Gotlands Bryggeri
Ni som följt bloggen från början eller orkat läsa igenom hela till slutet kanske tycker att bilden ovan känns bekant. Det är nästan på pricken två år sedan jag stod utanför Gotlands Bryggeri och tittade in genom de stora glasfönstren. I år var jag på släktträff på Gotland samtidigt som Ölets Dag firades med öppet hus på Gotlands Bryggeri i Visby och då gick det inte hålla mig borta. Någon rundvandring var det inte direkt tal om utan man fick komma rakt in i produktionen där det precis bryggts en Black IPA som whirpoolades och kördes via värmeväxlare till jästanken. Jag fick tillfälle att verkligen ta pulsen på bryggarna och ställa mängder med frågor. Jag skrev ner några intressanta fakta:
- Ingen vattenjustering görs förutom mjölksyra. Det exceptionellt Kalciumrika vattnet på Gotland får duga åt både mörka, ljusa och välhumlade öl. Faktum är att Wisby Pils, som bryggs i Grängesberg av utrymmesskäl, får motsvarande Gotlands Kalciumnivå för att likna den Pils som bryggdes i Visby tidigare.
- 200kg malt kräver ca 3-4 dl mjölksyra.
- All bryggning sker med hjälp av Excel. Dom ska snart automatisera bryggverket lite och uppgradera till DOS. Vilken version av DOS är oklart.
- Koktid är alltid 90min. Tidigare kördes 105min men efter en rejäl rengöring gick det minska 15 minuter.
- Evaporationrate 4%. Det här får mig verkligen att höja blicken. Det som rekommenderas för hembryggare är 10-15% för att driva ut oönskade ämnen som SMM/DMS. Dock sker ett kraftigt kok men lock/huva på bryggverket gör att avdunstningen blir klart lägre.
- En bryggning där allt går som den ska tar en hel arbetsdag 7-16. Det är inget enkelt jobb att brygga öl småskaligt direkt. Strular något med bryggningen kan dagen lätt dra ut på tiden och dagarna blir betydligt längre. Allt som går att göra för att snabba på dagen görs såklart, värmeväxlarvatten åker tillbaka till kokaren och håller ca 50c dagen efter t.ex.
- Två jästsorter som husjäster. Lagerstammen mindes inte bryggaren vad den hette konstigt nog men ale-stammen de kör med är Scottish Ale från Wyeast
Det vackra Tyska bryggverket som är byggt i rostfritt stål men klätt i koppar för utseendets skull. Det består av två stora pannor som fungerar på följande vis: Den högra är mäsk- och kokpanna. Den vänstra är silkar översta halvan och sedan en skiljevägg, under är whirlpoolen. Vattenvärmning sker i kokaren till mäskning, en del av vätskan flyttas till whirlpool innan inmäskning. Mäska in med armar, malten kommer uppifrån. Mäska 60-90 min. Flytta mäsken till silkar ovanför whirlpool med hjälp av pump. Flytta whirlpoolvattnet till kokaren och värm något. Laka från kokare över silkar ner till whirlpool. Flytta vört från whirlpoolkaret till kokaren och koka 90min. Flytta till whirlpoolkar för whirlpool. Flytta till jäskärl via en plattvärmeväxlare. Plattvärmeväxlarens varma vatten fyller på kokaren inför nästa kok. Vattnet håller ca 60c men räcker inte helt till ny batch utan måste fylla på med lite mer.
Gamla analoga termometrar gäller och kompletteras inte med något mer avancerat.
Bryggeriet ägs och sköts av Spendrups, framförallt Johan Spendrup som har detta som ett sidoprojekt.
Jag blir lite ledsen när jag ser en sån här pjäs stå och skräpa i ett hörn. Den används inte för testbatcher för det görs på ett 100-literssystem på annan ort.
En titt in i whirlpoolen. Detta är waste och kommer spolas ut i avloppet.
CIP står för Clean In Place och finns inbyggt i bryggverket. Det behöver dock kompletteras med lite slangar manuellt för att spola ut det sista.
Den massiva plattvärmeväxlaren. Den flyttar man inte på i onödan…
Manuell rengöring av whirlpool.
