Monthly Archives: maj 2016
Carbonation Cap eller PET-adapter
Carbonation Cap eller PET-adapter som det också heter är en PET-flaskekork som ger en Corneliuskoppling i andra änden. Dom finns med och utan slangnippel nedtill och jag tycker definitivt man ska ha med. En PET-adapter är inte gas/öl-specifik vilket gör att det både går att trycka i kolsyra eller tappa ur öl/rengöringsmedel. Jag använder en 2l-colaflaska med PBW för att spola rent min fatanläggning i Kegeratorn och en annan flaska med StarSan eller vatten för desinficering/spolning. Även picnickranar och tillhörande slangar rengörs enkelt med denna metod.
Ett annat användningsområde är att tappa färdigkolsyrad öl från fat till flaska att ta med sig på fest. Skruva på PETadaptern med slangen fast inte hela vägen ner, koppla på en ölkoppling-slang-ölkoppling (jumpercable) och justera flödet ner i flaskan genom att skruva på PETadaptern mer eller mindre. Flaskan fylls nedifrån och minimalt med CO2 försvinner i processen. Ska man lagra ölet några dagar eller längre på detta sätt går det även blåsa ur flaskan med CO2 genom en gaskoppling-slang-gaskoppling. Kör man John Guestkopplingar på sin utrustning kan man bygga sig dessa slangar när de behövs och inte ha dedikerade dito. När man sen vill ha öl ur sin flaska så kan man antingen skruva av PET-adaptern och tappa upp, eller så kopplar man en Picnic-kran till adaptern och tappar ur precis som med ett fat. När trycket blir för litet för att tappa vätska är det bara att klämma på flaskan. Kör man utan slang inne i flaskan kan man vända uppochned på flaskan för att tappa ur. Ingen syre kommer in i flaskan och kolsyran stannar kvar i vätskan hyffsat länge.
Ett tredje användningsområde är att snabbkolsyra dryck. Jag skriver dryck för jag har gör ofta kolsyrat vatten med denna metod men även för att snabbkolsyra en öl för diverse tester. Ha i riktigt kall öl i flaskan och koppla på 2 bars tryck (jag har testat med 3 bar men det är i högsta laget, flaskan kan sprängas vilket såklart är farligt). Skaka sedan flaskan i tre till fem minuter och sen är ölet färdigkolsyrat och klart. När man skakar i kolsyra på detta sätt finns det en risk att vätskan börjar vandra bakåt i kolsyreslangen och när ölet regulatorn blir det bekymmer. Använd därför alltid en gaskoppling med backventil likt bilden nedan.
Just nu är det modernt att brygga ganska små batcher och då kan detta vara ett alternativ till partyfat. Flaskorna är i princip gratis och mycket lättare att ha att göra med, dessutom slipper man prima med sockerlag. Sen är en colaflaska såklart inte lika snygg som ett partyfat men lösningen är ändå väldigt smidig. Oumbärlig liten pryl som jag rekommenderar alla seriösa hembryggare! Riktigt hög byggkvalité och skön tyngd. Håller en livstid.
199kr på Humlegården
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Tuatara Conehead IPA 6%
Tuatara Conehead IPA 6% är en våthumlad öl dvs. den är humlad med färsk och icketorkad humle. Jag har själv våthumlat vid två tillfällen men kan inte säga att jag märkte någon direkt skillnad. Men färskt är ju alltid bättre, om inte för annat så psykologiskt… Denna IPA kommer eventuellt dyka upp i Sverige framöver, det är delvis upp till Systembolaget att styra över. Denna öl provades i glaset ”Rastal Lüttich” enligt konstens alla regler.
Färg och utseende g
Kopparfärgad öl med smutsvitt högt skum som håller sig kvar länge. Kristallblank och helt utan dis.
Arom g
Kraftfull färsk blommig humledoft med tydliga talltoner, medel grapefrukt och inslag av mjölk och lite läder från malt. Påtaglig mogeb papaya.
Beska g
Tydlig beska på medelnivå och beskan är len och lättsam.
Alkohol g
Endast en lätt alkoholsmak med viss värmande effekt i munnen.
Smak och eftersmak g
Smaken är kraftigt humlig med mestadels papaya, grapefrukt och jord. En lätt rökighet finns i bakgrunden. En lättare karamellmaltsprofil ger viss karaktär och rondör. Restsötma på hyffsat låg nivå återfinns i en i övrigt lätt kropp.
Balans g
Välbalanserad och lättdrucken.
Kolsyrenivå g
Kolsyrenivå är medelhög och småbubblig, moussig.
Teknisk kvalite g
Välbryggd och väljäst utan några felsmaker.
Summerat omdöme (44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk)
37p, Mycket bra.
Övriga kommentarer och råd
En välsmakande IPA som är god, välbryggd och vacker att se på. Enligt öltypsdefinitionen för stilen saknar jag en del fräscha citrustoner och smaken är överlag något för träig. Den hamnar ändå utan problem i ”Mkt bra” under IPA-klassen. Mina egna smakpreferenser hoppar inte av glädje för just mogen/övermogen papaya som jag tycker är lätt jolmig och däst där jag föredrar lättsamma smaker men ett gott hantverk uppskattar jag alltid. God och lättdrucken öl som kommer tilltala många.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ball and Keg
Inget är mer störande än när man efter en hård dag på jobbet ska tappa upp en god öl och fatet överraskar med det gurglande ljudet av skum, dvs. fatet är slut och du står där ensam och övergiven med tomt glas i handen. ”Ball and Keg – nivåmätare” är en fiffig uppfinning som består av ett magnetiskt flöte som man stoppar inne i sitt Corneliusfat och en liten rund magnet som följer med flötets nivå på utsidan av fatet. På så sätt kan man se hur mycket öl det är kvar i fatet medan man dricker av det, utan obehagliga överraskningar av fattomhet (ord?). Installationen är väldigt enkel, bara rengör flötet med t.ex. StarSan när du ändå ska tappa ditt öl på fat och låt bollen ligga kvar. Ta sedan den större medföljande positionsmagneten och fäst flötet längs fatets sida. När du placerat ditt fat i kegeratorn så tar du en liten orange kula och smyger emellan fatet och den större magneten, som nu kan läggas åt sidan. Klart! Du kan nu följa den lilla orangea kulan på fatets yttersida och hur nivån på öl i fatet sjunker allt eftersom du tappar upp öl.
Jag har utvärderat den här produkten och tycker själva funktionen egentligen är ganska bra. Det som drar ner mitt omdöme något är att magneten är i svagaste laget. Råkar man flytta fatet lite för mycket, t.ex. när ett annat fat ska kilas in i kegeratorn är risken stor att den lilla orangea kulan släpper. Släpper kulan är det sedan svårt att få tag i flötet med den större magneten utan att luta faten en massa vilket kan ge grumlig öl om det finns någon jäst sedimenterad på kanterna. Jag hade lite svårt att få kulan att sitta i början innan jag kom på att nivån på mängden öl i fatet var så pass hög att flötet fick svårt att hålla sig längs väggen. När jag väl druckit en liten så satt kulan mot flötet resten av fatet.
Det finns en annan aspekt kring produktens vara eller icke vara som jag inte tänkte på förens jag provat produkten i någon vecka och som kanske mer beskriver hur min (sjuka) hjärna fungerar; När man har öl på flaska så öppnar man sin flaska, slår ölen i glaset och ställer flaskan under diskbänken, punkt. Ölen är slut där och då och man vet att det är en ändlig resurs, det som finns i glaset är den ölen. En smått magisk grej med fat och tappkran är att det ger känslan av att det guld som flödar ur kranan än oändligt och att ölet forsar ut likt vattnet ur en köks utan början eller slut. Man går och tappar upp öl efter öl från denna oändliga källa och känner sig lite som en alkemist. Med Ball and Keg blir man påmind om förgängligheten eftersom nästan varje gång man tappar upp en öl så hör man ljudet av flötet och magneten som hoppar ner ett hack och säger med svag röst ”din källa sinar för varje öl du dricker”. Om denna sista reflektion väger tyngre än det förtret ett dödsgurgel från ett tomt fat åsamkar dig kanske lite samtalsterapi vore mer på plats än shopping. Okej, skämt osido. Ball and Keg – Nivåmätare finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager för 239kr för startpaketet och 199kr för tilläggspaketet som består av ett extra flöte och ytterligare fem småkulor.
Lindhs omdöme
En helt okej produkt om man har en kegerator där faten får vara i fred dvs. det är inget för picnic-killen/tjejen som har med fat på fest. Jag hade gärna sett ytterligare något starkare magneter vilket dock troligtvis skulle försämra följsamheten längs väggen. Slutligen tycker jag att man borde fått två flöten med i paketet för det priset. Jag har tio fat totalt och ofta 6-7 stycken igång samtidigt, vilket inte är helt ovanligt bland hembryggare, så totalpriset skulle vara i högsta laget.
Vad som ingår i kitet.
Den stora ”installationsmagneten” och de fem små indikationsmagneterna.
Vid installation; fäst bollen mot kanten med stora magneten och du kan flytta fatet till dess slutgiltiga position i t.ex. din kegerator.
Vinkla magneten och låt den lilla oreanga kulan ta dess plats. När kulan är i botten eller ramlar av från fatet är det ca en öl kvar att dricka!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Öldömning och ett exempel – Tuatara APA, Aotearoa Pale ale 5.8%
Just nu, liksom ofta efter SM, har det dykt upp en diskussion på ett hembryggarforum om hur öl bedöms inom Svenska Hembryggareföreningen, hur tankarna från domarna går och varför det blir som det blir. Öldömning är ganska komplicerat att beskriva kortfattat och jag ser det inte som mitt jobb att redogöra för alla SHBFs bedömningskriterier och öltypsdefinitioner, men eftersom jag i vintras lyckades bli officiell öldomare inom SHBF tänkte jag att det kan tillföra bloggen något intressant om jag forsättningsvis dömer öl jag provsmakar på bloggen enligt SHBFs Öltypsdefinitioner och SHBFs standardprotokoll samt löpande förklarar hur jag tänkt i de olika stegen. På det sättet kan ni (i de fall det går att få tag i samma öl) provsmaka ölen, läsa min dömning och tycka till själva om ni håller med eller inte. Man ska inte glömma bort att doft och smak till viss del är subjektivt och det är också därför det är en hel domargrupp som dömer öl på SM och inte en enskild domare per öl som det ju blir här på bloggen.
Först ut är en öl från Nya Zeeland.
Tuatara APA, Aotearoa Pale ale 5.8%
Färg och utseende (g)
Mörkt gyllene till ljus kopparfärgad öl med hög offwhite skumkrona. Kristallblank utan något dis alls. Skummet är moussigt med blandat små och stora bubblor. Bra lacing och skummet ligger kvar som ett lock.
Arom (g)
Doften är humledominerad med tydliga rosor, mindre jasmin, mindre mango och stor citron samt grapefrukt. En mycket lätt karamellighet finns i bakgrunden.
Beska (g)
Medelstor + beska för stilen. Beskan är lagom sträv och medellång.
Alkohol (g)
Lätt stöd av alkoholen ger bra balans.
Smak och eftersmak (g)
Smaken är maltig med ett tydligt och knäckigt karamellstöd. En del fruktighet med medelhög citrus åt grapefrukthållet samspelar med malten. En lätt jordighet finns i eftersmaken. Munkänslan är fyllig och den har medelstor kropp.
Balans (g)
Tydligt stöd från karamellmalten balanserar alkoholen men gör humlesmaken lätt återhållsam.
Kolsyrenivå (g)
Hög kolsyra som är stickig och vass.
Teknisk kvalité (g)
Välbryggd utan felsmaker från bryggningen eller jäsning. Mycket vacker och blank.
Summerat omdöme
46 poäng, Excellent.
Övriga kommentarer och råd
God och välsmakande APA där den största behållningen är den fina blommiga doften. Väldigt hög teknisk kvalité där humlen verkligen får ta för sig utan att bli helt dominerande. Ett bra maltstöd ger en fin balans och en lättdrucken öl.
——
Dömningens struktur
När jag inleder en provning så analyserar jag först doften. Många doftämnen är väldigt flyktiga så doftbedömningen är med andra ord bäst att börja med innan en del av ämnena försvinner. Sen låter jag en del öl rumla runt i munnen medan jag fyller i de andra punkterna metodiskt efter SHBF typdefinitionskriterier. Fram till sista punkten försöker jag göra en objektiv beskrivning och hålla inne på subjektiva omdömen till sista punkten. Ett öl som faller inom excellent behöver inga tips eller rekommendationer till bryggaren, övriga betyg ger tips på förbättringar av t.ex. recept eller process. I de fall jag vet ölstilen innan bedöms ölen enligt den, när det är blindprovning gör jag först en bedömning av lämplig ölstil som jag sedan dömer efter. Även mina egna öl kommer dömas enligt denna metod även om kommentarerna där kommer handla mer om mina egna önskemål för just det ölet och inte nödvändigtvis efter öltypdefinitionen.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold v2, oder “Die drei Helle – Mia lossn uns lind oan hi”
Vad händer i livet
Dom hektiska perioderna avlöser varandra just nu både på hemmafronten och jobbfronten men att få till några bryggningar har ändå haft hög prioritet. Äntligen fick jag till min planerade tyska bryggdag med en Bavarian Helles, eller rättare sagt tre eftersom jag utvärderar tre olika jäststammar till denna blivande husöl som jag planerar att alltid ha på tapp. Detta är andra versionen jag brygger av denna öl, den första kallade jag Lindhs Premium Gold även om det mest var en generisk lager och inte så fokuserat recept eller stilmässigt på Helles. Nu har jag läst på en hel del och provsmakat ett gäng öl så jag är betydligt mer förberedd. Rent stil- och receptmässigt är Helles en väldigt okomplicerad öl och de stora skillnaderna sitter verkligen i detaljerna i bryggprocessen eftersom i princip allas recept är oerhört snarlika. Just min Helles vill jag ska ha en stor gräddig pilsnermaltsmak vilket men bara får om malten behandlats varsamt och är färsk. Sen vill jag ha ett uns mer nobel humlesmak och arom än vad en standardhelles har men inga dramatiska mängder.
Recept
Detta är en öl som man skulle kunna dekoktionsmäska men eftersom jag har tusen andra saker som måste göras samtidigt som jag brygger så fick några procent melanoidmalt kompensera för detta steg. I övrigt blev det pilsnermalt för hela slanten. Humlemässigt så tog jag en slumpmässig högalfasort som bittergiva (Centennial) för att sedan köra Hallertauer Tradition på 15 min och 0 min/ flame out. Det känns onödigt att slänga i en stor mängd lågalfahumle på bittergivan för jag är av åsikten att det inte går att känna någon skillnad efter så långt kok ändå, alltså kan man minska mängden växtmateria i kastrullen med en starkare sort.
Jästerna odlades upp många dagar i förväg så jag hann med att propagera och dekantera den första färskjästen i E-kolv, propagera upp den andra färskjästen i E-kolven och slutligen propagera torrjästen i en flaska. Tur jag inte slängde min gamla fula magnetomrörare som behövdes denna gång och säkerligen fler i framtiden.
Bryggningen
Jag brukar säga att min standardbatchsize är 40 liter men senaste året har jag verkligen inte hållit det och inte denna gång heller. För att kunna testa tre jäststammar och slippa flaska så bryggde jag även denna gång 60 liter. Mäskningsmässigt märker jag ingen skillnad på 25, 40 eller 60 liter i Braumeistern men tiden från mashout till uppkok märks en del. Den märks dessutom extra mycket om man måste åka med sin mamma och svärmor på bullkalas i Taxinge mitt i bryggningen och pausa så temperaturen hinner sjunka avsevärt.
Stora avvikelsen för dagen var definitivt pH:t som hamnade betydligt högre än förväntat och konstigt nog 0.6 högre än förra bryggningen med liknade ingredienser och mängder. Jag har svårt att tänka mig att en del vete och några nävar karamellmalt kan göra så stor skillnad. Min teori är att den färskare malten bidragit men eventuellt är en felkälla att jag inte kalibrerat pH-mätaren på ett tag. På tak om kalibrering så är fortfarande refraktometern eller hydrometern ett frågetecken. Bägge visar på 1.000ö i destillerat vatten vid 20c men jag fick diff på OG med 5 punkter. Jag måste lägga en halvtimme på att identifiera vilken av dom som är missvisande vid ca 50ö.
Bryggdagen i övrigt gick bra och jag ser förbättringsmöjligheter på en rad områden i bryggeriet fortfarande så det kommer bli riktigt bra i slutändan. Disken underlättades med en ny vattenpistolkran till trädgårdsslangen men några fler avlastningsytor för disk kommer underlätta liksom varmvatten i kranen om det går att lösa framöver. Jästen åkte i först på 9c och bubblade på bra efter ett drygt dygn. Tänkte jäsa dessa ganska kallt en längre tid innan det blir dags för diacetylrast, jag återkommer med jäsningen i provsmakningen om jag kommer ihåg.
Jag insåg att det var onödigt med en fullt funktionsduglig silikonslang till utloppet så jag bytte den mot en Gardenaslang istället. Tyvärr är fallet för lågt för att dra den till avloppet men jag ska labba mer med det.
PH efter första vattenbehandling.
PH efter en andra dos mjölksyra.
Jästodlande i stor skala.
Hjälpreda eller stjälpreda, det är frågan det. Kul hade vi iallafall…
Det räcker egentligen med det flexibla ventilationsröret rent avstådnsmässigt men lyckas man få upp skum eller humle i röret är det väldigt svårdiskat, därför har jag en rak rörbit enligt nedan bild istället:
Om det går att få in tre 30-liters jäshinkar i ett kylskåp med två dörrar? Ja om man har tålamod och inte är stressad. På det så kallade håret att det gick…
| Drei Helles (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 70.00 l Batchsize: 59.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 87.00 % OG: 1.050 SG FG: 1.012 SG ABV: 4.8 % IBU: 17.6 IBUs EBC: 5.9 EBC Color
Total humle: 170.00 g Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 22.31l) of 76.0 C water |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Nya Bryggeriet del 2 – Ordning och reda
Idag fick jag lite tid för mig själv att plocka i ordning i nya bryggeriet och jag fick montera ihop mina bokhyllor (från Rusta) som jag ska förvara utrustning i. Jag hann också med att flytta min miniregulator till Sodastream-flaskan som ska vara i kegeratorn och sätta min större regulator på min 10 kg-tub. Ihop med den stora tuben ska jag ha mina två kulkopplingar med backventil så jag kan tvångskolsyra i petflaska utan att riskera att öl vandrar bakvägen in i regulatorn. Bryggeriet ska renoveras med färg och kanske lite kakel i framtiden men nu är det sommar och det finns annat som får gå före. Bara det går smidigt och är roligt att brygga i bryggeriet så brinner det inte med renovering av ytskikten… Diskbänken ska stagas upp och kanske lyckas jag dra något avlopp längs väggen och så ska en lägre bryggarbänk till Braumeistern byggas med mera med mera.
Traptezadapter typ 2
För att montera en regulator på de små Sodastreamflaskorna krävs en adapter för att ändra gängstorlek, en så kallad Trapetz-adapter. Det är ingen direkt supernyhet på marknaden men Humlegårdens ekolager har denna variant ”typ 2” som har en patenterad packning som inte behöver justeras tillskillnad från den gamla modellen som har en mutter som behöver justeras. Jag vet inte hur många gånger jag varit på öltävling och hört det klassiska superpyset (som hörs lång väg) och tillhörande svordom när en patron tömts och lämnat bryggaren frustrerad och med nedfryst hand. Med denna Trapetzadapter slipper man alltså justeringen men att dra några lager gängtejp är ”good practise” för att förhindra eventuella småläckage. Viktigt är att man först sätter gängtejp på de två gängorna och se då till att linda tejpen åt rätt håll så den inte trasslar upp sig vid monterring. Framåt och uppåt när skruven pekar åt höger är så bra jag kan beskriva det. Två varv med tejp räcker. Sen fäster man adaptern på regulatorn, absolut inte på tusen som då töms! Regulator med adapter skruvar man tillsist på Sodastreampatronen och sen är det bara att kolsyra! Den enda skillnaden mot en stor CO2-tub är att Sodastreamen inte har något vred för på-och-av, i övrigt är allt detsamma.
I denna ordning sätts allt ihop.
Gängtejp på plats.
Trapetzadapter in i regulator.
Kolsyrepatron in i Trapetzadapter.
Här här hela min setup för kegeratorn (färdigkolsyrad öl som bara ska drivas ut) och när jag tar med mig fat på picnic/tävling.
Setupen i min jäskyl där jag tänkt kolsyra fat
Jag gör oftast öl lagom till två Corneliusfat (2x19l) även om det både händer att jag gör både ett eller tre. Min standard baseras på två fat och därför är tanken att kolsyra sätta två i taget. Därför har jag två gaskopplingar som jag ansluter med armerad kolsyreslang och med hjälp av ett rostfritt T-kors kopplas slangarna in i regulatorn. Jag har inte hunnit utvärdera de två varianterna av gaskoppling med backventil ännu så jag får återkomma med det snart.
De tre bitarna till vänster ger samma funktion som den längst till höger. Självklart finns det ingen vinning med att köpa den tredelade om man inte redan har ett gäng befintliga gaskopplingar som man vill uppgradera till backventil. Mellandelen, själva backventilen, har anslutningar av typen MFL eller Male Flare-koppling som jag har börjat använda på både öl och gassidan för att kunna flytta slangar smidigt. Den kompletta backventilen finns både med MFL och slangnippel
Det blir en ganska lång pjäs med alla delar men jag har gott om plats i kylen.
Här är nya regulatorn på plats på min extremt tunga kolsyretub, kan det vara gjutjärn? När jag skulle fylla den trodde gubben på brandfirman att den var full när han bar in den…
Jag har gått från Oetiker-slangklämmor till denna skruvvariant för att kunna plocka isär delarna vid behov. Inte för att jag tänkt flytta någon mer gång i mitt liv…
T-kopplingen inne i kylskåpet.
Hyllor på plats. Dom klarar 180 kg per plan, borde räcka.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer