Posts in Category: Tester

Speidel – Gärspund Mobil

Att veta när ens jäsning är färdig eller ännu hellre när den börjar närma sig färdig är viktigt av lite olika anledningar beroende på hur ens jästeknik ser ut. Många nybryggare får tipset att ens jäsning först ska bli helt färdig och att man sen ska låta ölen vila på jäshink ytterligare både en och två veckor efteråt men det är en rekommendation jag tycker man kan använda precis i början av en bryggarkarriär som extra hängslen/svångrem, ta med en nypa salt och framförallt sedan sluta med. Att jästen gärna får reducera biprodukter från den initiala jäsningen är den enda anledningen (och förvisso en mycket bra sådan) men att det ska ske under så lång tid och dessutom i en jäshink som släpper in en massa syre är lite av en helgardering som gör mer skada än nytta. Med pigg jäst av rätt mängd, korrekt syresatt vört och övriga förutsättningar på plats som magnesium och en rätt kontrollerad temperatur går det alldeles utmärkt att flytta sin grönöl till fat redan innan den jäst färdigt för kolsyrejäsning (spundning) eller torrhumling med aktiv jäst för syrereducering. För de som vill kallkrasha innan man tappar på fat eller flaska ska man dock låta jäsningen avstannat helt för att inte få flaskbomber men undvik att vänta mer än nödvändigt, 1-2 dagar räcker gott (om jäsningen givits rätt förutsättningar som sagt).

Sockerhaltsmätningar – när var hur?
För att ta reda på vilken FG man kan förvänta sig av just den aktuella jäsningen så måste man göra ett FastFermentTest (FFT) för det går absolut inte att lita på värden från Beersmith eller andra programvaror (inte heller färdiga recept) då det är alldeles för många faktorer som påverkar utjäsningen för att dessa gissningar ska vara bra eller ens i närheten.
Det finns lite olika sätt att övervaka sin jäsning. Den klassiska och enklaste metoden är att ta manuella SG-prover (även kallat FG-prover om jäsningen avslutats) från en tappkran på jäsningen och mäta med främst en hydrometer för att följa utvecklingen. När ett rimligt slutvärde uppnåtts, ofta mellan 1.008-1.015 beroende på ölstil, och värdet inte sjunker mer på en dag eller två är FG uppnått och jäsningen färdig. Det går även mäta med refraktometer och räkna om med hjälp av diverse kalkylatorer men dessa ger eventuellt/ibland/sällan inte samma tillförlitliga värde som en hydrometer då alkohol bryter ljusstrålar i annan vinkel än vatten med socker gör. Man kan såklart slutligen titta på vattenlåset om det fortfarande är aktivitet i jäsningen men viss kolsyra avgår från grönölet även efter jäsningen avslutats, dock i långsammare takt, så detta är ett dåligt mått om du inte vill stå och titta i någon timme och klocka ploppen.

Olika nya tekniska lösningar
Det finns även modernare tekniska hjälpmedel för att övervaka jäsningen. Beerbug som mäter SG genom att ha en vikt i ett snöre hängandes ner i jäshinken testade jag och skrev om redan för tre år sedan och sedan dess har det även tillkommit ytterligare en uppsjö andra varianter; Tilt, iSpindel som är motsvarande Tilt fast hemmabygge (och som jag har en och kommer utvärdera senare), Plaato och slutligen Gärspund Mobil från Speidel vilket är produkten jag kommer utvärdera i detta inlägg.

Gärspund mobil
Gärspund Mobil mäter jäsningens aktivitet genom att räkna bubblor i vattenlåset och logga temperaturen i vörten eller var man nu vill stoppa sin termometer. Någon SG-information får man dock inte vilket är lite synd men the nature of the beast antar jag. Enheten skickar sedan all info till Speidels hemsida MySpeidel.com där den presenteras i en snygg graf. Gärspund mobil mäter samtliga bubblor från vattenlåset men redovisar dessa och temperaturen i ett 15-minutersintervall. Gärspund mobil fungerar enbart med Speidels egna vattenlås som i sin tur passar bäst med Speidels egna jäshinkar och jästankar. Detta då vattenlåset har en ganska stor diameter på “halsen” som är anslutningspunkt till jäskärlet eller tillhörande gummioackning. Det går säkerligen att montera den på ett vanligt jäshinkslock om man först borrar upp ett större hål men det är inget jag testat (kommentera gärna om någon av er har testat). Speidels vattenlås är dock väldigt bra då det inte sätts igen lika lätt som de små vanliga, är enkelt att rengöra och inte suger ner desinficeringsvätska vid en kallkrash på samma sätt som de enklare varianterna gör.
Gärspund mobil-enheten fästs på vattenlåset med hjälp av kardborre, en mycket enkel montering av klistermärkesmodell första gången man ska använda den. Det som skickar en magnetisk signal, vilket innebär att ett bubbel passerat, är en liten magnet eller metallpeng stor som en 10-öring (för er som minns de) som fästs ovanpå vattenlåset via klisermärkesvariant även det. Strömförsörjningen till basenheten sker via en medföljande USB-sladd och iPhoneadapterkopia så med andra ord går det alltså inte driva den på batteri som samtliga andra lösningar använder. Bra eller dåligt är såklart en smaksak men har man väl dragit in en sladd till jäskylen spelar det kanske mindre roll. Allra helst hade jag sett att bägge varianterna gick att köra för maximal flexibilitet. Skönt att slippa ladda ytterligare ett batteri men störigt med ännu en sladd, ja ni hajar. Temperaturen mäts genom en andra sladd som går ner i jäskärlet via en medföljande gummiplopp som tätar mot läckande CO2. Då jag inte ville borra upp ett hål i locket till min nya jästank för ett allra första initialt test körde jag istället ner sladden på sidan av den stora gummipluggen som fäster vattenlåset mot jästanken men det fungerade inte. Det blev helt enkelt inte helt tätt och första tiden på min jäsning fick jag inga registrerade bubblor alls och trodde min jäsning inte kommit igång. Ska man köra den varianten utan separat hål kan man säkert borra ett litet hål i stora gummipluggen eller såga en liten skåra längs med som sladden kan ligga i. Min plan framöver däremot är att följa temperaturen från utsidan på jästanken, isolerat mot kylskåpets luft och tillsammans med min temperaturgivare från min STC1000-termostat. Det ger förvisso ett något sämre mätvärde men jag slipper riskera infektion på längre sikt. Allra bäst vore ett dykrör enligt mig.
Innan man kan komma igång och följa sin jäsning måste man först registrera ett (kostnadsfritt) konto hos myspeidel. När man skapat det startar man sin Gärspund mobil och kopplar upp sin telefon eller dator direkt (P2P) mot dess egna lokala WIFI. I Gärspundens egna hemsida/webbserver skriver man in uppgifterna till sitt lokala WIFI-nätverk och användarnamn/lösenord till myspeidel en första gång och därefter behöver man inte göra det någon mer gång utan det ligger sparat i enheten även när strömmen bryts (tack-o-lov!).

Starta igång en jäsning och övervaka den via MySpeidel
På bryggdagen när vörten är syresatt i jäskärlet och man vill komma igång med jäsningsövervakningen stoppar man in strömsladden i Gärspunden och väntar några sekunder tills den initiala lila färgen (startup-fas) byter till gul färg (redo men inte uppkopplad) och slutligen grön färg (uppkopplad mot nätet men inte igång att logga). Detta tar ca 5 sekunder så man hinner knappt gäspa. Då trycker man en gång på knappen undertill och färgen byts mot blå, dvs start på ny jäsning och loggnig. Det är allt som behövs för att en ny jäsning ska startas på myspeidel och någon dator/telefon behövs inte på bryggdagen. På myspeidel går det att ange/ändra en del information på den specifika jäsningen som t.ex. ändra starttid/stopptid, namnge sin jäsning, ange jäskärl med mer. Men man behöver inte. Myspeidel kommer man sedan lätt åt från både telefon och dator men det är i form av en hemsida och inte en specifik app. Själva hemsidan är lite smårörig och även om man väljer engelska som språkval finns det en hel del tyska ord kvar (uhr, tage, anmelden osv). Jäsningen avslutas genom ett klick på hemsidan eller genom att man stänger av strömmen till enheten. Man kan säkert trycka på knappen också men det har jag inte testat.

Kommentar, förslag och omdöme
Först tänkte jag att detta med att följa jäsningen genom mängden bubblor i vattenlåset mest var en kul grej men mina första tester visade på en hel del spännande information som överraskade mig. Dels var det väldigt tydligt att mängden producerad kolsyra avtog i en ganska linjär kurva neddåt. Jag har länge trott att det var en aktiv explosiv fas i någon dag (100% hela tiden) som sedan gick ner när snabbt innan den övergick till en betydligt lugnare fas men här visar grafen en tydlig ständig förändring och inga separata faser. Det går även att gissa sig till ungefär hur lång tid det är kvar genom att följa kurvan neddåt och gissa på en slutdag. Det andra spännande var att mitt kylskåp gärna skjuter över temperaturen ganska mycket nedåt och att detta även påverkar jäsningen vilket visar sig i mindre producerad CO2 (se bilder nedan). Jag trodde de lokala svängningarna i kylens luft var betydligt skonsammare för jäsningen än de nu visade sig vara och detta är något jag definitivt måste åtgärda. Jag tror heller inte att en SG-graf skulle kunna gett mig samma information men just att kunna följa SG i grafen hade såklart varit väldigt värdefullt och är något jag saknar med Gärspund mobil. Ska man ändå skriva något till önskelistan så vore dessutom pH intressant att följa då det sjunker tydligt underjäsningen men även kan indikera en påbörjad jäsning som ännu inte börjat reducera SG eller bilda CO2.
Den grafiska presentationen med grafen på myspeidel är mycket överskådlig och superbra men själva hemsidan i sig är lite knölig eller rörig som jag skrev innan. Man måste t.ex. ange användarnamn och lösenord varenda gång man ska in och kolla. Telefonen/datorn (iPhone/Mac) minns användarnamn/lösenord men någon kaka som gör att man kommer raka vägen in utan att ange dessa år inte i dagsläget tyvärr.
En förbättring jag har funderat kring för egen del är att sätta temperaturgivaren i ett dykrör för att få mätning inne i jästanken men slippa desinficera tråden och givaren samt slippa borra ett hål.
Kalibrering av termometern går inte heller att göra men jag vet inte hur viktigt det är. Det är ju själva förändringen av temperatur från jäsningen mer än det exakta mätvärdet som är av mest intresse. Jag slänger med det ifall Speidel går in och läser…
Slutligen hade en specifik app med notiser kunnat vara till glädje. Sätta larm på ett visst antal bubblor eller om temperaturen skulle skena åt något håll t.ex.
Jag kommer definitivt fortsätta använda Gärspund Mobil då jag tycker den ger värdefull information är gör det lite roligare att följa jäsningen. Speidels Gärspund Mobil hos Humlegårdens Ekolager och kostar 1590 kr plus vattenlås/gummiplugg (49kr) som jag räknar som ett måste.

Inga instruktioner följde med lådan och innan jag hittade denna lilla klisterlapp kliade jag mig lite i huvudet. Det finns dock två bra filmer (längst ner i detta inlägg) med den enkla setupen väl demonstrerat.

“Pengen” som ska klistras fram på locket till vattenlåset.

Här är den monterad.

Basenheten och dess två kardborrebitar. En till basenheten och en till vattenlåset.

Bägge sätts fast på basenheten som sedan trycks på plats på vattenlåset.

Här är även den monterad.

Desinficering av temperatursladden.

Vattenlåset med Gärspund mobil monterad i en jästank. Här är endast elen inkopplad och gula skenet betyder igångstartad men inte ute på nätet.

Här är gummipluggen som tätar termometersladden och som jag alltså inte testat ännu. Man borrar ett hål i locket, trycker ner pluggen och en trycker ner sladden.

Här är även termometersladden ikopplad och neddragen i hålet (vilket inte fungerade) och enheten är uppkopplad mot nätet, redo att användas.

Blått sken indikerar att jäsningen nu är igångsatt (knappen har tryckts) och att enheten loggar info till myspeidel.com.

Myspeidel.com via mobilen. Detta är översiktsbilden.

Här kan ni tydligt se grafen där gröna är antalet “ploppar” och röda är temperaturen.

Via datorn och “totalvyn” ser det lite annorlunda ut. Först är gröna stapeln död eftersom det läckte kolsyra via proppen där temperatursensorn löpte. Den gröna linjen är inte helt linjär men ändå ganska förutsägbar och lätt att följa. Temperaturen är dock alldeles för vild för att jag ska vara nöjd, framförallt eftersom det påverkade den gröna linjen i förra bilden.

En annan närbild på temperaturens inverkan.

Detta är överblicksbilden på sina jäsningar. Har man flera igång samtidigt är dessa blåa samtidigt. Gröna i detta fallet betyder att den inte är aktiv för loggning. Nedan följer lite gif-animationer jag lånat från Speidel samt två instruktionsfilmer för den som är sugen på mer info.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Rostfri jäsning

Jag har en längre tid varit på gång att gå över till rostfri jäsning. Dels för att stål klarar lite tuffare tag men kanske mest för att det inte släpper igenom syre som mycket plast gör. Att rostfri jäsning inte kräver mörker kanske gläder någon annan än mig eftersom jag ändå jäser i kylskåp men även det är ett plus. På minussidan står att det inte går att se hur det står till där inne, de är dyra och finns i lite udda storlekar. Jag skaffade mig Speidels rostfria 95l-jäskärl för över två år sedan men har bara använt den en gång eftersom den inte går in i mitt kylskåp och något större kylskåp har jag inte lyckats få tag i. Speidel har även en mindre rostfritt jäskärl på 45l vilken jag tyckt varit för precis lite för liten men sen slog det mig att jag kunde räkna på hur mycket den faktiskt rymmer, inte vad som står tryckt på eller kommuniceras av tillverkaren (Precis som att BM 50 rymmer 84,5 liter). Radien X radien X Pi X höjden gav då 49,1 liter vilket skulle kunna fungera eftersom jag nyligen gått över till separera druv helt. Att ha helt ren vört i jäsningen innebär att det enbart är mängden motsvarande drygt två fat plus jäst som ska rymmas i min primära jästank och inte de 50-55 (ibland 60) liter som jag jäst innan. Jag tar hand om den “smutsiga” vörten också, antingen får den bli förkultursvört och sparas då i petflaskor i frysen, eller så fyller jag på min solera med suröl eller slutligen kan den få hamna i en vanlig plastjäshink ihop med lite alejäst. Den storlek jag behöver är med andra ord 19+19+2 dvs 40 liter och med 9 liter “headspace”, dvs utrymmet för kreusenskummet, fungerar detta kärl för mina lagerjäsningar. Alejäst och framförallt veteölsjäst behöver mer utrymme så de kommer jag jäsa på annat sätt.

Koniska jästankar
Speidel har precis som en del andra tillverkare, t.ex. Blichmann, SS Brewtech och Grainfather, även koniska jäskärl som blivit väldigt populära bland hembryggare på sistone och som även jag sneglat på. För min del, eftersom jag planerar att inte ha någon druv i jäsningen framöver, fyller konan ingen direkt funktion då jag inte har någon druv att dumpa den vägen. Och eftersom jag flyttar grönölen med extrakt kvar, innan det jäst färdigt, för att spunda/kolsyrejäsa i corneliusfat har jag inte heller någon jäst att dumpa vilket vissa vill göra med hjälp av sina koniska jäskärl. Just jästdumpning bör man vara försiktig med eftersom det uppstår ett tomrum som gärna suger ner syre och därmed kraftigt oxiderar ölet. Detta kan man komma runt genom att koppla på ett lätt övertryck med kolsyra först, ifall ens koniska kärl klarar tryck. Koniska rostfria jästankar kan alltså vara attraktivt för vissa bryggare beroende på brygg/jäsmetod men för mig har det inga tydliga fördelar mot den klassiska “hinkformen” mer än att det ser ballt ut. Förutom brist på fördelar finns däremot några nackdelar med de koniska kärlen; de är dyra men främst ganska otympliga vilket försvårar hantering och disk. Ska man låta sin jästank stå på samma plats hela tiden måste man ha en portabel cip-station men även en pump för att flytta vörten från bryggverket till jäsningen. Självklart problem som inte är så svåra att lösa för den som vill gå den vägen men inte med i min planering just nu iallafall.

Egenskaper jag önskar hos en jästank
Som sammanfattning av styckena ovan vill jag ha utrymme för två fat, jästslurry och headspace ovanför vilket ger mig en storlek på 50-70 liter. Jag vill att den ska rymmas i ett vanligt kylskåp men även vara någorlunda smidig att flytta runt och diska. Materialmässigt är det såklart rostfritt stål av mycket hög kvalité som gäller men även att fogar och genomföringar är välgjorda så det varken fastnar smuts eller kan uppstå rostangrepp. Med en hög ytfinish är min förhoppning att jag ska kunna rengöra enbart med hjälp av Mark’s Kegwasher och spraykula, dvs. helt utan mekanisk rengöring med svamp eller diskborste. Detta för att inte skapa smårepor som i längden kan ge utrymme för bakterier, vildjäst och andra infektioner. På tal om genomföringar så ska kranen vara liten så det inte står en massa vört i den i onödan samt lätt att demontera för rejäl rengöring och desinficering. Genomföringen vill jag helst ha svetsad så jag slipper ha en gummipackning inne i jäsningen med en mutter likt många plastjäshinkar har. Helst vill jag att jästanken ska klara ett litet övertryck eftersom jag vill kunna koppla en slang från toppen av jästanken till ett corneliusfat för att låta jäsningens koldioxid ersätta syret helt och hållet (mer info om denna metod kommer framöver). Packningen till locket på jästanken ska helst vara i nitril eller annat syreresistent material då silikon släpper igenom väldigt mycket syre.
Detta gjorde att mitt val föll på Speidels 45 l-tunna (som rymmer 49,6 liter 20°c vatten, kanske t.om. 50 l med ytspänning) då den uppfyller de flesta av mina önskemål. Det går ju inte få allt här i världen och just packningen på Speideltunnan är av silikon men eftersom jag hela tiden har en aktiv jäsning så borde problemet med inträngade syre inte hinna bli ett problem för mig. Ska man däremot långlagra sin öl på jästank kan det vara en idé att se över denna svaghet som även andra tillverkare dras med.

Omdöme och kommentar
Speideltunnan är oerhört lik Braumeister 20 och eventuellt är det exakt samma grundmaterial/tunna till de bägge fast där bryggverket får ett par ben ditsvetsade. Packningen till ventilationshuvan för BM20 är dessutom exakt samma som till jästanken så diametern på bägge är identisk. Jästanken har även samma rejäla handtag vilket underlättar hanteringen en hel del. Öppningen till vattenlåset/jäsrör är väldigt stor och kräver en rejäl gummipackning. De vanliga klassiska små jäsrören går också de att använda, om man bara borrar ett hål i plastlocket. Speidels jäsrör är stort men har en fördel att det är lätt att rengöra och det rymmer dessutom mycket mer Saniclean/Starsan och drabbas inte av baksug på samma sätt som de klassiska (för de som kallkrashar). Enligt tillverkaren är inte jästanken avsedd för tryck men jag skulle bli förvånad om det inte klarar någon tiondels bar eller mer. Någon kolsyrejäsning på 1-2 bar avråder jag dock från helt men här får man testa lite på egen risk helt enkelt. Locket känns i tunnaste laget för trycksättning. Jag tycker jästanken ser väldigt fin ut och tror det kommer passa bra för mina behov men jag behöver använda den ganska många gånger innan jag kan göra en ordentlig utvärdering.

Speidels rostfria jäskärl finns hos Humlegården och kostar 2190 kr.
Tappkranen kostar 349 kr och Jäsröret med tillhörande propp 49 kr.

Data
Material: 1.4301, AISI 304
Yttermått från tillverkaren: 35x55cm
Vikt 6kg
Innermått 35×51 cm (mätt av mig).
r^2*Pi*höjden ger 49,1 liter vätskevolym

Volymer:
20,5 cm höjd från botten motsvarar ett 19-fat
41 cm höjd från botten motsvarar två fat. Motsvarar ca 10 cm från toppen.
1 cm = 0,962 liter.
1,04 cm = 1 liter
2 fat och 10l är max vad som rymms smidigt, dvs 48l.
49,6 l nästan helfull.

Inplastad från fabrik men locket vänt och tappkranen löst monterad. Tappkranen är tillbehör och ingår inte i jästanken. Gängan på jästanken är 3/4″ BSP så en rad olika kranar går att sätta dit.

Detta är den senaste varianten av Speidels kran som har hack i pipen så slangar sitter fast bättre. I övrigt är det samma enkla design som är väldigt lätt att både ta bort och demontera till smådelar för rengöring.

45=50

Svarta knoppen som är handtaget till locket.

Här är öppningen för vattenlås. Som ni ser är det en packning i locket så efter jäsning kan man skruva på locket igen. Eller om man använder tunnan till annat än jäsning såklart, t.ex. förvaring av malt.

Vattenlåset och gummipluggen. Strecket 1/3-del upp på vita plastbiten är fyllnadsgraden för desinficeringsmedel.

Insidan av vattenlåset. Lite väl kort skärpedjup på denna bild men ni fattar hur det ser ut.

Rejäla handtag av samma stil som Braumeister. Det är dock oklart hur mycket vikt de är designade för att klara.

Locket består av flera delar där det är metalldisken, en silikonpackning och sedan det kraftfulla spännbandet.

Insidan av jästanken.

Svetsskarven som ser fin ut.

Genomföringen som är svetsad.

Detta är vätskenivån när jag fyllt två 19 l Corneliusfat till ytspänning och hällt i.

Ca 10 cm headspace.

Med en rejäl jästslurry och vört och diverse svinn i form av provtagningar (totalt 2,5 liter) återstår dryga 5 cm vilket är lite snålt för en alejäst men räcker till lagerjäst. Jag behöver dock inte gå riktigt ända hit.

48 liter.

49,6 liter.

Mark’s Kegwasher med spraybollen monterad.

Helt okej höjd!

Sladden drar man genom öppningen för vattenlåset/locket.

En liten plastpåse förhindrar all PBW att komma ut.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Mark’s Bottle Washer

För en tid sedan skaffade jag mig Mark’s Kegwasher (som jag testat här) för att tvätta både Corneliusfat men även jäshinkar/jästankar. Som tillbehör till Kegwashern finns även en flasktvätt; Marks Bottle washer, som man lägger ovanpå fatttvätten. (Det är alltså ett tillbehör och inte en stand alone-produkt så ingen blir lurad här, man måste ha Kegwashern först). Förutom suröl tappade jag förr all min öl på fat då jag brygger mellan 40-60 liter åt gången och flytt till fat är så pass enkelt. På senare tid har jag dock upplevt att mina veteöl blir 2-3 snäpp vassare på flaska än på fat så på senare tid har mina patentkorksflaskor åkt fram igen. Just patentkorksflaskor och dess stora packningar släpper tyvärr inte mer syre än vanliga kapsyler (som också släpper in syre förvisso) men det skiter jag i! Dels vill jag dricka mina veteöl riktigt färska men sen är det även något lite magiskt (kanske mest nostalgiskt) med patentkorksflaskorna och det karaktäristiska “poffet” som fortfarande känns härligt. Flaskorna är dessutom så pass tjocka att upp till 6-7 volymer CO2 inte ska vara något problem och just veteöl låter jag kolsyrejäsa ganska rejält. Själva flaskningen är svår för mig att förenkla mer än jag redan gjort men diskningen av flaskorna får gärna underlättas och det är där som bottlewashern kommer in i matchen såklart.

Jag har sedan tidigare ett flasktvättarmunstycke som man skruvar fast direkt på kökskranen och den spolar ut smuts bra men kanske främst den synliga smutsen. Sen har jag även flasksköljaren (röda bunken med plastpip) och det går förvisso spola PBW med den men kontakttiden blir kort och att köra fem-sex backar blir snabbt långtråkigt när de först ska rengöras, sen sköljas med vatten och slutligen köras ytterligare en omgång med Saniclean. Att dränka flaskorna helt i PBW fungerar okej (och det gör jag ibland) men mycket PBW går åt och själva cirkuleringen av PBW är ju minimal under själva rengöringstiden så hur effektivt det är vet jag inte. Även här är det lite meckigt med sex backar som ska dränkas och tömmas då jag inte orkar göra flaska för flaska.

Mark’s Bottle Washer
Mackans flasktvätt spolar rent 8 flaskor åt gången men de två medföljande “backarna” rymmer 2*15 flaskor per laddning så tanken är att man sätter halva backen på rengöring och sedan vänder 180 grader efter en tid samtidigt som man laddar en ny omgång flaskor i nästa back medan den första tvättas. Sen byter man back och gör samma procedur igen. 30 flaskor blir då rengjorda på fyra moment och på så sätt ska man snabbt kunna beta av en större laddning flaskor om de inte är allt för smutsiga och PBW:n inte sjunker för mycket i temperatur. Flasktvätten sätts ovanpå fattvättbaljan för smidighets skull så rengöringsvätskan återförs till pumpen men det är egentligen bara själva pumpen från Keg Washern som är aktiv från just det kittet.

Montering
Kartongen som Bottle Washern kom i innehöll mängder med delar; skruvar, muttrar, packningar och små samt större plastdelar. Instruktionen som följde med för montering var helt okej och det var inte speciellt svårt att montera ihop den. Lite knöligt var det däremot att få på den märkliga packningen som ska vara mellan de två blomformade (eller spindelformade kanske) delarna som fördelar vattnet till de åtta munstyckena. Packningen har nämligen samma form som spindeln och det var inte direkt självklart hur den skulle passa in och vilken del som var upp och vilken som var ner. När väl packningen var på plats skulle 11 skruvar med respektive vingmutter skruvas igenom för att hålla ihop delarna. Några minuters arbetsinsats är inget att tala om egentligen men själva konstruktionen här kunde gott och väl varit helt gjuten i plast istället. Jag antar att tanken är att man ska kunna ta isär och diska insidan men den sköljs ju regelbundet med PBW så jag tvekar på att speciellt många kommer göra det. Och med tanke på antalet skruvar så borde det i så fall ha varit ett snäpp-lås istället, ingen orkar väl skruva isär den här mackapären när den väl är monterad? Dessutom har varje pip sin egen packning, även här kunde det varit gjutet eller åtminstone limmat. Droppbrickan och de två backarna var desto lättare att montera och här fyllde den IKEA-inspirerade leveranslösningen en funktion för att spara plats, något som spindeln knappast gjorde.

Användandet
Spindeln med munstyckena som ska in i flaskorna monteras direkt på pumpen via en 1/2″ rörgänga. Sen placeras de i två skåror i “dropp-brickan” som man sätter i baljan till Kegwashern. Sen fyller man backarna med flaskor och lyfter ner sin back med flaskor där dryga hälften får var sin pip (15/2=7,5 så mittenflaskan blir väldigt rengjord). Enkelt handhavande och ganska självklart, passformen är dessutom väldigt bra. Själva ”spindeln” sväljer ganska mycket vatten innan det bildas övertryck så det behövs mer total mängd rengöringsvätska (vatten/PBW) än när man annars tvättar fat. Fyller man inte tillräckligt blir strålarna annars för klena och når inte upp i flaskornas bottnar ordentligt (se filmen nedan). Strålarna ska helst nå 10-20 cm ovanför flaskorna, annars har pumpen sugit in luft. När väl vätskenivån är tillräcklig däremot så blir pumpen tystare och trycket ökar markant. Stäng av pumpen när du ska rotera backen eller byta back, annars blir det blött!

Omdöme
Det är lite synd att Mark’s Bottle Washer bara gör rent 8 flaskor åt gången men här är det pumpens styrka som är den självklara begränsningen, annars hade 15 flaskor rent utrymmesmässigt inte varit något problem. Monteringen var inte självklar men tog mindre än de 15 minuterna som monteringsanvisningen utlovade, medelbetyg med andra ord. Konstruktionen är hyffsad men jag hade gärna sett att spindeln vore helt gjuten i plast och inte bestå av 35 delar. Trycket på strålarna tycker jag är helt okej och jag kommer definitivt använda Marks Bottle washer till mina flaskor framöver. Lite synd för just min del är att korken till patentkorksflaskorna ställer till det med placeringen i backen. Flaskorna når inte ner riktigt så långt som jag skulle önska. Mark’s Bottle Washer får slutligen rekommendationen “köp” för de som både tappar på fat och på flaska (som jag). Tappar man enbart på flaska blir priskombinationen av både Kegwashern och BottleWashern lite väl hög så där kanske man ska fundera ett varv till.
Mark’s finns hos Humlegården och kostar 995 kr.

Allt som ingick i kartongen, IKEA-style.

Här ser ni den spännande packningen till höger. Inte helt självklart vad som är upp, ner, vänster, 45° höger eller bakochfram.

Plastdelar…

Det jag kallar droppbrickan, närmsta kopplingen mellan Kegwashern och Bottlewashern.

Spindeln färdigmonterad med alla pipar uppåt.

Undersidan av spindeln med alla vingmuttrar och 1/2″-kopplingen till pumpen. Klockan 9 och 3 ser ni skårorna som ska glida ner i droppbrickan för stabilitet.

En av två “backar”. Flaskorna når inte underlaget så om man kör med Saniclean efteråt kan flaskorna stå och rinna av utan behov av flaskträd eller andra lösningar.

Spindeln monterad på pumpen.

Droppbrickan på Kegwashern.

Allt på plats, redo för backen med flaskor.

Vy från sidan.

Bottle Washern i sin helhet utan flaskor.

För min testomgång testade jag följande flaskor: 650cl “Bomber” som tvätten är designad för, 33cl Longneck, 50cl Patentkorkflaska och 50cl Veteölsflaska.

Här ser ni hur bygeln sätter stopp för flaskan.

Här suger pumpen lite luft och strålen är därför för klen och pulserande.

Här är pumpen maxad med vätska och strålen betydligt högre.

För extra stabilitet kan man spänna fast de två komponenterna med två medföljande ståltrådar, det är dock inget krav.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

FastOrange Bakterietest

Att renlighet när man brygger är A och O är ganska självklart men hur rent är det egentligen utanför jäshinken och i övriga bryggeriet? Hur många infektioner och hur mycket vildjäst bara väntar på att få sätta tänderna i din vört? Nu behöver vi inte leva i ovisshet längre när PIKA Weihenstephan har utvecklat ett enkelt och relativt billigt bakterietest, både för proffs och hembryggare. Testet finns i två varianter; Swabs och Hygiene Tubes där den första är en steril tops med ett provrör fyllt med odlingsmedium, och det andra bara är själva provröret med vätska utan tops.
Tanken är att man ska börja med att testa sitt färdiga öl med Hygiene tubes för att se om det innehåller bakterier. Om det testet blir positivt testar man sin vört för att se om det är jäsnings/serveringsutrustningen som är felkällan eller om problemet uppstår tidigare i processen. För att lokalisera felkällan tydligare använder man Swabs (tops) för punktmarkeringar i brygg/jäsutrustning. Med swabs får man med andra ord leka CSI och gå och topsa på saker man misstänker kan härberga bakterier, t.ex. en öppning på en E-kolv, en rengjord jäshink eller kanske insidan av en slang.
När man gjort sin provtagning så syns tillväxt av mikroorganismer efter några dagar (3-7 visuellt) genom att innehållet i provröret blir grumligt och/eller får en fällning. Om provet däremot innehåller syraproducerande bakterier som lactobacillus eller acetobakter blir det istället en färgändring i provröret från brunt/violett till orange/gult. En lite varmare odlingstemperatur runt 25 °C rekommenderas (+- 2°C) för provrören men det är oklart hur avgörande för resultatet det är eller om det bara påverkar “odlingstiden”.

Mitt test
Jag har testat både Swabs och Tubes för att hitta kontamineringar i mitt öl och på kritisk utrustning och det tog faktiskt några försök innan jag fick ett positivt (dvs infekterat) resultat. Efter att ha fått ok på just den ölen jag hade för stunden fortsatte jag med att kontrollera insidan på min E-kolv med en förkultur i men det gav inget utslag det heller. Sen gick jag vidare och körde på några delar av min fatutrustning med slangöppningar med mera. Inte heller det gav resultat. Jag körde då lite på sidan av min diskbänk och PANG så blev provet både gult och grumligt. Utrymme för förbättring och städning med andra ord.
Överlag är jag nöjd med hur enkelt provet är att utföra och jag rekommenderar det till alla som är nitiska med sin renlighet, eller ni som haft problem med infektioner som t.ex. sura öl eller gushers (överkolsyrade flaskfontäner). Testet får anses som prisvärt om man haft bekymmer och funderar på att slänga en massa jäshinkar etc innan man identifierat felkällan.
Swabs innehåller två sterilförpackade tops och två provrör med FastOrange B och kostar 119 kr medan Tubes har två provrör med FastOrange för 99 kr hos Humlegården.

Swaben kommer sterilt förpackad (inte desinficerad utan steril) i ett eget provrör och man tar sin tops som sitter fast i locket, gör sin “svabbning” och sedan stoppar ner topsen i provröret och ersätter därmed dess lock. Startfärgen på denna bild är något mörkare i verkligheten.

Provtagning på insidan av en förkultur som stått och jäst i några dagar med enbart aluminiumfolie som lock.

Negativt prov på bakterier efter 5 dagar men positivt på mikroorganismer (dvs jäst).

Ett positivt prov på syraproducerande bakterier (lacto- eller aceteobacter), både färgändring och kraftig grumling.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lauterhelix

LauterHelix är en spiral av stål som fungerar som ett alternativ till falskbotten eller Bazookascreen för avsilning av vört vid mäskning. Jag har tidigare använt mig av falskbotten via hink-i-hink och även Bazooka i kylväska och tyckt det fungerat bra men det är enkel matematik att se att Lauterhelixens upptagningsområde är betydligt större än bazookans och att risken för igensättning i spiralen därför är minimal. Jämfört med falskbotten försvinner även deadspace-utrymmet från ekvationen. Självklart kan man fortfarande få en igensatt maltbädd vid för hög lakhastighet eftersom det är själva maltbädden som kompakterar och sedan inte släpper igenom vätska.
Lauterhelixen är egentligen enbart en stålfjäder/spiral men den passar perfekt i ett helt vanligt 1/2″ NPT T-rör (medföljer ihop med lite fler kopplingar) som man kopplar på en genomföring till sin tappran. Det gör den enkel att montera men även demontera för smidig rengöring, man kan t.om. lägga hela spiralen i diskmaskinen om man så vill. Den finns i längderna 1000mm och 1800mm där jag har den kortare varianten lämpad för grytor med ca 40 cm i diameter. När spiralen blir böjd som på bilden ovan så blir vissa springor i böjarna mer öppna och släpper således igenom mer partiklar. När jag testat Lauterhelixen med min 0,8mm-krossning har faktiskt inte en enda partikel tagit sig igenom så jag har inte känt behov av att kapa den till rätt längd vilket minimerar dessa större springor.
Det går även bra att ha LauterHelix i koket för avsilning av humle och till viss del druv. Här kommer kottar fungera betydligt bättre än pellets men jag har inte hunnit testa helixen för detta ändamål ännu. Slutligen finns en annan tillverkare av helixen som gör tredjepartstillbehör till Braumeistern, italienska BacBrewing, och de har en variant som är avsedd för just Braumeister och vörtfiltrering efter kok. Deras variant fästs däremot inte via gängor till kranen utan via ett metallrör med en gummipackning som sedan skjuts in i tappkranens baksida (som saknar gängor). Den ökar även mängden vört man får ut ur bryggverket eftersom Braumeisterns kran är ganska höjd monterad på gott och ont.
Jag kan varmt rekommendera LauterHelixen som känns som en modern men även tidlös uppfinning. Kvalitén är hög och jag tror den håller i massor med år och bryggningar.
Finns att köpa hos Humlegården för 495kr för 1m-varianten och 695 för 1,8m.

Maltbädden när jag tömt på all vätska.

Efter att ha vänt kastrullen uppochned över min komposthink.

Avmontering efter användning och sedan spola under kranen lite snabbt. Hade nog inte behövt ta bort den utan bara spolat med kranen rätt ner i kastrullen men den skulle ändå plockas bort efter denna testbryggning.

Lite olika kopplingar och sätt att montera. Observera att allt detta inte ingår i paketet utan endast helixen med t-röret, packning, bricka och 3/4-1/2-reducering.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Brygghandskar

Mina händer är ganska känsliga mot värme och jag tycker dessutom om att skydda de mot PBW och till viss del StarSan/SaniClean eftersom de blir så vansinnigt torra. Därför har jag ofta någon form av handskar på mig när jag brygger och om jag ska diska mycket. För mig är det viktigt att handskarna ska stå emot värme, vätska (även upp på armarna) och kemikalier men även vara tillräckligt smidiga att arbeta med för att inte kännas osäkra när man hanterar tunga eller ömtåliga föremål som t.ex. en e-kolv.
Olika bryggare behöver olika typer av handskar beroende på hur man brygger och hur känslig man är. Kör man BIAB eller större bryggverk där man är nere med händerna i het vätska för att diska är ett par bra handskar nästan ett måste och det finns en rad olika varianter att välja på inom prisklassen 5 kr till över 400 kr. Jag har valt att hårdtesta tre av de brygghandskar som hembryggarbutikerna har; Blichmann, Ansell (Scorpio) och Best. Jag tänkte även passa på att nämna några andra alternativ som de flesta har hemma men som inte ingår i själva hårdtestet.

Handskarna
Från vänster; Engångshandske vinyl, “vanlig diskhandske”, Blichmann, Silikonhandske/Grytlapp, Ansell – Scorpio och slutligen Best (Showa)

Engångshandske vinyl
Jag har en ask med engångshandskar i bryggeriet och de används främst när jag ska jobba med jäst, eller om jag ska mecka med bilen eller fylla på skrivarbläck. Fördelen är att de är löjligt billiga (1,20 kr paret) och hyffsat sanitära. Nackdelen är att de inte skyddar händerna alls mot värme eller slitage utan för hembryggare är de mer till för skydd mot bakterier och infektioner till ölet.
Pris 59kr för 100 stycken hos närmsta Apotek

Diskhandske, modell vanlig
Alla har väl haft ett par vanliga (förr oftast gula) diskhandskar hemma. Googlar man diskhandske är detta vad som kommer upp helt enkelt. Diskhandskarna är både billiga och lätta att få tag på och fungerar bra för mindre jobb, mindre kastruller och lägre temperaturer. Köper man en storlek större än man normalt har så minskar smidigheten och fingertoppkänslan något men de blir betydligt enklare att ta av och på (något som kan vara väldigt irriterande) samt att de skyddar en del mot värme genom att huden inte ligger dikt an mot gummit. De har en tendens att spricka vid fingertopparna efter en kortare tids användning men man får vad man betalar för. Eftersom tjockleken oftast ligger runt 0,4 mm är dessa inte att rekommendera till varmare vätskor än vanlig handdisk i köket så stoppa inte ner händerna i kokande vätska med dessa! Kanske duger dessa till vissa bryggare men har du läst såhär långt antar jag att du är ute efter kraftigare doningar!
15-30 kr hos samtliga matvaruaffärer


Blichmann
(obs, min handske på bilden är välanvänd och är därför missfärgad)
Blichmanns handske, den första i testet som är anpassad för bryggning, är som en diskhandske på steroider. Den är betydligt kraftfullare än en vanlig diskhandske med sina 0,7 mm och dessutom betydligt mycket längre. Utvikt är den hela 460 mm och den når ända till armbågen om man så vill, men tanken är att man ska ha en uppvikning så vätska inte ska nå armarna utan fastna i vecket. Materialet är nitrilgummi och handsken är både relativt mjuk och smidigt trots tjockleken. De är väldigt lätta att ta av och på även om man gör det 30 gånger under en bryggdag och det går hyfsat bra att jobba med heta vätskor under en kortare tid med dem. En BIAB-påse är inga problem att hantera men kokande vört står de inte pall för med mina händer i allafall (se videon nedan). Jag har kört med mina Blichmann i snart fyra år och de har hållit bra, endast en liten torrspricka precis i vikningen längst uppe vid armen. Fördelen med dessa handskar mot kraftigare och isolerade varianter är att fingertoppskänslan finns kvar. Det går bra att köra ner armen i en jäshink full med PBW och skruva loss en kran från insidan utan att det känns som att jobba med en hockeymålvaktshandske. Hur de står emot kraftigare kemikalier har jag inte kunna få reda på så där får man söka mer information vid behov.
Finns i tre storlekar och kostar 195:- för Blichmann men finns även i en billigare men dock något tunnare variant i modellen Solvex tillverkad av Anrell för 129 kr hos Humlegården .

Silikonhandske, modell grytlapp eller grillhandske
Silikon är bra för dess värdelösa (för oss värdefulla) värmeledaregenskaper. Jag köpte denna silikonhandske på Ebay för att ha när jag brygger och visst skyddar den bra mot värme och vätska men den är alldeles för klumpig för att kunna jobba med. Faktum är att jag inte ens kan lyfta bort min ventilationshuva med en hand eftersom greppen blir för snävt och det går inte nå runt ens mindre föremål. Tanken med materialet och modellen är god, men dessa handskar passar bäst till att ta ut en varm plåt med nybakade bretzels ur ugnen med. Rekommenderas till samtliga kök, men som diskhandske eller allroundhandske för bryggning är den inget bra alls.
Cirka 35 kr för en styck, inklusive frakt.

Ansells Scorpio (09-928)
Ansell är ett internationellt (Australienskt?) storföretag som är stora inom tillverkningen av skyddsutrustning med handskar som främsta storsäljare. Modellen Scorpio (09-928) är skyddshandske för proffs med CE-märkning i kategori 3, certifierad enligt FDA21 CFR 177-2600 (yada yada) och en rad andra förkortningar som jag inte vet vad de betyder. Handsken är tjock, lång och kraftfull. Tyvärr är den väldigt stel så någon fingertoppskänsla är det inte att tala om. Handsken signalerar hög kvalité och den står emot väldigt hög värme (upp till 180 c), att köra ner handen i kokande vätska en kortare tid är inte ens besvärande för mig med mina anti-smed-händer. Detta tack vare ett isolerande dubbelfoder av flossad bomull. Yttre materialet är neopren (dykardräkt) och handsken påverkas inte av lösningsmedel, rengöringsmedel, fetter eller oljor.
I torra miljöer känns den pålitlig och skyddande men förutom stelheten och något okänsligt grepp finns dock ett stort problem med denna handske; när den blir blöt blir den hal som en ål. Jag har försökt brygga med denna handske flera gånger men det har alltid slutat med att jag lagt undan de eftersom jag varit rädd att tappa något. Trots att återförsäljaren Humlegården varit i kontakt med tillverkaren Ansell har vi inte kunnat utröna om det skulle kunna vara ett måndagsex jag fått eller om handsken helt enkelt beter sig så. Jag har svårt att tro att det skulle vara just mitt exemplar det är fel på men jag vill ändå ta med det som en brasklapp eftersom detta är en såpass pålitlig tillverkare inom skyddutrustning. Om ni tittar på filmen nedan så kommer ni förstå liknelsen med en ål eller hur svårt det är att plocka upp en vindruvskärna från golvet!
Scorpio finns för 429 kr hos Humlegården och endast i storlek 10 vilket är ganska stort.

Best (Showa 6797R-10)
Testets sista handske är den rejält isolerade skyddshandsken av märket Best som är ett sub-brand till Showa Gloves. Rörligheten är bättre hos Best-handsken än med Scorpion och den är inte riktigt lika stel. Någon fingertoppskänsla likt Blichmann finns dock inte men den känns ändå lätt att arbeta med för grövre jobb. Insidan är mjuk och trevlig och värmeegenskaperna samma som hos Scoripo. Isoleringen är även denna av dubbel flossad bomull och själva handsken är av svart neopren likt Scoripon men Best har en ruggad yta istället, från handleden och hela handen. Den ruggade ytan känns mer som gummi än Scorpions glansiga “lack-känsla” och greppet är riktigt bra både i vått och torrt. Enda nackdelen med den ruggade ytan är att den eventuellt skulle kunna gömma lite bakterier i förlängningen men detta är främst tänkt som en arbetshandske, inte en jäst-pitchar-handske. Att doppa ner handen i kokande vatten är inga problem alls och att kunna greppa den sked jag har i testet i videon nedan är inte heller det något problem. Handsken är CE-märkt som skyddshandske i kategori 3 och en massa andra ISO-certifieringar av liknande slag precis som Scorpion.
Även denna handske finns hos Humlegården för 429 kr och endast i en storlek.

Praktiskt test
De tre brygghandskarna testades i två “grenar”. Först hantering eller manöverprov där jag med en hand skulle hantera en mindre flaska diskmedel under rinnande kallvatten. Därefter testades handskarnas värmeledande egenskaper genom att jag kokade upp en kastrull med vatten och la i en sked som jag sen skulle plocka upp med respektive handske på handen (lite fånigt test, jag vet, men jag kom inte på något bättre). Jag sköljde handen med kallvatten mellan varven för att försöka göra testet någorlunda rättvist men det visade sig väldigt snabbt att de isolerade handskarna var snarlika och den oisolerade inte fungerade alls i kokande vatten.

Filmklipp från testet

Resultat & Kommentarer
Detta handsktest har för mig tre vinnare beroende på vilket arbetsmoment som ska utföras i bryggeriet. För varma och grova jobb, dvs bryggning, har Best den bästa och säkraste handsken med dess förmåga att stå emot hetta och samtidigt ha ett bra grepp. Den är även den handske som spontant känns mest seriös och anpassad för tuff behandling.
När det kommer till diskning efter bryggdagen, flaskning eller tvätt av fat/jäshinkar är Blichmann bäst med en fingertoppskänsla som gör de lättarbetade även med pilliga prylar. De är även mycket längre så man kan köra ner hela armen i ett corneliusfat utan att bli blöt (varför man nu skulle göra det). Blichmann står emot ganska mycket värme och att skrubba rent värmeelement i 60 c PBW är inga problem alls, kokande står de inte pall för mer än max någon sekund dock.
Sist men inte minst är engångshandsken bäst för jästarbeten (pitcha eller skörda jäst) eftersom de är nästan gratis och alltid fräscha. Vilken av de första två vinnarna man väljer att satsa på beror nog på hur känslig man är om händerna och vilken typ av bryggare man är. Ju större bryggeri desto mer anledning att ha rejäla isolerade handskar eller kanske några olika sorters handskar beroende på arbetsuppgift för dagen.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Defoamer 105 – Skumreducerare

Defoamer 105
Under uppkoket av vörten finns alltid en betydande risk att det kokar över på grund av skumbildning. Detta är en anledning till att jag gärna skummar av vörten med en hålslev runt 97-98c men vill man skippa det momentet eller om man kokar sin förkultur direkt i en E-kolv på spisen kan man använda sig av några droppar Defoamer 105 vilket ska reducera skumbildningen till ickeproblematiska nivåer. Defoamer 105 är en emulsion med 10 % silikon av livsmedelskvalitet och den är avsedd för att begränsa skumning vid vörtkokning men produkten går även att använda till jäsning. Där har jag dock sällan eller aldrig problem med skum men har man 25l veteölsvört i en 30l-hink kan det vara en idé att labba med Defoamern även för detta ändamål.
Enligt tillverkaren Five Star (som även tillverkar PBW och StarSan) är rekommendationen att börja med 1 droppe per 20 liter vört (eller 5 gallon om man ska vara petig) och se om det räcker. Hur stor en droppe är kan man förvisso diskutera men när jag testat 3-5 droppar tidigare i mina ca 60 liter kok har jag inte märkt någon skillnad alls. Efter lite diskussioner med Humlegården som säljer produkten fick jag informationen att enligt FDA (Food and Drug Administration dvs USAs motsvarighet till livsmedelsverket) är den maximalt tillåtna mängden 200 PPM för födointag. Det är 0,2 ml per liter vilket till en 25l-batch motsvarar 0,002l x 25l = 5 ml = 1 tsk Defoamer. På mina 60 liter blir det en hel matsked Defoamer vilket jag inte var så sugen på att testa med det går alltså ha i väldigt många droppar innan man överskrider den maximalt rekommenderade dosen. Dessutom är innehållet i Defoamer väldigt snarlikt Minifom som man ger till spädbarn för att minska magont vid amning. Därför testade jag först med 10 droppar till ca 60l vört men märkte ingen skillnad. Ytterligare 20 droppar droppades i och då då minskade skummet avsevärt men inte helt. Uppskattningsvis (ockulärt, via ögonmått, på en höft) återstod 1/5-del av skummet och någon hålslev behövde jag inte plocka fram.
Mitt omdöme för Fivestar Defoamer 105 är att det är en helt okej produkt men jag är ändå inte helt blåst av stolen av dess effektivitet. Till förkulturer kommer jag dock definitivt använda den framöver eftersom de gärna kokar över och fastbränd vört är så enormt kletig. Här är lite bilder från testet:

Före Defoamer

Efter 10 droppar. Lite av skummet skönk men lite mer bildades efter några minuter.

20 droppar till och en hel del skum försvann.

Såhär såg det slutliga initiala koket ut vid 100c i grytan.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Vikans rengöringsutrustning

Att rengöring är A och O inom bryggning håller troligtvis alla med om och för att göra tråkiga jobb lite roligare tycker jag alltid det hjälper med bra utrustning. En bra motorsåg som får det att känns som att såga i smör gör trädfällningen betydligt roligare än att handjaga med något eldrivet och ovässat åbäke där kedjan hoppar hela tiden. Diskborste som diskborste tycker ni säkert men det finns lite andra modeller och utseenden än “den vanliga köksborsten” (eller toaborste som en del kör med) som kan underlätta rengörningen av svåråtkomliga ställen. Danska företaget Vikan har länge tillverkat och levererat utrustning till storköken/restaurangerna och numera finns även ett urval av sortimentet hos Humlegården. Jag har testat den smala diskborsten, den breda diskborsten, handskrapan, rörborsten med miniskaft och slutligen hygienskrapan med långt skaft. Sedan tidigare har jag även en smal borste och handborsten från Braumeisterkitet som även Vikan har som lösa delar (jag skulle gissa att det är samma tillverkare).
Överlag känns Vikans produkter väldigt gedigna och ordentliga med hög kvalité och ergonomi, de är gjorda att användas hela dagarna. Att de går att koka med jämna mellanrum känns väldigt bra för hygienen och har man tillgång till autoklav klarar alla produkterna 121c! Annars går det bra att bara ta en lite kastrull med kokande vatten och ställa borsten i några minuter. En diskborste ska ju avlägsna smuts men inte repa metall och plast, något som jag inte märkt att de gör ännu men jag försöker vara försiktig med blankpolerade ytor som t.ex. insidan av Braumeistern. Där kör jag helst med mjuka delen av en vanlig scotch brite men till elementen behövs ibland lite hårdare rengöring.
Några av de här produkterna kostar förvisso en slant men brygger man stora batcher och ofta eller har mikrobryggeri/bryggpub så lönar det sig med bra grejer i längden. Brygger man 10-litersbatcher i köket har man troligtvis redan slutat läsa det här inlägget iochförsig…

Den smala och breda diskborsten känns helt okej i greppet även om min gamla hederliga Delaval diskborste ligger lite bättre i handen med dess större och mer rundade handtag där Vikans borstar är plattare. Plus i kanten för bra hål att hänga upp de med vilket jag saknar på handborsten och handskrapan, kanske får borrmaskinen jobba lite med den sistnämnda…
Mellan den breda och den smala borsten har jag haft betydligt mer glädje av den breda för de rengöringsbehov jag har med just min utrustning. Den smala passar säkert till andra bryggare och bryggverk men skulle ni vara tveksamma mellan de två tycker jag den breda gör jobbet både snabbare och bättre.
Rörborsten längst till vänster i bild visste jag inte riktigt vad jag skulle ha till först men har upptäckt att den är helt suverän att rengöra Corneliusfat med. Jag kommer med lätthet åt botten på fatet och kan svepa några varv från botten och längs med hela “tuben” upp och får på så vis bort både jästrester och kanske motverka uppkomsten av ölsten. Rörborsten är dessutom bra till mitt ventilationsrör till bryggverket vid de tillfällen jag råkar få upp skum från koket ända dit upp men även om den fungerar till värmeelementen i Braumeistern tycker jag att jag kommer åt bättre med Vikans runda handborste som även ingår i Braumeisters rengöringskit (se nästa bild).

Handborsten som tyvärr saknar upphängningsmöjlighet. Kanske ett litet borrhål även här skulle kunna vara något…

Handskrapan har jag inte haft så stor nytta av i varken bryggkärl eller jästankar än så länge även om jag tänker mig att kreusenkanter är lätta att få bort med denna skrapa som har tre olika kanter att jobba med. Däremot har jag gjort rent diskbänken och kört ner vatten till avloppet med, något som underlättar rengöring av diskbänken rejält. Nu häller jag på rengöringsmedel och vatten, skrubbar runt och sedan föser ner vattnet i diskhon, mycket praktiskt. Jag ska testa skrapan på fastbrända humleränder och jästavlagringar nästa gång behov uppstår. Däremot tror jag inte jäshinkar av plast skulle uppskatta en skrapning då det är främst till rostfritt denna bör användas.

Skrapan har både raka och rundade hörn för olika ändamål.

Hygienskrapan med långa skaftet är perfekt om man har en golvbrunn i bryggeriet att kunna fösa vatten ner i. Jag har tyvärr en del ojämnheter i golvet och min golvfärg klarar inte så tuffa tag men i framtiden hoppas jag få tid och ork att lägga epoxigolv och då är tanken att en bryggning avslutas med att golvet spolas och “rakas” av. Den här skrapan är mer lättarbetad än en gummilistskrapa men ska man bara köra något varv i månaden duger säkerligen den enklare varianten bra. För mikrobryggerier och uppåt tror jag detta kommer bli en storsäljare dock. Ledningen nertill är lagom styv för att kunna köra med lite hårdare tag.

Dubbla gummilister som dessutom går att ta loss för lite extra rengöring.

Med det korta handtaget som jag har till rörborsten skulle jag även kunna ha skrapan till diskbänken, skaften är nämligen utbytbara sinsemellan så om man vill kan man skrapa golvet knästående om man känner för det, bara en tanke…

Bra, rejält och stort grepp även om man har lite större händer. Det jag saknar är teleskopskaft men man kan ju inte få allt. Istället väger kombinationen inte så mycket om man åker på att städa mycket.

Som ni ser skulle jag behöva spackla golvet eller fylla i på något sätt för att få det riktigt hygieniskt och lättstädat…

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Growlertest

Att flaska är inte världens roligaste uppgift och när man väl gått över till fat känns det som en dröm som går i uppfyllelse. Men faten är ganska klumpiga att ta med sig, även 9-litersfaten och till vissa tillställningar är flaskor för små och håller kylan dåligt. Där kommer growlern in som räddaren i nöden. Growlers är ganska vanliga i USA där man kan gå till sin stampub och köpa med sig två liter favoritbärs hem men tyvärr får vi inte göra det i Sverige.
En growler är egentligen bara en återförslutningsbar flaska modell större men de kommer i lite olika varianter. Jag har sedan tidigare en rostfri 1.9-liters snikvariant från Kina och den är lite tunn och smäckig och har enbart ett lager metall. Nu har jag även growlern som GrainFather tillverkar och den har två väggar med vakuum mellan, precis som en kaffetermos och även ett skönt handtag. Självklart är en termos bättre på att hålla värme och kyla än en vanlig flaska men hur stor skillnad är det egentligen? Det är sådana frågor som håller mig sömnlös om nätterna så då finns det bara en sak att göra; fram med en kalibrerad termometer och logga tid och temp.
Mitt temperaturtest gick ut på att fylla en stor kanna med kranvatten och blanda om ordentligt så det inte fanns några skillnader i temperatur, fylla upp bägge flaskor till toppen och sedan mäta temperaturen med jämna mellanrum tills dess att bägge nått rumstemperatur (knappa 22c). Kranvattnet såhär års är inte det kallaste (ca 13c) och kanske borde jag kylt det lite först men ganska snabbt in i testet stod det klart att det inte skulle behövas för att se differensen mellan de två. Skillnaden var enorm!

Efter ca 1,5 timme var Grainfathern fortfarande nästan ofärändrad (+0,2c) medan Kinagrowlern stigit 2,2c. Efter 12 timmar hade Kinagrowlern nästan nått rumstemperatur medan det tog Grainfathern 3 dygn!
Jag mätte även temperaturen på utsidan av flaskorna och där ser man tydligt vad som sker. Grainfathern höll nästan rumstemperatur hela tiden medan Kinagrowlern snabbt blev kall och sedan steg i takt med att innehållet blev allt varmare. Inte raketforskning men ändå intressant iaktagelse.

Slutsats
Jag valde att göra mitt test inomhus för att minska risken för felkällor som sol och vind men jag utgår från att direkt solljus skulle göra skillnaderna ännu större. En isolerad growler fungerar verkligen kanon och man slipper ha en kylväska med isklampar till ölen. Alltså, ska du på picnic i sommar är Grainfathergrowlern det självklara valet av dessa två. 12 timmars förvaring är inga problem med endast 2c ökning. Min Kina-grolwer går ju att ha till annat, blomvas kanske?
Grainfathergrolwern finns hos Humlegårdens Ekolager för 349kr och är en perfekt sommarpresent till sig själv som hembryggare.

Mätdatan

Fyllning
Lättaste sättet att fylla en growler är med en growlerfyllare som är en adapter man kopplar på sin ölkran (främst Perlick). Har man enbart picnickran hemma kan man sätta en ca 30 cm ölslang i kranöppningen så man fyller från growlerns botten och uppåt. Principen är densamma som vilken flaskfyllare som helst och Beergun fungerar också såklart även om det inte är något jag varken äger eller har testat. Slutligen så kan man mottrycksfylla med hjälp av en silikonpropp om skum skulle vara ett stort problem. Tanken med en grolwer är ju att man ska dricka upp sin öl ganska snart och då hinner oxidation inte bli något direkt jätteproblem, annars hade en rejält urblåsning av CO2 varit en bra idé. Låt sommarvärmen komma!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Några nya glas

Hofbräu 40 cl
Klassiskt ölmärke för Oktoberfestöl som har en stor ölhall mitt i centrala München. Glaset är väldigt tunt för stilen och har därmed ganska låg vikt. Det gör att det känns elegant, lätt plastigt men ändå så glaset ligger jätteskönt i handen. Funkar bäst till öl man dricker lite större volymer av med hög hinkabilitet, dvs långt ifrån ett provsmakarglas. Bra allroundglas för ljus öl med maltbetoning typ helles eller internationell pilsner. Till välhumlade öl finns det dock bättre glas. Ett glas som kommer gå varmt till grillen i sommar! Elegant var ordet.
59 kr på Barshopen

Jever 40 cl
En klassisk flöjt till Tysklands beskaste kommersiella pilsner. Perfekt tjocklek i glaset, dvs ganska tunt med inte allt för rundad kant. Jag ogillar när det är som en badring på glasets öppning, helst ska det vara fasat eller slipat så det nästan är vasst. Jeverflöjten har nätt fot och ganska liten hals men är ändå ett stadigt glas. Det känns välavvägt i handen med bra viktfördelning och vinkeln när man dricker känns som den följer strupen störmlinjeformat. Ett glas att dricka lite större mängder ur och kanske inte just Jever som ju är något av finsmakarens beskpils men jag ger ändå glaset nästan full pott. Välavvägt och smäckert!
59 kr på Barshopen

Berliner Kindl 40cl
Kristall-slipad fot vilket ser elegant ut men är förvånansvärt oskönt att hålla i, det vill liksom snurra sig ett åttpndelsvarv i handen om man fångar det fel. Glaset är oerhört högt och går inte in under mitt tapptorn utan att först vinkla det likt ett veteölsglas. Stort och klumpigt och känns obalanserat då det väger på tok för mycket. Mitt i särklass högsta glas, högre än alla veteölsglas till och med! Väldigt vackert på bild men inte en favorit att dricka ur på grund av klumpigheten. I 20-cl-tappning kunde den varit riktigt elegant och vackert likt ett champagneglas men nu blir det lite av en “Burtan som varit på Tacobuffé”, fast vacker på bild då det vill säga…
69 kr på Barshopen

Radeberger 40 cl
Medelstort glas åt flöjthållet som nästan rymmer en stort stark. Avsmalnande fot som ligger skönt i handen och kupan har en fin sensuell form, lite sådär nygravid. Guldkanten runt munnen är lagom accentuerad och inte alls vräkig som de är ibland. En tjocklek som är diskmaskinsäker även om jag föredrar något tunnare gods. Trevligt standardglas som är bra allround till all lättdrucken ljus öl. Passar mindre bra till välhumlat eller stout såklart. Dock belgare då kupan och vinkeln gör att ölet kommer till sin fördel. Halsen kunde varit lite smalare.
79 kr på Barshopen


Spaten 50 cl
Jag har nästan svårt att vara objektiv med Münchenglas då det ligger så mycket känsla och tradition bakom att dricka de här ölen som t.ex. Spaten som uppfann ölstilen Helles och lanserade den 21e mars 1894. Historiens vingslag, precis som den trötta IPA-engelska-båt-skeppar-historien var het för 5 år sen, ger alltid öl ett mysteriskt skimmer och när det gäller tyska öl blir jag lite extra blödig. Denna sejdel är liten för stilen då Bayarnerna gillar sina enliters Maß (Maßkrug). Glaset är ändock kraftigt och ganska tungt. Handtaget är skönt svängt och ligger bra i handen med ett ovanligt bra tumgrepp med en liten pistolhane på (ja du kommer titta på bilden igen). Vackert slipat och alla designdelar är på insidan så man slipper den bubbliga utsidan. Garanterat diskmaskinsäkert och skålsäkert. Bra för oktoberfesten och kanske en kräftskiva eller två. Inte så elegant sejdel men ändå stilren och trevlig, odödlig och klassisk.
79 kr på Barshopen


Schneider Weisse 50 cl
Jag har ganska många veteölsglas och de är alla både lika och samitdigt olika. Just detta glas från Schneider skiljer sig då det nästan är helt rakt, de flesta andra weizenglas har någon form av kurva eller midja. Glaset är tungt och har rejält gods. Det är lättdiskat och utan krusiduller eller pretentioner. Lite som veteölsglasens 101. Jag tycker om det för det ger en bra skumkrona och är lätt att hälla upp veteöl i, utan överraskningar eller svårdiskade partier (jag tittar på dig Franziskaner!). Bra tyngd i botten där tyskarna gillar att skåla och det står stadigt på bordet. Ett trevligt veteölsglas dock utan större elegans.
79 kr på Barshopen

Schofferhofer weizen 50 cl
Det som urskiljer detta glas mot alla andra veteölsglas är dess markerade midja. Glasets medelpunkt viktmässigt är högre än midjan vilket gör det något ostabilt. Samtidigt är glaset något tunnare än många veteölsglas och dess öppning gör att man inte måste skicka foten mot himlen för att dricka vilket en snäv kupform gärna gör. Skönt att hålla i med det naturliga greppet under midjan men för den konservative tysken är glaset kanske lite för modernt. Bra tjocklek på glaset och rejält tilltagen botten.
65 kr på Barshopen

Weihenstephaner 30 cl
I Tyskland finns en hel del veteöl även på 30cl-flaska vilket kräver ett mindre veteölsglas än standardstorleken. Som svensk systembolagskonsument är detta glas mindre lyckat då man gärna vill ha hela ölets från flaskan i glaset för att inte missa jästfällningen men som hembryggare finns ju inte det problemet. Däremot händer det ofta att jag bara vill ha en kleine hefe och inte en halvliter. Då är detta glas helt suveränt! Jag tycker slipningen är väldigt vacker på både detta och det större halvlitersglaset som jag också har även om grumlig öl som veteöl inte ger glaset den rättvisa bedömningen det förtjänar. Svårdiskat tyvärr då en vanlig diskborste inte går ner i foten så min barnflaskeborste får åka fram (inte kör ni väl öl glas i diskmaskinen? Jo jag har några fulglas jag gör det med faktiskt om jag ska vara ärlig). Summa sumarum ett väldigt trevligt veteölsglas som jag verkligen rekommenderar. Nätt och fint!
59 kr på Barshopen

Bitburger 50 cl
Bitburger är en av Tysklands största pilsnerproducenter och ölet var tidigare stilförebild för Tysk Pils hos SHBF innan man i senaste versionen tog bort den och kvar blev endast Jever som, även om jag tycker den är väldigt god, är i överkant för vad alla andra pils åstadkommer i beska. De traditionella Bitburgerglasen är väldigt speciella med sin raka form och lilla fot där man gärna ska sätta en liten pappersbit (kjol?) som samlar upp skum som rinner längs kanterna. Detta glas är på 0,5l och är ganska ovanligt att få på krogen i Bitburg/Trierområdet där 0,2l och 0,3l är vanligast. Glaset är tunt och lätt för sin stora storlek. Det är skönt att både hålla i och dricka ur och det framhäver ljusa öl bäst. För att vara just Bitburger gillar jag de mindre storlekarna lite mer och 0,2-varianten är faktiskt mitt absoluta favoritglas (inom alla stilar) just nu. Bitte ein bit!
69 kr på Barshopen

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!