Flaskningslinjen som de kör 1-2 ggr i veckan. Ölet har då lagrats utan kolsyra och kolsyresätts in-line precis före flaskning.
Rengöring av filter.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 6, Historiska IPAn
Historisk IPA, 8.1%
Bärnstensfärgad öl med kraftigt dis. Smutsvitt skum med bubblor modell större. Lämnar en del rester på glaset när skumkronan sjunkit.
Doften är först lite humle av engelsk typ, sedan mandel och lite russin. En intressant syrlighet avslutar doftupplevelsen ihop med en uns alkohol.
Smaken är fruktig och lite gräsig. Grapefruktskal samsas med lite vetemjöl. Kraftfull beska men inte övermäktig. Lite vanilj likt en stout i eftersmaken ihop med lite alkoholbrännande känsla i kinden.
Omdöme
Detta är en spännande ipa på gräns till dubbelipa där Henrik försökt göra en gammeldags ipa utan att vänta ett år. För att snabba på processen har han tillsatt en viss mängd old ale och även ekchips för att efterlikna en båtfärd i ektunna till indien. Jag gillar beskan och rivet från engelsk humle, den låga västkustigheten är uppfriskande. Det jag gillar mindre är vaniljen från eken som får mig att tänka stout och den lilla vetemjölstonen. En spännande öl det får att prata mycket kring. Jag hoppas Henrik kör några iterationer och delar med sig av resultatet, vore kul att testa samma öl som gått vid sidan av ”snabbapåprocessen” och fått lagrats.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 5, Trippelduellen
Trippelduellen, 9.4% unibrone
Gyllengul, blank med endast ett lätt dis. Mycket lågt skum som inte lämnar några rester. Vacker, härlig färg.
Doften är söt med tydliga alkoholinslag som bär humlen. Lite Pommac i slutet.
Smaken är kraftfull med maltsötma, alkohol och russin. Den kraftiga beskan ihop med alkoholen och helhetsupplevelsen är som en tombola i munnen.
Omdöme
En riktigt fin trippel med hög potens. Lite mörkare än vad bryggprotokollet säger och koriandern som nämns märker jag inte av. Sen är ju trippel en stil jag verkligen är svag för, men denna var lite extra bra då beskan balanserar sötman jag annars har lite svårt för. Mums.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sessionöl med PartiGyle
I samband med förra bryggningen av Saison och Ale testade jag att köra parti gyle, dvs att man satslakar men inte blandar de olika satserna. För att vara första gången ihop med att jag hade tidspress under bryggningen räknade jag inte ut vad den sista satsen skulle bli utan bara körde på. Jag planerade heller inte för den sista dosen vatten ihop med de andra två utan de fick styra helt och låta resten bli en sessionöl (folköl på svenska). Jag har fått lite mycket vört i jäshinkarna de senaste bryggningarna så överskottet från första bryggningen fick åka med ett varv till istället för bittergiva plus såklart öka OGt något. Med en extra kastrull hade denna bryggning gått som en dans, nu blev det en väldigt lång bryggdag där orken inte höll hela vägen till slutet. Tanken med själva ölen var att göra något svagare att släcka törsten med. Vi får se hur smaken blir med en så pass lakad vört…
Vörten i väntan på att den tidigare batchen ska kyla. Doppvärmaren är inte igång!
Receptet
Bryggd 140710
På fat
BG: 1.020
OG: 1.020 (utspätt med kokt vatten)
FG: 1.005
ABV: 3.1%
IBU: ~40? Går inte räkna ut.
18 liter i hink
10g EKG@FWH
10g EKG@HOPSTAND
Mangrove Westcoast torrjäst topcroppad.
Jäses i 18c några dagar, sedan 22c några dagar till…
140714 – Provsmakar och beskan är upp till molnen. Tillsätter sockerlag på 400g vilket ger en abv på 3.1%.
140715 – Mäter utan att skaka bort kolsyra. 1.006. Lite sötare än igår så säkert inte utjäst riktigt ännu.
Provsmakning
Ljust halmgul med medelhögt skum. Skummet lämnar tunna fina rester längs glaset och bubblorna är medelstora. Ölet är kristallklart eller blankt som vatten, trots vetemalten. Doften är nobelhumlig, frisk och fräsch. Den är även lite örtig med en svag bakgrundsnyans av smör (diacetyl).
