SS Brewtech Unitank Fermenter 159l & Glykolkylare

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

En del produkter klarar jag av att testa och utvärdera relativt snabbt medan andra kräver längre tid och fler omgångar av tester för att kunna skapa mig en heltäckande bild. Även om jag tryckjäst både i pet-tank och i Corneliusfat under många år så kändes det ändå som en helt ny värld att ge mig in i tryckjäsning och spundning med SS Brewtechs Unitank Fermenter 159l inklusive glykolkylare 1,5 hp, värmedyna och FTSS temperaturstyrning. Efter lite bollande fram och tillbaka med Humlegården gick de med på att jag kunde få hyra en SS Brewtech-anläggning i tolv månader för att göra ett antal bryggningar och sedan utvärdera. En fantastisk möjlighet och ett privilegium men för ordningens skull har jag inte fått någon utrustning eller ekonomisk ersättning för detta inlägg varken från SS Brewtech eller Humlegården, mer än bannern längst ner på sidan och därav ”varning för reklam”. Det här testet och den här utvärdering speglar min egen subjektiva åsikt där jag gör mitt bästa för att vara så objektiv som möjligt.

Unitank / Kombitank
Det behöver egentligen inte vara någon skillnad mellan en rostfri jästank och en unitank eller kombitank på svenska. Stora bryggerier delar ibland upp jäsningen mellan jästank och lagringstank men ofta finns det möjlighet att trycksätta bägge två. Den klassiska tyska öppna jäsningen kombineras med liggande lagringstankar för att skynda på processen att få jästen att sjunka till botten. Unitank är en modernare lösning som sparar utrymme men även minskar mängden disk i och med att man jäser och lagar ölet i samma tank istället för att flytta det. Principiellt finns det både fördelar och nackdelar med detta; I mindre skala så är varje flytt av ölet väldigt vansklig på grund av oxidering samt svinn i varje led. Kolsyresättningen i en unitank blir gratis samt att trycket under jäsningen (om man väljer att ha det) minskar ester- och fenolbildning vilket ger renare smaker eller möjliggör något varmare jästemperatur. Nackdelen är kostsammare utrustning som väger mer och vid fel hantering kan bli farlig. Antalet unitankar styr hur ofta det går att brygga så gillar man lageröl och bara har en tank så går det inte brygga oftare än varannan månad, beroende på hur länge man vill lagra i tank.
En del mindre bryggerier jäser i icke trycktåliga rostfria kärl för att framåt sista 10% av jäsningen flytta ölet till en kolsyretank där kolsyran stängs in (spundas/sprundas) och kolsyresätter ölet på naturlig väg. Ölet får sedan klarna en tid och lagras före paketering på flaska eller fat. På så sätt kan flera jäsningar pågå parallellt i billigare tankar och sedan turas om att kolsyrejäsa på slutet vilket ofta är kostnadseffektivt. Utöver detta finns något som kallas för brite tank vilket fritt kan översättas till klartank. Den fungerar som en bufferttank och ofta är ölet redan filtrerat när det når klartanken i väntan på att tappas på fat eller flaska.
För det lilla mikrobryggeriet eller bryggeripuben är unitanken ett attraktivt alternativ där vissa t.om. serverar direkt från tanken. Detta möjliggörs genom att det efter jäsningen går att dumpa jästkakan vilken då inte kan kannibalisera på sig själv och skapa buljongliknande aromer s.k. autolys vilket är en viktig smakkomponent i vissa champagner. Unitanken är mer förlåtande för bryggaren under jäsningen som inte behöver passas på samma sätt. Ställs ett tryck på 1,0 bar och 10°C redan från början av jäsningen och jästen är pigg och aktiv behövs egentligen inga fler justeringar eller moment förrän ölet går att dricka. Många dumpar jästen som sagt, vissa gör diacetylrast dvs. höjer temperaturen mot slutet av jäsningen, samt att de flesta sänker temperaturen till cirka 0°C under lagringen. Här finns en rad olika varianter på förfarande beroende på ölstil, jäststamm samt bryggarens preferens.

SS Brewtech Unitank Fermenter 156l
Jag har testat många olika sätt att jäsa och framförallt väldigt många olika jäskärl under årens lopp. Allt från 1,5l petflaska, glasdamejeanner 5/10/15/20l, plasthinkar 10/30/60/200l till rostfria hinkar 45/60/95l, koniska tankar 30/70l, Corneliusfat 5/9/19l och Unitank i PET 60l. Som sista del i mitt lite galna hembryggeri-XL-projekt ville jag även testa att skala upp jäsningen till samma storlek som övrig utrustning men framförallt samma professionella nivå som små mikrobryggerier kör på. Valet föll på SS Brewtechs 156-litersvariant med matchande glykolkylare på 1,5 hk samt en rad extratillbehör. Unitanken finns även i betydligt rimligare hembryggarstorlekar på 26, 53 och 64 liter och nyligen lanserades även version 2.0 av denna tankserie men jag har alltså testat första generationen.

I grundpaketet ingår en uppsjö av tillbehör, packningar och kopplingar: 8″ TC lock med fastsvetsad kylspiral för temperaturkontroll, spjällventil för jästdumpning, spjällventil med ställbar tapparm, ventil för avtappning av prover, 3″ TC-anslutning för torrhumling, rengöring (CIP) och övertrycksventil, 3″ TC-lock med övertrycksventil, diffussionsten för kolsyresättning, 3/8″ kulventil, 1,5″ TC blow off-rör till 1/2″ kulventil, isoleringsjacka av neopren, tryckmätare, dykrör med digital LCD-termometer, rostfri hylla, justerbara fötter, 10-tal TC-klämmor och minst lika många silikonpackningar.Om någon mot förmodan orkade läsa hela meningen ovanför förstår ni att det tar sin lilla tid att grundligt rengöra varje enskild del innan montering. Från tillverkningen av rostfritt används en del fett så det räcker inte med en omgång saniclean före premiären. Med grundpaketet ingår allt utom slang för flytt till fat eller flaska så egentligen är kitet komplett beroende på vad och hur man vill jäsa. Jag vill jäsa lager på 7-10°C, tryckjäsa och/eller spunda samt lagra kallt och då krävs kyla, spundventil samt styrning. SS Brewtech har tre glykolkylare med olika storlek och kraft beroende på hur stor mängd öl som ska kylas och antal tankar. Det går nämligen att ha fler unitankar som delar på en och samma glykolkylare, styrningen sker på tanken och inte i glykolkylaren som är lika smart eller dum som ett kylskåp. Till min hyrda tank som rymmer 159l och som jag jäser satser om 120-130l i passade den minsta 1,5 hk-modellen bäst. Glykolkylaren förses med en blandning glykol och batterivatten som sedan kyls och hålls vid önskad temperatur, oftast några minusgrader. I kylmediet placeras en liten pump som skickar den iskalla glykolen upp genom locket och via slang till jästanken som i detta fall har en kylspiral i locket liknande de vi kyler vört med efter koket. I Unitank version 2.0 är denna spiral istället ersatt med en kylmantel på utsidan av tanken vilket ger större kontaktyta och lite enklare disk. Pumpen i glykolkylaren styrs av FTSs Touch temperaturkontroll och när vörten är för varm så startar den pumpen och kör glykol genom tanken till rätt temperatur uppnåtts, vilket den mäter hygieniskt via dykröret på tanken. FTSs Touch har även möjlighet att styra en värmedyna som placeras runt unitankens nedre konade del vilket jag även testat. Då blir man helt oberoende av rummets temperatur och kan välja både varmjäsning och kalljäsning även om bryggeriet (fd. garaget för min del) kan hålla 15°c vintertid. För att styra mängden tryck i jäsningen behövs en spundventil. De finns i en rad olika modeller och prislappar och i liten skala går det komma undan med en enkel modell men när vi är uppe i de här storlekarna krävs precision och kvalité för att undvika att bygga sig en stor ölbomb. Jag har sagt det förr men säger det igen; tryckjäsning kan vara livsfarligt på en rad olika sätt så var säker på att ingen övertrycksventil eller spundventil är defekt eller igensatt och dubbelkolla alltid så jästanken är helt trycklös innan du på något sätt öppnar den!

SSBrewtech har två olika varianter av matchande spundventiler (eller SSpundventiler som de så skämtsamt kallas), en med och en utan tryckskala. Skalan används för att enkelt ställa in önskat tryck men eftersom unitanken har en tryckmätare på toppen går det även ganska enkelt att reglera trycket manuellt via denna genom att trycka i co2 i tanken vid början av jäsningen och skruva på spundventilen tills det precis börjar bubbla. Jag har testat spundventilen med skala på skruven. Som sista del i kitet har jag även testat snabbkopplingar och neopren mellan tanken och glykolkylaren vilka underlättar vid diskningen och vid eventuell flytt av någon av delarna.

Första intryck och installation
Även om mina två mjölktankar på 200 liter styck kan tyckas stora och otympliga så bleknar de i jämförelse med 159l-unitanken. Det är en rejäl best så för en smidig installation rekommenderar jag att man är två personer som hjälps åt för det är både stort och tungt. Eftersom jag ska skicka tillbaka tanken behövde jag emballaget/kartongen intakt, annars hade det nog varit enklare att försiktigt klippa upp kartongen längs sidorna istället för att hasa ut innehållet över en filt. Tungt i detta fall är tätt sammanlänkat med första intrycket, nämligen att denna pjäs håller oerhört hög kvalité och finnish på alla ytor och svetsningar. Allt är polerat och sammansatt med mycket hög precision och allt känns superproffsigt. Jag har pratat med många bryggare som försökt spara pengar genom att köpa billiga kinesiska jästankar och blivit mäkta besvikna när svetsningar sett ut som överkörda mördarsniglar och skarvar börjat rosta efter kort tids användning. Vill man se bilder från unboxningen så finns de här.

Efter att ha rengjort alla lösa delar med först PBW och sedan en något starkare Saniclean-lösning för viss passivisering (vilket egentligen ska ske med citronsyra men sägs vara helt onödig procedur) var det dags för samma behandling av insidan på tanken. Med alla kopplingar på plats skickade jag med hjälp av min dränkbara pump, placerad i en plasthink nedanför unitanken, rengöringsvätskorna till den medföljande roterande CIP-spraykulan som marinerade insidan och kylspiralen. Med en extra 1/2″NPT-1,5TC-koppling flyttades sedan pumpens flöde mellan alla in- och utgående anslutningar på tanken tills allt var rengjort, sköljt, passiviserat, sköljt och slutligen desinficerat inför premiärjäsningen. Denna installationsprocedur är liknande rengöringen efter jäsningen fast då endast med PBW, sköljning och tillsist Saniclean i normalstyrka. Utan någon sorts pump blir rengöringen av en sån här tank ytterst svår, snudd på omöjlig men det finns många lösningar i alla prisklasser. Själv har jag en dränkbar pump från Meec/Jula som följde med huset så den är minst 15 år gammal och kostar runt femhundringen. Samma pump använder jag regelbundet vid tvätt av fat. Jag avråder starkt från all sorts mekanisk rengöring med borstar eller liknande på hela kalla sidan, även med rostfritt stål. Även mikroskopiska repor kan ge frizon åt bakterier så låt rengöringsvätskan göra jobbet istället!

