshinken så vill man sila bort så mycket humle och druv som möjligt, så långt är de flesta med även om vissa häller rubbet ner i hinken (dock finns en viss risk för plastiga felsmaker med denna). Jag har gjort ett test på hur mycket smak det faktiskt ger med druv i jäsningen. Hur denna separering eller filtrering ska gå till på bästa sätt beror så klart på bryggarens preferenser men även satsstorlek. Professionella bryggare har någon form av filter och ofta tillhörande pump som sätter fart på vörten. Vi hembryggare i Sverige (USA är en annan historia) förlitar oss oftare på gravitation eftersom livsmedelsklassade pumpar är dyra i Sverige. Det finns en rad olika metoder för filtreringen och jag vill med detta inlägg dela med mig av mina tankar och erfarenheter… De går i den ordningen jag tror många bryggare har testat sig fram mellan metoderna från nybryggare och framåt. Jag ska tillägga att det är väsentlig skillnad på metoderna beroende på om man använder sig av kottar eller pellets, jag har gått över nästan helt till pellets eftersom vörtförlusterna blir mindre, de ger mer humlesmak för pengarna (ca 20%), pellets håller sig bättre i frysen med mindre oxidering samt att de tar mindre plats om man som jag bulkköper 500g-förpackningar. (uppdatering) Numera är det 5x100g man går instället för 500g vilket ökar hållbarheten avsevärt.
Humlekokpåse
Det var så här jag lärde mig brygga. Stoppa i humlen i en nätpåse/humlestrumpa/kokpåse etc. ner i koket och fiska sedan upp påsen ur koket när du kylt klart. Enkelt, billigt, perfekt, underbart. Eller? Den största nackdelen med denna metod är såklart att humlen inte får flyta fritt i kastrullen och därmed får ett sämre utbyte, oklart hur många procent men 20-30% skulle jag gissa. Inga problem med en veteöl på 15IBU, släng i 4-5 pellets till så är saken biff. Ska man göra 50 liter dipa däremot, med upp till 1 kilo humle, då går det åt många strumpor och så har man den där känslan i magen att man inte utnyttjar den underbara smaken hela vägen ut… Sen suger ju påsen med humle upp en massa vört också, vågar man klämma ut den eller inte? Jag har klämt för kung-och-fosterland utan några kärva tanninsmaker, men det känns inte optimalt. Humlestrumporna passar superbra till torrhumling i fat eller kok av konstiga ingredienser som ostron eller ingefära…
Ska även tillägga att det finns en variant på detta som heter Hopspider. Det är en större påse där öppningen är kvar utanför kastrullen så det går att fylla på med humlegivor allt eftersom. Säkert bättre än kokstrumporna men även denna metod lämnar kvar varm/kalldruv efter kok och eventuellt mindre utvinning av humlesmak. De förhindrar även att ha i en doppvärmare som jag använder som värmekälla vilket gör att jag har inte övervägt den metoden.
Saftsil
Saftsilen har seglat upp till förstaplats bland många nybryggare tack vare Henok och Karls härliga bok ”Brygg öl”. Tanken är att du efter kok lyfter upp kastrullen (eller har den högt) och häller hela vörten genom en saftsil som står ovanpå din jäshink och silar bort humlen och kalldruv. En bra metod som även syresätter hela vörten en del före jäsning, två flugor i en smäll. Men vad händer när man stegar upp batchen till dubbla, trippla eller quadruppla den som står i boken (recepten i denna bok är för 10 liter färdigt öl). Jo silduken sätter igen så man står där med en full saftsil och en sked som man skrapar på sidorna av saftsilen för att det ska rinna igenom lite vört, hela momentet kan plötsligt ta 15-20 minuter. Återigen så är detta inget problem om man brygger lågaromhumlat som en pilsner, veteöl, stout eller liknande. DubbelIPAN kommer inte vara smidig ens om du köper fyra utbytbara dukar till saftsilen och byter ut allt eftersom, jag har testat. Silukarna måste dessutom kokas först och det finns risk att du bränner fingrarna när du ska byta duk. Det går att köra med en kökssil/ruskslag också, de släpper igenom lite större partiklar men ganska snabbt sätter även den igen sig, framförallt med pellets. En flerstegskombination med grovt när först och finare sen hjälper en del men då blir det mer att desinficera och diska.
Sil/Durkslag
Någon form av sil eller durkslag fast med små hål fungerar utmärkt till kottar och halvbra till pellets, druv åker rakt igenom. Okej som avsilare och smidig att desinficera innan användning, bara att stoppa ner den i koket.
Whirlpool
Om man tar en slev och vevar kraftfullt med ca 180 rpm (tre varv i sekunden) utmed kastrullkanten i grytan så får man en kraftig koncentrisk virvel i vörten, lite som när barn springer runt längs kanterna i en pool. Den virveln kommer få all humle i pelletsform och druv att så småningom samlas i en kon i botten och mitten av kastrullen. Det tar ca 20 min för konen att bildas på botten och lyckas du bra med detta kan du sedan tömma ut klar och fin vört från toppen via en hävert/autosiphon, med en diptube längskanten eller så använder du kranen på sidan av kastrullen och tappar försiktigt så det inte blir strömt där nere i botten. Denna metod fungerar utmärkt, ända tills du drar upp på humlemängden. Då blir det ingen vidare kon utan en tjock matta över hela botten på kastrullen. Kör man BIAB så får man för mycket druv för att detta ska vara smidigt också har jag märkt. Det finns de som svetsar fast en halvmåneformad plåt 5cm hög och ca 2-3 cm utanför utloppet vilket minskar förstörandet av konen. Vill man inte svetsa (eller som jag, vet inte hur man svetsar) så är plåten inget alternativ.
I-med-rubbet-i-hinken
En lite mer slö och kanske uppgiven approach till humleavskiljning. ”Har jag mycket humle i så kommer skiten ändå att åka ner i hinken så jag kan lite gärna släppa på hela böset direkt.” Det går ju förvisso att låta jäshinken sedimentera och sedan separera humle och druv genom att flytta ölen/vörten till ny hink. Men principen bakom denna ”metod” är att man skiter i hela saken och låter det jäsa med. Antingen så primärjäser man bara två veckor och sedan tappar på flaska eller fat, eller så flyttar man till sekundär och lämnar oönskade partiklar bakom sig i det stadiet. Jag har testat denna metod och den fungerar, ölförlusten landar dock på flertalet liter och det påverkar definitivt smaken vilket jag gjort test på. Fungerar till pilsner/veteöl men inget för den som gillar humle.
Hopstopper
Genom att sätta ett finmaskigt (inte allt för finmaskigt) filter före utloppet av kastrullen så bildar humlen och druvet snabbt ett filter redan i kastrullen och klar vört kommer ut utan att man behöver tappa någon humlearom. Originalet är ganska dyrt men hopstoppern är ett billigt gör-det-själv-projekt. Två kökssilar från IKEA, lite rostfri ståltråd och viss fritid så är det snabbt fixat. Min första prototyp var ansluten via silikonslang eftersom den är lätt att ta bort för rengöring, sen blev det ett metallrör som går till botten för att inte förlora så mycket vört. Denna fungerar bra men kan sätta igen halvvägs vilket är väldigt frustrerande. En del humle åker igenom och flödet ut ur kastrullen är begränsat. Använder man kan en bazookascreen vara ett alternativ här, allt beroende på hur stort kok man har.
Hoprocket
Tanken med denna manick är att man fyller den med nya färska okokade humlekottar och pumpar vörten med den kokade humlen och druv igenom. De nya humlekottarna agerar filter och bidrar samtidigt med arom. Jag har inte testat hoprocketen men den är säkert jättebra. Dock krävs en pump för att den ska fungera samt att den är ganska dyr. Det är ytterligare en infektionsriskhöjare och sen måste man fylla den med humle för att den ska fungera och det kanske man inte vill till en veteöl t.ex. En bra IPA-humlestoppare med andra ord.
BIAB-påse
Denna metod är i stort sätt samma tanke som med en saftsil fast i betydligt större skala. Man tar en desinficerad/kokt biab-påse och spänner över jäshinken, häller i hela batchen och lyfter påsen samt eventuellt skakar. Det fungerar hyfsat men en hel del skräp hamnar i jäshinken ändå. Blir flödet dåligt ur påsen, som med Sarita/Teresia-tyget från IKEA, tvingas man skaka påsen upp och ner för att få ut all vört och även klämma på påsen. Jag har även testat med min gamla BIAB-påse som har väldigt mycket större maskor (myggnät) och där fastnade kottar bra, pellets halvbra och druv inte alls. Där behövdes inget skak utan 1 sekunds lyft bara.
Sammanfattning
Här finns såklart inga rätt eller fel även om jag dömt ut vissa metoder i denna text. Det beror på att de helt enkelt inte fungerat bra för mig eller så är de för tråkiga och enerverande (saftsil). Så länge en metod fungerar för dig så fortsätt med den för all del. Batchstorlek spelar stor roll i hur man upplever de olika metoderna och självklart hur mycket humle man kokar men framförallt inte vill ha med i jäsningen. Skriv gärna i kommentarerna vad ni kör för metod och vad ni gillar/ogillar med den.
Uppdatering 150225, Ny metod – Sedimentering
Jag har börjat använda mig av sedimeteringsmetoden dvs jag låter humle och druv sjunka till botten under kranen på kokkärlet. Har tidigare labbat med whirlpool men får det bara att funka ibland så jag har skippat det. I och med Braumeistern brygger jag ca 9 liter mer än jag behöver så jag kan använda mig av det som är ovanför kranen enbart eller luta på kärlet mot slutet för att plocka 2-3 liter ren vört extra. När jag fått min mängd i jäshinkarna fyller jag någon pet-flaska med vört också som jag stoppar i frysen för att ha till förkulturer. Sista 4-5 litrarna blir grumliga så vill jag spara dom måste dom filtreras i saftsil eller kaffefilter (tar evighet) som jag dock inte behöver desinficera innan eftersom den vörten ändå ska kokas igen. Ibland låter jag en grumlig petflaska stå och sedimentera 2 timmar i kylen och dekantera till ny flaska, ca hälften av volymen går då att få fin utan ansträngning.
Efter en tids veteölsuppehåll är det dags igen tycker jag. Jag fortsätter mitt jästexperiment då jag har tre torrjäster kvar att beta av innan jag hittar min “husveteölsjäst”. Jag kan redan nu avslöja att klassikern 3068 inte ligger överst på listan hittills. Idag körde jag med Safbrew Wheast WB-06 och om två veckor blir det provsmaking.
Min nya ”sond” till termometern
Förbättringar och ny utrustning
Senaste tiden har jag förbättrat en hel del bryggerirelaterad utrustning som kommer förändra mitt öl radikalt. Först och främst så har vi numera kommunalt vatten. Borta är de extrema kalkmängderna och framme är en komplett vattenrapport: Ca 29ppm, Mg 2.4, Na 8.8, SO4 39, Cl 12, HCO3 61, pH 8.3. Detta betydde dock att jag fick tillsätta 3 gram kalk för att komma upp i 100ppm som är bra att ha (50ppm är minimum enligt John Palmer och jag har 29ppm i mitt vatten). När vattnet installerades behövde en elektriker fixa lite i proppskåpet som är i tvättstugan där jag brygger. Tjoff sa det så hade jag övertalat honom att installera ett 16A-uttag och jag slipper att dra sladdar genom huset för att få tillräckligt med kräm. Jag kan även köra min monsterdoppvärmare vid behov men då måste jag koka minst 35 liter för annars kommer jag inte upp i miniminivån för värmaren… Och jag som precis börjat göra mindre batcher på 20 liter för att det ska fungera i Corneliusfaten. Jag skulle ju såklart kunna göra två fat åt gången men då blir det lite för sällan att brygga tycker jag. Var är alla törstiga polare när man behöver dom? Bazookascreenen kördes idag igen fast denna gång på en kingnipple där silikonslangen sitter fast. Fungerade perfekt och lätt att ta loss för rengöring.
Malningen gick som den gick
Jag hade dagen till ära ställt om min Corona-maltkvarn för att mala lite grövre då jag haft lite problem med maltbäddar som satt sig fast, det jag inte tänkte på är att vetemalt är lite mindre än kornmalt och en betydande del vete slank igenom utan att bli mald. Det märkte jag såklart inte förens jag mäskat en halvtimme så jag gick ut i boden och malde 200g vetemjöl som kompensation. Landade lite lågt i effektivitet på grund av detta men nu efter bryggningen har jag finlirat kvarnen ordentligt. Varför skulle jag på och pilla på skiten vid 06.00 för??? Nästa gång blir det bättre och jag lär mig något varje gång, nynnar jag för mig själv med knuten näve i fickan… Nytt för dagen var även min Ebayköpta sond till termometern. Billig som satan men betydligt bättre kvalité än “original” som Kjell&Co säljer. Inte i närheten av så snabb som trådmätaren jag brukar använda men denna lär hålla desto längre. Skön retrovibb på telefonsladden också, tror jag ska börja svara mobilen med mitt mobilnummer framöver. Sista nyheten för dagen, min hopstopper jag byggt från två IKEA-silar. Jag har förbannat saftsilar bra länge nu och vägrar loosa IBU på humlestrumpor. Whirlpool fungerar bara med normala humlegivor (och varför skulle jag köra med det?) och hoprocket tycker jag är för dyr. Kvar blev hopstoppern… Det var en hel del pill med att få ihop den och många småsår på händerna men den här lösningen är inte helt dum. Jag har tyvärr ingen diptube, rör från baksidan av kranen till kastrullens botten, så jag körde med silikonslang för att testa. Det fungerade väldigt bra men tyvärr några liter för mycket i botten under. Jakten på 20cm kopparrör har börjat, sen kommer det här nog vara en bra lösning. Det som tar sig förbi hopstoppern, det får helt enkelt hänga med i fermenteringen. Jag sparade lätt en timme av bryggdagen på att skippa whirlpool, fippla med saftsil, skrapa väggarna på saftsilen, svabba av golvet pga kladd.
Allt som allt
Det blev en lyckad bryggdag tycker jag. Från kokslut till jäslås på hinken tog 30 minuter och det var städad och undanplockat vid kl11.
Bazookascreenen på min mässingsnippel jag köpt på Coop för 30pix. 1/2″ NPT och passar perfekt på silikonslang 12×16 från humle.se
Bryggloggen
15 liter mäskvatten mättes upp dagen innan och allt plockades fram.
Hälften vid 55c till 45c (håll 20) och andra hälften kokande (96c) ger 66.7c i bädden.
05:40 Värmer 15l (18.5c start, ska till 45 i bädd, 54 enligt beersmith men kör 12 över = 57c)
06:20 Tappar bort tiden med barnmatning och kaffe, vattnet stormkokar…
Mäskar in 7l, landar på 54.1, spär med lite kallvatten för att landa på 45.0, håller 20 min.
Höjer tempen till 66c med 8l, ser att det finns en hel del hela vetekärnor.
Går ut i boden för att justera kvarnen lite. Maler 200g vete som åker i mäsken som kompensation.
Tempen sjunker till 62c.
Tar bort ca 1 liter mäsk som dekoktion och återför. 64c.
Häller i 1.7+1 liter kokande från lakvattnet för att hamna på 66.0c.
08:30 Tappar ur till stora kastrullen i lagom takt.
Gör en blandning av flödeslakning och satslakning, tömmer först stor del av vätskan och fyller på allt eftersom ca 5 liter. Tömmer sedan bädden helt två ggr och häller i 1/2 lakvatten x2.
Ingen igensättning, bra flöde, smidigt med slanghålld bazooka, lätt att röra om i mäsken.
Vattenmängder: 15 mäsk (+ max 1l kallt) + 17 lak = 32l totalt (33). Maltmängd 4.5kg bör ge 27.5-28.5 i kokvolym. Fick ca 27.5 på 1.040 vilket ger 77.8% effektivitet.
Humle i efter 10 min kok dvs 60min kvar.
Jästnärsalt och protafloc i på 20min.
Rehydrerar jäst i 1.3dl kokt avsvalnat vatten.
Humle i på 15min.
Kylspiral i på 10min.
3.5 liter som inte sögs upp av humlefiltret. 18 i hinken innan. 21.5 liter på 1.047.
Slutsats: 5-6 liter kokar bort på 60-70 min, diptube måste skaffas till hopstoppern.
Två av tre humlegivor och rehydrerad torrjäst.
Sonden fick ligga i lite starsan mellan mätningarna av de kylda vörten.
Då jag använder bägge mina ”nipplar” till annat idag fick jag köra utan på genomföringen i kastrullen. Bra flöde 4/5delar av tappningen på hink, sen började humlen och kalldruven sätta igen filtret lite.
Här kan man börja ana hopstoppern med ca 6 liter vört kvar i kastrullen.
Och såhär såg det ut när allt var klart. Jag har dock skrapat lite på silen med sleven för att se om den kunde suga upp lite till, innan var den täckt av junk.
Receptet
Lindhs Weißbier IX
Bryggare: Gustav Lindh
Stil: Weizen/weissbier (sydtysk typ)
Typ: All Grain
Bryggmetod: !!Lindhs Infusion, Medium body, batchsparge bazooka
Smak:
Recept
——————————
Kokvolym: 27.44 l
Volym efter kok: 21.84 l
Batch (i jäskärl): 20.00 l
OG: 1.051 SG
FG: 1.015 SG
ABV: 4.8 %
färg: 10.5 EBC
IBU: 12.9 IBUs
Brygghuseffektivitet: 72.00 %
Est. mäskeffektivitet: 75.6 %
Koktid: 70 min
Ingredienser
——————————
Amt Name Type # %/IBU
2.30 kg Wheat (6.0 EBC) Grain 2 51.1 %
2.10 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 3 46.7 %
0.10 kg Crystal 100 (110.0 EBC) Grain 4 2.2 %
Amt Name Type # %/IBU
12.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 60.0 Hop 5 8.0 IBUs
15.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 15.0 Hop 6 4.9 IBUs
15.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 0.0 Hop 7 0.0 IBUs
Amt Name Type # %/IBU
3.00 g Chalk (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 –
Amt Name Type # %/IBU
1.0 pkg Safbrew Wheat (DCL/Fermentis #WB-06) [50 Yeast 8 –
Mäskning: !!Lindhs Infusion, Medium body, batchsparge bazooka
Total mängd humle: 42.00 g
Total mängd malt: 4.50 kg
Mäsksteg
——————————
Name Description Step Temperatur Step Time
Mash in acid Add 7.70 l of water at 54.2 C 45.0 C 20 min
Mash In Add 7.15 l of water at 96.6 C 66.7 C 60 min
Drain mash tun, Batch sparge with 1 steps (17.60l) of 75.6 C wate
Jag har som ni säkert märkt testat en rad olika sätt att mäska/laka på. Allt för att hitta den för mig smidigaste och roligaste metoden som ändå ger riktigt hög kvalité på mina öl. Jag lärde mig brygga med flödeslkaning hink-i-hink vilket verkar vara old-school-metoden som de flesta lärt sig brygga med. Sen gick jag över till satslakning som är vanligt i USA, slutligen testade jag BIAB som härstammar från Australien och som blivit en populär metod de senaste åren på grund av sin extrema enkelhet. Till sist blev jag bara förvirrad och bytte metod mellan varje bryggning beroende på batchstorlek och tillgång till tid. Så nu tänkte jag att det är hög tid att försöka sammanfatta hur jag upplever de olika metoderna samt lite för- och nackdelar med dem.
De olika metoderna är:
Flödeslakning Hink-i-hink
Fördelar:
Ger högre effektivitet om man trimmar in sitt bryggverk optimalt
Samma metod som stora bryggerier använder sig av
Större kapacitet både batchmässigt och alkoholhaltsmässigt på smidigt sätt eftersom man bara fortsätter laka tills man är nöjd och kan ha stor mängd malt
Nackdelar:
Ojämn effektivitet för min del
Svårt att bemästra, framförallt med olika batchstorlekar och olika maltmängder (t.ex. ale vs dipa)
Tar mycket längre tid (60-90 min)
Kräver ständig passning tills man trimmat in sitt system
Sätter ofta igen maltbädden för mig (stuck sparge) vilket skapar irritation
Svårt att reglera flödet ut ur hinken till optimala hastigheten vilket krävs
Kan ge taninsmaker vid för högt pH, dock inget jag märkt av
Mycket utrustning, kräver en lakarm och en varmvattentank som går att flödesjustera
Satslakning Hink-i-hink
Fördelar:
Enkelt förfarande med mindre arbetsinsats än flödeslakning
Ger klarare vört än BIAB
Ger betydligt mer förutsägbart resultat än flödeslakning
Ganska hög effektivitet, jag har kommit upp i ca 77% med denna metod
Går att göra flera öl från samma mäsk, s.k. parti gyle
Lättare att röra om i botten med denna typ av falskbotten jämfört med bazookascreen
Nackdelar:
Sägs ge sämre effektivitet än flödelakning, inget jag märkt dock
Kräver en arbetsinsats på ca 20 min
Stor risk att sätta igen maltbädden på grund av dödutrymmet under falskbotten
Kräver flera satser/steg vid stora batcher beroende på ens mäsktunna
Satslakning i hink/kylväska med bazookascreen
Fördelar:
Enkelt förfarande med mindre arbetsinsats än flödeslakning
Ger klarare vört än BIAB
Ger betydligt mer förutsägbart resultat än flödeslakning
Hög effektivitet, 85-87% får jag regelbundet numera
Går att göra flera öl från samma mäsk, s.k. parti gyle
Ger väldigt snabbt flöde ut till skillnad från satslakning med hink-i-hink/falskbotten
Sätter inte igen bädden lika lätt som med hink-i-hink eftersom det inte blir något utrymme under malten
Snabbjobbat jämfört med hink-i-hink
Mindre disk än hink-i-hink
Nackdelar:
Bazookascreenen gör att man inte på ett smidigt sätt kan röra om i botten på hinken varken vid inmäskning eller lakning
Sägs ge sämre effektivitet än flödelakning, absolut inte min erfarenhet dock
Kräver en arbetsinsats på ca 20 min
Kräver flera satser/steg vid stora batcher beroende på ens mäsktunna
Brew in a bag (BIAB)
Fördelar:
Väldigt enkelt förfarande, närmast idiotsäkert; i med malt och vatten rör om vänta lyft klart
Mindre handhavande vilket ger tid över till annat under bryggdagen
Mindre disk, påsen är betydligt mer lättdiskad än hink-i-hink och det krävs ingen HLT
Sätter aldrig igen sig oavsett mäskinnehåll, dvs bra till veteöl
Ger hög fermentibilitet på grund av lös mäsk, både en fördel och nackdel
Ger inga skal i koket
Ger bra öl trots vad alla haters säger
Snabbt med minimalt med temperaturförluster pga flytt mellan olika kärl
Lätt att stegmäska
Nackdelar:
Ger mycket mjöl eller motsvarande fina partiklar i koket vilket ger 2 liter förlust i jäshinken
Oklart hur effektiviteten står sig mot de andra metoderna på grund av junk i jäshinken
Mindre hantverk
Något osexigt
Bränns i händerna trots fina Blichmannbrygghandskar
Lång tid innan inmäskning kan ske pga stor inmäskningsvolym
Kräver vattenbehandling då mäsken blir så tunn
Kräver betydligt större kastrull mot de andra metoderna för motsvarande volym, räkna med 36-50l-kastrull för att få ut 20-25 liter öl. Man kan köra maxi-BIAB, dvs att man lakar biabpåsen men då försvinner smidigheten med biab och det är närmast att betrakta som en satslakningsmetod.
Svårt att hålla temperaturen i en kastrull under mäskningen eftersom metallen leder värme så bra
Delmäskning med torkat maltextrakt motsvarande ”Lilla köksbryggeriet”Fördelar:
Extremt enkelt
Snabbt
Nackdelar:
Känns inte som om man brygger på riktigt
Ger inte så bra öl jämfört med helmalt
Osexigt
Dyrt per liter färdig öl
För små marginaler för att vara precist pga små volymer
Sammanfattning
Längden på bryggdagen är egentligen inte superviktig. Jag har aldrig bryggt öl med helmalt på under 4,5 timmar utan jag brukar landa på ca 5-6 timmar inklusive den mesta disken oavsett metod. Det som är mitt hinder är snarare hur mycket jag måste jobba med bryggningen under dessa timmar. De mest intensiva perioderna är framförallt i början och slutet av bryggdagen, här finns inget utrymme för andra aktiviteter som barnpassning eller matlagning. Det är här flödeslakningen blir osmidig om man inte har ett bra automatiskt system, dvs en HLT (vattentank) som själv kan mata lakningen med nytt vatten via slang till en sprinklerarm ovanför maltbädden. Brygghuseffektivitet är metodens största fördel men när jag numera ligger runt 85-87% med satslakning ser jag ingen som helst fördel utan bara en tråkig tidsåtgång.
Satslakning hink-i-hink är en mellanväg men den ger mer disk än både BIAB och satslakning med bazookascreen, det kräver en del passning i mitt system men framförallt så sätter det igen sig lika ofta som flödeslakningen med falskbotten. Jag övergav metoden när jag gjorde större batcher ett tag eftersom det då krävdes så många ”satser” med vatten att metoden blev osmidigare än flödeslakning. Detta i sin tur hade såklart med flödeshastigheten i min falskbotten att göra.
Satslakning med bazookascreen däremot ger riktigt snabbt flöde, bra effektivitet, inga skal i koket, ren och fin vört och sätter inte igen sig lika lätt som hink-i-hink.
BIAB är snabbt och enkelt men förkortar inte bryggdagen speciellt mycket i sin helhet. Inmäskningen med BIAB kräver att jag värmer 33 liter istället för ca 15 liter till övriga metoder vilket motsvarar lakningstiden med flödeslakning.
Jag vill ha EN standardmetod för att finslipa min teknik så vilken metod kommer jag välja som ”min bryggmetod”? Vi kan börja från andra hållet istället. Delmäskningen ger inte tillräckligt bra öl för mig så den skippar jag direkt. Flödeslakning med hink-i-hink känns bra i magen men tar alldeles för lång tid för min smak samt att jag saknar utrustning för det. Satslakning med hink-i-hink fungerar bra till 20-liters-batcher men jag har gått över till det dubbla och då krävs större hinkar. BIAB har visat sig ge riktigt bra öl och är väldigt enkelt att göra men ger mycket grumlighet i koket och jäshinken. Ölet blir dock blankt och fint. Metoden innebär att jag max kan fylla ett Corneliusfat vilket är något för lite för min smak. Satslakning med bazookascreen känns mer hantverksmässigt än BIAB, ger en klarare vört i koket och högre effektivitet än BIAB.
(UPDATE)
Jag har nu skaffat ett nytt mäskkärl, bazookascreen och finslipat tekniken. Jag köpte en Rubbermaid 38-liters rund kylväska med bazookascreen på 30cm från humlegården. Effektiviteten är riktigt bra med 97% mäskeff och 87% bryghusseff. Eftersom isoleringen är ”fast” i en kylväska mot en liggunderlagsisolerad hink blir disken mycket smidigare och tunnan är lätt att hantera med sina handdtag. Jag är mycket nöjd med satslakning med denna väska och har övergett BIAB helt som standardmetod. Ska jag experimentera och göra mindre satser kan det dock bli aktuellt igen.
(uppdaterad 140806)
Jag har lite för många Pale ale på fat och ingen DIPA, därför är det ju helt logiskt att jag brygger Thorsten Flincks DIPA med rejäla humlemängder. Jag ville testa att mäska/laka med bazookascreen och jag hade lite nät hemma som jag kunde bygga en temporär bazooka av innan jag köper en rejäl från humlegården. Lakningen gick som en dans men tyvärr lossnade min lösa anordning en gång så jag fick köra ner armen i mäsken och sätta fast slangen som höll allt på plats. Tur att jag hade mina nya fina handskar som ni kan se längst ner i inlägget. Jag hade för avsikt att landa på 20-21 liter i hinken men Beersmith ville något annat. Lakvolymen var åt helvete för stor så framöver ska jag räkna ut rätt mängd för hand istället.
Thorsten på Palace 2005 om jag minns rätt…
Här är loggen från Beersmith:
Maler malten dagen innan och plockar fram allt.
Första gången med batchsparge via bazookascreen.
0650 Sätter 20 liter (starttemp19c) på värmning i 25L-kastrull utan isolering med induktion+grilltändare.
0746 Mäskvatten uppe i 72c, konstaterar att det går långsamt utan isolering.
0800 inmäsk, 82 sjunk till 80 vid flytt. 72c vid inmäsk. 2liter kallt=66c först men 65 efter 15min. Gav 2.8l/kg. Gjorde lösare mäsk eftersom Bazookascreenen inte sitter fast superhårt.
7.35kg malt + 22liter bör ge 14.65 liter i kastrull när malten sugit upp sitt (dead space ej medräknat).
Bör laka med 14.35 liter för att få 29 liter preboil. BS säger 26 liter lak utan mashout eller 16 med mashout, något stämmer inte med programmet.
0822 Värmer 16 liter lakvatten, ska till 91c enligt BS men fegar och kör 82c.
0923 Vorlauf 3 liter. Inga skalrester alls utan ren och fin vört.
Samlade ihop rätt mängd first runnings (14,5l)
Hällde i lakvattnet som var 82c vilket gav 72c i bädden.
Tyvärr lossnade min bazookascreen så jag fick köra ner armen och sätta fast den igen. Varmt.
Får ut 29 liter innan jag lyckas sätta fast bädden. Ville testa gränsen för bazookascreenen.
Lyfter upp mäskhinken så jag lakar ner i kastrullen istället.
Samlar mer vört, landar troligen på 34liter preboil dvs 5 liter för mycket. Total mängd vatten var 38l (20inmäsk+2kallt+16lak). Mäsken borde sugit åt sig 7.2 liter men tog bara 4!
Mäter preboil (BSföreslår 1063 på 75% Effektivitet) men får 1058 pga för stor batch vilket ger mig en preliminär effektivitet på 87.8%. Med 5.7l avkok per timme borde 8.55 liter kokat bort totalt.
1029 Skummar av uppkoket, mindre än 1dl i vätska försvinner.
1030 Kokstart och första humlegivan
1115 Andra humlegivan
1130 Tredje humlegivan
1140 Protafloc, Jästnärsalt och Kylspiral åker i
1150 Fjärde humlegivan och mäter OG (1063) för att kunna justera mängd socker, 600g socker tillsätts.
1200 Flameout och femte humlegivan
1210 Börjar kyla, äter lunch.
1220 OG 1075 inklusive socker
1300 Whirlpool
1345 Häller till hink, fin whirlpool med jätteklar vört men åt helvete för mycket humle. Häller i hela skiten i hinken och landar på 27 liter inklusive humle+druv. Ger total effektivitet på 76.5%.
1346 Åker till förskolan och hämtar grabben.
Värmer mäsk- och lakvatten i min lilla kastrull.
Finslipar receptet in i det sista.
Efter att tömt all den första vörten blev bädden spröd och fin.
Lakning ner i kastrull istället för till hink. Borde ha lyft upp allt ett steg så jag kunde värmt kastrullen mot kok samtidigt men nu gjorde jag inte det denna gång.
Klar och fin vört redan efter en liter! Inga skal eller grums alls vilket jag alltid får med min hink-i-hink.
Rejält med skum när lakvattnet åkte ner i bädden.
Jag har lagt en timme på att en gång för alla kunna mäta vätskenivån i min stora kastrull. Men vad hjälper det om man litar blint på Beersmith och lakar med några liter för mycket???
Här är allt skum från precis innan det började koka (hot break). Det är ca 1dl som går till spillo men då slipper man en del junk i kastrullen men framförallt minskar risken för överkok ordentligt. Och så har man något att göra medan man vaktar uppkoket.
Min temporära Bazookascreen som sätts fast baktill i humlegårdens svarta plastkran till jäshinkar. Från vänster: En plasthatt jag borrat hål i som kommer från en gammal hävert, silikonslang som passar i hatten. metallnät finmaskigt, två slangklämmor.
Inte så vacker men det är bara några gånger jag ska ha den för att utvärdera om den fungerar bättre än hink-i-hink för satslakning. Jag kan redan efter första försöket säga att det gör den.
Efter whirlpool som fick vila 20 minuter kom kristallklar vört ut ur kranen, trots 260g humlepellets i koket.
Här ser man klart och tydligt hur det först kom någon deciliter med skräp genom kranen för att sedan skicka på med fin klar vört. Utloppet på kastrullen är alltså nederst i bild.
Jag ville dock inte loosa 4.5 liter, vilket är min deadspace under kranen i kastrullen, och ingen kon hade bildats av junket utan bara en fin matta på botten som ni ser. Jag hällde i hela skiten i hinken, jag gjorde det. Har läst att det går bra att göra så men helt nöjd är jag inte om jag ska bekänna färg. Men jag ska utvärdera humleavskiljningsmetoder i ett blogginlägg snart, jag lovar.
De här doningarna skämtar man inte bort. Tyvärr var de inte fodrade vilket jag trodde så viss risk att bränna sig finns ändå, framförallt om man stoppar ner hela armen i mäsken…
Receptet
Thorsten Flincks DIPA
Bryggare: Gustav Lindh
Stil: Dubbel IPA
Typ: All Grain
Bryggmetod: Single Infusion, Medium Body, Batch Sparge
Smak:
Kokvolym: 34.24 l
Volym efter kok: 27.04 l
Batch (i jäskärl): 26.00 l
OG: 1.075 SG
FG: 1.011 SG
ABV: 8.5 %
färg: 8.5 EBC
IBU: 96.9 IBUs
Brygghuseffektivitet: 76.00 %
Est. mäskeffektivitet: 76.0 %
Koktid: 90 min
Ingredienser
——————————
Amt Name Type # %/IBU
4.80 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 1 61.5 %
1.00 kg Pale Malt (Weyermann) (6.5 EBC) Grain 2 12.8 %
0.60 kg Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC) Grain 3 7.7 %
0.40 kg Oats, Flaked (2.0 EBC) Grain 4 5.1 %
0.40 kg Wheat (6.0 EBC) Grain 5 5.1 %
Amt Name Type # %/IBU
0.60 kg Sugar, Table (Sucrose) (2.0 EBC) Sugar 6 7.7 %
15.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 90. Hop 7 20.6 IBUs
15.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 45. Hop 8 17.7 IBUs
30.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 30.0 min Hop 9 27.8 IBUs
40.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 10.0 min Hop 11 17.5 IBUs
40.00 g Centennial [10.00 %] – Boil 10.0 min Hop 10 13.3 IBUs
40.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 0.0 min Hop 14 0.0 IBUs
40.00 g Centennial [10.00 %] – Boil 0.0 min Hop 13 0.0 IBUs
40.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Boil 0.0 min Hop 12 0.0 IBUs
Amt Name Type # %/IBU
2.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) Yeast 15 –
Amt Name Type # %/IBU
40.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Dry Hop Hop 18 0.0 IBUs
40.00 g Simcoe [14.20 %] – Dry Hop 10.0 Days Hop 19 0.0 IBUs
40.00 g Centennial [10.00 %] – Dry Hop 10.0 Days Hop 17 0.0 IBUs
40.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Dry Hop 10.0 Da Hop 16 0.0 IBUs
Mäskning: Single Infusion, Medium Body, Batch Sparge
Total mängd humle: 420.00 g
Total mängd malt: 7.80 kg
Mäsksteg
——————————
Name Description Step Temperatur Step Time
Mash In Add 20.16 l of water at 74.5 C 66.0 C 60 min
Batchsparge Add 16.14 l of water at 89.8 C 75.6 C 5 mim
Nu är den bryggd! Årets humleskörd blev till en Pale Ale av brittisk-amerikanska mått. Tanken var att göra en IPA men så mycket kottar fick jag inte på mina ettåriga humleplantor så det fick bli en Pale ale istället. Jag har genom min tid som bryggare testat mig fram med olika batchvolymer och bryggmetoder för att hitta det som passa mig bäst. Det kommer ett separat blogginlägg om de tre mäskningsmetoderna jag utvärderat och hur jag resonerar kring dem. Däremot så har jag numera, eftersom jag börjat tappa min öl på fat, bestämt min nya batchsize till fat på 19 liter vilket gör recepten satta till 20 liter i Beersmith eftersom ca 1 liter blir kvar i form av jästkaka. Sen har jag såklart möjligheten att göra 2×19 liter men det lär inte bli modus operandi…
Årets Harvest Ale tänkte jag först brygga med BIAB, men efter att ha sett på John Palmers video på Youtube ytterligare en gång så blev jag sugen på att testa att satslaka igen, något jag inte gjort sedan jag precis skaffade den stora kastrullen eftersom det blev så många ”satser” när jag gick upp till 40-45-liters. Bryggningen gick både bra och dåligt kan man säga. Det tar alltid någon bryggning innan jag trimmat in mig till nya förutsättningar och en reducering i batchsize kontra utrustning är definitivt en sådan. Jag inser att jag borde ha köpt en 30-36liters kastrull istället för min 50liters för att göra 20-25-liters batcher men jag har så ofta köpt utrustning jag inte kunna växa i vilket jag fått ångra vid senare tillfälle. Det är svårt med bryggutrustning som ska vara flexibel, t.ex. är maltbäddens höjd optimal vid ett viss höjd/djup-ratio och att koka med 75% full kastrull är bättre än 40% full kastrull både för avdunstning och för att täcka kylsprialen. Min kastrull hade gärna fått ha en mindre diameter än de 40cm den har nu för att passa kokplatta och höjden på kylspiralen. Motsvarande så skulle min 25-literskastrull passa bra, men jag har en preboil-volym på några liter för mycket och risken för överkok när man är så nära kanten är väldigt stor.
Det jag vill säga med det här är att denna bryggning skulle gått bättre med en uträknad och verifierad avdunstning/boil-off rate. Läs loggen så förstår ni varför:
Brygglogg
Tar fram allt och maler malten dagen innan.
Vid sjuhugget, värmer 15 liter i 50liters-kastrullen, grilltändaren täcks inte av vattnet så jag får köra utan.
88 c i kastrull, häller över allt till hink-i-hink och mäskar in. Landar på 72c.
Adderar 1 liter av rumstempererat vatten för att hamna på 66.4c.
Drar igång mäskstart 07.54 eftersom det ska passa med lämning på dagis.
90 min mäskning och jag skippar utmäskning eftersom jag kör satslakning.
Värmer 20 l lakvatten till 76c i 25l-kastrullen.
Recirkulerar 6 liter, får ändå lite skal ner i 50l-kastrullen.
Samlar all vätska från bädden och drar igång induktionsplattan till 50l.
Häller i allt lakvatten i hink-i-hinken och rör om, väntar 5 min och recirkulerar 4 liter.
Samlar upp via slang rätt ner i kastrullen.
Kommer 1/5:e del, trots väldigt lågt tempo sätter bädden igen sig (stuck sparge).
Rör om i mäsken och väntar 13 min.
Recirkulerar 2 liter väldigt långsamt.
Kör med krypflöde ner i kastrullen.
Sätter igång grilltändaren där vätskan nu nått miniminivå.
Koket är i fullgång 10.05 men lakningen är inte klar.
Verkar hittat bra flöde, nästan all vätska i hink-i-hinken är tömd.
Skummar av koket lite för att minska risken för överkok samt bli av med några skalrester.
Kokar vatten till rehydrering av jäst. Kokar 2 sildukar.
20 min kvar av koket, i med jästnärsalter, protafloc och kylspiral för desinfektion.
15 min kvar i med Cascade. Tar bort isolering på kastrull och diskar lite.
Starsan i jäshink där saftsilställningen ligger och myser.
Strax före flameout, häller i de färska humlekottarna.
Kyler på ca 30 minuter till 20c.
Häller genom saftsil och det går hyffsat bra för en gångs skull, får hälla i 5 omgångar och skrapa på kanterna med hålsleven.
Tar OG prov, syresätter genom skak och pitchar jäst. Rör om igen, på med vattenlås med starsan i.
OG 1044 på 26 liter ger 85.7% effektivitet vilket är bra och kass på samma gång.
Helt klar inklusive disk 12.30
Värmer vatten med dubbelisolerad biab-anpassad kastrull. Ett lager åkte av och fick värma hink-i-hinken istället.
Malde som vanligt ner i en stor malt-påse men hällde över till min stora rostfria hink vilket underlätta inmäskningen. Hinken gick att luta på kanten på hink-i-hinken så flödet kunde regleras när jag vevade med mäskpaddeln med andra handen. 0% degbollar som resultat!
Det syns inte men under filten finns även en kudde för att inte släppa ut någon värme. Orkade aldrig mäta tempen i bädden efter de 90 minuterna, utgår från att det var exakt samma som när jag mäskade in =)
Några skalrester letade sig igenom trots gedigen recirkulering (vorlauf). Tror jag gjorde hålen i min falskbotten något för stora, eller några av hålen iallafall.
Jag var nära på att sälja min 25-liters kastrull men nu kommer den till användning igen. Det är något som känns så kvalitetsmässigt rätt med att laka rätt ner i kok-kastrullen.
Vissa säger att det bara är att ösa på med satslakning, det kanske det är om man har en bazookascreen eller laserslitsad falskbotten. Borrad hink-i-hink sätter GARANTERAT igen sig om du kör på för hårt. Jävlar-i-mig och Rövlar vad det sätter igen sig.
Kok som börjar innan lakningen är klar..
En del av mitt humle-stash. Köper halvkilo pellets av varje sort numera.
Inga problem med bra kok på dessa volymer och induktionsplatta 2kw + grilltändare 835w och isolering på kastrullen.
Rehydrering av min husjäst US-05.
Jag stänger fönstret framåt kokslut för att minska luftburna partiklar. Lützen för hela slanten.
Mitt hatmoment, saftsilen. Men det gick smidigt denna gång. Måste vara en kombination av hink-i-hink som ger mindre kalldruv och mindre mängd humlepellets än vanligt.
Dagens lärdommar
Här är uträkningen på hur det gick så snett:
4.4kg malt x 3 borde gett 13.2 liter till mäskning plus 3.3 deadspace.
Mäskar dock med 15 liter vilket efter maltens uppsugning borde ge 10.6 liter i koket men kylde till rätt mäsktemp med en liter extra.
Lakar med 20 liter vilket ger total boil på 31.6 (borde varit 25.6)
Efter kok i 60min, kylning och drav landar jag på 26 liter vilket ger avkok på 5.6 liter per timma i Patina 50l med 2kw induktionsplatta, grilltändare och isolering.
Recept
Här är receptet där 0min-humlen är min färska humle med okänd alphasyra i.
Stil: Pale ale (APA) Typ: All Grain
Bryggmetod: Single Infusion, Medium Body, Batch Sparge
Kokvolym: 32.36 l
Volym efter kok: 27.56 l
Batch (i jäskärl): 26.00 l
OG: 1.044 SG
FG: 1.009 SG
ABV: 4.6 %
färg: 8.0 EBC
IBU: 27.0 IBUs
Brygghuseffektivitet: 85.70 %
Est. mäskeffektivitet: 87.3 %
Koktid: 60 min
Ingredienser
——————————
3.80 kg Pale Malt (Weyermann) (6.5 EBC) Grain 1 86.4 %
0.20 kg Oats, Flaked (2.0 EBC) Grain 3 4.5 %
0.20 kg Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC) Grain 2 4.5 %
0.20 kg Wheat (6.0 EBC) Grain 4 4.5 %
15.00 g Chinook [13.00 %] – Boil 60.0 min Hop 5 21.1 IBUs
20.00 g Cascade [5.50 %] – Boil 15.0 min Hop 6 5.9 IBUs
56.00 g Tettnang – Boil 0.0 min
33.00 g Hallertauer – Boil 0.0 min
1.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) Yeast 9 –
Mäskning: Single Infusion, Medium Body, Batch Sparge
Total mängd humle: 124.00 g
Total mängd malt: 4.40 kg
Mäsksteg
——————————
Name Description Step Temperatur Step Time
Mash In Add 15 l of water at 71.3 C 66.0 C 60 min
Batch sparge with 20l of 75.6 C water
Det gick inte längre
Att ständigt ha tomma flaskor i diskstället, bära in flaskor från förrådet, diska flaskor och framförallt tappa min öl på flaska. Det är något läckert med flaskor, det håller jag med om, men själva flaskningen tar 1-2 timmar per gång beroende på hur mycket som ska från jäshink till butelj. Mitt största problem är att hålla köket rent när jag flaskar med två hundar och en 1,5-årig klåfingrig dagisinfektion som inte vill något annat än att ”hjälpa till”. Efter många tankar fram och tillbaka över huruvida 5-liters partyfat eller 19-liters Corneliusfat passar mig bäst blev det tillsist fyra stycken Corneliusfat. De är knöligare att kyla ja, men jag har en öl-kyl. Mitt sista problem nu är att kylen måste stå i förrådet, vilket innebär att jag måste gå ut varje gång jag vill ta mig en öl. Vi får se om det är något jag får leva med eller om en halvstorleks-kyl kanske kan hitta en plats inomhus i framtiden.
Fadøl
Jag köpte ett helt kit med fyra renoverade fat, en 2kg kolsyretub (fylld), regulator, två picnictappar med lång smal slang (ger lagom mängd skum), kolsyreslang och en extra ”lynkkobling t. gas” som jag trodde skulle möjliggöra att ha två fat kopplade till kolsyretuben samtidigt. Pardon my dansk men lynkkobling var något annat visade det sig. Men efter att köpt ett stål-T-rör från humlegården och några oetiker-klämmor (ovassa engångs-slangklämmor) så kunde jag kapa kolsyreslangen och göra en förlängning. Jag kommer alltså kunna kolsyra två fat på en gång och även dricka från två samtidigt utan att flytta några slangar eller kopplingar. Jag köpte kitet från LundTeknik i Danmark. Frakten var rätt dyr men det blev något billigare än motsvarande från Sverige samt att ingen Svensk butik hade tub-storleken jag ville ha.
Begagnat
Själva faten var renoverade vilket innebär att kopplingar och packningar är bytta samt att faten är trycktestade. När de jag hämtade dem på ICA så drog jag lite lätt i säkerhetsventilen när jag väntade på att kassören skulle fippla med mitt körkort. Satan vad det pyste-till där inne vid kassalinjen! Faten var fyllda med kolsyra sedan trycktestet uppenbarligen. Jag köpte lite armaturfett från Clas Ohlson vilket förvisso var billigt (15 pix typ) men tuben var väldigt liten. Har läst att Vaselin tydligen går lika bra, liksom annan smaklös ”lube” man kan råka ha hemma. Det är ju packningen och inte gängorna på faten som ska hålla tätt och det gör stor skillnad om packningarna är smorda eller inte.
Rengöring
Tyvärr skickades faten utan emballage och fraktsedeln var klistrad direkt på ett av faten, så rengöring mest invändigt räckte inte på långa vägar. Jag blandade till 19 liter VWP (Vendors Washing Powder) som även steriliserar tillskillnad från PBW många bryggare använder. Jag lossade alla kopplingar och marinerade även locken innan jag flyttade de 19 litrarna via ölslangarna genom att sätta ett lätt tryck i faten med kolsyretuben. Det tog någon timma men nu vet jag att de är fullständigt rena och jag kan rengöra lite snabbare framöver. Det som däremot var riktigt knepigt var att lossa kolsyra-in- och öl-ut-kopplingarna. Skruvarna satt som berget och trots att vi har 7 (ja sju) skiftnycklar hemma så var de för små eller för stora för att kunna vrida mellan gummihandtagen på ett smidigt sätt. Clas Ohlson har dock fasta nycklar för 50kr som underlättar något enormt. Bra kvalité verkade det vara på stålet dessutom, den nyckeln har jag resten av livet.
