Monthly Archives: mars 2018

Weißbier 27

De flesta hembryggare börjar sin bryggarbana med att tappa upp sin öl på flaska ihop med sockerlag för att bilda kolsyra, kolsyrejäsa. Ett annat sätt att bilda kolsyra är att flaskspunda och det innebär att man tappar upp sitt öl på flaska innan jäsningen är avslutad dvs med maltsocker kvarvarande som bildar kolsyra. Det är precis så enkelt som det låter, man tappar upp ölet på flaska med några °Ö kvar på jäsningen. Det svåra är att veta hur många °Ö det faktiskt är kvar på den aktuella jäsningen så att det inte blir flaskbomber eller underkolsyrat. Med lagerjäst göra man enklast ett fast ferment test FFT för att fastställa FG men för en alejäsning går det inte lika bra då de bägge jäsningarna nästan är lika snabba. Lösningen som kvarstår är att med erfarenhet från tidigare bryggningar avgöra hur långt det är kvar. Nästan alla mina öl har ett FG på 1.009-1.011 och jag har både räknat ut och testat mig fram till att 5°Ö är lagom till weißbier, som ska ha ganska hög kolsyrehalt runt 3 volymer. Jag har tidigare tappat även veteöl på fat men jag tycker att jästfördelningen bland de första glasen och de sista från fatet blir väldigt olika där de sista nästan är som en kristallweizen. Sen är det väldigt trevligt med några flaskor ibland som omväxling och slutligen så dricker jag max 1 veteöl per tillfälle så mina tappkranar kan få vara fyllda med annat istället. Även om flaskningen tar sin lilla tid så är numera flaskdiskningen och desinficeringen betydligt enklare med Mark’s Bottle Washer.

En annan fördel med flaskspundning är att det går väldigt snabbt att kunna börja dricka av flaskorna. Jag tappade på flaska dag 5 efter bryggdagen och redan dag 7 var de redo att börja drickas även om 1-2 veckor ytterligare på flaska låter ölet mogna det lilla sista. Veteöl är dock en typisk färskvara så de passar extra bra för denna metod. Jag vill dock utfärda en skarp varning till mindre erfarna bryggare. Flaskspundning kan potentiellt vara väldigt farligt och jag skulle aldrig tappa någon öl på flaska över 1.015! Öl som jäser ut extra mycket måste man vara ännu mer försiktiga med (Saison, suröl, brettad öl osv).

NoLoDO, eller kanske LessLoDO
Denna veteöl bryggdes inte strikt med lågsyremetoden (LoDO) eftersom jag hade gäster hemma och behövde brygga med mindre arbetsinsats. Det jag skippade var att förkoka vattnet vilket sparar mycket tid vid igångsättningen. Annars är LoDO inte så mycket jobbigare eller tidskrävande än traditionell hembryggning men har jag inte satt timer på bryggvattnet så känns det trist att vänta. Receptet var det inga konstigheter med, 50% vete, 4% karamellmalt (av två sorter för att rensa lite och för att Caramunich ger lite mer färg än endast Carahell) och resten Barke Pils. Jag skippade Carafa denna gång för att få en ljusare och lite mer vårig veteöl likt Weihenstephaner. På hösten och vintern tycker jag att Franziskaner känns mer tilltalande färgmässigt. 12,26 kg malt såg väldigt lite ut i den jäshink jag maler till och jag antar att det är den skallösa veten som sjunker ihop lättare än vad korn gör. Jag har aldrig lagt märke till det tidigare konstigt nog. Jag bryggde lite starkare denna gång och jag uppskattar att alkoholhalten landat kring 5,6-5,7% ABV. Detta för att få lite mer schvung i smakerna då jag tyckt några av mina senaste veteöl varit snudd på lite tunna.

Efter som jag var lite stressad (och lite lat) så programmerade jag inte om hela Braumeisterns mäskprogram för att addera en ferualsyrarast på 44°C utan istället mäskade jag in på 42°C och när 44°C nåtts tryckte jag på paus och väntade i 20 minuter. Sen tryckte jag continue och Braumeistern fortfsatte sitt mäskprogram. Ferualsyrarasten gynnas av högre pH och egentligen ska man därför avvakta med mjölksyra tills efter den rasten men jag har märkt att mjölksyran inte blandar sig homogent i mäsken utan omrörning och eftersom jag fyller upp med vatten ovanför maltröret blir en extra omrörning efter 20 minuter kanske blaskig. Därför åker mjölksyran i direkt. Däremot har jag börjar justera pH på två ställen i min bryggprocess. För ligger jag lite högre än tidigare, 5,4-5,3, för att gynna Betaamylase-aktiviteten. Även utbytet av humle i koket är bättre med lite högre pH. När 10 minuter återstår av koket justerar jag pH:t till ca 5,1 för att främja koagulering av proteiner och öka ölets hållbarhet. Lite mer jobb men kanske ytterligare lite bättre öl, vem vet…

Jag har målat bryggerigolvet och av en slump blev det på årsdagen av min första målning. Det tog ungefär 15 minuter och förbrukade väldigt lite färg så jag har ingen ursäkt till för varför det inte skett tidigare.

Även om jag inte förkokade vattnet och därför hade ca 8 ppm löst syre i vattnet så tillsatte jag lite syrereducerare ändå, allt är bättre än inget.

27 liter mald malt.

Mäskpaddeln som jag fortfarande är nöjd med.

Nedsänkning av malten i maltröret.

Utan förkokt vatten flöt en hel del fler maltskal än sist.

Jag rör om genom att snurra mäskrodret, inte vispa omkring. Detta för att störa ytan så lite som möjligt. Det krävs två händer och inte som på bilden men jag måste ju ha en hand ledig till kameran.

Jag testade med lite mer omfattande omrörning och ja, OG:t blev lite högre men även mängden skum.

Påfyllning ovanför muttern.

Flytande mashcap (mäskbasker?)

Ferualsyrapausen.

MäskpH

”Continue” efter pausen/rasten och klättring till första betaamylasrasten.

En smackpack 3068 ihop med en kreusenskördad slurry från förra gången.

Efter mäskprogrammet har nivån höjts några centimeter. Vattnet på mashcap:en är kondens från huvan som droppar ner när jag lyfter på locket.

Jodtest för att dubbelkolla att stärkelsekonverteringen är helt färdig.

Det svarta i vörten visar på att det fanns lite stärkelse kvar.

En kvart senare var det färdigt.

Vattenvärmning till lakning. Jag bryggde inget extra denna gång utan ville bara samla lite vört till framtida förkulturer.

Mäskprogrammet helt färdigt och dags att lyfta ur maltröret.

Maltröret passar perfekt i Patina 36-kastrullen för avdropp/sköljning.

Justering av pH när 10 minuter av koket återstod.

Kylning efter kok.

Mashcap:en flyter mycket bättre än sist med lite justeringar på kylspiralen men kanske att jag borde smeka-till den ett uns till.

Kafferast i väntan på kylningen.

Jag jäste i min stora jästank denna gång då jag har möjlighet att styra temperaturen genom att byta rum. Denna bjässe går tyvärr inte in i något av mina kylskåp tyvärr.

Lindhs Wießbier 27 (Ljus veteöl av sydtysk typ)

Kokvolym: 60.70 l
Batchsize: 56.00 l
Koktid: 60 min
Brygghuseffektivitet: 75.00 %
OG: 1.052 SG
FG: 1.012 SG
ABV: 5.2 %
IBU: 17.8 IBUs
EBC: 10.0 EBC

Color

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
68.00 l !Lindhs LoDO-water Water 1
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2
12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
5.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 4
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 5

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
6.13 kg Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 6 50.0 %
5.64 kg Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 7 46.0 %
0.30 kg Caramunich I (Weyermann) (100.5 EBC) Grain 8 2.4 %
0.20 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 9 1.6 %

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
30 g Hallertau Magnum [11.00 %] – Boil 60.0 min Hop 10 14.5 IBUs
70 g Hallertau Magnum [3.00 %] – Boil 10.0 min Hop 11 3.3 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 12

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
2.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 13

Total humle: 100 g
Total malt: 12.26 kg

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 68.20 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min
Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min
Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min
Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Speidel – Gärspund Mobil

Att veta när ens jäsning är färdig eller ännu hellre när den börjar närma sig färdig är viktigt av lite olika anledningar beroende på hur ens jästeknik ser ut. Många nybryggare får tipset att ens jäsning först ska bli helt färdig och att man sen ska låta ölen vila på jäshink ytterligare både en och två veckor efteråt men det är en rekommendation jag tycker man kan använda precis i början av en bryggarkarriär som extra hängslen/svångrem, ta med en nypa salt och framförallt sedan sluta med. Att jästen gärna får reducera biprodukter från den initiala jäsningen är den enda anledningen (och förvisso en mycket bra sådan) men att det ska ske under så lång tid och dessutom i en jäshink som släpper in en massa syre är lite av en helgardering som gör mer skada än nytta. Med pigg jäst av rätt mängd, korrekt syresatt vört och övriga förutsättningar på plats som magnesium och en rätt kontrollerad temperatur går det alldeles utmärkt att flytta sin grönöl till fat redan innan den jäst färdigt för kolsyrejäsning (spundning) eller torrhumling med aktiv jäst för syrereducering. För de som vill kallkrasha innan man tappar på fat eller flaska ska man dock låta jäsningen avstannat helt för att inte få flaskbomber men undvik att vänta mer än nödvändigt, 1-2 dagar räcker gott (om jäsningen givits rätt förutsättningar som sagt).

Sockerhaltsmätningar – när var hur?
För att ta reda på vilken FG man kan förvänta sig av just den aktuella jäsningen så måste man göra ett FastFermentTest (FFT) för det går absolut inte att lita på värden från Beersmith eller andra programvaror (inte heller färdiga recept) då det är alldeles för många faktorer som påverkar utjäsningen för att dessa gissningar ska vara bra eller ens i närheten.
Det finns lite olika sätt att övervaka sin jäsning. Den klassiska och enklaste metoden är att ta manuella SG-prover (även kallat FG-prover om jäsningen avslutats) från en tappkran på jäsningen och mäta med främst en hydrometer för att följa utvecklingen. När ett rimligt slutvärde uppnåtts, ofta mellan 1.008-1.015 beroende på ölstil, och värdet inte sjunker mer på en dag eller två är FG uppnått och jäsningen färdig. Det går även mäta med refraktometer och räkna om med hjälp av diverse kalkylatorer men dessa ger eventuellt/ibland/sällan inte samma tillförlitliga värde som en hydrometer då alkohol bryter ljusstrålar i annan vinkel än vatten med socker gör. Man kan såklart slutligen titta på vattenlåset om det fortfarande är aktivitet i jäsningen men viss kolsyra avgår från grönölet även efter jäsningen avslutats, dock i långsammare takt, så detta är ett dåligt mått om du inte vill stå och titta i någon timme och klocka ploppen.

Olika nya tekniska lösningar
Det finns även modernare tekniska hjälpmedel för att övervaka jäsningen. Beerbug som mäter SG genom att ha en vikt i ett snöre hängandes ner i jäshinken testade jag och skrev om redan för tre år sedan och sedan dess har det även tillkommit ytterligare en uppsjö andra varianter; Tilt, iSpindel som är motsvarande Tilt fast hemmabygge (och som jag har en och kommer utvärdera senare), Plaato och slutligen Gärspund Mobil från Speidel vilket är produkten jag kommer utvärdera i detta inlägg.

Gärspund mobil
Gärspund Mobil mäter jäsningens aktivitet genom att räkna bubblor i vattenlåset och logga temperaturen i vörten eller var man nu vill stoppa sin termometer. Någon SG-information får man dock inte vilket är lite synd men the nature of the beast antar jag. Enheten skickar sedan all info till Speidels hemsida MySpeidel.com där den presenteras i en snygg graf. Gärspund mobil mäter samtliga bubblor från vattenlåset men redovisar dessa och temperaturen i ett 15-minutersintervall. Gärspund mobil fungerar enbart med Speidels egna vattenlås som i sin tur passar bäst med Speidels egna jäshinkar och jästankar. Detta då vattenlåset har en ganska stor diameter på ”halsen” som är anslutningspunkt till jäskärlet eller tillhörande gummioackning. Det går säkerligen att montera den på ett vanligt jäshinkslock om man först borrar upp ett större hål men det är inget jag testat (kommentera gärna om någon av er har testat). Speidels vattenlås är dock väldigt bra då det inte sätts igen lika lätt som de små vanliga, är enkelt att rengöra och inte suger ner desinficeringsvätska vid en kallkrash på samma sätt som de enklare varianterna gör.
Gärspund mobil-enheten fästs på vattenlåset med hjälp av kardborre, en mycket enkel montering av klistermärkesmodell första gången man ska använda den. Det som skickar en magnetisk signal, vilket innebär att ett bubbel passerat, är en liten magnet eller metallpeng stor som en 10-öring (för er som minns de) som fästs ovanpå vattenlåset via klisermärkesvariant även det. Strömförsörjningen till basenheten sker via en medföljande USB-sladd och iPhoneadapterkopia så med andra ord går det alltså inte driva den på batteri som samtliga andra lösningar använder. Bra eller dåligt är såklart en smaksak men har man väl dragit in en sladd till jäskylen spelar det kanske mindre roll. Allra helst hade jag sett att bägge varianterna gick att köra för maximal flexibilitet. Skönt att slippa ladda ytterligare ett batteri men störigt med ännu en sladd, ja ni hajar. Temperaturen mäts genom en andra sladd som går ner i jäskärlet via en medföljande gummiplopp som tätar mot läckande CO2. Då jag inte ville borra upp ett hål i locket till min nya jästank för ett allra första initialt test körde jag istället ner sladden på sidan av den stora gummipluggen som fäster vattenlåset mot jästanken men det fungerade inte. Det blev helt enkelt inte helt tätt och första tiden på min jäsning fick jag inga registrerade bubblor alls och trodde min jäsning inte kommit igång. Ska man köra den varianten utan separat hål kan man säkert borra ett litet hål i stora gummipluggen eller såga en liten skåra längs med som sladden kan ligga i. Min plan framöver däremot är att följa temperaturen från utsidan på jästanken, isolerat mot kylskåpets luft och tillsammans med min temperaturgivare från min STC1000-termostat. Det ger förvisso ett något sämre mätvärde men jag slipper riskera infektion på längre sikt. Allra bäst vore ett dykrör enligt mig.
Innan man kan komma igång och följa sin jäsning måste man först registrera ett (kostnadsfritt) konto hos myspeidel. När man skapat det startar man sin Gärspund mobil och kopplar upp sin telefon eller dator direkt (P2P) mot dess egna lokala WIFI. I Gärspundens egna hemsida/webbserver skriver man in uppgifterna till sitt lokala WIFI-nätverk och användarnamn/lösenord till myspeidel en första gång och därefter behöver man inte göra det någon mer gång utan det ligger sparat i enheten även när strömmen bryts (tack-o-lov!).

Starta igång en jäsning och övervaka den via MySpeidel
På bryggdagen när vörten är syresatt i jäskärlet och man vill komma igång med jäsningsövervakningen stoppar man in strömsladden i Gärspunden och väntar några sekunder tills den initiala lila färgen (startup-fas) byter till gul färg (redo men inte uppkopplad) och slutligen grön färg (uppkopplad mot nätet men inte igång att logga). Detta tar ca 5 sekunder så man hinner knappt gäspa. Då trycker man en gång på knappen undertill och färgen byts mot blå, dvs start på ny jäsning och loggnig. Det är allt som behövs för att en ny jäsning ska startas på myspeidel och någon dator/telefon behövs inte på bryggdagen. På myspeidel går det att ange/ändra en del information på den specifika jäsningen som t.ex. ändra starttid/stopptid, namnge sin jäsning, ange jäskärl med mer. Men man behöver inte. Myspeidel kommer man sedan lätt åt från både telefon och dator men det är i form av en hemsida och inte en specifik app. Själva hemsidan är lite smårörig och även om man väljer engelska som språkval finns det en hel del tyska ord kvar (uhr, tage, anmelden osv). Jäsningen avslutas genom ett klick på hemsidan eller genom att man stänger av strömmen till enheten. Man kan säkert trycka på knappen också men det har jag inte testat.

Kommentar, förslag och omdöme
Först tänkte jag att detta med att följa jäsningen genom mängden bubblor i vattenlåset mest var en kul grej men mina första tester visade på en hel del spännande information som överraskade mig. Dels var det väldigt tydligt att mängden producerad kolsyra avtog i en ganska linjär kurva neddåt. Jag har länge trott att det var en aktiv explosiv fas i någon dag (100% hela tiden) som sedan gick ner när snabbt innan den övergick till en betydligt lugnare fas men här visar grafen en tydlig ständig förändring och inga separata faser. Det går även att gissa sig till ungefär hur lång tid det är kvar genom att följa kurvan neddåt och gissa på en slutdag. Det andra spännande var att mitt kylskåp gärna skjuter över temperaturen ganska mycket nedåt och att detta även påverkar jäsningen vilket visar sig i mindre producerad CO2 (se bilder nedan). Jag trodde de lokala svängningarna i kylens luft var betydligt skonsammare för jäsningen än de nu visade sig vara och detta är något jag definitivt måste åtgärda. Jag tror heller inte att en SG-graf skulle kunna gett mig samma information men just att kunna följa SG i grafen hade såklart varit väldigt värdefullt och är något jag saknar med Gärspund mobil. Ska man ändå skriva något till önskelistan så vore dessutom pH intressant att följa då det sjunker tydligt underjäsningen men även kan indikera en påbörjad jäsning som ännu inte börjat reducera SG eller bilda CO2.
Den grafiska presentationen med grafen på myspeidel är mycket överskådlig och superbra men själva hemsidan i sig är lite knölig eller rörig som jag skrev innan. Man måste t.ex. ange användarnamn och lösenord varenda gång man ska in och kolla. Telefonen/datorn (iPhone/Mac) minns användarnamn/lösenord men någon kaka som gör att man kommer raka vägen in utan att ange dessa år inte i dagsläget tyvärr.
En förbättring jag har funderat kring för egen del är att sätta temperaturgivaren i ett dykrör för att få mätning inne i jästanken men slippa desinficera tråden och givaren samt slippa borra ett hål.
Kalibrering av termometern går inte heller att göra men jag vet inte hur viktigt det är. Det är ju själva förändringen av temperatur från jäsningen mer än det exakta mätvärdet som är av mest intresse. Jag slänger med det ifall Speidel går in och läser…
Slutligen hade en specifik app med notiser kunnat vara till glädje. Sätta larm på ett visst antal bubblor eller om temperaturen skulle skena åt något håll t.ex.
Jag kommer definitivt fortsätta använda Gärspund Mobil då jag tycker den ger värdefull information är gör det lite roligare att följa jäsningen. Speidels Gärspund Mobil hos Humlegårdens Ekolager och kostar 1590 kr plus vattenlås/gummiplugg (49kr) som jag räknar som ett måste.

Inga instruktioner följde med lådan och innan jag hittade denna lilla klisterlapp kliade jag mig lite i huvudet. Det finns dock två bra filmer (längst ner i detta inlägg) med den enkla setupen väl demonstrerat.

”Pengen” som ska klistras fram på locket till vattenlåset.

Här är den monterad.

Basenheten och dess två kardborrebitar. En till basenheten och en till vattenlåset.

Bägge sätts fast på basenheten som sedan trycks på plats på vattenlåset.

Här är även den monterad.

Desinficering av temperatursladden.

Vattenlåset med Gärspund mobil monterad i en jästank. Här är endast elen inkopplad och gula skenet betyder igångstartad men inte ute på nätet.

Här är gummipluggen som tätar termometersladden och som jag alltså inte testat ännu. Man borrar ett hål i locket, trycker ner pluggen och en trycker ner sladden.

Här är även termometersladden ikopplad och neddragen i hålet (vilket inte fungerade) och enheten är uppkopplad mot nätet, redo att användas.

Blått sken indikerar att jäsningen nu är igångsatt (knappen har tryckts) och att enheten loggar info till myspeidel.com.

Myspeidel.com via mobilen. Detta är översiktsbilden.

Här kan ni tydligt se grafen där gröna är antalet ”ploppar” och röda är temperaturen.

Via datorn och ”totalvyn” ser det lite annorlunda ut. Först är gröna stapeln död eftersom det läckte kolsyra via proppen där temperatursensorn löpte. Den gröna linjen är inte helt linjär men ändå ganska förutsägbar och lätt att följa. Temperaturen är dock alldeles för vild för att jag ska vara nöjd, framförallt eftersom det påverkade den gröna linjen i förra bilden.

En annan närbild på temperaturens inverkan.

Detta är överblicksbilden på sina jäsningar. Har man flera igång samtidigt är dessa blåa samtidigt. Gröna i detta fallet betyder att den inte är aktiv för loggning. Nedan följer lite gif-animationer jag lånat från Speidel samt två instruktionsfilmer för den som är sugen på mer info.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Brygga öl – Från Nybörjare till avancerad hembryggare

Den tredje april 2018 släpps min bok om hembryggning; ”Brygga öl – Från Nybörjare till avancerad hembryggare” på bokförlaget Semic. Tanken med den här boken är att först ge grunderna för att snabbt och enkelt komma igång med ölbryggning och med enkla medel kunna göra bra öl hemma i köket. Därefter fortsätter boken med en stor mängd tips och metoder man kan tillämpa för att ta ölet till en högre nivå, ett förbättrande steg i taget. Hemligheten bakom bra ölbryggning är kunskap, noggrannhet, renlighet och bra råvaror. Som grädde på moset vill jag att boken ska inspirera dig att brygga mer, brygga bättre och ha roligare när du brygger.

Köp boken fraktfritt från Adlibirs här eller lite billigare från Humlegården här.

Presskit
Högupplösta bilder i 300 dpi AdobeRGB till tryck och smakprov från boken finns att ladda ner på denna länk.

Smakprov

Intervjuer

Info om boken
Antal sidor: 128
Pris: ca 162 kr (inkl frakt)
Bokförlaget Semic
Författare: Gustav Lindh
Fotograf: Gustav Lindh
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-04-03
Formgivare: Calle Ljungström
ISBN: 9789155265014

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Hopt.se

Jag tycker det finns en del bra sidor med Systembolaget (SB) men deras illvilja och lobbyism mot nya alkoholregler och lagar ger jag inte mycket för. Att de förvarar sin öl i starkt ljus och rumstempererad miljö gör inte saken bättre. Att kunna beställa enskilda flaskor från andra Systembolag är en fin service och sett till hela företaget är utbudet okej även om ingen av mina tre lokala Systembolag har ett sortiment att höja ögonbrynen för. Det är med andra ord inte så svårt att förbättra SB eller det jag främst tycker, lägga ner monopolet och släppa in andra aktörer på marknaden (samt tillåta gårdsförsäljning).
Som komplement till SB går det även att beställa öl via nätet från en uppsjö olika webbutiker sedan många år tillbaka och en ny aktör på svenska marknaden är Hopt.se som är en del av Interdrinks och även finns i Frankrike, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Danmark, Spanien och Italien. Förutom öl finns även ett skapligt utbud ölglas och lite hembryggarutrustning.
Eftersom flaskorna skickas från norra Frankrike tar det en extra dag med leverans men som plåster på såren är frakten enbart 100kr och grejerna kommer levererade direkt till dörren vilket jag som stressad tvåbarnsfarsa uppskattar mycket. Priserna är snarlika mot Systembolagets där några av de öl jag köpte är några kronor billigare och några är någon krona dyrare. En stor fördel är att det inte finns kollikrav och att utbudet just skiljer sig en del mot SB. Jag hittade t.ex. Weihenstephaner Pils som jag bara lyckats köpa direkt från bryggeriet tidigare och Tank 7 som är slut hos leverantören enligt SB (?). Även Westbrook Gose har varit en sån där öl jag velat dricka igen men inte orkat beställa enskilt från andra butiker. Utbudsmässigt hos Hopt.se saknar dock en del tyska och amerikanska öl jag hoppats på. Däremot är Omnipollo väldigt väl representerade vilket jag antar beror på närheten till De Proef där de bryggde mycket förr. 5-literskeg med Bitburger för 190 kr kanske kan glädja någons midsommar!
Själva hemsidan är lite rörig för den ovane och framförallt mobilversionen lämnar lite att önska. Det går dock att söka sig fram genom typer, kategorier, alkohol och länder vilket är lite kul.
Jag hade tänkt fylla på med ett gäng nya ölglas men utbudet är främst inriktat Fransk/Belgiskt och många av de Tyska glas jag var ute efter fanns inte tyvärr men några tillskott blev det trots allt.
Allt i min beställning var väl förpackat. Först en stor yttre låda som innehöll tre mindre lådor och utfyllnadspapp. Flaskorna och burkarna var enskilt förpackade stående med flercellsväggar och inte med de där tunna papperna som vinflaskor brukar ha (se bilder nedan). Även glasen var bra förpackade med en ”fothållare” i papp.
En positiv upplevelse totalt måste jag säga och rekommenderas!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Pils 10

Sedan senaste bryggningen har jag finslipat lite på det som inte gick hela vägen metodmässigt. Det jag ville testa denna gång var en lite större maltmängd för något högre OG eller för att se om det motsatta sker. Även mer omrörning vid inmäskningen än sist skulle kunna ge ett något högre OG. Sen har jag modifierat kylspiralens ståltråd som håller den samman så min mashcap ska kunna gå längre ner och minska syreupptagningen vid kylningen bättre än sist. Ingen större förbättring kan tyckas men många bäckar små.
Bryggningen började redan 05.40 eftersom min fru skulle upp tidigt och jag inte kunde somna om. Eller egentligen började jag redan kvällen innan med att sätta doppvärmaren på timer med de 70 litrarna RO-vatten jag samlat ihop. Så när jag kom ner i bryggeriet på morgonen var vattnet redan uppe i 80°C och med hjälp av Braumeisterns två element och sammanlagt 6400 watt kom jag snabbt upp i kok. Lite morgonkaffe, en dusch och en maltkrossning senare var jag inmäskad redan kl sju och kunde ägna fokus åt att få iväg barnen till förskolan.

Inmäskning
Den mer ordentliga omrörningen gick bra med nya mäskpaddeln som jag premiärkörde förra bryggningen. Eftersom pinnen, eller skaftet, på paddeln är smal som en penna är det förvisso lite svårt att få bra grepp om den men samtidigt, å andra sidan, stör den inte ytan på mäsken så mycket och mängden skum hålls nere. Jag la ungefär dubbla tiden mot sist på omrörning men tog inte tid, kanske 3-4 minuter totalt? Den något större mängden malt och omrörningen till trots hamnade OG lägre än sist, något som jag länge misstänkt och observerat men inte riktigt fått bevisat för mig. Problemet är såklart både att omrörningen vid underlet (dvs malt först och vatten underifrån) inte går att jämföra blandningsmässigt med en klassisk inmäskning (med malt ihälld uppifrån och omrörd allt eftersom) men även att maltröret när det är fyllt maximalt förhindrar maltbädden från att bli tillräckligt porös för mäskvattnet att cirkulera homogent. Att minska mängden mäskvatten kan jag inte göra utan att introducera syre då jag måste hålla mig ovanför maltröret så jag är hyffsat redo att dra slutsatsen att det inte går att brygga starkare öl än ca 1.055 med LoDO-tekniken på en Braumeister 50 utan att använda BacBrewings ”yield increase disk” eller tillsats av maltextrakt. Merparten av mina öl vill jag förvisso landa runt 1.050 så för detta ändamål är nuvarande setup perfekt men det är aldrig kul att känna sig begränsad av sin utrustning. Hur ska jag brygga en lLoDO-festbier till våren? Jag får helt enkelt offra LoDO-metoden för starkare öl eller halvera satsstorleken och brygga i mitt andra ofärdiga bryggverk bestående av tre kastruller. Till det andra bryggverket saknar jag i dagsläget dedikerad temperaturstyrning och en cirkuleringspump men jag har inte helt bestämt mig för exakt vad jag ska göra med den utrustningen ännu, det var inget planerat köp utan jag har bara råkat samlat på mig kastruller och induktionsplattor/doppvärmare så det plötsligt blivit till en hel extra setup. Som det är just nu ligger jag efter med bryggandet så att börja göra 20l-satser är inte att tänka på även om nytt bryggsystem är kul att laborera med. I så fall skulle jag köra det andra bryggverket parallellt med BM50 men det räcker inte elen till riktigt, men det kan det kanske bli ändring på framåt våren…

Kort om receptet
Tråkigt men sant; Jag hade en del maltsorter hemma jag ville göra mig av med så receptet nedan är inte speciellt genomtänkt, ta det med en nypa salt helt enkelt. Vienna kommer jag sluta att ha hemma i förmån till Münchner och jag kommer köra med Weyermann Barke Pilsnermalt som basmalt en tid framöver. Skillnaden mellan Vienna och Münchner är inte superstor så där är det rimligt att byta nästan rakt av men även mängderna i receptet är lite anpassade efter hur mycket det fanns kvar i påsen.

Utmäskning och sidobatch
Klockan 9 var det gedigna mäskprogrammet redan utmäskat och färdigt och för maltpipan redo att flyttas över till en annan kastrull för lakning. Jag fick ut 16 liter på hela SG 1.036 vilket visar att det fanns en hel del socker kvar i malten efter mäskningen. Denna sidovört kokades jag ihop med en omgång högalfahumle; Herkules och Hallertauer men i så pass kort tid att IBUn inte skulle skena all världens väg. Tanken med denna vört var som förra gången att sammanföra med den silade sista vörten från Braumeistern och sen hamna på plasthink med alejäst. Denna gång fick jag totalt ihop så mycket ”överbliven” vört att det räckte både till 22 liter i hink nr. 1 med en ny jästsort (jag snart återkommer till) och 10 liter i ytterligare en hink som fick en liten del av en slurry BRY97 jag hade i kylen. Totalt fick jag med andra ord ihop 72 liter öl denna bryggning vilket jag behöver för att börja kunna komma ikapp med lagret inför vår/sommar. Finns det någon diagnos eller fobi mot att se för många tomma Corneliusfat? Tomkeggofobi?

Kylningen och en matta av humle
Eftersom jag hade i ganska mycket humle i koket så skedde det jag observerat fler gånger tidigare. Humlen lägger sig som en isolering i botten på bryggverket under kylningen, trots att bägge pumparna rör om vörten. Jag märker det tydligast eftersom det kan vara mycket varmt på undertill på bryggverket medan det bara 5 cm upp är runt 20-30°C. Enda sättet att komma åt det problemet vid stora mängder humle är att koka humlen i någon sorts behållare/påse vilket jag inte är så förtjust i, eller att försöka röra runt med något verktyg eller whirlpoola vid kylningen. Att det är ojämn temperatur blir problem för att kyla precis lagom länge. När temperatursensorn är begravd i humle och visar på fel temperatur måste jag förlita mig på en extern termometer. Men vad kommer den sammanslagna temperaturen i jäshinken bli när varmt och kallt blandat sig? Omöjligt att säga i förhand såklart. Just denna bryggning gick jag en hundpromenad under kylningen så vörten ner i hinken blev tillslut 6,8°C vilket var betydligt lägre än de 9-10°C jag planerat för. Jag flög blind och kunde inte kontrollmäta då en av mina billiga skräp-K-givare till den grymma Gresingertermometern gav upp under bryggningen av sidobatchen och jag inte hann ordna med en ny givare just där och då. Att kyla någon grad under önskad starttemp av jäsning är det klassiska tyska sättet att göra på men jag vill helst inte att vörtens och jästens temperatur ska skilja mer än en grad för att inte överraska jästen i onödan. Jäsningen kom igång bra ändå så det gjorde inget men en observation värd att lägga på minnet.

Skum
Första dryga 40 ”rena” litrarna tappade jag via kranen ner i mitt nya rostfria jäskärl. Det bildades en enorm mängd skum av detta förfarande så jag kunde inte syresätta vörten mer än vad som blev av höjdskillnaden. Skummet blev dessutom väldigt stabilt så det slutade med att jag fick slänga på locket, spraya med SaniClean och sen torka av både jäskärl och golv. Kanske skapar detta ett läge att utvärdera olika syresättningsmetoder framöver. Skulle det vara av intresse för er läsare?

Saccharolicious – West Coast
Som test och jämförelse med BRY97 jäste jag extrabatchen med den svensktillverkade jästen West Coast från tillverkarn Saccharolicious. Företaget drivs av den rutinerade bryggaren och hembryggaren Maarten Vanwildemeersch som dessutom är huvudbryggare på Uppsala Brygghus. West coast beskrivs av tillverkaren som ”Clean, versatile, ale yeast from the American West Coast. A given choice for hop-dominated ales like American pale ales or IPAs” medan återförsäljaren Humlegården skriver ”Jäser typiskt västkustskt med en ren, neutral ton. Framhäver humlekaraktären och även i viss utsträckning specialmalten. Kan producera viss citrusarom vid låg förjäsningstemperatur och är det givna valet för amerikansk pale ale, IPA och andra humledominerade öl.”. Detta gör West Coast för min del lämplig att jämföra med t.ex. BRY97 på torrjästsidan men kanske främst min gamle trotjänare San Diego Super WLP090 som jag dock inte har hemma för tillfället. Tidigare har Saccharolicious jäster enbart sålts på snedagar som kräver flerstegsodling men sen i sommras finns de även som större flytande mängd där en förpackning ska räcka till 20 l upp till 14°P (ca OG 1.056) utan förkultur. Med mina 1.045 på sidobatchen och en helt nylevererad förpackning jäst skippade jag förkultur denna gång och den hoppade igång ganska snabbt ändå. Förutom veteölsjäster rekommenderar jag dock förkultur på all flytande jäst för 20 l och uppåt för att säkerställa att jästen är pigg och fräsch kanske mer än att alltid öka på antalet celler. Jäsningen av huvudbatchen som fick lagerjäst i sig har jag en liten överraskning med vilket jag kommer berätta om i nästa inlägg!

Torsdag blir fredag
Sedan någon månad har antalet blogginlägg dels ökat men jag har även börjat publicera något lite längre varje torsdag vilket jag uppfattat som uppskattat hos er. En liten ändring jag vill göra är att skjuta på det till fredagar. Antalet produktionsdagar för min del ökar eftersom jag har lite sämre med tid att skriva på helgerna men den främsta vinsten med att publicera på fredagar är att hamna i rätt sinnesstämning. Torsdagar är jag fortfarande fokuserad i ”work mode” men framåt fredagen börjar friday-feelingen komma och vad passar då inte bättre än ett nytt inlägg? Fredag är nya torsdag med andra ord…

Detta är timern jag har på min doppvärmare. Den klarar de 3200 watt som behövs vilket man måste se upp med först!

Maltvägning med min gamla våg. Bagagevågen jag labbade med sist var jag inte sugen på att jiddra med.

Kylning av mäskvatten efter koket och innan Antioxin SBT tillsätts. Kalciumklorid tillsatte jag när vattnet var ganska varmt och en kemisk reaktion uppstod med kraftigt bubblande (i liten skala) vilket jag aldrig upplevt tidigare. I fortsättningen ska jag tillsätta salter före koket eller efter kylningen istället.

Nästan 13 kg malt denna gång.

Saltvägning och vägning av Antioxin SBT. I bakgrunden står min burk SMB (SodiumMetaBisulfate eller Natriummetabisulfit) som jag dock inte använder för stunden. Bägge innehåller sulfiter som reducerar syre med Antioxin SBT innehåller även gallotanniner och askorbinsyra (c-vitamin) vilket gör att jag totalt sätt kan använda lite mindre mängd sulfit. Campdentabletter eller Vinsvavla som det också kallas ibland är nästan samma sak men med kalium istället för natrium. Kalium sägs vara giftigt för jästen i större mängd.

Här är min DO-mätare jag mäter löst syre med, en Milwaukee MW 600. Lite knepig att ha att göra med och förfärligt dyr. Den har något högre noggrannhet än den populära Extech DO600 och var vid köptillfället lite billigare (rättare sagt mindre dyr). Det ska dock sägas att ingen DO-mätare tillförlitlig att mäta DO i mäsken med (enligt bla Bamforth) eftersom det pågår en rad kemiska reaktioner och det finns naturligt förekommande antioxidanter hos malten som gör mätningen skev. Man kan ha lågt DO-värde men ändå oxiderat sin vört t.ex. Men ett värde går ändå att få ut med mätaren för att kunna jämföra mellan olika bryggningar så det är ändå ett instrument värt att använda när man finslipar sin bryggmetod och letar svaga punkter. Det andra verktyget man kan använda är sulfatmätstickor som är ganska dyra även de och som jag inte hunnit skaffa eller labba med ännu.

Inmäskning dvs sänkning av maltröret.

Malten och maltröret på plats och extravattnet är på ingång.

Ganska tungt lyft att få upp kastrullen till position men smidigt sätt att kunna styra flödet på.

Inmäskad och omrörd. Lite skum men fortfarande skum…

BacBrewingfiltret på plats.

Standardfilter modell hårdare och gummilisten på plats.

Pinnen och min mutter jag använder istället för originalvingmuttern på plats och mängden vätska påfylld för att min mashcap ska kunna flyta.

Mashcap på plats och allt redo för mäskprogrammet.

Min nya basmalt Barke Pils som jag haft hemma några gånger tidigare. Förutom väldigt god smak är den något mörkare än vanliga pilsnermalten (uppåt 4.0 EBC) vilket gör den motsvarande en blandning av pils och pale.

MäskpH:t för dagen.

Första mätprovet som jag fångade genom att stoppa ner hela burken (en liten minimarmeladburk från en hotellfrukost i München) under ytan innan locket sattes på, sen kylde jag provet till rumstemperatur. Detta är det förkokta vattnet som jag ville mäta innan någon syreätare tillsattes.

Mätsonden ska röras försiktigt hela tiden för att ge rätt värde av någon anledning.

1.1 mg/L (samma som ppm) löst syre innan Antioxin SBT tillsattes vilket drar ner värdet till nära 0.0 men detta mätte jag inte just denna gång.

MäskDO vid start av alfaamylasrasten låg på 0,8 mg/l. Ett värde under 1.0 är att föredra medan runt 0,5 ger lite mer marginaler. Dit har jag dock inte nått med denna utrustning. Vanligt vatten (okokt och vid 20°C) har ca 8 ppm syre i sig som referens.

Mäskningen färdig.

Långsamt lyft upp till stödpinnarna så inget syre dras in underifrån.

Flytt av mäsken och maltröret till lilla kastrullen för lakning.

Lakningen ger en massa skum vilket jag inte vill ha i LoDO-batchen. I sidobatchen görs inga försök att stoppa syresättning mer än vid normal bryggning.

Jag hade ju två stora diskbänkar i bryggeriet men jag har sålt den ena. Jag fick ett mail från en kille som var på jakt efter en och jag insåg att jag inte behöver två utan att en vanlig bänk skulle ge mig lite med förvaringsutrymme. Sen är det ju kul att kunna glädja någon annan. Köparen brygger också på BM50 så den enorma diskhon kommer verkligen till nytta vilket är kul. Jag kommer på sikt skaffa någon annan lösning är den som är på bilden här men jag vet inte exakt hur ännu. Jag har några olika alternativ…

Tills vidare flyttade jag bardiskbordet till vänster och satte in en gammal skänk som skulle till soptippen.

Kylning av sidosatsen.

Kylningen blir inte så effektiv när bara halva spiralen är täckt av vätska dock.

Kylning av huvudsatsen. Kylspiralen täcks helt och hållet.

Här kyler jag med maschcap:en (mäskhätta eller mäsklock på svenska?) men spiralens in/ut-rör var något sneda vilket resulterade i en sned vinkel på mascap:en. Detta är åtgärdat delvis såhär efteråt.

Rengjord jästank.

Jästslurrys som ska till huvudsatsen.

Skumkronan på jästanken.

Den nya West Coast-jästen. Kul med svenskt!!

OG på 1.050 för huvudsatsen…

Receptet

Pils 10

Kokvolym: 60.29 l
Batchsize: 55.00 l
Koktid: 60 min
Brygghuseffektivitet: 75.00 %
OG: 1.050 SG
FG: 1.011 SG
ABV: 5 %?
IBU: 45 IBUs ?
EBC: 8.6 EBC

Color

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
68.06 l !Lindhs LoDO-water Water 1
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2
12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
5.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 4
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 5

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
8.06 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 6 62.7 %
2.24 kg Vienna Malt (Weyermann) (5.9 EBC) Grain 7 17.4 %
2.00 kg Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 8 15.6 %
0.55 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 9 4.3 %

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Herkules [17.00 %] – Boil 60.0 min Hop 10 41.4 IBUs
50 g Hallertauer Hersbrucker [3.00 %] – Boil 30.0 min Hop 11 5.6 IBUs
50 g Hallertauer Hersbrucker [3.00 %] – Boil 15.0 min Hop 12 3.6 IBUs
100 g Hallertauer Hersbrucker [4.00 %] – Boil 5.0 min Hop 13 3.9 IBUs

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg WLP838 Yeast 14

Total humle: 250 g
Total malt: 12.85 kg

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 70.21 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min
Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min
Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min
Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Rostfri jäsning

Jag har en längre tid varit på gång att gå över till rostfri jäsning. Dels för att stål klarar lite tuffare tag men kanske mest för att det inte släpper igenom syre som mycket plast gör. Att rostfri jäsning inte kräver mörker kanske gläder någon annan än mig eftersom jag ändå jäser i kylskåp men även det är ett plus. På minussidan står att det inte går att se hur det står till där inne, de är dyra och finns i lite udda storlekar. Jag skaffade mig Speidels rostfria 95l-jäskärl för över två år sedan men har bara använt den en gång eftersom den inte går in i mitt kylskåp och något större kylskåp har jag inte lyckats få tag i. Speidel har även en mindre rostfritt jäskärl på 45l vilken jag tyckt varit för precis lite för liten men sen slog det mig att jag kunde räkna på hur mycket den faktiskt rymmer, inte vad som står tryckt på eller kommuniceras av tillverkaren (Precis som att BM 50 rymmer 84,5 liter). Radien X radien X Pi X höjden gav då 49,1 liter vilket skulle kunna fungera eftersom jag nyligen gått över till separera druv helt. Att ha helt ren vört i jäsningen innebär att det enbart är mängden motsvarande drygt två fat plus jäst som ska rymmas i min primära jästank och inte de 50-55 (ibland 60) liter som jag jäst innan. Jag tar hand om den “smutsiga” vörten också, antingen får den bli förkultursvört och sparas då i petflaskor i frysen, eller så fyller jag på min solera med suröl eller slutligen kan den få hamna i en vanlig plastjäshink ihop med lite alejäst. Den storlek jag behöver är med andra ord 19+19+2 dvs 40 liter och med 9 liter “headspace”, dvs utrymmet för kreusenskummet, fungerar detta kärl för mina lagerjäsningar. Alejäst och framförallt veteölsjäst behöver mer utrymme så de kommer jag jäsa på annat sätt.

Koniska jästankar
Speidel har precis som en del andra tillverkare, t.ex. Blichmann, SS Brewtech och Grainfather, även koniska jäskärl som blivit väldigt populära bland hembryggare på sistone och som även jag sneglat på. För min del, eftersom jag planerar att inte ha någon druv i jäsningen framöver, fyller konan ingen direkt funktion då jag inte har någon druv att dumpa den vägen. Och eftersom jag flyttar grönölen med extrakt kvar, innan det jäst färdigt, för att spunda/kolsyrejäsa i corneliusfat har jag inte heller någon jäst att dumpa vilket vissa vill göra med hjälp av sina koniska jäskärl. Just jästdumpning bör man vara försiktig med eftersom det uppstår ett tomrum som gärna suger ner syre och därmed kraftigt oxiderar ölet. Detta kan man komma runt genom att koppla på ett lätt övertryck med kolsyra först, ifall ens koniska kärl klarar tryck. Koniska rostfria jästankar kan alltså vara attraktivt för vissa bryggare beroende på brygg/jäsmetod men för mig har det inga tydliga fördelar mot den klassiska “hinkformen” mer än att det ser ballt ut. Förutom brist på fördelar finns däremot några nackdelar med de koniska kärlen; de är dyra men främst ganska otympliga vilket försvårar hantering och disk. Ska man låta sin jästank stå på samma plats hela tiden måste man ha en portabel cip-station men även en pump för att flytta vörten från bryggverket till jäsningen. Självklart problem som inte är så svåra att lösa för den som vill gå den vägen men inte med i min planering just nu iallafall.

Egenskaper jag önskar hos en jästank
Som sammanfattning av styckena ovan vill jag ha utrymme för två fat, jästslurry och headspace ovanför vilket ger mig en storlek på 50-70 liter. Jag vill att den ska rymmas i ett vanligt kylskåp men även vara någorlunda smidig att flytta runt och diska. Materialmässigt är det såklart rostfritt stål av mycket hög kvalité som gäller men även att fogar och genomföringar är välgjorda så det varken fastnar smuts eller kan uppstå rostangrepp. Med en hög ytfinish är min förhoppning att jag ska kunna rengöra enbart med hjälp av Mark’s Kegwasher och spraykula, dvs. helt utan mekanisk rengöring med svamp eller diskborste. Detta för att inte skapa smårepor som i längden kan ge utrymme för bakterier, vildjäst och andra infektioner. På tal om genomföringar så ska kranen vara liten så det inte står en massa vört i den i onödan samt lätt att demontera för rejäl rengöring och desinficering. Genomföringen vill jag helst ha svetsad så jag slipper ha en gummipackning inne i jäsningen med en mutter likt många plastjäshinkar har. Helst vill jag att jästanken ska klara ett litet övertryck eftersom jag vill kunna koppla en slang från toppen av jästanken till ett corneliusfat för att låta jäsningens koldioxid ersätta syret helt och hållet (mer info om denna metod kommer framöver). Packningen till locket på jästanken ska helst vara i nitril eller annat syreresistent material då silikon släpper igenom väldigt mycket syre.
Detta gjorde att mitt val föll på Speidels 45 l-tunna (som rymmer 49,6 liter 20°c vatten, kanske t.om. 50 l med ytspänning) då den uppfyller de flesta av mina önskemål. Det går ju inte få allt här i världen och just packningen på Speideltunnan är av silikon men eftersom jag hela tiden har en aktiv jäsning så borde problemet med inträngade syre inte hinna bli ett problem för mig. Ska man däremot långlagra sin öl på jästank kan det vara en idé att se över denna svaghet som även andra tillverkare dras med.

Omdöme och kommentar
Speideltunnan är oerhört lik Braumeister 20 och eventuellt är det exakt samma grundmaterial/tunna till de bägge fast där bryggverket får ett par ben ditsvetsade. Packningen till ventilationshuvan för BM20 är dessutom exakt samma som till jästanken så diametern på bägge är identisk. Jästanken har även samma rejäla handtag vilket underlättar hanteringen en hel del. Öppningen till vattenlåset/jäsrör är väldigt stor och kräver en rejäl gummipackning. De vanliga klassiska små jäsrören går också de att använda, om man bara borrar ett hål i plastlocket. Speidels jäsrör är stort men har en fördel att det är lätt att rengöra och det rymmer dessutom mycket mer Saniclean/Starsan och drabbas inte av baksug på samma sätt som de klassiska (för de som kallkrashar). Enligt tillverkaren är inte jästanken avsedd för tryck men jag skulle bli förvånad om det inte klarar någon tiondels bar eller mer. Någon kolsyrejäsning på 1-2 bar avråder jag dock från helt men här får man testa lite på egen risk helt enkelt. Locket känns i tunnaste laget för trycksättning. Jag tycker jästanken ser väldigt fin ut och tror det kommer passa bra för mina behov men jag behöver använda den ganska många gånger innan jag kan göra en ordentlig utvärdering.

Speidels rostfria jäskärl finns hos Humlegården och kostar 2190 kr.
Tappkranen kostar 349 kr och Jäsröret med tillhörande propp 49 kr.

Data
Material: 1.4301, AISI 304
Yttermått från tillverkaren: 35x55cm
Vikt 6kg
Innermått 35×51 cm (mätt av mig).
r^2*Pi*höjden ger 49,1 liter vätskevolym

Volymer:
20,5 cm höjd från botten motsvarar ett 19-fat
41 cm höjd från botten motsvarar två fat. Motsvarar ca 10 cm från toppen.
1 cm = 0,962 liter.
1,04 cm = 1 liter
2 fat och 10l är max vad som rymms smidigt, dvs 48l.
49,6 l nästan helfull.

Inplastad från fabrik men locket vänt och tappkranen löst monterad. Tappkranen är tillbehör och ingår inte i jästanken. Gängan på jästanken är 3/4″ BSP så en rad olika kranar går att sätta dit.

Detta är den senaste varianten av Speidels kran som har hack i pipen så slangar sitter fast bättre. I övrigt är det samma enkla design som är väldigt lätt att både ta bort och demontera till smådelar för rengöring.

45=50

Svarta knoppen som är handtaget till locket.

Här är öppningen för vattenlås. Som ni ser är det en packning i locket så efter jäsning kan man skruva på locket igen. Eller om man använder tunnan till annat än jäsning såklart, t.ex. förvaring av malt.

Vattenlåset och gummipluggen. Strecket 1/3-del upp på vita plastbiten är fyllnadsgraden för desinficeringsmedel.

Insidan av vattenlåset. Lite väl kort skärpedjup på denna bild men ni fattar hur det ser ut.

Rejäla handtag av samma stil som Braumeister. Det är dock oklart hur mycket vikt de är designade för att klara.

Locket består av flera delar där det är metalldisken, en silikonpackning och sedan det kraftfulla spännbandet.

Insidan av jästanken.

Svetsskarven som ser fin ut.

Genomföringen som är svetsad.

Detta är vätskenivån när jag fyllt två 19 l Corneliusfat till ytspänning och hällt i.

Ca 10 cm headspace.

Med en rejäl jästslurry och vört och diverse svinn i form av provtagningar (totalt 2,5 liter) återstår dryga 5 cm vilket är lite snålt för en alejäst men räcker till lagerjäst. Jag behöver dock inte gå riktigt ända hit.

48 liter.

49,6 liter.

Mark’s Kegwasher med spraybollen monterad.

Helt okej höjd!

Sladden drar man genom öppningen för vattenlåset/locket.

En liten plastpåse förhindrar all PBW att komma ut.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Mark’s Bottle Washer

För en tid sedan skaffade jag mig Mark’s Kegwasher (som jag testat här) för att tvätta både Corneliusfat men även jäshinkar/jästankar. Som tillbehör till Kegwashern finns även en flasktvätt; Marks Bottle washer, som man lägger ovanpå fatttvätten. (Det är alltså ett tillbehör och inte en stand alone-produkt så ingen blir lurad här, man måste ha Kegwashern först). Förutom suröl tappade jag förr all min öl på fat då jag brygger mellan 40-60 liter åt gången och flytt till fat är så pass enkelt. På senare tid har jag dock upplevt att mina veteöl blir 2-3 snäpp vassare på flaska än på fat så på senare tid har mina patentkorksflaskor åkt fram igen. Just patentkorksflaskor och dess stora packningar släpper tyvärr inte mer syre än vanliga kapsyler (som också släpper in syre förvisso) men det skiter jag i! Dels vill jag dricka mina veteöl riktigt färska men sen är det även något lite magiskt (kanske mest nostalgiskt) med patentkorksflaskorna och det karaktäristiska ”poffet” som fortfarande känns härligt. Flaskorna är dessutom så pass tjocka att upp till 6-7 volymer CO2 inte ska vara något problem och just veteöl låter jag kolsyrejäsa ganska rejält. Själva flaskningen är svår för mig att förenkla mer än jag redan gjort men diskningen av flaskorna får gärna underlättas och det är där som bottlewashern kommer in i matchen såklart.

Jag har sedan tidigare ett flasktvättarmunstycke som man skruvar fast direkt på kökskranen och den spolar ut smuts bra men kanske främst den synliga smutsen. Sen har jag även flasksköljaren (röda bunken med plastpip) och det går förvisso spola PBW med den men kontakttiden blir kort och att köra fem-sex backar blir snabbt långtråkigt när de först ska rengöras, sen sköljas med vatten och slutligen köras ytterligare en omgång med Saniclean. Att dränka flaskorna helt i PBW fungerar okej (och det gör jag ibland) men mycket PBW går åt och själva cirkuleringen av PBW är ju minimal under själva rengöringstiden så hur effektivt det är vet jag inte. Även här är det lite meckigt med sex backar som ska dränkas och tömmas då jag inte orkar göra flaska för flaska.

Mark’s Bottle Washer
Mackans flasktvätt spolar rent 8 flaskor åt gången men de två medföljande ”backarna” rymmer 2*15 flaskor per laddning så tanken är att man sätter halva backen på rengöring och sedan vänder 180 grader efter en tid samtidigt som man laddar en ny omgång flaskor i nästa back medan den första tvättas. Sen byter man back och gör samma procedur igen. 30 flaskor blir då rengjorda på fyra moment och på så sätt ska man snabbt kunna beta av en större laddning flaskor om de inte är allt för smutsiga och PBW:n inte sjunker för mycket i temperatur. Flasktvätten sätts ovanpå fattvättbaljan för smidighets skull så rengöringsvätskan återförs till pumpen men det är egentligen bara själva pumpen från Keg Washern som är aktiv från just det kittet.

Montering
Kartongen som Bottle Washern kom i innehöll mängder med delar; skruvar, muttrar, packningar och små samt större plastdelar. Instruktionen som följde med för montering var helt okej och det var inte speciellt svårt att montera ihop den. Lite knöligt var det däremot att få på den märkliga packningen som ska vara mellan de två blomformade (eller spindelformade kanske) delarna som fördelar vattnet till de åtta munstyckena. Packningen har nämligen samma form som spindeln och det var inte direkt självklart hur den skulle passa in och vilken del som var upp och vilken som var ner. När väl packningen var på plats skulle 11 skruvar med respektive vingmutter skruvas igenom för att hålla ihop delarna. Några minuters arbetsinsats är inget att tala om egentligen men själva konstruktionen här kunde gott och väl varit helt gjuten i plast istället. Jag antar att tanken är att man ska kunna ta isär och diska insidan men den sköljs ju regelbundet med PBW så jag tvekar på att speciellt många kommer göra det. Och med tanke på antalet skruvar så borde det i så fall ha varit ett snäpp-lås istället, ingen orkar väl skruva isär den här mackapären när den väl är monterad? Dessutom har varje pip sin egen packning, även här kunde det varit gjutet eller åtminstone limmat. Droppbrickan och de två backarna var desto lättare att montera och här fyllde den IKEA-inspirerade leveranslösningen en funktion för att spara plats, något som spindeln knappast gjorde.

Användandet
Spindeln med munstyckena som ska in i flaskorna monteras direkt på pumpen via en 1/2″ rörgänga. Sen placeras de i två skåror i ”dropp-brickan” som man sätter i baljan till Kegwashern. Sen fyller man backarna med flaskor och lyfter ner sin back med flaskor där dryga hälften får var sin pip (15/2=7,5 så mittenflaskan blir väldigt rengjord). Enkelt handhavande och ganska självklart, passformen är dessutom väldigt bra. Själva ”spindeln” sväljer ganska mycket vatten innan det bildas övertryck så det behövs mer total mängd rengöringsvätska (vatten/PBW) än när man annars tvättar fat. Fyller man inte tillräckligt blir strålarna annars för klena och når inte upp i flaskornas bottnar ordentligt (se filmen nedan). Strålarna ska helst nå 10-20 cm ovanför flaskorna, annars har pumpen sugit in luft. När väl vätskenivån är tillräcklig däremot så blir pumpen tystare och trycket ökar markant. Stäng av pumpen när du ska rotera backen eller byta back, annars blir det blött!

Omdöme
Det är lite synd att Mark’s Bottle Washer bara gör rent 8 flaskor åt gången men här är det pumpens styrka som är den självklara begränsningen, annars hade 15 flaskor rent utrymmesmässigt inte varit något problem. Monteringen var inte självklar men tog mindre än de 15 minuterna som monteringsanvisningen utlovade, medelbetyg med andra ord. Konstruktionen är hyffsad men jag hade gärna sett att spindeln vore helt gjuten i plast och inte bestå av 35 delar. Trycket på strålarna tycker jag är helt okej och jag kommer definitivt använda Marks Bottle washer till mina flaskor framöver. Lite synd för just min del är att korken till patentkorksflaskorna ställer till det med placeringen i backen. Flaskorna når inte ner riktigt så långt som jag skulle önska. Mark’s Bottle Washer får slutligen rekommendationen ”köp” för de som både tappar på fat och på flaska (som jag). Tappar man enbart på flaska blir priskombinationen av både Kegwashern och BottleWashern lite väl hög så där kanske man ska fundera ett varv till.
Mark’s finns hos Humlegården och kostar 995 kr.

Allt som ingick i kartongen, IKEA-style.

Här ser ni den spännande packningen till höger. Inte helt självklart vad som är upp, ner, vänster, 45° höger eller bakochfram.

Plastdelar…

Det jag kallar droppbrickan, närmsta kopplingen mellan Kegwashern och Bottlewashern.

Spindeln färdigmonterad med alla pipar uppåt.

Undersidan av spindeln med alla vingmuttrar och 1/2″-kopplingen till pumpen. Klockan 9 och 3 ser ni skårorna som ska glida ner i droppbrickan för stabilitet.

En av två ”backar”. Flaskorna når inte underlaget så om man kör med Saniclean efteråt kan flaskorna stå och rinna av utan behov av flaskträd eller andra lösningar.

Spindeln monterad på pumpen.

Droppbrickan på Kegwashern.

Allt på plats, redo för backen med flaskor.

Vy från sidan.

Bottle Washern i sin helhet utan flaskor.

För min testomgång testade jag följande flaskor: 650cl ”Bomber” som tvätten är designad för, 33cl Longneck, 50cl Patentkorkflaska och 50cl Veteölsflaska.

Här ser ni hur bygeln sätter stopp för flaskan.

Här suger pumpen lite luft och strålen är därför för klen och pulserande.

Här är pumpen maxad med vätska och strålen betydligt högre.

För extra stabilitet kan man spänna fast de två komponenterna med två medföljande ståltrådar, det är dock inget krav.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!