Smaken är frisk, sommrig och besk. Tydliga italienska örter som oregano och timjan återfinns tillsammans med en liten gräsighet. Lätt kropp med väldigt hög hinkabilitet. Viss syrlig eftersmak. Hög beska för den låga alkoholhalten. Trevlig munkänsla.
Omdöme
Väldigt lättdrucken thirstquencher som tampades med en hel del diacetylproblem när den var omogen vilket jag helt och hållet tillskriver jästen. Detta är andra gången jag upplever diacetyl som besvärade in någon av mina öl och bägge gångerna har det varit med samma jäst, Mangrove West Coast M44 som jag aldrig kommer använda igen. Det går säkert göra en bra öl med den (extremt blank om inte annat) men den passar uppenbarligen och beviserligen inte mina bryggmetoder. Om någon annan lyckats bättre med denna jäst får ni gärna höra av er. Nu tillbaka till follen; En trevlig och bra folköl på 3.1% jag gärna dricker mycket av nu när det är 32c i skuggan. Beskan skär igenom den väldigt sparsamma restsötman och släcker törsten fint. Intressant att det ändå blev en så pass bra med ”överlakad malt och återkokad humle”. Jag får helt enkelt erkänna att parti gyle är roligt och lämpar sig bra för rensmakande och enkla öl. Den låga alkoholhalten är även den intressant att jobba mer med. Bryggningen och receptet.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 4, BelgoStout
Belgostout, 5.2%
Mörkt brun med ljusbrunt högt skum som lämnar mycket rester.
Doften är kraftfullt chokladig med lakritspulver och lite ek. En ton av gummislang finns i bakgrunden.
Smaken är frisk och syrlig, några inslag av jäsning men framförallt stora mängder malt åt det rostade slaget med lite rökiga inslag. Visst inslag av kakao och vanilj i eftersmaken men verkligen lågt. Låg beska, ingen humlesmak.
Bra med kolsyra och förvånansvärt lättdrucken eftersom doften lutade åt imperial stout.
Omdöme
En bra stout som har det man förväntar sig men med en liten jästouch vilket var planen när man läser receptet. Den har nämligen fått jäsa extra varmt för att få lite belgokaraktär vilket Henrik lyckats bra med. En schyst öl som jag tror någon som är mer lagd åt det mörka ölhållet hade kunnat recensera bättre.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 3, Liquid Gold
Liquid Gold, 6,4%
Gyllengul, blank öl med lågt skum vilket främst beror på att den snabbtappades på flaska. Vitt skum som lämnar få rester på kanterna. Vacker färg! Doften är kraftigt frukttropisk med mango, ananas och papaya. Lite pezgodis avrundar. Smaken är även den full med frukt men lite mer åt citruszest. Bra stöd från malten gör den väldigt välbalanserad. Kraftig kolsyra balanserar den kraftfulla men härligt runda beskan. Eftersmaken är något bitter med stora inslag av tall och kåda. Den lämnar en kladdig känsla på tungan av humleoljor.
Omdöme
En riktigt vass pale ale (eller IPA) som verkligen visar vart skåpet ska stå och framförallt så tilltalar den mina smaklökar väldigt mycket. Receptet är en smash (single malt, single hop) på Vienna och SImcoe vilket såklart förklarar talligheten. Torrhumlad i två steg vilket också ger de härliga oljorna. Inget större dis från torrhumlingarna, guldstjärna. Bryggloggen förtäljer att utbytet gjort den för stark och att det närmar sig en IPA istället. Inte mig emot, men jag borde kanske tagit mitt IPA-glas till testet. En av de godare ölen jag druckit på länge. Full poäng!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Saison och ale (American Wheat)
På SM var det två öl som stack ut lite extra i mitt tycke. Inte för att de var annorlunda (svamp) utan för att de var väldigt välgjorda och goda. En av dom var Mats Cederholm och Kalle Hårdings (Foodhead & KA) Chenille Jenny Saison. Så när jag blev sugen på att brygga min första Saison frågade jag snällt om receptet som de så generöst delade med sig av. Tyvärr kunde jag inte få tag på samma jäst (WLP3711) trots veckor av väntan så det fick bli diverse småjusteringar i receptet (WLP566). Maltnotan förblev identisk fast med 12% mindre pga min högre brygghuseffektivitet. Pacific Jade byttes mot CTZ och ökades lite. Simcoe avrundades ner en aning och så skippade jag enbären. Eftersom detta är min första Saison och den kanske inte blir som jag tänkt mig så fick det bli endast ett fat. Den andra jäshinken fick en 2l förkultur på WLP090 som jag odlat i två steg, den blir med andra ord någon sorts ale med vete. Vattenmässigt fick denna samma dos salter som min senaste Pale ale (som blev väldigt bra), detta trots att jag fått en ny vattenrapport som visar att jag numera har lite mer kalcium och sulfat i kranen än jag haft tidigare (eller tidigare trott, ja ni fattar).
