Spiegelau Craft Pils
Spiegelau har tagit fram ett nytt ”Craft Beer-glas” tillsammans med det österrikiska bryggeriet Trumer Privatbrauerei. Detta glas är tänkt till hantverksmässiga pilsner, ett något udda begrepp kan tyckas. Glaset är långsmalt, tunt och elegant med fina kurvor.
+Plus
Tunt glas
Skön att hålla i
Smal och elegant
Ölet kommer långt bak i munnen
Framhäver den ljusa färgen hos en pils
Bra lacing
-Minus
Svårdiskat
skört (antar jag)
Lätt vikt, känns lite flamsligt
Lite liten öppning, näsan tar i. Jag får svårt att sniffa och dricka samtidigt (vilket jag inte tidigare tänkt på att jag faktiskt gör ofta när jag sippar).
Kommentar
Lite oklart hur många craft pilsner jag dricker förutom mina egna men detta är ett trevligt glas att sippa ur. Det enda som stör är egentligen den lite för lilla öppningen för mitt stora ansikte och att diskborsten inte når botten. Annars känns glaset väldigt elegant och nästan lite sexigt med dess kvinnliga former. Om Teku påminner om ett vinglas i utseendet så känns Craft Pils som ett elegant champagneglas när man håller och dricker ur det. Lite svårflörtat i början men växer med tiden!
89kr styck hos Sejdelshoppen
Nils Oscar
+Plus
rak och trevlig form
lagom tjockt glas för att kunna diskas ofta
perfekt stor öppning
bra allroundglas, passar bra även till välhumlat
“Snabbdrickaglas”
-Minus
Något ocharmigt
Kommentar
Kanske tillhör jag inte målgruppen men texterna på glaset (“Nils Oscar är här” istället för volymindikatorn och “Nils Oscar var här” i botten av glaset”) känns inte supercoola. Hade de varit ljust gråa så man kunde precis kunde skönja dom (i nyktert tillstånd) hade det fungerat bättre
69kr styck hos Sejdelshoppen.
DAB – Ölkupa
+Plus
Skön storlek
Bra storlek på öppningen
-Minus
Lite för oproportionerligt stor fot
Lite osnygg kant på foten från gjutningen
Känns inte så elegant eller graciöst, hade gärna sett att det var lite smalare och utdraget på höjden.
Kommentar
Det är ganska ovanligt med små pilsnerkupor. Just detta är ett trevligt vardagsglas, kanske främst ihop till mat. Ett okomplicerat glas att dricka ur som står snyggt bredvid en pyttipanna med dubbla råa äggulor (mycket viktigt).
59kr styck hos Sejdelshoppen
Jag har gjort ganska många varianter på sydtysk veteöl vid det här laget och även om inte alla bryggningar varit så innovativa och utforskande så har ingen sett likadan ut som en tidigare. Denna bryggning ville jag testa att ha en öppen jäsning, dvs att man inte har locket på jäshinken på alls. Jag har fegtestat tidigare med löst liggande lock men nu ville jag gå ”all in” med metoden för att se hur det kan påverka resultatet. Receptet är sig någorlunda likt med sikte på 60/40 vetemalt och pilsnermalt men eftersom jag haft lite pH-problem med senaste skörden extraljus pilsnermalt hade jag ca 14% Münich I-malt i. Detta ska förhoppningsvis även ge en färg som drar lite mer åt Franziskaner-hållet. 3% Carahell hade jag också med för att ge en liten touch av sötma i bakgrunden, de senaste varianterna har varit snudd på lite väl torra.
Jag började bryggningen några dagar i förväg genom att samla ihop mitt RO-vatten och göra en förkultur på jästen. Till veteöl är det en fördel att pitcha lågt så jag skulle i normala fall inte behöva så stor förkultur men just denna förpackning har blivit liggandes i min kyl på tok för länge så jag tog det säkra före det osäkra. Till en normalstark veteöl rekommenderar jag en jästförpackning per 20l annars, så då slipper man förkultivera om man inte brinner för det momentet.
Jag fick ett tips från en läsare att det kompositmaterial (OSB-skiva) jag använt till min nybyggda extrastora påmatningsmalttratt/hopper inte är speciellt nyttigt så redan vid första användningen fick jag spöka ner härligheten med en avklippt ICA-påse. Jag ska byta material på något sätt men inte hunnit ännu. Plåt klarar jag inte av att bocka snyggt så någon sorts trä får det nog bli till nästa bryggning. Hoppern blev annars nästan perfekt i storlek, kanske några cm till hade varit optimalt. All 10.8 kg malt rymdes på en gång så jag kunde dumpa i malten, trycka på start och sedan förbereda annat i bryggeriet.
”Siri – sätt timer på 6 timmar”
Kvällen före bryggningen riggade jag min 3200w Speidel doppvärmare via en extern termostat, UT-300, och utanpå det en timer. Termostatens temperaturgivare klämde jag sedan fast mellan Braumeisterns yttervägg och isoleringen (Bryggolle). Sen satte jag temperaturen på 50c och en starttid på kl 04.00. När jag vaknade vid 6-hugget och gick ner till bryggeriet var vattnet ca 60c i Braumeistern så något högt för just denna bryggningen men det gick snabbt att justera ner. Jag har tidigare testat att värma vattnet på kvällen och låta det stå till morgonen därpå men jag har ganska svalt i bryggeriet och tappar ca 20c över en natt. Det skulle väl gå att isolera mer med någon vinterjacka men nu ville jag testa denna metod istället. Det går såklart att dra igång Braumeistern när man går och lägger sig och så får den stå i rätt inmäskningstemperatur hela natten men det känns som ett onödigt slitage på utrustningen, främst pumparna. Av säkerhetsskäl är deley en funktion som Speidel valt att exkludera men jag vet att andra bryggverk har. Var försiktiga med all sorts värmning/bryggning när ni inte är närvarande eller sover! Overnightmash, dvs att man drar aigång mäskprogrammet och går och lägger sig för att sedan fortsätta bryggande på morgonen, är något jag starkt avråder ifrån efter att ha sett hur bryggare varit när på att bränna ner huset när bryggverket gått torrt. På tal om säkerhet så går min externa värmningsmetod inte att göra med STC-1000 eftersom den inte klarar lika stor strömbelastning. En fördel med UT200/UT300 är att den klarar 16A och 3200w, något som även min timer är specad på. Timern var dock ganska varm på morgonen så även där ska man se upp lite tycker jag.
Mäskningen och lakningen
Mäskningsschemat blev 45c, 62c, 72c, och 76c. Jag skippade proteinrasten trots mängden vete med vet(e)skapen om att det ändå blir minst 15 min proteinrast när Braumeistern värmer från Ferualsyrarasten upp till BetaAmylaserasten. Även detta sparade mig en knapp halvtimme från bryggdagen eftersom jag var tvungen att vara klar kl 12 denna gång. PH hamnade något för lågt på 5.1 men jag hade inte räknat ut i förväg hur det skulle bli så jag fick skylla mig själv helt enkelt.
Även denna bryggning skedde utan lakning (FVNS – full volume no sparge) för att effektivisera bryggdagen lite och för att jag tycker lakning är ganska tråkigt. Effektiviteten blir lite lidande och jag får ”bara” två fat istället för tre men jag har inte fat nog att lagra så länge som det skulle behövas ändå. Kallvattenlakning är förvisso inte så jobbigt och något som jag tycker fungerat hyfsat, minus att det tar längre tid att värma upp till kok efteråt.
First Wort Hopping
Efter att jag lyft ur maltröret och malten så hällde jag i bittergivan direkt, s.k. first wort hopping. Teorin bakom denna metod är att isomeriseringen ska ske lite lugnare med svalare vört och att dessa oljor lättare ska följa med genom hela koket. Resultatet ska bli en rundare och mindre tvär beska men jag är ganska skeptisk till förfarande om jag ska vara ärlig. Däremot är det väldigt smidigt att slänga i humlen direkt efter lakningen (som jag ju skippade, men ni fattar) och komma tillbaka när det är dags för humlegiva nr2. Detta är såklart både dumt och livsfarligt på grund av överkoksrisken vid uppkok, jag hade dock monterat en webbkamera på kastrullen så jag kunde se att det knappt bildades något skum. Bilden ovan är från när jag samlade vatten men jag tog aldrig någon screenshot från uppkoket. Jag har aldrig hört talas om att en vört kokat över efter att uppkoket skett förutom vid humlegivor, vilket är anledningen till att man inte ska automatisera dom om man inte har ett helt slutet system. Sammanfattningsvis kan man säga att en webbkamera på bryggningen är bra som extra säkerhet men man måste ändå kolla till koket regelbundet!
