Lindhs Pale Ale (v10), Humlerensaren
Förutom att ha gjort en ölresa till Tyskland har det hänt väldigt mycket på hemmafronten på sistone. Jag kommer snart på grund av tidsbrist få ett ökat behov av att effektivisera mina bryggningar så när min vän Lars frågade om jag ville testa hans 98-liters kastrull föddes tanken om att gå från 2-tier (2 kärl) till 3-tiers-setup och sluta mellanlanda med vört i en hink innan kok. Tanken med 3-tier är att ha en vattenvärmare (Hot Liquor Tank/HLT), en mäsktunna (Mash Liquor Tankt/MLT) och en kok-kastrull (BoilKettle/BK). Tanken är att vattnet ska vandra från kärl till kärl och gärna med gravitation för enkelhetens skull. Min Patina 50-liters-kastrull har agerat både HLT och BK eftersom min 25-liters extrakastrull är något för liten att ha som HLT, det har gjort att jag fått laka ner i en jäshink medan jag värmt lakvatten i BKn. Hinken rymmer såklart inte hela kokvolymen och jag måste tömma den ner i BK i samband med att lakvattnet använts upp och dessa flytter är kladdiga och introducerar eventuellt oxidering av vört (HSA/Hot Side Aeration) om det inte är en myt i hembryggarsammanhang.
För att ytterligare göra bryggdagen snabbare och smidigare testade jag att sätta termostat och timer på HLTn så när jag steg upp på morgonen var inmäskningsvattnet redan färdigt. Det funkade hyffsat förutom att jag vaknade lite tidigare än planerat. Vill man testa denna metod är mitt tips att testköra en gång när man övervakar systemet och mäter temperaturen utanpå kastrullen istället, på så sätt kan man ha sensorn där istället och sensorns livslängd kommer öka avsevärt mot att ligga i varmvatten i onödan. I mitt fall skiljde det 13.4c mellan vattnet i kastrullen och kastrullens utsida. Setupen är; väggkontakt, jordfelsbrytare, UT200, timer, värmekälla. Det blir en stadig klump från väggen men fungerar bra.
Receptet för dagen är maltmässigt samma som sist men med andra humlesorter. Jag kallar denna öl för humlerensaren då jag valde humlesorter utefter vad som fanns öppnat i frysen. Version 9 som jag inte utvärderat till bloggen ännu fick perfekt färg och maltighet. I början led den lite av diacetyl men det har så sakteliga sjunkit undan. Beskan blev dock för hög så till denna version 10 blev det enbart humle på flameout som jag höll varmt i 7 minuter och sedan kylde till 80c där den fick stå 30 min till för att extrahera humlesmak och arom. Vid vörtprovningen efteråt smakade det lagom beskt så jag hoppas att BeerSmith räknat ut det här bra åt mig. När man vill ha i så mycket humle mot kokslutet som jag vill så är mitt ständiga problem att balansera mellan beska och humlesmak. Version 9 fick ca 230G humle vilket gett riktigt bra smak så jag borde ha behållt den mängden men detta kok planerades till 10 liter mer samt att jag ville rensa lite humle så det åkte i ca 330g istället.
Bryggdagen flöt på väldigt bra i övrigt. Perfekt inmäsktemp med 78.8c i HLTn (Patina 50l kastrullen) som gav 75.0c MLTn (Rubbermaiden) före malten och 66.3c inmäskad och klar med pHjustering (9ml lactol). 0.3c över planerad temp är perfekt med en timmes värmeförlust även om jag inte brukar tappa något på mäsktimmen, förvärmer jag bara MLTn någon minut med lock så den är genomvarm när malten åker i så blir det knappt något tapp. Efter en timme var mäsktempen 66.1c och ett jodtest visade att all stärkelse var konverterad.
Jag hade satt MLTn på drickabackar för att få upp höjden över den massiva 98l-kastrullen (ett så kallat as). Lakningen ner dit gick som en dans och när mina två lakningar var klara hade jag samlat 58.8l i BK och dravet smakade inget sött alls. Min förvåning blev då inte så stor när bryggdagen var slut att brygghuseffektiviteten landade på 91.5%! Mina värden gav en mäskeffektivitet på 99.6% vilket är smått otroligt och eventuellt något orimligt men då skyller jag på BeerSmith för uträkningen.
Koket flöt på bra men den större kastrullen krävde att jag behöll induktionsplattan (2kw) på max genom hela koket. I vanliga fall i min 50-kastrull behöver jag enbart doppvärmaren på 3.2kw men nu krävdes totala 5.2kw för att hålla ett bra rullande kok. Det enda problemet som egentligen uppstod under dagen var med kondens. Den större diametern på kastrullen gav många liters bortkok och den svalare utetemperaturen ger högre kondensation av ånga och allt blev blött i bryggeriet, trots fläkt på max och korsdrag mellan fönster och ytterdörr. Ett tag hade jag en idé om att ta upp ett hål i ytterväggen, installera en inlinefläkt med slang och kåpa att ha ovanför BK men nu när framtidsplanerna ändrats radikalt ska jag låta bli att såga i några väggar.
Jäststammar för dagen blev WLP007 som Stone Brewing Company använder till mycket av sina välhumlade öl och referensjäst blev US05 för smidighetens skull. Men innan jästen åkte i var det dags för mitt hatmoment under en bryggdag nämligen humle och druvseparation! Med den större bryggvolymen för dagen var ett visst svinn inräknat så efter kylning lät jag vörten sedimentera. Detta gjordes utan whirlpool då det ändå sitter ett stort värmeelement i kastrullen så någon kon skulle ändå inte bildats. Det gick galant att tömma ut kristallklar vört ur kastrullen men det blev totalt 9 liter under kranen när jag samlat det jag ville jäsa i mina två jäshinkar. Den vörten filtrerade jag i en okokt biab och frös in i petflaskor, vört jag kokar och använder till förkulturer sen. Mycket smidigt.
Sammanfattningsvis funkade allt väldigt bra och jag gillade att ha god kokmarginal. Skulle jag satsat på denna storlek av kastrull skulle jag även ordnat möjlighet att diska den på plats då den är för otymplig att bära omkring på i onödan. Avsaknaden av avlopp i mitt bryggeri ställer dock till det för mig.
Min temperatur- och timer-reglerade HLT-värmning.
Det massiva elementet i kastrullen, 6kw kan det spotta ur sig men även regleras till 4kw som är mer lämpligt när det väl börjat koka. Jag använde inte detta element då jag ville testa min utrustning med den större kastrullen.
Elementet var precis nyinstallerat och isoleringen inte tillskuren för att passa. Ser lite brackigt ut men detta funkade ändå fint. Dosan till höger om kastrullen är panelen för att styra värmen. Elegant lösning som dock kräver trefas 16A.
Kastrullen får min övriga setup att se ut som en lilleputtlösning.
Det negativa stärkelseprovet.
Lakning ner i kastrull, redan här börjar kondensen att ge sig tillkänna.
I med doppvärmaren och koka!
| Lindhs Pale Ale (v10) – humlerensaren (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 54.59 l Batchsize: 45.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 80.00 % OG: 1.050 SG FG: 1.011 SG ABV: 5.2 % IBU: 0.0 IBUs EBC: 8.6 EBC Color
Total humle: 329.00 g
Batch sparge with 3 steps (Drain mash tun , 16.50l, 16.50l) of 76.0 C water BryggData Brygganteckningar Hopstand 7min fullvarm ska ge 35 ibu. Sen ner till 80c för 30 min till. OG. 1.054 |
Provsmakning
Något mörk med sin kristallklara mörkt gyllengula färg, snudd på bärnsten även om BS snackar bs. Perfekt skum vilket jag börjar bli van vid. Oerhört ren med perfekt beska för stilen som är på en betydligt lägre nivå än de tidigare som kanske mer borde kallats sessionIPA än pale ale med sin höga humlesmak och IBU. Lite jordigare humle i denna med mindre fast ändå identifierbar citrus. Eftersmaken är något sträv men maskulin i ordets opolitiskt korrekta betydelse.
Jästmässigt är WLP007an avsevärt fruktigare åt klementin/fläder-hållet där US05 känns pepprigare och lite mer sandpapper. WLP007 flockulerar klart bättre vilket ger något blankare öl men det är nyansskillnad som mest. US05 är renare överlag men har en tråkigare doft som är karaktärslös i jämförelse. WLP007 vinner på en större upplevelse och trevligare öl. WLP007 konsumerades på fat innan US05 kommit 1/4 ner, säger väl allt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Den stora tyska ölprovningen
Här är de flesta av de öl jag smakade under min Tysklandsresa. Kvalitén var överlag fantastiskt hög men jag är lite snål med betygen så ni vet. Allt över 3 skulle jag gärna köpa igen.
Erdinger urweisse
Kopparfärgad med smutsvitt nästan ljusgult skum. Brödig banan tydlig sötma, massor nejlika. Ren eftersmak. Fyllig munkänsla. Väldigt god. Världsklass.
5
Allgäuer büble
Nötig, något mörk, syrlig men maltig karamell. Trevlig gummiton. Låg beska. Ganska söt. Lite damm i eftersmaken.
4
König ludvig
Rejält svavlig med syrliga päron. Lite trött.
2
Augustinerbräu Lager/Hell
Kraftig pilsermalt med fin humle, lätt kropp och nobel humle. Bra.
3.5
Irseer kloster urtrunck
Syrlig med honung och mosiga ängsblommor, lite smör, ängssyra, träig prästkrage.
Smaken är syrlig med skarp syra i kinderna. Honung. Våt källare med mögel.
2
Utsikt några hundra meter från huset vi bodde i. Vackert trots det mula vädret på förmiddagen.
Närmsta dryckesaffär, som ett paradis för en veteölsälskare.
Min bror letar efter godsaker.
En trevlig bergspromenad på berget Mittag.
Engelbraü weizen
Kraftig banandoft, gul, högt skum, pepprig.
Smått syrlig, svartpeppar i smaken, banan, kladdig i gommen, ganska god.
3
Ni vet den där boxen med 7 Schneider, ett snyggt provningsglas, dryckesunderlägg och två foldrar med en liten dryckesskola för 100kr?
Hälften av ölen i gästkylen. Jag lyckades inte smaka alla under den tiden vi var i huset men jag gjorde ett tappert försök iallfall.
Gutmann hefeweizen
Pepprig med päron och ost. Lite banan men även en liten plastbismak. Något för söt men ändå toppklass.
4
Postweizen
Kraftigt skum och färgen drar åt koppargul.
Fin banan söt, nejlika. Lite alkoholig, vattnig, väl utjäst.
3
Meckatzer urweisse
Svavel, banan, ruttna ägg, mörk. Denna var bättre på bryggeriet, kanske något gammal flaska.
2
Dunkler hirsch, Allgäuer weizen
Mörkt brun. Tydlig nejlika i doften. Smaken är maltig knäck med en tydlig plåtighet. Syrlig. Inte så god. Träig.
1
Weisser hirsch (missade visst att ta bild på den)
Svag doft. Kraftigt syrlig. Damm. Gummi.
2
Hacker-pschorr Sternweisse
Ostig doft, mjölkig, ingen banan men sunkig peppar.
3
Franziskaner weissbier (referensöl)
Mörkare än flera andra. Doften är lagom banan, inte överdrivet. Maltigare än de andra. Lite för balanserad. Sticker inte ut men absolut inget att klaga på. Snygg smak men något tråkig. Lätt att dricka mycket av. Pepprig. Aprikos. Mycket bra.
4
Meckatzer weizen
Gummisula, maltdamm och grädde i doften. Riktigt schysst fast något lite banan. Snygg balans. Fin maltbotten. Perfekt restsötma och väldigt ren med svaga inslag av päron. Tydlig pilsnermalt. Mycket bra.
4
Allgäuer Brauhaus – Alt kemptener Weizen
Kraftig ost åt bergkäse. Pepprig och knappt ingen banan. Karamellig och något för mörk. Uns av lakrits jag inte gillar.
3
Schäffler weissbier
Doften är karamellig med något låg banan. Har en lätt syr men i övrigt väldigt bra balans. Spår av salmiak. Mycket bra.
4
Franz Anton Schäffler triple
Russin, mörk malt, hög restsötma, mandel, kraftig kolsyra. Säkert mycket god om man gillar den här sortens öl men på tok för söt för min smak.
2
Holsar bier
Diacetyl, munchermalt, karamellig, knäck.
2
Allgäuer zwickel kellerbier
Syrlig maltdoft men inslag av majs. Lätt smak. Enkel maltsmak av pilsner.
3
Paulaner münchner helles
Väldigt elegant pilsnermaltsmak om än något sädig. Ren och fräsch med enbart maltsmak. Len humle och lagom låg beska. Toppklass
4.5
Paulaner salvator
Russin, karamell och kaffe. Syrlig med lite mandel i smaken. Ok men något för söt.
3
Brinkhoffs no1
Riktigt fin pilsnerdoft. Lätt syrlighet men mycket Tettnang. Lätt beska. Något enkel.
3
Jever pilsener
Bra beska och rejält kryddig med timjan och oregano. Medel pilsnermalt och en mycket lätt syra. Rejäl beska som sagt.
4
Neuschwanstein
Schneider tap1 – Blonde weisse
Banan, vörtbröd, söt utan peppar, lätt eftersmak.
4
Schneider tap4 – Mein grünes
Örtig. Tettnang? Söt karamell. Smakar lite vört. Mycket mer humle än hemma, mörkare maltsorter. Riktigt fräsch. Lite the i smaken. Avsevärt bättre än Systembolagets lagrade… Toppklass
4.5
Schneider tap7 – Unser original
Sötare, nötig, skogaholm, mindre banan, ingen humle. Lite för mörk o söt.
3
Schneider tap 5 – Meine hopfen weizen
Doftar och smakar tvål på ett något obehagligt sätt. Rejält med humle i doft och smak med hög beska. För mycket karamellmalt för att den ska vara behaglig. Obalans mellan smakerna.
3
Schneider – Tap6 Unser Aventinus
Knäck, mörk malt, lite russin. Allt man kan tänka sig från en stark och mörk veteöl.
2
Kloster scheyern weisse hell
Pilsnermalt i doften. Syrlig med väldigt lätt kropp. Lite vattnig men väldigt lättdrucken. Sommaröl.
3
Kuchlbauel weisse
Banan på lagom nivå med inslag av bröd. Välavvägd syra och fin färg. Lätt svartpeppar.
3
Engelbräu hefeweizen hell (igen)
Kraftig banandoft, gul, högt skum, pepprig.
Smått syrlig, svartpeppar i smaken, banan, kladdig i gommen, ganska god.
3
Patrizier Weissbier
3
Andechs doppelbock dunkel
Mörk, söt, kraftig alkohol. Väldigt god för stilen men inte riktigt min smak.
3
Allgäuer fürststabt
Lätt banan men lite mörk. Klen doft. Vetemjöl.
3
Brau masters hefeweizen
Kola och karamell, trött doft och inte god. Dåligt skum.
1
Andechas kloster
Lätt malt med inslag av majs. En enkel och lätt beska åt Tettnang. En svag eftersmak av sandpapper.
3
Zötler Bier – Hefeweizen
Syrlig maltupplevelse med lite plastinslag likt en ica-påse. Dock frisk och pigg banan. Låg restsötma. Helt okej.
3
Hacker-Pschorr weisse
4
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Meckatzer Löwenbräu
Kent sjunger i en låt, ”jag kör mot München för att möta våren”, själv flög jag till München och sydligaste Bayern (Allgäu) för att testa veteöl och Helles. Men först ut blir ett bryggeribesök på Meckatzer Löwenbräu:
Meckatzer Löwenbräu är ett bryggeri grundat 1738 av Josef Feßler men ägs sedan 1853 av familjen Weiß nu i fjärde generation. Bryggeriet ligger i Heimenkirch i sydligaste Bayern, bara en mil från Bodensjön och den Österrikiska gränsen. Här brygger man främst ljusa öl som Helles, Weizen och deras flaggskeppslager kallad Weiss Gold. Tradition, närodlat och kvalité är ord som upprepades mycket under deras trevliga rundvandring i bryggeriet. Denna rundvandring inledde min tyska ölresa och under en timme fick vi besöka några av bryggeriets delar och provsmaka öl direkt från brighttank.
Bryggprocessen
På Meckatzer kör man stegmäskning via en dubbel-dekoktion, totalt tre temperaturraster inklusive utmäskning och 1/3-del av mäsken tas ut för varje dekoktionen. Denna process tar totalt ca 3 timmar. Ångvärmda kopparpannor används uteslutande till bryggningen och koktiden bestäms beroende på vörtstyrka där man vill koncentrera vörten från 11 till 12.5 Plato, något som oftast tar dryga 60 min. Man använder enbart humlepellets i produktionen och eftersom det bara är 3 mil till Tettnang är det humlesorten som uteslutande används till Meckatzers öl men även merparten av de öl som produceras av andra bryggerier i regionen.
Istället för whirlpool har Meckatzer utvecklat ett nät som filtrerar vörten. En metod de beskriver som dyr men ger ökad stabilitet och kvalitét. De jobbar treskift men brygger bara 3-4 dagar i veckan förutom på sommaren då efterfrågan ökar i takt med det varmare vädret.
Jäststammarna är deras egna, isolerade på bryggeriet och bevarade sedan länge. Jag har skördat jäst från en flaska och ska ge den ett försök nästa veteölsbryggning. Lagringen ligger på 4-5 veckor 0-2c innan en lättare filtrering sker, något längre tid en deras konkurrenter. Det tar 6 veckor från bryggning till flaska och 40.000 flaskor i timmen flaskas, så förstår ni produktionstakten i detta relativt lilla bryggeri…
Vörtkokspannan som är dubbelt så stor mot vad bilden visar, den går genom golvet och ner i källaren.
Bryggerimuseumet bjöd på en rad gamla redskap och historiska dokument som här, en av de första ritningarna över det gamla bryggeriet.
Ralph vi bodde hos under besöket till vänster och mitt törstiga jag till höger.
Uppdelat på fyra skärmar visades en film med intervjuer från t.ex. bryggmästaren (på bild) men även humleuppköparen från Tettnang. Väldigt tysk film där det stundtals skulle behövts en skämskudde men rejält påkostad och i övrigt trevlig.
Överblicken på processen visar de dubbla mäskpannorna dit dekoktionerna flyttas fram och tillbaka.
Kontrollpanelen i koppar som ersatts med modernare teknik men denna får ändå stå kvar mitt i bryggeriet.
Inte helt otydligt vem man köper sin malt ifrån. Tidigare mältade man själva men har gått över till sin huvudsakliga syssla.
Silkaret eller lakningskärl om man så vill. Slitsade plåtar i botten och med sick-sack-knivar/rakor som kan skära genom mäsken för att lufta upp den men kanske även åtgärda en igensatt lakning, något de därmot aldrig skulle erkänna såklart.
Nere i källaren sköts jäsningen under de enorma jästankarna där en av dom koniska bottnarna kan anas till höger i bild.
Varje jästank övervakas metodiskt dagligen på dessa jäsningsscheman. Blått streck är temperatur, grönt streck är pH och rött streck % Plato.
Meckatzer gold direkt från lagringstank.
En av lagringstankarna som numera bara används vid provsmakning på rundvandringarna.
Här en provsmakning av en ofiltrerad lager från tank.
Meckatzer Weiß gold, 5.2%, 12.6% stamvörtsstyrka
Pils med högt fluffigt vitt skum, lätt disig. Humlen är enbart Tettnang och både smak och doft utgörs av en väldigt fin och krispig pilsnersmalt med en lätt karamellighet. Låg beska och elegant humle med ett uns av svavel i eftersmaken. Väldigt god. 4/5.
Efter rundvandringen gick vi till den inglasade vinterträdgården och smakade på deras två veteöl, Weizen och Urweizen som motsvarar det ursprungliga och traditionella sättet en veteöl bryggdes på.
Mekatzer weizen
Riktigt matig och god doft fast något lite banan. Lätt inslag av gummisula, maltdamm och grädde. Snyggt balanserad med sin fin maltbas och perfekta restsötma. Ren med svagt inslag av päron. Väldigt tydlig pilsnermalt. 4/5
Mekatzer Urweizen
Mörkare med större karamelldoftsinslag. Något tydligare banan men även lite svavel. Något för tung och mörk för min smak men fortfarande välsmakande. 2/5.
Min bror Johan som var med på hela resan.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Camurri CB200, MaltMagnus och Dalarado Brewery. Fotograferingen.
Camurri Brevetti har i samarbete med MaltMagnus tillverkat ett 200l-bryggverk avsett för mikrobryggerier och bryggpubar, Camurri CB200 För att göra en reklamfilm och fotografering av bryggverket i action frågade MaltMagnus mig och Chris på Dalarado Brewery om vi skulle brygga en batch öl av deras grundrecept i Malung på Chris bryggeri. Jag behövde inte fundera så länge på den frågan… Min resa till Malung och Dalarado Brewery började hos MaltMagnus i Kumla där vi efter en god lunch och rundvandring på lagret lastade Camurribryggverket CB200 på släpkärra och sakteliga letade oss uppåt Sälen på småvägarna. Vi lastade av bryggverk och film/fotoutrustning i bryggeriet och åkte hem till Chris för middag och ölprovning. Utvilade dagen efter satte vi igång med bryggningen med det glänsande bryggverket. CB200an är ett helautomatiskt bryggverk där grundidén kommer från Camurri CB50 som är anpassad till hembryggare. Bryggmetoden går att likna vid en stor brew in a bag (BIAB) fast med stålkorg, omrörare och automatisk temperaturreglering. Det går att brygga uppåt 200 liter åt gången och även denna stora modell har blåtandsinterface så man med ett tillbehör kan sköta programmering och övervakning av bryggverket via sin Android-telefon.
Magnus, Chris och Veronica. Här ser ni tydligt storleken på bryggverket, smidigt och kompakt!
Behind the scenes. Foto Veronica Lindroos.
9kW säkerställer ett riktigt kraftigt kok, den kräver 3-fas såklart.
De tre värmeelementen syns här tydligt genom mäsk-korgen. Omröraren sätts igenom korgen ner till botten.
Efter mäskningen höjs korgen med en liten vinsch för lakning. Man kan laka med varmt vatten genom korgen om man vill men det är inget krav. Det är kul att det går att brygga på fler sätt efter ens egna behov. Det går även att brygga så lite som 50 liter i den!
Detaljbild på korgen. Som ni ser är det dubbla nät, det stora klarar vikten och det med mindre maskor är såklart silen.
Chris nuvarande bryggverk, som han växt ur, består av 3st 100l-Patinakastruller som är gasolvärmda. För att brygga sin 200l-mängd får han mäska och koka tre gånger på en dag!
En titt in på öllagret.
Chris har fyra öl i produktion för tillfället. En Rye Pale ale, en IPA, en brown ale och en coffeestout.
Trots öppenliggande element blev det ingen fastbränning alls. Varje element är på ca 3000w vilket motsvarar min doppvärmare jag kokar med.
Chris programmerar via mobilen sina raster inklusive utmäskning.
Kontrollpanelen på sidan av bryggverket.
Inmäskning utan någon mäskpaddel. Häller man bara malten i lagom takt så klarar bryggverkets omrörare att fördela malten i mäsken, utan klumpar.
Lakning med 76c-vatten över den upphissade korgen för att nå en större kokvolym. Effektiviteten hamnade runt 82% så bryggmetoden fungerade väldigt bra.
I väntan på uppkok.
Magnus och Chris städar ur korgen med våtdammsugare, riktigt smidigt.
Hotbreak med första humlegivan Northern Brewer
StarSannad plattvärmeväxlare.
Rengöring av bryggverket efter koket, varmvatten och en svamp räckte till kanterna och en lite borsta för att komma åt under värmeelementen.
Bryggverket har två tappkranar, en till öl under kalldruvs-nivån och en till rengöring som här.
Vörtproverna smakade riktigt gott med nobel humle på en knäckig maltbotten.
Det går åt lite torrjäst till 200 liter!
Rehydrering av jästen med kokt ljummet vatten i en ekolv.
Och där sätts vörten på jäsning!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Camurri CB200, MaltMagnus och Dalarado Brewery. Filmerna.
Jag har tillsammans med MaltMagnus på uppdrag av Camurri Brevetti gjort två reklamfilmer och fotograferat för det nya 200l-bryggverket Camurri CB200. Vi åkte upp till Malung och lät Chris Slawson på Dalarado Brewery testbrygga. Vrid upp ljudet, tryck på helskärm och full HD och luta er tillbaka!
Engelska filmen
Svenska filmen
Expressen valde att skriva lite om bryggverket och filmen också, kul!
Här kan ni köpa bryggverket hos MaltMagnus.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Folkes Röda IPA
Efter mitt besök på CentralBryggeriet har grabbarna i Linköping hunnit lansera flera nya öl och en av dom, Folkes röda IPA, tänkte jag provsmaka så här i höstmörkret.
Utseende
Mörkt rödbrun öl som förvisso är blank men ändå knappt genomskinlig med sin blodröda färg. Kraftigt smutsgult skum som består av stora bubblor fyller glaset av för stilen kraftig kolsyra och skummet sjunker undan i stora sjok och lämnar fläckvis skum-öar på glaset.
Doften är kraftigt exotisk och tropisk av humle likt att stoppa ner näsan i en nyöppnad humlepåse, lite kletigt oljig i näsan. Klementin, ananas, grapefrukt, tallbarr och lite druvor dominerar med spår av melon i bakgrunden.
Smaken är stor och pompös med mestadels apelsinskal men även här finns talligheten som väger upp så det blir öl och inte fruktjuice. Visst stöd av mörkare maltsorter och en rivig humlekaraktär fyller smaklökarna. Medelsöt med en för stilen normal beska som långsamt avtar men som inte är störande eller kantig. Lätta alkoholtoner fyller munnen när eftersmaken tonar bort och det finns lite bittermandel i slutet. Ingen diacetyl, dms, jästighet eller andra störande inslag.
Omdöme
Riktigt bra, välproducerad och välbryggd öl av mörkare slag. En höstöl med bra riv som klarar av en fet fläskstek med brunsås och som dessutom är en bra matöl (eller matlagningsöl) men kanske något för kraftig för att jag ska ta tre på raken. Väldigt mörk i färgen för att vara en IPA men den är inte speciellt mörk i smaken utan humlen får verkligen ta för sig och blomma ut. Centralbryggeriet tar nu ut svängarna rejält från sin Folkes Lager och Folkes Ale, som förvisso utvecklats till riktigt bra öl, men Folkes Röda IPA sticker ut i mängden IPAs på Systembolaget och är smått nyskapande. Rekommenderas!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pilsnermalt vs Pale Ale malt
Att köpa större förpackningar ger ett lägre pris i det flesta sammanhang och detta gäller även när det kommer till basmalt. Dessutom tycker jag om att ha ett lager hemma till några bryggningar så när andan faller på och bryggtillfälle ges är det bara att köra. De vanligaste basmalterna är pilsnermalt och pale ale malt och skillnaden sägs vara liten, det går ofta att byta ut dom sinsemellan utan några större problem för slutprodukten. Rent tekniskt så har pale ale malten mältats vid lite högre temperatur vilket dels gör den något mörkare till färgen men även reducerar den senare uppkomsten av SMM (S-MetylMetoionine) som bildar DMS (DimetylSulfid) vid för kort och klent kok, framförallt i kombination med långsam kylning av vörten. DMS ger ölet en doft och smak av burkmajs, kokt kål eller ruttna ägg. Därför rekommenderas det alltid att man bör koka öl med mycket pilsnermalt i 90 minuter utan lock där det oftast räcker med 60 minuter på pale ale malt. Jag har dock bryggt många gånger med enbart pilsnermalt och kört 60-min-kok och aldrig haft några grönsakssmaker men hur ens bryggteknik och utrustning ser ut gör självklart skillnad här. Ni kan läsa mer om DMS i denna utmärkta artikel.
Som jag alltid brukar säga så vill jag testa smakskillnader själv istället för att läsa om dom eftersom smak är så individuellt och jag inte nödvändigtvis tycker som den breda massan. Därför har jag valt att göra ett pils vs pale-test så jag får uppleva skillnaden på de två. Detta test är liksom mitt förra side-by-side-test för min egen del och för min egna smakpreferens, därför har jag ingen smakpanel här heller. Jag blindtestade dock en omgång och det var väldigt enkelt att avslöja vilket glas som var vilket men mer om det i resultatet.
När det kommer till färg och smak så påverkar mäskeffektivitet detta en hel del. Mängden socker som utvinns under mäskningen är inte alls samma sak som mängden smak och färg då det är olika reaktioner men som tumregel ger en hög effektivitet lägre färg då mindre mängd malt används för samma resultat. I detta test hamnade effektiviteten runt 70% vilket är vanligt bland hembryggare och kanske framförallt biab-bryggare så med mina 85% blir skillnaden något mindre.
Testet gjorde genom att krossa exakt samma mängd av de två maltsorterna från Weyermann vid samma tillfälle, på samma krossinställning. Sen mäskades de i 60min i 66c i varsin identisk biabpåse i likadana kastruller med samma mäsktemp och samma mängd vatten. Koket var 60min med Hallertauer ca 30ibu och kylningen gjordes i kallvattenbad, två parametrar som talar för pilsnermaltens nackdel. Det var alltså en smash (single malt and single hop) utan smak eller aromgiva. Jästen var WLP090 San Diego super yeast och de två vörterna fick jäsa bredvid varandra. Bryggningen gick bra även om det är jobbigt att hålla två mäsktemperaturer jämna med så liten mäsk i oisolerade kastruller, det blev kontant övervakning en timme.
| Pale vs Pils | ||||||||||||||||||||||||||||||
|
Koktid: 60 min
Provsmakning Doftmässigt är pilsnern lite syrligare åt päronhållet, maltupplevelsen är lite mjäkig men absolut krispig.
|
Lika mycket malt i likadana påsar i likadana skålar…
…och likadana kastruller. Allt utom lika skålar är en förutsättning för att göra ett sånt här test på rätt sätt.
Inmäskning i den något för lilla biabpåsen som egentligen är en torrhumlingspåse till Corneliusfat men gjord av Sarita-tyget från IKEA, samma som många (inklusive mig själv) använder som BIAB-påse.
Pilsnermalten är till höger i alla bilder och redan här syns en nyansskillnad i mäsken.
Mäsktempen hölls inom 0.3c fram och tillbaka. Isolering på kastrullerna hade hjälpt och locken låg på så mycket som möjligt för att hålla värmen. De två kastrullerna är tillsammans för stora för att stoppa in i ugnen på låg värme annars hade det varit en perfekt alternativ.
Bittergivorna. Tyska. Exakta.
Mitt biab-galler är ett hyllplan från min jäskyl och tillskillnad från vanligt ugnsgaller en del kör med så har denna även en metallpinne i mitten, något som dock inte behövdes speciellt mycket just denna gång. Påsarna fick droppa av ner i kastrullen och lite kraft uppifrån tillsattes. Ingen lakning eller maxi-biab kördes men dock en utmäskning på 76c i någon minut.
Koken var lättare att få till likadana trots olika storlekar på plattorna.
Kylningen gick även den hyffsat lika trots två olika metoder. Jag har inte möjlighet att fylla vänstra vasken med vatten så det fick bli minivattenbad fast med konstant cirkulation istället. Kylningen gick på under halvtimmen för bägge.
De två vörtarna innan jästen åkte i. Här börjar färgskillnaden bli desto mer tydlig.
Efter två veckors jäsning blev skillnaden påtagligt tydligare för att inte säga enorm!
Utseendemässigt är pilsnermalten en del ljusare, nästan åt det citrongula hållet. Pale ale-malten är varmare, nästan lite guldig och några steg mörkare. Pilsnermalten ser lite trist ut men jag har oftast någon form av mörkare malt i så riktigt såhär ljust brygger jag inte förutom veteöl. Jästen och diset gör också mycket för att göra pilsner ful där pale:en ser betydligt godare ut så jag önskar att jag hade gelatinkrashat flaskorna men det har jag aldrig testat på flasknivå. Och ja, jag tycker utseende är mycket viktigt.
Omdöme
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pale Ale – Citra/Simcoe (v9)
Senaste tiden och sedan jag installerat mig ordentligt i nya bryggeriet, har jag mest bryggt batcher med andra volymer än jag brukar, t.ex. 20l Harvest Pilsner eller 60l PartiGyle. Dagens bryggning kryddades därför med extra noggranna volymmätningar för att justera BeerSmith till rätt siffror. Jag mätte upp allt vatten (58l) efter bästa förmåga dagen innan. Fick ihop exakt 49l preboil i hink vilket motsvarade 50l i kastrullen av någon märklig anledning (samma temp). Tog bort 2l för att 48l är max jag vågar koka. Kokade exakt 60min. Fick ihop exakt 41l i de två jäshinkarna efter att kramat ur humlen ordentligt (ja jag jobbar så). Vad jag inte vet är om min boil off nu är 7l, 48-41l, eftersom vörten var 75c på 48l och 20c på 41l. Med 4% volymändring, vilket är det värde Beersmith anger vilket jag iof antar är från 100c till 20c, får jag annars boil off=5.36l. Någon som vet hur det är tänkt här?
Jäsningen övervakas för sista gången av BeerBugen jag fått låna av MaltMagnus. Jäsningen som sattes igång lunchtid fre 17:e Okt följer ni i realtid på denna länk.
Hur jäsningen blev i slutändan.
Jästen i hinken som buggen är i är WLP090 San Diego Super Yeast men andra jästen i hinken på nedervåningen i kylen är en annan.. Jag är tillbaka med jästutvärderingstesterna eftersom jag upptäckt att WLP090 producerar en del diacetyl jag inte blir av med trots diacetylrast, lång sekundärjäsning, kallkrasch och lagring. Utmanare, på tips av hembryggarkungen Henrik Lindqvist, är WLP051 -”California Ale V” vilket motsvarar Wyeast American Ale II (WY1272). Så här skriver Humlegården om Wyeast-varianten;
”Med många av de bästa egenskaperna man vill ha för att brygga amerikanska öltyper. Fruktigare och mer flockande än 1056. Lätt nötaktig, mjuk, ren, lätt syrlig avslutning. Jäs vid högre temperatur för att accentuera humlekaraktär med intensiv fruktighet, eller svalare för en lätt, ren citruskaraktär. Flockar sig pålitligt och ger blankt öl utan filtrering.”
Låter ju verkligen som en jäst för mig. Men så här skriver de om White Labs-varianten:
Från norra Kalifornien. Den här stammen är fruktigare än WLP001 och aningen mer flockande. Utjäsningen är lägre vilket ger ett fylligare öl.
Det där med sämre utjäsning är inte alls vad jag vill ha så det ska bli spännande att se vad denna utmaning resulterar i. Bryggningen gick för övrigt väldigt bra tycker jag. Jag träffade alla temperaturer perfekt och OG blev spot on som tänkt 1.054ö. Jag har ökat alkoholhalten lite från senaste gången jag gjorde pale ale, det är ju höst nu trots allt. Effektiviteten landade bra på 82% och kylningen gick som en dans men det nu svalare kranvattnet. Jag fick frågan häromdagen hur lång tid det tar att kyla 40-42l vört med min nya spiral och det kan jag svara på nu, det tar knappa 13 minuter. Det intressanta är dock hur snabbt det går att få ner tempen till 50c, endast 3 min!:
93.3c till 20.0c på 12.56m.
Receptet är nästan samma som jag brukar kör med men med lite Pale Alemalt. Humlen är enbart Citra/SImcoe där Citran får spela förstafiol. Humleschemat är inspirerat av Omnipollos Gone som jag gillar skarpt. Trots det väldigt lyckade resultatet med senaste hopstandtestet där halva 0-givan sparades till under 80c så åkte allt i på 0min. Jag orkar inte lägga till ytterligare 20 min på en 6-timmars bryggdag. Jag är övertygad om att det går att få bra humlesmak ändå, ska bara trimma in mig lite.
Setupen känns igen. Fläckarna på köksskåpet, ja det vita är ett köksskåp från IKEA, är rödvin från mitt och Emanuels Rödvin på druvan Rondo. Men det är ämne för en annan blogg det…
pH-justering till ca pH5.2 tog 5-6ml mjölksyra.
Grötig och tjock mäsk. Något tjockare än vanligt då jag fick för mig att inmäsk var 20l och inte 24l som i receptet.
Jag har kapat två brädor som jag har som stöd för kylskåpsgallret som buktat ner ganska ordentligt med 22kg på sig. Glasskivan under är en extra säkerhetsåtgärd jag behövde när rödvinet macerades på 28c och det sprutade rödvin överallt. Såg ut som en splatterfilm i kylen…
Så här mycket ser 49l vört eller 50l vatten ut i min 50l-kastrull.
48l = 2cm från kanten.
Kokar enbart med doppvärmaren på 3200w. Perfekt effekt…
Avskum, alltså skum från uppkoket. Jag ställer mig frågande till om detta proteinskum verkligen inte påverkar slutresultatet för 9 timmar efter bryggningen är skummet fortfarande intakt och vätskan brunmuggig.
Jag måste ta tag i kondensproblemet snarast som ni ser. Detta är med dörr och fönster öppet + fläkt.
Vört i colaflaskan och avskum i muggen. Notera färgen.
Färgskillnaden syns kanske tydligare på denna bild.
Bittergivan på 10min. Japp ni läste rätt.
0-givan på 150g.
Starsan.
Utmanaren i ekolven och WLP090 i burken.
Aldrig sett innan att jästen i en förkultur som slutat snurra för bara 10 min sedan klumpat ihop sig som flagor på detta sätt. Det la sig snabbt på botten dessutom. Är detta nya flock-kungen?
13 min kylning gav ett grymt cold-break.
Samma gamla tradiga biab-påse och filtrering efter kok.
BeerBugen installerad och nästan redo.
De två hinkarna, WLP090 till vänster med beerbugen.
Jag måste luta vattenlåset lite för att få plats i kylen, framförallt nu när jag höjt allt 2cm pga plankorna. Tror inte det gör någon skillnad.
Receptet
| Citra / Simcoe – Lindhs Pale Ale v9 (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 48.02 l
Drain mash tun, Batch sparge with 2 steps (17.43l, 17.43l) of 76.0 C water BryggData Brygganteckningar Kylning 5cm från kant innan kylning Jäsning 18.3c ner till 18.0c Lärdomar |
Provsmakning
Utseende
Gyllengul öl på 8 EBC med kritvitt skum, pigg och alert kolsyra. Bägge är blanka som en filtrerad industrilager. WLP051 (till höger i bild) har en fantastiskt stabil skumkrona som närmast liknar en skulptur (se bild nedan).
Doft
Doften på bägge är kraftig med härliga inslag av citronskal, tall och lite karamellmalt. En mycket lät mjölkighet finns bakgrunden. 051an har spår av diacetyl i doften vilket hämmar humleupplevelsen lite där 090 verkligen låter humlen få ta för sig. 051 får karmellmalten att framträda något mer tydligt.
Smak
Smaken är humlig med tydlig beska där både simcoe och citra verkligen kommer till sin rätt. Ganska låg restsötma och balanserad kropp gör att munkänslan är lätt matig men väldigt behaglig. Lättdrucken.
WLP090 känns renare i smaken men lite kantigare och hårdare. WLP051 är rundare och mjukare/fylligare, kanske något fruktigare och upplevs lite sötare även om de jäste ut till samma FG.
Omdöme
En av mina bästa öl, en riktigt grym humlad pale jag är väldigt stolt över. De två humlesorterna jobbar grymt bra ihop och ger varken för mycket tropisk fruktjuice eller barsk skogsmulle utan en fin balans däremellan. WLP051 har den mest stabila skumkrona jag upplevt vilket är väldigt vackert men med något lägre renhet och humlebetoning går segern med minsta möjliga marginal till wlp090 som också påvisade diacetyl i början men det försvann hastigt efter ca 7 dagar på fat. Förutom diacetylen är de väldigt lika i båda smak och doft. Det här är två jäststammar som visar vart skåpet ska stå för att få en ale att se ut som en filtrerad lager. Pålitliga arbetshästar!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Kalibrera Gresinger GTH 1170
Det här inlägget vänder sig bara till er som (kanske inspirerade av mig) investerat i termometern Gresinger GTH 1170 ”Den Gula Klassikern”. Manualen som följer med är väldigt kortfattad eller rent av dålig och framförallt när det kommer till hur man ska kalibrera termometern. För att ni ska slippa uppfinna hjulet igen så har jag nu klurat ut exakt hur man ska kalibrera den på bästa möjliga sätt. Som med mycket annat var det väldigt lätt när jag väl kom på hur man skulle göra och det visade sig dessutom vara grymt bra och noggrant! Något jag inte visste när jag köpte denna termometer är nämligen att den går att kalibrera med två metoder samtidigt mot två referenspunkter vilket gör den oerhört mycket bättre än många av andra kalibrerbara termometrar jag utvärderat tidigare som bara kan justera genom att flytta skalan i sidled vid ett mätvärde. Kom ihåg att en kalibrering endast gäller för en enskild sensor/givare. Byter du givare är det nya värden som gäller och vid byte bör man även vänta 10 min tills temperaturen på kontakterna till givaren och termometern stabiliserat sig, annars kan fel värde visas. Låt alltså sensorn sitta kvar i termometern…
Den vid första anblick kryptiska matematiska formeln som ligger till grund för vad som faktiskt visas på displayen är:
Visat värde på display = (uppmätt värde – offsetjustering) * (1 + scalejustering / 100).
Lätt va? Ja det är det faktiskt när man väl förstått varför det ser ut som det gör.
De två justeringssätten offset och scale
Vi vill kalibrera termometern mot 0c och 100c eftersom de är lätta att kalibrera mot i hemmamiljö och vi då uppnår en förhoppningsvis korrekt och precis skala däremellan. Termometern går som sagt att justera med två olika metoder samtidigt;
- Metod 1 ”offset”: grader celsius +-, mätskalan flyttas i sidled men är lika lång. Om vi lägger på offset 1c blir det såhär: 1c=2c, 2c=3c, 3c=4c ja ni fattar, dvs den lägger bara på eller drar ifrån ditt inmatade värde längs hela skalan.
- Metod 2 ”scale”: procentuell avvikelse +-, mätskalan dras ut i ena änden eller krymps vilket ökar/minskar tillägget ju högre temperatur som uppmätts. Det ger att på +1% justering är 50c=50.5c och 100c=101c.
För att få en korrekt kalibrering måste vi först justera och spika nollan med hjälp av offsetfunktionen. Procent/scale kan inte kalibrera detta värde något jag vill illustrera med ett exempel; Visar termometern 0.3c i ett isvattenbad (dvs 0.3c för mycket) och vi sänker med maximala avvikelsen termometern klarar via procent/scale (5%) blir formeln så här; 0.3c * 0.95 = 0.285c. Det gjorde med andra ord nästan ingen skillnad alls och termometern kommer visa samma värde som tidigare då den avrundar uppåt. Visar termometern däremot 103c i kokande vatten (som vi för enkelhetens skull här definierar till 100c) och vi justerar med procent/scale kan vi lätt se att det är ca 3% som är fel: 103c * 0.971 = 100c. Så 3c avvikelse gick här att justera med ca 3% med scale-justeringen när vi inte ens kunde justera 0.3c fel vid nollan.
När kokar ditt vatten?
Angående vattens kokpunkt så skiljer den sig beroende på vilken höjd man befinner sig på. Ska man vara extra noggrann med kalibreringen och vet att man bor en bit över havet så går det att räkna ut vid vilken temperatur vatten kokar där man brukar brygga. Det räknar man ut genom följande formel: T=99.98-(h/300) där T är din specifika koktemperatur och h är höjden i antal meter över havet. Jag bor på 27 m.ö.h vilket ger T=99.98-(27/300)=99.89c. Bor man däremot på 500 meters höjd, i t.ex. Kiruna, så blir skillnaden 1.73c vilket plötsligt får en större betydelse. Jag försöker alltså få min termometer att visa 99.9c vid kokande.
Mina olika K-givare och den inplastade Gresingern.
Tillvägagångssätt
Sätt 0c med offset
Ta krossad is och fyll ett glas, häll på kallt kranvatten till 80% av isen och vänta två minuter.
Mät i centrum och mitten av glaset där temperaturen nu är 0.0c.
Antal grader fel som visas på displayen bekräftas med Scale för att ge rätt värde. Dvs. visar termometern 1.1c är det +1.1 som gäller, inte minus.
Stäng av termometern.
Tryck på On/Off-knappen en gång samtidigt som du håller in Holdknappen, håll på hold tills OFS dyker upp i displayen.
Justera värdet med Mode- eller Holdknappen till 1.1.
Bekräfta inmatat värde med On/Off-knappen, ett tryck, tryck On/Off en gång till så startar termometern om.
Det kommer stå OFS en kort stund när du startar termometern för att visa att det finns en justering gjord. Bekräfta att du nu har 0.0c i isvattenbadet, annars justerar du igen.
Sätt 100c med scale
Dags att justera 100c-punkten. Koka vatten kraftigt och mät nära botten men fritt i vattnet.
Antal grader fel som visas är nära det antal % som scale ska justeras för att dra ut skalan.
Visar termometern 97.6c är det ca +2.27 som ger 99.9c kokande.
Stäng av termometern.
Håll in Hold-knappen tryck och släpp On/Off-knappen igen tills OFS dyker upp i displayen.
Tryck på On/Off-knappen en gång så hoppar den till Scale, det kommer stå SCL på displayen.
Justera värdet med Mode- eller Holdknappen till 2.27% enligt mitt exempel.
Spara värdet med ett tryck på On/Off-knappen.
Starta termometern och den ska nu visa 99.9-100c i kokande och 0.0c i isvattenbadet.
Nu har du en grymt bra termometer som förhoppingsvis inte visar mer än 0.1c fel mellan 0-100c!
Vi tar det en gång till med bilder:
En påse med krossad is. En ”karta” isbitar gick åt så ca 20 stycken. Brödkavel är smidigt att krossa med.
Glaset med is och sedan med vatten till ca 8/10-delar. Vänta några minuter så temperaturen stabiliserar sig.
Med denna kombination ligger jag +0.8c fel.
Håll in högra knappen, tryck en gång på On/Off.
Släpp On/Off och håll kvar Hold tills…
…det står OFS. Nu är det pilarna som gäller för att justera. I detta fall är +0.8 ett bra ställe att börja på. Spara värdet och starta om. Visar den någon decimal fel fortfarande så justera igen. Fortsätt tills nollan sitter.
99.9-100c-kalibreringen i stormkokande vatten. Ha 4-5cm hög vattennivå så blir det lättare då man undviker att komma åt botten. Siffran som visas är en bra start på hur många procent som ska justeras. 102c är ca -2.00 som värde på Scale, 98 är 1.02. Även här krävs några försök för att hitta rätt. Värdena i kokande vatten är lite rörliga och siffran står sällan stilla som i isbadet.
99.7c är nära, lite till justering behövs. Just denna kombo slutade på +1.1c OFS och +2.27% SCL.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Drakens IPA/Guld, vinnaren av SM 2014
Äntligen har Drakensgänget tillsammans med Åbro bryggt och lanserat vinnarölet från SM i Hembrygd öl 2014, Drakens IPA som fick namnet Drakens Guld på flaska. Finns i begränsad upplaga på Systembolaget så det är bara att köpa hem.
Vackert bärnstensfärgad öl som med sin brutala blankhet och högt fluffiga smutsvita skum verkligen är som jag tycker en IPA ska se ut. Skummet lämnar sjok med rester och sjunker sena långsamt. Bubblorna i skummet är först stora för att senare genom glaset bli mer kompakta.
Doften är karamellig åt Wertershållet med tydliga citrushumletoner. En lite oljig doft tar vid liksom svaga toner av bröd och banan.
Smaken är fyllig med stora knäckiga karamelltoner och grapefrukt. Ölet fyller verkligen munnen med sin rejält tilltagna beska som ändå känns fint balanserad men jag kan tänka mig att beskan är i högsta laget för känsliga. Något högre restsötma än jag brukar tycka om men det funkar faktiskt riktigt bra ihop med beskan. Citrus, blommor och örtiga toner från humlen påminner en hel del om Sierra Nevadas Pale ale.
Eftersmaken är även den lite oljig på tungan med en långsamt avtagande beska. Mycket rena och fina smaker helt utan jästighet, diacetyl, svavel eller andra felsmaker. Mycket hög drickbarhet.
Omdöme
En riktigt välbryggd IPA som jag tycker är en utmärkt representant för hembryggarSvergie och värdig vinnare av SM i Hembryggning 2014! Drakengänget har lärt draken Åbro att det går att trycka i så mycket humle i bryggverket att det blir ordentligt välhumlat hela vägen, nu har Åbro ingen ursäkt mer än ekonomi för att göra välhumlat. Det här ölen visar dessutom en gång för alla att man absolut inte behöver torrhumla för att göra en bra IPA, något jag tycker mig redan kommit fram till tidigare men nu cementerar. Mycket gott betyg tilldelar jag Rick, Tomas, Magnus (Drakens) och Lennart (Åbro). Nu höjs ribban till SM 2015 några snäpp.
Missa inte filmen från bryggningen på Åbro, tittar man noga kan man se mitt och Emanuels SM-bidrag Kung Hoppo skymta förbi från SM:
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer