Posts in Category: Tester

Lauterhelix

LauterHelix är en spiral av stål som fungerar som ett alternativ till falskbotten eller Bazookascreen för avsilning av vört vid mäskning. Jag har tidigare använt mig av falskbotten via hink-i-hink och även Bazooka i kylväska och tyckt det fungerat bra men det är enkel matematik att se att Lauterhelixens upptagningsområde är betydligt större än bazookans och att risken för igensättning i spiralen därför är minimal. Jämfört med falskbotten försvinner även deadspace-utrymmet från ekvationen. Självklart kan man fortfarande få en igensatt maltbädd vid för hög lakhastighet eftersom det är själva maltbädden som kompakterar och sedan inte släpper igenom vätska.
Lauterhelixen är egentligen enbart en stålfjäder/spiral men den passar perfekt i ett helt vanligt 1/2″ NPT T-rör (medföljer ihop med lite fler kopplingar) som man kopplar på en genomföring till sin tappran. Det gör den enkel att montera men även demontera för smidig rengöring, man kan t.om. lägga hela spiralen i diskmaskinen om man så vill. Den finns i längderna 1000mm och 1800mm där jag har den kortare varianten lämpad för grytor med ca 40 cm i diameter. När spiralen blir böjd som på bilden ovan så blir vissa springor i böjarna mer öppna och släpper således igenom mer partiklar. När jag testat Lauterhelixen med min 0,8mm-krossning har faktiskt inte en enda partikel tagit sig igenom så jag har inte känt behov av att kapa den till rätt längd vilket minimerar dessa större springor.
Det går även bra att ha LauterHelix i koket för avsilning av humle och till viss del druv. Här kommer kottar fungera betydligt bättre än pellets men jag har inte hunnit testa helixen för detta ändamål ännu. Slutligen finns en annan tillverkare av helixen som gör tredjepartstillbehör till Braumeistern, italienska BacBrewing, och de har en variant som är avsedd för just Braumeister och vörtfiltrering efter kok. Deras variant fästs däremot inte via gängor till kranen utan via ett metallrör med en gummipackning som sedan skjuts in i tappkranens baksida (som saknar gängor). Den ökar även mängden vört man får ut ur bryggverket eftersom Braumeisterns kran är ganska höjd monterad på gott och ont.
Jag kan varmt rekommendera LauterHelixen som känns som en modern men även tidlös uppfinning. Kvalitén är hög och jag tror den håller i massor med år och bryggningar.
Finns att köpa hos Humlegården för 495kr för 1m-varianten och 695 för 1,8m.

Maltbädden när jag tömt på all vätska.

Efter att ha vänt kastrullen uppochned över min komposthink.

Avmontering efter användning och sedan spola under kranen lite snabbt. Hade nog inte behövt ta bort den utan bara spolat med kranen rätt ner i kastrullen men den skulle ändå plockas bort efter denna testbryggning.

Lite olika kopplingar och sätt att montera. Observera att allt detta inte ingår i paketet utan endast helixen med t-röret, packning, bricka och 3/4-1/2-reducering.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Brygghandskar

Mina händer är ganska känsliga mot värme och jag tycker dessutom om att skydda de mot PBW och till viss del StarSan/SaniClean eftersom de blir så vansinnigt torra. Därför har jag ofta någon form av handskar på mig när jag brygger och om jag ska diska mycket. För mig är det viktigt att handskarna ska stå emot värme, vätska (även upp på armarna) och kemikalier men även vara tillräckligt smidiga att arbeta med för att inte kännas osäkra när man hanterar tunga eller ömtåliga föremål som t.ex. en e-kolv.
Olika bryggare behöver olika typer av handskar beroende på hur man brygger och hur känslig man är. Kör man BIAB eller större bryggverk där man är nere med händerna i het vätska för att diska är ett par bra handskar nästan ett måste och det finns en rad olika varianter att välja på inom prisklassen 5 kr till över 400 kr. Jag har valt att hårdtesta tre av de brygghandskar som hembryggarbutikerna har; Blichmann, Ansell (Scorpio) och Best. Jag tänkte även passa på att nämna några andra alternativ som de flesta har hemma men som inte ingår i själva hårdtestet.

Handskarna
Från vänster; Engångshandske vinyl, ”vanlig diskhandske”, Blichmann, Silikonhandske/Grytlapp, Ansell – Scorpio och slutligen Best (Showa)

Engångshandske vinyl
Jag har en ask med engångshandskar i bryggeriet och de används främst när jag ska jobba med jäst, eller om jag ska mecka med bilen eller fylla på skrivarbläck. Fördelen är att de är löjligt billiga (1,20 kr paret) och hyffsat sanitära. Nackdelen är att de inte skyddar händerna alls mot värme eller slitage utan för hembryggare är de mer till för skydd mot bakterier och infektioner till ölet.
Pris 59kr för 100 stycken hos närmsta Apotek

Diskhandske, modell vanlig
Alla har väl haft ett par vanliga (förr oftast gula) diskhandskar hemma. Googlar man diskhandske är detta vad som kommer upp helt enkelt. Diskhandskarna är både billiga och lätta att få tag på och fungerar bra för mindre jobb, mindre kastruller och lägre temperaturer. Köper man en storlek större än man normalt har så minskar smidigheten och fingertoppkänslan något men de blir betydligt enklare att ta av och på (något som kan vara väldigt irriterande) samt att de skyddar en del mot värme genom att huden inte ligger dikt an mot gummit. De har en tendens att spricka vid fingertopparna efter en kortare tids användning men man får vad man betalar för. Eftersom tjockleken oftast ligger runt 0,4 mm är dessa inte att rekommendera till varmare vätskor än vanlig handdisk i köket så stoppa inte ner händerna i kokande vätska med dessa! Kanske duger dessa till vissa bryggare men har du läst såhär långt antar jag att du är ute efter kraftigare doningar!
15-30 kr hos samtliga matvaruaffärer


Blichmann
(obs, min handske på bilden är välanvänd och är därför missfärgad)
Blichmanns handske, den första i testet som är anpassad för bryggning, är som en diskhandske på steroider. Den är betydligt kraftfullare än en vanlig diskhandske med sina 0,7 mm och dessutom betydligt mycket längre. Utvikt är den hela 460 mm och den når ända till armbågen om man så vill, men tanken är att man ska ha en uppvikning så vätska inte ska nå armarna utan fastna i vecket. Materialet är nitrilgummi och handsken är både relativt mjuk och smidigt trots tjockleken. De är väldigt lätta att ta av och på även om man gör det 30 gånger under en bryggdag och det går hyfsat bra att jobba med heta vätskor under en kortare tid med dem. En BIAB-påse är inga problem att hantera men kokande vört står de inte pall för med mina händer i allafall (se videon nedan). Jag har kört med mina Blichmann i snart fyra år och de har hållit bra, endast en liten torrspricka precis i vikningen längst uppe vid armen. Fördelen med dessa handskar mot kraftigare och isolerade varianter är att fingertoppskänslan finns kvar. Det går bra att köra ner armen i en jäshink full med PBW och skruva loss en kran från insidan utan att det känns som att jobba med en hockeymålvaktshandske. Hur de står emot kraftigare kemikalier har jag inte kunna få reda på så där får man söka mer information vid behov.
Finns i tre storlekar och kostar 195:- för Blichmann men finns även i en billigare men dock något tunnare variant i modellen Solvex tillverkad av Anrell för 129 kr hos Humlegården .

Silikonhandske, modell grytlapp eller grillhandske
Silikon är bra för dess värdelösa (för oss värdefulla) värmeledaregenskaper. Jag köpte denna silikonhandske på Ebay för att ha när jag brygger och visst skyddar den bra mot värme och vätska men den är alldeles för klumpig för att kunna jobba med. Faktum är att jag inte ens kan lyfta bort min ventilationshuva med en hand eftersom greppen blir för snävt och det går inte nå runt ens mindre föremål. Tanken med materialet och modellen är god, men dessa handskar passar bäst till att ta ut en varm plåt med nybakade bretzels ur ugnen med. Rekommenderas till samtliga kök, men som diskhandske eller allroundhandske för bryggning är den inget bra alls.
Cirka 35 kr för en styck, inklusive frakt.

Ansells Scorpio (09-928)
Ansell är ett internationellt (Australienskt?) storföretag som är stora inom tillverkningen av skyddsutrustning med handskar som främsta storsäljare. Modellen Scorpio (09-928) är skyddshandske för proffs med CE-märkning i kategori 3, certifierad enligt FDA21 CFR 177-2600 (yada yada) och en rad andra förkortningar som jag inte vet vad de betyder. Handsken är tjock, lång och kraftfull. Tyvärr är den väldigt stel så någon fingertoppskänsla är det inte att tala om. Handsken signalerar hög kvalité och den står emot väldigt hög värme (upp till 180 c), att köra ner handen i kokande vätska en kortare tid är inte ens besvärande för mig med mina anti-smed-händer. Detta tack vare ett isolerande dubbelfoder av flossad bomull. Yttre materialet är neopren (dykardräkt) och handsken påverkas inte av lösningsmedel, rengöringsmedel, fetter eller oljor.
I torra miljöer känns den pålitlig och skyddande men förutom stelheten och något okänsligt grepp finns dock ett stort problem med denna handske; när den blir blöt blir den hal som en ål. Jag har försökt brygga med denna handske flera gånger men det har alltid slutat med att jag lagt undan de eftersom jag varit rädd att tappa något. Trots att återförsäljaren Humlegården varit i kontakt med tillverkaren Ansell har vi inte kunnat utröna om det skulle kunna vara ett måndagsex jag fått eller om handsken helt enkelt beter sig så. Jag har svårt att tro att det skulle vara just mitt exemplar det är fel på men jag vill ändå ta med det som en brasklapp eftersom detta är en såpass pålitlig tillverkare inom skyddutrustning. Om ni tittar på filmen nedan så kommer ni förstå liknelsen med en ål eller hur svårt det är att plocka upp en vindruvskärna från golvet!
Scorpio finns för 429 kr hos Humlegården och endast i storlek 10 vilket är ganska stort.

Best (Showa 6797R-10)
Testets sista handske är den rejält isolerade skyddshandsken av märket Best som är ett sub-brand till Showa Gloves. Rörligheten är bättre hos Best-handsken än med Scorpion och den är inte riktigt lika stel. Någon fingertoppskänsla likt Blichmann finns dock inte men den känns ändå lätt att arbeta med för grövre jobb. Insidan är mjuk och trevlig och värmeegenskaperna samma som hos Scoripo. Isoleringen är även denna av dubbel flossad bomull och själva handsken är av svart neopren likt Scoripon men Best har en ruggad yta istället, från handleden och hela handen. Den ruggade ytan känns mer som gummi än Scorpions glansiga ”lack-känsla” och greppet är riktigt bra både i vått och torrt. Enda nackdelen med den ruggade ytan är att den eventuellt skulle kunna gömma lite bakterier i förlängningen men detta är främst tänkt som en arbetshandske, inte en jäst-pitchar-handske. Att doppa ner handen i kokande vatten är inga problem alls och att kunna greppa den sked jag har i testet i videon nedan är inte heller det något problem. Handsken är CE-märkt som skyddshandske i kategori 3 och en massa andra ISO-certifieringar av liknande slag precis som Scorpion.
Även denna handske finns hos Humlegården för 429 kr och endast i en storlek.

Praktiskt test
De tre brygghandskarna testades i två ”grenar”. Först hantering eller manöverprov där jag med en hand skulle hantera en mindre flaska diskmedel under rinnande kallvatten. Därefter testades handskarnas värmeledande egenskaper genom att jag kokade upp en kastrull med vatten och la i en sked som jag sen skulle plocka upp med respektive handske på handen (lite fånigt test, jag vet, men jag kom inte på något bättre). Jag sköljde handen med kallvatten mellan varven för att försöka göra testet någorlunda rättvist men det visade sig väldigt snabbt att de isolerade handskarna var snarlika och den oisolerade inte fungerade alls i kokande vatten.

Filmklipp från testet

Resultat & Kommentarer
Detta handsktest har för mig tre vinnare beroende på vilket arbetsmoment som ska utföras i bryggeriet. För varma och grova jobb, dvs bryggning, har Best den bästa och säkraste handsken med dess förmåga att stå emot hetta och samtidigt ha ett bra grepp. Den är även den handske som spontant känns mest seriös och anpassad för tuff behandling.
När det kommer till diskning efter bryggdagen, flaskning eller tvätt av fat/jäshinkar är Blichmann bäst med en fingertoppskänsla som gör de lättarbetade även med pilliga prylar. De är även mycket längre så man kan köra ner hela armen i ett corneliusfat utan att bli blöt (varför man nu skulle göra det). Blichmann står emot ganska mycket värme och att skrubba rent värmeelement i 60 c PBW är inga problem alls, kokande står de inte pall för mer än max någon sekund dock.
Sist men inte minst är engångshandsken bäst för jästarbeten (pitcha eller skörda jäst) eftersom de är nästan gratis och alltid fräscha. Vilken av de första två vinnarna man väljer att satsa på beror nog på hur känslig man är om händerna och vilken typ av bryggare man är. Ju större bryggeri desto mer anledning att ha rejäla isolerade handskar eller kanske några olika sorters handskar beroende på arbetsuppgift för dagen.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Defoamer 105 – Skumreducerare

Defoamer 105
Under uppkoket av vörten finns alltid en betydande risk att det kokar över på grund av skumbildning. Detta är en anledning till att jag gärna skummar av vörten med en hålslev runt 97-98c men vill man skippa det momentet eller om man kokar sin förkultur direkt i en E-kolv på spisen kan man använda sig av några droppar Defoamer 105 vilket ska reducera skumbildningen till ickeproblematiska nivåer. Defoamer 105 är en emulsion med 10 % silikon av livsmedelskvalitet och den är avsedd för att begränsa skumning vid vörtkokning men produkten går även att använda till jäsning. Där har jag dock sällan eller aldrig problem med skum men har man 25l veteölsvört i en 30l-hink kan det vara en idé att labba med Defoamern även för detta ändamål.
Enligt tillverkaren Five Star (som även tillverkar PBW och StarSan) är rekommendationen att börja med 1 droppe per 20 liter vört (eller 5 gallon om man ska vara petig) och se om det räcker. Hur stor en droppe är kan man förvisso diskutera men när jag testat 3-5 droppar tidigare i mina ca 60 liter kok har jag inte märkt någon skillnad alls. Efter lite diskussioner med Humlegården som säljer produkten fick jag informationen att enligt FDA (Food and Drug Administration dvs USAs motsvarighet till livsmedelsverket) är den maximalt tillåtna mängden 200 PPM för födointag. Det är 0,2 ml per liter vilket till en 25l-batch motsvarar 0,002l x 25l = 5 ml = 1 tsk Defoamer. På mina 60 liter blir det en hel matsked Defoamer vilket jag inte var så sugen på att testa med det går alltså ha i väldigt många droppar innan man överskrider den maximalt rekommenderade dosen. Dessutom är innehållet i Defoamer väldigt snarlikt Minifom som man ger till spädbarn för att minska magont vid amning. Därför testade jag först med 10 droppar till ca 60l vört men märkte ingen skillnad. Ytterligare 20 droppar droppades i och då då minskade skummet avsevärt men inte helt. Uppskattningsvis (ockulärt, via ögonmått, på en höft) återstod 1/5-del av skummet och någon hålslev behövde jag inte plocka fram.
Mitt omdöme för Fivestar Defoamer 105 är att det är en helt okej produkt men jag är ändå inte helt blåst av stolen av dess effektivitet. Till förkulturer kommer jag dock definitivt använda den framöver eftersom de gärna kokar över och fastbränd vört är så enormt kletig. Här är lite bilder från testet:

Före Defoamer

Efter 10 droppar. Lite av skummet skönk men lite mer bildades efter några minuter.

20 droppar till och en hel del skum försvann.

Såhär såg det slutliga initiala koket ut vid 100c i grytan.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Vikans rengöringsutrustning

Att rengöring är A och O inom bryggning håller troligtvis alla med om och för att göra tråkiga jobb lite roligare tycker jag alltid det hjälper med bra utrustning. En bra motorsåg som får det att känns som att såga i smör gör trädfällningen betydligt roligare än att handjaga med något eldrivet och ovässat åbäke där kedjan hoppar hela tiden. Diskborste som diskborste tycker ni säkert men det finns lite andra modeller och utseenden än ”den vanliga köksborsten” (eller toaborste som en del kör med) som kan underlätta rengörningen av svåråtkomliga ställen. Danska företaget Vikan har länge tillverkat och levererat utrustning till storköken/restaurangerna och numera finns även ett urval av sortimentet hos Humlegården. Jag har testat den smala diskborsten, den breda diskborsten, handskrapan, rörborsten med miniskaft och slutligen hygienskrapan med långt skaft. Sedan tidigare har jag även en smal borste och handborsten från Braumeisterkitet som även Vikan har som lösa delar (jag skulle gissa att det är samma tillverkare).
Överlag känns Vikans produkter väldigt gedigna och ordentliga med hög kvalité och ergonomi, de är gjorda att användas hela dagarna. Att de går att koka med jämna mellanrum känns väldigt bra för hygienen och har man tillgång till autoklav klarar alla produkterna 121c! Annars går det bra att bara ta en lite kastrull med kokande vatten och ställa borsten i några minuter. En diskborste ska ju avlägsna smuts men inte repa metall och plast, något som jag inte märkt att de gör ännu men jag försöker vara försiktig med blankpolerade ytor som t.ex. insidan av Braumeistern. Där kör jag helst med mjuka delen av en vanlig scotch brite men till elementen behövs ibland lite hårdare rengöring.
Några av de här produkterna kostar förvisso en slant men brygger man stora batcher och ofta eller har mikrobryggeri/bryggpub så lönar det sig med bra grejer i längden. Brygger man 10-litersbatcher i köket har man troligtvis redan slutat läsa det här inlägget iochförsig…

Den smala och breda diskborsten känns helt okej i greppet även om min gamla hederliga Delaval diskborste ligger lite bättre i handen med dess större och mer rundade handtag där Vikans borstar är plattare. Plus i kanten för bra hål att hänga upp de med vilket jag saknar på handborsten och handskrapan, kanske får borrmaskinen jobba lite med den sistnämnda…
Mellan den breda och den smala borsten har jag haft betydligt mer glädje av den breda för de rengöringsbehov jag har med just min utrustning. Den smala passar säkert till andra bryggare och bryggverk men skulle ni vara tveksamma mellan de två tycker jag den breda gör jobbet både snabbare och bättre.
Rörborsten längst till vänster i bild visste jag inte riktigt vad jag skulle ha till först men har upptäckt att den är helt suverän att rengöra Corneliusfat med. Jag kommer med lätthet åt botten på fatet och kan svepa några varv från botten och längs med hela ”tuben” upp och får på så vis bort både jästrester och kanske motverka uppkomsten av ölsten. Rörborsten är dessutom bra till mitt ventilationsrör till bryggverket vid de tillfällen jag råkar få upp skum från koket ända dit upp men även om den fungerar till värmeelementen i Braumeistern tycker jag att jag kommer åt bättre med Vikans runda handborste som även ingår i Braumeisters rengöringskit (se nästa bild).

Handborsten som tyvärr saknar upphängningsmöjlighet. Kanske ett litet borrhål även här skulle kunna vara något…

Handskrapan har jag inte haft så stor nytta av i varken bryggkärl eller jästankar än så länge även om jag tänker mig att kreusenkanter är lätta att få bort med denna skrapa som har tre olika kanter att jobba med. Däremot har jag gjort rent diskbänken och kört ner vatten till avloppet med, något som underlättar rengöring av diskbänken rejält. Nu häller jag på rengöringsmedel och vatten, skrubbar runt och sedan föser ner vattnet i diskhon, mycket praktiskt. Jag ska testa skrapan på fastbrända humleränder och jästavlagringar nästa gång behov uppstår. Däremot tror jag inte jäshinkar av plast skulle uppskatta en skrapning då det är främst till rostfritt denna bör användas.

Skrapan har både raka och rundade hörn för olika ändamål.

Hygienskrapan med långa skaftet är perfekt om man har en golvbrunn i bryggeriet att kunna fösa vatten ner i. Jag har tyvärr en del ojämnheter i golvet och min golvfärg klarar inte så tuffa tag men i framtiden hoppas jag få tid och ork att lägga epoxigolv och då är tanken att en bryggning avslutas med att golvet spolas och ”rakas” av. Den här skrapan är mer lättarbetad än en gummilistskrapa men ska man bara köra något varv i månaden duger säkerligen den enklare varianten bra. För mikrobryggerier och uppåt tror jag detta kommer bli en storsäljare dock. Ledningen nertill är lagom styv för att kunna köra med lite hårdare tag.

Dubbla gummilister som dessutom går att ta loss för lite extra rengöring.

Med det korta handtaget som jag har till rörborsten skulle jag även kunna ha skrapan till diskbänken, skaften är nämligen utbytbara sinsemellan så om man vill kan man skrapa golvet knästående om man känner för det, bara en tanke…

Bra, rejält och stort grepp även om man har lite större händer. Det jag saknar är teleskopskaft men man kan ju inte få allt. Istället väger kombinationen inte så mycket om man åker på att städa mycket.

Som ni ser skulle jag behöva spackla golvet eller fylla i på något sätt för att få det riktigt hygieniskt och lättstädat…


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Growlertest

Att flaska är inte världens roligaste uppgift och när man väl gått över till fat känns det som en dröm som går i uppfyllelse. Men faten är ganska klumpiga att ta med sig, även 9-litersfaten och till vissa tillställningar är flaskor för små och håller kylan dåligt. Där kommer growlern in som räddaren i nöden. Growlers är ganska vanliga i USA där man kan gå till sin stampub och köpa med sig två liter favoritbärs hem men tyvärr får vi inte göra det i Sverige.
En growler är egentligen bara en återförslutningsbar flaska modell större men de kommer i lite olika varianter. Jag har sedan tidigare en rostfri 1.9-liters snikvariant från Kina och den är lite tunn och smäckig och har enbart ett lager metall. Nu har jag även growlern som GrainFather tillverkar och den har två väggar med vakuum mellan, precis som en kaffetermos och även ett skönt handtag. Självklart är en termos bättre på att hålla värme och kyla än en vanlig flaska men hur stor skillnad är det egentligen? Det är sådana frågor som håller mig sömnlös om nätterna så då finns det bara en sak att göra; fram med en kalibrerad termometer och logga tid och temp.
Mitt temperaturtest gick ut på att fylla en stor kanna med kranvatten och blanda om ordentligt så det inte fanns några skillnader i temperatur, fylla upp bägge flaskor till toppen och sedan mäta temperaturen med jämna mellanrum tills dess att bägge nått rumstemperatur (knappa 22c). Kranvattnet såhär års är inte det kallaste (ca 13c) och kanske borde jag kylt det lite först men ganska snabbt in i testet stod det klart att det inte skulle behövas för att se differensen mellan de två. Skillnaden var enorm!

Efter ca 1,5 timme var Grainfathern fortfarande nästan ofärändrad (+0,2c) medan Kinagrowlern stigit 2,2c. Efter 12 timmar hade Kinagrowlern nästan nått rumstemperatur medan det tog Grainfathern 3 dygn!
Jag mätte även temperaturen på utsidan av flaskorna och där ser man tydligt vad som sker. Grainfathern höll nästan rumstemperatur hela tiden medan Kinagrowlern snabbt blev kall och sedan steg i takt med att innehållet blev allt varmare. Inte raketforskning men ändå intressant iaktagelse.

Slutsats
Jag valde att göra mitt test inomhus för att minska risken för felkällor som sol och vind men jag utgår från att direkt solljus skulle göra skillnaderna ännu större. En isolerad growler fungerar verkligen kanon och man slipper ha en kylväska med isklampar till ölen. Alltså, ska du på picnic i sommar är Grainfathergrowlern det självklara valet av dessa två. 12 timmars förvaring är inga problem med endast 2c ökning. Min Kina-grolwer går ju att ha till annat, blomvas kanske?
Grainfathergrolwern finns hos Humlegårdens Ekolager för 349kr och är en perfekt sommarpresent till sig själv som hembryggare.

Mätdatan

Fyllning
Lättaste sättet att fylla en growler är med en growlerfyllare som är en adapter man kopplar på sin ölkran (främst Perlick). Har man enbart picnickran hemma kan man sätta en ca 30 cm ölslang i kranöppningen så man fyller från growlerns botten och uppåt. Principen är densamma som vilken flaskfyllare som helst och Beergun fungerar också såklart även om det inte är något jag varken äger eller har testat. Slutligen så kan man mottrycksfylla med hjälp av en silikonpropp om skum skulle vara ett stort problem. Tanken med en grolwer är ju att man ska dricka upp sin öl ganska snart och då hinner oxidation inte bli något direkt jätteproblem, annars hade en rejält urblåsning av CO2 varit en bra idé. Låt sommarvärmen komma!


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Några nya glas

Hofbräu 40 cl
Klassiskt ölmärke för Oktoberfestöl som har en stor ölhall mitt i centrala München. Glaset är väldigt tunt för stilen och har därmed ganska låg vikt. Det gör att det känns elegant, lätt plastigt men ändå så glaset ligger jätteskönt i handen. Funkar bäst till öl man dricker lite större volymer av med hög hinkabilitet, dvs långt ifrån ett provsmakarglas. Bra allroundglas för ljus öl med maltbetoning typ helles eller internationell pilsner. Till välhumlade öl finns det dock bättre glas. Ett glas som kommer gå varmt till grillen i sommar! Elegant var ordet.
59 kr på Barshopen

Jever 40 cl
En klassisk flöjt till Tysklands beskaste kommersiella pilsner. Perfekt tjocklek i glaset, dvs ganska tunt med inte allt för rundad kant. Jag ogillar när det är som en badring på glasets öppning, helst ska det vara fasat eller slipat så det nästan är vasst. Jeverflöjten har nätt fot och ganska liten hals men är ändå ett stadigt glas. Det känns välavvägt i handen med bra viktfördelning och vinkeln när man dricker känns som den följer strupen störmlinjeformat. Ett glas att dricka lite större mängder ur och kanske inte just Jever som ju är något av finsmakarens beskpils men jag ger ändå glaset nästan full pott. Välavvägt och smäckert!
59 kr på Barshopen

Berliner Kindl 40cl
Kristall-slipad fot vilket ser elegant ut men är förvånansvärt oskönt att hålla i, det vill liksom snurra sig ett åttpndelsvarv i handen om man fångar det fel. Glaset är oerhört högt och går inte in under mitt tapptorn utan att först vinkla det likt ett veteölsglas. Stort och klumpigt och känns obalanserat då det väger på tok för mycket. Mitt i särklass högsta glas, högre än alla veteölsglas till och med! Väldigt vackert på bild men inte en favorit att dricka ur på grund av klumpigheten. I 20-cl-tappning kunde den varit riktigt elegant och vackert likt ett champagneglas men nu blir det lite av en ”Burtan som varit på Tacobuffé”, fast vacker på bild då det vill säga…
69 kr på Barshopen

Radeberger 40 cl
Medelstort glas åt flöjthållet som nästan rymmer en stort stark. Avsmalnande fot som ligger skönt i handen och kupan har en fin sensuell form, lite sådär nygravid. Guldkanten runt munnen är lagom accentuerad och inte alls vräkig som de är ibland. En tjocklek som är diskmaskinsäker även om jag föredrar något tunnare gods. Trevligt standardglas som är bra allround till all lättdrucken ljus öl. Passar mindre bra till välhumlat eller stout såklart. Dock belgare då kupan och vinkeln gör att ölet kommer till sin fördel. Halsen kunde varit lite smalare.
79 kr på Barshopen


Spaten 50 cl
Jag har nästan svårt att vara objektiv med Münchenglas då det ligger så mycket känsla och tradition bakom att dricka de här ölen som t.ex. Spaten som uppfann ölstilen Helles och lanserade den 21e mars 1894. Historiens vingslag, precis som den trötta IPA-engelska-båt-skeppar-historien var het för 5 år sen, ger alltid öl ett mysteriskt skimmer och när det gäller tyska öl blir jag lite extra blödig. Denna sejdel är liten för stilen då Bayarnerna gillar sina enliters Maß (Maßkrug). Glaset är ändock kraftigt och ganska tungt. Handtaget är skönt svängt och ligger bra i handen med ett ovanligt bra tumgrepp med en liten pistolhane på (ja du kommer titta på bilden igen). Vackert slipat och alla designdelar är på insidan så man slipper den bubbliga utsidan. Garanterat diskmaskinsäkert och skålsäkert. Bra för oktoberfesten och kanske en kräftskiva eller två. Inte så elegant sejdel men ändå stilren och trevlig, odödlig och klassisk.
79 kr på Barshopen


Schneider Weisse 50 cl
Jag har ganska många veteölsglas och de är alla både lika och samitdigt olika. Just detta glas från Schneider skiljer sig då det nästan är helt rakt, de flesta andra weizenglas har någon form av kurva eller midja. Glaset är tungt och har rejält gods. Det är lättdiskat och utan krusiduller eller pretentioner. Lite som veteölsglasens 101. Jag tycker om det för det ger en bra skumkrona och är lätt att hälla upp veteöl i, utan överraskningar eller svårdiskade partier (jag tittar på dig Franziskaner!). Bra tyngd i botten där tyskarna gillar att skåla och det står stadigt på bordet. Ett trevligt veteölsglas dock utan större elegans.
79 kr på Barshopen

Schofferhofer weizen 50 cl
Det som urskiljer detta glas mot alla andra veteölsglas är dess markerade midja. Glasets medelpunkt viktmässigt är högre än midjan vilket gör det något ostabilt. Samtidigt är glaset något tunnare än många veteölsglas och dess öppning gör att man inte måste skicka foten mot himlen för att dricka vilket en snäv kupform gärna gör. Skönt att hålla i med det naturliga greppet under midjan men för den konservative tysken är glaset kanske lite för modernt. Bra tjocklek på glaset och rejält tilltagen botten.
65 kr på Barshopen

Weihenstephaner 30 cl
I Tyskland finns en hel del veteöl även på 30cl-flaska vilket kräver ett mindre veteölsglas än standardstorleken. Som svensk systembolagskonsument är detta glas mindre lyckat då man gärna vill ha hela ölets från flaskan i glaset för att inte missa jästfällningen men som hembryggare finns ju inte det problemet. Däremot händer det ofta att jag bara vill ha en kleine hefe och inte en halvliter. Då är detta glas helt suveränt! Jag tycker slipningen är väldigt vacker på både detta och det större halvlitersglaset som jag också har även om grumlig öl som veteöl inte ger glaset den rättvisa bedömningen det förtjänar. Svårdiskat tyvärr då en vanlig diskborste inte går ner i foten så min barnflaskeborste får åka fram (inte kör ni väl öl glas i diskmaskinen? Jo jag har några fulglas jag gör det med faktiskt om jag ska vara ärlig). Summa sumarum ett väldigt trevligt veteölsglas som jag verkligen rekommenderar. Nätt och fint!
59 kr på Barshopen

Bitburger 50 cl
Bitburger är en av Tysklands största pilsnerproducenter och ölet var tidigare stilförebild för Tysk Pils hos SHBF innan man i senaste versionen tog bort den och kvar blev endast Jever som, även om jag tycker den är väldigt god, är i överkant för vad alla andra pils åstadkommer i beska. De traditionella Bitburgerglasen är väldigt speciella med sin raka form och lilla fot där man gärna ska sätta en liten pappersbit (kjol?) som samlar upp skum som rinner längs kanterna. Detta glas är på 0,5l och är ganska ovanligt att få på krogen i Bitburg/Trierområdet där 0,2l och 0,3l är vanligast. Glaset är tunt och lätt för sin stora storlek. Det är skönt att både hålla i och dricka ur och det framhäver ljusa öl bäst. För att vara just Bitburger gillar jag de mindre storlekarna lite mer och 0,2-varianten är faktiskt mitt absoluta favoritglas (inom alla stilar) just nu. Bitte ein bit!
69 kr på Barshopen


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Monster Milll MM3

Jag påbörjade förbättringen av min gamla maltkross genom att bygga en större hopper men sen fick jag tipset från en läsare att limmet i det kompositmaterialet jag använt är hälsovådligt. Nånstans i det här skedet bestämde jag mig för att uppgradera hela krossen och även själva krosstationen (skåpet behövdes till tvättstugan dessutom). Därför har jag nu gått över till en Monster Brewing Hardware ”Monster Mill MM3” som har tre valsar istället för mina tidigare två. Det är fortfarande endast en drivande axel och ett ”par” av två valsar som går att justera avståndet på för att finlira krossgraden men malten kommer nu förkrossad av den övre valsen. Övre valsparet krossar på 1,5mm så det som främst sker är att skalen avlägsnas från kärnan så intakta som möjligt, eventuellt delas kärnan i någon enstaka bit också. Det undre paret, dvs extravalsen och den drivande övre valsen (en vals jobbar dubbelt) krossar sedan kärnan till önskad storlek från nära 0mm upp till 1,4mm. Jag har tidigare krossat all min malt på 1.0mm, dels för jag tycker det fungerat bra i mitt bryggverk men större har inte varit ett alternativ då jag kör med en hel del vete som är mindre i storlek och passerar krossen knappt krossad på 1.2mm. Fördelen, den enda fördelen, med en tredje vals är att skalen inte blir lika krossade som man vill ha kärnan. Hela skal underlättar genomströmningen av vört genom maltbädden och är ett krav för RIMS-verk som jag använder. Brygger man med BIAB (utan recirkulering) är detta inte alls lika viktigt och man kan krossa betydligt finare. Ju finare krossning desto högre utbyte (eller kanske främst snabbare och kommplettare konvertering) av malten sker men ju fler skalbitar desto större risk för strävsmakande tanniner i ölet i slutändan. Det gäller att hitta den gyllene medelvägen här och vad som är rätt för mig är kanske odugligt för dig, en av anledningarna till att många köper en egen kross istället för att köpa färdigkrossad malt. För mig är även färskheten på malten av yttersta vikt. Jag krossar direkt före jag ska mäska in numera. De färskaste och finaste maltsmakerna går förlorade snabbt och efter någon timme är de oxiderade och borta. Tänk er att ta en tugga av ett äpple och låta det stå framme, syre reagerar med innehållet när skalen är borttaget och oxideringen är ett faktum. Visst är det en tidsbesparing att mala kvällen innan men jag har löst just den biten på ett annat sätt, automatiserad krosstation. Detta är såklart finlir och det går att göra bra öl med färdigkrossad malt som legat hos posten några dagar och i ett bryggeri några veckor men ska vi jaga de där sista procenten bättre öl (vilket jag tycker att vi ska) så är det bättre att krossa precis före bryggning och inte en vecka innan…

Storleken har betydelse…
Ja på krossning då alltså, inte själva krossen. Jag har fått reda på av Åbros bryggmästare att de krossar all sin malt på 0.37mm vilket är betydligt mindre bitar än jag hört någon hembryggare krossa på men troligtvis har de väldigt många valsar eller så förfuktar/våtkrossar (wetmilling) dom malten vilket är extremt krångligt i hembryggarsammanhang. Däremot kan man försiktigt förfukta malten genom att spraya den med 2% vatten mot maltmängden (5 kg malt ger 1 dl vatten) en kvart före man krossar den, en metod som förvisso ger helare skal mot finare krossning men man får passa sig så det inte blir fukt i kvarnen som kan ge upphov till rost och kanske mögel i längden. Fukten tränger dessutom in i maltkärnan och gör den mjuk och mjölig vilket kan ge lite ”mosigt resultat”. En metod att experimentera med om man har problem med lakningen men annars skulle jag avråda då den ger lite mer mjöl i resultatet (se jämförande bilder längst ner i detta inlägg). Vete ska tåla samma vattenbehandling trots avsaknaden av skal men när jag testat så vill inte krossen nypa tag i veten som blir silkeslen så den skulle jag avråda helt till att förfukta, även om Braukaiser säger annat. Att kvarnen kan ha svårt att nypa tag i malten är även något jag märkt för ”vanlig” kornmalt.
Tillbaka till Åbro, att krossa så smått som 0,37 mm är även det något jag starkt avråder från om man inte gillar huvudvärk och blaskande under sin bryggdag, det är ganska nära mjöl vi diskuterar här. Men med tre valsar kan 0,6-0,9mm däremot vara något att experimentera med. Börja stort och minska succesivt allteftersom du märker att det fungerar, främst lakningen.
Mindre krossstorlek på malten ökar utbytet och effektiviteten, det är därför man strävar nedåt i storlek. Att öka sin effektivitet är dock inget större självändamål för hembryggare eftersom våra små maltmängder inte ger några större besparingar från 75 till 80% brygghuseffektivitet. På sin höjd kan vi spara 5-10kr per bryggning vilket är en struntsumma på sex timmars nedlagd arbetstid men för stora bryggerier rör det sig om många tusenlappar per dag och då blir det genast mer intressant. Något som är desto viktigare (iallafall för mig) är att få en jämn effektivitet från bryggning till bryggning så OG:t hamnar som förväntat +-2ö. Det är trist att hamna t.ex. 10ö för högt med en för stark öl som resultat eller missanpassad beska för stilen då ölets alkoholhalt inte balanserar mot beskan t.ex. Den gyllene medelvägen, lagom, perfekt för just min utrustning. Det är vad man ska fokusera på. Det ska vara roligt att brygga och en igensatt lakning är oerhört trist. För låg effektivitet kan kännas nedslående också, som om det skulle vara ett tecken på att man är en sämre bryggare men jag tycker man inte ska dra det här för långt. Ligger man i spannet 70-80% så kan man gott vara nöjd. Under 70% så finns ser jag det som en indikation på att något är lite snett i processen och det kan vara läge att undersöka och tweaka. För oss med bryggverk finns dock en begränsning i hur mycket malt det får plats och vill man brygga starka öl är en dålig effektivitet ingen höjdare. Då är det lite mer motiverat att jaga effektivitet än att spara 5kr på malt…

Stål och aluminium
Monster Millen, för det här är ett riktigt monster faktiskt, är en tung och gedigen pjäs som väger flera kilo och känns massiv och oförstörbar. Sidovagnarna/basen är tillverkad av 6061 aluminium medan de tre 6-tumsvalsarna är av en 1144 stållegering. MM3 finns i en 303 ”rostfritt stål-variant” men den är främst för större bryggerier som använder krossen dagligen och professionellt bruk. För hembryggare ska standardmodellen fungera mycket väl, tillverkaren anser att deras stålval bör göra att krossen håller för nästan dubbla tiden jämfört med konkurrenternas produkter vilket endast tiden kan utvisa för min del. Den härdade varianten kostar dessutom 2000kr mer än standardmodellen.
Krossen är extremt välbyggd med rejäla rattar och reglage. Något som överraskade mig är dock att den inte hålls ihop av något om den inte är monterad på en basplatta, den kan med andra ord falla isär så var försiktig med hanteringen innan den sitter på en träskiva. Jag monterade den på originalträskivan vilket man inte behöver, vilken träbit som helt duger gott sålänge det är rejält trä (inga klena spånskivor eller farligt limträ). Skivan satte jag sedan i ett köksskåp från IKEA som rymmer en avdankad jäshink jag samlar malten i. På detta sätt slipper jag damm i bryggeriet.

Hastighet
Monster Mill MM3 krossar väldigt snabbt, malten fullkomligt flyger igenom även på låga varv. Med min nya krossstation och stora hopper spelar hastigheten i-och-för-sig inte längre någon roll, jag häller i malten, trycker på start och förbereder annat i bryggeriet men för den som som handvevar eller sitter med en skruvdragare är detta kanske intressant fakta. Monster Mill 3 kräver en rejäl borrmaskin för att fungera optimalt eftersom en vals ska krossa malten två gånger men min 30 år gamla Bosch på sladd är en duglig partner som klarar av att snurra på ca 180 RPM även om det är precis på gränsen styrkrmässigt. Jag skulle inte rekommendera en batteridriven skruvdragare för 299kr från Biltema för denna uppgift, det krävs rejälare doningar.
Hur blir resultatet då? Jo den krossar riktigt snyggt och korrekt på de inställningar jag testat hittills (0,9mm och 0,8mm). Skalen har inga taggiga kanter från slitskador och det blir anmärkningsvärt lite mjöl. Just mjöl är något som ger grumligt vört med mycket varmdruv både vid uppkok och efter kok så jag försöker hålla mängden nere så gott det går. Kärnan delas i 4-5 delar som är jämnstora och intakta. Se bilder längst ner i inlägget.

Vad ingår
Krossen går att köpa lös med bara sidostyckena och valsarna. Sedan finns basplatta och påmatningstratt, förlängning eller påbyggnadsdel till påmatningstratten och handvev som separata tillbehör. Jag rekommenderar påmatningstratten då den även har ”långsidorna” på kvarnen som annars är exponerade. Påbyggnadsdelen är främst för oss som maler mycket malt (över 10 kg) och som vill kunna gå ifrån kvarnen under själva krossningen. Påbyggnadsdelen rymmer upp till 17 kg (!) och bör duga för de flesta hembryggares behov. För standardstorleksbryggare vilket jag anser 19-25l vara, går det alldeles utmärkt med standardtratten som rymmer 5 kg, att fylla på standardtratten i halvlek vid behov tar ju 5 sekunder. Basplattan som följer med i ”standardtrattpaketet” är smidig, även om det är en simpel träskiva är det skönt med färdigt hål i botten och skruvhål som passar direkt in i krossen.

På minussidan
Såhär långt i recensionen är allt guld och gröna skogar men det finns två nackdelar med denna kross. Den mest uppenbara för många är kanske priset, ja den är ganska dyr; 2295kr för själva krossen, 695kr för tratten och skivan 395kr för påbyggnadsdelen. Kvalitén på denna kross är dock oerhört hög och den kommer prestera väldigt länge. Men man får valuta för pengarna tycker jag och för de med andra dyra hobbys hobbys (cykling, motorsport och ridsport är kostsamma har jag hört) är denna pryl kanske inte en ögonbrynshöjare men av någon anledning är många ölbryggare ständigt på jakt efter att i det längsta hålla kostnaden nere så mycket som möjligt. Vill man spara en slant med denna kross går det bygga påmatningstratt och basplatta själv, krossresultatet blir precis lika bra…
Den andra och främsta nackdelen är något som lever kvar långt efter att man glömt prislappen, nämligen att krossen är väldigt krånglig att justera eller rättare sagt kontrollmäta kross-storlek på för justeringen i blindo är busenkel. Det ligger i en trevalsars natur att det är den undre valsen som man justerar avståndet på för krossning nummer två. Problemet är att det inte går att komma åt den valsen med bladmåttet utan att först montera bort påmatningstratten (för att öppna upp sidan) och sedan ta bort hela krossen från basplattan för vinkelns skull. Först då kan man föra in ett standardbladmått på korrekt sätt och mäta/justera avståndet. Detta är alltså inget man vill göra speciellt ofta och definitivt inte för olika maltsorter (t.ex. korn och sedan vete) under samma bryggdag. Lösningen är såklart att ställa in en optimal storlek för allt man krossar och sedan behålla den öppningen mellan valsarna, för alltid, i evighet, amen. Detta är ändå min föredragna metod men emellanåt vill kontrollfreaket i mig kolla att inga valsar smygit iväg åt något håll, då är det tyvärr demontering som gäller… Krossstorleken är tyvärr inte heller markerad på rattarna, trots att grundinställningen på 1.1mm är förinställd från fabrik, så det går inte att höfta någon justering utan demontering. Tillverkaren rekommenderar att man gör en markering själv det första men gör, detta kunde de gott ha kostat på sig att rista in från fabriken tycker jag.

Sammanfattning och omdöme
Jag upplever att detta är en extremt gedigen maltkross som krossar malten oerhört bra, bättre än allt annat jag sett faktist. Tre valsar är lyxigt och väldigt tungdraget men krossningen blir verkligen perfekt med vackra skaldelar (endast en ölnörd kan se skönheten i ett krossat skal). Jag kan inte ge annat än full pott för krossresultatet och kvalitén på själva krossen även om jag tycker konstruktionen för kontroll av bredd mellan valsarna är undermålig. Instruktionen för montering, både av påmatningstratt och påbyggnadsdelen var inte heller så bra med en dåligt kopierad bild som visade tillvägagångssättet så jag fick klia mig lite extra i huvudet och konsultera bilder på nätet innan jag insåg att jag satt muttrarna på fel sida (de ska vara på utsidan så vet ni det). Jag tror verkligen jag kommer ha denna kross resten av livet om jag bara sköter om den lite och jag rekommenderar den helhjärtat. Om ölet kommer bli betydligt godare än om du krossat den med en Bulldog Maltkross för under halva priset? Inte så länge du inte har problem med tanniner från dåligt krossade skal. Men möjligheten att finlira sin krossstorlek för att få bra lakning eller cirkulering, det går tveklöst! Sammanfattningsvis; Monster Mill MM3 är en grym kvalitétsprodukt men kanske inte det allra första man lägger pengar på som hembryggare. Monster Mill MM3 finns att köpa på Humlegårdens Ekolager för 2295kr och här är länk till tillverkaren Monster Brewing Hardware.

Valsarna vilar på lager (kullager?) av brons som ska ge lågt motstånd dvs. hög hastighet med lågt slitage.

Ser lite ut som en gubbe med stor näsa.

Här ser man de två övre valsarna och den undre justerbara ”finkrossarvalsen”.

Påmatningstratten är triangeln och sidorna ner övre krossen. Påbyggnadsdelen är bara ”boxen” ovanpå.

Låsskurvarna på sidan ska dras åt för hand och är till för att låsa fast inställningen på valsarna så man inte ändrar inställning av misstag.

En tvåvalskross mäter man avståndet mellan valsarna rakt ner uppifrån som denna vy men dessa valsar är ju fixerade på 1.5mm på denna modell.

Därför får man montera bort påmatningstratten, lägga krossen på sidan så man kommer åt, och mäta mellan det övre paret och den tredje valsen.

Bladmått, kostar ca 40kr och finns på både Biltema, Claes Ohlson mfl. Borde ingå i priset på en premiumkvarn som detta.

Basen, träskivan, har ett utsågat hål lagom stort för krossen och fyra hål för de medföljande skruvarna.

Här markerar jag hur stort hål min krossstation behöver för att montera skivan fast i köksskåpet. Själva hålet vill jag inte visa, det blev inte så snyggt med tanke på vilket värdelöst material IKEA använder i sina grejer. Jag tog upp hålet med ett borrat hål och sedan en sticksåg. Hålet täcks ändå av basplattan till krossen så hålet får vara precis så fult det vill!

Det fiffiga med köksskåp är att hyllplanen går att anpassa perfekt till uppsamlingsskärlet, i detta fall en gammal avdankad jäshink jag precis får plats med 11 kg malt i. Borren är farfars gamla faktiskt så den har mååånga år på nacken. Kvalité lönar sig i längden… Krossstationen kunde fått vara 5 cm längre/djupare men borren vilar precis på handdaget samt stödhandtaget som täcks av borrhuvudet i denna bild.

Såhär ser min nya krossstation ut. Jag saknar en snyggare strömbrytare, just nu använder jag mig av en förgreningsdosa med knapp på men jag ska lösa någon elegantare lösning vid tillfälle.

Till vänster; förfuktad malt (2% vatten som dragit en kvart). Till höger; torr malt direkt från maltsäcken. Bägge körda först genom 1,5mm (den låsta storleken) och sedan på 0,8mm på undre krossparet. Notera mängden mjöl bredvid och den vänstra högen. Mängden är inte den samma utan några nävar av bägge. Vill man göra ett vetenskapligt test av detta krävs staplade silar som används för att utvärdera malt på professionell nivå. Accidentalis brewing har gjort precis detta test fast ordentligt för den som vill nörda ner sig.

Närbild på den förfuktade malten. Skalen är väldigt snygga och hela med perfekt isärtagning. Kärnorna är dock mosiga och lite mjöliga, snudd på mjuka.

Torrkrossad malt. Skalen är väldigt snarlika från den våtkrossade men notera att kärnorna ”spruckit” till mindre bitar men ser ut som pärlsocker. På en tvårullars kross kommer skalen se betydligt mer olika ut där den torra malten kommer ha mindre skalbitar.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...