Fyllning
När faten var rengjorda och fått droppa av sig upp-och-ned, något som handtagen tillåter på ett smidigt sätt, så smörjde jag samtliga packningar med armaturfettet och satte ihop dem. Men det var dags att fylla ett fat med öl. Min Victor II, varianten av Victor med hälften Galaxy i sig, hade jag kallkraschat i kylen i 3-4 dagar så den fick premiäråka på fat. Det fick bli via hävert eftersom just denna hink var sist ut med att få kran på sig, framöver blir det silikonslang-transfer till sekundär eller fat som gäller. När ölet var flyttat till fatet satte jag på locket, fyllde på tomrummet mellan ölet och locket med kolsyra och tömde ut luften via säkerhetsventilen (det är den som det sitter en nyckelring på). Detta upprepades 5-6ggr för att se till att det inte fanns någon syre kvar i fatet. Sen var det bara att ställa in önskad kolsyrehalt på regulatorn på kolsyretuben (1.0 bar i detta fall) beroende på serveringstemperatur (8c ställde jag kylen på). Sen var det bara att vänta. Det tog ca 4 dagar innan det blev drickbar kolsyremängd. Det finns en snabbmetod där man ställer ett mycket högt tryck i fatet, lägger det ner på golvet och rullar det i 5 minuter. Då kan man ha kolsyrad öl på några timmar men det går åt mycket mer kolsyra och kan överkolsyra ölet, något som tar tid att åtgärda även om det går. Den metoden kommer jag säker testa vid tillfälle.
Här är min t-koppling. Jag kapade den första kolsyreslangen ganska nära fatet för att kunna seriekoppla istället för att parallellkoppla om man ska snacka el-termer. Vet inte om det blev mycket smidigare men om jag i framtiden vill ha kolsyretuben utanför kylen så kan jag köra kolsyra->fat->fat istället för kolsyra->2fat rent avståndsmässigt.
Kolsyretuben ser helt ny ut och är nog inte en renoverad brandsläckare som är vanligt i Sverige. Regulatorn är av s.k. minimodell med bara en manometer som visar inställt tryck och inte trycket i kolsyretuben. Detta spelar mindre roll eftersom kolsyra i flytande form, som det är när tuben enda tills tuben håller på att ta slut, inte går att mäta med manometer. Regulatorn känns smidigt och gedigen men hade jag fått välja hade jag kanske tagit Humlegårdens större variant men nu ingick denna i kitet.
Ibland vill man ändå ha några öl på flaska, om man ska på fest, tävla i SM eller vill tömma slatten i ett fat för att fylla med ny. Då får det inte bara att använda picnic-kranen och blåsa i öl för då kommer kolsyran ge sig av. Det finns en dyr manick från Blicmann som heter Beergun som fyller utan att skumma ölet, kostar 1500kr, eller så kan man bygga en mottrycksfyllare där en slang med tryck från kolsyretuben möter ölet i en T-koppling innan ölet åker på flaska. ELLER så gör man som ”Bee” på ölbryggarforumen och bygger en ghetto-fyllare. Den består av en bit ölslang (PE-3/8) och silikonpropp (22/17 mm). Ta silikonproppen med förköpt hål i. Borra ett jättelitet hål bredvid/längsmed det förborrade hålet. Då har du ett stort och ett litet hål parallellt. Trä silikonproppens stora hål på ölslangen. Sätt slangen i picnic kranens öppning där den passar perfekt. Justera höjden på silikonproppen så slangen når botten på din flaska men silikonproppen sluter tätt i flasköppningen. Jag har testat några flaskor med mycket gott resultat. Nästan ingen skum. Ska man göra det superseriöst är det klokt att kyla ner ölen som ska flaskas till nära nollan.
Min skiftnyckel och ”keg-lube” från Clas Ohlson.
Bloggtorka
Som ni märker har det varit tyst här ett tag. Det beror på att jag slutat dricka öl. Naevars, såklart jag inte gjort det. Slutat brygga har jag inte heller gjort såklart, hur skulle det se ut? Sedan senaste inlägget har jag och Emanuel bryggt Valentin Cervisia Vintage No.2, jag har bryggt en Simcoe-torrhumlad PaleAle som är döpt till Christer Glenning, snart jäst klart en ny omgång fläder-mousserande, skördat och torkat min humleodling, skaffat fatanläggning bestående av 4 Corneliusfat, byggt en mottrycksfyllare för att kunna hälla från fat till flaska, samt nästan tömt mitt förråd på öl. Men bloggat om det har jag däremot inte. Jag startade bloggen för min egen skull som ett sätt att hålla ordning på mina bryggningar och recept. Efter ca ett halvår insåg jag att jag mer och mer sköter bryggandet och utvecklingen av mina bryggmetoder från Beersmith samt anteckningar i iPaden. Bloggen har gradvis gått över till att visa er läsare vad jag brygger och lite tankar kring ölbryggning och sluta vara ett hjälpmedel för min egen del. Hur bloggen kommer utvecklas vet jag inte, men det finns en hel del spännande evenemang inplanerade framöver. Ni får gärna skriva bland kommentarerna vad ni gillat för inlägg tidigare och vad ni vill läsa mer framöver så kanske inspirationen kommer tillbaka snabbare.
Bryggt
Här bryggs Christer Glenning Pale Ale som är först ut i min hus-ale serie, ett gäng öl som ska hålla ca 5% med runt 40 IBU, torrhumling är optional. Receptet är egenutvecklat och just i skrivande stund sjunker tempen i jäshinken mot nollan för kallkrasch innan den flyttas till fat om 4-5 dagar (eller när min VictorII på fat tagit slut, det som inträffar först). Min effektivitet landade på 84.6 procent så jag har faktiskt hällt i 4 liter kokt och avsvalnat vatten i den. Jag tycker om att köra både hink-i-hink och BIAB men inser att jag borde fokusera på EN metod och få den bra istället. BIAB är roligare, går mycket snabbare, ger riktigt bra effektivitet och framförallt bra öl, men hink-i-hink känns mer som att brygga öl samt ger mycket mindre junk i botten på jäshinken.
Jag slänger in receptet på om det nu mot förmodan skulle vara någon som vill brygga sig en egen Glenning:
20l, 5.3%, 37.9IBU, 10.7EBC, 65c 60min, 60min kok, 1.048->1.008.
3.80 kg Pale Malt (Weyermann) (6.5 EBC) Grain 1 88.4 %
0.20 kg Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 3 4.7 %
0.20 kg Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC) Grain 2 4.7 %
0.10 kg Amber Malt (43.3 EBC) Grain 4 2.3 %
17.00 g Chinook [13.00 %] – Boil 60.0 min Hop 5 28.4 IBUs
30.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 15.0 Hop 6 9.6 IBUs
25.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 0.0 min Hop 10 0.0 IBUs
25.00 g Centennial [10.00 %] – Boil 0.0 min Hop 9 0.0 IBUs
25.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Boil 0.0 min Hop 7 0.0 IBUs
25.00 g Cascade [5.50 %] – Boil 0.0 min Hop 8 0.0 IBUs
1.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) Yeast 11 –
50.00 g Simcoe [14.20 %] – Dry Hop 7.0Days Hop 12 0.0 IBUs
Så här blev årets skörd av humle. Plantorna är även identifierade, den vänstra är Tettnang och den högre en Hallertauer. Det blev 66+32 gram när allt var torkat och klart. Det ska bli en stillsam Engelsk Pale av hela klabbet tänkte jag. En IPA hade jag föredragit men mina nya batchsize:er är på 19liter eller 2×19 liter på grund av Corneliusfaten och då räcker inte årets skörd till en IPA helt enkelt. 10 liter hade funkat men 19 är bara att glömma. Själva skördningen tog ca en timma eftersom jag stod på stege. Första året ska man inte klippa ner humlen vilket skulle snabbat upp skörden avsevärt. Torkningen gjorde jag i ett av husets minsta rum med humlen utplacerad på tyget som blev över när jag gjorde min första BIAB-påse, dvs ÖoBs myggnätt. Nätet lades på Ikeas torkställning med en kupéfläkt på 1100w från en bil under. Det blev kruttorrt på en halvdag. Eftersom jag anser att detta odlingsexperiment blev lyckat, trots en för humleodlare fördelaktig sommar, så kommer jag utöka odlingen nästa år. Vi får se om det blir med sticklingar från mina två plantor eller om jag köper plantor från nätet. Vore kul med några fler sorter även om torkningen blir knöligare.
Jag har som jag skrivit tidigare länge funderat på att gå över till fat istället för att flaska och nu har det äntligen blivit av. Om intresse finns kan jag skriva ett separat inlägg om det? Skriv i kommentarsfältet i så fall. Skål!
Dags att pröva denna öl ordentligt. Bryggd av Anna Kihlstedt och Lena Brynhildsen under övervakning av Peter pinaitis om jag förstått det hela rätt. Ölet var med och tävlade på Linköpings hembryggares sommarölträff och två flaskor av denna öl var förstapris förutom äran såklart. Jag drack den första ganska snabbt inpå vinsten men ville se hur den utvecklades med lite tid.
Beskrivning
Skummet är kraftigt, tre fingrar högt, med en mellan brun färg och det ligger kvar länge. Vätskan är mörk som kaffe men lättflytande. Doften är en blandning av bränd karamell och lite syrlig kakao. Första smaken som slår mig är lakrits som påminner om en blandning av 80-tals tuggummit Shake och godiset Lakrisal, lite oväntat då jag inte kände någon lakrits i doften. Kraftig sötma möter den något lätta beskan. Låg alkoholsmak, hade jag inte vetat om att styrkan ligger på 8.6% hade jag gissat runt 5%, elegant! Kolsyran är relativt lätt men lite sticksig. Lång eftersmak av kaffe, lakrits, lite engelsk humle. Lite klibbiga rester på tungan som ger en skön, lång eftersmak.
Omdöme
En välgjord Imperial Porter, inget snack om saken. Den mådde helt klart bra av att mogna lite till på flaska men jag vet inte när den är bryggd så jag kan inte uttala mig om bra ålder för förtäring. Hade gärna sett lite större beska som kunde jobba lite mot sötman och kanske lite mer humle typ East Kent Goldings som kunde gett en dimension till.
Som småbarnsförälder är det inte helt lätt att få tid till en bryggning, speciellt inte om man är själv hemma med vilddjuret. Sonen, Victor, har precis lärt sig hur kul det är att sätta igång spisen… Därför har det varit lite för glest mellan bryggningarna på sistone, men om mästerbryggaren Henrik ”WeinKeller” kan brygga med småbarn hemma samtidigt som han lagar mat så måste väl jag också kunna slänga ihop något? Sagt och gjort så drog jag igång med mitt favoritrecept, eller rättare sagt det godaste ölet jag druckit som jag kallade för just Victor. Första batchen bryggdes med BIAB och något annat var inte att tänka på idag heller med fullt-ös-medvetslös springades i köket. Men eftersom sommaren är här fortfarande så kunde jag brygga utomhus i säkerhet från klåfingriga barn. Min BIAB-påse av IKEAs saritatyg fungerade klockrent. Inmäskningen satt på graden rätt direkt. Tyvärr sjönk tempen 2c på en halvtimme vilket kan berott på den kraftiga blåsten men jag har tidigare uppmärksammat att det är rätt stor skillnad på att mäska i plast och i metall så det är väl bara att ”leva mä’t”. Jag drog på värmen i några minuter och kom upp i rätt mäsktemp igen (66c). Utmäskning i vanlig ordning och lyfte påsen. Pressade ut resterande vätska och efter kok hamnade jag på exakt 25 liter. Effektiviteten blev 81% enligt Beersmith vilket är ordentligt högt. Blir nog en IPA och inte SessionIPA av det här i slutändan men det är ju inte hela världen… Biab är riktigt smidigt måste jag säga så det kommer garanterat bli fler bryggningar med den metoden när jag har hand om grabben…
Mäskar i isolerad kastrull. Saritatygen från IKEA sitter fast med spännband istället för klädnypor som vissa kör med.
Gallret är från ett kylskåp vilket sviktar mindre än ugnsgaller..
Kylningen tar tid på sommaren när kranvattnet är så varmt. Men öl blir det nog ändå ska ni se… Stor mängd humle ställer till det när den kylda vörten ska ner i hinken i vanlig ordning. Whirlpool räcker inte när 200g humle ska till botten ihop med kall och varmdruv. Två saftsilar gick åt men jag kunde nog ha kört med fler. Här finns stor förbättringspotential i min bryggning helt klart. Ibland har det fungerat bra men senaste gångerna är det ett mindre helvete att få ner allt i hinken utan junk.
Rehydrerar jäst i 1dl vatten i barnmatsburk som jag kört i micron till den kokat och vänt försiktet så locket blivit rent. Nej locket var inte med i micron men var diskat i diskmaskin innan, så kokande vatten fick räcka som rengöring. Annars är starsan att rekommendera.
Recept
Recept
——————————
Kokvolym: 28.93 l
Volym efter kok: 27.04 l
Batch (i jäskärl): 25.00 l
OG: 1.054 SG
FG: 1.011 SG
ABV: 5.6 %
färg: 10.5 EBC
IBU: 46.2 IBUs
Brygghuseffektivitet: 72.00 %
Est. mäskeffektivitet: 74.9 %
Koktid: 60 min
Ingredienser
——————————
Amt Name Type # %/IBU
4.70 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 1 78.0 %
0.82 kg Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 2 13.7 %
0.40 kg Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC) Grain 3 6.7 %
0.10 kg Crystal 100 (110.0 EBC) Grain 4 1.6 %
Amt Name Type # %/IBU
17.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 60. Hop 5 23.4 IBUs
55.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Boil 15.0 min Hop 6 22.8 IBUs
55.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Boil 0.0 min Hop 7 0.0 IBUs
55.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 0.0 min Hop 8 0.0 IBUs
Amt Name Type # %/IBU
1.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) Yeast 9 –
Amt Name Type # %/IBU
50.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Dry Hop 7.0 Day Hop 10 0.0 IBUs
25.00 g Simcoe [14.20 %] – Dry Hop 7.0 Days Hop 12 0.0 IBUs
25.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Dry Hop Hop 11 0.0 IBUs
ProvsmakningDet här är IPAn som skulle varit en sessionIPA/välhumlad Pale men mäskningen gick för bra helt enkelt. Skulle ha landat på 1054/5.6% men hamnade istället på på 1061 vilket gav 6.6% ABV. IBUn på 46.2 är i lägsta laget för en IPA men något högt för en American Pale Ale. Tillskillnad från min första version ”Victor” är hälften av Amarillo-humlen utbytt mot Galaxy vilket ger illusionen av högre IBU/beska än vad det är.
Utseende
Ljusgul färg (dock ej på bilderna här) med ett finger högt skum. För ljus för att klassas som IPA vilket är ett medvetet val då jag undviker karamellmalter i humledrivna öl en tid nu. Vätskan är väldigt klar tack vare kallkrash men med litet dis av torrhumling och då framförallt från Galaxyn som grumlar allt och alla. Jag gjorde ett test med denna batch och humlade i två hinkar med amarillo i ena (kristallklar) och galaxy i andra (disig till grumlig). Det var ett torrhumlingstest och jag hade vid tillfället inte bestämt mig för att köpa faten. De två hinkarna sammanfördes sedan i ett fat.
Skummet är stockholmsvitt med små bubblor, stannar såpass att det täcker ytan genom halva glaset och lämnar rejält med lacing efter sig.
Doft
Doften är fruktig med lätt beska humletoner, lätt tall under mango och aprikostonerna. En viss maltsötma finns även i bakgrunden.
Smak
Kolsyran är småsticksig men lätt. En tydlig beska fyller munnen och stannar kvar länge i gommen, mmm galaxy. Även Amarillon är tydlig med sina citrustoner men de spelar andrafiol. Inga alkoholtoner alls. Maltsmaken är lätt men mycket krispig och pigg som jag vill ha den.
Omdömme
”Victor II” är lite tuffare än ”Victor” med kraftigare beska trots samma ibu och såklart den högre alkoholhalten. En bra husöl men nästa gång ska jag brygga denna på 4.5-5% istället. Helt klart en av mina topp 5 bästa öl hittills. Fatet kommer troligen tömmas innan någon bekant hinner smaka den eftersom jag inte har någon annan öl hemma än min imperial stout för tillfället. Alla veteöl är slut, uppdrucken, finito, kaputt and all that jazz. Ni vet var jag bor om ni vill hinna smaka, skål!
Senaste kommentarer