Premiär för aromatisk malt. Den smakade väldigt intressant och gott, som en biskvi.
Jag har justerat upp malningsgraden till 1mm igen från förra gångens 0.9mm. En liten skillnad kan tyckas men där har jag hittat mitt max för att få en smidig lakning kontra bra effektivitet.
Receptet
Bryggd 140710
På fat
OG: 1.052
BG: 1.029 (Ny kolumn i mina recept. Avser boil gravity eller pre-boil gravity som Beersmith kallar det. Dvs den sockerhalt som vörten har före kok.)
FG: (lågt förhoppningsvis!)
ABV: 6.5%?
IBU: ~30
Batchsize: 40 liter i hink, 38 liter i två fat
0.8kg Vetemalt
0.3kg Aromatic
1.28kg Socker (efter primärjäsningen)Mäskad @ 64.7c 1h
30g EKG@50m
50g CTZ@10m
50g Simcoe@hopstand 20m
0.5l förkultur (skakad) på Belgian Saison II WLP566 (Saison Dupont), 2l förkultur (magnetomrörd) på WLP090.
Jäses i 20c i två dygn, sen får Saisonen jäsa fritt i 22c rumstemp, WLP090 får 18c i två dagar och sedan 22c för att jäsa ut.
Nytt för dagen är träanordningen ni ser under kastrullen. För att avlasta min induktionsplatta som har en maxbelastning på 5kg enligt manualen (jag har kört 60kg som mest) har jag satt två distanser av träplankor som jag fäst på en träskiva. Under hällen har jag satt möbeltassar vilket gör att plattan alltid har kontakt med kastrullen oavsett mängd vätska men när det blir mer än några kilo så avlastar träet på sidorna hällen. Fläkten på hällen skjuter luften bakåt där det är fritt så det är ingen risk för överhettning. Ytterligare en fördel är att allt blev mycket mer stabilt än tidigare.
Vetemalten visar sitt rätta jag. Som ett klibbigt lim på toppen av en färdiglakad maltbädd.
Jag drar kranen på jäshinken upp-och-ner när hinken inte är desinficerad. Just denna använder jag som slaskhink för sånt som ska kokas senare men även för att mala malt ner i.
Närbild på min trogna doppvärmare som är vad som håller koket rullande. Jag använder induktionsplattan till uppvärmning av både vatten och vört men doppvärmaren är lagom till en bra rullande kok. Ett plus i kanten att det blir helt tyst när jag brygger till skillnad från fläkten på induktionsplattan. Liten men go detalj…
Jag har inte handlat från Humlegården ännu så det är fortfarande silikonslang på kylaren. Den fungerar men känns som den ska sprängas av trycket på invattnet. Orkar inte betala frakt bara för att köpa en meter slang så detta får gå ett tag till.
Brygglogg
Mäskar på 64.7c i 1h med 23l (3.8)
47l@1032 kokas.
Sätter undan 14l extra till partigyle på 15l@1020.
94% mash eff med total sockerutvinning 62l@1029.
20 min hopstand. Kyler till 20c.
37l i två hinkar, resten sparas till folkölen. Hela förkulturerna hänger med då jag inte hunnit krascha dom.
Ca 77% brygghus utan partigyle, ca 87% inkl allt.
Bägge sätts på jäsning jäser på 19.7-20c.