Koket flöt på utan några konstigheter och efter en timme kylde jag till ca 20c med min monsterkylare. Vörten var väldigt klar och fin före kylning men blev grumlig när jag vevade runt med spiralen för att snabba på kylningen. Till en veteöl spelar det inte så stor roll och jag väntade inte på någon sedimentering före jag tappade vörten till jäshink. När jag fått ihop min önskade mängd vört i jäshinken hällde jag resten av innehållet från bryggningen i en stor rostfri hink som fick stå i några timmar för rejäl sedimentering. Sen förde jag över den klara vörten till en några petflaskor att stoppa i frysen till framtida förkulturer. Cirka 48-50l hamnade i jäshink, 6l i frysen och 2l druv och humlerester åkte i vasken. Lite väl mycket svinn så kanske borde jag justera ner min batchsize lite när jag inte lakar.
1.048 hamnade OG på vilket var 2ö mindre än planerat, något som jag borde lärt mig med vete vid det här laget. Helt inom felmarginalen hamnade jag ändå eftersom effektiviteten blir ganska låg utan lakning.
Jäsningen
Jäsningen tog fart redan efter 12 timmar på 18c och vid 24 timmar var högkreusen ett faktum. Ytterligare 12 timmar senare passade jag på att ”top croppa” jästen för framtida bryggningar. Jag fick inte med mig allt skum då min stora jästsamlarburk blev full, så stor kreusen blev det! Någon sidoeffekt från att jäsa utan jäshinkslock hade inte dykt upp vid dag tre när detta inlägg skrevs. Jag torkade av kylskåpet med tvättsprit (ytdesinfektion) före jäsningen för att öka renligheten lite men kylskåpets inbyggda fläkt kom jag inte åt riktigt tyvärr. Den fick några spray sprit, vad ska man göra?
Timern för vattenvärmning.
Plastpåse i kvarnen för att slippa få cancer av träet.
När strömmen sätts igång på Braumeistern, utan att man gör något annat, så visar den temperaturen på vätskan. Termometern stämmer exakt med min Gresinger så länge som vätskans temperatur är homogen (dvs omrörd).
Det ser ju ut som en knarkarkvart innan man sätter igång bryggningen…
Jag kör fortfarande med gummilisten runt det tjocka översta filtret, även om mina BAcBrewing-diskar är större än originaldiskarna och därför inte borde släppa igenom några skal. Jag har inte vågat testa utan gummit om ärligheten ska fram. Kanske nästa gång, eller gången efter det…
För att snabba på uppkoket åkte doppvärmaren ner en sväng. Pass på för överkok med 6400w i grytan!
Dubbel temperaturmätning av kylningen för att se hur stor skillnad det är på botten och toppen. 5-6c som mest och rörde jag om lite så visade Braumeistern och Gresingern samma värde.
Ett problem med min stålvagn jag har Braumeistern på är att höjden inte räcker för kranen för att komma över jäshinken. Jag ska dock brygga några gånger med originalkranen framöver för att utvärdera skillnaden innan jag testar någon annan lösning.
Den öppna jäsningen…
Stålhinken med överbliven vört i för sedimentering.
Det börjar bli dags att fixa släpkärra och köra lite junk till tippen. Nackdel med att dela bryggerilokal med garaget… Sista rengöringen av Braumeistern gjorde jag direkt över avloppet för att testa. Flödet på min slang från mitt draining valve på Braumeistern är lite långsamt med så lång slang till avloppet.
Jäsningnen efter ca 24 timmar.
Efter skörd/topcrop.
Receptet
HEFE v23 (Ljus veteöl av sydtysk typ) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 55.20 l Boil time: 60 min OG: 1.048 SG FG: 1.010 ?? Alcohol by volume: 5.0 %??? Bitterness: 17.8 IBUs Color: 8.2 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 10.83 kg
Total amount of hops: 120.00 g
Yeast cells needed: 657.5 Billion Brewing
Mash pH@20c
|
I december var jag ihop med resten av vårt brygglag och bryggde öl på gammeldags vis på Skansens julmarknad (som ni kan titta närmare på här). Precis som förra årets återträff var vi med och tävlade mot de andra bryggarlagen i en ”folkets val”-tävling, åt och drack gott gjorde vi också… Totalt åtta öl tävlade och allt från suröl, porter, strong ale till morden ljus lager (våran) var med. Överlag tyckte jag det var lite bättre öl än förra året vad det nu skulle kunna tänkas bero på, fantastiskt att det går att göra så pass bra öl med den utrustningen!
Återträffen är första och enda gången alla bryggare träffas så det är kul att få byta erfarenheter om den något udda bryggmetoden och dess förutsättningar. Tack SHBF och arrangörer för en trevlig eftermiddag och jag ser redan fram emot att få stå på Skansen och brygga i jul igen. Hur det gick i tävlingen? Vi vann (HURRA!) med min Moderna Ljusa Lager som jag döpte till Skansen Pils, även om den inte var en tysk pils. Mycket god apelsindoft från Cascade och väldigt rensmakande och snygg med tanke på bryggmetoden och utrustningen. Ett litet uns av diacetyl gick att skönja i bakgrunden men det var det inte så många som reagerade på. Summa sumarum, årstider bättre än ölet vi gjorde förra gången som fick en konstig rökig smak även om ölet inte skulle fått så höga poäng hos mig. Vi fick lite för högt OG så om någon brygger ölet enligt receptet ni hittar längst ned, skala ner lite på malten så OG hamnar runt 1.054 istället…
För de som inte minns hur brygglaget såg ut.
Vår serveringssetup. Draperiet bakom gav en surrealistisk Twin Peaks-känsla eller snarare Black Lodge. Jag ser verkligen fram emot nya säsongen av TP som kommer till sommaren…
Ett litet ventilhaveri ger väldigt snabbt en del att städa. Jag kan ju inte bara fota allt roligt, det vore ju att förvränga verkligheten.
Jonas Andersson fortsätter att imponera med sina mjöder (melomel till vänster, den andra minns jag inte vad den kallades). Kryddad med saffran, sichuanpeppar och något mer. Jonas kan sina saker, giftigt gott…
Vår grupps lättöl vi bjöd ut på Skansen vann ett 9l-fat. Lättölen tävlar alltså inte utan det är lottdragning.
Tredjeplatsvinnarna i Folkets Val.
Andraplatsvinnarna…
Och så vårt lag som vann förstapris! Tyvärr saknade två i gänget som inte kunde komma till återträffen.
Skansen Pils (Modern ljus lager) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 22.00 l Boil time: 60 min OG: 1.058 SG FG: 1.011 SG Alcohol by volume: 6.3 % Bitterness: 27.8 IBUs Color: 7.7 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 6.00 kg
Total amount of hops: 220.00 g
Yeast cells needed: 466.1 Billion Brewing
Mash pH@20c |
Bilden ovan visar min maltkross av ”kinamodell” som jag kört med i några år. Den är helt okej, krossar hyffsat men är inget under av kvalité. Man får vad man betalar för antar jag…
Det som jag mest saknat är en utbyggnadsdel till påmatningstratten, eller hopper som det kallas ibland. Jag vill kunna ösa på en större mängd malt och lämna min halvautomatiska kross-station för att förbereda andra saker inför bryggningen och inte som nu, springa till krossen 5 ggr för att fylla på. Jag bestämde mig därför för att snickra lite med plywood. Följande är inget under av skönhet men kanske inspirerar någon till att damma av de gamla hemslöjdskunskaperna och ”bita i sågdammet”. Jag gjorde först en mall i papper och sågade med en gersåg. Sen förborrade jag hål i kanterna så träet inte skulle spricka och skriade ihop sidorna. Hela konstruktionen sattes fast i maltkrossen genom att byta ut originalskruvrna som håller ihop sidorna mot längre skruvar som fick gå rakt in i träet och stabilisera hela konstruktionen. Hela projektet tog trekvart och hade jag haft mer tid hade jag kanske slängt på lite färg också men detta får duga tills vidare…
Jag hade inget större papper att ta till så den vinkel som går från plåten och som ska gå vidare uppåt ritade jag med linjal på plywooden även om den inte fanns på pappersmallen.
Storleken på tratten bestämdes av den skiva jag hade tillgång till som delades på fyra delar. Tänk på att sidorna bygger motsvarande skivans bredd till skillnad från 80-gramspapper.
Hade jag haft mer tid på mig skulle jag kanske figursågat det här men jag tog gersågen som ändå stod uppställd. Snabbt men inte så elegant direkt.
Test för att se om teori stämmer mot praktik.
I med skruvar längs sidorna. Trattens övre småskruvar byttes mot träskruvarna för att fästa och stabilisera hela stolletyget.
Det lite sneda slutresultatet som jag ska lägga 20 min mer kärlek på i framtiden, jämna till kanter och slänga på lite vitfärg. En vettigare strömbrytare än förgreningsdosan står dessutom på todo-listan…
Gyllengul, väldigt blank öl med obefintlig skumkrona.
Doften domineras av mogna krusbär, blåbär, läder och stall.
Saken är fruktig och frisk men söt kiwi, krusbär, passionsfrukt och lite hallon.
Medel syrlighet och en del brettinslag i eftersmaken,
Munkänslan är mycket lätt och den har hög och stickig kolsyra.
Lätt kropp och ingen restsötma alls.
Mycket låg beska som är lång.
Tekniskt bra utan felsmaker.
Kommentarer
Mycket lättdrucken och frisk suröl som med dess stora fruktighet är väldigt somrig och fin. En del brettsmaker finns för finsmakaren men denna är främst en lättdrucken törstsläckare. En god suröl som kanske inte flörtar med svåra surölsexperter utan mer som instegsöl till tyngre grejer. Topp tre av de suröl jag gjorde från samma batch. Bryggdes för två år och 7 dagar sedan, jäste ut till FG 0.999 med pH 3.51.
Ljust halmgul, spegelblank trots ingen gelatin, perfekt högt fluffigt skum. Mycket rester på glaset.
Enorm frisk maltdoft åt säd och nymald malt. Örtig humle på hög nivå. Maltdoften är dock flyktig och försvinner mestadels efter några minuter.
Smaken domineras av oerhört fräsch malt med stor örtighet i balans. Goda örtsmaker åt lite myskhållet.
Välbalanserad åt det beska hållet.
Hög beska som är len och trevlig.
Liten kropp och låg restsötma.
Lätt alkoholton som balanserar.
Hög kolsyrehalt men len.
Inga felsmaker.
Excellent. 41p
Kommentar
En mycket god tysk pils med enormt fräsch maltighet. Lite mer sen humle bara så är det full pott. Eventuellt lite mer beska. Löjligt lättdrucken.
Ljust gyllengul, spegelblank. Hög vit skumkrona som lämnar en del rester längs glaset.
Doften är tydligt örtig med inslag av en lätt syrlig doft. Något metallisk. Gräddig pilsnermalt initialt men avtog snabbt. (Något trött vid provsmakningen).
Hög beska med riv i. Inte riktigt jeverbeska men nästan. Något metallisk och plåtig beska.
Hög kolsyra som är mycket vass.
Lätt och låg alkoholsmak.
Liten och lätt kropp.
Välbryggd utan felsmaker.
Kommentar
Har en lite trist unken och metallisk ton i bakgrunden som de andra faten inte hade. Kan vara åldersbetonat eller jästberoende. Saknar de finaste humlesmakerna.
Helt ok men inte mer på grund av metalliska smaken. 32p
Bitburger
Gyllengul vacker öl med vitt, högt, fluffigt skum som lämnar mycket rester längs kanterna.
Doften är humligt örtig på medelhög nivå. Lätt gräddighet återfinns i bakgrunden. Uns av diskmedel om man doftar noga.
Smaken är friskt och fräscht pilsnermaltig med tydlig humlebeska åt det örtiga hållet. Uns av grädde. Lite mandel går att skönja i bakgrunden.
Rivig och tydlig beska på hög nivå. Beskan är lång men fräsch.
Välbalanserad.
Vass kolsyra på hög nivå.
Låg restsötma.
Munkänslan är något vass men lättsam.
Tekniskt perfekt.
Kommentar
Väldigt ren öl med elegant humlebeska och bra maltstöd. Fräscha och eleganta smaker. Väldigt lättdrucken med fina nobla humlesmaker. Tysk pils som tilltalar den breda massan där konkurrenter som Jever tar humlen några varv till. Riktigt bra öl! Betyg Excellent. 43p. Se mer av bryggeriet när jag besökte det på denna länk och denna film.
Gyllengul till guldig, fluffigt gräddigt och helvitt skum. Helt genomskinlig.
Gräddig maltdoft på hög novå. Lättare humle i bakgrunden, nobelt örtig. Fräsch och frisk doft.
Maltsötma på hög nivå i smaken. Frisk humle i bakgrunden. Grädde på hög nivå. Brödig med inslag av honung.
Medel restsötma som passar bra med malten.
Låg beska som är kort men len.
Alkohol på medelnivå som balanserar.
Medel kropp.
Medel kolsyra, len.
Lite kladdig munkänsla
Excellent 42p
Kommentar
En riktigt bra helles som inte skäms för sig. Fräscha malttoner och fina humlearomer passar bra ihop med alkohol och beska. Något lägre sötma och ett uns mer humle i doften och det blir full pott!
Med en hel del låghumlat i fatkylen kände jag mig sugen på en rejäl humlebomb nu i vinterkylan. Tanken från början var att det skulle bli en IPA runt 6% men dålig omrörning vid inmäskningen ihop med icke-lakning gav mig lite dålig mäskeffektivitet så det blev automatiskt en sessionIPA istället. I samband med att jag insåg att det troligtvis blivit en del socker kvar i mäsken fick jag idéen att jag skulle laka vid sidan av och göra en parti-gyle, dvs. göra två öl med olika styrkor från samma mäsk. När mäskningen var klar lyfte jag därför över maltröret till min Patina 36l-kastrull och lakade med kallvatten direkt från kranen. Teorin är att lakning med kallvatten är lika effektivt som med varmvatten eftersom sockret redan är upplöst och därför inte behöver mer värme för att lösa sig. Är sockret löst så kommer det inte stelna eller kristallisera sig igen av kallare vatten. Lite som att en kall Coca-Cola skulle ha en utfällning av socker i botten, vilket ju inte sker. Kallvattenlakning är inte något nytt eller något jag kommit på utan är sedan länge känt men inte så välpraktiserat bland hembryggare. Braukaiser har såklart redan gjort ett sida-vid-sida-test av varmt mot kallt lakvatten och inte funnit att det varit någon större skillnad. Att laka med kallvatten i Braumeistern har dessutom diskuterats i denna tråd på Braumeisters.net men jag kände att jag ville testa själv en gång, det finns väl inget bättre tillfälle än vid en bryggning som inte går som planerat. Jag lakade ihop till 20.3 liter i kastrullen och preboil på det hamnade på 1.024, alltså blev det kvar en hel del socker som ändå konverterats. Eventuellt spökade de 2 extra kilo malt jämfört med förra bryggning utöver den bristande omrörningen, det får vi aldrig veta…
Annars då?
Den stora 50-liters-kokningen i Braumeistern gick ändå smidigt trots något låg preboil gravity. Jag valde att inte justera några humlegivor vilket jag kunde gjort och fått en APA istället för SessionIPA, den enda skillnaden mellan de två är ju mängden bitter- och smak/aromhumle. För att skynda på en i övrigt lätt stökig bryggdag använde jag min 3200w doppvärmare (även den från Speidel) som understöd till de 3200w som redan finns i stora Braumeistern. Dock har jag bara en 16A-säkring men med tröga proppar vet jag att det går att köra ändå, ett tag. Jag lyckades bränna en säkring innan jag sömnigt kom på att alla lysrör i bryggeriet samt två kylskåp sitter på samma poppe. Med allt släckt och avstängt så gick det bättre med bara 15 min från utmäskat till kok på 60.5 liter.
Receptet & det onda vattnet
För att få lite mer färg i min öl men inte så mycket karamellighet hade jag i en betydande del Münchnermalt (20%) till det lilla karamellstödet från Carahell, något som även hjälpte mig ner i pH till 5.1 i mäsken. Jag har tidigare fått för högt pH med min Weyermann Extra Pale Pilsner Malt som i RO-vatten ger pH 6.0 som grund men ihop med lite specialmalter så gick det riktigt bra. Jag har även börjat att ha i första dosen mjölksyra i mäskvattnet innan malten kommer i för att få en bättre blandning vilket jag tror kan ha hjälpt en del. 20 gram KalciumKlorid skickade upp min 0:a från ROvattnet till 79ppm vilket är bra för mäsken. Jag vill inte ha för skarp beska i mina IPA så jag skippar gärna KalciumSulfatet till förmån för den rundare smaken från KalciumKlorid för beskt blir det ändå så det räcker med en rejäl humledos.
Humleblandningen Citra och Simcoe har jag kört med så många gånger tidigare att det inte överraskar någon och även om det är en god kombination så är det dags för lite nya blandningar framöver. Men först är jag ju tvungen att tömma förrådet på dessa humlesorter vilket jag med ett halvkilo till 50 liter lyckades med. Sa jag humlebomb?
För att transportera mitt RO-vatten direkt ner i bryggverket istället för att samla det i hinkar först har jag förlängt slangarna med vanlig PE-slang eller ölslang som vi ibland kallar den. Slangen passade perfekt ovanpå den medföljande slangstumpen som följde med filtret men PE-slangen är styv och lever sitt egna liv så när jag skulle dra slangen ner i bryggverket floppade den till och välte ut ett av mina favoritveteölsglas på bryggerigolvet. Tusen glasbitar och svabbad skumbanan senare kom jag fram till att en permanent installation av slangen kommer ske framöver.
Krossningen av malten gick bra som vanligt men jag stör mig på den för lilla tratten till malten (hopper som det ibland kallas). Därför ska jag bygga mig en förlängning inom några dagar.
Kok och kylning
Koket gav inga överraskningar utan landade på 56 liter med OG 1.050. Kylningen däremot spökade lite med så pass mycket humle så sensorn i botten på bryggverket blev mer eller mindre isolerad och visade fel temperatur trots lite omrörning och några minuters pumpande för cirkulering. Jag mätte med min Gresinger-termometer istället vilket jag nog alltid kommer få göra i framtiden, iallafall vid välhumlade bryggningar. Det varma vattnet från kylningen samlade jag upp för att använda vid diskningen sen, smidigt och i alla fall 70 liter varmvatten sparat. Jag lät vörten sedimentera 10 minuter efter kylningen medan jag rengjorde hinkar och kokade den andra ölen och koaguleringen/sedimenteringen blev något av det bästa jag sett. Vörten blev verkligen kritall (se sista bilden)! Jag tömde ca 48 liter ner i min 60l-hink och hällde resterande vört och druv genom en saftsil ner till nästa hink dit batch nummer två skulle landa. Batch två som förutom Citra/Simcoe-dosen fick ca 150 gram Amarillo. Jag är i slutfasen av mitt humleförrådsrensande så jag sparar inte direkt på krutet…
När jag kylt batch två, parti-gyle-ölet, märkte jag att totala volymen skulle bli för stor så jag fick dela upp den till två hinkar med 20l i första och 10l i andra. Plötsligt står jag med tre olika öl på gång från samma bryggning och totalt 80 liter välhumlat. Storbatchen fick en förkultur på WLP090 San Diego Super Yeast, mellanbatchen fick den nya torrjästen London ESB från Lallemand som ska ge en ren och välbalanserad ale, det ska bli spännande att testa. Den lilla minibatchen fick en slurry av WLP833 German Bock jag i panik fick plocka fram från gömmorna, inte optimalt men öl ska det nog bli ändå. Med bra kyla ute är min matkällare som är i källaren på 8-9c så en lagerjäsning utan kylskåp passar bra. Min jäskyl ska ju köra de andra två ale-hinkarna och min andra kyl står på 0c för lagring av tre fat.
Sammanfattning
Allt som allt blev detta en ganska konstig bryggdag men med en rad lärdomar. Att mäska in tidigt på morgonen (halv 6-ish) är inte alltid optimalt och den dåliga omrörningen borde jag verkligen ha lärt mig undvika vid det här laget. Jag försöker se varje mindre lyckad bryggning som ett tillfälle att lära mig något och utvecklas och det känner jag fortfarande att jag gör. Jag har en rad förbättringsåtgärder planerade för att fortsätta underlätta min bryggdag så jag kan sluta gå upp i svinottan för att brygga för att hinna med livet i övrigt. Tänk om jag kunde snabb-brygga med varmt kranvatten, färdigmalen malt, BIAB, torrjäst och no-chill. Då hade jag rivit av en bryggning på några timmar. Men vem försöker jag lura? Jag hade ju aldrig kunnat låta bli att börja pilla med processen i längden i allafall, så som jag är funtad…
Annonsering
Som ni säkert märkt har jag börjat annonsera för Humlegårdens Ekolager här på bloggen som en fördjupning av mitt tidigare samarbete med dom. Tanken med samarbetet från min sida är att jag ska kunna leverera ännu mer spännande blogginlägg framöver med produktrecensioner och provsmakning av nya råvaror. Precis som jag tidigare sagt med mina recensioner så lovar jag att alltid vara ärlig och så objektiv jag kan i mina subjektiva bedömningar av utrustning och öl. Att jag nu har annonsör i form av Sveriges största hembryggarbutik, som jag dessutom handlar det mesta av mina råvaror och min utrustning ifrån, gör ingen skillnad på min filosofi om bloggen i det avseendet. Skulle jag hissa en dålig produkt upp till skyarna så kommer både jag och Humlegården snabbt drabbas av detta så detta alltid varit ett krav från bägge parter i vårt samarbete. Vill ni visa uppskattning för bloggen får ni gärna klicka på reklambannern så Humlegården ser att den ger effekt.
Det här kommer vara ”före-bilden” på min maltkross. En plywood-skiva i källaren ligger just nu risigt till…
Någon gång emellanåt kontrollmäter jag Braumeisterns temperaturmätare mot min dubbelkalibrerade Gresinger och som alltid stämmer det väldigt bra överens.
pH-mätaren fungerar som den ska.
Vörten i slutet av mäskningen. Redo då väldigt genomskinlig utan dis eller partiklar.
Här har jag lyft över maltröret från bryggverket ner i kastrullen t.v.
Rejäl omrörning ihop med duschmunstycket från vattenkranen.
När volymen kommit en bra bit upp lyfte jag upp röret ovanpå ett gammalt kylskåpsgaller. Jag har mätt nivån så det ska gå att vila på pinnarna hela tiden utan att vätskan når mäskens botten men då vet man ju aldrig när det droppat klart.
För att få mindre kondens i bryggeriet fick Braumeisterhuvan transportera ånga även till lilla kastrullen, det fungerade förvånansvärt bra.
Min monsterkylare som fått en sista böj på rören så det inte ska kunna rinna kondensvatten ner i kastrullen. Grymt bra kylning med detta stålmonster tror jag bidragit till den fina kalldruven.
50 liter välhumlat påväg ner i tanken…
…och lite extra vört från bottentjaffset till nästa hink. Oftast samlar jag detta i en stor burk för en extra sedimentering och sen dekantering till petflaskor jag fryser men nu är frysen redan laddad med 8 liter vört…
I den stora tanken till höger har jag samlat ca 70 liter varmvatten från kylningen som jag sen skopade över till bryggverket för diskningen. Redan denna bryggning kom min bryggvagn på hjul till användning.
Den fina vörten, redo för en kamp med jästen…
SessionIPA – Citra Simcoe | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 50.00 l Boil time: 60 min OG: 1.050 SG FG: 1.010? Alcohol by volume: 5.3? % Bitterness: 67.5 IBUs Color: 8.6 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 11.75 kg
Total amount of hops: 500.00 g
Yeast cells needed: 511.1 Billion
Brewing
Mash pH@20c Sparge steps |
Senaste kommentarer