Metod – jäsning, spundning, lagring, flytt och rengöring
Med allt på plats, rengjort och desinficerat saknas bara vörten som antingen kan skickas via slang till toppen av tanken för viss syreesättning eller till övre spjällventilen där ölet senaste ska tappas ut för en mer ”fast installation” jämfört med hängande slang. Även här behövs en pump och jag använder min Blichmann Riptide både till vattenflytt till mäskkärl, recirkulering, vörtflytt till kokkärl samt kylning via plattvärmeväxlar till jästank. Med all vört och jäst i tanken stängs alla anslutningar, spundventilen justeras till önskat tryck och fylls med vätska och snabbkopplingarna med glykol kopplas på. Med en enkel knapptryckning på FTTs Touchkontroll ställs önskad jästemperatur in medan glykolkylaren kör på med sina -3°C hela tiden. Det går att övervaka jäsningen med en flytande hydrometer som t.ex. Tilt Pro även genom en så här kraftig rostfri tank men trycket kan spöka med mätvärderna och hur i hela friden fiskar man egentligen upp den ur tanken efter avslutad jäsning? Jag har istället använt mig av provtagningskranen för att göra manuella SG/FG-värden men eftersom det är en unitank är det inte lika petigt med när man fastställer sitt FG, ölet är i skyddad miljö. Visst kan man råka missa diacetylrasten med denna avslappnade inställning men jag kör sällan med sådan då jag inte har problem med diacetyl. Medföljande provtagningskranen är perfekt till mätprover men vill man kunna smyga sig ett smakprov rekommenderar jag istället antingen SS Brewtechs Provtagningsspiral eller att koppla en picnickran med sytråd på något sätt. Trycket måste oavsett utrustning reduceras för hålla skummet nere på rimlig nivå och behålla någon kolsyra.

Temperaturen visas tydligt på touchdisplayen både via siffror och en graf och där det går att utläsa ifall glykolkylaren haft för varmt kylmedie och svängningarna blivit för stora. Initialt fegade jag med lite högre temperatur i glykolkylaren men då blev temperatursvängningarna för höga och lagringstemperturen likaså. Efter en del testande kom jag fram till att -5°C hela tiden fungerade bäst för en jämn jästemperatur och att få ner det färdigkolsyrade ölet till 1,2°C tog förvisso lite tid men var inga problem alls. Lägre ner kom jag inte med -5°C glykol och jag vet ärligt talat inte hur lågt i temperatur det fungerar utan att problem börjar uppstå, det är ett annat test.

Mängden kolsyra i ölet styrs antingen direkt vid initial jäsning eller så jäser man med visst tryck och kolsyrejäser mot slutet med ett högre. Vanligt tryck att jäsa rensmakande öl som lager på är runt 1,0 bar medan veteöl eller belgiska öl, där jästen är en viktig smakkomponent, med fördel jäser helt utan tryck de första ca 5 dagarna. Med stäng jäsning dvs. tryckjäsning eller spundning är ölet kolsyrat redan innan FG har uppnåtts. För att mäta FG på bra sätt måste kolsyran avlägsnas och enklast är att hälla provet genom ett kaffefilter. När FG uppnåtts sänks temperaturen genom att justera på touchdisplayen. Antingen kör man den tyska traditionella metoden och sänker 1°C per dygn eller den mer moderna kallkrashningsmetoden där man chockar jästen med en snabb teemperaturminskning direkt till cirka 0°C. En trycktank klarar av en hel del övertryck men samtliga är känsliga för undertryck, precis som ubåten som skulle besikta Titanic härom året. Se därför till att det alltid är övertryck i tanken när temperaturen ska sänkas eller när ölet ska tappas på fat eller flaska så inte tanken imploderar. Mer tryck tillsätts enklast genom att koppla en kolsyrepatron på den diffusionssten/kolsyresten som ingår och som sitter på insidan av tanken.

Omdöme och kommentarer om dagligt bruk
Efter att ha använt SS Brewetechs unitank i ett år är min upplevelse samma som mina initiala intryck, det här är proffsutrustning med exceptionell kvalité rakt igenom. Snygg som tusan och byggd som en pansarvagn med standardkomponenter som är lätta att byta ut under årens lopp för om man bara sköter om den här tanken med rätt rengöringsmetod så håller den säkert en livstid. Storleksmässigt har den passat perfekt till mina satser på 120-130 liter men storleken och vikten på själva tanken är lite i överkant för min klena fotografrygg. Med min metod att diska via en 30l-jäshink med dränkbar pump i behöver tanken placeras en halvmeter högre upp och då har min fru varit tvungen att hjälpa till för att kunna lyfta upp den kontrollerat. Med en vanlig icke dränkbar pump kan tanken stå kvar på marken men jag tyckte att min Blichmann Riptide var för klen för att driva spraykulan, någon annan pump har jag inte men skulle skaffa en om den här utrustningen varit min.

Antalet anslutningsmöjligheter, tillbehör och konfigurationsvarianter är enorma. Provtagningskranen är väldigt smidig men jag hade önskat att den hade en annan nippel så det gick att ansluta egna tillbehör som en sytråd eller liknande för att kunna provsmaka ölet med bibehållen kolsyra längs lagringens gång. Provtagningsspiralen pig-tail löser det problemet men den har jag inte testat. Det går att koppla sytråd på den övre butterflykranen men då får man en provsmakning längre ner i tanken med risk för jäst eller torrhumle. På tal om butterflyvalve så har det fungerat utmärkt att dumpa jästen efter jäsningen vid den nedre anslutningen. Vill man spara och återanvända jästen rekommenderar jag en slangnippel och desinficerad slang till en större glasflaska. Ska jästen slängas så fungerar det smidigt med en ugnsplåt eller slang som dras till golvbrunn. Att öppna och stänga kranen försiktigt och kontrollerat, både för att dumpa jäst och tappa öl på fat har fungerat perfekt varje gång. Mycket hög kvalité på dessa kranar!

Temperaturstyrningen med hjälp av inkluderade kylspiralen, glykolkylaren, FTSS, pumpen och värmedynan har även den fungerat perfekt och helt utan anmärkning. Kontrollpanelen är oerhört enkel att styra och temperaturen skjuter inte över åt något håll utan är helt stabil. Jag har inte någon liknande anläggning att jämföra med men hastigheten från 10°C ner till kallkrash runt 1°C tar ett antal timmar det kan skilja sig från gång till gång beroende på mängden öl, bryggeriets temperatur och hur man ställt in glykolkylarens temperatur. Glykolkylaren är verkligen ”set-it-and-forget-it” med en kontrollpanel och display påminner om en STC-1000 som många säkert känner igen. Knappa in önskad temperatur en första gång och sen är det bara on- och off-knappen som är det enda som behöver användas framöver eftersom kontrollen minns inställt värde även utan ström. Jag har två negativa kommentarer om glykolkylaren och den första är att kompressorn brummar en del vilket endast är ett problem eftersom vi har sovrummet precis intill bryggeriet, i övrigt har jag inte hört den. Den andra är att det bildas en del kondens på locket och då framförallt sommartid då luftfuktigheten i källaren är högre.
Kondens bildas även på jästanken och då främst på de delar som inte täcks av neoprenjackan. Ställ alltså varken unitanken eller glykolkylaren på ett ömtåligt golv. För min del handlade om att torka locket och golvet några enstaka gånger så inget ansträngande arbete. Neoprenjackan går tyvärr inte att demontera utan att skruva bort precis alla anslutningar och även plattan under benen så det är inget man gör i onödan vilket jag tycker är lite synd. Dels skulle jag gärna ha tanken ”naken” när den inte används eftersom den är så snygg men även för att kunna göra exteriör rengöring av tanken eftersom jag är lite överdrivet petig med hygienen. Spiller man öl eller vört på neoprenen så vill man ju gärna kunna skölja den delen lite smidigt.

Förutom standarduppställningen med spundapparaten har jag även testat att använda överbliven kolsyra för att istället ”kolsyrespola” mina corneliusfat. Detta genom att ställa in ett för högt tryck på 1,5 bar på den stora spundapparaten, koppla en nippel på blowoff-kranen och tryckslang till fatet där en extern spundapparat monterats inställd på 1.0 bar istället. Det finns förvisso en säkerhetsövertrycksventil i toppen på jästanken men att köra enbart med en liten billig spundapparat, dvs. inte ha den stora som extra säkerhet, avråder jag ändå ifrån. Med det sagt så fungerade denna lösning utmärkt och det var enkelt att ställa in önskad mängd tryck via den stora manometern på tanken. Ett smart sätt att spara kolsyra på, vilket för mig vidare till flytten av det färdiga ölet till fat. Har man kolsyrat ölet i tanken, antingen genom tryckjäsning, spundning eller genom att trycka in kolsyra från extern tub via diffusionsstenen så behövs mottryck för att kunna flytta ölet till fat eller flaska med bibehållen kolsyra och utan extrem skumbildning. Här regleras hastigheten och skummet genom att ha en spundapparat på mottagande fat. Ölet vandrar då från jästank till fat med nästan helt bibehållen kolsyra medan tanken hålls i lagom tryck med en extern kolsyretub. Det tar någon timme att fylla sju corneliusfat och det är lätt hänt att få öl i spundapparaten om man inte seriekopplar två fat eller är extremt vaksam. Det går även åt en del kolsyra i processen men den har man förhoppningsvis sparat in tidigare i processen via spundning och kolsyresköljningen (i brist på bättre ord).

Jag har testat att krascha ölet med gelatin och dumpa det en vecka senare med utmärkt resultat. Jag använde mitt standardrecept för blandningen av gelatinet vilket blev 5dl kokt vatten med 5 tsk gelatinpulver samt 14 gram askorbinsyra för säkerhets skull syremässigt. Viktigt är att tanken töms på tryck för att tillsätta klarningsmedel eller torrhumle om man inte bygger någon anordning för detta. En vecka med gelatin vid kall temperatur gjorde att jag sedan kunde flytta ölet till fat med en industrifiltrerat utseende.

Den enda riktigt stora nackdelen för min del med hela den här jästanksuppställningen är disken efteråt. Den är förvisso självgående och relativt kladdfri men det är många in- och utgångar som ska rengöras och allt ska ske i tre omgångar; diska, skölja, desinficera. Har man inte möjlighet att skvätta helt fritt måste alla anslutningar som inte diskas för stunden dessutom stängas igen. Det enklaste och snabbaste momenten är faktiskt att diska själva stora tanken, även inklusive kylspiralen. Det är alltså alla sju TC-öppningar som tar merparten av tiden för de blir inte rena enbart av CIP-spraykulan.

På önskelistan så hade jag gärna sett någon möjlighet att installera nivåindikator eller på annat sätt få veta hur mycket vätska det är i tanken. Dels för att veta hur stor sats det blev men även hur många fat som kommer gå åt vid tappning samt hur mycket det är kvar att tappa ur. Som det är nu sker allt helt i blindo.

Slutkommentar
Jag tjatar om kvalitén nu igen men den är verkligen toppklass. Letar man efter en riktigt grym unitank med alla tänkbara konfigurationsmöjligheter så har man hamnat rätt och jag kan tänka mig att version 2.0 som nyligen lanserats är ytterligare några strån vassare. Jäser man något varmare eller lagrar kortare tid än jag gör så räcker det säkert med en unitank men för min metod samt hur frekvent jag vill brygga hade två tankar varit idealiskt. Jag är väldigt tacksam att fått möjligheten att testa och utvärdera SS Brewtechs unitank och det kommer kännas trist att skiljas från den.

Uppställningen för disk via CIP-spraykulan. Notera de öppna portarna där det kommer ut vätska under denna konfiguration. Inga mängder men mer än vad jag vill svabba upp från golvet.

För att samla rengöringvätska i hinken har jag tagit 90-graders TC-böjen och monterat längst ner på tanken.

Det svarta är smuts eller fett från tillverkningsprocessen.

Min anslutning för att kunna spruta rengöringsvätska till övriga TC-anslutningar utöver CIP-spraykulan. Här hade 10 cm längre slang varit lämpligt men det fungerade bra trots böjda slangen.

Här körs CIP-spraykulan.

Rengöring och passivisering av alla lösa delar.

Dykröret med temperatursond instucken.

FTSs touchkontroll

Kontrollpanelen på glykolkylaren. Tryck SET, välj temperatur och gå och käka korv.

Neoprenskydd för silikonslangarna som jag inte ville kapa i rätt längd eftersom de ska lämnas tillbaka. Därför fick det bli dubbelt upp vilket kanske ser lite konstigt ut.

Snabbkopplingen på slangen som ger en kladdfri demontering.

Lagring. Notera det raka strecket i grafen.

Kondens på tankens stora öppning. Den uppstod främst vid lagringstemperaturen och inte under jäsningen.

Tryckmätaren som är hygieniskt försluten i underkant mot tanken/vörten. Det kan alltså inte tränga upp någon vört eller öl i den. Jag saknar skala i bar men annars väldigt hög kvalité.

Även lite kondens på benstativen…

…och på glykolkylarens topp främst från slangarna där neoprenen inte täcker hela vägen ner i min uppsättning.

Flytt från unitank till fat. Jag har kört med ölslang och John Guest-pushkopplingar eftersom de klarar tryck.

På mottagande fat sitter min enklare spundventil där hastigheten på överföringen styrs.

För att enkelt kunna koppla på kolsyra har jag satt en PET-flaskeadapter på en stump kolsyreslang.

Disk efter avslutad flytt till fat.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

SM i Hembryggd öl 2024

Enligt tradition hålls SM varannat år i Stockholm och varannat ute i landet. Det har redan gått 10 år sedan jag var med och arrangerade SM i Linköping och i år var det så återigen dags för SM att besöka min gamla hemstad. 2014 var platsen tennishallen i Stångebro men i år blev det istället Campushallen i Valla. Även om jag verkligen föredrar att SM är i en och samma lokal och inte uppdelat i två så blev det lite väl trångt denna gång. Vår plan var att börja dricka ljusa lager och jobba oss uppåt mot starkare doningar men det blev för armbågigt att ta sig runt större sträckor. I övrigt var hela arrangemanget mycket proffsigt anordnat med bra tillgång på vatten, toa osv.

I år var jag på SM endast som besökare, dels för att jag fokuserat på annat i hembryggningsväg på sistone men även för att hinna med att prata lite mer med folk.
Verkligen superkul att få återse alla gamla vänner och bekanta igen samt att få träffa så många nya bryggare som haffade mig i vimlet!

Nytt för i år var antalet AI-genererade bilder. Kan inte minnas att det var en endaste förra året. Några drycker som stack ut lite extra var Simon Svenssons extrarökta rökbock på 9%, Henriks Lindqvists alla mjöder (rapade lavendel ett dygn efteråt), alla fina och lagrade suröl, Lychée-bomben, Nord Brewings Maibock, hellesen överst på sidan här, mfl mfl. Väldigt stort spann på smaker även om jag i vanlig ordning hade önskat några fler lageröl och sydtyska veteöl.

Stort tack till SHBF, LHBF och alla volontärer, jag vet hur mycket jobb det är! Tack alla sponsorer som gör tävlingen möjlig! Grattis alla vinnare och lite extra till årets hembryggare Magnus Vasilis!

Om det är någon som fastnat på bild och som inte vill vara med, maila mig så tar jag bort bilden direkt.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pilsnermaltutvärdering del 6 – Alla mot alla

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Det här är den jämförande slutprovsmakningen i mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Testet utfördes genom brygga fem öl på exakt samma sätt med samma recept där endast basmalten skilde. När alla fem öl jäst och lagrats färdigt så provsmakade jag de först enskilt och sedan tillsammans. Det jag hoppades kunna få svar på var:

* Vilken pilsnermalt tycker jag doftar bäst i ett färdigt öl?
* Vilken pilsnermalt tycker jag smakar bäst i ett färdigt öl?
* Är det skillnad i utseendet på de olika ölen?
* Ger de olika maltsorterna olika utbyte dvs. olika OG?

Läs mer omfattande om testets upplägg och tanken bakom receptet här.

De olika maltsorterna och enskilda provsmakningar/tester/bryggdagar finns här:
Pilsnermalt
Barke Pilsnermalt
Premium Extra Pale Pilsnermalt
Eraclea Pilsnermalt
Floor-Malted Bohemian Pilsnermalt

Smakskillnad enligt tillverkaren


Här har jag skapat en animation av de smakhjul som Weyermann har gjort utifrån hur vört från dessa maltsorter doftar eller smakar. Den som verkligen sticker ut ur mängden är Eraclea som är ensam om att få noteringar på högersidan av hjulet men kanske främst har mer av precis allt. Barke kommer på en andraplats i mest smak men i övrigt är det ganska jämnt skägg här.

Utbyte / OG

Den parameter som egentligen intresserade mig minst var ifall någon av maltsorterna skulle ge en väsentlig skillnad i utbyte. Här hade jag starka misstankar i förväg på att den golvmältade varianten skulle ge lägre siffror än de övriga eftersom den mänskliga faktorn är så pass mycket större i tillverkningsprocessen. Jag hade även en tanke om att Extra pale med sin väldigt ljusa färg skulle gett ett högre pH-värde i mäsken och därmed lägre utbyte men min pH-mätare visar bara en decimal och är inte riktigt tillförlitlig för precisionsmätningar så jag valde att inte ha med pH-mätdata i testet. Alla sorter hamnade mellan 5,3-5,4 enligt min mätare och med så liten mängd tillverkad vört kan det lika gärna bero på mätfel av både malt eller vatten.
Jag valde att jämföra de olika utbytena efter kok och mätt med kalibrerad hydrometer eftersom refraktometer är svårare att få ett stabilt mätvärde med på grund av så små prover. Jag mätte dock vörten med bägge verktygen och kom fram till samma siffror men det tog mig ibland flera försök med refraktometern för att kunna bekräfta hydrometern så det är det värdet jag redovisar här:

Mätvärden

Maltsort Utbyte / Original Gravity
Pilsnermalt 1.051
Barke 1.052
Extra Pale Premium Pils 1.049
Eraclea 1.051
Böhmisk Golvmältad 1.051

Det sägs ofta att äldre klassiska kornsorter som Barke och Balder kan ge sämre utbyte och det finns säkert en sanning i det i laboratoriemiljö eller utslaget på ett större antal bryggningar. De olika kornsorterna har olika storlek på själva kornet så även inställningen på krossen och motsvarande även mäsktiden kan spela roll. Utifrån mina erfarenheter så är krossningen och lakningen en betydligt större faktor för hembryggare att ta hänsyn till än val av basmaltssort. Gammal malt ger sämre utbyte också sägs det men det har jag inte laborerat med.
I detta test hamnar alla fem sorter inom felmarginalen men om någon sticker ut så är det den ljusaste Extra Pale Premium så kommer in lite lågt. Om det berodde på högre pH kan jag inte svara på då min mätare inte indikerade detta.

Slutsats
Enligt mitt test är det ingen större skillnad i utbyte mellan de olika sorterna. Min rekommendation blir att välja basmalt utifrån smakpreferens istället.

Färg

Att det skulle bli någon som helst färgskillnad från malterna var det inget tvivel om då det står så redan i specifikationen, även om det kan skilja från batch till batch och därför alltid redovisas som ett spann.

Maltsort Färg i EBC enligt tillverkaren
Pilsnermalt 2,5 – 4,5
Barke 2,5 – 4,5 
Extra pale premium pils 2 – 3,5
Eraclea 2,5 – 4,5
Böhmisk Golvmältad 3 – 5

Värdena är alla inom snarlika spann där den Extra Pale och Golvmältad Böhmisk sticker ut fast enbart minimalt och som sagt inte nödvändigtvis alltid. Teoretiskt skulle en mörk batch av Extra Pale Premium kunna vara mörkare än en ljus batch av den Böhmiska Golvmältade. I mitt fula ihopklipp av de enskilda ölen högst upp på denna sida syns en viss skillnad där två sticker ut men olika fototillfällen och olika glas spelar ögat ett spratt.


När det kommer till färg på vörten från basmalt så spelar den främst roll om man brygger i stil liknande tysk pilsner med i princip uteslutande basmalt. Så fort det blandas in andra sorter så ökar färgvärdet genast och är samtidigt lätt att korrigera genom medvetet val av andra maltsorter, t.ex. genom att byta en Münchner 2 mot en 1:a eller kanske Wienermalt. Som ni ser på bilden ovan så blir resultatet ungefär som förväntat och här har jag sorterat ölen enligt de specificerade EBC-värden. Extra Pale premium (XP) är ljusast men inte med stor marginal och framförallt inte på bild, med ögat var skillnaden något tydligare. Den Golvmältade Böhmiska (GM) är utan tvekan mörkast och sticker ut ur mängden.


Ur en annan vinkel ser Pilsnermalt (Pi) ut att vara något mörkare än Barke (Ba), Eraclea (Er) och Extra Pale Premium (Xp). Så uppfattade jag det inte med blotta ögat dock.


Med en annan bakgrund spelar disigheten en större roll och gör det svårare att bedöma bland de ljusaste. Golvmältade sticker ut trots att den är näst mest genomskinlig.


Skillnaden mellan den jag upplevde ljusast (Extra Pale Premium – Xp) och den mörkast (Golvmältade Böhmiska).

Kommentar
I mitt test är det en ganska tydlig färgskillnad på två av olika maltsorterna men jag är inte speciellt överraskad över hur respektive sort blev. Om jag enbart ska döma ölen visuellt så tycker jag Extra Pale Premium är för ljus och Böhmisk Golvmältad för mörk för min smak men bara om jag skulle brygga med enbart basmalt och/eller dekoktion, vilket jag ytterst sällan gör. I just detta test tycker jag att skillnaden i disighet gör ett betydligt större visuellt avtryck än EBC-värdet men jag skyller inte disigheten på maltsorten utan snarare på lagringstid och att satserna är så pass små. Vissa fat blir genomskinligare snabbare än andra. Självklart hade jag kunnat filtrera alla öl eller åtminstone prover från alla öl men jag tyckte detta första ockulära test räckte för att se att den ljusaste är ljusast, den mörkaste är mörkast och de andra inom spannet för vad batcherna kan skilja sig åt från gång till gång. Hade det skiljt sig mer i ”mittengänget” hade jag grävt djupare i det här dock.

Ska man köpa en basmalt främst på grund av dess färgegenskaper så är Extra Pale Premium den malt som ger konsumenten mest verktyg och utrymme att jobba med. Ju högre upp i EBC-skalan man kommer, desto mindre spelar enskilda nummer någon roll. Det är stor skillnad mellan 2 och 5 EBC men mellan 20 till 25 EBC är skillnaden betydligt mindre och svår att avgöra med blotta ögat. Ska jag brygga en ljust halmgul (3-6 EBC) tysk pilsner så föredrar jag Extra Pale Premium eller Pilsnermalt (standard), Barke och Eracle funkar skapligt medan den Böhmiska Golvmältade är aningen mörk. Till en helles eller samtliga halmgula (7-10 EBC) till mörkare öl så spelar färgen på basmalten ingen som helst roll men kan behöva justeras i receptet och från maltbatch till maltbatch i ett större bryggeri. Färgen för den specifika batchen går att hitta hos alla större seriösa tillverkare.