Jag hade satt in min diptube i kastrullen för att göra en whirlpool men jag hade ont om tid så det fick bli en kokad biab-påse istället. Dock körde jag med slang eftersom bakteriesäsongen är i full gång. Med lite mindre humle i koket så fungerade denna humleavskiljning riktigt bra för en gångs skull.
Uppdatering
140713 – Tillsätter sockerlag på 2dl vatten vardera med 680g till saisionen och 415g (sockret tog slut) till alen som istället för 6.5% landar på 5.8% abv.
Provsmakning av Saison
En disig, absolut inte grumlig, halmgul kreation med enorm offwhite skumkrona.
En kraftigt fruktig doft som drar åt clementinhållet inleder ihop med halm, hö och stall i välavvägda mängder. Jag skickas iväg till en svettig skördedag på fältet. Måttliga inslag av peppar i bakgrunden.
Smaken är ganska intensiv med kraftiga klassiska ”valloner”. Örtig åker, pepprig citrus, syrlig gräsighet och framförallt mycket clementinskal. Eftersmaken har markerad beska men svag hint av alkoholvärme.
Omdöme
Den här ölen hade jag stora förväntningar på eftersom jag visste att ursprungsreceptet gav en mycket fin öl. Tyvärr fick jag ju inte tag på korrekt jäststam så helt rättvis blir inte jämförelsen. Det här blev ändå en somrig och smaskig Saison som passar perfekt i värmen även om jag inte blir blåst av stolen. Lite svavlig första veckan vilket sen försvann. Jäsningen fick ske fritt i över normal rumstemp eftersom kylen var upptagen med andra öl, något som kan ha stressat jästen lite tror jag. Slutligen hade jag inte haft något emot mer funk och något lägre pepprighet men humlighet, restsötma och färg sitter som en hockeyfrilla Tyskland 92. Väl godkänd. Bryggningen och receptet finns här.
Provsmakning av American Wheat
Det här är samma vört som i min Saison men denna ligger istället på en något lägre alkoholhalt (5.8% mot 6.5%). Här är länken till bryggningen med recept.
En halmgul rackare med högt vitt skum (den på bilden har mellanlandat varm i flaska på grund av kylskåpsbrist, vilket leder till minskad kolsyra/skum). Kraftigt vetedis men något mer blank än en hefeweizen. Fin färg!
Doften är citronkaramellig, lite som CitronTulo för er som minns. Lite nobelgräshumle går att ana i bakgrunden. Väldigt ren doft utan några felsmaker eller jäst. Långt bak i bakgrunden känner jag en liten rökighet, en nyans som tog många sniff att hitta.
Smaken är även den citrusbetonad och väldigt behaglig. En viss sötma finns där även om ölen är välutjäst. Lite godistoner som begränsas av beskan. Eftersmaken är besk och återigen lite Tulo.
Omdöme
En väldigt krispig sommaröl med härliga citrustoner som är fantastiskt olik Saisonen som ju kommer från samma kok, tänk vad en jäststam kan ställa till med. En öl med hög hinkabilitet med ett väldigt svagt rensmakande jästbidrag jag uppskattar, det är ingen jästsmak direkt utan en ren något metallisk smak i brist på andra ord. Om us05 är lite plastig och jolmig är denna mer plåtburk med nyslipat björkträ. Här snackar vi om extremt svaga smaknyanser som tagit mig många liter öl att lära känna och inget som i stort påverkar smakbilden. Sammanfattningsvis en väldigt bra öl jag förmodligen inte kommer brygga igen på samma sätt. Jag gjorde den mest för att jag inte vågade göra 40 liter Saison på ett bräde, men citrustonerna är underbara…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 2, Dubellduellen
Dubellduellen, Orval, 6.8%, 29 IBU
Rödbrun öl med viss disighet. Den kraftiga kolsyran bildar först en hög gulbeige skumkrona men när det avtar lämnas ett lågt skumlock som knappt fyller ytan.
Doften är knäckigt maltig med inslag av sirap och russin. Lite lakrits i bakgrunden ihop med mörk choklad avslutar.
Smaken domineras av salmiaklakrits och russin. En viss syrlighet övertäcks av den upplevda maltsötman även fast ölen är ganska väl utjäst. En lite stökig alkoholkänsla spelar i munnen i eftersmaken. Välavvägd beska.
Omdöme
En lite tyngre öl som passar bra till kalops eller en bit mörk choklad, kanske en enrisrökt korv eller cognacsmedwurst skulle lira det också. Doften påminner en del om Westvleteren XII fast med lite lakritsnoter. Den för stilen höga kolsyra gör ölen gott och totalupplevelsen är väl godkänd. Välbryggd öl som min kompis Emanuel skulle uppskatta extra mycket. Inte en sommaröl direkt men efter en regning svampplockarpromenad i slutet på säsongen, där är vi något på spåren!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 1, Slaka Saison
Jag har bytt öl med den mångfaldigt prisbelönte SM-medaljören Henrik Lindqvist / Slaka Färsköl (även känd som Weinkeller på bryggarforum) som är en oerhört duktig bryggare. Ihop med ölen har jag även fått utskrifter från Beersmith på hela bryggningen så dessa öl går verkligen dissekera.
Slaka Saison, 4,4%, 24 IBU
Fint pys när flaskan öppnas. Vackert mörkt bärnstensfärgad vätska med offwhite-skum som ringlar sig ner på glasets kanter. Viss disighet typiskt för Saison.
Den peppriga Saision-doften sprids trots att jag sitter utomhus och provar!
Kraftfull humledoft med örtiga inslag, mycket peppar och lite sötma i slutnoten. Diskret parfymig i bakgrunden med lite krusbärsinslag.
Lätt smakbild med en tydlig men rak maltighet. Lite ciderkaraktär blandas med mogna apelsiner från humlen. Vaniljtoner i eftersmaken fördelas av en väldigt lätt munkänsla med lite kladdig finnish. Koriandern gör entré när ölen blivit lite varmare. Något vass slutbeska ligger kvar i kinderna.
Omdöme
En väldigt frisk sommaröl som passade som handen i handsken denna sommareftermiddag efter ett bad med grabben i poolen. Väldigt smakrik och kraftfull öl men som inte är övertydligt Saisonig med en massa stall och hästsvett utan renare och enklare i upplevelsen. Pepprigheten är väldigt stor och trevlig men jag saknar lite funk-sunk.
Efter att ha läst igenom receptet inser jag att jag nog aldrig druckit en öl med 11 extraktgivare innan, det måste vara rekord. Polenta är något jag är svag för även om smakbidraget i öl såklart är minimalt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sommarölsträffen med LHBF 2014
Linköpings Hembryggare, som anordnade SM i Hembryggning 2014, hade för 10:e året i rad en sommarölsträff hemma hos Peter och Anna. Jag var där förra året och kammade hem segern men i år hade jag ingen öl färdig och ingenstans att sova över så med fru och barn blev det tyvärr endast en snabbvisit. Vädret hade varit kaotiskt med åska och kraftig regn hela dagen men det höll upp under de timmarna vi besökte som tur var. På träffen fanns många goda öl och det är fascinerande hur hög kvalité Linköpingsborna producerar vilket återspeglas i antalet SM-vinnare som var där. Kvällen bjöd även på en demonstrationsbryggning på Braumeister vilket alltid får det att klia lite i köpknappsfingret. Trevligt med en hel del nya ansikten dessutom, än har inte hembryggartrenden klingat av verkar det som. LHBF
Bröderna Ernerudh hade med sig sin ”Tobbes svarta humletraktor”, svart IPA på 8% (på bilden nedan). Mycket god BIPA serverad på partyfat, lämnade mycket rester på glaset…
Årets vinnare blev nr 25, Under Olssons EK, Barley Wine. Fantastiskt god och även min favorit (på bilden nedan).
Jag fick även testa ett experiment där 5% av befolkningen inte kan känna en viss typ av beska som även återfinns i humle. Det var två olika papperslappar dom var något kemiskt ämne på som smakar beskt.
Mycket intressant att hälften av alla bryggare som testade inte kände den ena sortens beska och därför har en större tolerans för IBU. Jag var en av dom som inte kände någon smak all på den vita lappen, den gula däremot smakade astringent tepåse.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer