Mandarina Bavaria Pale Ale
Det har varit lite tyst och lugnt på bloggen en tid och det beror delvis på jobb och semesterrenovering men kanske främst för att jag håller på att skriva en bok om hembryggning som kommer ges ut hos bokförlaget Semic som ingår i Bonniersfären! Jag har skrivit i över ett år på boken och nu är det inte så långt kvar. Mer info om boken kommer inom en inte allt för avlägsen framtid.
Med lite för få bryggningar senaste månaderna börjar faten gapa väldigt tomma, det går ju gärna åt lite extra öl på sommaren dessutom, så det var dags för en bryggning även om jag egentligen inte hade tid. En så kallad fatfyllarbryggning med enklaste möjliga arbetsinsats fick det bli vilket innebar att jag inte körde med RO-vatten och väldigt få mätningar av pH, SG och volymer. Det är faktiskt ganska skönt och lite befriande att brygga lite mer avslappnat ibland. Öl blir det ju ändå!
Receptet
Det var länge sen jag bryggde en amerikansk pale ale och jag har byggt upp ett sug för något välhumlat med någon för mig ny humlesort jag inte bryggt med tidigare. Humlesorten i fråga var den fruktiga tyska Mandarina Bavaria som ska bidra med, ja ni kan nog gissa det, Mandarinsmak. För att ge en lite mer komplex fruktighet tog jag även en tredjedel Nelson Sauvin. Ibland händer det tyvärr att en beställning hos hembryggarbutikerna slinker iväg lite väl fort. Då kan det bli så att man (jag) står där med ett halvkilo humlekottar istället för pellets, något jag har problem att hantera i min bryggprocess. Inte lär jag mig av misstagen heller, detta har nämligen drabbat mig flera gånger genom åren. Vid ett tillfälle testade jag att mala ner kottarna i hushållsmixern för att de skulle fungera pellets men de gjorde de inte riktigt och mixern blev dessutom ett litet helvete att få ren eftersom humleoljorna är som klister. Nu stod jag alltså där igen med en massa humlekottar som jag inte ville koka fritt eftersom jag inte kan sila av den efteråt, därför fick det bli kok i min BIAB-påse eftersom 300g humlekottar sväller enormt och de små humlekokpåsarna jag har kvar sen gamla tider inte räcker till på långa vägar.
För maltdelen av receptet ville jag ha en lite sötare och mer komplex sammansättning än mina tidigare liknande öl så därför tog jag 10% karamellmalt fördelat på hälften Carahell och hälften CaraMunich I vilket ihop med de två basmalterna pils och vienna gav en EBC på 11,5. Med bryggningen avklarad kan jag dock tycka att färgen verkade bli ytterligare lite mörkare men jag litar inte på Beersmith när det kommer till färg eller FG.
För att malten inte skulle ta över humlen fick mäsken en rejäl dos kalciumsulfat:
Eftersom jag skippade RO-vatten (vi har dessutom bevattningsförbud i min kommun) så blev vattnet enligt följande:
Kalkylatorn tycker att mitt magnesium är för lågt men det tillkommer magnesium naturligt från malten så jag har slutat tillsätta det. Annars hade jag kunnat ta en del magnesiumsulfat istället för kalciumsulfaten.
Mäskningen
Min Monster Mill bråkade lite med mig denna bryggning och jag trodde det var min borrmaskin som inte riktigt orkade med. Så kan det förvisso fortfarande vara, den får verkligen kämpa, men jag märkte att den undre tredje valsen inte ville snurra. Det gör att de övre två inte nyper tag i malten eller att de stannar helt. Kanske har jag dragit åt någon skruv lite för hårt eller så behöver jag borsta bort lite maltmjöl, det är inte helt utrett ännu, men lösningen var väldigt enkel; snurra ett varv baklänges på undre valsen och sedan gick det köra på som vanligt. Krossningen blev superbra med skal som delats på mitten och kärnan i 4-5 bitar, helt perfekt. Men en större borr eller en liten motor hade inte varit så dumt eftersom borrmaskiner har dåligt styrka på låga varv och jag inte vågar köra med vår skruvdragare med risk för att elda upp den.
Jag värmde upp 70 liter i Braumeistern för att sedan plocka bort ca 15l för att malten ska få plats. Sen återförde jag det vattnet enligt bilden ovan vilket verkligen blev i mesta laget eftersom volymen ökar när temperaturen stiger. Eftersom jag inte hade tid att vakta mäskningen så fegade jag och tappade ut två liter för att det inte skulle rinna över. Jag har kört med 70l förut men jag tror 68l är en mer lämplig mängd för att slippa kladd. Behöver man mer volym kan man ju alltid laka lite efteråt.
Mitt pH blev i högsta laget trots uträkningen till 5,2 ovan och jag tror det beror på att mjölksyran inte blandar sig så bra när man har fulla volymen i Braumeistern. När jag mätte första gången 10 min in i BetaAmylase hade jag 5,5 vilket Beersmith tyckte att ytterligare 11 ml Lactol skulle åtgärda men det gav inga utslag på pH-mätaren vilket jag återigen tror har med den automatiska blandningen att göra.
Nytt för dagen
Jag kommer få lite användning av min förra bryggarbänk framöver så förutom att jag byggde om den lite för ökad vikttålighet så passade jag även på att måla den när jag ändå målade vitt på nya altanen. Inget ni hoppar jämfota av men ändå en liten upppiffning till bryggeriet. Kanske borde jag spacklat sprickan på högra benet men det får bli i framtiden. Lite snyggare blev den ändå tycker jag.
När vi ofrivilligt behövde byta värmelösning i huset i början av sommaren, från pellets till bergvärme, blev en liten pump över. Det är en tysk kvalitétspump men den inte gjord för kokande vätska som t.ex. en Chugger är men jag tänker mig att den skulle kunna gå att använda till en CIP-lösning (Clean -in-place) där jag kan recirkulera PBW. Jag ska labba lite mer med den under hösten så jag får återkomma med mina tester och erfarenheter. Hittar jag fler användningsområden kanske den byts ut mot en Chugger eller liknande pump i framtiden…
Dags för lyft av maltröret.
BIABpåsen jag kokade humlen i.
Jag sydde påsen för att passa den Patina 50l jag hade tidigare men döm om min förvåning när den även gick att trä över Braumeistern. Den ger dock samma effekt som skum gör så jag fick passa lite på den för överkok när all humle åkte i.
Hopstand i 40 min innan jag kylde till 18c.
Kylningen gav väldigt fin vört med riktigt fin genomskinlighet.
55 liter vört påväg till jäshinken.
Receptet
| Mandarina Bavaria Pale Ale (Pale ale (APA)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 63.46 l
Total humle: 480 g 
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Vikans rengöringsutrustning
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Provsmakning av Tyska öl
On 2017-07-18 by Lindh With 0 Comments
- Provsmakning
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Growlertest
Efter ca 1,5 timme var Grainfathern fortfarande nästan ofärändrad (+0,2c) medan Kinagrowlern stigit 2,2c. Efter 12 timmar hade Kinagrowlern nästan nått rumstemperatur medan det tog Grainfathern 3 dygn! Slutsats Mätdatan Fyllning
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Sommerregen Pils – Lindhs Pils v5
Vatten och regn Krossning och inmäskning Lakning och kok Kylning, inte hela vägen
Receptet
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Fyrpack för flaskor
On 2017-06-02 by Lindh With 0 Comments
- Utrustning
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
HEFE XXIV
Receptet Supersnabb maltkrossning Volymen Misslyckad ferualsyrarast Lakning med min Patina Resten av bryggningen
|
Att rengöring är A och O inom bryggning håller troligtvis alla med om och för att göra tråkiga jobb lite roligare tycker jag alltid det hjälper med bra utrustning. En bra motorsåg som får det att känns som att såga i smör gör trädfällningen betydligt roligare än att handjaga med något eldrivet och ovässat åbäke där kedjan hoppar hela tiden. Diskborste som diskborste tycker ni säkert men det finns lite andra modeller och utseenden än ”den vanliga köksborsten” (eller toaborste som en del kör med) som kan underlätta rengörningen av svåråtkomliga ställen. Danska företaget 
Den smala och breda diskborsten känns helt okej i greppet även om min gamla hederliga 
Handskrapan har jag inte haft så stor nytta av i varken bryggkärl eller jästankar än så länge även om jag tänker mig att kreusenkanter är lätta att få bort med denna skrapa som har tre olika kanter att jobba med. Däremot har jag gjort rent diskbänken och kört ner vatten till avloppet med, något som underlättar rengöring av diskbänken rejält. Nu häller jag på rengöringsmedel och vatten, skrubbar runt och sedan föser ner vattnet i diskhon, mycket praktiskt. Jag ska testa skrapan på fastbrända humleränder och jästavlagringar nästa gång behov uppstår. Däremot tror jag inte jäshinkar av plast skulle uppskatta en skrapning då det är främst till rostfritt denna bör användas.
Skrapan har både raka och rundade hörn för olika ändamål.
Hygienskrapan med långa skaftet är perfekt om man har en golvbrunn i bryggeriet att kunna fösa vatten ner i. Jag har tyvärr en del ojämnheter i golvet och min golvfärg klarar inte så tuffa tag men i framtiden hoppas jag få tid och ork att lägga epoxigolv och då är tanken att en bryggning avslutas med att golvet spolas och ”rakas” av. Den här skrapan är mer lättarbetad än en gummilistskrapa men ska man bara köra något varv i månaden duger säkerligen den enklare varianten bra. För mikrobryggerier och uppåt tror jag detta kommer bli en storsäljare dock. Ledningen nertill är lagom styv för att kunna köra med lite hårdare tag.
Dubbla gummilister som dessutom går att ta loss för lite extra rengöring. 
Med det korta handtaget som jag har till rörborsten skulle jag även kunna ha skrapan till diskbänken, skaften är nämligen utbytbara sinsemellan så om man vill kan man skrapa golvet knästående om man känner för det, bara en tanke…
Bra, rejält och stort grepp även om man har lite större händer. Det jag saknar är teleskopskaft men man kan ju inte få allt. Istället väger kombinationen inte så mycket om man åker på att städa mycket.
Som ni ser skulle jag behöva spackla golvet eller fylla i på något sätt för att få det riktigt hygieniskt och lättstädat…
På min Bayerska resa för en lite tid sedan blev det en del provsmakning av Tyska öl och jag köpte även med mig en rad öl hem. Detta är inga regelrätta recensioner eller provsmakningar men ändå värt att dela med sig av tycker jag. Hoppas ni blir törstiga!
Augustiner Hefe (i mitten) – Enorm banan i doften. Galet hög kryddig kryddnejlika i smaken. Något kletig munkänsla och ganska besk för stilen. Världsklass, 5
Augustiner Edelstoff – Väldigt fyllig och frisk smak. Stor kropp men ändå lättdrucken. Fina malt och humlesmaker. Oerhört god. 5
Augustiner Helles – Lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare, 4+ eller kanske 5. Lite för trött för att avgöra.
Augustiner Pils – Extrem örtighet och blommighet. Lite blod och järn i doften tyvärr. Snudd på tvål. Dock oväntat god. Hög beska ca 50 ibu med sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+
Löwenbräu helles – Välbalanserad med stor gräddighet och lätt humle. Något intetsägande men ändå väldigt lättdrucken. 4+
Franziskaner Kellerbier (t.v.) – äpplen och päron i både smak och doft och allmänt trist smak, 2
Ayinger hefeweizen – Något kallt serverad men medel banan som drar åt det mosade hållet. Kryddig, välbalanserad, stor munkänsla med lätt karamellighet, 4
Franziskaner Hefeweizen på Zum franziskaner – Något för kallt serverad men ändå en 5a. 
Hofbräuhaus – Gyllene med bra skumstabilitet. Balans mellan malt och humle i doften, träig humle främst med inslag av färska örter. Gräddig pilsnermalt. Smaken är gräddig med en lätt träig ton. Balans mellan humle och malt i smaken. Medel beska kanske 15-20 ibu. Torr avslutning. Lättdrucken. Mycket god. 4
Schneider Weisse – god men inte magisk, lite unken och saknar lite balans. 4
Weihenstephan Hefeweizen – Stor banan, lite kall, lätt karamell, mycket fin maltarom. Några grader varmare hade gett full pott. 4+
Weihenstephan Pils – Örtig och vörtig med lätta inslag av cederträ. Balanserad beska ca 35 ibu, Väldigt smaskig. 4
Andechs Wezien – medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög kryddnejlika, bra temperatur, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. Världsklass, 5
Andechs dunkel, blev lite blev jämfört med de andra tyvärr. 3
Hacker pschorr – Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4
Hacker Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig, låg banan, något unken. Helt okej och god men inte mer. 3
Giesinger weißbier – Kolafärgat, dåligt skum, unken smak, klen kolsyra, 2
Neumarkter Lammsbräu – Urstoff Würziges helles
Ayinger lager hell – gyllengul med väldigt dålig skumkrona. lätt humlig doft inleder men en fin maltighet avlöser. Mild doft. Trevlig maltsötma i smaken, åt det gräddiga hållet på medel nivå
Ayinger bairisch pils
Ayinger jahrhundert
Ayinger bräuweisse – Gyllene med högt skum. Vacker stor banan och medel kryddnejlika, grädde. Mosad banan i massor i smaken. Markerad beska för stilen. Riktigt välbalanserad och extremt god veteöl. Världsklass, 5
Ayinger hell – Guldfärgad. Bra beska, frisk. Goda maltsmaker. Fin elegant humlesmak örtig. Lätt sötma när den är kall men smått besvärande när glaset värms. Stor kropp och lätt syrlig avslutning. 4
Augustiner edelstoff – Gyllengul med lågt skum. Gräddig doft, elegant och vacker. Lätt örtighet. Fyllig smak med stor kropp för stilen. Lätt beska. Viss alkoholton. Stor eftersmak med lite riv. 4,5
Reutberger klosterbiere export hell – God lite träig beska. Något enklare maltbas. 3,5
Kapuziner weißbier – Perfekt urwezenfärg men lite lågt skum. Grädde banan gräddkola lätt kryddnejlika i doft. Lite väl stort yeastbite i början. Bryggd av Kulmbacher. 4 (snudd på 4.5) men kunde haft lite mer banan. Riktigt bra!
Maxlrainer zwickl max – kraftigt disig, färsköl med muggiga smaker. Låg humle, lätt syrlig, frisk kolsyra och avslutning med päron i doft i kombination med ljus malt. 3
Klosterseer Hell – öl från Tegernsee-området; Klosterseer vom Wild Bräu Grafing. Grundades 1616. Lätt disig. Lite trötta smaker åt det oxiderade hållet men en god gräddighet kommer fram vid lite varmare dryck. 2.5
Jever – bra trych i beskan men ändå i balans. Smakar som alltid toppklass. Lite onyanserad maltsmak men denna dricker man mest för humlens skull. 4.5
Schneider weisse Mein original – Grumlig brun öl, mörkt kolafärgad. Högt stabilt skum. Ännu mörkare brun när jästen åker i. Tydlig banan i doft. Lätt syrlig kryddnejlika i doft. Lätta inslag av bränd malt.
Brauhaus tegernsee spezial – kryddig doft, stor frisk maltighet med lätt kropp, medel beska, något kladdig eftersmak, lätt söt eftersmak, lätt gräddig. Smaskig. 4
Meckatzer hell – Halmgul med fluffigt skum. Lite äppelmos i doften. Lätt syrlighet. Lätt och frisk smak. Låg maltighet. Lätt adstringent eftersmak. Låg beska. Lätt oxiderad.
Hb helles vollbier. Charaktervolles Münchner helles. Gyllene med bra skumstabilitet. Träig humle med medel örtighet ihop med trevliga maltdofter. Smaken är gräddig och välbalanserad med medel beska. Mycket lättdrucken och god. 4
Prost!
Att flaska är inte världens roligaste uppgift och när man väl gått över till fat känns det som en dröm som går i uppfyllelse. Men faten är ganska klumpiga att ta med sig, även 9-litersfaten och till vissa tillställningar är flaskor för små och håller kylan dåligt. Där kommer growlern in som räddaren i nöden. Growlers är ganska vanliga i USA där man kan gå till sin stampub och köpa med sig två liter favoritbärs hem men tyvärr får vi inte göra det i Sverige.
Som jag skrivit tidigare så har 
Det vita snöre ska bort. Men jag har slutat fippla upp skiten med mina klumpiga fingrar så nu klipper jag bort trådarna nära påsen och öppnar istället. Maltpåsen alltså. Går även bra på grillkolpåsen om man inte vill slita upp den istället.
Skedus erectus är det latinska namnet på en rejäl maltdos vid inmäskningen.
Lakvattenvärmning på g.
En gammal slurry till vänster och en nygjord 
Regningt som sagt. Det finns ju något väldigt mysigt och speciellt med sommarregn när det inte blir för mycket, för ofta eller för kallt.
Lyft till lakning.
Efter en mindre olycka för ett år sedan satte jag buntband runt kroken på taljan. Hängslen och svångrem så att säga.
Jag försöker att underlätta bryggningen så mycket som möjligt. Att kunna ta en sak från dess ”disk och torkplats”, använda och diska den för att sedan hänga tillbaka den underlättar bryggdagen en hel del när det blir många verktyg och prylar. Som ni ser har jag köpt IKEA-gallret äntligen. Varför det tagit ett år kan jag inte svara på för jag har varit i helvetet många gånger, ja IKEA alltså.
Gallret går säkert bra att använda helt allena men det passar även utmärkt ihop med stödpinnen till Braumeister 50l. Se nästa bild för ”perfect match”.
13A passar i 10A-hålen för porslinssäkringar. Ta det försiktigt bara!
Äntligen börjar det bli lite ordning i andra delen av bryggeriet, eller garaget som min fru väljer att kalla det. Jag har kört iväg vinterns lass till returpunkten så jag kan börja få lite ordning igen. Det där med golvbrunn i bryggeriet är ju ganska smutt…
Ordnung! Jag har köpt en gammal hederlig Dymo. Inget digitalt skräp som printar ut lappar utan en så där med snurra och varierande bokstavsavstånd. 
Allt ska märkas upp nu.
Kylning 
Samling av varmvatten. 
Motsatt sida av ”våtsidan” där blöta diskbänken och bryggverket står är mitt barbord där jag bygger prylar eller har datorn när jag brygger.
Vörtprovet som referens i ett shotglas. 
Diskat och klart sånär som på förkultursflaskorna som får stå några timmar med 
Jag flaskar inte så ofta tyvärr och anledningen är en kombination av tidsbrist och lathet. Men jag tycker det är väldigt trevligt med flaskor, speciellt när man ska ge bort öl. Ger man bort fler än en flaska blir det ofta en tråkig påse att räcka över eller plocka ut ur. Tur då att det finns en elegant lösning som heter 
Platt paket.
Fälls upp med ett lätt ryck.
Så har det hänt igen. Det var länge sen sist men nu har det alltså hänt; Det har sinat i alla faten! Jag har några flaskor suröl och några köpeöl från Bayernresan men min kegerator ekar tomt. För att råda bot på problemet blev det naturligt att brygga en storbatch med veteöl. Min senaste lager står fortfarande på jäsning i min stora 60l-jäshink så jag hade inget annat val än att inviga min 95l jästank som tyvärr är för stor för min jäskyl. Med 17c i bryggeriet för tillfället så lämpar det sig bra för en veteöl som utvecklar mycket värme av sig själv. 
Vatten redo för inmäskning.
Krossstationen har fått två fula träbitar och lite metallband för att stötta borren. Fult men praktiskt.
Metallbandet som håller borren någorlunda på plats.
Krossningen för dagen.
Inmäskad och klar. Maxat minst sagt!
Lakvatten på värmning i min Patinskastrull och Kjell&Co induktionsplatta.
Efter mäskningen är avklarad är vi nära övermäsk, eller överkok utan kok, eller vad ska man kalla det?
Lyft till första steget med hjälp av Biltema-taljan.
Sedan lyft till ovanför Braumeistern för att kunna maxa lakningen.
Skummet från hotbreak.
Väldigt lite humle denna bryggning.
Diskning av filterdiskarna är det jag tycker sämst om på hela bryggdagen. Det är sååå tråkigt och besvärligt. Alla tips mottages tacksamt!
På väg mot komposten!
Rejäl slurry för att jäsa snudd på 70 liter!
Vackra humleoljor vid kylning.
Tappning och syresättning i 30-litershink före flytt till jästank. 
Kraftig skumkrona i min 95l-tank. Ballongvispen är verkligen grym för syresättning.
Hydrometern används ibland för OG men mest för FG numera…
Vörtprovet i ett shotglas för referns.
Beersmiths tolkning.
OG i min 
Augustiner Bräustuben. Ett måste för att få lite genuin Bayersk ölkultur. Inga turister syntes till och stället var proppfullt. Ligger en bits promenad från Hauptbahnhof så inte inne i Altstadt.
Spatens huvudkontor och bryggeri. Vörtdoften låg som en dimma över hela området och även om det kändes industri och fabrik var det ändå ganska mäktigt.
Löwenbräu Bräu Keller, Bräustüberl och Biergarten. Tyvärr för sent för att sitta ut men de blommande kastenjeträden var magiska. 
I den lilla staden Aying en knapp timme söder om München huserar bryggeriet Ayinger som ligger idylliskt med alperna i nära fjärran. Tyvärr blev det bara ett besök i giftshoppen då vi bara hade vägarna förbi men de har en rundvandring som sägs vara bra men den går bara några få gånger i veckan så se till att boka i förväg. 
Tegernsee med dess magiska utsikter får man inte missa och de har ett bryggeri vid vattenbrynet som vi endast passerade lite hastigt. Jag fick med mig en öl hem dock så den ska provsmakas. 
Sylvensteinsee, en magisk plats där floden Isar möter alperna i en vacker damm. 
Posar med en alkoholfri veteöl från Schneider som smakade ganska illa.
Zum Franziskaner med dess sura servitristant.
Hofbräuhaus, en riktig institution som man inte får missa men heller inte lägga mer än en kvart-halvtimme på. Smockat med turister och stökig stämning men man kan känna historiens vingslag i väggarna. Avståndet till andra ställen att återhämta sig på är ca 20 meter, dvs tvärs över gatan.
En skön stammis som verkligen levde upp när bandet drog igång sin Schuhplattler.
Stammisarna på HB kan låsa in sina krus/biersteins i ett ”valv” där man även kan diska av de efteråt.
Weißes Bräuhaus som är Schneider & Sons restaurang och pub i Altstadt. Överraskade med ett tjugotal olika öl där de flesta andra har 1-4 som mest. Maten var helt okej och stället också. Inget som överraskade men inget negativt så helt okej blir det samlade intrycket och betyget. 
Nürnberger Bratwurst Glöckl am Dom är det sjukaste namnet på en pub jag hört men stället är helt magiskt. Det ligger på baksidan av domkyrkan i en liten gränd men både inomhus och utomhus är det riktigt glockenspiel! Serverar Augustiners öl så namnet är inte direkt kopplat till ett bryggeri. Rekommenderas starkt men kom tidigt om ni ska sitta inne, det är ganska lite sittplatser.
En timme öster om city ligger Freising som är en avlång stad (eller kommun?) som smeker längs autobahn vid BMW-fabriken ungefär. Här har det bryggts öl sedan 1040 i samma regi, vi snackar mitten medeltiden här! Weihenstephan som knappast behöver längre introduktion har sitt bryggeri i anslutning till universitetet där en av världen bästa bryggmästarutbildningar finns. De har även en Bräu-Stüberl med tillhörande Biergarten som ligger magiskt på en kulle med utsikt över dalen och med lindträden som vajar ovanför huvudet.
Klosterbryggeriet Andechs liger ca 2 timmar bilkörning väster om München och var utanför min möjlighet att besöka men deras restaurang i Altstadt fick sig ett besök. Ligger också vid domkyrkan och här ska man nog också boka bord i förväg om man ska äta. Och det ska man! Oerhört bra öl och mat, en riktig fullträff!
Der Pschorr är en av Hacker & Pschorrs restauranger/ölhallar i Altstadt. De har en annan mitt emot HB också. Stort ställe med högt i tak där deras helles serveras ur träfat, umgespundet! Lite ocharmigt ställe men med högklassig öl. 
O’ zapft is!
En riktigt bra storlek bland Patinas proffskastruller är 
Stegborren monteras på valfri skruvdragare men undvik att ha den på allt för stora eller främst snabba borrmaskiner som inte går att köra rejält långsamt. Vid för snabba varvtal kommer stålet på kastrullen att upphettas så mycket att det härdas och det blir ett enormt besvär att borra vidare, dessutom tar stegborren stryk av värmen. Det går att använda sig av kylpasta (borrolja) eller diverse andra oljor (5 56 har jag hört ska fungera) men tar man det bara väldigt långsamt så tycker jag inte det är ett krav eller ens behövs. Se bara till att borra med ca 2-3 varv i sekunden och ta direkt en paus om stålet känns hett eller om det kommer rök (då är det troligtvis i senaste laget).
Stegborren har en liten vass topp för att ta upp det första hålet men jag tycker att den ”vandrar” lite väl mycket så jag gör gärna ett pilothål med ett vanligt mindre stålborr istället. Även här gäller låga varv och tog mig ca 15 sekunder.
Jag valde att göra hålet med origo på 6 cm så min kran kommer plocka ca 1 cm i radie från det. Jag gillar att låta vörten efter koket sedimentera och är kranen för låg så får man med sig både humle, varv- och kalldruv ner i jäshinken. Det är väldigt enkelt att tippa lite på kastrullen mot slutet för att få ut de sista litrarna med en högre kran. Annars går det även
Här har jag satt en liten tejpbit för att ytterligare minimera att borret vandrar iväg och repar kastrullen.
Pilothålet upptaget.
Sen bytte jag till stegborret och borrade ett steg i taget (på låga varv som sagt) tills dess att jag fått den önskade storleken.
För att montera kranen har jag en rostfri genomförning man inte behöver svetsa. Den kallas för 
Muttern körs in utifrån och förses med packning. Gängtejp är alltid bra och kom förmonterat på detta kit.
På med brickan som plattar till packning mot kastrullväggen och sedan på med röret.
Utsidan får en packning och sedan en mutter. Jag har enbart handdragit denna lösning och den höll helt tätt. Ska man använda verktyg så tänk på att det går att dra sönder packningen med för mycket våld. Det är packningen och inte gängorna som ska täta!
Sen är det bara att skruva på kranen på muttern och helixen från insidan. Vill man så kan man använda LauterHelixens T-rör och bricka istället för Weld-B-Goneröret men jag hade en hexnippel extra så jag gjorde så istället för att snabbt och enkelt kunna växla från mäskkärl till enbart kok-kastrull utan falskbotten som LauterHelixen klassas som…
Voilá! Färdig bryggkastrull eller mäskkastrull eller pastakokare eller vad du nu vill ha den till. Hummerkokare kanske?
Det finns väldigt få bra helles att prova i Sverige vilket gör att stilen fallit mycket i skymundan men det är en lättdrucken och god öl med bra möjligheter att få fram eleganta maltsmaker och jag uppskattar verkligen en bra helles men förstår att en sämre variant framstår som en något söt stor stark. När jag skriver detta är jag faktiskt på väg till själva källan för ölstilen, mer om det kommer! Min förra version av denna öl fick receptinspiration från boken 
Maltkrossningen på ca 0.8mm.
Inmäskning före solen kommit upp.
Perfekt pH enligt planen.
Jästslurryn i väntan på jobb.
Mäskningen med Full Volume No Sparge ger så här mycket volym. 70l mäskvatten är verkligen maximalt vad jag rekommenderar eftersom vätskan expanderar några centimeter från 60-76c.
Den billiga taljan fungerar klockrent och spar min trasiga rygg. Med bra fysik och en pall så går det bra att lyfta maltröret men såhär blir det mer kontrollerat. Det är just vakuumet som är det jobbiga, inte vikten.
Från denna position låter jag det droppa färdigt när jag inte lakar och sen kan jag enkelt lyfta bort maltröret för hand.
Några märkliga smitare som mer ser ut som risskal än kornskal Ljusare än vanligt dessutom. Aldrig sett förut!
Samma sak här, vita små konstiga skalbitar. Någon som kan förklara vad det beror på? Kan jag fått en liten blandning av något annat i maltsäcken?
Refraktometern krävde fem prover innan jag fick ett värde där sockret inte var för koncentrerat eller skiktat vilket det lätt blir innan koket blandar vätskan.
Ibland skummar jag av precis vid uppkok och ibland inte. Idag såg skummet äckligt ut och jag var på plats så då tog jag bort det. En del säger att kommersiella brygger aldrig tar bort skummet vilket förvisso är sant men de recirkulerar även så pass mycket att de inte får i närheten av lika mycket skum som vid hembryggning om man skulle skala om volymerna.
Kylning med extra termometer eftersom det är skillnad på temperaturen i botten och på toppen.
Samlade två hinkar varmvatten till disken.
Skillnaden mellan botten och toppen av kylningen var denna gång som mest 6 grader.
Originalkranen även denna gång. Jag gillar den mer och mer.
Vörtprovet för att kunna bedöma färgskillnad efter jäsningen.
Senaste kommentarer