Jag har bryggt öl med Braumeister 50-bryggverket i ganska många år nu och ständigt försökt förenkla och förbättra bryggmetoden. Till exempel genom enklare disk av bryggverket genom att installera bottenventil, enklare disk av filterdiskar genom att byta originaldiskarna mot Bacbrewings variant, optimera krossningen av malten eller skaffa vinsch i taket för enklare lyft av maltpipan. De stora förändringarna smakmässigt har däremot kommit först senaste året då jag gått hårt in för att begränsa syresättningen av vörten under bryggningen, utöver den syrebegränsning jag redan gör sedan länge på den kalla sidan; vid jäsning, flytt till fat och förvaring av öl. Dessa framsteg och tester med t.ex. ”mashcap” och ”underlet” har jag förvisso delat med mig av på bloggen som främst läses av svenskar men även på mitt mer internationellt inriktade Instagramkonto där tillverkaren av bryggverket, Speidel, snappat upp mina experiment och blivit väldigt intresserade. Efter att ha labbat lite själva och märkt stor smakförbättring, främst bland maltsmakerna (då ska man komma ihåg att de testat oändligt många prototyper och varianter av både bryggverk och metoder genom åren), så kontaktade VD:n, självaste Stefan Speidel, mig och undrade om jag vill vara bollplank för dessa framtida förbättringar samt hjälpa till att utvärdera/testa prototyper. Oerhört smickrad och tacksam tackade jag självklart ja och redan nu är arbetet i full gång med justeringar och förbättringar av både hårdvaran och bryggmetoden. Exakt vad denna produktutveckling kommer leda till i slutändan kan inte jag svara på men troligtvis är det tänkt som antingen ett tillbehörspaket eller till nästkommande generations bryggverk. Det beror säkerligen lite på vad vi kommer fram till för förbättringar och vad som går att lösa med tillbehör eller med större modifikationer i tillverkningsprocessen av bryggverket. Jag har självklart fått OK att dela med mig av mina erfarenheter och tester av dessa prototyper till er läsare här på bloggen så ni vet.
LoDO Prototyp version 1
Som standard på Braumeistern hålls maltröret på plats med hjälp av ett stort rostfritt rör med ett hål på mitten där centrumpinnen löper igenom och de två delarna fixeras med hjälp av en vingmutter. Detta rör är dock i största laget för att brygga LoDO då vätskenivån måste vara plan så att mash cap:en kan flyta fritt. Till BM10 finns ett platt järn istället för röret och detta har Speidel tagit fram en prototyp på till BM50. Grovt uppskattat är järnet 1/4-del i höjd mot röret men det finns även en extrafunktion med plattjärnet, det är designat som en mäskpaddel. Den primära funktionen är dock att hålla ner maltröret som sagt och det gjorde järnet bra vid första provbryggningen av mitt andra SM-bidrag som jag kommer berätta om nästa vecka. Pinnen var det lite svikt i, trots det tjocka rostfria stålet, vilket gör att man inte kan dra åt för hårt och skada packningen i botten på maltröret. Som mäskpaddel var själva bladet kanske lite litet men framförallt var skaftet för brett för mitt tycke då det rör om även på ytan. Ska man mäska in på ordinarie sätt (utan att tänka på HSA-oxidering) är paddeln säkert toppen men jag vill enbart röra om långt nere i mäsken och så lite som möjligt på ytan för att inte få ner syre vilket sedan syns som kvitto i mängden skum som bildas på toppen. Där fungerar min ordinarie mäskpaddel bättre med dess nästan sugrörs-smala skaft. Plattjärnet får dock en stor tumme upp och jag kan inte se några vidare förbättringar av just den i dagsläget utan i så fall ska den integreras i toppfiltret istället.
Muttern
Som originaldel att hålla röret och maltpipan på plats är en vanlig vingmutter. Smidig att använda men öronen/vingarna är för höga för mash cap:en som då balanserar på muttern om man inte fyller nivån väldigt högt. Därför har jag ersatt min vingmutter med en vanlig M12-mutter istället vilket halverar höjden men kräver en mutterdragare eller fast nyckel för att sätta på och av. Prototypdelen jag utvärderat här är istället en riktigt smart mutter av svampform som går att sätta fast åt bägge håll. Antingen sätter man den med hatten neråt direkt på plattjärnet och då kan mash cap:en löpa fritt uppåt. Eller så sätter man den ovanpå och igenom mash cap:en som då hålls mer på plats och endast kan röra sig 1-2 cm upp och ned. Enligt mina erfarenheter expanderar vörten dock mer än denna höjd så jag valde att ha först plattjärnet, sen muttern uppochned och sist mashcap:en. Muttern i sig har skönt och rejält grepp och den var lätt att arbeta med i 76°C vört (med Blichmanns handskar på förstås). Den är såklart också i rostfritt med hög finish precis som alla andra delar.
Mash cap
Mash cap finns så klart inte som standard då det är en ganska ny uppfinning men samtidigt är det också det tillbehör som gör den största skillnaden smakmässigt genom att kraftigt reducera luftkontakten för mäsken. Min mash cap är ett rostfritt fat som jag borrat hål i för centrumskruven. Fatet har tyvärr inte perfekt storlek (någon cm för liten) och det väger ganska mycket vilket gör det lite svårt att hantera. Fördelen med den mindre storleken är att både doppvärmaren och kylspiralen går ner längs sidan. Prototypvarianten är större, väger mindre och passar bättre. Den minskar därför luftkontakten ytterligare men förhindrar användandet av kylspiral vilket gör att man antingen får ha kylare utanför bryggverket (t.ex. plattvärmeväxlare eller motströmskylare) eller Braumeister plus-modellen som har inbyggd kylmantel och som jag även utvärderar samtidigt. Jag trodde inte skillnaden på mash cap kunde vara så stor då min modell känts bra men prototypdelen var betydligt enklare att hantera och gav upp till en halvering av skum efter mäskningen. Eftersom mitt mål är att genomgå en hel mäskning helt utan skum så är det helt klart på rätt väg! För min del skulle den kunna vara ytterligare någon centimeter större i diameter och ha lite högre kanter.
Övrigt som hjälper till att minska oxidering
Kylmanteln som finns på plusmodellen minskar knappast syreupptagningen i sig men genom att undvika att ha en kylspiral nedsänkt under kylningen så kan druv få sjunka obehindrat till botten under sedimenteringspausen jämfört med om en kylspiral är i vägen. Druv innehåller fettsyror som påskyndar oxidering (sid 235 i Kunze 5e upplagan) och druvet förlänger även den tid det tar för jästen att börja jäsa genom att helt enkelt bädda in den på botten av jäshinken (sid 367 i samma bok). Det tillsammans med att jag vill skörda så ren jäst som möjligt gör att kylmanteln faktiskt var riktigt bra. Jag testbryggde med lite mindre mängd vätska än jag brukar ha annars för att testa plattjärnet och eventuellt högre utbyte med mindre vätskemängd och ska jag göra ett test på kyltidshastigheten jämfört med min monsterkylare så måste det ske i direkt anslutning mellan bryggningarna så inte kylvattentemperatur och andra faktorer spelar in. Jag har hört att många upplever kylmanteln som något långsam men spontant tyckte jag det var lite hugget som stucket. Jag får lov att återkomma i den frågan vid senare tillfälle helt enkelt. Smidigheten att inte ha en kylspiral att diska eller ta hänsyn till var ett stort plus men även att kylningen och sedimenteringspausen kunde stå med mash cap:en fritt utan att kylspiralen eventuellt tog i upptill och förhindrar sjunkandet. En fördel med kylmantel och kylspiral jämfört med PVV och motströmskylare är möjligheten att komma ner till lagerjäsningstemperaturen utan att recirkulera och störa druvformationen. Kylmanteln kunde utan problem få ner min vört till 8°C för pitch vilket ger den tummen upp.
Kontrollenhet och wifi
Den nya kontrollenheten, som jag inte använt tidigare, har en timerfunktion som gör att man kan mäska in kallt för att sen låta bryggverket starta t.ex. kl 4 på morgonen så man kan vakna lagom till utmäskningen. Tyvärr är den längre tiden i mäsktunnan dåligt för LoDO-bryggning och alla som gjort en overnight mash då trycker man mäskstart kvällen innan istället för timer (något jag inte rekommenderar pga brandrisken!) vet att vörten blir avsevärt mörkare. Dessutom brukar det uppstå en doft i bryggeriet av den längre mäskningen som även den indikerar att det sker oxideringsreaktioner. Jag har alltså slutat helt med overnight mash även om det är en avsevärd tidsbesparing. Men timern går även att använda för att värma mäskvattnet med under natten och jag som först vill koka mitt mäskvatten har stor glädje av denna funktion även om jag haft en liknande lösning tidigare fast med doppvärmare och extern timer (julgranstimermodell). Problemet med min variant är att jag inte vågar värma riktigt så mycket som behövs eftersom jag samtidigt ligger och sover. Därför värmer jag till ca 80°C innan timern slår av. Jag skulle kunna sätta in en UT-300 emellan som styr temperaturen till 98°C men där någonstans börjar det bli väldigt många tillbehör och krångel. Den inbyggda timerfunktionen tillkom nyligen med en ny firmware-uppdatering av 2015-kontrollpanelen och är verkligen en efterlängtad funktion av många. Jag kommer utvärdera den mer framöver!
Till kontrollenheten har jag även testat wifi-modulen som tyvärr är ett externt tillbehör som fästes på en av benen till bryggverket istället för att vara inbyggt i kontrollern. Med wifi man man både övervaka och styra kontrollenheten på väldigt enkelt och smidigt sätt via mobil eller dator vilket passar mig perfekt som ofta har annat att ta hand om medan jag brygger. Denna minskar inte någon oxidering mer än en vanlig timer skulle göra, dvs. att man inte låter mäsken stå när den är färdig men ändå värd att nämna som uppgradering.
Så här långt är jag väldigt imponerad av både prototypartiklarna och plus-modellen. Jag har som sagt gjort en skarp bryggning och det ölet är anmält till folkets val i SM så jag hoppas verkligen det hinner lagra färdigt såhär med endast några veckor kvar. Nästa fredag kommer del två i detta test.
Först lite unboxing.
Skål och prost!
Här är mash cap:en och muttern på plats.
Här förstår ni svampformen som även ger dubbla användningsmöjligheter.
Plattjärnet som dubbeljobbar som mäskpaddel.
Nya modellen har tydligare markeringar för volym vilket uppskattas.
Även mittpinnen har lite rundare design.
Jag kunde inte låta bli att plåta lite stålporr.
Gummihandtag är också en uppgradering.
Kylmanteln ansluts med smidiga gardenakopplingar.
Även bottenventil är standard på nya modellen. En funktion som jag installerat själv på min BM med blod, svett och tårar.
Plattjärnet i dess andra möjliga position.
Muttern uppochned.
Mash cap:en som kan flyta fritt från denna position.
Muttern i ”låsningspositionen” om man föredrar den varianten.
Wifi-enheten
Närbild på kylmanteln.
Intressant läsning, har en bm50 (nya) utan kylare. Har tidigare inte känt behov av det men nu slog det mig om dom skulle fixa en utgång på kontrollern som styr kylslingan i form av en magnetventil så kan man även automatisera den. En tanke bara 😉
Jag skulle önska en lätt konisk botten och att bottenventilen satt längst ned, tror det skulle vara magiskt för diskandet 🙂
Resirkulerer du som vanlig under mesking, Speidel style? I så fall skjønner jeg ikke hvordan man kan redusere oksygenopptak, vørten renner og plasker ned på utsiden av mashcap? Hvis du bruker så mye vann at det ikke renner ned, blir det ikke da veldig tynn vørt (mye vann pr kg malt)?
Jag fyller vätskenivån ovanför maltröret med ytterligare lite tunnre vört som resultat. Det är samma tjocklek på mäsken som med biab och ölet blir väldigt bra så ingen anledning att oroa sig. Jag har gjort tester (finns på bloggen) med olika mäsktjocklekar och det skiljer som mest 0.1 i pH mellan riktigt tjock och tunn mäsk.
Det finns ju i äldre brygglitteratur (industriell öltillverkning) att läsa om oxidation av sötvörten när denna tappas av från silkaren. De flesta bryggverk med rims pumpar ju sötvörten genom bädden uppifrån och då kan man ju se till att utloppet sker under ytan för att undvika oxidation. När det gäller Braumeister rinner sötvörten läng med sidorna när den bräddar från maltröret. Det borde öka kontakten med syre. Det vore kanske bättre om det fanns ett bräddrör på sidan av maltröret där man kunde ansluta en slang så utloppet sker under ytan.
Hur klar blir sötvörten efter lakning i en Braumeister?
Titta på de senaste inläggen på bloggen så ser du att jag inte låter någon värt plaska och att sötvörten blir kristallklar.
Ja, det såg bra ut det där. Jag har tidigare byggt mina egna bryggverk (20, 40 och 60 L) med separat mäsk och vörtpanna i olika storlek. Mäskpannan har värmeplatta i botten som är fastsatt i en 10 mm tjock aluminiumplatta. Det är ju ändå så att man rör om för hand i mäskbädden och att man stegrar temperaturen manuellt. Nu är jag nyfiken på en Braumeister just för att den underlättar bryggningen, men även för att det är kul att testa ny utrustning. Jag vill kunna brygga 20 och 40 liter i samma bryggverk.
Jag skulle vilja fråga dig om du rekommenderar Braumeister 50 eller 50 plus. Båda kan ju klara att brygga även 25 liter och kanske 20 liter också.
Ett bryggverk typ Grainfather på 20 liter har jag redan så det är just Braumeister som jag är nyfiken på. Vill helst inte behöva köpa två Braumeister för de olika volymerna.
Du kan lätt brygga mellan 20-70 liter i en BM50. Antingen med mindre maltpipan eller genom att koppla ur yttre värmeslingan (ok enligt tillverkaren).
Rekommenderar du plus modellen framför standard?
Både och. Kranen i botten är guld värd vid disk och kymanteln är väldigt smidig (framförallt vid lodo) men den kyler inte snabbt.
Det finns inget negativt med plus förutom priset om vi vänder på resonemanget.
Jag tackar för det. Skulle vilja fråga om du bryggt någon ljus pilsner där du mäskat med hela volymen utan att laka.
Det borde bli mindre oxidation av vörten utan lakning, men kan man avgöra någon skillnad i smaken?
Ja de senaste 20 bryggningarna har gått till så. Du får nog läsa lite mer på bloggen tror jag. Gå in på ”mina bryggningar” och börja med 2018…
[…] jag har den hemma och med endast en 60-minutersgiva. Jag har standardiserat alla moment med Braumeister 50-bryggverket så överraskningsmomenten och därmed justeringar är minimala under bryggdagen. […]