Slutsats
Ja det är en viss skillnad på några av de olika färgerna från dessa maltsorter där den ljusaste Extra Pale Premium är något ljusare än mittengänget medan den Golvmältade Böhmiska tydligt är ett helt snäpp mörkare. Jag placerar denna slutsats bland ”bra att tänka på” men ger den inte större vikt än så.

Provsmakningen

I följande tabell kommer först en förkortad sammanfattning från när jag provsmakade varje öl var för sig vid ungefär samma tid efter själva bryggtillfället och i ett försök att inte tänka på de andra sorterna utan helt fristående. I nästa ruta kommer den den jämförande provsmakningen som genomfördes två gånger med två veckors mellanrum för att jämna ut eventuella skillnader i ölens ålder, fånga ölens eventuellt olika stadier av mognad samt för mig att hinna smälta intrycken och eventuellt göra nya fynd. Jag hällde upp samma mängd i identiska glas och provade så pass länge (och med paus) att ölen tillslut nådde rumstemperatur för att ytterligare accentuera vissa dofter. Fokus under jämförande provningarna var på skillnader och särskiljande drag mer än att beskriva den exakta doften vilket gjordes i de enskilda testerna. Doft och smak redovisas här som ett helhetsintryck. Slutligen kommer mitt sammanfattande intryck av maltsorten/ölet i förhållande till de andra i provningen. De enskilda ölens omdömen kan läsas under respektive egen sida i länkarna längst upp.
(Jag ber om ursäkt för att jag inte lyckades få linjer i tabellen för att öka läsbarheten, border=”2″ slås ut av CSS:en på något sätt och det överstiger mina html-kunskaper.)

Maltsort Enskild provsmakning Jämförande provsmakning 1&2 Sammanfattat intryck
Pilsnermalt
Doft: kraftigt sädig, medel örtighet, tydliga vaniljtoner, medelstor halm.
Kraftigt maltig smak som är fräsch och frisk.
1. ”Klassisk pils-doft” med medel sädighet, jord medel+, halmig maltsmak, balanserad, bra standardmalt, god allround men inte wow. Doft och smak klarar värmen bra utan större förändringar. Näst bäst.
2. Fin säd medel, tydlig halm. Elegantast men samtidigt trygg och lite förutsägbar.
Bra standardmalt som är mycket god men inte sticker ut åt något håll. Bra val till alla ölsorter.
Barke
Doft: enormt sädig, stora halmiga dofter, påtaglig jordighet, lättare örter.

Enorma maltsmaker med fin gräddighet. Mycket fyllig smak.

1. Mycket stor sädighet, medel jordighet, kraftfull och potent maltsmak, medelstor cederträ kommer vid värme. Mycket goda maltsmaker. Rustik. Klarar värme ok, blir väldigt slagkraftig. Bäst-i-test.

2. Kraftfullt maltig. Jordig, fuktig jordkällare. Robust halm, lite playdoh. Mest genomskinlig. Helvete vad sädig och maltig när den blir varm! Godast maltsmak i testet.

Godast maltsmaker men samtidigt väldigt kraftfull och dominant i maltsmaken. Väldigt potent för att vara basmalt. Det räcker inte med att beskriva den som pilsnermalt i kvadrat utan det finns ytterligare doftkomponenter som bidrar i denna precis som med Eraclea. 
Extra Pale Premium
Doft: lätt och fräsch. Viss syrlighet bidrar till lättheten. Medel maltighet, medel halm, uns vanilj, spår av svavel

Smaken är mild, medel maltig på ett elegant sätt.

1. Svag doft av säd och humle. Klen i doft och smak. Lättare jord, uns choklad, syrlig doft. Vattnig smak, intetsägande, trist, anonym. Ljusast?

2. Lite unken disktrasa, medellåg malt, uns halm, citrus. syrlig smak. Disigast i testet.

Minst intryck av alla sorter. Säd och halm på okej nivå men med en syrlighet som besvärade mig.
Eraclea
Doft: kraftigt jordig åt jordkällare och lera. Rejält mustig och “kärnig” maltarom. Medelstor till stor halm och hö, inslag av gummi, medel örter.

Väldigt kraftigt och busigt maltig i smaken. Robust maltsmak som känns lantig och opolerad. Väldigt kraftfull i smaken, verkligen en maltbomb!

1. Kraftig+ säd, medel majs och popcorn, tydlig playdoh-lera. Vid värme: plastmadrass, mattaffär, gummi, skoaffär/nya gymnastikskor. Lantlig. Ingen favorit.

2. Ruffsig i intrycket, medel majs, tydlig malt. Trött och trist doft. Matjord, inslag av blomma och oregano. Finns något i helhetsintrycket som jag inte gillar.

Testets roligaste malt att testa med en väldigt speciell och utstickande maltdoft. Verkligen en malt som tar för sig i ett öl och får användas med den kunskapen i bakhuvudet.
Böhmisk golvmältad
Doft: påtagligt maltig, medel jordighet, medel damm, sötklibbig doft, lätt fruktighet åt ananashållet, lätt gräddighet.

Söt smak som är stort maltig och medel lantlig. Saknar fräschör.

1. Söt och jolmig doft, tydlig jordkällare, medel vanilj, rivig och alstringent, sträv och rälig. Typisk tjeckisk smak. Vid värme: brända löv. 

2. Kraftigt skitigt intryck, lätt bränd malt/karamell. Tydlig maltsmak. Vid värme: medel majs. Överlägset mörkast och på andraplats i genomskinlighet.

Kraftfulla dofter och smaker men avsaknaden av det friska, sädiga och halmiga till fördel för sötklibbig jolmighet passar mig inte alls. Spännande att pröva men sämst i test.

Kommentar
Redan vid första provningen slogs jag av vilka stora skillnader det var mellan de olika maltsorterna och/eller ölen. Jag har sållat ut en del av doft- och smakbeskrivningen som varit genomgående för alla för att försöka förtydliga skillnader men jag tycker provsmakningen särskiljde sorterna ännu mer än vad beskrivningen i ord i tabellen ovan gör. Mina två favoriter i testet blev klassisk Pilsnermalt och Barke. Jag trodde att Barke skulle bli ensam favorit men den är så pass kraftfull och unik i smaken att jag inser att den kan bli för dominant i många ölstilar där bryggaren vill fokusera på en balanserad helhet eller framhäva dofter och smaker från andra ingredienser. Pilsnermalten växte mer och mer ju mer jag prövade alla sorter.

Eraclea var testets busigaste uppstickare, yrvaken med rufsigt hår och kraftfullt lantligt intryck. Jag är övertygad om att det går att göra väldigt spännande öl med denna maltsort men då ska man komma ihåg att den troligtvis kommer dominera smakbilden.

Jag hade större förväntningar på Extra Pale Premium som jag bryggt med som standardmalt i några år men den föll platt med ett ganska lågmält helhetsintryck. Jag ser det perfekta användingsområdet här till en tysk, rejält besk och humlefokuserad premiumpils där malten ska finnas som stöd men att humlen ska få vara galjonsfigur.

Den golvmältade Böhmiska föll mig inte i smaken i denna form. Den saknade det friska och fräscha jag eftersträvar i de främst tyska ölen jag oftast brygger. Den kan säkerligen tydligt ändra karaktär i en dubbeldekoktion och ihop med färsk potent centraleuropeisk humle men för mig placerar den sig i facket ”nischad malt” mer än standardbasmalt. Jag har kvar en del av denna malt och ska utforska den lite mer innan jag drar för storslutsats men i detta test och jämfört med de andra så tyckte jag minst om den.

Blindprovning
Utöver de här testerna gjorde jag även fem testomgångar blint för att se om jag kunde identifiera vilken öl som var vilken. Detta gjordes helt ovetenskapligt och regelvidrigt i direkt anslutning till andra stora testomgången då jag verkligen analyserat varje öl länge och memorerat dess smakbilder. Med ögonbindel doftade och smakade jag på varje öl och försökte sedan placera ut glasen i samma ordning som på bilderna ovan. Det blev mellan tre och fem rätt varje gång så gissningsvis en 70-80% pricksäkerhet. Av de jag gissade fel på så blandade jag mest ihop Böhmiska golvmältade och Eraclea. Det här testet gjorde jag enbart för att för min egen del utesluta att jag påverkats allt för mycket av fördomar och visuella intryck. För min del räckte det mer en väl för att komma till slutsatsen att det är stor och identifierbar skillnad på sorterna men skulle jag få ett öl i handen av någon annan som bryggt det och sen försöka gissa basmaltsort skulle det bli betydligt svårare att gissa rätt. Det hade varit mycket intressant att göra en korrekt vetenskapligt utförd blindprovning men det skulle kräva betydligt mer resurser och tid än jag är villig att lägga ner på det här.

Slutsats och kommentar till hela testet

Det här omfattande testet gav mig en tydlig slutsats att det inte är någon större skillnad i utbyte mellan dessa pilsnermalter, att färgen kan skilja en del men inte så betydande (förutom hos den golvmältade böhmiska) samt att doft och smak faktiskt skiljer sig en hel del mellan sorterna. Jag tycker att alla sorter har sin plats beroende på vilken stil man vill brygga och jag kan inte säga att någon sort objektivt är bättre eller sämre en någon annan, bara vilken/vilka som faller mig bäst i smaken. Vill man ta ett säkert kort är standard pilsnermalt en given vinnare i detta test. Alla andra sticker ut på sina respektive olika sätt och här handlar det väldigt mycket om bryggarens smakpreferenser. Här tror jag verkligen att man måste göra liknande test själv för att smaka och hitta sin egen favorit men förhoppningsvis kan detta test fungera som inspiration eller kanske t.om. en guide till den som vill brygga sig en SMASH och se om doftbilden blir samma som jag uppfattat den. Jag har bryggt med flera av de här malterna i många år men aldrig förrän nu, sida vid sida, förstått hur de verkligen doftar och smakar. Superkul och väldigt arbetskrävande test att göra och jag fick massor ny kunskap på köpet. Hoppas ni blev lite klokare och framförallt mer nyfikna på att utforska olika maltsorter!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pilsnermaltutvärdering del 5 – Weyermann Floor-Malted Bohemian Pilsnermalt

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Det här är del fem av mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Läs mer om testets upplägg och tanken bakom receptet här.

Receptet

Alla fem öl bryggs med samma recept så även denna gång är det 2% Weyermann syramalt och sedan 98% basmalt i form av Weyermann Golvmältad Böhmisk pilsnermalt.

Weyermann Golvmältad Böhmisk Pilsnermalt
Weyermann Speciality Malts har sitt säte i tyska Bamberg och nästan all malt kommer från närområdet förutom terroirmalten Eraclea (testad i del 4) som odlas i norra Italien men mältas i Bamberg, samt den Golvmältade Böhmiska Pilsnermalten som odlas i Tjeckien och mältas hos Pivovar Ferdinand. Ferdinand ligger i Benesov, också Tjeckien och har stått med sin spade och vänt på malt sedan 1872 så det är inga nybörjare på området.

Golvmältning är traditionell metod som är helt manuell, det finns ingen automatisering, inga fläktar eller andra moderna lösningar utan det är trägolv, platta spadar och krattor som gäller. Så här kan det se ut:

Från Wikipedia Creative Commons, bilden visar Highland Park så helt fel land men liknande process.

Vid modern mältning används en stor trumma som roterar istället, likt en stor torktumlare och resultatet blir mycket jämnare med bättre kontroll på fuktighet och värme. Men så är det ju inte lika coolt heller. Vill man snabbfördjupa sig i golvmältning kan ni läsa här.

Förutom att Weyermanns Böhmiska Golv-mältade Pilsnermalt är terroirmalt, dvs odlad i en avgränsad region, så är den även gjord på endast specifika maltsorterna Bojos och Malz (herloim-malt som de kallar det). Förutom den golvmältade varianten som jag testat i detta inlägg finns det även en ”normalmältad” variant, en mörk och en karamellmalt som Weyermann förklarar själva om i denna video:

Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
Produced from quality czech-grown two-row spring barley (authentic Bohemian barley varieties Bojos and Tolar). Made in an orginal floor malting facility. Produces authentic traditional Bohemianstyle malt flavors and aromas. Traditional, authentic floor malt produced in Czech. Republic according to highest Weyermann® quality standards. Flavor: intense malt aroma, notes of honey and biscuit
Färg: 3 – 5 °EBC (1,7 – 2 Lovibond)

Tillverkaren Weyermann skriver snarlikt fast med andra maltsorter:
Made from the finest Bohemian quality brewing barley (barley varieties Bojos and Malz), this malt has been produced in Bohemia, according to the traditional floor malting process. This artisanal process gives the malt a special character and an extraordinary flavor intensity. Sensory: intense malt aroma with honey and biscuit notes

Bryggdagen

En nackdel med att brygga med Speidels lilla #Braumeister är att det är så smidigt att det inte blir så mycket att rapportera om till er, bryggdagen går för snabbt och utan någon dramatik. Malten blev lite extra snygg denna krossning vilket jag inte har någon förklaring till. Kranvattnet var fortfarande så kallt att kylmanteln körde ner temperaturen till 20°C väldigt snabbt. Disken tog några minuter på sin höjd och slutresultatet för dagen var 11 liter vört på 1.051.

Eftersom det är så liten termisk massa i detta lilla bryggverk inklusive vätska så värmer jag till 65°C även om mitt första mäsksteg är på 63°C. Annars sjunker temperaturen efter omrörning lite för mycket. Det här gick inte att ställa in på tidigare Braumeisterversioner utan då kunde man bara ”jobba sig uppåt”.

Krossningen.

Fluffigt och mysigt!

Paus i omrörningen vid inmäskning för att ta en smaskig närbild.

Mäskstart.

Mäskslut.

Samla sista skvätten från lakningen/sköljningen vid sidan av för att snabba på uppkoket.

Rakt ner i hinken räcker som syresättning med tillräcklig jästgiva.

En slagen hjälte får vila ut.

Provsmakning

Gyllengul, blank öl med väldigt stabil skumkrona.
Doften är påtagligt maltig med medel jordighet. Damm finns på medel nivå och med en lite sötklibbig doft. Mycket lätt fruktighet åt ananashållet. Lätt gräddighet.
Söt smak som är stort maltig och medel lantlig.
Medelstor kropp.
Medel kolsyra.
Saknar fräschör.

Kommentar
Skaplig öl som upplevs lantlig och robust, motsats till halmig och elegant. Maltsmakerna är genuina och kraftiga men jag saknar det där halmiga och lite friskare inslaget. Maltsmaken är charmig men den kanske inte passar till riktigt alla öl utan mer till öl där bryggaren vill få fram just en robust maltig karaktär. Perfekt till dubbeldekokterad tjeckisk pilsner med andra ord.
Hur stor skillnad det är på den golvmältade jämfört med “vanlig böhmisk malt” kan jag inte uttala mig om men spannet på färg är ganska stort i specifikationen så jag tänker mig att den traditionella metoden ger en viss variation från batch till batch. Det är helt okej i en guldigare lager (t.ex. tjeckisk) men inte önskvärt rent produktionstekniskt i en tysk, filtrerad premiumpils.

Recept

Basmaltstest del 5- Böhmisk golvmältad (Helles)

Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.83 Plato
Measured OG: 1.051

FG: 1.009 SG / 2.18 Plato
Alcohol by volume: 5.2 %
Bitterness: 21.3 IBUs
Color: 6.7 EBC
Measured Mash Eff: 76.7 % / 37082.4 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2206 g Floor Malted Bohemian (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 2 97.9 % 1.44 L
47 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 3 2.1 % 0.03 L

Total amount of malt: 2253 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.43 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
25 g Spalter Select [3.50 %] – Boil 60.0 min Hop 4 21.3 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 5

Total amount of hops: 25 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Crown lager yeast Berlin style Yeast 6

Recommended starter size: 0.75 L / 195.1 Billion cells.

BrewNotes
Water Profile ppm

Ca 74
Mg 4,8
Na 31
SO4 97
Cl 122
HCO3 75

<
Tastenotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pilsnermaltutvärdering del 4 – Weyermann Eraclea Pilsnermalt

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Det här är del fyra av mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Läs mer om testets upplägg och tanken bakom receptet här.

Receptet

Alla fem öl bryggs med samma recept så även denna gång är det 2% Weyermann syramalt och sedan 98% basmalt i form av Weyermann Eraclea pilsnermalt denna gång.

Weyermann Eraclea pilsnermalt
Terroirmalt betyder inte en speciell maltsort utan enbart platsen där kornet odlats på. Italienska Eraclea är ett litet område nära Venedig, precis vid adriatiska havet med ett unikt klimat. Med sin salta luft och sina milda vintrar kan det tvåradiga kornet sås redan på hösten och under den fuktiga vintern skjuter den sina rötter. Kornet ska ha en mycket grön smak med tydlig rå kärna vad det nu betyder.

Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
Pilsnermalt av kornsorten Eraclea, uppkallad efter området Eraclea i nordöstra Italien nära Venedig där det är odlas. Ger en mycket lätt och elegant smak. Utmärkt basmalt för medelhavsinspirerad lager och ale. Färg: 2,5 – 4,5 °EBC (1,5 – 2 Lovibond)

Tillverkaren Weyermann skriver inte riktigt i samma linje:
Made from the finest two-row Italian Adriatic Coastal barley, cultivated in the region around the city of Eraclea, close to Venice. This aromatic malt provides the perfect base for crisp, aromatic and Mediterranean beers. The malt is characterized by good processability, good yield as well as excellent foam values. Sensory: malty-sweet with light honey notes.

Om Humlegården översatt Weyermanns text lite tokigt eller om de tycker att aromatisk är likställd med ”mycket lätt och elegant” är oklart men om man tittar på aromhjulet nedan så sticker det ut en hel del från tidigare pislnermalter jag utvärderat:

Bryggdagen

Bryggdagen inleddes med en snabb uppdatering av bryggverkets programvara. Det brukar inte ske speciellt ofta och inte heller med större märkbara förändringar men nu har det tillkommit en hel del nya vyer och funktioner som t.ex. att kunna styra pumparnas pauser i mäskprogrammet.
Bryggdagen i övrigt fortlöpte utan avvikelser eller något att rapportera om. OG landade på 1.050 och totalmängden samma som övriga bryggningar.

Braumeistern redovisar numera mäskschemat i typisk tysk stil. Mycket snyggt!

Receptet och mäskscehmat visas nu även i en ”total överblick” även om just detta inte är receptet jag brygger vid detta tillfälle. Jag har alla mina recept i Beersmith och ser inte riktigt vitsen med att skicka dom till bryggverket även om det är smidigt med BeerXML. Jag har tre recept inlagda eftersom de har olika mäsckscheman, precis som på mina två föregående modeller av Braumeister.

Snygg krossning med minimal mjölmängd.

Precis inmäskad och tryckt på start.

Vips så var bryggdagen över och vörten kyls.

Orkade inte vänta på att hinken skulle fyllas innan jag tog bilden men det blev knappa 11 liter denna gång.

Provsmakning


Ljust halmgul blank öl med extrem skumkrona!
Doften är kraftigt jordig åt både jordkällare och lera. Rejält mustig och “kärnig” maltarom. Medelstor till stor halm och hö med inslag av gummi. Medel örtighet som är svår att få grepp om bland de jordiga dofterna.
Väldigt kraftigt och busigt maltig i smaken. Robust maltsmak som känns lantig och opolerad. Väldigt kraftfull i smaken, verkligen en maltbomb!
Lätt beska.
Medel kolsyra.
Lätt kropp.
Len munkönsla.
Låg restsötma med viss syrlighet.

Kommentar
Det går inte komma fölrbi hur pass rustik och lantlig det här ölet eller den här malten är. Det är verkligen en malt som tar för sig men jag skulle vara försiktig med den till vissa stilar då den är så dominant. Till en rustik Kellerbier eller Landbier passar den utmärkt, känske även i vissa mörkare stilar där den ihop med Münchermalt och kanske lite rostad malt skulle komplettera smakbilden på intressant sätt. Till en filtrera lättare Helles blir den överdrivet dominant.
Jag tycker ölet blev gott och relativt lättdrucket men malstmaken är lite som med kanel eller koriander, det är en smak som tar över allt annat. Oerhört intressant smakupplevelse!

Recept

Basmaltstest del 4- Eraclea (Helles)

Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.83 Plato
Measured OG: 1.050

FG: 1.009 SG / 2.18 Plato
Alcohol by volume: 5.2 %
Bitterness: 21.3 IBUs
Color: 6.7 EBC
Measured Mash Eff: 76.7 % / 37082.4 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2206 g Eraclea (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 2 97.9 % 1.44 L
47 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 3 2.1 % 0.03 L

Total amount of malt: 2253 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.43 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
25 g Spalter Select [3.50 %] – Boil 60.0 min Hop 4 21.3 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 5

Total amount of hops: 25 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Crown lager yeast Berlin style Yeast 6

Recommended starter size: 0.75 L / 195.1 Billion cells.

BrewNotes
Water Profile ppm

Ca 74
Mg 4,8
Na 31
SO4 97
Cl 122
HCO3 75
<
Tastenotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pilsnermaltutvärdering del 3 – Weyermann Premium Extra Pale Pilsnermalt

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Det här är del tre av mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Läs mer om testets upplägg och tanken bakom receptet här.

Receptet

Alla fem öl bryggs med samma recept så även denna gång är det 2% Weyermann syramalt och sedan 98% basmalt i form av Weyermann Extra pale premium pilsnermalt denna gång.

Weyermann Extra Pale Premium Pilsnermalt
Förutom att ha ett extremlångt och krångligt namn så har EPPP-malten egenskapen att vara den ljusaste av alla basmalter jag sett. Med en EBC som kan sträcka sig ner till 2 EBC går det göra extremt ljusa öl med denna sort och det är främst till tyska pilsner där detta kommer till sin fulla rätt och då i frånvaro av andra maltsorter och disighet. Själva kornet är samma sort som i standardpilsnermalten men den blir ljusare genom att torkas på en lägre temperatur än de 80°C som är standard för pilsnermalt.

Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
Extra ljus basmalt med lätt och ren smak och någon sötma. Utmärkt grund för de ljusaste ölstilarna, som tysk pils, NEIPA eller mexikansk ljus lager.
Premium pilsnermalt från Weyermann® framställs av högkvalitativt två-radigt korn som försiktigt torkas vid låg temperatur. Den varsamma torkningsprocessen ger en extra ljus malt. Denna pilsnermalt har högt enzyminnehåll, låg proteinhalt och ger normalt ett pålitligt utbyte från mäskningen. Färg: 2 – 3,5 °EBC (1,3 – 1,9 Lovibond).

Tillverkaren Weyermann skriver snarlikt:
Made from the finest malting quality barley. By selecting suitable raw materials and special malting technologies, particularly light wort and boiling colors are being achieved.
Sensory: malty-sweet with light honey notes.


Detta smakhjul är snudd på identiskt med det för standardpilsnermalten.

Bryggdagen

Inga konstigheter alls med bryggdagen denna gång. Snabbt in och ut med ett OG på 1.049 vilket var precis lagom.

Krossningen såg skaplig ut men något mjölig, främst på toppen.

Inmäskad och omrörd.

Efter mäskningen.

Påväg mot kok.

Kylning med kylmanteln.

Dryga 10 i hinken som vanligt.

Provsmakning


Ljust halmgul och blank öl (nästan helt genomskinlig). Mindre bra skumstabilitet, eventuellt på grund av något låg kolsyrehalt.
Doften är lätt och fräsch. En lättare syrlighet bidrar till lättheten. Medel maltighet och medel halm. Uns vanilj.
Smaken är mild, medel maltig på ett elegant sätt.
Låg beska.
Medellåg kolsyra.
Lätt kropp.
Uns restsötma, eventuellt förstärkt av den något klena kolsytehalten.
Något kladdig munkänsla.
Små spår av svavel i doften, i övrigt inga felsmaker.

Kommentar
Ganska god öl men lite själlös. Det händer inte så mycket spännande varken med smak eller doft. Den smakar ljus öl men inte så mycket mer än så. Hade mått bra av mer sting i humlen.

Recept

Basmaltstest del 3 – Premium pils extra hell (Helles)

Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.83 Plato
Measured OG: 1.052 / 12.86 Plato

FG: 1.009 SG / 2.18 Plato
Alcohol by volume: 5.2 %
Bitterness: 21.3 IBUs
Color: 4.6 EBC
Measured Mash Eff: 76.7 % / 37082.4 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2206 g Extra Pale Premium Pilsner (Weyermann) 2014 (2.3 EBC) Grain 2 97.9 % 1.44 L
47 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 3 2.1 % 0.03 L

Total amount of malt: 2253 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.43 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
25 g Spalter Select [3.50 %] – Boil 60.0 min Hop 4 21.3 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 5

Total amount of hops: 25 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Crown lager yeast Berlin style Yeast 6

Recommended starter size: 0.76 L / 195.1 Billion cells.

BrewNotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pilsnermaltutvärdering del 2 – Weyermann Barke Pilsnermalt

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Det här är del två av mitt test och utvärdering av fem olika pilsnermaltsorter från Weyermann där målet är att se om det är någon större skillnad och i så fall vilken sort jag tycker bäst om. Läs mer om testets upplägg och tanken bakom receptet här.

Receptet

Alla fem öl bryggs med samma recept så även denna gång är det 2% Weyermann syramalt och sedan 98% basmalt i form av Weyermann Barkepilsnermalt denna gång.

Weyermann Barke Pilsnermalt
Barke Pilsnermalt från Weyermann kommer från ett tvåradigt vårkorn med anor från 1800-talets Bayern. Den har en rik historia och var länge den mest använda maltsorten i Tyskland, känd för sin bredare kärndiameter, motståndskraft mot kryp och växtsjukdomar samt förmåga att skapa autentiska och aromatiska öl. Under 1900-talet ersattes Barke gradvis av moderna maltsorter med högre utbyte och bättre odlingsegenskaper. På tyska Julius Kühn-Institut grävde man 1993 fram den gamla maltsorten och gjorde någon sorts förädling för att på nytt storskaligt odla den. Den är dock inte patenterad utan är en så kallad ”öppen sort”, vilket innebär att den är fritt tillgänglig för alla att använda, odla och sälja. Varumärket/namnet är däremot skyddat eller registrerat på oklart sätt.

Som maltsort har den högt enzyminnehåll, hög extrakthalt, lågt proteinhalt för klar och ljus öl samt låg beta-glukanhalt för att förhindra grumlighet. Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:
”Weyermann® har återupptagit produktionen av den klassiska kornsorten Barke. Den anses ge mer smak och arom än de moderna maltkornsorterna.
Producerad av tvåradigt vårkorn (Barke). Perfekt basmalt för alla lageröl. Ger klar öl med stor kropp och munkänsla, liksom god skumstabilitet. Smak: maltsötma och milda toner av honung. Färg: 2,5 – 4,5 °EBC (1,5 – 2 Lovibond)”2

Tillverkaren Weyermann skriver snarlikt:
”Made from the finest German two-row historical summer brewing barley Barke®. The long-loved characteristic malt aroma of Barke® is the perfect base for intensly flavourful bright lager beers. This results in an excellent body and a pronounced full-bodiedness.
Sensory: pronounced malt aromas with underlying toffee notes; pleasant, soft mouthfeel.
Heirloom malt for malt-forward beer styles, typically for:
Pale Lager; American (Light) Lager, Munich Helles, Festbier, German Leichtbier, Dortmunder Export, Kellerbier (Pale Kellerbier), India Pale Lager”

Bryggdagen

Bryggningen startade i ottans bistra mörker med vattenvärmning och maltkrossning. Jag märkte efter krossningen att delar av krossresultatet såg mer finmalt ut än det brukar. Jag har under en tid pendlat mellan 1,0mm och 0,8 mm på bakre valsen för att jag tycker vetet inte blir tillräckligt bra krossat på större spaltbredd men det här såg onormalt ut. Min gissning är att säsongsberoende temperatur- eller fuktskillnader fått metallen att kontrahera och att krossens inställning dragit sig. Eftersom jag måste demontera krossen i molekyler för att mäta och justera spaltbredden då den mäts underifrån och snett bakifrån är det väldigt svårt att tillförlitligt kontrollmäta avståndet. Att ställa in en ny spaltbredd med bladmått är ganska enkelt men att verifiera är värre.
Inmäskningen såg ut som vanligt och efter mäskprogrammet såg även vörten ut som vanligt. En del småpartiklar i skummet vid uppkok som jag avlägsnade med hålsil men i övrigt inga avvikelser.
OG landade något högt på 1.052 av förväntade 1.048, oklart om det berodde på maltsortens bidrag eller krossningen.

Oklar tidpunkt men kolsvart ute och 7,3°C i kranen.

Den sämre delen av krossningen till skillnad från…

…den bättre delen av krossningen som får mig att tro att krossens inställning ändras under själva krossningen.

Oregelbunden gravitation i bryggeriet.

Efter mäskprogrammet, allt ser normalt ut.

Även lakning/sköljning fortlöpte som vanligt.

Partiklarna i uppkok.

Minimal humlegiva.

Kylning med kylmantel.

Provsmakning

Ljust halmgul, lätt disig med högt stabilt skumm.
Doften är enormd sädig med stora, halmiga dofter. Påtaglig jordighet med lättare örter.
Enorma maltsmaker med fin gräddighet. Mycket fyllig smak.
Lätt beska.
Medel stor till stor kropp.
Kraftig munkänsla.
Medel alkohol.
Mycket lång eftersmak.
Medel kolsyra.
Inga estrar, fenoler, acetaldehyd, diacetyl eller andra felsmaker.

Kommentar
Väldigt god helles med mycket stora och fräscha maltsmaker som fullständigt dominerar. Jag är lite överraskad att den är så pass maltig och sädig i smaken trots avsaknad av både Münchnermalt och att den inte är bryggd enligt lågsyremetoden. Den är också betydligt ljusare än jag skulle ha gissat på.

Recept

Basmaltstest del 2 – Barke (Helles)

Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.83 Plato
Measured OG: 1.052 / 12.86 Plato

FG: 1.009 SG / 2.18 Plato
Alcohol by volume: 5.2 %
Bitterness: 21.3 IBUs
Color: 6.7 EBC
Measured Mash Eff: 76.7 % / 79.2 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2206 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 2 97.9 % 1.44 L
47 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 3 2.1 % 0.03 L

Total amount of malt: 2253 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.43 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
25 g Spalter Select [3.50 %] – Boil 60.0 min Hop 4 21.3 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 5

Total amount of hops: 25 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Crown lager yeast Berlin style Yeast 6

Recommended starter size: 0.76 L / 195.1 Billion cells.

BrewNotes
Water Profile ppm

Ca 74
Mg 4,8
Na 31
SO4 97
Cl 122
HCO3 75
Tastenotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Pilsnermaltutvärdering del 1 – Weyermann Pilsnermalt

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Det har varit lite lugnt på den här sidan ett tag men jag har verkligen inte legat på latsidan i bryggandet. Jag har bryggt nio gånger som jag inte hunnit rapportera om ännu men jag har också sparat på sex av inläggen av en anledning. Som titeln på detta inlägg skvallrar om så har jag gjort en utvärdering av Weyermanns olika pilsnermaltvarianter. Syftet är att en gång för alla hitta min favoritpilsnermalt som hädanefter blir min husmalt. Jag har bryggt med flera av maltsorterna i många år så de känns bekanta men eftersom jag aldrig gjort något renodlat parallelltest eller bryggt ett öl med syfte att enbart framhäva själva basmaltssmaken så är jag inte helt säker på hur stor skillnad det faktiskt är mellan de olika sorterna. Jag har givetvis testat att dofta och tugga på malten många gånger men det är svårt att jämföra säd med en färdig öl.

Frågeställningar
Vilken pilsnermalt tycker jag doftar bäst i ett färdigt öl?
Vilken pilsnermalt tycker jag smakar bäst i ett färdigt öl?
Är det skillnad i utseendet på de olika ölen?
Ger de olika maltsorterna olika utbyte dvs. olika OG?

Material och urval
Jag tänkte först göra en betydligt större basmaltsutvärdering där jag även inkluderade palemalt/pale ale-malt/Wiener/Barke Wiener/Münchner 1/Münchner 2/Barke Münchner mfl. samt kanske även från andra mälterier men jag insåg snabbt att jag var tvungen att begränsa mig för att mäkta med att lösa uppgiften på rimligt vis. Därför avgränsade jag testet till de basmaltsorter som lämpar sig bäst för de ölstilar jag främst brygger, dvs. pilsnermalt, samt de sorter jag lätt kan få tag på.

De sorter jag utvärderat är samtliga från Weyermann; Pilsnermalt, Extra Pale Premium Pilsner, Barke pilsner, Ercalea samt Böhmisk golvmältad.

Testet
Testet utfördes genom brygga fem öl med exakt samma recept där endast basmalten skilde. Därför tog jag fram ett recept på en mycket neutral tysk Helles där basmalten verkligen skulle få bli dominant i smaken. Det betydde att inga andra maltsorter förutom 2% syramalt användes. Syramalten behövs för att justera pH till 5,4 men underlättar också dosering jämfört med mjölksyra/lactol i så här små satser. Humlegivan begränsades till en enda sort (Spalt Select och inte speciellt ny/potent i doften) och enbart på en 60-minutersgiva för att ge en grundbeska men i övrigt ganska lite smak/doftbidrag. Jästen var en neutral lagerjäst och ölen jästes på 10°C i identiska jäshinkar. För att göra min egna påverkan så liten så möjligt bryggde jag alla öl i Speidel #Braumeister 10 och såklart med samma mäskprogram. När alla öl var bryggda så fick de lagras några veckor för att jämna ut skillnaderna i färskhet eftersom det tar ett antal dagar att brygga fem gånger. I den bästa av världar skulle jag haft fem bryggverk och kört alla samtidigt men ni inser orimligheten i det, jag är bara hembryggare och inte forskare.

Jag kommer först att rapportera om varje enskild maltsort, respektive bryggdag och och provsmakning av ölen i enskilda inlägg för att sedan göra den komparativa provsmakningen och utvärderingen där jag förhoppningsvis kan urskilja de olika maltsorterna och kora min favorit.

Weyermann Pilsnermalt
Först ut är Pilsnermalt”>Weyermanns Pilsnermalt eftersom den kan anses vara standarden där alla de andra sorterna sticker ut på något sätt, antingen genom terroir/heirloom eller genom mältning/kölningsmetod. Humlegårdens Ekolager skriver så här om malten:

Ljus basmalt med lätt maltig, ren smak och något inslag av sötma. Utmärkt grund för de flesta öl, och typisk huvudingrediens i de flesta lageröl. Pilsnermalten från Weyermann® framställs av högkvalitativt två-radigt korn som torkas långsamt vid låg temperatur (80 °C). Den varsamma torkningsprocessen ger en färg som är obetydligt mörkare än för vanligt korn. Denna pilsnermalt har högt enzyminnehåll, låg proteinhalt och ger normalt ett pålitligt utbyte från mäskningen. Färg: 2,5 – 4,5 °EBC (1,5 – 2 °Lovibond). Enzyminnehåll: hög

Tillverkaren Weyermann skriver snarlikt:
Made from the finest German quality brewing barley, it provides the perfect base for all beer styles, especially for bottom-fermented beers. Sensory: malty-sweet with light honey notes

Det här ”aromhjulet” beskriver hur vört av pilsnermalt doftar men jag tycker inte det är samma sak som att jämföra öl. Jag kan känna vissa snarlika drag men själva jäsningen förändrar vört radikalt och inte jämnt över hela spektrat.

Bryggdagen

Bryggdagen fortlöpte utan några avvikelser. Nykrossad malt mäskades i ett något förlängt Hoch-kurz-program med 45 minuter på 63°C och 30 minuter på 72°C. Därefter en minimal lakning/sköljning på 1,5 liter och kok i 60 minuter. Vörten kyldes till 20°C och jästes på 10°C. PH landade som planerat och förväntat på 5,4 (fördelen med syramalt) och stammvörtstyrkan på 1.049. Inga konstigheter, inga överraskningar (skönt!).

Vattenvärmning.

Kalciumklorid för att nå 75ppm kalcium och framhäva maltsmakerna.

Välkrossad malt med hela skal och lagom stora kärnbitar.

Inmäskad och omrörd.

Efter mäskprogrammet.

Sköljning mer än lakning när det är så liten mängd vatten som får passera maltröret.

Fjantig men viktig humlegiva för att nå 21 IBU före jäsning vilket sjunker till gissningsvis 18 i den färdiga produkten.

Perfekt mängd på jäsning för mina små 9L-Corneliusfat som faktiskt rymmer lite mer än nio liter.

Samma mängd jäst från samma förpackning användes till alla öl.

Provsmakning


Ljust halmgul, disig öl med högt och stabilt skum.
Doften är kraftigt sädig med med en medel örtighet. Tydliga vaniljtoner och medelstor halm.
Kraftigt maltig smak som är fräsch och frisk.
Låg beska.
Inga tydligare alkoholtoner.
Medelstor kropp.
Viss restsötma.
Lång eftersmak

Kommentar
Mycket god och klassisk helles. Det finns inget i doft- eller smakbilden som överraskar eller sticker ut, både på gott och ont. Maltsmakerna känns trygga och goda. Ska jag klaga på något på ölet så är det den något höga restsötman sm jag saknar förklaring till.

Recept

Basmaltstest del 1 – Pilsner standard (Helles)

Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.83 Plato
Measured OG: 1.049

FG: 1.009 SG / 2.18 Plato
Alcohol by volume: 5.2 %
Bitterness: 21.3 IBUs
Color: 5.9 EBC
Measured Mash Eff: 76.7 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2206 g Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 2 97.9 % 1.44 L
47 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 3 2.1 % 0.03 L

Total amount of malt: 2253 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.43 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
25 g Spalter Select [3.50 %] – Boil 60.0 min Hop 4 21.3 IBUs
1.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 5
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 6

Total amount of hops: 25 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.0 pkg Crown lager yeast Berlin style Yeast 7

Recommended starter size: 0.76 L / 195.1 Billion cells.

BrewNotes
Water Profile ppm

Ca 74
Mg 4,8
Na 31
SO4 97
Cl 122
HCO3 75

Tastenotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Helles (H34)

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Ska jag verkligen brygga öl när jag vet att jag inte kommer ha tid att ta hand om jäsningen och tappa på fat i tid? Det var frågan jag ställde mig inför denna bryggning eftersom jag kort inpå skulle iväg på en två veckors jobbresa. Om jag skulle jag ta hänsyn till alla mina jobbresor, som ibland även kommer med kort varsel, skulle jag få ställa in många bryggningar så jag bestämde mig för att köra ändå och trots frånvaro gå all-in. Jag valde med andra ord att låta ölet jäsa ut helt, mata med sockerlag, vänta några timmar tills jäsningen startat igen för att sedan tappa på fat för spundning/kolsyrejäsning. Som test betraktat hade det inget med kolsyran att göra för den visste jag skulle komma utan istället handlade det om lågsyrebryggningens status efter att jäsningen varit ”stilla” en okänd tidsperiod och även i en plasttunna.
Totalt fick ölet tre veckor i jästanken vilket inte är överdrivet långt för att vara en lagerjäsning på 10°C men jag brukar snitta ungefär tio dagar eftersom jag oftast har pigg jäst i extra stor till överdriven mängd. Efter några dagars kolsyrejäsning några grader varmare (vet ej hur många eftersom jag drog på mig en andra omgång covid på resan hem) så flyttade jag faten till lagring på -1°C där de i vanlig ordning fick lagras tills ett nytt fat behövdes i kökets kegerator men minst två veckor för första fatet försöker jag hålla iallafall.
Ölstilen var återigen en helles vilket ihop med weißbier är det jag dricker absolut mest och helst av som huvuddricka, så kan jag krydda med lite andra sorter antingen i småsatser eller som köpeöl. Jag har en rad tester på gång i närtid (det är sju bryggningar gjorda efter denna!) men därefter är min plan för 2024 att fokusera mer på att finlira min tyska pilsner. Jag har gjort jättemånga goda pilsner genom åren och känner mig bekväm med stilen men inte riktigt hittat mitt standardrecept som känns redo att hugga in i en runsten så att säga. Kanske är det precis som med IPA att omväxling just i humledrivna öl förnöjer eller så har jag bara inte hittat just min favoritkombination av maltnota, humlesort, IBU och aromhumle.

Receptet

Min helles däremot sitter inristad i Rökstenen även om jag ibland testar lite varianter just för omväxling, t.ex. en lite mörkare till vintern eller lite starkare som Majbock. Denna gång bestod maltnotan av 93% Weyermann Barke Pilsnermalt , 5% Weyermann Barke Münchnermalt och 2% Weyermann Syramalt som pH-justering.
Humlesorterna blev en blandning av tre, mest på grund av att det passade sig bäst bland inventarierna samt att föregående tysk skörd gav låga alfasyror. Tettnang, och Hallertauer Mittelfrüh var primära och en äldre Spalt Select mest för att få upp IBUn till 21.
Jästen blev Fermentis Saflager 34/70 som även finns som 100g-förpackning och ännu större, En riktig klassiker som jag kört med väldigt många gånger med stabilt resultat. Det där med att den jäser optimalt på 12°C tycker jag man kan skippa om man inte är nybörjare på lagerjäsning. Den fungerar alldeles utmärkt i 8-10°C, bara man har pigg jäst och i rätt mängd.

Bryggdagen

Bryggdagen började dagen innan med vattenfyllning och syreborttagning av mäskvatten. Värmen sattes igång en bister söndagmorgon 07.15 och en installerad Java senare var mäskvattnet uppe i 68,6°C och redo för flytt till malttunnan där min nykrossade malt väntade. Min älskade termometer Greisinger GTH 1170 med givaren GES 130 fick sin första hicka någonsin och spökade vid uppstart. Jag hoppas det bara berodde på batteriet för den har fungerat perfekt många gånger efter denna.
Reciruklationen kom igång direkt även denna gång så jag tycker mig ha löst problemet med att pumpen i kombination med mina större silikonslangar. Dock var initiala recirkuleringen grumligare än vanligt vilket jag i efterhand har konstaterat berott på att min kross smygdragit sig. Vörten klarnade redan efter en kvart så mäskbädden gjorde sitt jobb bra.
Fem i tio flyttade jag vörten till vörtkokaren och kokstart noterades 10.40. Vörtstyrkan vid kokstart var 1.044 och efter kok 1.048. Efter tjugo minuters whirlpool flyttades nästan kokande vört via plattvärmeväxlaren ner till 12°C och genom väggen till matkällaren och min stora jästtunna. Lakningen vid sidan av huvudsatsen blev 45 liter på 1.043 som fick ett kortare kok med enbart Spalt Select.

Påfyllning av vatten kvällen före bryggdagen.

I och med att jag har TC-kopplingar på bryggverket kan jag byta min slangnnippel mot en Gardenakoppling så är det enkelt att fylla på vatten.

Jag har nu för första gången gjort slut på en stor förpackning CaCl. 1 kg räckte i 8-9 år iallafall. Mina andra salter lär jag ha livet ut eftersom jag nästan aldrig använder de. Jag har lite för lite magnesium i mitt bryggvatten men det är för liten mängd för att jag ska bry mig om att väga upp MgSO4. Samma med NaCl som handlar om något gram. CaSO4 gillar jag inte smaken av då den för mig ger en rivig beska och pudrig munkänsla.

Nykrossat 31,1 kg malt vilket är fler hinkar än denna.

Krossen står på 0,8mm på andra valsparet. Jag har pendlat mellan 1,0 och 0,8mm på sistone då jag tyckt mig fått lite för mycket mängd mjöl. Det visade sig att min inställning på krossen dragit sig, trots att jag drar åt skruvarna stenhårt. Jag gissar att det kan bero på temperatursvängningen som sker när det blir stadiga minusgrader ut och mitt bryggeri går nedåt 15°C.

Inmäskning underifrån via slitvargen Blichmann Riptide som jag modifierat med 34mm TC-kopplingar och siktglas.

Referensbild på första cirkuleringen under stegmäskningen.

Det blir alltid lite kladd när slangen sätts fast i flytande locket.

Det sista överblivna mäskvattnet som pumpen inte får flytta då det även kommer luft med.

Jag saknar lämpligt lock till min mäsktunna. Originallocket fick jag aldrig med tyvärr för det hade fungerat bra.

Referensbild 2 på recirkuleringen efter kanske en kvart.

Resterna från jästätarmetoden (YOS) dvs död jäst. En del följer med i mäskningen vilket sägs fungera som jästnäring i jäsningen senare.

Klockrent vitt skum vid uppkok,

Humlevägning. Min lilla billiga precisionsvåg kämpar på även den även om startknappen börjar bli lite seg och mätplattan fått lite rost.

Jag lakar inte när jag brygger med lågsyremetoden utan istället sidolakar jag eller ”Partigyle” om ni så vill. Jag häller bara kallvatten från kranen på mäsken och samlar vörten tillsammans med överbliven vört från slangar, plattvärmeväxlare etc. Oftast nöjer jag mig med 20 liter men jag har klämt ut 40 några gånger. Brukar landa på vörtstyrka runt 1.040 och blir oftast välhumlad folköl+ på 4,0-4,5% ABV.

Vörten efter koket, kristall!

Dagens jäst, klassikern Fermentis SafLager 34/70 som finns i en rad förpackningsstorlekar. Denna Easy-2-Use är på 100gram och passar perfekt till mina större satser. Rehydrering skippar jag för normalstarka öl.

Från kokande direkt till 12°C med riktigt snabbt flöde på pumpen. Det är supertrist att diska plattvärmeväxlare men jäklar vad bra de kyler!

Jahopp. Där lossnade handtaget på mitt flytande lock. Det går att lyfta upp det via genomföringen/slangnippeln men eftersom den inte är centrerad blir det lite märklig viktfördelning. Jag kan inte svetsa i rostfritt så eventuellt blir det ett handtag med skruvar igenom, det har jag inte bestämt ännu.

Vörten på väg till kylning.

Ännu en lyckad whirlpool. Jag har inte misslyckats med någon whirlpool i det här bryggverket.

Provsmakning

Halmgul, lätt disig öl med enorm skumkrona.
Doften har en extremt färsk pilsnermaltsmak med stor gräddighet, stor müsli och medel örtighet som drar åt oregano.
Maltsmaken är på extrem nivå och fullständigt fyller munnen.
Medel beska som är i perfekt balas med restsötman som är medellåg.
Fylling munkänsla och medel kropp.
Medel alkohol- och kolsyrehalt.
Lång eftersmak.
Inga felsmaker, estrar eller fenoler.

Kommentar
De första två faten av denna öl blåste mig av stolen. De hade så mycket färska maltsmaker att det nästan var för mycket! När tidens tand kom till det tredje fatet så trubbades det extremt purfärska av men var fortfarande en av mina bästa helles jag gjort. Exakt vad jag gjorde rätt i processen vet jag inte för jag tyckte jag gjorde exakt precis som vanligt. Jag brukar sällan notera större lågsyremässiga avvikelser på bryggdagen, så att dra slutsatsen att jag ofta gör något fel och absolut inga fel denna gång tycker jag inte är rättvist. Receptet och specifikt maltnotan har jag bryggt massor gånger innan så att detta resultat berodde helt på min process råder inga tvivel om.

Recept

Lindhs Helles (H34) (Helles)

Batchsize: 141.00 L
Estimated OG: 1.048 SG / 11.88 Plato
Measured OG: 1.048 / 11.91 Plato

FG: 1.007 SG / 1.83 Plato
Alcohol by volume: 5.4 %
Bitterness: 21.0 IBUs
Color: 8.2 EBC
Measured Mash Eff: 69.0 % / 68.7 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
170.00 L !Nykvarn 160302 Water 1
46.00 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 2
12.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 3

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
28933 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 4 93.0 % 18.86 L
1556 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 5 5.0 % 1.01 L
622 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 6 2.0 % 0.41 L

Total amount of malt: 31111 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 99.89 L of water at 68.4 C 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Add 70.00 L of water at 86.4 C 72.0 C 30 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
160 g Spalt Spalter [3.00 %] – Boil 60.0 min Hop 7 9.3 IBUs
150 g Hallertauer Mittelfrueh [2.80 %] – Boil 60.0 min Hop 8 8.1 IBUs
100 g Tettnang [2.00 %] – Boil 40.0 min Hop 9 3.5 IBUs
21.00 g Sedisol C (Boil 10.0 mins) Other 10
20.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 11

Total amount of hops: 410 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
20.0 pkg Saflager Lager (DCL/Fermentis #W-34/70) [50.28 ml] Yeast 13

Recommended starter size: 11.35 L / 2512.4 Billion cells.

BrewNotes

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Dunkel (D6)

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

För några bryggomgångar sedan lyckades jag få ett överkok vid uppkok med Braumeister #BM10 eftersom jag höll på med andra aktiviteter på övervåningen och kalkylerade värmningstiden fel. Bryggverket är helt självgående och idiotsäkert under hela bryggdagen förutom vid just ett moment (vilket förvisso gäller de flesta bryggverk), att ta av locket precis när det börjar koka. För att bevisa för mig själv att jag visst kan göra ett annat större projekt när jag brygger med lilla Braumeistern så valde jag att maximera julen; stånka jul-Bratwurst och brygga dunkel!

Årets julöl
Denna Münchner dunkel är min sjätte i ordningen och jag har varierat receptet varje gång. Jag kan inte påstå att jag aktivt jobbat med att förbättra receptet utan snarare varierat det för att få lite olika smakprofil från gång till gång. Till julen 2023 var siktet inställt på en renare och mer elegant dunkel, utan för mycket kladdig karamell eller rostade, brända toner. Det finns två vägar att gå när det gäller dunkel och den ena är att ha mycket basmalt och ”krydda” med mörka maltsorter men jag föredrar andra vägen, att gå tungt in på Münchnermalt och i detta fall körde jag på hela 80% Weyermann Barke Münchnermalt som färgmässigt ligger mittemellan Münchner 1 och Münchner 2. Resterande 20% av maltnotan bestod av 18% Weyermann Barke Pilsnermalt som hängsle/svångrem enzymmässigt och slutligen 2% Syramalt för pH-vördets skull. Det där blir en ganska ljus dunkel tänker ni då genast och det hade det blivit om det inte vore för den hemliga ingrediensen:

Nytt för dagen, Sinamar
Weyermann Sinamar är en sirapsliknande mörkbrun vätska som tillverkas genom att mäska och sedan vakuumdestillera Carafa svartmalt. Med sitt extremt potenta färginnehåll på mellan 8100 – 8600 °EBC behövs så liten mängd vätska att den i praktiken är smaklös och används därför som färgmedel inom flera områden inom livsmedelsindustrin, inte bara öl utan även brödtillverkning och andra drycker. För tyskarna är denna produkt lite extra intressant eftersom den med sitt 100% maltinnehåll följer Reinheitsgebot – de tyska renhetslagarna för öl.

När det kommer till dosering så blev det lite klurigare i min småskaliga produktion. 14 g (11,9 ml) Sinamar per hektoliter vört skulle höja färgen med 1 °EBC. Jag planerade volymen 10 liter vört efter kok och Beersmith tyckte mitt recept skulle ge 19 EBC med en standard Münchner 1, jag hade ju en något mörkare. Jag siktade på 40 EBC men exakt hur mörkt det blir i slutändan är svårt att gissa. Jag tog ut ett vörtprov, tillsatte 20 milliliter Sinamar i bryggverket och tog sedan ut ett nytt vörtprov. Tydlig skillnad men kanske något ljust fortfarande även om det var svårbedömt i ett litet snapsglas med grumlig vört. Ingen minns en fegis så jag dubblade dosen och det kändes som en lagom mängd både där i bryggeriet och sen senare på fatet.

Weyermann Sinamar finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager men tyvärr bara i stor förpacnking. (uppdatering): Finns nu i mindre förpackning här.

Bryggdagen
Bryggdagen hade inga avvikelser i bryggeriet denna gång. Jag fyllde bryggverket tidigt på morgonen, malde malten, mäskade in, malde kött, pressade in det i svinfjälster, mäskade ut bryggverket och kokade vörten för att avrunda dagen med en supersmaskig färsk wurre. Före kok hade jag en vörtstyrka på 1.047 vilket efter kok landade på 1.054. Efter jäsningen låg FG på 1.010 så det blev en lite kraftfullare Münchner Dunkel med andra ord, cirka 5,8% ABV.

Weyermann Barke Münchnermalt och 18% Weyermann Barke Pilsnermalt krossat på 0,8mm i MonsterMill MM3.

Vattenvärmningen färdig och redo för inmäskning.

Nej jag har inte lagt in rätt recept för dagen men mäskschemat är mitt standard ”HochKurz”.

Malten på plats och omrörd.

Allt på plats inklusive mitt extra mäskvatten jag tar ut ur bryggverket före inmäskning. Resterande cirka 2 liter sparas jag till lakning/sköljning.

Ett korvstånk senare är mäsken redo.

För att snabbare komma upp till kok brukar jag laka/skölja maltröret vid sidan av så jag kan ha locket på bryggverket. Hur stor skillnad det gör låter jag vara osagt. Jag testade att laka en extra omgång och fick ut 2 liter vört med SG 1.017. Med facit i hand jag kunnat använda dessa eftersom ölet blev så pass starkt men så blev det inte denna gång.

Min lilla söta testburk Sinamar.

Den här motoroljan vill man inte spilla på kläderna kan jag lova!

Mina tre vörtprover. Utan Sinamar, med 20 ml Sinamar och med 40 ml Sinamar (fast jag jobbade i gram vid mätningen).

Jästvalet föll på torrjästen Fermentis S-189 som jag hade kvar en slurry av. Den finns sedan en tid i större 100g-förpackningar för oss som brygger lite större satser emellanåt.

Jag nöjde mig med 16°C i kylningen med kylmanteln denna gång.

Flytt till jäshink med tillhörande syresättning.

Dryga 10 liter även denna gång.

Fem minuter senare var all disk färdig och diskbänken avtorkad.

Provsmakning

Brun, lätt disig öl med hög beige skumkrona som är stabil.
Medelstor vaniljdoft samsas med stora brödiga dofter åt sirapslimpahållet.
Inslag av mörkare malt.
Lätt till medel örtighet som drar åt timjan.
Inslag av choklad/O´boy.
Smaken är brödigt maltig men ganska mild. Smaknyans som påminner om julmust.
Balanserad beska.
Låg till medel kropp.
Ingen tydlig alkohol.
Något tunn eftersmak.
Lätt kärv munkänsla.

Kommentar
En ganska god och lättdrucken Dunkel även om det finns en ton i maltsmaken jag inte riktigt gillar. Alkoholhalten märks inte speciellt tydligt och maltigheten är låg till balanserad vilket var målet med receptet. Som maffig julöl faller den dock lite på målsnöret, den kunde ha haft lite mer av allt inklusive humle. Färgmässigt blev den fantastisk fast det var svårt att fånga på bild.

Recept

 

Dunkel D6 Centraleuropeisk mörk lager)
Batchsize: 11.00 L
Estimated OG: 1.054 SG / 13.45 Plato
Measured OG: 1.054 / 13.33 Plato
FG: 1.010 SG
Alcohol by volume: 5,9 %
Bitterness: 22.1 IBUs
Color: 19.1 EBC (40 ish)
Measured Mash Eff: 80.8 %

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1
2.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1955 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 3 80.0 % 1.27 L
440 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 4 18.0 % 0.29 L
49 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 5 2.0 % 0.03 L

Total amount of malt: 2444 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Beta-Amylase Add 14.55 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
1.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 6
50 g Hallertauer Mittelfrueh [2.80 %] – Boil 25.0 min Hop 7 22.1 IBUs
5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 8
42.00 ml Sinamar (Boil 5.0 mins) Other 9

 

Total amount of hops: 50 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU

Volume
3.0 pkg Saflager Lager (DCL/Fermentis #W-34/70) [50.28 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 1.57 L / 221.9 Billion cells.

BrewNotes

 

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: