Posts in Category: Tester

The MiniBrew – First brewsession and review

This is the second (and very long) post I write about the MiniBrew brew system so if you haven’t read the first one, please do so now so that you are up to speed about the basic facts before reading the hands on experience and rewview.

The MiniBrew is designed to be a complete brew system with everything you need to brew, ferment and even serve beer. And it really is! Except for what’s in the boxes I only needed a big bowl to mix the malt in together with water and a jug to measure the correct amount of mash water. But to quote a famous man (that sadly passed away to soon): ”…but there is one more thing…” (Steve Jobs). You also need a smartphone and at the moment, you actually must have an iPhone to be able to even start the first rinsing cycle of the MiniBrew.

With your iPhone in hand and the unboxing done, the assemble of the system starts and there are many spare parts that need to be put together in the right order. Trub filters, gaskets, hopfilter, two mash tun filters, two lids, hopcarousel, small plastic coin-shaped things etc. The app will guide you through the process so it is not very difficult but still, I felt a bit like coming home from IKEA. The second time I put everything toghether it was easy doable even without the app so my initial fear of all the different parts was quickly erased.

With the parts in place and the water connected the rising cycle began. It is a wash cycle that cleanes first the base station (boiler, counter flow chiller etc) and then the SmartKeg. This rinsing takes some time but can be done in advance. After the brew day there is some water left in the base station which is one of the reasons for the pre-cleaning.

Start the brew
Before you can actually start a brew, you ned to scan a QR code on the BrewPack, which is the separate box of ingredients. The QR code will load the correct beer to be brewed with all the information about ingredients, mash program, boil program, hop additions, fermentation temperature and time, all the way to serving temperature. There is no way to change any of theses parameters with a BrewPack. You only get that freedom if you make your own recipe on the website, for which you need a yearly subscription to. The QR code is found on the inside of the BrewPack box and mine had a big chunk of glue on it to hold the lid closed while shipping, so I had to carefully remove that glue with most caution not to loose any black print. The QR codes are one time use only so you can’t save the code and brew another batch with your own ingredients.
The BrewPack contained a sachet of US05, six different hopbags and the bag of malt. The malt itself wasn’t crushed with much care since it had a lot of flour in it but that didn’t affect the mash cycle from what I could see. And since the malt is already crushed and there is dry yeast in the BrewPack, you should brew with it within a week or two. For me, it’s not a good plan to buy 5 of these packs and save them for later since crushed malt is deteriorating the same was as a banana; ”once you peel it – you better eat it!”.

Mashing in
Once the QR code is scanned and the system cleaned, it is time to mash in. Place the malt in a bucket or a very large bowl. The plate shown in the manual is waaay too small! Add the small amount of water (most of the water is already in the SmartKeg/Boiler) and put your hands down there to mix it well! It will be sticky and messy but on the other hand, it is the only part of the brew day when you will feel like you are actually brewing. This process is called “pre moisten” and it is used to avoid dough balls during the mash cycle. I guess you can use a spoon och whisk for this but for my first brewsession I wanted to follow the instructions.
Once everything is mixed well, the sticky malt is transferred to the mash tun which is pretty small for this task so there will probably be a little bit of a mess on your table.

The boil
Now the easy part begins. The mash cycle is running and since the mash tun is made of see through plastic you can watch the whole process. It’s like a little brewing aquarium! You follow the process and all the temperatures with your phone and the whole process is fully automated. The boil begins (which you can’t really see) and the hop carousel is doing the 1-6 hop additions. Here I had some problems. I followed the instructions and premoistened the hopbags (to make them heavier so that they would fall into the hop boiling filter) but still there was two hop bags out of six that got stuck. I think I tied up the small string with too much loose string hanging out from the knot and that got caught in the carousel somehow. The MiniBrew team is working on a better visual instruction for this section of the app and that should resolve the issue in the future (call this a beginners misstake). The beer I brewed was a “blonde beer” called Gulden Craen and Belgian Blonde is not a very hop forward beer style. Still the hop bags were still very filled with hops and I think the utilisation of the hops was impaired by the packed amount of hops, in other words; the bags where too small for that amount of hops in my opinion.

The boil is preformed invisibly and I’m not really sure exactly where (!) since no parts are very hot and there is minimum condensation. The boil must of course be done inside the base station somehow since there is no direct heating in the SmartKeg where the wort is and the hops are added, but it is impossible to see how the wort is run through the system and there are no images on the website that explains how the system works on the inside. As I said, there is hardly any water vapour or heat exhausted during the boil so there are no real clues about how the boil is preformed and also there can’t be a big amount of boil off.

Chilling the wort
After the boil, the chilling starts automatically since the water is constantly connected to the back of the base station. I have a pretty high water pressure in my house and when the cooling started, the shock wave sent through the system and the output hose, sprayed hot water over my sink (good thing I was in my brewery and not standing near the hose). My recommendation is to lock the output house down by something initially so no one gets hurt by boiling water. The cooling took the wort down from 100°C to 25°C in exactly 22 minutes. I asked the MiniBrew team about what kind of chiller it is and got the answer that it’s a counterflow chiller of some sort. Hard to tell how big it is since it’s inside the machine but with my high water pressure, it used a lot of water for this small amount of wort. The output water got cold very quickly so I can easily reduce the flow to about 2,5-3 liters per minute instead (according to the manufacturer). At 25°C, the app cancels the cooling so there is no way for me (at this time) to know if it is possible to chill down to 10°C for a cold pitch for a lager fermentation or if the modus operandi is to pitch at 25°C pitch for all yeasts. The SmartKeg takes over the chilling of the wort from 25°C down to the specified fermentation temperature of the recipe (22°C in this case for a US05) so the temperature is fully regulated through out the process but still I think it is a bit too high and for me, this time the water consumption was way too big…
The manufacturer is working on some sort of device that can recirculate ice water and get the water consumption down to 1.6:1 which would mean less than 10 liters of water (8-9,6 depending on post boil volume) for a normal batch.

Fermentation
Since there is warm or boiling wort in the SmartKeg, there is no need to sanitise the inside. Some other parts are sanitised with the supplied liquid and spray bottle. Then the dry yeast is added to the keg and after some shaking for oxygenating, the lid is placed on the keg together with an airlock instead of the regular pressure release valve between the keg ports. The app guides you through everything of course and it communicates with the SmartKeg individually without the basestaion. The fan on the backside of the SmartKeg makes a noise like an old 486 computer (remember those?) playing Quake so you don’t want to have this near your bedroom. It’s not loud but it is a somewhat irritating computerfan-like sound.

Cleaning
The brewday is about to end and all you have to do now is to throw away the malt in the recycling bin/compost, put all smaller parts in your dish washer and wash out the hop bags (they can also be washed in a laundry machine but avoid detergent and softeners). The bas station is cleaned by connecting the CIP kit together with a dish washer tablet (without the shiner fluid). The machine will clean and rinse everything for you so all that is left is to let everything dry. There is some water left in the machine so a small lid is placed on the connecting parts on the bottom of the base station where the SmartKeg/boiler is connected. This automated cleaning is very simple but I think that a CIP cycle of 60 minutes is a bit overkill for a small machine like this but I guess there have been lots of testing that came up with this amount of time. And since it’s automated, it doesn’t really matter that much (unless you or your kinds are eager to go to bed).

Fermentation
The fermentation, cold crash and lagering is all automated and you follow the process in the app. The only steps required from you along the way is to remove the airlock and replacing it with the safety pressure release valve, and removing/emptying the trub container a few times (they are flushed with CO2 every time to reduce oxidation). Different brews needs different amount of lagering/conditioning times so I can’t really tell you how long this process will take, it is decided in the recipe from the BrewPack. For my Belgian Blonde, it was about four weeks of total fermentation and conditioning. The review and tasting of the beer itself will come in a separate blog post in a few weeks time.

My thoughts, pros and cons
This review is based on my first brewday since I know you guys are very eager to hear my thoughts about it. Most of the issued I had during the brewday where user errors that I will avoid the next brewday. Some came from an unclear instruction from the app and some from me, missunderstanding some detail. The overall brewsession went well and I now feel like I don’t need to read all details in the app next brewsession. I would have liked to read all steps before actually performing them but there is no manual supplied with the machine and there is no one to be downloaded since the manufacturer is still updating the steps with the feedback from the users. I did however get a PDF after the brewday and that is the manuscript for the app. I would have liked to read that before the brewday but you guys have this review to familiarise yourselves with the brewing steps.

What I liked with the machine and the whole brewsystem
Complete package
The MiniBrew really is a complete package and not like any other system out there. Everything you need to brew, ferment and serve your beer is supplied! All you need is a measuring jug, a big bowl or bucket and your favourite beer glass! For beginners, I think the biggest improvement in their beers is controlled fermentation. Both the temperature itself but also having a stable temperature without fluctuations makes a huge impact on the final result.

Easy brewday
The machine and maybe even more so, the app, makes brewing beer very easy, even for the absolute beginner. I would have liked a little (i)-icon in some of the instructions for the beginner who wants to know why certain steps are performed but all in all it’s a very detailed guide and no one should have any fear of brewing with this system. It is very easy to follow the instructions and they will be even better when they add video to certain steps.

Excellent repetition
The MiniBrew makes repetitive brewing easy. Since every parameter is decided in the recipe and the process always looks the same, you can really fine tune your recipes like with no other system. Brewing free hand, or even with a machine like the Grainfather or Braumeister, will always add variabels that will change from brewsession to brewsession. All recipes are stored on the web page so you can easily brew the exact same beer infinite amount of times or just tweak it a little bit here and there.

Automated brewing
Sometimes, you are your own worst enemy. It is easy to screw up a brewday by forgetting things, miscalculate ingredients or boil offs. The MiniBrew takes you out of the ekvation pretty much and if you can follow the easy instructions, your brewday will be successful.

Nice appearance
The machine looks very nice and I wouldn’t mind having it out in the kitchen. It is fairly small but then again, I have a pretty large kitchen. It is very quiet during the brewday so that shouldn’t disturb anyone.
The app tells you exactly what time your next action is needed which makes planing of your day very easy. It only consumes 1 kw of power and doesn’t need a well ventilated place to brew at, so as long as you have a water supply and a a drain, you can brew anywhere. A brewsession can be done under 4 hours and 8% beers are possible to brew so there is some flexibility there.

Portable
Want to brew outside? Want to bring the system to a friend for a brewsession? The system might not fit in a backpack but it is portable enough to place where ever you want to brew and when it’s time for storage it will fit in a closet.

The smart SmartKeg
The SmartKeg really is an improvement to your average Cornelius keg. Built in cooling and heating, all controllable by wifi is neat. It is also insulated but I do not know with what (vacuum?). There is also the bottom valve that you can use for removing trub and also helps a lot with cleaning. Serving directly from the fermenter reduces oxidation but also eliminates the transferring step and the cleaning.

What I don’t like with the machine and the whole brewsystem
There are three main things i disliked with the MiniBrew:

Price
There’s no point in avoiding the elephant in the room. This is a system that will cost you a big chunk of money to get you started. If that means that it is expensive or not is up to you but I really think you need to consider that it is a complete brewery package that is very hightech with the app and all wifi connections. The MiniBrew system is a brewing software, a guiding brewer hanging over your shoulder (the app) a mashtun, an automated boiler, a counterflow wort chiller, a fermentation vessel, a fermentation fridge, a keg, a portable kegerator, a CO2 regulator and so on. The price needs to be compared to a whole home brewery and not just a mash/wort-machine. But then again, it is a lot of money and if you are a beginner who doesn’t really know if this hobby is for you, the price tag will scare some people. Here in Sweden, the currency Krona is very weak at the moment which doesn’t help either.
The BrewPacks on the other hand are expensive. Yes they are prepackaged with all ingredients you need and the recipe to execute the brewday and fermentation but the price of cheapest packs at 18 € (without shipping!) for roughly 5 liters of beer which equals out to 3,6€ per liter. If I scale that up to my regular batchsizes (we’re only talking ingredients here, not water/electricity/labour etc) that would cost me more that 200€ per brewday. On the other hand 3,6€ for two large (0,5l) premium craft beers is cheap compared to your local hipster bar but this is homebrewed beer from a machine that wasn’t cheap to begin with. The BrewPacks are great for the beginners but I think many people want to start using their own ingredients pretty soon, purely out of cost perspective. To be able to brew your own beers you need to pay a subscription fee to access the MiniBrew software on the website. It is not possible to make a recipe with the app, that can only be done on the website. I can’t find the subscription fee on the MiniBrew webshop but on my LHBS Humlegården, it costs the equivalent to 90€ per year which I think should be a one time fee.

Locked system that is also dependable on the manufacturer staying in business
The MiniBrew system is like an iPhone; it’s tech savy, well designed in both user experience and physical design but the management of the system is locked away from the user. If you buy the subscription to the website you can tweak some software parameters but you’re pretty much stucked with the hardware part.
If you are like me, a little pessimistic about the future, you might wonder what will happen to your MiniBrew if the manufacturer goes out of business or get bought up etc, in other words, how the machine will work without the active running servers of the MiniBrew team. Quick answer: “it won’t!”. There is no way to even start a cleaning cycle without the MiniBrew servers for the time being so I really hope that the company will still support this system in 10-15 years from now. Otherwise the machine would be completely useless. I hope there will be a standalone app for wither phone or computer in there future so that the system is “future proof” even though it goes against the main idea about the whole system being integrated with the guide and webshop. The same thought applies to third party brewpacks, they will not work unless you treat them like your own recipe on the MiniBrew website (which yet again, requires the subscription).

Batchsize
The 5 liter size of the batches are too small for me but also for many brewers out there. Bring a friend or two and you will easily be able to finish a whole batch in one evening. I would have preferred at least 10 liters of beer for the time spent brewing and cleaning all parts.

Smaller things I dislike:

Water
The MiniBrew base station is supposed to be connected to a water tap throuhout the whole brewday which for many brewers mean that they can’t use their kitchen while brewing. I’m sure you could disconnect the waterhose from the start of the mash until the end of the boil but it is not something the app tells you.
Cooling down the wort in 22 minutes is ok at best. Cooling down 5 liters of wort in 22 minutes to 25°C is very slow. I will measure again when my tap water is colder and see if I can do this step faster and with less water.

Efficiency
I calculated the efficiency with 1728 gram of malt at OG 1.056 for 5,5 liters to 58% and to 5 liters to 53% (since there is no way to measure the batchsize). Either case the 53-58% range is very low. The website says the process of mashing from below and up gives you high efficiency but that was not the case for me this time. I can’t review the efficiency of the machine based of just one brewsession, more datapoints need to be gathered.

According to the MiniBrew team, it should be possible to complete a brewsession in 4 hours but for me this particular day, it took over 7 hours. They say that it depends on both recipe and water temperature and of course I need more data points to draw any conclusion in this matter.

Hop bags
I’m not very fond of the small hop bags that, in my opinion, are too small for the amount of hop that you add and they are “fiddly” (“pilliga” in Swedish) to load. I would have perferred loose hops instead, which I saw the inventor use with a prototype machine on Youtube. So this might be an option but I haven’t inquired about that yet.

Cleaning
I don’t like that there is water left in the machine after a brew session. This water will be rinsed before next brew but I don’t think it’s good for the machine in the long run (thinking of rust and scale build up). Two dish washer tablets per brew and one for cleaning the keg when it’s done is a lot of detergent for 5-6 liters of beer.

Small parts
The system contains and depends on many small parts (mostly filters and gaskets) that can brake or get lost. There’s no way to brew if you’re missing just one little piece and if something break on a brewday, you won’t be able to buy a replacement part on your local hardware store in a rush. These components are especially designed for the machine and must be purchased from the manufacturer.

The app and the guide
The machine is very dependent on the app. Several times I had a problem with my wifi since I brew in my basement and network connection is less than perfect. Still my Braumeisters wifi works fine and we’re watching Netflix in the room next to the brewery every night without a problem. The text ”Loading brewing data” in 10 second segments happened 4-5 times during the day. The images in the app are a bit small even with my large iPhone and there is no dedicated iPad app so there is no way to view the images larger. The video guides that will be available in the future will be a great addition to the guide.

Summary and comments
I think there will definitely be a big customer base loving this machine and the beers from it. Having a modern, constantly refined and updated guide that helps you with your brewday and the whole fermentation really is great. The fermentation control is great and I think most brewers will crank out good to great beer from day one with this device. Being able to repeatedly brew the same recipe over and over, with or without fine tuning the recipe, will appeal many experienced brewers who are already confident in their process and just want to experiment with recipes and new ingredients. Or people who just wants a big variety of craft beers at home (or at the office).
Development of a whole system like this, both hardware and software, is difficult and costly which is reflected in the price tag just like you can get 54 (!) Nokia 105 phones for the price of just one highend iPhone 11. The Nokia even has a standby time of 25 days and you will be able to make a call with both phones but that’s where the comparison ends if you get my analogy; modern technology costs money.

For me, it is too early to say if my conclusion is that I like the system and/or will use it in the long run. I simply need to brew with it more times before I can make a conclusion like that. The small batchsizes of the MiniBrew means I need another system due to pure beer consumption in our household since both me, may family and friends are quite thirsty. I enjoyed brewing with the system even though I had some minor issues during my first brewday. I hope that my review can provide you with enough facts about the MiniBrew system to help you make your own decision whether it fits you or not. I will document more brewsession with it in the future and also review the beers from it but that will take some more time of course.

The two beers I will try first with the MiniBrew, a Belgian Blond and an IPA.

The starter pack contains CO2-canisters and some other small parts needed like sanitation liquid.

Water connection is a regular ”Gardena type” that is commonly available in your local hardware store.

Sadly this happened a few times during the brewday.

This is both the rinsing- and CIP-device. You put a dish washing tablet inside and connect the two hoses. The machine does the rest.

I had some leakage from my tap so I switched the hose to my regular gardena garden hose instead. This error was due to my old tap.

Rinsing cycle is on its way. I had some smaller leakage from the yellow connector and it was a manufacturing error so I got a new one from the MiniBrew team.

Here I connected a standard Gardena barb to the machine.

This is the base og the machine and the ”trub filter” for the boil later on.

This is upper the inlet and outlet of the base station. The left one is still filled with water from the rinsing.

BrewPack of the day, the ”Gulden Craen” blonde.

Supplied ingredients in the box; maltbag, 6 hopadditions and one bag of US05 dry yeast.

The bags are all numbered so that the right hop goes into the right compartment in the hop carousel.

1,725 kg of malt.

This is my onetime QR code with the glue on it. Not a big problem this time but if the print would have come off, there would be a big problem since there is no other way to execute the brew.

Water to pre rinse the SmartKeg.

This process is manual for some reason. I guess the machine canät really tell how much water that goes into the SmartKeg for the cleaning cycle.

Pressure release valve is placed in sanitiser to be used again i over two weeks.

Place the lid back on the SmartKeg for cleaning.

The yellow plastic part with the two regular Cornelius ballvalve connectors are used for the keg rinsning. In the background you see the tap handle that connects directly to the black ball valve 1/4″ flare connector.

Because of some air trapped in the base station, I had to cancel the brew and start over. Unfortunately I couldn’t skip the rinsing cycle so I had to do that twice. This should not happen according to the manufacturer. The second time it worked immediately.

 

The spray bottle with sanitizer had a very long hose to it.

I had to cut off about 5 cm before I could close the hat of the bottle.

The hop bags are actually reusable cotton TEA-bags.

One of the bags were open upon arrival.

Second ”unnecessary” cleaning of the SmartKeg.

 

The the hop filter is added to the SmartKeg. This filter will catch both the hop bags and the yellow plastic discs from the hop carousel (more about these later).

The amount of flour in the malt bag.

Add malt to a bowl.

Add some water (amount is specified in the app).

Now get down and dirty!

Mix it well!

And then transfer it to the mash tun. Observe the mess outside of the mashtun. This could certainly be avoided with some care.

Mashtun is connected above the SmartKeg.

Hop carousel with half of the hop bags added.

The hop bags are washed in water to add some weight to them.

Mash cycle begins.

All you have to do now is to wait.

The mash is done and the wort is moved to the SmartKeg below the mash tun.

The lid isn’t a very tight fit in the beginning but I guess that the gaskets holding the mash tun in place will wear after a while.

I had some wort on the base after the SmartKeg was removed. I think the gasket was a bit too new or something like that.

The yeast is still not added since the wort is still a bit too warm. The black part of the SmartKeg is the fan and it is continuing the cooling of the wort.

Time to CIP the base station.

Yes it got a bit messy there for a while.

As I mentioned, I got a new CIP unit so this shouldn’t happen again. After the cleaning, the black lid to the right is placed on the yellow connector because of the water left in the MiniBrew base station.

These are all the spare parts that needs to dry after the brewday. Yes it’s a lot of stuff!

 

 

Screenshots

Here are a lot of screenshots from the MiniBrew app during the brewday and the fermentation. I tried to capture them all but I have probably missed a few of them due to the massive amount!

 

This was no good!

This is what happened when I had air in the system. The MiniBrew tried to resolve the problems a couple of times before it aborted and I had to start all over. This added quite some time to my brewday.

 

I wish I could have skipped this step since the machine was already cleaned just a few minutes before!

This happened a few times during the day. I think it was mainly because of my internet connection.

Here they actually use a spoon but in the instruction films on Youtube you are supposed to use your hands. Either way, the bowl in the picture above is too small!

These are the ”yellow coin-like discs” that is helping the hopbags to drop.

This is how the Brewery Portal looks like:

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

The MiniBrew

This blog post and the following posts about the MiniBrew will be in english to please a larger audience.

What is the MiniBrew?
The MiniBrew is an all in one brewing system. That means, in comparison to machines like the Grainfather or the Braumeister, that it produces ready-to-drink beer and not only wort. The MiniBrew will mash, lauter, boil, add hops, chill, ferment, cold crash, lager and serve. All in one machine!
The MiniBrew really is mini in the sense that it is fairly small (like a huuuge Nespressomachine, 58x48x30cm) but the name mostly comes from the batch sizes of 5 to 5,5 liters. The thought behind that is that machine is so easy to brew with that you can make many batches and have a large variety of beers instead of just one bigger batch. The beer is served directly from the SmartKeg from which the wort was both boiled and fermented in. The keg has a built in cooling and heating system which regulates the temperature of the fermentation and the beer. It also has wifi and its own integrated software so you can monitor the whole process from your smartphone. It is possible to have many SmartKegs running at the same time so once the wort is chilled, you remove the SmartKeg and start the fermentation while you can add a new SmartKeg to the MiniBrew base station and begin brewing your next batch.

Who is it for?
The MiniBrew is designed for absolute beginners who wants an easy complete system to brew craft beer and a guiding hand to hold through out the whole process, all the way from grain to glass. It is also designed as a pilot brewery for the experienced brewer (or even commercial brewer) who wants to be able to develop new styles and recipes in a simple and controlled way with precision in repetition so that fine tuning the ingredients and the process is possible.

Control
The MiniBrew is controlled by the MiniBrew app which is currently only available on iOS but an Android app is on the way. There is no way to control the machine without the app and an internet connection (to both app and the MiniBrew) but the machine will run by itself to the next step without both, so a failure in the wifi connection is not a problem. From within the app you order your ingredients (or Brewpacks as they are called) which contains all you need to brew the chosen beer. There are eleven different beers at the moment both there are many more under development together with established breweries. You can also develop your own recipes, which require a computer and the “Brewery portal website” instead of the app, and also brew with your own ingredients. That feature is not widely released yet even though I have been granted access for testing purposes.
The app is made both for controlling the brew session/fermentation both also as a step-by-step guide through the whole process. The app will show you every step of the way, from mashing in and all the way to serving and cleaning, in detail with text and images. There will also be small film sequences in the app in the near future. You can control the MiniBrew and the SmartKeg from both the Brewery Portal Website or the smartphone app. Together or individually, meaning you can start with one and continue with the other if you like.

How to brew with the MiniBrew
Preparation
Before you start a brew session, the MiniBrew will do a self clean ”rinsing cycle” with the supplied CIP-system. All you need to do is to add a dish washing tablet to the machine and connect it to your water tap. The machine will both clean and rinse itself and the cleaning process takes about an hour, depending on your current tap water temperature. After that, the SmartKeg is fitted into the base station and it will also do a self clean. When that’s done, all parts are assembled and you are ready to start the brew session.

Mashing, boiling, cooling
The SmartKeg is filled with an exact amount of water. Grain is mixed (with your hands!) with a small amount of water in a separate bowl before it is added to the small mash tun. Some more parts and filters are assembled and hops are added to the hop carousel. Press start on your phone and the machine will now do the mash with multiple mash steps, the boil including up to 6 hop additions and the cooling before your attention is needed again. Depending on recipe, this will take 2-4 hours.

Fermenting
When you come back to the MiniBrew, you remove the mashtun and hop filter, add the yeast and close the lid. After a short aeration done by shaking the keg, your wort is now entering the different fermentation stages and with only a few more steps (like removing the yeast/trub container and switching out the airlock to a regular keg safety valve) spread out over the next weeks, your beer will be ready to drink.

Serving
If you can close the SmartKeg, in the right time, your beer will carbonate itself by spunding. That means that the final gravity points from fermentation will naturally carbonate the beer. For an ale, that time frame is very difficult to match so the main carbonation is done by a small CO2 canister with the supplied mini regulator. The same device is also used for driving out the beer when serving it from the SmartKeg with the supplied tap handle that connects directly to the keg.

Cleaning
After the brewing session, the spare parts like the mash tun and the different filters can be put in a normal household dishwasher while the CIP system is once again connected to the MiniBrew for cleaning. After you have finished all your beer, the SmartKeg needs to be cleaned which is a bit more manual process with some scrubbing with a brush.

Versions and price
The MiniBrew is sold in three different bundles that all contains the base station;
MiniBrew Craft – one SmartKeg with one taphandle and one CO2 regulator for 1199€ (all prices are without shipping)
MiniBrew Thirsty Office – five SmartKegs, one tap handle and one CO2 regulator. 2599€
MiniBrew Craft Pro – three SmartKegs, three tap handles, three CO2 regulators and full access to the Brewery Portal Software (which I don’t know if you get with the other bundles), 1999€.

The BrewPacks costs between 17.99€ and 29.99€ depending on beer style. You can also add more SmartKegs later and they cost 389€ each including tap handle and CO2 regulator.
(all pricing is taken from the MiniBrew webshop in october 2019 and they might change in the future)

The MiniBrew will be available through the MiniBrew webshop with possible local distributors added in the future. In Sweden, Humlegårdens Ekolager has the units and also the BrewPacks in stock.

My first brew session and my thoughts about the MiniBrew system
I have brewed once with the MiniBrew and really gone into great detail documenting how the system works, how to brew with it and I also reviewed all its pros and cons together with my first impressions. The whole brewday was so well documented, with lots of pictures and text, so that it will be featured in a separate blog post due to its length. So stay tuned, there is more to come!

The MiniBrew fits very well in our kitchen. It’s design and appearance is ”wife approved”.

Small footprint even if it is bigger than most kitchen appliances.

The main parts (from left): mash tun, hop carousel, lid, base unit and SmartKeg (without the stand).

The inside of the base units with all the connections.

The back side. The white is water in, then water out and to the far right is the power button. On the second row is an environment temperature sensor.

The SmartKeg standing on its ”tripod” or stand.

On this image, there is no CO2 tube connected (since this keg is empty right now). The connectors are the very common Corenlius keg ports and one can easily use other accessories (even though the manufacturer advise against it for safety reasons regarding the pressure release valve being rated at 2,5-3 bars).

The backside of the SmartKeg with the cooling/heating. The silver button is the power.

The SmartKeg has a lever to open the bottom both for cleaning and also removal of yeast and trub.

The inside of the keg with the bottom valve closed.

Bottom valve open…

…and closed.

The taphandle is without any flow restriction so the only way to regulate flow is by adjusting the CO2 pressure.

The beer port of the keg is connected to a silicone hose instead of the steel ones that Corny’s use.

This is the small adjustable CO2 regulator for the very small CO2 canisters.

This is not a paid advertisement and (as usual) I am not paid by the manufacturer of this product to write these posts. My thoughts about this product is my own and I try to be as neutral and objective (in my own subjective way) as I can.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Speidel Roller Base till Braumeister 50

Jag är alltid på jakt efter saker som gör bryggeriet snyggare, renare och effektivare att arbeta i. Jag är också intresserad av allt som förenklar tråkiga och jobbiga moment under bryggdagen så jag kan ägna mig åt det kreativa och precisionen i några av de mer kritiska bryggmomenten. En tråkig avslutning på min bryggdag har länge varit att vända uppochner på bryggverket för att få ut sista diskvattnet från rören och pumparna samt plocka isär pumparna för att torka ur. Tungt, tråkigt, ofta blaskigt och har egentligen inget med ölet att göra. Jag har fått testa en ”Roller Base” eller kanske basstation på hjul på svenska (?) som Speidel själva tagit fram till Braumeister 50 (om det kommer något liknande till 20-litersmodellen är oklart i dagsläget).

Roller base är gjort av rejäl plast och den väger faktiskt en hel del så jag antar att den är av solid plast, annars skulle den inte klara av de 120 kilona den är specad för. Den har tre upphöjda ”antifötter” som gör att Braumeistern kommer upp mycket högre än om den står på plant underlag vilket gör att man med lätthet kan skruva isär pumphusen efter en bryggdag. De här upphöjningarna har en kant runt om som förhindrar bryggverket att kunna röra sig ur position. I botten av Roller base finns en ränna som leder till ett hål med invändiga, rostfria 3/4″-gängor. Ett avlopp helt enkelt och med en tappkran eller en slangnippel kan man ansluta det hela till en slang man kopplar till avloppet. Jag tänker mig att det inte blir så mycket vört och diskvatten som kommer ta sig den här vägen så en liten kanna eller bytta räcker nog långt. Tanken från Speidel är att avloppet ska vara rakt framåt men det går lika bra att ha det på sidan under bottenkranen om man vill (se bilder nedan).

Hela Roller Base står på fyra låsbara hjul av riktigt kraftig modell. Alla hjul går att låsa och rotera fritt vilket gör bryggverket smidigt att förflytta så man kan hålla rent och snyggt i bryggeriet. Under bryggningen ska man dock vara noga med att låsa alla hjul så inte 70 liter kokande lava börjar rulla iväg! Jag är redan väldigt förtjust i Roller Base och tror den kommer bli en storsäljare bland BM50-bryggare därute…

Speidels Roller Base kommer vara svart och inte vit som prototypen jag testat. Den ska gå att köpa från och med 10e oktober och kommer kosta runt 140 € plus frakt från Speidels Webshop men jag tror säkert de svenska bryggbutikerna kommer ta in detta fina tillbehör.

De fyra hjulen levereras omonterade så ha en torxmejsel redo för montering. Ett tips är att dra alla skruvar lite grann först innan man skruvar i resten, annars kan ett skruvhål bli täckt av metall och man får lossa på alla skruvar igen.

Som sagt, ”antifötter” eller upphöjdnad i brist på bättre ord. Detta trodde jag skulle vara den största svagheten i konstruktionen men det känns väldigt stabilt och förtroendeingivande, utan risk för att Braumeistern ska glida eller hamna i fel position. Öppningarna gör att eventuell vört eller vatten inte samlas utan rinner ner mot avloppsrännan.

Här är rännan och avloppet som är pluggat vid leverans för gängornas skull antar jag.

Avloppet underifrån.

En tappkran av svart modell passar direkt i dessa gängor. Även Speidels egna rostfria kranar passar direkt men om någon kran behövs eller inte beror på hur ens bryggeri ser ut.

Här är avloppet i sidoposition dvs till höger i bild.

Rejält luftigt mellan botten och pumphusen.

Avståndet är dock inte för långt så pumparna hänger och vilar i sladden. Man bör dock se till att de inte ligger i vatten.

 

Höjden är något lägre än både min stora gamla bryggbänk och min rullande bänk som är tänkt till tvättmaskiner. En 60l-hink kommer inte in under kranen med Roller Base men jag använder extern pump och plattvärmeväxlare så för min del spelar det ingen roll. Jag är däremot nöjd med att kunna arbeta med maltröret och inmäskningen något lägre än tidigare.

Dropp från kranen efter pH-mätning eller pre boil gravity slipper hamna på bryggbänken.

 

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Kyltidsjämförelse – Kylspiral vs. Plattvärrmeväxlare vs. Kylmantel

Det finns bara fördelar med en snabb och effektiv kylning av vörten efter koket. Det handlar främst om minskad risk för bakterier/vildjäst, minskad risk för DMS-återbildande, minskad oxideringsrisk av vörten, bevarande av volatila humlearomer, förkortad bryggdag och minskad vattenåtgång. Det finns däremot både för- och nackdelar med olika sorters kylare och framförallt är det hastighet, rengöring, pris och tillbehör som skiljer de åt. Jag har testat och utvärderat tre olika kylmetoder parallellt; kylspiral, plattvärmeväxlare (förkortat PVV) och kylmantel. Det som främst skiljer PVV metodmässigt mot de andra två är möjligheten att antingen kunna kyla hela satsen på en gång genom recirkulering eller framförallt lite i taget dvs. att man kyler en förhållandevis väldigt liten del av vörten medan den är på väg till jäskärlet. Fördelarna med att kyla hela satsen på en gång är att det går att sänka temperaturen och göra en hopstand och att kalldruv kan avlägsnas smidigt. Nackdelen med att kyla hela satsen på en gång är att det måste ske i kokkärlet samt att det inte går speciellt snabbt från 100 grader kokande ner till jästemperaturer, där processen som fäller ut kalldruv som senare bidrar till köldgrumling (chill haze) sker.

Stora bryggerier har egentligen inget val annat än att använda sig av PVV. Det blir helt enkelt för krångligt och ineffektivt med kylmantel eller kylspiral när volymerna blir större. Men var går den gränsen egentligen? Braumeister har kylmantel på deras 1000 liters-modell men de skriver själva i sitt infoblad: “Cooling: 2.56 m2 double jacket surface, an additional heat exchanger plate cooler is recommended”. Jag skulle gissa att gränsen går runt 70-150 liter innan kylspiraler blir för alldeles för otympliga och kylmantlar för små i förhållande till volymen (yta kontra volym är inte ett linjärt förhållande). Jag har länge kylt 55-70 liter med kylspiral och/eller kylmantel, både med och utan pumpar (dvs konstant omrörning) igångsatta och det fungerar men med olika hastighet. Då kommer den stora frågan: vilken av de tre metoderna är egentligen snabbast och hur mycket vatten förbrukar respektive metod? Det har jag testat såklart!

Testgenomförande
För att göra testet så rättvist som möjligt ville jag helst testa de största varianterna från respektive produktsegment som finns tillgängliga på hembryggarmarknaden vid test-tillfället men i skrivande stund lagerhålls tyvärr inte den rostfria 29m långa kylspiralen “Cervisia” som jag har (på grund av att tillverkaren ökat priset markant) utan endast kortare modeller eller kopparvarianter som t.ex. Hydra. Att en liten kylspiral får spö av en stor plattvärmeväxlare förstår nog alla så det är inte det testet ska visa utan helst ska respektive metod ha liknande kontaktyta med vörten men även snarlikt pris vilket inte blir så exakt tyvärr. Kylmanteln har den storleken den har så där finns inte så många alternativ att fundera kring. Just det här testet bör därför ses mer som en vindvisare för vilken metod man vill använda sig av mer än exakt vilken produkt, ett sådant test skulle behöva jämföra betydligt fler produkter.

Jag har valt att jämföra Blichmanns Therminator ihop med Blichmanns Riptide, Cervisia 29m rostfri kylspiral ihop med bryggverket Braumeister 50 plus inbyggda pumpar för konstant omrörning och slutligen Braumeister 50 plus inbyggda kylmantel omrört av BMs egna pumpar. Omrörningens hastighet bedömer jag är av mindre vikt men ATT det rörs om är definitivt avgörande.

Testet gick ut på att kyla 55l vatten från 100°C först ner till 20° och sen, om möjligt, ner till acceptabel lagerjäsningstemperatur 11°C. Temperaturen på vörten i bryggverket registrerades var 60e sekund och de tre testobjektens temperaturer jämförs och redovisas i diagram 1 “Kyltider”.

Utöver bryggverkets temperatur har jag även registrerat kylvattnets “ut-temperatur”, dvs. den temperatur vattnet som lämnade kylaren hade värmts till. Detta som en sorts indikator på hur väl värmen/kylan växlats. Här bestämde jag mig att göra en skillnad för plattvärmeväxlaren eftersom den fungerar annorlunda mot de andra två. Så istället för att mäta kylvattnets ut-temperatur så mätte jag istället vörtens uttemperatur (som i detta test var vatten) tillbaka till bryggverket. Detta för att jag tyckte det var mer intressant att jämföra in- respektive ut på vörten istället för in på vörten och ut på vattnet. Respektive testobjekt redovisas i var sin enskild tabell nedan där gröna strecket är bryggverkets, dvs hela vörtens, temperatur och det blåa strecket är kylvattnets ut-temperatur (vört ut för PVV). Jag kontrollmätte kylvattnet på PVV vid två tillfällen under kylningen och de var väldigt nära kylspiralens temperatur och när ni tittar i diagram 1 förstår ni varför.

Slutligen mätte jag vattenåtgången med respektive metod men eftersom den är konstant per minut har jag inte redovisat det i någon tabell (det blir bara ett rakt streck) utan i textform. Det visade sig även att vattenåtgången per minut var den samma för alla tre testobjekt, ca 10l/min, vilket gör det lätt att räkna ut hur mycket en viss temperatur förbrukar i vatten. T.ex. tog det kylspiralen 70 liter att på 7 minuter kyla till 39,5°C, tiden gånger 10 helt enkelt.
Kyleffekten för samtliga objekt påverkas såklart av trycket i vattenkranen samt längden på kylslang så i ett annat bryggeri kommer dessa data säkert skilja sig något men principen och det jämförande resultatet blir det samma. I min kran i bryggeriet får jag ut ca 13l/min så slangen och respektive kylare inklusive slang begränsade flödet 23%. I mitt test använde jag samma in och utslang för alla tre kylmetoder för att göra det så rättvist som möjligt.

Testfakta
55l kokande vatten, mättes på högsta strecket i Braumeistern vid 20°c.
Kranvattentempertur: 6,5°C
Kylning från 100c till 20c och sen till 11c (om möjligt).
Mätning av vattenåtgång (ale vs lager).
Mätning av wastevattentemp.
Mätning av vört ut på pvv.
Alla tre testade samma dag i direkt anslutning till varandra för samma kranvattentemp.
Max ös på kranen 13 liter per minut. Jag mätte upp ca 10l/min (9,8-10) på utflödet efter kylarna.
Bms tempsensor i botten skötte mätningen av vört-temp och Greisinger GTH 1170 med GES 130 på de lösa mätningarna av utvatten samt vört ut på PVV.
Bms sensor visar endast halvgrader men stämmer mycket mot Gresingern (dvs bra kalibrerad).
Stora delar av allt vatten i detta test sparades i diverse tunnor för bevattning vid senare tillfälle.


Diagram 1 – Kyltider
Resultat

Kylmantel
Kylning till ale-temp (100-20°C): 26 min. Vattenåtgång ca 260 liter för 55 liter vört.
Kylning till lagertemp (100-11°C): Inte testat då det skulle ta för lång tid.

Kylspiral
Kylning till ale-temp (100-20°C): 13,5 min. Vattenåtgång ca 135 liter för 55 liter vört.
Kylning till lagertemp (100-11°C): 20,3 min. Vattenåtgång ca 200 liter för 55l vört.

Plattvärmeväxlare
Kylning till ale-temp (100-20°C): 13,5 min. Vattenåtgång ca 135 liter för 55 liter vört.
Kylning till lagertemp (100-11°C): 20 min. Vattenåtgång ca 200 liter för 55l vört.


Diagram 2 – Kylmantel Braumeister 50 Plus

Diagram 3 – Kylspiral

Diagram 4 – Blichmann Therminator Observera att det är vört ut och inte vatten ut på blåa linjen!!!
Diskussion
När jag planerade för det här testet var jag ganska säker på att plattvärmeväxlaren skulle ta en promenadseger och att kylspiralen, trots sin långa längd, skulle placera sig i mitten med kylmanteln på sista plats. Så blev inte fallet. De små avvikelser som kan skönjas mellan PVV och kylspiralen i diagram 1 kan lika gärna vara mätfel då temperaturen inte är helt unison i hela bryggverket. Alltså är plattvärmeväxlaren och kylspiralen lika snabba för en helsats-kylning på 55 liter vilket detta test tydligt har visat!
Det som diagram 1 inte visar men som blir tydligt i diagram 4 är att det går att få ut alejäsartemperaturer direkt ur plattvärmeväxlaren genom att strypa flödet bara en liten aning, det kom 27,5°C med max flöde direkt på 0min! Lagerjäsarvört kommer med ytterligare en liten stypning av flödet och när jag efter detta test bryggde en vanlig sats bekräftades detta då kunde jag plocka ut 12°C-vört med uppskattningsvis halva flödet ut från kranen. Ska man lägga till den skillnaden så är plattvärmeväxlaren överlägset snabb men det gäller samtidigt att inte ha en massa humle som passerar den direkt efter koket, den är alltså svårare att använda och rengöra men ger pitchfärdig vört nästan i den takt det tar att tömma kokkärlet! Istället för att strypa flödet kan man resonera att om man först tappar ut lite för varm vört och sedan lika mycket för kall vört så kommer hela vörten i jäshinken ha rätt temperatur. Det skulle innebära (uppskattningsvis) att det går att pitcha alejäst efter 4 minuter och lagerjäst på 14 minuter enligt sista tabellen. Detta blir rent hypotetiskt eftersom det inte går att tömma bryggverket på dessa tider men ni förstår resonemanget. Till plattvärmeväxlarens fördel är också att den presterar likadant oavsett satsstorlek. Det flöde som går att tömma ur i rätt temperatur är konstant så om det går att få ut 7,57 liter 20°C vört per minut vilket jag räknat ut i detta inlägg så kan man kyla 20 liter vört på drygt 2,5 minuter och 200 liter vört på ca 26 minuter!

Kylmanteln är testets stora besvikelse. 26 minuter är snudd på dubbla tiden mot de andra två och här valde jag att avbryta testet efter den långa kyltiden och inte ens försöka nå lagerjäsningstemperaturer med respekt för våra låga vattennivåer i övriga landet (grundvatten utgör endast 20% av mitt kranvatten och resten är ytvatten från Mälaren men ändå). Jag fick “vattenskam” ändå vid detta test (trots att jag tog hand om väldigt mycket av vattnet) men förhoppningsvis kan mitt test påverka tillräckligt många bryggare att välja rätt kylmetod för att på sikt spara vatten.

Jag hade gärna jämfört fler variabler än de jag gjorde i mitt test. Nu gjorde jag testet med 55 liter eftersom det är väldigt enkelt att mäta i mitt bryggverk men jag tror att 75-80 liter (vilket är max i mitt bryggverk) hade gjort skillnaderna ännu mer dramatiska, framförallt med kylmanteln. Främst skulle jag dock vilja veta hur stor skillnad det hade blivit utan omröring dvs. utan några pumpar. Alla som kylt med kylspiral vet att om man låter den stå lite, känner på utvattnet och sen rör om spiralen så sker en dramatisk temperaturökning. Omrörning är alltså något som kraftigt ökar effekten av kylaren. Plattvärmeväxlaren går att använda utan pump och skillnaden där hade varit att flödet ut från bryggverket hade varit en begränsning så här skulle temperaturen på vörten behöva regleras med vattenkranen istället för att inte vörten skulle komma ut för kall på andra sidan! Min teori angående pumparnas påverkan på kylningen är att en dubblering av tiderna kanske inte ens räcker utan att 2,5-3 ggr tiden är rimligt att anta. Det är ett test någon annan får genomföra men då gärna i ett slutet system eller i samband med att poolen ska fyllas!

Just omrörningen eller att kyla med pumpar igång är något jag velat få bort från min process eftersom jag brygger syrefritt (LoDO) men jag har länge känt att det går för långsamt att kyla. Jag har initialt kylt med fullt ös ner till ca 30°C vilket brukar gå fort men därefter har jag antingen dragit ner flödet på vattnet eller använt mig av en dränkbar pump i ett isvattenbad som fått recirkulera. Det har tagit lång tid för kylning men jag har samtidigt ägnat mig åt andra saker hemma och vörten har fått sedimentera i lugn och ro. Jag har även använt både kylspiralen och kylmanteln vilket skyndat på kyltiderna en hel del men kylspiralen påverkar sedimenteringen samtidigt som mitt flytande lock inte längre passar.

Jag har tidigare varit väldigt nöjd med min kylspiral och känt att den varit effektiv och samtidigt väldigt enkel att ha att göra med. I detta test visade den sig vara lika bra som en plattvärmeväxlare om de används på samma sätt. Det som gör stor skillnad är när plattvärmeväxlaren används som den är tänkt att göra. Det i kombination med att en sedimenteringstid försvinner förkortar min bryggdag med minst en timme, kanske t.om. två för lagerjäsning. Och jämfört med kylning utan pumpar och endast kylmantel vill jag inte ens tänka på! För er som redan har en kraftig kylspiral (20m+) kommer en plattvärmeväxlare kanske inte innebära några enorma förbättringar om ni inte vill ändra kylmetod i samma veva. En 20-liters-sats ale går ganska snabbt att kyla oavsett metod men för er med större bryggverk/satsstorlek och ni som vill pitcha i lagerjäsartemperaturer; en plattvärmeväxlare kommer revolutionera eran bryggdag! Men då utgår jag från att ni behärskar era whirlpools!

Förutom detta praktiska test kommer här lite för och nackdelar med respektive metod:

Kylmantel Braumeister plus
+Kan kyla till 80c för hopstand
+Platseffektiv
+Extremt lätt att använda
+Kräver ingen rengöring eller desinficering
+Går att använda ihop med flytande lock för LoDO-bryggning
-Dyr
-Går ej komplettera med efteråt
-Sitter fast i just det bryggkärlet
-Täcker inte hela kärlet
-Kräver ingen rengöring
-Långsamt
-Går att ställa temperatur exakt
-Slösar vatten utan andra tillbehör som extra hink, kylklampar samt pump
-Lagertemp är svårt till omöjligt att nå
-Tar lång tid

Kylspiral
+Kan kyla till 80c för hopstand
+Lätt att desinficera
+Lätt att rengöra
+Snabbare än mantel
+Portabel
+Går att bygga själv om man kan tänka sig brygga med koppar
-Ger mest trub i jäshinken av de tre då mycket fastnar på sidorna och sedan lossnar när vätskenivån sjunker
-Kräver pump eller omrörning för att vara snabb och då sabbar man sedimenteringen
-Lagertemp är svårt att nå
-Större modeller är dyra

Plattvärmeväxlare
+Kyler extremt snabbt och effektivt, kortar ner bryggdagen (för mig) med 1-2 timmar!
+Går att använda till riktigt stora satser
+Kan kyla till lagertemp direkt från kokande
-Kräver pump för att fungera bra
-Kräver ren vört från koket
-Ger kalldruv i jäskärlet
-Svår att rengöra om den sätter igen
-Kräver en extra termometer för att hamna rätt i temp på vörten
-Lite krånglig att använda om man först vill kyla till 80c för hopstand
-Större modeller är dyra

Min enormt långa kylspiral ”Cervisia 29 meter”.

Mätning av flöde ut från kylarna samt temporär vattensamling.
En eventuell felkälla från 100°C till 84°C på kylspiral och kylmantel som förlitade sig på BMs egna pumpar. Denna tid passerades dock på 1,5 minuter och gör ingen större skillnad i detta test.

Kylspiralen täcktes helt under testet. En mindre satsstorlek hade gett plattvärmeväxlaren en stor fördel.

Gresinger GTH 1170 med GES 130 som jag kalibrerat efter konstens alla regler så den stämmer oerhört bra.

Tidtagning och temperaturloggning.

Brameisterns kylmantel.

Anslutningarna på kylmanteln.

Blichmann Therminator Plattvärmeväxlare

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Blichmann Therminator

Min första ölbryggning gjordes i en lånad aluminiumkastrull på ca 20 liter. Efter koket bar jag den kokheta vörten genom huset, upp för trappen till övervåningen och sedan placerades kastrullen i badkaret som hade lite kylklampar och vatten i sig. Det tog en evighet för vörten att nå 20°C men läskigast (och väldigt farligt) var att bära vätskan upp för trappen. Jag insåg att det var första och sista gången och redan till kok nummer två hade jag tillverkat mig en kylspiral av prisolrör. Den kylspiralen tjänade mig väl enda tills jag bestämde mig att gå upp i satsstorlek då den blev för liten. Då köpte jag en rostfri spiral på 15m som jag använde något år innan jag tyckte den var för liten för mina allt större kok efter bytet från 50l-kastrull till Braumeistern och dess 84l-kapacitet. Då uppgraderade jag till en 29m rostfri kylspiral som jag använt sedan dess. När jag började brygga LoDO väcktes tanken om att ha ett flytande lock under kylningen vilket inte var helt smidigt med kylspiralen nedsänkt i vörten. En uppgradering till Braumeister Plus gav mig möjligheten att kyla med den inbyggda kylmanteln istället men jag tyckte det verkade ta väldigt lång tid. Några exakta mätningar på kyltid har jag aldrig riktigt gjort då jag ofta strypt vattenflödet efter den första kylningen eftersom det bara spolar kallvatten rätt igenom. På senare tid har jag även kört med både kylspiral och kylmantel, både i serie och parallellkopplat. Nyfiken som jag är har jag beslutat mig för att testa den sista varianten, plattvärmeväxlare (hädanefter PVV). Motströmskylare fungerar på liknande sätt som PVV men var inte lika vanligt i Sverige fram tills Grainfathern lanserades. Motströmskylarna är främst konstruerade av kopparrör och därför inte lämpliga för oss som brygger LoDO då större mängd koppar påskyndar fentonreaktioner i vörten vilket i sin tur påskyndar oxideringsprocessen (även om koppar samtidigt minska mängden svavel, H2S i det färdiga ölet). Plattvärmeväxlare är vad alla bryggerier, stora som små, använder sig av. De finns i alla möjliga storlekar från kortlek till pansarvagn (nåja) och priserna sträcker sig också däremellan.

