(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Ska jag verkligen brygga öl när jag vet att jag inte kommer ha tid att ta hand om jäsningen och tappa på fat i tid? Det var frågan jag ställde mig inför denna bryggning eftersom jag kort inpå skulle iväg på en två veckors jobbresa. Om jag skulle jag ta hänsyn till alla mina jobbresor, som ibland även kommer med kort varsel, skulle jag få ställa in många bryggningar så jag bestämde mig för att köra ändå och trots frånvaro gå all-in. Jag valde med andra ord att låta ölet jäsa ut helt, mata med sockerlag, vänta några timmar tills jäsningen startat igen för att sedan tappa på fat för spundning/kolsyrejäsning. Som test betraktat hade det inget med kolsyran att göra för den visste jag skulle komma utan istället handlade det om lågsyrebryggningens status efter att jäsningen varit ”stilla” en okänd tidsperiod och även i en plasttunna.
Totalt fick ölet tre veckor i jästanken vilket inte är överdrivet långt för att vara en lagerjäsning på 10°C men jag brukar snitta ungefär tio dagar eftersom jag oftast har pigg jäst i extra stor till överdriven mängd. Efter några dagars kolsyrejäsning några grader varmare (vet ej hur många eftersom jag drog på mig en andra omgång covid på resan hem) så flyttade jag faten till lagring på -1°C där de i vanlig ordning fick lagras tills ett nytt fat behövdes i kökets kegerator men minst två veckor för första fatet försöker jag hålla iallafall.
Ölstilen var återigen en helles vilket ihop med weißbier är det jag dricker absolut mest och helst av som huvuddricka, så kan jag krydda med lite andra sorter antingen i småsatser eller som köpeöl. Jag har en rad tester på gång i närtid (det är sju bryggningar gjorda efter denna!) men därefter är min plan för 2024 att fokusera mer på att finlira min tyska pilsner. Jag har gjort jättemånga goda pilsner genom åren och känner mig bekväm med stilen men inte riktigt hittat mitt standardrecept som känns redo att hugga in i en runsten så att säga. Kanske är det precis som med IPA att omväxling just i humledrivna öl förnöjer eller så har jag bara inte hittat just min favoritkombination av maltnota, humlesort, IBU och aromhumle.

Receptet

Min helles däremot sitter inristad i Rökstenen även om jag ibland testar lite varianter just för omväxling, t.ex. en lite mörkare till vintern eller lite starkare som Majbock. Denna gång bestod maltnotan av 93% Weyermann Barke Pilsnermalt , 5% Weyermann Barke Münchnermalt och 2% Weyermann Syramalt som pH-justering.
Humlesorterna blev en blandning av tre, mest på grund av att det passade sig bäst bland inventarierna samt att föregående tysk skörd gav låga alfasyror. Tettnang, och Hallertauer Mittelfrüh var primära och en äldre Spalt Select mest för att få upp IBUn till 21.
Jästen blev Fermentis Saflager 34/70 som även finns som 100g-förpackning och ännu större, En riktig klassiker som jag kört med väldigt många gånger med stabilt resultat. Det där med att den jäser optimalt på 12°C tycker jag man kan skippa om man inte är nybörjare på lagerjäsning. Den fungerar alldeles utmärkt i 8-10°C, bara man har pigg jäst och i rätt mängd.

Bryggdagen

Bryggdagen började dagen innan med vattenfyllning och syreborttagning av mäskvatten. Värmen sattes igång en bister söndagmorgon 07.15 och en installerad Java senare var mäskvattnet uppe i 68,6°C och redo för flytt till malttunnan där min nykrossade malt väntade. Min älskade termometer Greisinger GTH 1170 med givaren GES 130 fick sin första hicka någonsin och spökade vid uppstart. Jag hoppas det bara berodde på batteriet för den har fungerat perfekt många gånger efter denna.
Reciruklationen kom igång direkt även denna gång så jag tycker mig ha löst problemet med att pumpen i kombination med mina större silikonslangar. Dock var initiala recirkuleringen grumligare än vanligt vilket jag i efterhand har konstaterat berott på att min kross smygdragit sig. Vörten klarnade redan efter en kvart så mäskbädden gjorde sitt jobb bra.
Fem i tio flyttade jag vörten till vörtkokaren och kokstart noterades 10.40. Vörtstyrkan vid kokstart var 1.044 och efter kok 1.048. Efter tjugo minuters whirlpool flyttades nästan kokande vört via plattvärmeväxlaren ner till 12°C och genom väggen till matkällaren och min stora jästtunna. Lakningen vid sidan av huvudsatsen blev 45 liter på 1.043 som fick ett kortare kok med enbart Spalt Select.

Påfyllning av vatten kvällen före bryggdagen.

I och med att jag har TC-kopplingar på bryggverket kan jag byta min slangnnippel mot en Gardenakoppling så är det enkelt att fylla på vatten.

Jag har nu för första gången gjort slut på en stor förpackning CaCl. 1 kg räckte i 8-9 år iallafall. Mina andra salter lär jag ha livet ut eftersom jag nästan aldrig använder de. Jag har lite för lite magnesium i mitt bryggvatten men det är för liten mängd för att jag ska bry mig om att väga upp MgSO4. Samma med NaCl som handlar om något gram. CaSO4 gillar jag inte smaken av då den för mig ger en rivig beska och pudrig munkänsla.

Nykrossat 31,1 kg malt vilket är fler hinkar än denna.

Krossen står på 0,8mm på andra valsparet. Jag har pendlat mellan 1,0 och 0,8mm på sistone då jag tyckt mig fått lite för mycket mängd mjöl. Det visade sig att min inställning på krossen dragit sig, trots att jag drar åt skruvarna stenhårt. Jag gissar att det kan bero på temperatursvängningen som sker när det blir stadiga minusgrader ut och mitt bryggeri går nedåt 15°C.

Inmäskning underifrån via slitvargen Blichmann Riptide som jag modifierat med 34mm TC-kopplingar och siktglas.

Referensbild på första cirkuleringen under stegmäskningen.

Det blir alltid lite kladd när slangen sätts fast i flytande locket.

Det sista överblivna mäskvattnet som pumpen inte får flytta då det även kommer luft med.

Jag saknar lämpligt lock till min mäsktunna. Originallocket fick jag aldrig med tyvärr för det hade fungerat bra.

Referensbild 2 på recirkuleringen efter kanske en kvart.

Resterna från jästätarmetoden (YOS) dvs död jäst. En del följer med i mäskningen vilket sägs fungera som jästnäring i jäsningen senare.

Klockrent vitt skum vid uppkok,

Humlevägning. Min lilla billiga precisionsvåg kämpar på även den även om startknappen börjar bli lite seg och mätplattan fått lite rost.

Jag lakar inte när jag brygger med lågsyremetoden utan istället sidolakar jag eller ”Partigyle” om ni så vill. Jag häller bara kallvatten från kranen på mäsken och samlar vörten tillsammans med överbliven vört från slangar, plattvärmeväxlare etc. Oftast nöjer jag mig med 20 liter men jag har klämt ut 40 några gånger. Brukar landa på vörtstyrka runt 1.040 och blir oftast välhumlad folköl+ på 4,0-4,5% ABV.

Vörten efter koket, kristall!

Dagens jäst, klassikern Fermentis SafLager 34/70 som finns i en rad förpackningsstorlekar. Denna Easy-2-Use är på 100gram och passar perfekt till mina större satser. Rehydrering skippar jag för normalstarka öl.

Från kokande direkt till 12°C med riktigt snabbt flöde på pumpen. Det är supertrist att diska plattvärmeväxlare men jäklar vad bra de kyler!

Jahopp. Där lossnade handtaget på mitt flytande lock. Det går att lyfta upp det via genomföringen/slangnippeln men eftersom den inte är centrerad blir det lite märklig viktfördelning. Jag kan inte svetsa i rostfritt så eventuellt blir det ett handtag med skruvar igenom, det har jag inte bestämt ännu.

Vörten på väg till kylning.

Ännu en lyckad whirlpool. Jag har inte misslyckats med någon whirlpool i det här bryggverket.

Provsmakning

Halmgul, lätt disig öl med enorm skumkrona.
Doften har en extremt färsk pilsnermaltsmak med stor gräddighet, stor müsli och medel örtighet som drar åt oregano.
Maltsmaken är på extrem nivå och fullständigt fyller munnen.
Medel beska som är i perfekt balas med restsötman som är medellåg.
Fylling munkänsla och medel kropp.
Medel alkohol- och kolsyrehalt.
Lång eftersmak.
Inga felsmaker, estrar eller fenoler.

Kommentar
De första två faten av denna öl blåste mig av stolen. De hade så mycket färska maltsmaker att det nästan var för mycket! När tidens tand kom till det tredje fatet så trubbades det extremt purfärska av men var fortfarande en av mina bästa helles jag gjort. Exakt vad jag gjorde rätt i processen vet jag inte för jag tyckte jag gjorde exakt precis som vanligt. Jag brukar sällan notera större lågsyremässiga avvikelser på bryggdagen, så att dra slutsatsen att jag ofta gör något fel och absolut inga fel denna gång tycker jag inte är rättvist. Receptet och specifikt maltnotan har jag bryggt massor gånger innan så att detta resultat berodde helt på min process råder inga tvivel om.

Recept

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: