Norrköping har fått sitt första bryggeri på över 40 år, nämligen Norrköpings Bryggeri Aktiebolag som ligger i det f.d. Östra Hembageriets lokaler vid NT. Bryggeriet, som sköts av Håkan Lind och Anders Jonsson, drivs för tillfället som bissysla. Med andra ord så bryggs det öl vid sidan om ordinarie arbeten på kväller/helger. Premiär för deras öl blev på Kulturnatten i Norrköping september 2014 och sedan dess har varje batch sålts slut redan vid bryggningen. De klarar helt enkelt inte att möta efterfrågan vilket såklart är både smickrande och roligt. Några öl på Systembolaget finns det inte heller då det inte finns kapacitet just nu. All öl går till några utvalda krogar i stan, t.ex. Black Lion, Titans, Lagerkvists och Saliga Munken. Håkan Lind (nej vi är inte släkt vad jag vet) som höll i bryggerivisningen berättar att det kan bli tal om att köra upp en laddning till Systembolaget och beställningssortimentet via Örebro framåt våren, inte för att det ligger någon som helst ekonomi i det utan för att det är kul att nå ut till nyfikna runt om i landet.
En red ale och en pale ale finns såhär långt men men IPA är på ingång inom kort. Bryggverket på ca 375l kommer ursprungligen från England och efter en kort mellanlandning på sveriges västkust hamnade det i Norrköping. Det är ett RIMS-verk och mäsken hålls varm genom att vörten pumpas från under flaskbottnen genom rör som ligger i ett varmvattenbad och sedan tillbaka ovanpå mäsken. Någon lakning sker inte i detta bryggverk med denna metod. Efter mäskningen pumpas vörten över till kokaren/boil kettle som även den är rostfri samt träinklädd. Efter koket pumpas vörten via en plattvärmeväxlare till rosfria jäskärl i samma stil som bryggverket. Tre jäskärl i samma storlek har de men flaskhalsen i produktionen idag är deras enda bright tank som kolsyrar ölet via co2-tuber.
Håkan på rundvandringen under ”öppet hus”.
Ibland krossar dom själva och ibland köper dom färdigkrossat.
PET-keg är framtidens melodi enligt Håkan. Behöver inte desinficeras före, behöver inte hämtas hos kund och kan plattas ihop till återvinningen efteråt.
Prototyper utvecklas på en Braumeister 20l.
Plattvärmeväxlaren
Bright tank eller lagringstank som det också kallas. Här trycksätts ölet med kolsyretub då jästankarna inte är tänkta till ”kolsyreinlåsning” i slutet av jäsningen.
Mäsktunnan/MLT till vänster och varmvattentunnan/HLT med RIMS-slingan i till höger.
Till höger syns kokkärlet/BK.
Två av tre jäskärl.
De två ölen som hittills släppts.
Provsmakning av Norrköpings Bryggeri Pale ale, 5.6%
Rödbrun öl med lätt disighet i första halvan av flaskan och sedan kraftigt dis, nästan grumligt, i andra delen. Dvs jäst kvar som bottensats. Den har ett smutsvitt skum som snabbt sjunker undan och som inte lämnar några rester varken på glaset eller på ytan av ölet.
Doften är söt av apelsinmarmelad och fikon med några mindre fruktiga noter av krusbär och blåbär. En lätt knäckighet återfinns ihop med ett uns av diacetyl. Lite tung doft som får mig att tänka på rökmalt med sin pikanta sötma vilket bidrar till att citrusen upplevs mindre citronfräsch och mer åt övermogen apelsin.
Smaken domineras av dadlar och grapefrukt inledningsvis som senare klingar av i en ganska lätt beska jag uppskattar till 30 ibu även om flaskan säger mera. Lite tjära och en lätt rökighet finns i eftersmaken. Trevlig munkänsla från vetet och bra kolsyra.
Omdöme
En enkel och hyffsat lättdrucken pale som är något av en instegsöl. Den sticker inte ut för mycket utan kan passa bra för den bredare massan. För min personliga smak är den något för söt och tung där jag hellre hade sett lite friskare citrustoner. Restsötman som är för hög spökar för min del och det saknas någon humlesort som ger lite jordigare eller träigare inslag, t.ex. Columbus eller Simcoe. Den blir lite för fruktläsk-liknande samtidigt som det inte balanseras med syra från citronhumle helt enkelt. Jag tycker Norrköpings Bryggeri ska vara nöjda för att vara en av deras första öl och men lite finslipande av receptet blir detta en bra nybörjarcraftbeer för den, i stort, inte helt ölsnobbiga Norrköpingspubliken.
Flaskan var ett varuprov.
Snygga kapsyler!
Äntligen har jag fått tummen ur och gjort min vildjäst eller pseudolambik-bryggning. För att ge baggarna lite att tugga på som vanlig jäst inte rår på så gjorde jag en variant på grumlig mäskning/turbid mash där man tar ut en del av vörten från mäsken vid proteinrasten och betaamylaserasten. Denna vört värms snabbt till över 80c så enzymerna denatureras så det blir dextrinhaltig vört. Dessa ”uttag” återförs senare till huvudmäsken vid utmäskning. Det tar tid att göra lambik, eller pseudolambik som detta är eftersom jag inte tänker spontanjäsa utan tillsätta mina bakterier och brettar. Ett år kan det ta men för att slippa vänta så länge så gjorde jag en av damejeannerna med Brettanomyces Lambicus och Lactobacillus Brevis för att få en öl som går att dricka till påsk med lite tur, vi får se. Jag testade att ha i 40% krossad omältad vete som jag förkokade 10min i vatten först. Jisses vilket lim det blev av den skiten. De som krossar den veten kör ju ganska fint inställt dessutom så en del skrot rymde vid mäskningen men det flöt upp i hotbreaket så jag kunde skumma av brötet. Några skal är det ju inte i vete och tanniner äter brettarna upp ändå så ingen ko på isen… Receptet i övrigt var 60% palemalt och 45g EKG på 60min vilket ger ca 13 IBU.
Bryggningen gick bra i övrigt tycker jag. Stegmäskning 53/63/73/78 med en kort 63a för att få lite mer dextriner. Inser i efterhand att jag borde kört med ännu kortare 63a för att få syrligare öl. Jag pitchade ett paket BRY97 på bryggdagen och blandade mina bakteriemixar dagen efter så jästen fick lite försprång men kanske främst för att jag hade lite dåligt med tid på bryggdagen.
Bakteriemixarna i jäsningen:
Här är mitt lager av vildjäst och andra bakterier…
Mäskning eller kanske mer förklistring av vetet i min 25l-kastrull under konstant omröring. Kletigt och jobbig diskning på grund av kastrullens tunna botten. Inte superroligt förfarande och oklart om det blir så mycket godare än med vetemalt, mer att det är traditionellt vid lambikbryggning ur ett historiskt perspektiv.
Jag har köpt en ny kran till min Biltemakastrull eftersom den gamla saknade handtag.
Montering från insidan; Hexmutter 3/8″-bricka-gummipackning-(kastrullvägg)-gummipackning-kulventil 3/8″-slangnippel. Med denna kombo behöver man inte öka hålet på kastrullen. Tyvärr läcker det dock lite från kulan i kulventilen men jag ska se om det kanske går att smörja med en droppe armaturfett som jag använder till Corneliusfaten.
”Dextrinkoket” till den grumliga mäskningen. Ser inte så aptitligt ut i det här läget.
Jag har gjort några hårnålar (typ) av rostfri ståltråd för att hålla ihop näten i Braumeistern. Detta efter att ha köpt en gummilist från Kuntze som inte fick plats i mitt maltrör, jag antar att Speidel har börjat göra större nät/silar till maltrören då jag ser många med äldre BM som behöver gummilist och jag inte får plats med något. Tur att liten inte var så hemst dyr. Åter till trådarna, jag ville testa om de underlättar bryggprocessen och minimerar maltflyktingar men jag märkte ingen större skillnad. Får se om de kommer användas framöver.
Efter alfaamylase så klarnade vörten upp helt galet mycket, nästan som magi. Den såg verkligen ut som en spya vid proteinrasten.
Hårnål in action. Ni ser även en liten rymling bredvid.
Jag har köpt mig en 40l-balja från Biltema för att ställa maltpipan i efter lakning men även för att underlätta diskningen. 100kr som gör livet lite lättare.
Inte så imponerande humlegiva direkt.
Trots att jag ställde ner koktempen till 100c så fick jag överkok upp i tratten så jag blev tvungen att lägga distans under huvan. Distansen gör dock koket lite klent så jag fick lite låg boil-off. Är inte helt säker på hur jag ska lösa detta framöver. Frågan är vad som händer om det får skumma ut genom fönstret, om det slutar skumma efter ett tag? Jag skummar ju av uppkoket ordentligt så det är ju inte boven och skumdämpare skulle man ju kunna tänka sig men jag är inte helt sugen på det eftersom det är ytterligare en sak att komma ihåg att ha i. Distansen släpper inte iväg någon ånga värd att tala om så det funkar såhär men vi får se. Kanske liggunderlag eller Bryggolle är värt att fundera på ändå, ful eller dyr är ju problemet där…
Här står de flesta av mina damejeanner och myser. Ses om ett år eller så då…
På min sydtyska ölresa han jag även besöka en kommersiell hembryggare, dvs en hantverksbryggare som brygger hemma med hembryggarutrustning/storlek och säljer. Manuel Günther bor i Allgäu och hans bryggeri heter Barleys Braukeller. Hemsidan är under uppbyggnad men under tiden går det att hitta mer info på hans Facebooksida.
Hembryggare i Tyskland kör med lite annan utrustning än vad som är vanligt i Sverige. Konstant omrörning under mäskningen verkar väldigt populärt vad jag sett på hembryggarbloggar samt att mäskning och lakningen görs i olika kärl med någon form av flytt emellan. När jag besöker Manuel är det fredagseftermiddag och bryggkällaren har öppet för vänner och bekanta som kommer förbi för en stående afterwork-öl. Manuel brygger samtidigt en veteöl och jag hinner vara med under slutet på mäskningen och början av lakningen. Tyvärr behövde Manuel all egengjord öl till en mässa dagen därpå så någon provsmakning blev det tyvärr inte men utfrågning om tekniker och utrustning fick bli desto mer.
Tell me about yourself
My name is Manuel, i´m 28 years old and I´m a automation software engineer.
When did you start brewing and why?
So, after school i started work as an software programmer for a big brewing equipment manufactor in germany. I was travelling alot, my job was to engineer the software and do the commissioning of the brewing process. Of course I got in touch with the process, got interested in it more and more. This is how it all started.
How often do you brew?
We try to brew once a week. I would like to do more brews 😉
What kind of equipment do you use?
Currently we brew on a 40 l Equipment, stainless steel kettle for mashing and boiling. For lautering and fermentation we use plastic bucket, but we´re already planning to buy some more stainless steel equipment.
How would your dream setup equipment look like?
Puhh, dream setup… Let´s say for the next step a 100l semi-automated 2 device setup would very nice.
Where do you brew and what are the best/worse things about that place?
Currently we´re brewing in the cellar of our new built house. We have already installed a new ventilation to get the steam out of the ”brewhouse”. For the moment it´s okay. I have very short ways to check the fermentation temperatures. The worst thing is the small size of the room, it´s just like 14 square meter…
What is the idea behind your beers?
The idea is, not to brew a standard beer because then you easier buy it in the store, there are already lots of it. But also do not want to brew the very special beers like IPA´s etc. We just like to do a hand crafted, nice tasty, let´s say, a beer which you can drink every day. And we would like to tell a message to the people, that it is easy to brew your own beer, just try it, come in and find out.
Which are your favorite commercial beer?
Actually there is no favorite. It´s changing from month to month, and it is depending on the season. But i can say, my favorite beers are brewed in the Allgäu.
Manuel mäskar i sin vörtkokare som är en vanligt 36-literskastrull. Han har byggt en omrörare av en gammal vindrutemotor och en planka som hålls fast med tvingar. Bredvid motorn sitter en temperaturgivare som är kopplad till en laptop som sköter värmeplattan till stegmäskningen. Isoleringen på kastrullen ser ut som ett värmeskydd man kan i framrutan på bilen för att reflektera solljus en het sommardag…
Induktionshällen Hendi som går att köpa via tyska Ebay, är väldigt populär bland tyska hembryggare med sina kraftfulla 3500 watt men främst för att den är manuell och går på det sättet att styra externt med termostat. Den är gjord för industrikök och klarar även betydligt mer vikt än t.ex. Kjell&Co platta som jag har som är specificerad på max 5kg.
Fördelen med vinderutetorkarmotorer är att de går på lågt varv och är väldigt starka. Manuel berättade att han inte var helt nöjd med konstruktionen ännu då armen inte nådde hela mäsken riktigt. Därför lyfte han bort anordningen emellanåt för att röra om ytterligare i mäsken.
Mäskschemat styrs via laptopen och ett program jag inte sett tidigare. Stegmäskningen var en självklarhet för att få rätt smakprofil.
En hembyggd tvätt främst till fat. Manuel kör med både Corneliusfat men även mer kommersiella fat med betydligt mindre öppning. Som rengöring använde han Halapur som är ett klorbaserat pulver som även säljs av Speidel till Braumeistern. Bra rengöringsförmåga men kräver noggrann eftersköljning.
Extra ventilation för att slippa kondens.
Jodprov utfördes tills dess att all stärkelse var konverterad.
Manuel flyttar mäsken till laktunnan med en kanna, snabbt men lite kletigt.
Programmet frågar om jodprovet var godkänt.
Noggrann recirkulering (vorlauf) före lakning. Laktunnan var en färdigköpt plasthink med falskbotten i metall. Manuel kör med flödeslakning till en kastrull och en Bielmeier för att få tillräcklig volym.
Sist ut bland bryggeribesöken i södra Tyskland var på Brauieri Kössel eller Maria-Hilf som det också heter som ligger vid Tyroleralpernas fot. Eller bryggeribesök, vi besökte brygghusrestaurangen som är en del av bryggeriet och drack öl rättare sagt. Trots så många egna öl körde de på lunchen endast en öl på tapp och frågade bara om alla vid bordet drack öl, sen kom den ölen de hade. När glaset började ta slut dök ett nytt upp på löpande band tills man la underlägget på glaset, service! God mat och trevlig stämning, god lager och oerhört billigt. Det blev weißwurst denna måltid…
Bryggeriet ligger 10 min med bil från denna utkiksplats!
Alltid kopparpannor, vackert.
En korg med förrätt, gräddades 3 meter från vårt bord.
Även bardisk och tapp var i koppar.
Föreningen Linköpings hembryggare som officiellt bildades i somras men som arrangerade SM i hembryggning i våras utökar träffarna från att bara köra sommarölsträff och först ut är vinterölsträffen med inriktning porter och stout. Som ni vet är detta inga ölstilar jag själv brygger så jag stod över att tävla denna gång men självklart åkte jag dit och smakade. Några katter bland hermelinerna smögs in på borden dock utom tävlan så det blev inte enbart mörka öl denna mörka novembereftermiddag. Överlag väldigt välgjorda och goda öl, 20 utställande i folkets val, och som alltid en väldigt trevlig stämning.
Vinnare folkets val
1. Moloko, Johan Ernerudh och Erik Ernerudh
2. Vinteröl 2014, Conny Bagger
3. Massive Monster out of Hell!, Mattias Hellström och Marcus Gustafsson
Vinnare domartävling
1. London is the place for me, Jonas Höglund och Mikael Josefsson
2. StenRIS, Marcus Gustafsson och Mattias Hellström
3. Moloko, Johan och Erik Ernerudh
Efter tävlingen åkte jag förbi VilleValla pub och tog en bit mat och några öl, grymt bra utbud och vansinnigt bra priser. Eller vad sägs om en Oude Gueuze Tilquin 75:a för 130kr?
Muta i form av munkar är ju inte fel…
Vinland sponsrade eventet.
Ordförande i SHBF var på besök liksom förra ordförande.
Det var en lång väntan innan jag fick provbrygga på min Braumeister. Det stod ju redan två jäshinkar på kallkrasch i jäskylen och min jäst i provrör jag tog med från Tyskland behövde stegodlas. Tanken med bryggverket är att jag ska kunna göra andra saker medan det bryggs men första gångerna vill jag vara närvarande och lära mig hur allt fungerar. Dagen innan rengjorde jag alla delar, programmerade rasterna, malde malten och mätte upp vatten. 53l i jäshink var mycket riktigt precis vid 53l-markeringen i Braumeistern vilket kändes skönt, sånt kan jag störa mig på annars. På själva bryggdagen vaknade jag med tuppen, lite som ett barn som inte kan sova på julafton. Jag inser att det är något lite tragiskt över det men hellre ett passionerat intresse än mellanmjölk för hela slanten…
Vattnet höll 8c när jag i minusgrader iförd enbart morgonrock gick ut till bryggeriet och tryckte start. En varm dusch och en kopp kaffe senare var jag redo för inmäskning. Till Braumeistern köpte jag den rostfria huvan, en riktigt massiv och tung pjäs, som även fungerar som tratt vid inmäskning. Jag mäskade in som vanligt, i med hälften av malten, rör om, och i med andra halvan. Min nya mäskpaddel som är betydligt mindre än den gamla fungerade jättebra och inmäskningen gick som en dans och helt utan degbollar/klumpar. De 60 procenten vete krossades på 1.0mm och pilsnermalten på 0.5+0.55mm vilket jag kallar 1.1mm då det går åt två bladmått för att mäta upp den spaltbredden. På forumen står det att 1.2mm är optimalt för Braumeister så jag var lite orolig men testar man inte så vet man inte. Det fungerade iallafall klockrent med den här inställningen och jag fick mycket bra brygghuseffektivitet på 82%, 7% mer än jag får med vetemalt i mitt gamla system så det är jag mer än nöjd med.
Tillbaka till stegmäskningen. Jag körde en fullskalig veteölsstegmäskning med inmäsk 38c, 45c ferualsyrarast, 53 proteinrast, 62c betaamylase, 72c alfaamylase och 78c utmäskning. Det programmet tog sin lilla tid men utan någon arbetsinsats så spelar det ju ingen roll. När det började närma sig utmäskning värmde jag 13l vatten i min schletna 25l-kastrull som jag tagit av isoleringen på eftersom den var så ful. Ståendes på en lite stegpall lyfte jag sedan maltröret i två steg och lakade med lakvattnet. Förutom att det blev lite vakuum när jag lyfte röret i steg två så gick det hela mycket lätt och bra, inte alls så tung som jag hört talas om. Nu står min Braumeister lite högt upp på min bryggarbänk och får jag ner den 20cm så blir lyftet lite enklare. Däremot så slutade det aldrig riktigt droppa från maltpipan så när jag bar ut den för att slänga dravet så blev det kladdigt på golvet. Jag ska skaffa en murbrukshink jag såg på Biltema sist jag var där så kan jag lyfta dit och låta den droppa färdigt. Hinken är kan nog passa bra till diskningen dessutom.
Dags för uppkok. Temperaturen hade jag satt till 102c vilket var lagom när man kokar utan huva. Med huvan blev koket för kraftigt och trots rejäl avskummning var jag riktigt nära överkok några gånger. Lösningen blev att sätta metallpinnen som avlastar maltpipan som distans under huvan och då kokade det lagom. Bortkoket hamnade på ca 10% eller 5-5.5l i timman vilket motsvarar det jag hade i min förra setup fast utan isolering. Jag tror den mängden räcker gott och isolering står inte på inköpslistan för koket var rejält kraftfullt trots 12c i bryggeriet. Huvan och de rördelar jag köpt till fungerade helt suveränt. Ingen fukt eller kondens i bryggeriet känns fantastiskt. Efter koket kylde jag som vanligt och tappade 20l vardera i två jäshinkar, 5l i en damejeanne som brettades och ca 3l som åkte i frysen till framtida förkulturer.
Summa summarum är jag väldigt nöjd med bryggdagen och framförallt bryggverket. Mina två farhågor med igensatt maltbädd och klent kok visade sig vara felaktiga och jag blev förvånad över smidigheten. Jag är däremot lite tveksam över noggrannheten på temperatursensorn men jag ska kontrollmäta mer exakt med nykalibrerad termometer nästa gång, 1-1.5c diff uppmättes denna gång. Ett par bättre isolerade handskar för att lyfta bort huvan kommer behövas då den blir varm som satan. Jag lyckades ha sönder min första hydrometer halvvägs in i bryggdagen men min fru kunde köpa med sig en påväg hem från jobbet. Det är dock lite oklart hur kalibrerad den var men enligt den träffade jag mitt OG på 1.051 och med 3-3.5l mer vört än beräknat hamnade brygghuseffektiviteten på 82% istället för de 75% jag räknat med.
Dagens setup med Braumeistern på en träplatta då bänken är för smal. Jag kommer byta till en bättre lösning framöver, gärna i rostfritt.
Vattnet på värmning och de två pumparna cirkulerar vattnet, för jämnare värmning sägs det.
Min nya mäskpaddel som inte är helt färdig ännu men jag ville testköra den innan jag lägger mer tid på finish.
Krossgraden på kornet, vetet fick 1.0mm.
Krossresultatet men här syns bara kornet, vetet är i botten.
Jag fegade och printade receptet eftersom jag inte visste hur mycket kondens som skulle bildas. Jag hoppas kunna ha med mig laptopen och Beersmith ut till bryggeriet framöver men det kanske blir för blött vid diskningen…
CaCl 8g.
Kranen som följer med är under all kritik och min läckte en del vatten ur den vita plastpackningen dvs inte gängorna. När Braumeistern fick upp värmen slutade det dock.
Braumeistern redo för inmäsk.
Huvan eller ”den lyxiga tratten” som Humlegården kallar den fungerade över förväntan. I med malten bara och inget spill varken utanför maltpipan eller Braumeistern. Dyr men bra.
På med filter, rör och låsmutter och starta mäskningen.
Mäskningen är igång fast självklart hade jag locket på, det här är bara för er skull.
Under mäskningens alla steg sker en del pauser, så kallade pump breaks, där mäsken tillåts sjunka ner och sätta sig för att på nytt pumpas igenom med vört.
Och upp igen. Ses om några timmar…
Ferualsyrarast.
Jodprov efter enbart 35 min betaamylase 62c. En del stärkelse kvar.
Nu tittade solen fram också. En mörk novembermorgon blev fantastiskt vacker framåt förrmiddagen.
Klar och fin vört men med en lätt liten fontän. Jag hade inte väntat mig annat med 60% vete på 1.0mm. Ett litet tryck på plåten och det blev jämnt flöde genom bädden igen. Har man bara ett bra program så tror jag dessa fontäner inte gör någon större skillnad. Jag fick väldigt bra effektivitet iallafall.
Nästan klart, utmäskningen tar hand om det sista. Jag körde med ganska korta försockringsraster för att hinna klart till lunch.
Upp med pipan och laka med 78c-vatten.
Enligt manualen så rörde jag i mäsken under lakningen vilket jag trodde skulle ge grumlig vört men det var marginellt konstigt nog.
Påväg mot kok. Ja jag har plasten på displayen kvar.
Bra tryck i koket men lite svårt att fånga på bild.
Ut med ångan bara. Underbart.
Underbar morgon, vilken dimma!
Jag fick ha distans under huven för att inte få överkok.
Klar och fin vetevört på kylning.
Bort med varmvattnet.
Receptet
HEFE XV_3068 vs Meckatzer (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Kokvolym: 55.55 l Batchsize: 45.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.051 SG FG: 1.013 SG ABV: 5.0 % IBU: 12.9 IBUs EBC: 8.1 EBC Color
Total humle: 45.00 g
Fly sparge with 13 l water at 78.0 C |
Provsmakning
Disigt halmgul med högt, kraftfullt snövitt skum som sakta sjunker undan. Doften består av mogen banan och kryddig nästan pepprig nejlika. Fräsch och fin brödighet i bakgrunden, som ett nygräddat franskbröd. Diskret gräddig och söt ton i bakgrunden. Smaken var första tre veckorna väldigt banan och nejlikabetonande vilket sen sjönk en del och en syrligare päronton avlöste. Kraftig kolsyra och lätt munkänsla, låg beska. Har en fin maltighet jag inte haft i någon hefe innan och den framhävs av 4vgn.
Omdöme
Perfekt färg med perfekt dis en månad på fat sen klarnade den en del medan jag drack av fatet, skulle alltså behövt skakat fatet en gång i veckan… Under jäsningen var banandoften i bryggeriet massiv, nästan överjävlig men så fort de kom på fat avtog det en hel del. Meckatzer behöll mer banan medan Weihenstephaner drog tydligt mer åt nejlika, sen något syrlig. 3068 återutvecklade lite svavel efter en månad på fat. Första två veckorna var Meckatzer en av de godare veteöl jag druckit men sen avtog det gradvis för att redan efter en månad på fat vara fortfarande väldigt god men mindre av allt. Jag har ingen aning vad det kan bero på för jag tycker två månader på fat borde gå utan problem men där är jag inte riktigt ännu.
Grabbarna bakom siten och shoppen Smaka Mera har tagit fram ett Ölprovarkit som ska underlätta och/eller öka nöjet med en ölprovning. Kitet innehåller en snabbguide i smaker, en lektion i ölets anatomi med ätbara maltprover och doftbar humle, 4 numrerade maskeringspåsar till flaskor, 32 ölprovartallonger, 8 numrerade ölunderlägg och en EBC-sticka som referens för ett öls färg. Jag, Emanuel Tim och Samme testade kitet med för dom helt anonyma öl. Det var intressant att bli tvingad att analysera, dofta och känna smaker lite extra ordentligt och grabbarna gav tummen upp för detta snyggt designade kit. Vi hade en mycket trevlig provning med efterföljande ölafton.
Välkomna till den mörka sidan! Jag har skaffat mig en bakmaskin erhmf jag menar så klart Braumeister. Det har jag inte gjort för att primärt öka kvalitén på mina öl utan det handlar främst om att inte behöva minska på antalet bryggningar per år eftersom några radikala förändringar i både privatliv och yrkesliv är på gång. Jag insåg med andra ord att jag måste uppgradera och/eller automatisera mitt bryggsystem om jag ska kunna fortsätta brygga. Först tänkte jag köpa en till kastrull modell större så jag kunde fortsätta brygga ungefär som jag gjort fast laka rakt ner i kokkastrullen istället för flytt via en hink. Detta skulle underlätta passningen under lakningen en hel del. Att gå upp i storlek på kastrull skulle även minska risken för överkok. Jag testade en bryggning med en lånad 98l-kastrull och det funkade mycket bra men den var något stor och otymplig att bära omkring med så rengöring på plats är att rekommendera, något jag inte kan eftersom jag saknar avlopp i bryggeriet. Tanken med nya systemet var även att styra vattentemp för mäskvatten och lakvatten i 50l-kastrullen med min termostat UT200 och planeringen gick så långt att jag redan köpt en STC1000 för att frigöra den UT200an jag har i kylskåpet. Jag hade en rad olika planer och skisser på olika 3-tier-system med pumpar och bänkar jag skulle snickra men nånstans mitt i allt det här insåg jag att min tid närmsta två åren inte kommer räcka till för den typen av bryggningar där man är väldigt närvarande under processen. Därför tänkte jag om helt och bestämde mig för en Braumeister. Jag sneglade en hel del på Camurrin också som jag tror är något smidigare att använda med sin omrörare och avsaknad av pumpar men det är något med det där tyska jag går igång på. Resan till Tyskland hjälpte absolut inte heller men min nyfunna kärlek till riktigt välgjord tysk pilsner. Jag vet att det kommer en upphottad version av Braumeister med ny display i början på nästa år men jag har inte möjlighet att vänta med mitt inköp av en massa anledningar. Jag slog till på den större 50-litersmodellen på en gång då det är den batchsize jag är van vid att brygga. Det går ju att sätta i ett mindre maltrör om det behovet skulle uppstå i framtiden. Det blir premiärbryggning inom en vecka är planen, jag bara väntar på att jäskylen ska bli ledig. Här ska stegmäskas!
Jag köpte även huvan till Braumeistern eftersom jag är så trött på kondens. Jag håller på att labba med lösningar för att leda ut ångan, helst utan någon fläkt. Risken för DMS känns överdriven eftersom alla större bryggverk har denna typ av lösning.
Kranen med dåligt rykte. Vi får se om den duger eller om den ska bytas på sikt.
Henrik Lindqvist på Slaka Färsköl har bryggt en suröl med bakterien Lactobacillus Brevis och även haft i passionsfrukt. Så här beskriver han processen; Efter primärjäsningen var klar ~ 11 dagar fick den ligga 14 dagar tillsammans med mosaic-humle 2g/l. Flaskjäst med F2. Två månader gammal. 10 st urgröpta passionsfrukter till 3,5l.
Brevis Passion
Bärnstensfärgad disig öl med lågt skum som snabbt sjunker undan. Skummet är vitt och består av små bubblor, lämnar sparsamt med rester på glaskanten.
Mjuk och härlig doft med stora mängder len passionsfrukt, lite funk och hallon. Våriga blommor och lite stall finns i bakgrunden. Ingen störande humledoft och inga felsmaker.
Smaken domineras av passionsfruktens små korniga syrligheter vilket spelar väl ihop med den syrliga smaken och ölets lilla kropp. Väldigt fruktig och smaskig eftersmak med rejält låg beska. Inte heller smaken har några humleupplevelser att bjuda på. Lite kladd i gommen när smaker tonar bort.
Omdöme
En härligt fruktig öl med fina lactoinslag som passar perfekt ihop med frukten. Min första passionsfruktsöl och jag måste säga att jag verkligen är positivt överraskad över fruktigheten. Jag är ju annars av den sorten som inte tycker att grönsaker förutom humle har så mycket i öl att göra men när det blir såhär lyckat säger jag inte nej.
Brauerei Schäffler eller Schäffler Bräu är ett bryggeri med anor från 1868 med tillhörande värdshus och hotell, ett såkallat Brauerigasthof. Det ligger i den lilla orten Missen i Allgäu/Bayern och de har 13 olika öl de regelbundet brygger. De har även ett Guinness Rekord för ”Die kleinste mobile Brauerei der Welt”, dvs minsta mobila bryggeri, något en Braumeister på hjul ganska lätt skulle klå men antagligen menas att även faten sitter fast i samma rigg. 50 liter är bryggvolymen på oavsett och den står mitt i restaurangen och puttrar både mäsk och vört samtidigt vilket jag utgår från är enbart för gästernas nöje och att det slängs när kvällen är slut. Det stora bryggeriet ligger i anslutning till restaurangen men är inte i samma lokal.
Restaurangen är inredd i äkta sydbayersk stil med trä, koppar och för säsongen utsmyckat med humlegrenar. Den varma stämningen blir för kvällen extra varm när nästan samtliga herrar dyker upp med lederhosen och tillhörande lusekoftsvästar. Livemusik med dragspel och ståbas serveras dessutom till dessert.
Tillbaka till ölen. För en billig penning får jag in en provsmakningsbricka med 5 stycken av deras bästa öl; Premium Pils välhumlad med Tettnang var odlingar ligger väldigt nära, en maltigare lager kallad Premium Gold, Zwickel, HefeWeizen och Märzen. Överlag var alla öl väldigt goda men Premium Gold var det godaste lagern jag druckit. En så extremt snygg maltsmak från pilsnermalten att jag beställde ett extra glas direkt när jag smakat den trots att jag hade halva provsmakningsbrickan kvar att förtära. Maten var även den i toppklass med riktigt vällagad Haxe! Väldigt prisvärt dessutom där vi åt och drack 4 personer för ca en femhundring. Det finns säkerligen mängder med liknande restauranger i området men den här tycker jag är värd en omväg!
Det lilla mobila bryggsystemet med kopparpannor, såklart.
Haxe och en potatis/knödel. Ser inte så galant ut men smakade helt fantastiskt!
Premium Pils med Tettnang.
Glada män i alla åldrar samlas i full mundering för att äta och dricka.
Premium Gold, denna fantastiska öl som fått min att vilja brygga tysk pilsner på allvar. Jag köpte även med mig en flaska hem men den var inte lika god som på fat.
Om ni undrar vad Anders Borg gör nu förtiden behöver ni inte ligga sömnlösa länge. Han spelar nämligen gitarr på Schäffler Brauerigasthof!
Lägg märke till taklamporna i koppar i bakgrunden, minivörtkokarpannor.
Senaste kommentarer