Det var lite bakgrundshistoria till min krokiga väg av vörtkylare och varför detta inlägg ska handla om Blichmanns Therminator, en av få PVV för hembryggare som är av rostfritt stål. Helt i rostfritt är den tyvärr inte då lödningarna mellan plattorna är av koppar men mängden koppar som kommer i kontakt med vörten är förhållandevis minimal jämfört med många kopparPVV. Koppar har mycket bättre värmeledningsförmåga än rostfritt men går inte rengöra på samma sätt och så var det ju det där med oxideringen (eller mina hjärnspöken). Kopparvärmeväxlare är väldigt vanliga till solceller på tak just på grund av värmeledningsförmågan. Det finns industriella PVV från t.ex. Alfa Laval som är helt i rostfritt men då börjar priserna anpassa sig för kommersiella bryggare.

En PVV är uppbyggd av en rad plattor med håligheter emellan. Vörten passerar längs plattorna på ena sidan och vatten på motsatta sida. Det gör att den varmaste vörten möter det varmaste vattnet och den kallaste vörten det kallaste vattnet. Precis på samma sätt fungerar blodet i fötterna på ankor vilket gör att de inte förfryser vintertid (men det sidospåret skiter vi i nu). Vörten passerar platta efter platta och blir allt svalare längs vägen. En PVV är utifrån sett bara en metallklump med fyra hål i. Vört in och ut, samt vatten in och ut. En PVV går förvisso använda med enbart gravitationens hjälp men mer eller mindre alla bryggare använder sig av någon sorts pump för att öka på flödet. Okej, så kyleffekten är hög, de tar lite utrymme men priset är ofta lite högre än en spiralkylare, fine. Finns det inte fler nackdelar än så? Jo det var ju det där med rengöringen. Det går förvisso montera isär en PVV men det är STÖRT OMÖJLIGT att få ihop den igen med mentala hälsan i behåll. Lite överdrivet kanske men de jag känner som monterat isär sina säger att de hellre dör än att göra det igen, ni fattar. Därför måste man ha koll så man inte får in en massa humle och druv i sin PVV och det gäller att inte slarva med rengöringen efteråt. Just det där med rengöringen och risken för att PVVn sätter igen är det som avskräckt mig mest i alla år. Humlefilter i koket har aldrig riktigt varit min melodi och enkelheten med att bara sänka ner en kylspiral har vägt över (för att inte tala om smidigheten med kylmantel!). Men i och med allt fler bevattningsförbud på grund av den allt mer förekommande torkan plus att jag brygger allt mer lager så har det här med PVV blivit svårt att stå emot att testa.

Blichmann Therminator
I lådan till Therminatorn ingår 3,6 kilo rostfri 316-stålklump bestående av 40 plattor med båttet 19×10 cm, en monteringsplatta med fyra muttrar, två slangnipplar 1/2” MPT och en dubbelhona 3/4” GHT i mässing där man kan koppla in en gardenahane. Det som behövs för att komma igång är slilikonslang 12×16 för vörten in och ut samt trädgårdslang/tryckslang med två kopplingar 3/4” för vatten in och ut. Slangklämmor för samtliga slangar rekommenderas även starkt! Tillverkaren själv hävdar att Therminatorn “has super low resistance and can be gravity fed” så tycker jag en pump verkligen behövs. Pumpen behöver inte vara av kraftfullaste modell men klara av att skicka vörten genom alla plattor och sedan vidare upp till en jäshink. Jag har använt mig av Blichmanns Ripstide som jag skrivit om i detta inlägg. Enligt Blichmann kyler Therminatorn 38 liter kokande vört till 20°C på 5 minuter om vattnet i kranen håller 14°C med ett tryck på 19l/min (5 gpm). Jag har självklart testat kyleffekten väldigt ordentligt och jämfört med andra kylmetoder men det blev ett så pass omfattande test att det får ett eget inlägg som jag kommer publicera inom kort.
Som jag skrev innan är de 40 plattorna ihopsatta med koppar. Det är alltså inga gummipackningar mellan plattorna vilket ofta förekommer med andra modeller utan hela klumpen är ihoplödd med koppar. Det finns med andra ord ingen risk att den börjar läcka men går heller inte skruva isär utan murbräcka och en präst. Före användning måste den desinficeras och eftersom den är så pass kompakt går det faktiskt koka hela klumpen i vatten en kvart. Med min bryggmetod har jag i början av bryggdagen kylt mitt mäskvatten så jag spolar igenom kokande vatten genom växlaren en liten stund innan jag sätter på kylvattnet. Det går även cirkulera Starsan eller Saniclean genom den vilket även avkalkar den, ett steg man annars bör göra en gång i halvåret eller efter var 6e bryggning med 5%-ig citronsyralösning och genom både vört- och vattenhålen. Det går dock inte förvara den med Starsan/Saniclean i på grund av kopparn. Vill man desinficera den efter användning måste man spola ur den med vatten efteråt. Den heta vörten fungerar också desinficerande om man vill recirkulera kokande vört före kylningen istället men då bör man ha någon sorts filter före växlaren så det inte fastnar en massa humle i den. Filter är något som tillverkaren rekommenderar oavsett och enda alternativet är att göra en whirlpool (snurra vörten med hjälp av en slev i 180rpm i någon minut och låta humle och druv bilda en kon i mitten på botten av kokkärlet). När PVVn är desinficerad släpper man på vörten genom sin pump och reglerar hastigheten och därmed även temperaturen med flödet. Riptide som jag använder har en inbyggd flödesventil (dvs vanlig kran) medan andra pumpar behöver en extern kran. Det går inte justera med hjälp av kastrullens kran för då kan pumpen gå sönder, man justerar flödet genom att strypa det efter pumpen. En PVV är tänkt att bara vara en mellanstation från vörtkoket och ner i jästanken så med ett korrekt begränsat flöde kommer vörten ut från växlaren på 20°C för ale eller 10-12°C för lager. Med kallt kranvatten på maxfart är detta faktiskt möjligt och det hela tar inte mycket längre tid är det tar att tömma kokkärlet på det vanliga sättet. Det går att recirkulera vörten tillbaka i kokkärlet för att sänka temperaturen på hela vörten på en gång men det är främst för de som har väldigt varmt kranvatten eller som köpt en för liten PVV. Smidigheten med en PVV är just att det går från 100°C till jästemp i ett svep.

Hastighet
Jag har testat kylkapaciteten i praktiken jämfört med mina två andra kylmetoder men Blichmann tillhandahåller data i form av en tabell där man kan se hur snabbt man får ut 20-gradig vört ur sin kylare.
För att använda tabellen mäter man först flödet ur sin kran för att sedan välja vilken färg (grön, röd eller blå) som motsvarar. Jag får ut 13 liter per minut i mitt bryggeri vilket motsvarar 3,43 gallon per minut (GPM) i tabellen, alltså något till höger om röda strecket.
Sen mäter man temperaturen på sitt kranvatten för att se var i vänstra sidan, dvs Y-axeln, man hamnar.
Jag har 7°C just nu i mitten av april vilket motsvarar 46,4°F och det är alltså i botten av tabellen.
Sen drar man ett streck från vänster på temperaturen och till man möter sin linje. Då kan man utläsa sitt maxflöde “Wort flow gpm” där jag hamnar på dryga 2. Det innebär att jag kan kyla 2 gallon = 7,57 liter vört från 100°C till 20°C per minut. Det skulle alltså ta mig ca 5m 15 sek att kyla 40 liter vört och ca 8 minuter att kyla 60 liter.


Rengöring
När man är färdig med sin kylning behöver man först spola ur humlerester och druv för att sedan köra PBW en stund. Det bästa är att backspola, dvs att man byter riktning på vörten (som nu är PBW istället). För att underlätta detta rekommenderar jag att använda snabbkopplingar av typen QD för att enkelt byta plats på in- och utgående. Ett tips är att förvara PVVn på någon sorts fat för det kommer bli kladdigt när du gör detta. Efter PBW-spolningen sköljer man växlaren med vatten och förvarar den stående på högkant med hålen nedåt. Då rinner det mesta kvarvarande vatten ut och sista skvätten ska enligt tillverkaren dunsta och evaporera inom några dagar. Jag recirkulerar PBW genom min Braumeister eftersom jag ändå har 10-15l rengöring i den efter koket.

Mitt omdöme
Mina tester av Therminatorn har gjort min imponerad. Det är en gedigen pjäs som håller mycket hög kvalité men kanske främst erbjuder hög kylkapacitet i kompakt format. Den medföljande monteringsplattan är kraftfull och det är enkelt att montera växlaren med enbart handkraft. Att plattorna är gjorda i rostfritt är verkligen ett plus men det är synd att lödningarna är gjorde med koppar (läs uppdateringen från Blichmann nedan). Avsaknaden av gummipackningar känns skönt för hållbarheten i längden. En annan fördel är att anslutningarna är hangängor vilket är betydligt enklare att hålla rent än hongängor.
På minussidan kommer rengöringen på första plats men det är inte specifikt för Therminatorn utan gäller alla plattvärmeväxlare. Detsamma gäller även att det krävs en extern pump och termometer på utflödet (annars är det svårt att veta vilket temperatur vörten har efter kylningen) och det gör att totalpriset blir högre än motsvarande kylspiral. Det behövs anslutningar för vattnet och de är i den svårhittade GHT-gängan så man gör klokt i att köpa de samtidigt som man köper växlaren, för du lär inte hitta de här kopplingarna på varken Biltema, Jula eller Bauhaus. Lödningarna är lite vassa på utsidan och när kylaren “jobbar” blir den även väldigt varm. Alltså rekommenderar jag att man använder handskar vid all hantering. Slutligen på minussidan tycker jag det är synd att den ska användas “liggande” men förvaras stående, något som gör att växlaren inte kan fast monteras utan måste vändas och vridas på.
Mitt slutbetyg på Blichmann Therminator är ändå riktigt högt. Har man bara bra rengöringsrutiner så är det här en riktigt kompetent kylare som klarar av att kyla riktigt stora satser med liten vattenåtgång. Exakt hur snabbt den kyler och hur snabbt den kyler i förhållande till min 29 meter långa kylspiral, det får ni läsa i nästa inlägg!

Blichmann Terminator finns att köpa hos Humlegården för 2590 kr.

Tillverkarens hemsida för produkten

Bruksanvisningen

Uppdatering 190419
Blichmann sökte upp mig på Instagram angående mängden koppar:
”They stamp all the plates out of stainless and stack then on each other and press then together. Next they braze the plates together in a copper brazing process.
Some times the amount of braze you see on the out side can be more visible than others. The amount of copper exposure on the inside is very minimal. Sincerely,
Doug Granlund, Customer Service, Blichmann Engineering”

Svarta gummiskydd för transport. På framsidan är det tydligt tryckt på vilket håll den ska användas men de har skrivit (enligt mig) fel håll på förvaringen. Sanitize för vara med anslutningarna uppåt men förvaringen ska vara med anslutningarna nedåt enligt manualen.

Här ser man kopparlödningarna tydligt. De två skruvarna som sticker upp är för monteringsplattan.

Vänstra kopplingen är den större trädgårdsgängar 3/4″ och den högre är vanligt 1/2″ MPT som så mycket annat i hembryggarvärlden.

Här har jag monterat en slangnippel på ”vattensidan” och en QD-koppling på vörtsidan. Bägge är tillbehör och ingår inte i paketet.

Så här ser en ihopsatt QD-koppling ut och en isärplockad. Slang monteras på nippeln eller ”hanen” och ”honan” har 1/2″-gänga.

Tillverkaren rekommenderar gängtejp för att öka hållbarheten på gängorna och minska risken för läckage.

Det är oklart om gängtejp behövs på både vatten- och vörtsidan men det skadar inte att använda det.

Här är växlaren ”i arbete” men utan slangklämmor vilket jag starkt rekommenderar att man använder.

Pumpen Riptide som hjälper till att trycka vörten till jästanken. Pumpen sitter mellan bryggverket och kylaren.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Blichmann Riptide pump

Det finns en anledning till att många hembryggare fastnat för en satsstorlek runt 20 liter vört efter kok. Dels är det en lagom mängd för ett Corneliusfast men det är även nära den övre gräns för vad som är smidigt att bära. Fulla kastruller kan byta plats utan att ryggen går sönder eller att det blir allt för farligt även om man ska vara väldigt försiktig med kokande vört! Så fort mängden ökar uppstår behovet av att transportera vört och det smidigaste sättet är med en pump. En pump är även bra för att kunna recirkulera vört under mäskningen för att kunna hålla en stabilare temperatur men en pump kan även användas till att transportera lakvatten, Clean-in-place “CIP” eller för att driva vörten genom någon sorts kylare.
De pumpar som följer med de vanligaste bryggverken i Sverige idag är ganska klena och gjorda för mindre och enklare uppgifter. De allra billigaste går sönder väldigt lätt men gemensamt för alla är att de har ett väldigt begränsat flöde. De större pumparna som många mikro/nanobryggerier använder, typ March eller Chugger, är förvisso kraftfulla men det är generiska pumpar som inte är utvecklade enbart för ölbryggning. Det här har Blichmann tagit fasta på och utvecklat pumpen Riptide som är en magnetkopplad pump för kalla och heta vätskor. När jag skriver heta så är det för att kokande vätskor kan ställa till problem (kavitation) för alla typer av pumpar och en rekommendation är att vänta tills vätskan sjunkit någon grad innan den går genom pumpen. Själva pumpen klarar dock av 100°C och all plast/silikon inuti är livsmedelsklassad men man gör klokt i att stänga av värmen på ett kraftigt kok en minut eller två innan pumpen startas.
Pumphuset är gjort av rostfritt stål och det hålls ihop med en 3” TC-klämma som är väldigt enkel att öppna för hand. Detta gör dels att pumpen är väldigt lätt att demontera för rengöring men även att pumphuset är roterbart 360° för att möjliggöra en installation nästan hur som helst. Några andra bra egenskaper är den inbyggda flödesregleraren (läs kran på utloppet) och en avluftningsventil för att kunna prima pumphuset före start.
Pumpen har väldigt hög kapacitet på 26,5 liter per minut och klarar höjder upp till 6,5 meter. Trots detta är den väldigt tyst vilket är skönt för de som ska mäska med den. Lite oväsen under kylningen får eventuella sambos leva med tycker jag.
Vätskan till pumpen kopplas via 1/2” MPT med hangängor så “vanliga hembryggarkopplingar” fungerar utmärkt.

Användning och test
Jag har testkört pumpen med både vatten och vört och måste säga att jag är väldigt imponerad på flera plan. Den skjutsar på vätskan med rejäl hastighet och kan lätt göra en whirlpool med 70 liter vätska! Den begränsande ventilen känns väldigt gedigen och lättanvänd men samtidigt ganska kompakt så den slipper vara i vägen. Det är ingen risk att man råkar komma åt den som med en vanlig kulventil (modell blå som alla har som kran till kastruller).
Primningsventilen/avluftningsventilen har behövts vid ett tillfälle för att få bort all luft och då lyckades jag få lite varmt vatten på fingrarna så varning varning, skyddshandskar är alltid att rekommendera vid bryggning. Bäst är tydligen om ventilen är uppåt och öppnar man bara försiktigt så är det enkelt att få ut all luft.
Den enormt smidiga TC-kopplingen gör isärplockning och rengöringen väldigt enkel så det ska till en riktig latmask för att inte orka öppna upp pumpen efter varje användning.
Knappen är ganska liten och lite svår att komma åt men jämfört med många andra pumpar så finns det en knapp (!) och den är dessutom gummiklädd och stänksäker. Den långa sladden är plus i kanten för jag undviker gärna skarvsladdar i närheten av vätskor. Jag har inte monterat pumpen fast på själv bryggbänken ännu men det kommer jag troligtvis göra. Monteringsplattan är väl tilltagen så jag ska bara ordna med lämpliga skruvar.
Sammantaget känns Blichmann Riptide som en riktig kvalitétsprodukt ska göra; gedigen, tung, rejäl och genomtänkt. Den kostar en del med sina 2690kr men den är samtidigt mer prisvärd än t.ex. Chugger (2290kr) eftersom det både ingår flödesreglering, elsladd (!) och nipplar, men kanske mest för pumpen känns gjord för oss ölbryggare!

Finns i lager hos Humlegårdens Ekolager för 2690 kr

Användning
Behövs slangklämmor? Det är inget måste men helt klart att rekommendera!
Vilka slangar är bra? 12×16 silikon fungerar mycket bra.
Montering på fast plats? Roterbar men knapp gärna uppåt.
Flödet ut ur Braumeister?
Det går att ha den 360° men bäst är om outlet är åt höger eller uppåt.

Fördelar
Oerhört lätt att plocka isär för rengöring och tork, både med clamp och insidans delar
Inbyggd oerhört elegant flödesreglering!
Väldigt tyst (hörs knappt!)
Rejält Purgevalve (varning för kokande!)
Strömknapp som dessutom är vattentålig
360° roterbar
1/2” in- och utgångar
Rejält ös!
Lång sladd
Stadig bas med gummifötter att stå på eller montera fast
Finns även som kit utan motor så en March eller Chugger går att konvertera till Riptide.

Nackdelar
Priset
Rotorn är av plast
Stor (kanske i största laget för småsatser)
Tung


Jag har gjort en film där jag visar pumpen lite mer.


Tabell ”lånad” från Blichmanns hemsida och inget jag knåpat ihop själv.

Här har jag satt ingående vört uppåt. Riktningen ser man på pilen (lite svårt i just denna bild men lättare i verkligheten).

Alla delar av pumphuset isärplockade. Även ”kranen” (eller flödesventilen) och avluftningsventilen är lätta att skruva loss. Inga verktyg behövs.

Hade denna impeller varit i stål (eller annan tålig metall) hade det varit full pott för denna pump. Jag antar att det är magnetism och vikt som ställer till det rent mekaniskt.

Här är den lilla metallbrickan och packningen på plats.


En bra och tydlig instruktionsfilm från tillverkaren.
Tillverkaren Blichmanns produktsida om Riptide

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Warbro kvarn – Balder ekologisk pilsnermalt

Det är inte ofta jag provar nya malttilverkare och det är definitivt inte ofta som det dyker upp nya svenska maltsorter. Därför är det extra kul att det senaste tillskotten av producenter ligger i närheten av där jag bor och att deras fokus är på ekologiska grödor av högsta kvalité. Warbro kvarn AB är ett familjeföretag i Sköldinge strax utanför Katrineholm som specialicerat sig på ekologiska spannmål och med fokus på kulturspannmålssorter. De arbetar med hela kedjan från odling, förädling till försäljning och har även en liten gårdsbutik. Odlingen sker på ett 20-tal gårdar i Mälardalsregionen via kontraktsodlare för att få en jämn skörd men viss produktutveckling sker på den ca 30 hektar egna odlingsbara mark på Linds gård där företaget numera ligger.Företaget grundades 2003 av Kerstin Björklund och hennes man men för att börja historien i rätt ände får vi backa bandet till 1984 då familjen Björklund (Gisela) köpte Rosa Kvarnen med omkringliggande hus vid Varbro, en plats där man samlats för att mala sedan börja av 1600-talet. Det nuvarande huset byggdes 1783 men övergick från att vara kvarn till bostadshus 1967. Själva odlandet började småskaligt med dinkel och efter att ha visat upp denna, vid den tiden, ovanliga gröda på några mässor grundades Warbro Kvarn HB 2003 med endast en gröda och 6 artiklar i sortiment. Verksamheten växte med åren och de gamla lokalerna blev snart för trånga så 2012 flyttade familjen Björklund till ett ombyggt gammalt svinhus på Linds gård i Sköldinge ca 7 km bort. De senaste tio åren har sortimentet därefter stadigt ökat och idag erbjuder man dinkel, emmer, enkorn, nakenhavre, naketkorn, råg, vete och mältat korn för öltillverkning. Hösten 2017 började Warbo Kvarn att tillverka malt av det korn som ansågs bäst på 40-talet, sorten Balder. Balder har sitt ursprung från Gotland där man under första halvan av 1900-talet korsade olika framgångsrika kornsorter där den mest betydelsefulla linjen med bästa odlingsegenskaper och kvalité fick namnet Gullkorn. När växtförädlingsföretaget Svalöf registrerade kornet 1913 korsades det senare till fyra nya sorter där Balder var en av de. Kornet slutade odlas allt eftersom andra sorter tog över för allt slutligen försvinna. Tills nu, när Warbo kvarn återupplivat sorten.

Den nyinköpta mältningsanläggningen för ca 7 miljoner kr är från Kaspar Schulz (som även gör bryggverk) i Bayern, hela processen från gröda till malt är ekologisk och målsättningen är att producera ca 10 ton malt i veckan. Maltsortimentet består förutom av basmalterna pilsner och pale ale av karamellmalt, chokladmalt, havremalt, vetemalt, rågmalt, dinkelmalt och emmermalt. Jag kommer fokusera på pilsnermalt i min utvärdering som sträcker sig från malning, mäskning och färdigt öl.

Warbro kvarns malt finns förutom i gårdsbutiken i Sköldinge även hos Humlegården. Priset för en säck på 25 kg ligger på 499kr hos Humlegården men kilopriset för lös malt är 29kr vilket ger 725 kr för 25 kilo, alltså finns det mycket pengar att spara via storsäck. För ekologisk malt är Warbros något billigare än Weyermanns på 559kr.

Jag har bryggt en gång med Balderpilsnermalten vilket jag kommer redovisa i detalj i nästa inlägg. Någon skillnad på krossning eller inmäskning jämfört med Weyermans pilsnermalt eller Barkemalt märkte jag inte men jag fick ett 0,2 enheter högre pH (5,6) än med Barke (5,4) vilket till hälften bör motsvara Balders något ljusare EBC på 2,9 för just denna säck. Doften och smaken på malten och vörten var lätt jordig med fina spannmålssmaker. Enligt tillverkaren ska man räkna med något lägre extrakthalt (mäskeffektivitet för oss hembryggare) eftersom detta är en äldre maltsort än de moderna som odlas runt om i Europa idag. Vid min testbryggning fick jag ca 3°Ö lägre än beräknat men jag måste brygga minst en gång till för att kunna bekräfta en sådan avvikelse då mängden omrörning av mäsken kan spela en stor roll i sammanhanget. Warbro kvarn skriver att som kompensation för något lägre extrakt ”har maltkornet mer smak och andra positiva egenskaper som moderna kornsorter ofta saknar”. Vilka positiva egenskaper som syftas på är oklart och smakskillnaden återstår att se. För att på bästa sätt utvärdera basmalten bryggde jag en Helles där enda andra maltsorten förutom Balder pilsnermalt var 4% Weyermann Carahell. Bryggningen gick väldigt bra och jäsningen var igång kraftfullt inom 12 timmar så det finns all förutsättning för en bra utvärdering av ölet (och malten) om en dryg månad.

Malten levereras i en papperssäck som inte tål samma tuffa tag som Weyermanns säckar och är lite svårare att återförsluta. Om plast eller papper gör skillnad för långtidsförvaring låter jag vara osagt.

Bara på toppen av den öppnade säcken kunde se och plocka ut en del orenheter i form av andra grödor. I så liten procentsats bör det inte ha någon smakpåverkan. Några gruskorn/småsten kunde jag varken se eller höra i min 3-valsade kross. Nr 4 från vänster i bild är ett vanligt maltkorn som referens.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Hippo – Mottrycksfyllare

Det var länge sen jag fyllde flaskor direkt från ett fat. Med mina Hefeweizen har jag gått över till spundning (kolsyrejäsning med extrakt kvar) eller i värsta fall klassisk flaskjäsning med sockerlag, men för öl som lagrats i fat har jag använt mig av ghetto fyllaren; en 30 cm lång ölslang med en silikonpropp på. Ghettofyllaren fungerar likt en mottrycksfyllare med uppbyggt tryck i flaskan med DIY-designen gör den mer lämplig till någon enstaka flaska än en hel batch på 40 liter. Som en av mina vinster på SM vann jag en rejäl mottrycksfyllare som heter Hippo och som jag tänkte skriva om i detta inlägg.

Hippon tillverkas av Alltab och utvecklaren (ingengören?) Ulric Thunström bosatt i Nyköping. Den är mestadels gjord i eloxerad aluminium förutom själva fyllardelen som är av rostfritt stål. De minsre delarna är tillverkade av SMC och är industrikvalité. Hippon är en så kallad mottrycksfyllare vilket betyder att man först fyller sin flaska med ett tryck i form av CO2 vilket gör att ölet flyttas till flaska utan skum och med minimal förlust av kolsyra. Som en bonus kan man även blåsa ur flaskan med CO2 först för att minska oxidering, ofta kallat “purge”. För att allt detta ska fungera behöver trycket i flaska och fatet vara det samma och man behöver ha en T-koppling på sin kolsyreslang. En slang till fatet och en till mottrycksfyllaren. Manualen rekommenderar 2.0 bar men jag har flaskat med mitt standardtryck på 1.2 bar med perfekt resultat. Här får man labba lite själv. Så här fungerar det att flaska med Hippon:

1. Ta en desinficerad flaska och tryck den upp och in i Hippon så den låses fast av silikonpackningen uppåt och aluminiumbasen nedåt.
2. Justera det rostfria fyllarröret så det nästan når botten men inte helt ända ner.
3. Vrid på den gråa ratten till höger för att fylla flaskan med CO2.
4. Stäng den lilla gråa skruven (justerbar dumpventil) på vänster sida så den inte släpper ut flaskans innehåll.
5. Släpp ut flaskans innehåll genom att trycka på svarta knappen till vänster samtidigt som flaskan fylls på med ny CO2 några gånger (purgea).
6. Låt flaskan fyllas med CO2 så ett tryck byggs upp och stäng den gråa ratten till höger.
7. Öppna partykranen på toppen av rostfria fyllarröret och öl kommer nu sakta fylla flaskan underifrån.
8. Justera fyllningshastigheten genom att vrida på gråa skruven till vänster.
9. När flaskan är fylld, stäng av partykranen. Lyft flaskan upp och ut för att ta bort den.
10. Innan flaskan är helt borttagen, fyll på en sista skvätt med öl via partykranen så det bildas skum i flaskhalsen istället för luft.
11. Sätt genast på en kapsyl.

Designen och fyllningsmetoden kanske verkar krånglig såhär i text men den är faktiskt väldigt enkel; sätt in en flaska, spola ur med CO2 några gånger, fyll flaskan med öl via mottryck först och slutligen lite utan. Färdigt!

Jag har fyllt ett gäng flaskor och är väldigt imponerad av byggkvalitén. Med mitt paket fick jag en uppsättning kopplingar så jag kunde välja hur jag skulle koppla in kolsyran, snyggt! Det är väldigt enkelt att fylla flaskor utan något som helst skum, helt utan justeringar. Som en bonus, och med hjälp av Ulric, har jag utvecklat en metod att via Hippon kunna göra en “Triple Vacuum Purge”, en proffsfyllarmetod som jag grovt beskrivit hur det går till i min bok men inte lyckats genomföra själv förens nu. Jag kommer gå igenom den metoden i ett senare inlägg.
På den negativa sidan var manualen lite rörig, den är lite för låg för champagneflaskor även om högre baspinne finns som tillbehör och slutligen anser jag att Hippon behöver skruvas fast i ett bord för att vara enkel att manövrera. Allt som allt ger jag Hippon ett väldigt högt betyg och jag har inte sett någon hembryggarfyllare som varit i närheten kvalitétsmässigt. Den är åt det dyrare hållet men man får vad man betalar för, professionell kvalité! Hippon finns att köpa via Alltabs webbshop för 2495 kr och på samma ställe finns även en del tillbehör och reservdelar.


(english)

It’s been a long since I filled bottles from a keg. With my Hefeweizens I rely on spunding (carbonation with remaining extract) or in worst case the classical suger addition in the bottle (bottle fermentation) but for beers already in the keg it’s been up to the ghetto-filler; a 30 cm long beer line with a silicone cork. It works as a counter pressure filler but there is no way to easily purge the bottle with CO2 first and the DIY-design makes it mostly a “few-bottles-every-now-and-then-solution”. As one of my prices for winning a gold medal at the Swedish Championship I got a counter pressure filler called Hippo that I will review in this post.

The Hippo is made by Alltab and the engineer Ulric Thunström in Nyköping/Sweden. It is mostly made from anodised (eloxided?) aluminum but the filler pipe that will be in contact with the beer is made from stainless steel. The smaller parts is made by SMC which is industry quality. Hippo is a counter pressure filler, meaning that you first fill your bottle with pressure in form of CO2. Then when your beer enters the bottle, there will be little to none foam and there for no loss in carbonation. As an added bonus you can first flush your bottle with CO2 to reduce air or more importantly oxygen. To be able to do this, the pressure in the keg must be the same or just slightly higher than the pressure in the bottle and that’s why you need a T-connection on your CO2-line. One to the keg and one to the filler. The manual recommends 2.0 bar for pressure but my standard 1.2 worked perfectly. This is how you fill a bottle:

1. Take a sanitised bottle and push it upwards into the Hippo, securing it to the silicone gasket on top and against the aluminum base on the bottom.
2. Adjust the filler pipe height so it is very close to the bottom but not all the way down.
3. Turn the grey CO2-knob on the right side, letting CO2 fill the bottle.
4. Close the little grey screw (adjustable release valve) on the left side to stop any involuntary release of pressure.
5. Dump CO2 by pressing the black button on the left to fill/dump (purge) CO2 from the bottle a few times.
6. Let pressure build up in the bottle once again and turn of the CO2 (grey knob on left).
7. Now open the party tap connected to the top of the stainless filler pipe and beer now slowly enters the bottle from the bottom without foam.
8. Adjust the beer flow by opening the Hippo escape valve (small grey knob on left) slightly.
9. Turn of the party tap when the bottle is filled and remove the bottle by pushing it up and out.
10. Before completely removing the bottle, add a little beer without counter pressure by pushing the party tap one last time. This will create foam on top of the bottle and replace air in the bottle neck with CO2.
11. Close the bottle with a sanitised crown cap immediately.

The design and filling method might seem difficult on paper but it really isn’t. In short; mount a bottle, add CO2 and purge a few times, add beer with pressure and a little without. Done!

I have filled a few bottles and I’m very impressed with the build quality. With my package I got some extra connections so I could choose how to connect the CO2, very nice! It was really easy to fill bottles without any foam at all. As a bonus and with help from Ulric, I have developed a way to “triple vacuum purge” bottles with the Hippo, a technique I described very roughly in my book but haven’t been able to master until now. I will describe that in detail in a coming post. On the negative side; the manual for the Hippo was a little unclear at first, the height is a bit to low for champagne bottles but a longer main rod can be bought as an accessory and finally I think the Hippo needs to be mounted on a table to be easy to manoeuvre. All in all, I’ll give the Hippo a very high rating and I have not seen any homebrew filler that comes near the Hippo in quality. A bit pricy one might think but you really get what you pay for, this is professional quality! The Hippo is available from the Alltab webshop (not sure if they deliver outside of Sweden right now) for 2495 SEK and the webshop also features a few accessories and spare parts.

The highest black knob adjusts the bottle height. Grey knob to the right is CO2 on/off.

One way to connect CO2. Standard CO2 from the left and then (at least for me) included parts to connect to the already mounted grey hose.

The other way to connect CO2 inside of the CO2-line instead.

Connected.

I used a carbonation cap to connect the CO2-line to my CO2-tube but this can be done in a multiple of ways.

My CO2-lines already have a ”T” and two lines/grey ball connectors.

Right hand side knobs and levers. The stainless metall rodd is top left and where the party tap is connected thru ”perfect fit”, no connection parts needed.

Small grey knob on the adjustable release valve and the black ”dump valve” button just below.

This is how the party tap connects.

Various bottles is easily used by adjusting the Hippos height.

you need to adjust the height so the filling rod reaches lower than in this image (I did this for demonstration purposes). The filling rod could have been a bit longer for tall bottles and 0,5 cm would be my optimal choice here but still this didn’t produce any foam. The adjustment is done by just pushing the rod down.

The Hippo compared to a standard Champagne bottle 75cl.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Speidel Braumeister 50 Plus LoDO-Prototyp 1

Jag har bryggt öl med Braumeister 50-bryggverket i ganska många år nu och ständigt försökt förenkla och förbättra bryggmetoden. Till exempel genom enklare disk av bryggverket genom att installera bottenventil, enklare disk av filterdiskar genom att byta originaldiskarna mot Bacbrewings variant, optimera krossningen av malten eller skaffa vinsch i taket för enklare lyft av maltpipan. De stora förändringarna smakmässigt har däremot kommit först senaste året då jag gått hårt in för att begränsa syresättningen av vörten under bryggningen, utöver den syrebegränsning jag redan gör sedan länge på den kalla sidan; vid jäsning, flytt till fat och förvaring av öl. Dessa framsteg och tester med t.ex. ”mashcap” och ”underlet” har jag förvisso delat med mig av på bloggen som främst läses av svenskar men även på mitt mer internationellt inriktade Instagramkonto där tillverkaren av bryggverket, Speidel, snappat upp mina experiment och blivit väldigt intresserade. Efter att ha labbat lite själva och märkt stor smakförbättring, främst bland maltsmakerna (då ska man komma ihåg att de testat oändligt många prototyper och varianter av både bryggverk och metoder genom åren), så kontaktade VD:n, självaste Stefan Speidel, mig och undrade om jag vill vara bollplank för dessa framtida förbättringar samt hjälpa till att utvärdera/testa prototyper. Oerhört smickrad och tacksam tackade jag självklart ja och redan nu är arbetet i full gång med justeringar och förbättringar av både hårdvaran och bryggmetoden. Exakt vad denna produktutveckling kommer leda till i slutändan kan inte jag svara på men troligtvis är det tänkt som antingen ett tillbehörspaket eller till nästkommande generations bryggverk. Det beror säkerligen lite på vad vi kommer fram till för förbättringar och vad som går att lösa med tillbehör eller med större modifikationer i tillverkningsprocessen av bryggverket. Jag har självklart fått OK att dela med mig av mina erfarenheter och tester av dessa prototyper till er läsare här på bloggen så ni vet.

LoDO Prototyp version 1
Som standard på Braumeistern hålls maltröret på plats med hjälp av ett stort rostfritt rör med ett hål på mitten där centrumpinnen löper igenom och de två delarna fixeras med hjälp av en vingmutter. Detta rör är dock i största laget för att brygga LoDO då vätskenivån måste vara plan så att mash cap:en kan flyta fritt. Till BM10 finns ett platt järn istället för röret och detta har Speidel tagit fram en prototyp på till BM50. Grovt uppskattat är järnet 1/4-del i höjd mot röret men det finns även en extrafunktion med plattjärnet, det är designat som en mäskpaddel. Den primära funktionen är dock att hålla ner maltröret som sagt och det gjorde järnet bra vid första provbryggningen av mitt andra SM-bidrag som jag kommer berätta om nästa vecka. Pinnen var det lite svikt i, trots det tjocka rostfria stålet, vilket gör att man inte kan dra åt för hårt och skada packningen i botten på maltröret. Som mäskpaddel var själva bladet kanske lite litet men framförallt var skaftet för brett för mitt tycke då det rör om även på ytan. Ska man mäska in på ordinarie sätt (utan att tänka på HSA-oxidering) är paddeln säkert toppen men jag vill enbart röra om långt nere i mäsken och så lite som möjligt på ytan för att inte få ner syre vilket sedan syns som kvitto i mängden skum som bildas på toppen. Där fungerar min ordinarie mäskpaddel bättre med dess nästan sugrörs-smala skaft. Plattjärnet får dock en stor tumme upp och jag kan inte se några vidare förbättringar av just den i dagsläget utan i så fall ska den integreras i toppfiltret istället.

Muttern
Som originaldel att hålla röret och maltpipan på plats är en vanlig vingmutter. Smidig att använda men öronen/vingarna är för höga för mash cap:en som då balanserar på muttern om man inte fyller nivån väldigt högt. Därför har jag ersatt min vingmutter med en vanlig M12-mutter istället vilket halverar höjden men kräver en mutterdragare eller fast nyckel för att sätta på och av. Prototypdelen jag utvärderat här är istället en riktigt smart mutter av svampform som går att sätta fast åt bägge håll. Antingen sätter man den med hatten neråt direkt på plattjärnet och då kan mash cap:en löpa fritt uppåt. Eller så sätter man den ovanpå och igenom mash cap:en som då hålls mer på plats och endast kan röra sig 1-2 cm upp och ned. Enligt mina erfarenheter expanderar vörten dock mer än denna höjd så jag valde att ha först plattjärnet, sen muttern uppochned och sist mashcap:en. Muttern i sig har skönt och rejält grepp och den var lätt att arbeta med i 76°C vört (med Blichmanns handskar på förstås). Den är såklart också i rostfritt med hög finish precis som alla andra delar.

Mash cap
Mash cap finns så klart inte som standard då det är en ganska ny uppfinning men samtidigt är det också det tillbehör som gör den största skillnaden smakmässigt genom att kraftigt reducera luftkontakten för mäsken. Min mash cap är ett rostfritt fat som jag borrat hål i för centrumskruven. Fatet har tyvärr inte perfekt storlek (någon cm för liten) och det väger ganska mycket vilket gör det lite svårt att hantera. Fördelen med den mindre storleken är att både doppvärmaren och kylspiralen går ner längs sidan. Prototypvarianten är större, väger mindre och passar bättre. Den minskar därför luftkontakten ytterligare men förhindrar användandet av kylspiral vilket gör att man antingen får ha kylare utanför bryggverket (t.ex. plattvärmeväxlare eller motströmskylare) eller Braumeister plus-modellen som har inbyggd kylmantel och som jag även utvärderar samtidigt. Jag trodde inte skillnaden på mash cap kunde vara så stor då min modell känts bra men prototypdelen var betydligt enklare att hantera och gav upp till en halvering av skum efter mäskningen. Eftersom mitt mål är att genomgå en hel mäskning helt utan skum så är det helt klart på rätt väg! För min del skulle den kunna vara ytterligare någon centimeter större i diameter och ha lite högre kanter.

Övrigt som hjälper till att minska oxidering
Kylmanteln som finns på plusmodellen minskar knappast syreupptagningen i sig men genom att undvika att ha en kylspiral nedsänkt under kylningen så kan druv få sjunka obehindrat till botten under sedimenteringspausen jämfört med om en kylspiral är i vägen. Druv innehåller fettsyror som påskyndar oxidering (sid 235 i Kunze 5e upplagan) och druvet förlänger även den tid det tar för jästen att börja jäsa genom att helt enkelt bädda in den på botten av jäshinken (sid 367 i samma bok). Det tillsammans med att jag vill skörda så ren jäst som möjligt gör att kylmanteln faktiskt var riktigt bra. Jag testbryggde med lite mindre mängd vätska än jag brukar ha annars för att testa plattjärnet och eventuellt högre utbyte med mindre vätskemängd och ska jag göra ett test på kyltidshastigheten jämfört med min monsterkylare så måste det ske i direkt anslutning mellan bryggningarna så inte kylvattentemperatur och andra faktorer spelar in. Jag har hört att många upplever kylmanteln som något långsam men spontant tyckte jag det var lite hugget som stucket. Jag får lov att återkomma i den frågan vid senare tillfälle helt enkelt. Smidigheten att inte ha en kylspiral att diska eller ta hänsyn till var ett stort plus men även att kylningen och sedimenteringspausen kunde stå med mash cap:en fritt utan att kylspiralen eventuellt tog i upptill och förhindrar sjunkandet. En fördel med kylmantel och kylspiral jämfört med PVV och motströmskylare är möjligheten att komma ner till lagerjäsningstemperaturen utan att recirkulera och störa druvformationen. Kylmanteln kunde utan problem få ner min vört till 8°C för pitch vilket ger den tummen upp.

Kontrollenhet och wifi
Den nya kontrollenheten, som jag inte använt tidigare, har en timerfunktion som gör att man kan mäska in kallt för att sen låta bryggverket starta t.ex. kl 4 på morgonen så man kan vakna lagom till utmäskningen. Tyvärr är den längre tiden i mäsktunnan dåligt för LoDO-bryggning och alla som gjort en overnight mash då trycker man mäskstart kvällen innan istället för timer (något jag inte rekommenderar pga brandrisken!) vet att vörten blir avsevärt mörkare. Dessutom brukar det uppstå en doft i bryggeriet av den längre mäskningen som även den indikerar att det sker oxideringsreaktioner. Jag har alltså slutat helt med overnight mash även om det är en avsevärd tidsbesparing. Men timern går även att använda för att värma mäskvattnet med under natten och jag som först vill koka mitt mäskvatten har stor glädje av denna funktion även om jag haft en liknande lösning tidigare fast med doppvärmare och extern timer (julgranstimermodell). Problemet med min variant är att jag inte vågar värma riktigt så mycket som behövs eftersom jag samtidigt ligger och sover. Därför värmer jag till ca 80°C innan timern slår av. Jag skulle kunna sätta in en UT-300 emellan som styr temperaturen till 98°C men där någonstans börjar det bli väldigt många tillbehör och krångel. Den inbyggda timerfunktionen tillkom nyligen med en ny firmware-uppdatering av 2015-kontrollpanelen och är verkligen en efterlängtad funktion av många. Jag kommer utvärdera den mer framöver!
Till kontrollenheten har jag även testat wifi-modulen som tyvärr är ett externt tillbehör som fästes på en av benen till bryggverket istället för att vara inbyggt i kontrollern. Med wifi man man både övervaka och styra kontrollenheten på väldigt enkelt och smidigt sätt via mobil eller dator vilket passar mig perfekt som ofta har annat att ta hand om medan jag brygger. Denna minskar inte någon oxidering mer än en vanlig timer skulle göra, dvs. att man inte låter mäsken stå när den är färdig men ändå värd att nämna som uppgradering.

Så här långt är jag väldigt imponerad av både prototypartiklarna och plus-modellen. Jag har som sagt gjort en skarp bryggning och det ölet är anmält till folkets val i SM så jag hoppas verkligen det hinner lagra färdigt såhär med endast några veckor kvar. Nästa fredag kommer del två i detta test.

Först lite unboxing.

Skål och prost!

Här är mash cap:en och muttern på plats.

Här förstår ni svampformen som även ger dubbla användningsmöjligheter.

Plattjärnet som dubbeljobbar som mäskpaddel.

Nya modellen har tydligare markeringar för volym vilket uppskattas.

Även mittpinnen har lite rundare design.

Jag kunde inte låta bli att plåta lite stålporr.

Gummihandtag är också en uppgradering.

Kylmanteln ansluts med smidiga gardenakopplingar.

Även bottenventil är standard på nya modellen. En funktion som jag installerat själv på min BM med blod, svett och tårar.

Plattjärnet i dess andra möjliga position.

Muttern uppochned.

Mash cap:en som kan flyta fritt från denna position.

Muttern i ”låsningspositionen” om man föredrar den varianten.

Wifi-enheten

Närbild på kylmanteln.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Enzybrew 10

Det hör inte till vanligheterna att ett nytt rengöringsmedel för ölbryggning släpps på marknaden för hembryggare (och mikrobryggerier). Powdered Brewery Wash (PBW) har länge haft merparten av marknaden och Chemipro oxi tillsammans med Vendors Washing Powder (VWP) står för en mindre del där den sistnämnda innehåller klor vilket är bra att undvika. Sen finns även de som blandar sitt egna motsvarande diskmedel av parfymfritt maskindiskmedel som blandas med bleksalt 1:1 men det är en annan diskussion. Stora bryggerier och många mikrobryggerier använder istället Natriumhydroxid (NaOH), även kallat kaustiksoda/propplösare, vilket är oerhört kraftigt som smutsupplösare men även väldigt frätande vilket gör det farligt vid felanvändning (hudskador/blindhet). Även citronsyra används ibland för att rå på smuts som kaustiksodan inte biter på (ölsten t.ex.) men jag tycker att hembryggare ska undvika både kaustiksoda och citronsyra så mycket som möjligt på p.ga. riskerna. Möjligen kan de användas i svagare koncentration i bryggverk var tionde bryggning för att avlägsna svårare smutsavlagringar som kalk men till den dagliga rengöringen är det mycket mer lämpligt att jobba med PBW eller något av dess olika alternativ.

Ny på marknaden – Enzybrew 10
Nyligen lanserades även Enzybrew 10 som tillverkas i Belgien av Realco. Enzybrew 10 är ett enzymbaserat (trienzym) rengöringsmedel som enligt tillverkaren är speciellt tillverkat för bryggeriändamål; bryggverk, tankar, filter, värmeväxlare, jässkärl, slangar och tapputrustning. Det är tillskillnad från kaustiksoda, men i likhet med PBW, inte alls speciellt farligt även om hudkontakt bör undvikas och ögon bör sköljas länge och noggrant vid kontakt. Enzybrew löser upp organsiskt smuts och avlagringar som t.ex. proteiner, fibrer och stärkelse men självklart även humlerester, jäst, socker och allt annat smuts vi bryggare tampas med. Det har väldigt höglöslighet och är därför lätt att skölja bort.

Kemin bakom
Rent kemiskt är Enzybrew basiskt med ett pH mellan 10-11 (antar det är brukslösning man redovisar här) och består av över 30% Natriumkarbonat (oorganisk), 15-30% Natriumkarbonatperoxid (oorganisk), 0,1-1% Proteas (subtilisin, lätt biologiskt nedbrytbar) och slutligen 0,1-1% Cellulas (lätt biologiskt nedbrytbar). Detta innebär att medlet totalt klassas som “lätt biologiskt nedbrytbart” och därför är ett miljövänligt (miljövänligare tror jag är ett bättre ord) rengöringsmedel än både PBW/VWP men kanske främst jämfört Kaustiksoda. Den direkta skillnaden kemiskt mot PBW och eventuellt miljövinster vågar jag inte uttala mig vidare eller heller garantera utan detta är info från tillverkaren. De aktiva ingredienserna hos PBW är istället 30% Natriummetasilikat Na2SiO3 och Natriumperkabonat i okänd mängd och någon med bättre kemikunskaper får gärna hjälpa till bland kommentarerna hur dessa skiljer sig åt mot kemikalierna i Enzybrew 10.

Användning
Enzybrew säljs precis som PBW i pulverform eller kanske lämpligare kallat salt eller granulat i min värld, och blandas med hett vatten (45-60°C) till önskad styrka; 0,5-1% vid svag smuts och 1-2% vid stark smuts. 10 gram per liter vatten ger en 1%-ig lösning och därifrån halverar man eller dubblerar mängden pulver för de andra styrkorna. Vid full kontakt, dvs helt nedsänkta föremål är rekommenderade kontakttiden 30 min men Enzybrew fungerar dessutom riktigt bra vid CIP-rengöring med en något längre rekommenderad cirkulationstid på 45-120 min. Efteråt sköljer man med hett vatten för att avlägsna medlet på enklast och bästa sätt. Man bör undvika längre kontakttid med framförallt mjuka metaller som koppar eller aluminium. Enligt tillverkaren kan pulvret ändra doft med tiden då det är organiskt men det ska fungera precis lika bra ändå. Just doftmässigt skiljer det sig en del mot PBW vem som nu (förutom mig) noterar en sån detalj.

Pris
Enzybrew kostar 129kr för 750g, lagom storlek för hembryggare, vilket ger 161kr/kg pulver. 10g/l ger med andra ord 1,61kr litern bruksblandning 1% styrka. Köper man den större 10kg-burken för 995kr är priset istället 99,5 kr/kg eller ca 1kr/l bruklösning.
Jämförelsevis har vi PBW på 1,8kg för 349kr vilket ger 193kr/kg. Där är rekommenderade dosen 0.3% för hembryggare (3g/l) vilket är ganska svagt, medan bryggerier ofta använder 0,75-1,5% (enligt Humlegården). Detta ger ett prisspann för 1,8kg PBW från 0,58kr/l bruksblandning på 0,3% till 1,93kr/l för 1,5%. Köper man däremot den enorma 22kg-burken PBW blir kilopriset istället 92,8kr. Slutlig jämförelse, eftersom de två rengöringsmedlen inte säljs i samma förpackningsstorlek är att man för 129kr får en 750g burk Enzybrew 10 men bara 450g PBW. Om vi utgår från att de har samma effektivitet per kilo och styrka är PBW 60% dyrare för 129kr-mängden medan största förpackningarna kiloprismässigt är snarlikt (99,5kr mot 92,8kr). Enzybrew 10 är alltså både billigare och dyrare än PBW beroende på förpackningsstorlek och därför är det svårt att jämföra.

Mitt omdöme
Jag har använt Enzybrew i några månader för både blötläggning, t.ex ekolv eller labbflaska jag sparar jäst i, och Clean-In-Place (CIP) för flaskor, bryggverk, jästankar och Corneliusfat. Jag kan ärligt säga att jag inte märker någon som helst skillnad jämfört mot PBW. Det blir skinande rent helt enkelt och inte ens de jobbigaste humleresterna i bryggverket eller “brandjäst” i kreusenringen i jästankarna är något som helst problem. Jag har funderat länge och väl på något sorts sida-vid-sida-test men inte kommit fram till någon metod där bägge föremålen blir exakt lika nedsmutsade och samtidigt relaterar till det vi använder medlet till (vem bryr sig om intorkad ketchup?). Därför gjorde jag ett användar/långtidstest istället där min ordinarie utrustning och nedsmutsning fick agera testobjekt. Om Enzybrew är något bättre eller sämre än PBW kan jag därför inte dra några direkt komparativa slutsatser om men rent visuellt fungerar de precis lika bra, de gör rent alla mina bryggeridelar.

Mer information om produkten finns att läsa här: säkerhetsdatablad (PDF), produktdatablad (PDF)

En burk på 750g kostar 129kr hos Humlegårdens Ekolager
och 10-kg-burken kostar 995kr i samma butik.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!