Här är VLOG nummer 2 med lite bakgrundsfakta om mig och en resa till Bitburg och Bitburger bryggeri. Även staden Trier finns med på några ställen även om jag inte nämner det. Jag är fortfarande väldigt obekväm med att prata rätt in i en kamera på stan när folk tittar på men tror att det kommer bli lättare med tiden. Jag ber om ursäkt för dåligt ljud och skakigt foto i denna film. Den är filmad med min Canon EOS M som har ganska dålig autofokus men framför allt inte har bildstabilisator i min favoritlins 22mm/2.0. Första Vloggen filmades med min telefon och även om det blir tråkigare bild med den så är det betydligt enklare att hantera. Enda sättet att bli bättre och lära sig är att träna så förhoppningsvis blir det bättre med tiden. Hoppas ni gillar min vlog och vill prenumerera på kanalen på Youtube!
Jag har med mina bilder i tidningen Hembryggaren med jämna mellanrum och det händer även att jag skriver en del tester och reportage också. I det senaste numret blev jag intervjuad av Sara Minhage och jag tänkte det kunde vara kul för er att läsa här på bloggen. Får ni inte Hembryggaren i brevlådan så beror det på att ni inte är medlemmar i Svenska Hembryggareföreningen SHBF. Bli medlem genast är min rekommendation!
Första Videobloggen (VLOG från och med nu) är redo. Den lämnar en del att önska med röd tråd och för lite prat men det tar sig säkert efter några delar. Jag tar gärna emot kritik av bägge sorter i kommentarerna. Innehåll, bildkvalité, längd, hastighet, ljud, önskade inslag framöver etc.
Glöm inte att prenumerera på min kanal på Youtube!
Höstterminen rivstartade med ett gäng resor; Dubai för att trycka 2017 års Scaniakalender, Paris för att lansera nya lastbilen, Tyskland för vältprov och nästa vecka Tyskland igen för två mässor (IAA och PhotoKina. Utöver det så renoverar vi huset på för fulla muggar och att då shoehorna in en bryggning var lite av ett konststycke men det gick att få till i helgen. För att hålla waf:en (wife acceptancy factor) någorlunda hög så tog jag hand om barnen under bryggningen. Målet med bryggningen var att göra den så smidig som möjligt med så få moment som möjligt, självklart utan att tumma på kvalitén.
Ölet och receptet
Jag var i Bitburg igen förra veckan och passade då på att gå rundvandringen på det enorma bryggeriet Bitburger. Naturligt efter det skulle kanske varit att göra en tysk pils eller kanske en Kölsch (Köln ligger runt knuten) men så drack jag en Franziskaner som verkligen imponerade. Jag har tidigare alltid haft Weihenstephaners Hefe som nordstjärna då den har så pass tydlig bananester och ses som företrädare för hela stilen men med den mörkare Franziskanern följer en fyllighet som är lite höstigare och rundare vilket passar bra nu när vi är precis mitt i skiftet mellan sommar och höst. Jag har släppt lite på jagandet efter den perfekta veteölen eftersom jag inte riktigt vet vad jag saknar från de jag bryggt tidigare. Mina Hefe blir väldigt goda men saknar den där wow-faktorn och jag har svårt att sätta fingret på vad just det är. Jag får till den gräddiga pilsnermaltsmaken, balansen mellan sötma och beska, den kryddiga fenolen 4-vinyl-guaicol som ger smak av kryddnejlika, isoamylacetat som ger smak av banan (även om jag vill ha lite mer iallafall vid ett tillfälle) men även munkänslan och skummet. Något saknas för att blåsa mig av stolen men jag kommer säkert på vad inom sin tid. Åter till Franziskaner; Den är betydligt mörkare än mina tidigare veteöl men någon karamellkaraktär vill jag verkligen inte addera. Inte heller någon Carafa eller mörkare maltsort enbart för att justera färgen. Alltså kvarstår Vienna eller Münchnermalt för mustighet och färg och den sistnämnda var vad jag hade hemma i maltförrådet. Münchnern är 100% konverterbar av sig själv, dvs. precis som en basmalt så egentligen finns ingen gräns för hur mycket man kan ha i en öl. Jag hade i 1.8kg för det var vad som fanns i påsen och det motsvarar 15% av totala maltnotan. Jag labbar vidare med Melanoidmalt som ska motsvara den smak man får av en dekoktion vilket jag är alldeles för tidspressad för att labba med. Jag kan inte påstå att jag märkt någon jätteskillnad såhär långt så jag ska göra något småskaletest med större mängder framöver. Min Melanoidmalt har tagit slut så jag ersatte den med Belgian Aromatic som sägs vara mer eller mindre samma produkt.
Jästen och jäsningen
På jästfronten har jag tidigare utvärderat Weihenstephaners 68:e stamm (3068 hos Wyeast) mot 3638 Bavarian Wheat som påstås vara Schneiders husstamm men inte riktigt funnit en tydlig vinnare. Jag tyckte ett tag att 3638 gav mig mer banan och bättre balans men sen fick jag någon dålig batch, tyvärr inklusive den jag tävlade i SM med så jag gick tillbaka till 3068. Det var dock så länge sedan jag utvärderade dessa att jag ville testa ett varv till. Senast jag jäste Hefe körde jag på Jamils rekommendation dvs. 18c i jäshinken men jag tyckte inte det gav utdelning. För att rättvist utvärdera jässtammarna så har jag kört 20c i hink istället. Det jag skulle vilja utvärdera mer noggrant är halv underpitch mot dubbel överpitch, dvs hälften mot dubbla mängden rekommenderad jäst och 18c mot 22c inne i hink med samma jästmängd. Helst skulle jag ville göra detta vid samma tillfälle och korsa variablerna alltså underpitch i 18c vs. 22c och överpitch 18c vs. 22c. Jag saknar tyvärr ytterligare ett kylskåp för en sån utvärdering men det kvarstår på attgöralistan.
Bryggmetod för dagen
Jag har tidigare haft lite strul med min maltvåg. Det är inget fel på vågen i sig då den väger på grammet samma som vår andra digitala köksvåg testat på 4 olika mätvärden utan på behållaren jag haft ovanpå vågen. Jag tyckte jag var smart och körde med en stor rostfri hink men vid förra bryggningen blev det smärtsamt påmint om att något var off; jag fick minst 1 kg för mycket malt. Hinken som var boven i dramat har för mjuk och bred bas och i kombination med ett inte helt plant golv har den visat märkliga värden. Därför återgick jag denna bryggning till IKEAs rostfria salladsskål jag kört med i många år och den fungerade riktigt bra. Nackdelen med den är att den inte rymmer mer än 3.5 kg men fördelen är att den går att använda som skopa ner i de stora maltsäckarna och fiska upp en full skål i taget. Jag vägde upp malten i lugn och ro dagen innan men krossade den inte. Krossningen sköter sig självt numera i min krossstation och för färskaste maltsmaken vill jag mala precis före inmäskning. Jag fyllde även upp Braumeistern med 55 liter och värmde till 50c samt 25l i min Patina 36l-kastrull (30 min på max men mätte aldrig tempen).
Bryggvattnet höll 32c på morgonen vid 6.30 så med en start av programmet och krossning av malten så var min battle station ready for action! Med korrekt mängd malt gick inmäskningen sedan som en dans även om jag fick lite kanaler i mäsken, inte helt ovanligt och troligtvis på grund av den skallösa veten. Jag justerade mitt mäskprogram något från förra gången, ferualsyrarasten kortades då jag fick kryddnejlika i överkant sist och proteinrasten kortades något då jag upplevde lite väl mycket lösa proteiner. Jag har även kortat utmäskningen från en kvart till 5 minuter då jag inte tror det gör någon skillnad, mäsken håller utmäskningstemperatur den pizzakvart jag lakar ändå.
Jag valde att laka ovanpå Braumeistern med galler mellan överkanten och maltröret för att minska disken. Det fungerade väldigt bra denna gång utan någon passage i mitten där pinnen varit. Det som däremot spökade (igen!) var mätningen av socker före kokstart, PreBoilGravity (PBG). Jag rörde försiktigt om hela vörten något varv så det inte skulle vara några skiktningar mellan varmt och kallt och för att göra en homogen blandning. Trots detta visade min refraktometer på 10ö över min hydrometer och jag vet med all säkerhet att dom visar samma värde efter att ha tvåpunktskalibrerat dom samtidigt. Min enda gissning är att vörten ändå skitar sig och med refraktometerns betydligt mindre mätprov på endast några enstaka droppar ges större felmarginaler än med en hydrometer. Så från att tro att jag skulle hamna på betydligt högre OG än förväntat till de 6ö under förväntat värde var överraskningen stor. Jag fick även ganska många liter för mycket vört ner i jäshinken vilket såklart spelade roll i det låga OGt. Jag har inte hunnit göra litermarkeringar på min 60l-jäshink så exakt hur mycket jag fick i hink vet jag inte men det var 73 liter efter kok.
Rise time
Step time eller rast är längden på ett enskilt steg i en stegmäskning, t.ex. proteinrast 15 minuter. Rise time är den tiden det tar för bryggverket att nå nästa rast. Hos stora bryggerier är riktmärket att det ska ta 1 minut per grad celsius, 1c/m vilket är precis på gränsen för vad som är möjligt med hushållsel för en större batch (40-80l). Rise time finns att skriva in i Beersmith i sitt mäskschema för att timern ska stämma. Så här räknar man ut sitt värde:
Skriv upp start och stopptid från det att malten hälls i tills det är utmäskat och subtrahera tiden för alla rasterna. Värdet man har kvar är de sammanlagda värmningstiderna vilket delat på antal grader man stegar ger värdet på hur snabbt bryggverket värmer en 1c på den givna mängden mäsk. Mitt mäskprogram denna gång för denna Hefe tog 2,5 timmar från 38-76c, dvs. 150 minuter. Mina raster var 20+15+30+30+5 = 100 minuter. 76c-38c är 38c vilket Braumeistern värmde på 50 minuter. 50m/38c=1,32m per c. Alltså, det tar 1,32 min för mitt bryggverk att värma 1c för en 60l-batch och en maltmängd på 12 kg. Sedan går man in i Beersmith och editerar mäskprogrammet. Ta antalet grader mellan mäskstegen multiplicerat med 1,32 och du får din rise time. När du skrivit in alla steg så kommer timern i Beersmith att stämma bra och har man Beersmith mobile i telfonen så kan man övervaka hela bryggprocessen och få notisar för varje steg i stegmäskningen. Främst får man ett alarm när mäskningen är avslutad vilket sparar en massa löpturer ner i bryggeriet.
Här är grafen över mäskschemat.
Mitt justerade mäskschema med alla tider för raster (step time) och uppvärmningstider (rise time).
Och slutligen timern i desktop-Beersmith.
Vlog
Jag har blivit lite biten av videobloggar (vlog) och det känns som ett bra komplement till bloggen för att ge den lite blodtransfusion. Jag har gjort några testfilmer och insett svårigheten med att hitta ett lämpligt format för att hålla det roligt att skapa, roligt och innehållsmässigt intressant att se på samt att hitta en lagom längd/frekvens för att jag ska klara av att skapa dom. I början var det en hel del teknikstrul (autofokus och skak) så det filmmaterial jag samlat ihop hittills lämnar en hel del att önska. Jag sakar en del på’or och av’or för att det ska hålla ihop som en historia dessutom. Vi får se vart det bär hän med detta projekt men anledningen att jag överhuvudtaget nämner det här är mest för att göra det svårt för mig själv att fega ut ur projektet. Efter ett litet smakprov och förfrågan/omröstning på Lindh Craft Beers facebooksida verkar det som att ni gärna vill se mer video så jag ska göra ett försök.
BryggarLogg
Dagen innan; väger malt, fyller vatten, väger salter/lactol och tillsätter, värmer 55l bmvatten till 50c. 25l lakvatten i patinan värmdes dagen innan och ett 30m pass till och det höll 76c.
Bryggdagen;
06.30 start, 32c med pH 5.5 i bryggvattnet.
06.54 inmäskad (inmäsk ca 10 min) inkl fontäner o gummilist. Maltmängd verkar rimligare. 18c sjönk på ca 12h i bm med isolering och huvan. Testa med 60c nästa gång.
07.35 mäter pH i slutet av proteinrasten. Håller 5.6. Tillsätter 5ml lactol extra.
09.12 är 70rasten precis klar.
09.17 73c
09.26 helt klart med utmäsk
10.00 droppar inget från maltröret så flyttar det till disk. Bm på 85c.
10.13 88c, 75l, på 1.050 på refraktometer, 1.040 enligt hydrometer.
10.37 kokstart 27g centenial
11.37 kokstopp, OG 1.046 enligt hydrometer
12.10 25c i BM
12.23 22c i BM
Receptet
Jag har uppdaterat min exportmall för nya Beersmith-versionen så mer data exporteras till bloggen. Den kanske inte alltid stämmer exakt om jag missar att fylla i något värde någonstans, kan vara bra att ha i huvudet. Denna gång är det mängden jästceller som inte stämmer eftersom jag har två jäststammar där den ena är en förkultur gjord på en äldre slurry.
Hefe 22 (main) (Ljus veteöl av sydtysk typ) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 65.00 l Boil time: 60 min OG: 1.044 SG FG: 1.013 SG Alcohol by volume: 4.0 % Bitterness: 16.9 IBUs Color: 8.4 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 12.07 kg
Total amount of hops: 175.00 g
Yeast cells needed: 707.9 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Ljust halmgul öl som är helt genomskinlig/kristalllklar. Skummet är vitt, krämigt, högt, kraftigt och långlivat. Lämnar mycket rester längs kanterna.
Kraftigt gräddig doft med tydliga men balanserade örtiga humledofter. Något plåtig humle. Litet uns av fruktestrar lång i bakgrunden.
Tydlig och markerad beska som är rak och något plåtig och långlivad.
Smaken är gräddigt maltig med stor örtighet från humlen. Viss plåtighet även här. Lätt och krämig munkänsla med mycket låg restsötma. Torr och krispig
Bra balans för stilen.
Hög kolsyrehalt som är lätt stickig.
Mycket bra 40p
Kommentarer
En mycket god tysk pilsener som är lättdrucken och väldigt stiltypisk. Den ligger i spannet mellan Bitburger och Jever så nästa gång ska jag testa med ytterligare lite mer aromhumle och kanske 5-10 ibu mer. Som den är nu är den väldigt krispig och fin med eleganta örter vilket är gott och trevligt men eftersom Bitburger tagits bort som förebild inom SHBF så förväntas denna vara mer som en tyskarnas IPA, det är dock inte min öl utan den är betydligt med hinkningsbar och publikfriande likt den riktning alla tyska bryggerier utom Jever gått. Om jag inte ska fokusera på just humlearom och beska så har jag inga övriga förbättringsförslag för att kunna ta denna från mycket bra till excellent. Kanske mindre salter i bryggvattnet?
Den årliga sommarölsträffen som SHBF och Humlegårdens Ekolager arrangerar hölls i vanlig ordning i Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna där vi bjöds på lika strålande väder som förra året. 48 öl tävlade och tillställningen var lika trevlig som grillen var varm. Goda öl och trevliga människor, en tillställning värd att åka långt för! Resultatet i tävlingen blev följande:
1a plats: Raspberry pie av Peter Herzig
2a plats: 99 Problems but a Beer Ain’t One av Josefine Hådell och Ashley Smith
3e plats: Carpe Noctum IPA av Benjamin Tallmadge och Jonathon McKeever
Min ”Lindhs Premium Gold” version 2 jästes med tre olika jäststammar så denna provsmakning ser kanske lite konstig ut. Bilderna föreställer WLP860 men de såg alla identiska ut.
M76
Gyllengul och kristallklar öl med gräddigt högt vitt skum av mycket god stabilitet.
Ljus pilsnermalt på medel nivå. Låg gräddighet i bakgrunden.
Lite gröna äpplen i doften i början men det försvann efter ytterligare två veckor på fat.
Fin och elegant beska som är medellång.
Lätt stöd av alkoholen som i övrigt håller sig avlägset i bakgrunden.
Goda maltsmaker åt pilsnermalthållet. Humlen finns tydligt men något i bakgrunden.
Välbalanserad.
Bra kolsyrenivå av lätt stickig kvalitet.
Välbryggd med bra kvalitéer men något för kort lagring vid första provsmakningen. Blev ren från bismaker efter två veckors lagring.
40p Mkt bra.
Mer jäst och något längre lagring minskar de gröna äpplena för denna jäststamm som producerar ett mycket rent resultat.
WLP838 Southern German
Gyllengul och kristallklar öl med gräddigt högt vitt skum. Stabilt skum som lämnar mycket rester längs glaskanterna.
Ljus malt på hög nivå, medelstor gräddighet.
Örtig humle på medel nivå. En lätt jordighet fanns några veckor men avtog.
Fin och elegant beska som är medellång.
Lätt stöd av alkoholen som i övrigt håller sig avlägset i bakgrunden.
Smaken är medelstort gräddig och framhäver en krispigt maltighet.
Mycket välbalanserad och välkomponerad med många smakkomponenter.
Humlen märks tydligt utan att ta över.
Mycket välbalanserad.
Bra kolsyrenivå som är len.
Välbryggd med bra kvalitéer. Inga felsmaker.
45p Excellent.
Oerhört god och elegant, en av de bättre Helles jag druckit. Ren och fin med en maltighet som är underbar. Verkligen välbalanserad.
WLP860 Munich Helles
Gyllengul och kristallklar öl med gräddigt högt vitt skum. Lämnar mycket skum längs glaskanterna.
Ljus pilsnermalt på mycket hög nivå med en mycket stor gräddighet.
Lätt doft av nobel humle åt det örtiga hållet.
Fin och elegant beska som är medellång.
Lätt stöd av alkoholen som i övrigt håller sig avlägset i bakgrunden.
Smaken är stort gräddig och krispigt maltig utan att vara tung.
Välbalanserad med lätt överslag till maltigheten men välkomponerad med många trevliga smakkomponenter.
Ljus malt och örtig humle samspelar.
Eftersmaken är mycket lätt humledominerad ihop med lite honung.
Medlehög kolsyra som är len.
Väldigt välbryggd utan felsmaker från bryggning eller jäsning.
48p Excellent.
En av de bästa helles jag druckit. Väldigt lättdrucken och mycket eleganta och fina smaker. Bra balans mellan gräddighet från maltsötman och de fina nobla beska humlesmakerna.
Kommentarer om alla tre
M76 gav först acetaldehyd (gröna äpplen) på låg nivå men det försvann med lite lagring. Den hade en väldigt låg gräddighet och plattast/tråkigast smak.
WLP838 blev renast resultat med en balanserad gräddighet och mer betoning på humlen.
WLP860 blev nästan för mycket gräddig även om det avtog långsamt under fatets gång. Precis vad jag vill ha i en Helles men inte i en pilsner vilket gör den lite sämre som husjäst.
Skillnaderna var stora i början men några veckor lagring gjorde dom ganska snarlika. Alla var extremt lättdruckna och väldigt goda.
Mörkt gyllengul (inte riktigt så mycket koppar som på bilderna) öl med högt, vitt, fluffigt skum av mest mindre bubblor. Mycket hög genomskinlighet men inte perfekt kristallklar, svag disighet.
Gräddig och fräsch pilsnermaltsdoft på hög nivå. Medel kryddnejlika. Ganska ren doft men platt och något intetsägande. Ingen banan. Inslag av vetedeg men på låg nivå.
Smaken domineras av lätta maltsmaker och då främst vete. Lite lätt örtig humle återfinns i bakgrunden men tar inte alls för sig.
Medelstor beska för stilen och den är kortlivad. Lite kladdig eftersmak. Låg restsötma, medel kropp och medel munkänsla.
Tekniskt välbryggd utan felsmaker.
Kommentarer
Jag hade höga förväntningar på den här ölen efter att druckit några fina KristallWeizen i Tyskland för några veckor sedan, men smakerna infrias inte alls. Jag saknar helt bananestrarna och ölet saknar den pigga fräschör jag vill att en kristallweizen ska ha. Min Kristall känns trött och vilsen på något sätt, jolmig och unken men utan att vara oxiderad. Jag skyller allt på jästen eftersom både min Hefeweizen och VeteCitran jag gjorde från samma kok blev goda. Flockuleringen, färgen och skummet är pluspoängen jag tar med mig men det får nog bli ett totalt omtag till nästa eventuella bryggning av denna ölstil. Typriktig och okej som bäst men inte speciellt god. Jästen åkte i vasken såklart…
Kraftigt disig, mörkt halmgul med fluffigt vitt skum som lämnar mycket rester längs glaset. Doften är kraftigt humledominerad med friska stora citrusdofter. Inslag av vete finns dovt i bakgrunden. Medelstor beska som balanserar den lena munkänslan. Smaken en blandning av pilsner, vete och humle. Lite vetedeg med citrus och lättare inslag av barrträd. Stor och vass kolsyra. Eftersmaken är kladdig och lätt besk.
Kommentar
Helt okej öl som inte passar in i någon stil. Närmast till hands är hopfenweizen men eftersom jag använde en ren jäststamm (bry97) så saknas både smaken kryddnejlika från fenolen 4-vinyl-guaicol och banansmaken från estern isoamylacetat. Lättdrucken sommaröl som passar bra när man vill ha en humlekyss. God men jag kommer inte brygga den igen, veten gav inte den rena humleupplevelsen jag söker.
Det har blivit mycket lagerjäsning på sistone och senaste bryggningen blev inget undantag. I jakten på min perfekta amerikanska pale ale (WLP090), som visade sig bli en Modern Ljus lager (34/70), gick vinsten för bästa humlekombination till slut (till de som minns) till min Citra/Simcoe som jag bryggt två varianter av innan ni kan läsa om här; V1 och V2. Kanske har jag inte skrivit det så definitivt och tydligt tidigare men en ren lagerjäst, endast en liten mängd karamellmalt och Citra/Simcoe som humlekombination blev slutligen till receptet jag inte visste hur jag skulle kunna förbättra. Förvisso ett ganska tråkigt sätt att nå fram till ett slutresultat men nu när jag inte haft den på tapp på ett tag så saknar jag den mycket. Därför blev det nu dags att brygga en version av den igen. I skrivande stund inser jag att jag aldrig bryggt just denna kombination på Braumeistern tidigare, inte för att slutresultatet skulle blir så stor skillnad på men ändock en iakttagelse. Nytt för dagen var att jag dragit en slang längs väggen som går till avloppsbrunnen. Det gör att jag slipper dra fram slang för kylvattnet men även att samma slang kan kopplas på mitt drainingvalve jag bryggt så jag bara öppnar kranen efter bryggningen och rengör Braumeistern på plats utan att bära hinkar med diskvatten som jag gjort senaste gångerna. Ingen stor nyhet men det fungerade mycket bra. Jag ska göra en mer permanent lösning framöver.
Tre fat blev fyra
Tanken var att göra 60 liter vilket varit min standardstorlek senaste tiden. Min våg eller rättare sagt den rostfria hinken jag väger malten i ville annat. Troligtvis är basen på hinken för stor eller så kan den svikta lite vilket ger fel mätvärde. Jag har kontrollvägt mot två andra digitalvågar på 3 olika vikter och alla visar på grammet rätt så om någon avvikelse skulle finnas skulle den torligtvis vara betydligt mindre än felet jag fick denna gång. Själva problemet, dvs. den för stora mängden malt, märkte jag redan vid krossningen. Samma maltmängd runt 10.5-11kg som jag använt senaste gångerna fick plötligt inte plats i jäshinken jag samlar den krossade malten i min kross-station. Jag tänkte inte så mycket på mängden just då utan mäskade in ändå. Plötsligt blev det smärtsamt övertydligt då mäsken blev stel som cement och mäskpaddeln gick att ställa i valfri position i mäsken. För att inte riskera en misslyckad mäskning slevade jag över några liter mäsk till en BIAB-påse som jag sedan la ovan maltpipan. För att även denna malt skulle mäskas i Braumeisterprogrammet fylle jag på med ytterligare 10 liter mer vatten. Detta gav mig den maxade batchsizen på nästan 80 liter ner i jäshink men då slarvade jag lite med kalldruven som delvis fick följa med i jäsningen. Jag försöker vanligtvis begränsa främst varm- men även kalldruv så mycket som möjligt även om mindre mängder kalldruv är bra för jäsningen. Till välhumlade öl tror jag dock inte så små skillnader som en del kalldruv gör någon stor impact på smakbilden.
Bryggningen
På grund av den tidsbrist som inmäskningen medförde mätte jag aldrig pH under betaamylasen utan hoppades att föregående salt- och mjölksyramängder ska ge mig ett liknande resultat som sist. Då var förvisso satsen mindre men nu hade jag i lite karamellmalt så udda kanske blir jämnt ändå. Inmäskningsvattnet mätte jag före inmäskning då jag hade i alla salter och mjölksyran redan före malten kom i, det höll pH 3.6. Jag mätte även pH på den färdigkokade vörten som visade det något höga värdet 5.4 men i värsta fall kan man alltid sänka pH lite senare i processen även om jag tror att det inte ska behövas i detta fall. Tillbaka till mäskningen. När jag kört färdigt mäskprogrammet lyfte jag över BIAB-påsen till ett galler ovanpå en annan kastrull. Sen höjde jag maltröret i två steg, först till pinnarna och sedan till galler ovanpå bryggverket och lät det droppa ett tag. Sen flyttade jag maltpipan ner till 36l-kastrullen som sist för lakning men innan jag lakade sammanförde jag mäsken från BIABpåsen till toppen. Detta gjorde att lakningen rann långsammare än jag är van vid men effektiviteten blev väldigt bra oavsett. Mina 52 litrar som då fanns i Braumeistern höll SG 1.054 och när jag lakat med 15 liter och sammanfört de två så låg SG på hela 1.053! Totalt samlade jag ihop en kokvolym på över 80 liter (mätte aldrig slutgiltig PBG). OG landade på 1.054 i slutändan vilket var lite högre än de 1.048 jag tänkte mig men med ett extra fat som vinst så måste jag ändå säga att det var ett riktigt bra utbyte som drabbade mig denna konstiga bryggdag. Lite starkare vört passar dessutom bra som komplement till humlemängden på 400 gram.
Summa summarum
Själva bryggningen som sådan, förutom felaktiga mängden malt, måste jag ändå säga gick väldigt bra. Ett problem uppstod men lösningen var både smidig och enkel med resultatet ett extra fat välhumlad lager. Någon LoDO-guldstjärna lär denna öl knappast få med två lakningar och flytt av mäsk till BIAB-påse men man lär så länge man lever. Efter kylningen delade jag upp vörten på en 60l-hink (full) och en 30l-hink (med 20l i) där lilla fick Mangrove Jack’s Bavarian Lager M76 torrjäst fast i form av sparad slurry medan stora fick en slurry South German Lager WLP838. Bägge började jäsa relativt kraftigt för att vara lager redan efter 12 timmar på 9c så jag hoppas hinna hem från mellanöstern (där jag just nu sitter i 45gradig hetta och skriver ihop denna bloggpost) i tid att tappa dom till fat för att köra med min spundapparat. Receptet nedan får ni ta med en nypa salt, jag har gissat basmaltmängden och justerat effektiviteten för att få något som motsvarar hur jag tror det blev. Humle och salter stämmer dock.
ps. Ni har väl inte missat att nya Beersmith-versionen kommit idag?
Vattenvärmning, ännu en normal och bra bryggdag.
Vattnet på 38c och redo för malten.
Den onormalt stora mängden malt i jäshinken.
Oklart hur mycket för mycket malt det är men uppskattningsvis ett kilo.
Själva krossningen blev mycket bra med hela och fina skal och kärnor i 3-4 bitar.
Själva boven i dramat. En fin hink som kommer få jobba med annat framöver, eller så går det lägga en lite spole (typ tom tejprulle) som koncentrerar vikten till vågens mitt.
Här är själva ögonblicket där jag inser att detta inte kommer fungera något bra även om jag skulle få plats med all malt utan problem.
Flytt till BIAB-påsen, som alltid en räddare i nöden.
Volymen med extra vatten före påsen kom på plats.
Dags att trycka på start.
Braumeistern ser ut att ha en trendig scarf.
Volym på vätska är beroende av temperatur som ni ser här, inte många centimetrar till goda under mäskingen.
Med bra brygghandskar går det till och med med mina känsliga flickhänder att skruva loss muttern i det 76-gradiga badet.
Avdropp av påsen först, ett moment jag troligtvis kunde skippat.
Dags för riktiga lakningen ner i kastrull på 2000w induktionsplatta för snabbare uppkok.
Disk… Är det overkill att ha en diskmaskin i bryggeriet? Troligtvis. Det går att köra ganska mycket av bryggeriutrustningen i vanliga diskmaskinen men det har inte blivit av ännu för min del. Främst maltpipan och kylspiralen skulle jag gärna rengöra den vägen.
Skaplig mängd! Ändå saknas några litrar på denna bild.
Trots den extra volymen krävdes distans mellan Braumeistern och huvan för att inte få för kraftigt kok eller överkok.
Ett fint andra hotbreak som jag ibland plockar bort och ibland låter koka ner. Det ser ut som en gummifilm så rent visuellt känns det bra att ta bort den.
Mmmm, humlesoppa. Men överkoket var nära när 200+200g åkte ner i koket. En sprayflaska är bra att ha till hands för nivån sjunker direkt av några sprut. Lite full-i-faan så körde jag med StarSanflaskan. Don’t bli rädd för the skum.
Kylning utan isolering men med huvan på pga alla j**vla getingar denna sommar.
Jag litar inte fullt ut på refraktometern ännu även om den är minutiöst kalibrerad, den visade sig vara exakt som hydrometern även denna gång.
Drainingvalvet påkopplat på det temporära avloppet…
…och ner i golvbrunnen.
Resultatet i väntan på att kylas ner till 9c. Kallvattnet i kranen är den här årstiden för varmt för att slösa ner i avloppet för att försöka kyla sista graderna. Kylskåpet gör ett bra jobb dock.
Lindhs HOPS, Citra/Simcoe v3 (Modern Ljus Lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: ca 80l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 90.00 % OG: 1.054 SG ABV: 5.9 %? IBU: 40ish IBUs EBC: 6.6 EBC Color
Total humle: 400.00 g
|
Senaste kommentarer