Posts in Category: Bryggning
Lindhs Bairisch Pils (P20)
Efter att byggt klart kontrollboxen till nya bryggverket och fått tag i flytande lock var jag helt enkelt tvungen att göra ett riktigt rejält ölkok. Hur rejält? Jag ville testa maxvolym i systemet utan att behöva laka så 150 liter vört efter kok! Det innebar i sin tur 185 liter mäskvatten och över 30 kilo malt! Helt vansinniga mängder öl för att vara till mig själv och närmsta kretsen men jag har närt en liten dröm om att brygga en riktigt stor mängd lager någongång i livet. Vissa drömmer om en Porsche 911 eller att resa till Australien, jag drömde om ett storkok. Inte helt friskt, jag vet…
Jag har sedan tidigare mätt upp volymerna i bägge pannorna på en linjal så att mäta upp 185 liter i vörtpannan/BK var inget svårt men vilken tid det tog! Jag har ca 9 liter per minut ut ur kranen i bryggeriet så över 20 minuter ståendes med en slang i handen (nåja, jag klämde fast den under locket och gjorde annat, men ändå). Jag hade först tänkt att förkoka vattnet för att driva ut allt syre men bestämde mig istället för att köra jästätarmetoden eftersom jag hade för många slurrys i kylen. Till jästätarmetoden behövs dubbla mängden torrjäst och socker i gram som den mängd vatten i gallon man tänkt syrereducera. 5 gallon är ca 20 liter vilket kräver 10 gram. Jag skulle syrereducera 185 liter dvs 49 gallon vilket nästan är 100 gram torrjäst. En påse torrjäst innehåller 14 gram jäst så 7 påsar skulle gå åt till vilket jag inte hade hemma. 7 påsar torrjäst kostar dessutom 57 kr så plötsligt är det billigare att koka vattnet (mellan 7-26kr i detta fall beroende på rörligt elpris och när på dygnet). Men nu hade jag ju en enorm mängd jäst i form av slurry hemma och enligt en snabb jämförelse på Mr.Malty (som är flashbaserad och och kommer vara svår att använda i framtiden) så motsvarar 58 ml mellantjock slurry 11 gram torrjäst. Snabbt överslag; jag behövde ha i 400 ml slurry och 100 gram socker. Det åkte i på 30 grader och sen på med flytande locket dvs min paellapanna i stål. Syrereduceringen fick stå en timme för jag satte igång lite väl tidigt på morgonen men det flytande locket minskar syreinträngningen så pass mycket att det hade kunnat stå över natt utan problem. Och när jag ändå säger problem så är det precis vad som uppstod. När jag startat de 10.000 watten och värmt vattnet till 67c så märkte jag att flytande locket såg lite konstigt ut men tänkte inte så mycket mer på det utan fokuserade istället på de dryga 30 kilona malt som skulle krossas.
Bladmått kan man inte lita på
Jag fick dela upp malten i två omgångar för att kunna få plats med den, både i tratten till kvarnen men även i 30l-jäshinken jag har under för att samla krossad malt. Första 15 kilona tyckte jag såg lite för grovt krossat ut men jag hade ju precis justerat ner krossen till 0,8mm, så det borde ju vara perfekt? Andra omgången malt såg likadan ut så den dubbelkrossade jag och då blev det lite bättre. Såhär i efterhand, några dagar efter själva bryggdagen har jag läst enorma mängder om maltkrossning och kommit fram till slutsatsen att bladmått förvisso är en väldigt bra grej för att kunna återfå en viss spaltbredd, men siffrorna på själva bladmåtten är inte jämförbara mellan olika krossar eftersom de alla har olika höjd och mönster på räfflingen, samt att olika krossningshastigheter ger olika resultat. Alltså kan 0,8mm uppmätt på min Monstermill MM3 motsvara 1,2mm på någon annans kross, siffran är inte korrekt för maltkrossningen utan endast de avstånd som man har mellan topparna i sin räffling på valsarna. Det man alltså ska göra istället är att helt visuellt krossa sig fram till ett optimalt resultat, vilket är väldigt svårt. Sen ska man notera vilket bladmått som gav det bästa resultatet så man kan kontrollera och justera i framtiden men kom ihåg att se själva siffran som ett inställningsnummer, inte en spaltbredd i millimeter!
Ska man verkligen få till ett bra krossresultat behöver skal och olika storlekar på kärnorna silas genom en speciell sil med olika lager. Dessa ska sen vägas i procent och då finns det optimala förhållanden mellan de olika bitarna men de standardiserade silarna är så dyra (5000kr+) så vi överlåter det till stora bryggerier och förlitar oss på det sämre ögonmåttet. Så hela skal som möjligt eller som värst halverade. Sen ska kärnan vara krossad i 4-5 bitar med så lite mjöl som möjligt kvar. Det ger ett högt utbyte med genomskinlig vört utan att få problem med flödet i såväl recirkulation som lakning.
Summa summarum har jag alltså tightat till min spaltbredd rejält i efterhand efter denna bryggning, så nu jag förväntar mig en rejält igensatt mäskbädd nästa gång jag brygger. Det är ju 2020 ändå, det så kallade skitåret då allting ska jävlas eller ställas in!
Malten blev blåst
Med malten på plats i den torra mäskpannan så flyttade jag 67-gradigt vatten från vörtpannan med hjälp av min Blichmannpump men först hade jag blåst ur malten lite med CO2 via kranen i botten. Gaser blandar sig förvisso och något homogent flöde räknade jag absolut inte med men jag ville ändå testa metoden. Jag har inget sätt att mäta om detta överhuvudtaget gav någon minskad mängd syre så jag lämnar ämnet därhän i detta inlägg så får ni titta på bilderna nedan istället för att se hur jag kopplade upp det hela. Flytten av vattnet tog också sin lilla tid och endast 174 liter fick plats innan jag fegade ur och stängde av. Med en temperaturhöjning senare i mäskprogrammet så sväller mäsken och det riskerar att bli kladd precis överallt om den letar sig över kanten så jag sparade 5 centimeters marginal. Sedan rörde jag om ordentligt men försiktigt i botten på mäsken och landade perfekt på 63°C för första rasten. Sen drog jag igång min HERMS-spiral som jag placerat i min 36-liters Patinakastrull, som i sin tur fick 3kw värme från induktionsplattan. Vörten recirkulerade alltså ut från stora mäsktunnan, genom kylspiralen/HERMS-spiralen i varmvattenbadet som höll max 10°C mer än den temperatur jag ville uppnå och sedan tillbaka till toppen av mäsken fast under ytan och under det flytande locket för att inte oxidera vörten. Efter 45 minuter på 63°C försökte jag öka temperaturen på hela mäsken till 72°C för en alfarast men jag tror jag skulle behövt ha varmare vatten i HERMS-kastrullen för att kunna pressa upp över 200 liter mäsk nio grader. Min grymt stabila och tillförlitliga Gresingertermometer GTH1170, eller kanske främst instickssensorn GES130, är inte tillräckligt lång för att jag skulle kunna mäta djupare än 10-15 centimeter av mäsken så jag vet faktiskt inte riktigt hur högt i temperatur jag kom men knappast över 70°C innan jag tyckte klockan var för mycket och jag flyttade returslangen till vörtpannan (BK) istället. Det fick duga helt enkelt. Vörten såg ändå extremt klar och genomskinlig ut och med ett SG på mitt förväntade 1.043 så fick det duga.
Vörtpannan fick återigen 10kw så fort värmespiralen täckts med vört vilket är exakt 35 liter i mitt system. Trots att min pump gick på maxflöde, vilket är riktigt mycket, så var koket nästan igång lagom till att all vört flyttats. Tio kilowatt är mycket men det är även 157 liter vört. Varmdruvet, dvs skummet vid uppkok, var extremt vitt och liknade mest badkarsskum (i brist på bättre jämförelse) och absolut ingen kladdig sörja så någon större oxidering hade jag inte råkat ut för. Men visst hade jag drabbats av dumskalle ändå! Paellapannan, mitt flytande mäsklock, var ju mycket riktigt av stål det var jag ju helt säker på, men inte f**n var den av rostfritt stål! Jag tyckte ju den såg lite konstig ut under framförallt mäskningen men jag ville inte lyfta på den för då kommer det in en massa syre på mäsken. Skiten hade ju hunnit fy ytrost på bara den korta stunden den låg i mäsken, vilket såklart berode på det relativt låga pH:t. Jag svor så mycket i bryggeriet att färgen lossnade från betonggolvet och änglarna började gråta. Jag sa saker som Kapten Haddock hade rodnat över och som skulle ge fängelsestraff i vissa länder. Vilken enorm besvikelse! När jag svurit färdigt så var det bara att ta tjuren i hornen och fortsätta bryggdagen. Show must go on och allt det där. Men besvikelsen…
Rören och koket
Mina nya rördelar till ventilationen fungerade toppen och trots att jag bara har 100mm-ventilationsrör så blev det absolut noll kondens i bryggeriet och då kokade jag ändå bort 12 liter på en timme. Det var för mycket kräm med 10kw i koket även med pannan trekvartsfull av 157 liter vört (jag var väldigt nära ett överkok) så jag stängde av en av faserna och kokade med ca 5500 watt istället, vilket gav ett mycket behagligt rullande kok. Stormkok undviker jag alltid då det ger värmestress på vörten med ökad oxidering och försämrad hållbarhet som tack. Jag fegade med humlen även denna gång dvs. jag kokade den i påse för att inte sätta igen min plattvärmeväxlare. När jag blivit lite mer van med nya utrustningen blir det lösa pellets och whirlpool men jag har större fiskar att fritera först så att säga. Koket gick helt smärtfritt men hela Paellaincidenten (låter som en dålig spansk såpopera) hade gett mig kraftig slagsida så jag glömde/struntade i att för-kyla vörten i vörtpannan efter kok. Istället flyttade jag den direkt till de tre 60-liters-jästankarna och initialt låg temperaturen ur plattvärmeväxlaren på 14°C vilket är riktigt bra kyleffekt från kokande i juli månads kranvatten men jag insåg att det här kommer ta sån tid att jag kommer bli (mer) gråhårig. Jag drog därför på flödet till acceptabel hastighet vilket istället gav 18-19c istället. Bryggningen och bryggdagen var ju inte direkt superlyckad ändå så att säga.
Receptet
Den här pilsnern skiljer sig en del från min ”standardpils” och är mer åt det bayerska hållet med en mer balanserad smak, lägre beska och inte riktigt lika torr. Istället för endast pilsnermalt och Münchnermalt är detta recept med Carahell istället vilket ger lite mer kropp. När man använder karamellmalt med lågsyremetoden så blir det betydligt mindre sötma och den som ändå går att skönja (vi snackar verkligen lite här) är behaglig och len, inte alls så där kladdigt efterhängsen som du säkert upplevt i någon kopparfärgad IPA någongång. Inte heller någon kalciumsulfat utan endast kalciumklorid för att få viss fyllighet och inte den där lite sträva, pudriga pappkänslan som kalciumsulfatet ofta ger. Humlen jag använde denna gång var 100g Magnum till bittergivan för att hålla ner på mängden grön materia och sedan Spalter Select till smak och aromgiva.
Sammanfattning
Jag brukar få ut ca 50 liter vört från både Braumeistern och Brewtools när jag brygger med lågsyremetoden. Denna gång fick jag ut 150 liter istället men bryggdagen blev ungefär lika lång viket beror dels på den kraftfulla värmespiralen men även på den väldigt enkla disken av de två pannorna och den lättdiskade lauterhelixen. Att laka för att få ut mer mängd öl lär jag inte behöva göra i första taget så att skaffa en HLT sjönk långt ner på att-göra-listan. Paellapannan ligger där i bryggeriet, småbrun och bara skrattar åt mig. Ni får skratta också, det är jag värd. Viket episkt misslyckande! Jag får försöka hitta något annat runt, flytande, rostfritt med 60cm i diameter. Bryggdagen var ändå på det stora hela ganska rolig, trots alla misslyckanden, men jag ska nog undvika att brygga stora mängder lageröl den varmaste tiden på året framöver. Och kanske läsa det finstilta lite mer noggrant innan jag shoppar på nätet…
En liten recirkulering av mäskvattnet för att få en jämn temperatur före inmäskning.
Coronakrisen har gjort att varor från Kina har lång leveranstid. Så Humlegården har har brist på vissa rostfria slangnipplar så jag la en bevakning på det jag behövde. Sen var jag inte tillräckligt snabb att beställa när det väl kom in, klantigt värre. Jag löste det problemet genom att flytta runt alla möjliga kopplingar i bryggeriet och min kylspiral kunde jag koppla upp med hjälp av en 1/2″-3/4″-adapter och 3/4″-slangnipplar till plattvärmeväxlaren.
Paellalocket på plats ovanpå mäskvattnet. Sakta med säkert håller den på att förstöra min dag under ytan.
185 liter vattenbehandling, det är grejer det!
För att få så korrekt vägning som möjligt börjar jag alltid med specialmalterna eftersom alla vågar är mest känsliga i det lägre området.
Den första men för grovt krossade malten. Det fanns en hel del okrossade maltkorn här även om många av de hela skal ni ser i bilden är tomma.
HERMS
Purge av malten inne i mäsktunnan.
Quickfix för att få ihop delarna. Petflaskadapter till slang-på-slang för att slutligen få 12mm-silikonslangen att sitta på slangnippeln.
Inmäskning.
Märkvärdig fotograf.
Inmäskad och omrörd. En del skum absolut men så är det väldigt mycket vatten och malt också. Mäsken måste röras om för att inte få uselt utbyte så lite skum får man leva med.
Inga kommentarer. Absolut inga, j***a, kommentarer om den förb***ade, helvetes %€#&#!”#€!%!
HERMS-systemet uppkopplat och igång. Jag tog varmt kranvatten och tänkte det skulle räcka men jag borde ha värmt det lite mer först.
Lite lägre pH än förväntat. Eller för länge sedan jag kalibrerade pH-mätaren vilket är lika roligt att göra som en rotfyllning ungefär.
Ett par blöta strumpor senare fick jag göra en paniklösning med hjälp av buntband.
Efter avslutad mäskning flyttade jag returslangen till vörtpannan men orkade inte koppla om allt så det fick gå genom HERMS-spiralen och in vilket inte spelade något roll mer än kanske något strypt flöde.
Ren och fin vört, redo att få 10.000 sköningar i sig.
Jag hade en tanke om att sätta fast ventilationsövergången i locket men originalpackningen höll allt på plats utan problem så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra med detta.
Några skopor med skum senare såg koket så här fint ut.
Kylning påväg mot jästank.
Eftersom mäskpannan står på hjul kunde jag rulla bort den för att enklare tömma drav och diska men även för att moppa golvet.
Jag har bara plats för 100 liter i jäskylen så 50 liter fick gå i rumstemperatur eftersom matkällaren är för varm ändå sommartid. På vintern är det acceptabla 10-12°C där så jag brukar ibland lagerjäsa där istället.
Loss to trub och dags för disk. Värmespiralen var inte det mista fastbränd utan det räckte med vattensprutan för att avlägsna 95% och redan försvann när jag drog av insidan med min rejäla diskborste. Väldigt smidigt att slippa hålla på med PBW och recirkulera diskvatten utan bara skölja ur med lite vatten och några drag med en borste.
Vörten och OG på 1.046.
Diskad och i position för att torka.
Jag hade lite energi kvar så jag passade på att diska en massa fat efter bryggningen. Det går ju åt ett par stycken till 150 liter pilsner…
Receptet
| Lindhs Bairisch Pils (P20) (Tysk pilsner) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 145 l
Total amount of malt: 30170 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 400 g
Recommended starter size: 17,29 l / 2466,8 Billion cells.
BrewNotes Mitt standardbryggvatten 190225 50ppm Ca Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l: Calcium 0.696 ppb |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Nytt bryggverk – del 4 – Första bryggningen
Som första öl att testa nya bryggverket/systemet med valda jag en helles. Det har blivit min standardöl att testa såväl maltsorter som bryggverk och bryggmetoder med eftersom alla felsmaker och maltsmaker märks oerhört tydligt. Det är alltså enligt mig den enklaste ölen för att bedöma om lågsyremetoden fungerat eller inte men så är jag också väldigt van vid hur bra den kan smaka och när det inte hållit hela vägen.
Eftersom jag inte hunnit förbereda mig tillräckligt länge för att kunna jäsa större volymer valde jag att göra en halvsats som första test dvs ca 100 liter efter kok. Jag valde även att köra en enstegsinfusionsmäskning utan lakning för enkelhetens skull.
Kvällen före bryggdagen fyllde jag upp vörtpannan med vatten och satte en timer på en av doppvärmarna. Jag hade räknat ur att fyra timmars värmning skulle vara lagom. Dock var det så länge sedan jag använde just den timern så jag tog fel på “av och på”. Som tur var väcktes jag mitt i natten av att min dotter pratade i sömnen och när jag tittade in i bryggeriet klockan två på natten var vattnet redan runt 70°C. Jag stängde av timern och somnade om. På morgonen skickade jag på 6400watt medan jag drack kaffe och väntade på att övriga familjen skulle vakna så jag kunde mala malten. För att räkna ut hur lång tid det tar att värma vatten använder man följande formel:
4,18 * antal liter * antal grader som ska värmas = energin som går åt
Energin som går åt / mängden kilowatt man värmer med = antal sekunder det tar att värma
Räkneexempel i mitt fall:
Räkna ut antal grader som ska värmas, t.ex från 68° mäsktemp till kokande: 100-68= 32°c
Ta vattnets specifika värmekapacitet vilket alltid är 4,18 kJ/(kg*K) och multiplicera det med antalet liter som ska värmas och antalet grader: 4,18 * 140 liter * 32°C = 18726 KJ (dvs mängden energi som kommer gå åt totalt för 140 liter att stiga 32 grader)
Dela den mängden energi med antalet kilowatt som ska användas för att värma: 18726 / 6,4 kW = 2926 sekunder
Dela med 60 för att få tiden i minuter istället: 2926 / 60 = 48,8 minuter.
Eftersom jag saknar lämpligt flytande lock valde jag att förkoka mäskvattnet istället för den något enklare jästätarmetoden. Det gjorde även att plattvärmeväxlaren fick sig en rejäl rengöringsomgång med kokande vatten vilket alltid är bra. Som sidospår vill jag passa på att tipsa om att man även kan koka hela plattvärmeväxlaren någon gång per år för lite extra noggrannhet.
Jag har köpt en ny analog termometer till plattvärmeväxlaren eftersom wortometern inte riktigt passade mina andra digitala termometrar. Jag tänkte först att jag skulle mäska in från kokande rakt igenom plattvärmeväxlaren men den kyler för bra för det så jag lyckades inte pricka in de 68°C som Beersmith rekommenderade. Istället recirkulerade jag vattnet i vörtpannan tills jag nådde lagom temperatur.
Att krossa drygt 22 kilo malt i MonsterMillen var inga problem alls men jag fick dela upp det i två omgångar för att det skulle få plats i tratten och i den hink jag har under krossen. Flytten av vatten gick bra och hastigheten var enkel att justera med den inbyggda kranen på Riptidepumpen. När allt vatten var på plats rörde jag om i botten på mäsken med min nyköpta mäskpaddel modell XXL. Före omrörningen var det inget skum alls men ett lätt skum flöt upp till ytan efteråt. Jag la på locket till Brewtools-bryggverket på ytan (improviserat flytande lock) och sedan det nuvarande topplocket och ovan på den en handduk som extratemporär isolering.
Tyvärr landade mäsktemperaturen i underkant och de 64 initiala graderna sjönk under mäsktimmen. Både jag och Beersmith hade underskattat hur mycket värme som själva mäsktunnan absorberade så till nästa gång får jag antingen värma den lite först genom att spola lite varmt vatten i den (som att förvärma en kaffetermos) eller så får jag använda varmare mäskvatten vilket kan vara skadligt för enzymerna i malten, framföralt betaamylas. Vid HERMS-bryggning är detta inget problem alls utan så kan jag sikta lågt och sen höja men detta var ju en enstegsinfusionsmäskning och någon värmekälla i mäsktunnan kan jag inte ha. Mäskutbytet (mash efficiency) blev därför lidande och jag fick lägga till lite koktid för att nå ett acceptabelt OG.
Recirukleringen före flytt till vörtpannan gick som en dans och vörten blev fin nästan omedelbart. Lauterhelixen i kombination med väldigt bra krossad malt (nedjusterad till 1.0mm nu) gav ett snabbt flöde och en välfungerade filtration genom mäskbädden. Snabb paus för att flytta slangen till kranen på vörtpannan och sen igång igen. Jag fick ihop 115 liter vört till koket och skummet jag fiskade upp med hålslev var extremt vitt och fluffigt. Med andra ord var mäskningen verkligen lyckad ur ett syreperspektiv. Brunt skum vid uppkok betyder oxiderad mäsk som jag tjatat om så många gånger. Koket var lagom med två doppvärmare dvs 6400 watt men jag använde alla tre för att snabbt komma upp i kok och få en kraftig utfälling av druv. Jag kokade med locket på men ena lilla locket av och ovanpå det Braumeisterhuvan med spirorör ut genom fönstret. Det fungerade tillräckligt bra för att det inte ska vara panik att skaffa en annan lösning även om det ligger i närtid. Den relativt lilla mängden humle fick koka i en BIAB-påse för enkelhetens skull och efter koket lät jag vörten vila (sedimenteringspaus) samtidigt som jag för-kylde med min stora kylspiral (passade inte optimalt då “armarna” är lite för korta). Sen lyfte jag ut kylspiralen för att sista druven skulle sjunka till botten och skickade sedan vörten till jäshinkarna via plattvärmeväxlaren. 10°C var inga problem denna gång heller trots att det nu är sommar och grundvattnet varmare.
Disken av de båda kärlen gick oerhört enkelt. Det tog lite tid att skopa upp all drav men sen kunde jag enkelt spola ur det sista via den enorma kranen och skrubba av bägge kärlen med den stora och grova Vikanborsten som ingår i Braumeisterrengöringskittet. Jag tog även lite PBW i vörtpannan och skrubbade runt med men det hade nog inte behövts denna gång för den var riktigt ren och fin efter bara en halvminuts borstande.
Sammanfattning
Som första testbryggning måste jag ändå säga att jag är väldigt nöjd med utrustningen och bryggmetoden. Vörten var extremt ren och fin genom hela processen och den smakade superfräsch ända ner i jäshinken. Systemet är alltså bra genomtänkt för lågsyrebryggning och det finns inga begränsningar i vare sig maltmängd (både liten mängd eller stor mängd) eller i total vörtvolym. Bryggdagen var ungefär lika energikrävande som en vanlig bryggdag med Braumeistern eller Brewtools och tidsåtgången var absolut snarlik trots den minst dubbla mängden vört. Diskningen var betydligt enklare än med alla enkärlsryggverk jag testat så jag tycker att jag kryssat i de flesta boxar som jag satte upp för bryggverket. Den förbättringspotential som ändå finns och som ska ordnas är att kunna stegmäska. Jag har inte alla delar för att få igång HERMS-cirkuleringen just nu men jag har heller inte någon order på gång hos Humlegården eftersom jag precis storhandlat där. Det är främst lite slangnipplar som saknas. Ventilationen ska jag ordna med så den passar bättre och det hoppas jag kunna fixa nästa gång jag kör förbi Byggmax. Min bryggbänk som jag först byggde i trä är jag inte nöjd med. Den blev för stor och klumpig vilket gör den svår att rengöra och framförallt undertill är det svårt att komma åt med t.ex. en mopp. Jag har sedan testbryggningen fått en grymt gedigen “platta på hjul” av en kompis men även den har lite knasiga dimensioner men det är ändå betydligt bättre än två lastpallar staplade på varann. Drömmen är att svetsa ihop två små bord eller stativ på 70×70 cm och ca 30 cm höga som de två tunnorna kan stå på. Om det är hjul undertill blir det ytterligare lite bättre och jag skulle då kunna spola av bryggverket direkt ovanför golvbrunnen eller t.om. rulla ut det på garageuppfarten för en tete-a-tete med högtryckstvätten. Problemet är bara det att jag inte har någon svets men framförallt att jag aldrig har svetsat i hela mitt liv så detta får tyvärr bli ett långtidsprojekt att lösa. Jäsningskapaciteten är som sagt för liten för att kunna maxa systemet men jag vet inte hur ofta jag kommer vilja göra så mycket öl och hur ofta jag nöjer mig med 100 liter istället. Jag kan lätt skaffa ett kylskåp till och två jäshinkar till men visst vore det läckrare med en enskild lösning som kan rymma en hel storbatch på 200 liter?
Den lilla metallvagnen jag satte pumpen och plattvärmeväxlaren på var kass. Jag hade hoppats på en smidig lite lösning man kan rulla omkring men istället gjorde jag flera misstag när allt var svåråtkomligt och det blev kladdigt på golvet. De två tunnorna är ganska breda tillsammans så för att göra setupen lite luftigare har jag i efterhand flyttat på kylskåpet. Jag kommer fortfarande kunna pumpa vörten från koket direkt till jästanken och skillnaden i slang är max en meter så det blir inte så mycket vört som går till spillo. Sist men inte minst så saknar jag ett bra flytande lock men det är på gång tror jag, eller så har Builor.se blåst mig. Det får ni veta nästa gång det är dags att brygga. Här är nästa del i serien om bryggverksbygget.
Allt blir så maxat när man brygger stort, även saltvägningen.
Min nya inline-termometer som har QD-kopplingar för lätt rengöring. Nykalibrerad såklart… Finns att köpa hos Humlegården och finns även i TC- och Camlockvariant.
Förkok och kylning av mäskvatten via recirkulering genom plattvärmeväxlare.
Påbörjade inmäskningen och kände hur strumporna blev blöta. Jag hade visst glömt stänga den stora kranen.
Malten och vattnet på plats.
Test av det flytande locket från Brewtools B80 Pro för att se om de få maltskalen som flöt sjönk och det gjorde de.
Här är min nya mäskpaddel eller mäskroder. Fungerar säkert lika bra till en kanot eller som halshuggare om Coronakrisen övergår till zombieapokalyps. Finns att köpa hos Humlegården.
Före omrörning.
Efter omrörning. Ska jag få bort det sista skummet måste jag nog purgea mäsktunnan med CO2 eller NO2 vilket jag säkert kommer testa framöver.
Här har jag börjat flytta vörten till vörtpannan dvs den till höger i bild.
Vörten i början var lite mer koncentrerad än senare men hela tiden så här fin.
Locket fungerade toppen som flytande lock men som ni ser är det lite för litet i storlek.
Dravet efter mäskningen.
Jag passade på att laka ut 20 liter extra som fick bli till ett separat kok. En IPA med Simcoe blev det (eller IPL snarare eftersom den fick lagerjäst i 15°C).
Så vacker varmdruv vid uppkoket, som grädde!
Improviserad ventilation.
Tömning av mäsktunnan. Den här kvarvarande mängden var enkel att spola ut genom den stora kranen.
Jag testade först med en stor spade men det var svårt att pricka hinken utan att spilla så jag tog min lilla stålskopa som jag väger malt med istället.
För-kylningen ner till ca 45-50°C för att fälla ut kalldruv men även för att kunna få ut kallare vört ur plattvärmeväxlaren.
Flytt av vört till första jäshinken.
Detta är den halvkylda vörten och humlekokpåsen.
Som sagt, 10°C vört direkt till jästen och jäsningen. Då slipper jästen bli ledsen av att haman i 20°C och sedan kylas ner till 10°C av kylskåpet.
Receptet
| H21 Lindhs Helles (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 100 l
Total amount of malt: 22235 g
Fly sparge with -2 l water at 75,6 C
Total amount of hops: 288 g
Recommended starter size: 9,96 l / 1653,9 Billion cells.
BrewNotes Mitt standardbryggvatten 190225 50ppm Ca Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l: Calcium 0.696 ppb |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
En hemlig BIAB-bryggning
Den här bryggningen är snart två månader gammal eftersom jag gjort fler bryggningar och bryggningsrelaterade projekt än jag hunnit behandla här. Så även om inläggen ökat i antal senaste månaderna så släpar jag efter av diverse anledningar. Och inte blir detta inlägg roligare av att jag inte kan dela receptet eller ens anledningen till varför jag inte kan dela receptet. Kryptiskt värre, men nu hade jag några bilder från bryggningen som det är synd att slänga så istället blir det ett lite kortare inlägg denna gång.
Denna bryggning handlade enbart om recept och inget om bryggteknik och eftersom det var ett test kände jag att 15 liter av denna räcker gott och väl till utvärdering. Självklart vore det bättre att testa receptet med lågsyremetoden men min tanke är att justera denna några gånger först och sen när receptet sitter någorlunda, brygga den med lågsyremetoden och justera ytterligare någon vända eftersom smakerna kommer skilja sig en hel del åt. Dessutom är inte detta primärt ett maltdrivet öl utan andra smaker ska ligga i framkant i smakbilden. För att göra det så enkelt för mig som möjligt bryggde jag denna som BIAB med enstegsinfusionsmäskning ca 67°C och sen jäsning jag direkt i Corneliusfat med 1.0 bars tryck. Tryckjäsningen minskar mängden estrar samtidigt som den håller nere skumbildningen lite i fatet. Dock så är jäsning under tryck skadligt för jästen, med det ökade trycket ökar risken för spruckna cellerväggar och autolys (ger smak av buljong). Den ökade mängden bunden CO2 i vätskan är dessutom giftig för jästen så det finns absolut nackdelar med tryckjäsning också. Till mina stora satser ser jag ingen vinst alls med tryckjäsning eftersom jag spundar och därför kolsyrejäser de sista 3-4°Ö i fat. Tryckjäsning skulle där som bäst kunna möjliggöra några graders högre jästtemperatur och därför eventuellt bespara mig någon dags jäsning vilket jag inte är i behov av så jag skippar det. Rensmakande öl utan estrar och fenoler är inget problem jag tampas med eftersom jag jäser svalt med mycket och pigg jäst. Inte ens diacetylrast brukar jag använda mig av speciellt ofta pga samma anledning.
Som ni ser på bilderna nedan har jag skaffat ett till flytande lock även till min Patina 36l men då detta absolut inte var en lågsyrebryggning (då jag varken syrereducerade bryggvattnet eller gjorde en syrereducerad inmäskning eftersom det är omöjligt med BIAB) så var detta enbart ett test av flytfunktionen. Smaken kommer inte förbättras det minsta av mitt lock. Jag mäskade en timme, lyfte bort påsen och kokade vörten en knapp timme. Humlen hade jag i påse för smidighetens skull och kylningen skedde med kylspiral, återigen för smidighetens skull. Hela bryggningen gick 2,5 timmar inklusive disk och ca 16 liter hamnade i fatet, alltså lite för mycket vätska enligt min plan. Jäsningen började lite segt första dygnet men sen stack den iväg som en skållad bäver så jag fick ställa fatet lite svalare för en mer lagom jäshastighet. Mot slutet av jäsningen ökade jag trycket en del för att ”spunda” äöet till rätt kolsyrenivå enligt tabell och sedan ställde jag fatet åt sidan i matkällaren för att lagra det lite. Slutligen åkte det ner i lagringskylen på -1°C där det står än idag. Detta öl kommer behöva lagras en lite längre tid så provsmakning har jag inte gjort ännu. Kanske blir det lagom till midsommar?
Krossningen denna gång.
Flytande locket höll sig flytande, tänka sig…
Ett så kallat smutsigt och oxiderat kok med brun sörja i varmdruven, ingen vacker syn.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pils
Finslipningen av min Tyska Pilsner fortsätter även fast jag egentligen nailat receptet sedan länge. Det jag är lite sugen på just nu är att särskilja den ännu mer från min helles och därför har jag valt att sänka OG och därmed förhoppningsvis FG också vilket bör ge ett ännu torrare intryck. Utöver det har jag valt att addera lite kalciumsulfat trots att jag sedan får en del sulfat från både Antioxin SBT och från lagerjäsningen. Just kalciumsulfat är jag alltid lite försiktig med eftersom den lätt ger en pudrig och trist smak/munkänsla. Humlemässigt experimenterar jag med olika nobla sorter och kombinationer men ärligt talat så tror jag nästan färskheten på nobel humle gör större skillnad än sort. Visst skiljer det en hel del mellan Saaz, Perle och Hallertauer men mellan Northern brewer, Spalt, Hersbrucker och Tettnang är det jämnare skägg. Börjar man dessutom blanda de olika sorterna så tycker jag det bllir svårt att identifiera enskilda sorter i slutprodukten.
Spännlock
Denna bryggningen genomfördes i Braumeistern för att använda mig av lågsyremetoden så långt jag bara kan. Jag håller på att testa ett nytt lock med spänne som gör att det går att använda Braumeistern som en värmd jästank (Kveik, Saison) och har man plusmodellen så går det även att temperaturstyra jäsningen nedåt med valfritt kylmedia. För min del lockar möjligheten att hermetiskt (nåja) tillsluta Braumeistern för att köra jästätarmetoden. Till det behövs ett passande jäsrör vilket jag också har och det roliga är att det går att bekräfta jäsningen. Locket tillsammans med flytande locket möjliggör att man kan köra jästätarmetoden flera dagar i förväg om man nu har det behovet. För min del passar det bra att sätta igång kvällen innan och med timerfunktionen vakna upp till rätt mäsktemperatur. Fast jag hade bommat att ställa om Braumeisterns klocka till sommartid så jag han med att dricka upp morgonkaffet innan inmäskningen.
Lågt utbyte
Malten förfuktades med kanske 1,5dl vatten fem minuter före krossning och blev en 5:a i utseende. Eftersom jag lyckades bra med utbytet när jag inte rörde om i mäsken senaste bryggningen med Brewtools ville jag testa det även i Braumeistern men nej näsä’ den lille gübben gick inte. Vörten blev väldigt skumfri och alla maltsmaker bevarades suveränt ända ner i jästanken men utbytet blev 5 pinnar för lågt. En gång för alla tänker jag nu hävda att Braumeistern precis som de flesta andra system behöver röras om i mäsken. Det är inte en vispgrädde som ska vispas ihop men någon form av omrörning under ytan behövs för att inte utbytet ska bli svårt lidande. Det hela handlar såklart om den höga och smala maltröret som har både för- och nackdelar.
Eftersom jag har 7% Münchnermalt i receptet tänkte jag att pH:t skulle sjunka ett uns mer än förra bryggningen så jag sänkte syramalten till 2% men pH:t blev 5,5 initialt så jag borde legat kvar på 3% för att hamna i trakten 5,3-5,4 mätt vid 20°C. Efter mäskningen hjälpte jag till med doppvärmaren för att dels komma upp snabbare från 76°C till kok men även för att få ett kraftigare varmdruv/hotbreak som jag gärna avlägsnar för att slippa ta hand om det senare i bryggprocessen. Efter koket gjorde jag en whirlpool som fick snurra medan jag för-kylde vörten med kylmanteln. Det är ett steg som endast behövs när jag ska kyla vörten till ca 10°C för 20°C skickar Therminatorn ut med hög hastighet direkt från kokande utan problem.
Spännlocket med tillhörande jäsrör.
Visuellt perfekt krossad malt. Kanske att jag skulle vilja ha kärnan i lite fler bitar framöver så om några bryggningar kanske jag minskar valsavståndet lite igen. Just MonsterMill3 som jag har är väldigt svår att mäta avståndet på men eftersom jag gör samma varje gång kan jag minska och veta att det blir rätt även om jag inte vet exakt siffra. För att få rätt siffra måste hela krossen demonteras och det är inte så kul…
Denna gång lät jag de två filterna ligga inne i röret likt originalmetoden. Tänkte att de kunde sänka ner malten lite under ”pump deactivation” och skapa bättre flöde men jag är tveksam till någon eventuell förbättring och går tillbaka till att ha filterna ovanpå framöver istället.
Inmäskad till hälften dvs att maltröret är nedsänkt och filterna på plats.
Fullt påfylld med vatten.
Färdigmäskad och redo att ta bort maltröret. Nästan inget skum alls och ungefär samma mängd som vid inmäskning så ingen visuell skumbildning/oxidering under mäskningen.
Ta hand om de sista dropparna och även laka med några liter.
Uppkok med 6400 watt. Väldigt fint hotbreak/varmdruv utan bruna, oxiderade kläggpartier.
Kylning och flytt in i jästanken i jäskylen. I bakgrunden ser ni mina fat redo att bli kolsyrepurgeade från jäsningen.
I lägsta laget men innan jag mätt FG så vet vi inte alkoholhalten…
| P19 (Tysk pilsner) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 55.00 l
Total amount of malt: 11075 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 300 g
Recommended starter size: 5.74 l / 819.5 Billion cells.
|
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Edelstoff v2
Så här dags brukar det varje år vara Svenska Mästerskapen i Hembryggd öl men årets upplaga, som skulle hållits i Göteborg, har fått flyttas fram ett år pga SARS-CoV-2-viruset och endast domartävlingen genomfördes med en onlineprisutdelning. För två år sen tävlade jag med två lageröl i folkets val, en pilsner och en modern ljus lager, och de tog både guld och andraplats (silver delas inte ut i folkets val trots att många underklasser tävlar mot varandra). Förra året i Solna tävlade jag med en export i lagerklassen och en IPA och den förstnämnda tog guld för hela lagerklassen. Varför smörjer jag in mig själv med jordnötssmör och berättar allt detta då? Jo för att ölet jag bryggde i detta inlägg är årets upplaga av Edelstoff som jag bryggde lite som en homage/tribute till SM, dvs det är inte det ölet jag skulle haft med mig till Göteborg om jag nu skulle åkt dit. Guldölet kommer alltså endast finnas på tapp i en av kranarna i Lindhs kök och distribueras till några få vänner flaskledes med minst två meters avstånd.
Exportöl
Vad är då en export? Det hela är lite komplicerat för dels hänger det ihop med en tysk stad med dåligt bryggvatten men även med tyska skatteregler för alkoholhalter eller vörtstyrka över OG 48. Vi tar det från början. München, lite av ölets huvudstad, har förvisso ganska dåligt bryggvatten men åker man fem timmar bil nordväst hamnar man i Dortmund där varenda duschdörr är mjölkvit. Denna höga karbonathalt har lett till ett stramare och krispigare intryck och ölet export är som en blandning av en helles och en pilsner fast med högre alkoholhalt. När det blir ännu lite starkare än 1.052 och ABV 5.6-6,5% kallas de ibland även för Spezial. De bästa exportölen hittar man från bryggerier i Dortmundregionen då tänker ni? Nej det blir att åka de drygt fem timmarna bil tillbaka till Münchenregionen och dricka antingen Andechs Spezial Hell, Tegernseer Spezial eller min favoritexport; Augustiner Edelstoff. När jag var i Tyskland för ungefär ett år sedan lyckades jag få tag i ganska färska flaskor av alla de tre (läs provningen här) vid ett och samma tillfälle och det är även de tre ölen som SHBF har som stilförebilder för bedömning i Exportklassen. Just Edelstoff sticker ut lite bland exporterna genom att ha en högre humlesmak vilket även jag anammat i mitt recept. Att Augustiner mäskar med Kubessametoden där man först separerar kärnor från skal, mäskar de två separat för att sedan återföra de till lakningen igen är inget jag tänker försöka ge mig på och framförallt inte om jag ska hålla nere syrenivån på mäsken.
Bryggmetoden och bryggloggen
Denna bryggning var självaste premiärföretällningen av lågsyremetoden med Brewtools B80Pro efter alla de repetitioner och senaste generalrepetitionen som genererat mycket kunskap om maskinen och dess optimala användande. Att göra en underlet dvs fylla upp bryggverket från en annan behållare tror jag inte på eftersom det är så pass mycket luft i pumpen och alla slangar vilket kommer förstöra inmäskningen. Alltså fick jag välja mellan att förkoka i maskinen eller jästätarmetoden och jag valde den senare nu när svenskarna slutat hamstra all torrjäst från mataffärerna. Eftersom jag startade bryggdagen samma dag och inte kvällen innan som jag brukar, körde jag med varmare vatten för att jästen snabbare skulle ta hand om syret och jag har kommit fram till att 63 liter är den optimala vattenmängden för att mäska in med lågsyremetoden i Brewtools. Malten förfuktades rejält och blev krossad till en stark 4 i betyg (se bild nedan). För att verkligen hålla nere på syrenivån skippade jag omrörning av malten och resultatet blev ganska snyggt. Malten följde med maltkorgen ner under ytan, jag placerade flytande locket ovanpå och anslöt recirkuleringsslangen med den metod jag övat på så många gånger bryggningen innan. PH landade på 5,3 med 3% syramalt så ganska lagom för betaamylasrasten med andra ord. Jag siktar på 5,3-5,4 vid 20°C en kvart in i mäskningen.
Mäskningen såg väldigt fin ut i siktglaset och från toppen hela vägen genom betarasten men när alfarasten nåddes började ett lättare skum bildas utanför maltkorgen där det inte går att ha något flytande lock. När mäskprogrammet var slut så lyfte jag på locket och såg att malten trängt upp lite även denna gång. Jag tror att det flytande locket håller vätskenivån precis i överkant och att syreexponeringen är ganska liten men utan att vara stålmannen med röntgensyn kan jag inte veta med säkerhet. Jag lyfte extremt långsamt upp korgen (6-7 minuter som kändes som en evighet) och avlägnade den snabbt till en hink för att laka ur lite syreskadad vört till något annat kok (en Hallertauer-IPA blev det tillslut men det är en helt annan historia det). Med nydragen el i bryggeriet skickade jag på 10.000 watt i vörten och kom väldigt snabbt upp i kok. Varmdruven/Hotbreaken hade en del bruna partier så viss oxidering hade skett under mäskningen. Koket fortlöpte utan avvikelse och efteråt för-kylde jag vörten med kylspiralen innan jag skickade den genom plattvärmeväxlaren och in i jästanken på 11,5°C. Det märks att kranvattnet blivit varmare på några månader för nu går det för långsamt att få ner vörten till 10°C för pitch men 1,5° ifrån är inom felmarginalen för vad jästen gillar och vad jag orkar vänta på..
Sammanfattning
Bryggningen ur ett lågsyreperspektiv gick så bra som jag tror det maximalt kan göra med Brewtools utan ett specialanpassat flytande lock. Jag har med andra ord kommit så långt jag kan med mitt metodsutvecklande i dagsläget så jag anser ändå utvecklandet som lyckat. Vörten hade absolut lågsyrekvalitéer när den skickades till jästanken och även mina smakprov från faten (som dock inte är färdiglagrade ännu) har den där magiska maltsmaken som är så beroendeframkallande. Alla enkärlsbryggverk dras tyvärr med “BIAB-problematiken” att malten på något sätt måste ut ur kärlet och det är det största problemet ur lågsyrehänseende. Syrereducering av mäskvatten, luftning av systemet, inmäskningen, mäskningen, koket och kylningen sitter som det ska nu med Brewtools så jag ser fram emot nästa steg i optimeringen.
Receptet
Smakmässigt siktar jag med denna öl mot en lite starkare och torrare Helles med 7% Münchnermalt och med mer sena humlegivor men ändå balanserad beska. Vörtstyrkan denna gång planerades till 1.056 vilket bör ge ca 6,0-6,3% ABV beroende på hur lågt den jäser ner, precis 1.056 var det jag fick till så mitt i prick. Recepetet såg ut så här:
| Edelstoff 2020 (Export) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 50.00 l
Total amount of malt: 12849 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 200 g
Recommended starter size: 7.25 l / 1036.1 Billion cells.
|
Jästätarmetoden denna gång på 32°C för att det skulle gå på en halvtimme.
Rejält med ström! En fast handske/dosa på väggen blir det i framtiden när väggarna gjorts i ordning så detta är en provisorisk lösning.
3-fas går att dela upp till tre stycken 3200 watt med hjälp av denna typ av kabel.
Doppvärmaren ni sett många gånger tidigare. 3200 watt och lång nog för att inte bränna något.
Så här såg flytande locket ut denna gång. En vanlig 1/2″-dippel, silikonslang och vörtspridaren.
Extra bottenfilter och samma plugg som sist för att hålla malten kvar i korgen.
Resultatet av krossningen denna gång nu när jag justerat krossen ännu en gång.
Inmäskningen färdig.
På med flytande locket och slangen ansluten.
Flödesregleringen denna gång var mer fem-halvsex-ish med pumpen på 50%.
Stainlessporr.
Efter mäskningen. Som ni ser är maltbädden ca 2 cm högre än vörten på utsidan.
Volym efter mäskning.
10.000 watt för att komma upp i kok snabbt. Notera viss brunhet i varmdruven.
Kylning rakt in i jästanken i kylskåpet.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Brewtools testbryggning 100% Pils
Det börjar bli några bryggningar med Brewtools-bryggverket nu och jag har ännu inte riktigt fått in snitsen med alla detaljer för att kunna brygga med lågsyremetoden med maskinen ännu. Jag har tidigare tänkt att jag steg för steg ska göra ständiga förbättringar och fundera mycket mellan varje bryggning på vad som gick bra, vad som gick dåligt, vad som kan förbättras och hur jag ska brygga nästa gång. Det är en bra metod på många sätt men nackdelen är att det tar tid och jag får en stor mängd öl hemma som inte håller den nivå jag är van vid. Så därför tänkte jag ett varv till metodsmässigt och kom fram till en annan variant nämligen en regelrätt övningsbryggning där jag försöker lösa fler problem på en och samma gång. Om jag ändå tror att ölet inte kommer bli så bra som jag vill ha det kan jag lika gärna bestämma mig för det redan i förväg och sen labba skiten ur mäskningen en gång för alla.
Sagt och gjort! Jag malde 5 kilo pilsnermalt (det och 100g Hallertauer Mittelfrüh är hela det irrelevanta receptet) och mäskade in med lång rad efterföljande tester; olika pumphastigheter, olika pumpflöden, olika varianter för att få igång returvörten till maltbädden utan att pumpa ner någon luft i mäsken, olika hastigheter på att sänka och höja maltkorgen, olika mängd omrörning i mäsken med prover före och efter och så vidare och så vidare. Jag övade tills jag kände att jag inte kunde “vrida ur trasan” något mer utan allt var testat, sedan kokade jag vörten 45 min innan jag kylde den med spiralkylaren.
Slutsater från dagen
Det här blir inte det roligaste blogginlägget för er att läsa kanske men jag har ju lovat att redovisa mina framsteg och misslyckanden med detta utvecklingsprojekt så här kommer mina samlade slutsater från denna märkliga bryggning:
Underlet går inte pga pumpen
Pumpen och de grova slangarna innehåller mycket luft så det är bättre med “sänka ner korgen-metoden” än att syrereducera i annat kärl och köra underlet för när man väl kör igång pumpen kommer massor med syre pumpas ut. Alternativet är att purgea hela maskinen med CO2 men det känns som en krånglig väg att gå med väldigt hög åtgång på CO2.
Pumpen på 50%
Under mäskningen är 50% pumpstyrka lagom och vredet på ca halv fem för att få cirkulation på värmeelementen och minimalt med flöde till toppen av flytande locket men ändå så pass snabbt att det inte samlas någon luft i toppen av slangen.
Extra långsamt gäller
Korgen måste sänkas och höjas extremt långsamt. 5 minuter från topp till botten är absolut det snabbaste och en manuell vinsch är ett måste.
Det krävs övning för att få på returslangen utan att pressa ner luft i mäsken
För att sätta igång mäskningen: sänk maltkorgen och rör om minimalt och endast i botten. Lägg på flytande locket. Lägg slangen 0,5 cm ovanför slangnippel på locket och starta pumpen. När det inte är någon luft i slangen träs den på nippeln. Det ger ca 0,5dl vörtspill ovanpå flytande locket men det gör inget.
Viktigt att malt och vatten är inom ett specifikt spann volymmässigt
Det kommer alltid vara en volymbegränsning där maltkorgen är den begränsande faktorn. För att brygga lågsyre är ca 75 liter mäsk maximum. Det ger en satsvolym på ca 50-55 liter efter kok som mest.
Finare falskbotten är bra
Det är viktigt med lagom stora maskor i botten på maltkorgen. Flödet måste vara tillräckligt snabbt men samtidigt inte släppa igenom maltkorn. Centrumhålet måste såklart vara stängt. Som nu ser på introbilden är detta tillfälligt löst med dubbla filter och en silikonplugg.
Vad ska jag göra nästa bryggning?
Nästa bryggning kommer jag implementera dessa nya lärdomar i bryggprocessen och testa med full volym. Svåraste momentet tror jag fortfarande är själva recirkuleringen där malten har en tendens att vilja flyta upp.
Det är detta jag menar med ”halv fem-fem”. Det betyder att merparten av flödet går in till höger och en liten del fortsätter uppåt via silikonslang till flytande locket.
Ett av proverna, detta är före och efter omrörning av mäsken.
Detta är det nya tvådelade jäsröret som Humlegården tagit in. Väldigt kompakt och smidigt till skillnad från de gamla vanliga S-formade.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Maibock 2020
Maibock är en öl som huvusakligen bryggs för att fira att våren kommit och det gör man alltid (sedan 1500-talet) 1:a maj i Bayern. I andra delar av Tyskland gör man som i Sverige och demonstrerar istället för att ha en vårfest. Förutom att umgås, äta och dricka gott så reser de en majstång inte helt olikt vår tradition med midsommarstången (att maja betyder löva/klä med löv och är frikopplat från månaden maj egentligen). Den tyska Majstången “Maibaum” är dock betydligt större än våra midsommarstänger, ofta 20 meter men ibland uppåt 50 och väger då över 10.000 kg!. För det mesta reser man stången med enbart manskraft och trästöttor vilket innebär att det tar en massa människor en hel dag att resa den blåvita stången. När väl stången är på plats är det viktigt att vakta den så inte grannbyn stjäl den första natten. Skulle den bli stulen måste man betala lösensumma bestående av enorma mängder öl (såklart). Stången får dock inte sågas av eller ta skada vid stölden. Den mest spektakulära stölden gjordes för några år sedan då en Maibaum stals på Tyskland högsta berg Zeugspitze, med hjälp av en helikopter! Lyckas man bara låta stången klara sig från angrepp första natten så är faran över och nästa år är det samma sak igen i de lite större orterna medan man endast gör en ny majstång var femte år i småbyar som t.ex. Aying. Majstången ställer man mitt i staden och gärna vid en biergarten. Läs mer om traditionen här.
Bild från Wikimedia Commons
Tillbaka till ölet Maibock. Den kallas även Heller bock (ljusare bock) därför att den är ljusare än en vanliga bocköl, oftast gyllengul. Doft och smak domineras av färska, brödiga och gräddiga maltsmaker och den är något mer humlearomatisk än en vanlig bock. Jämfört med en Festbier, det som brukar serveras på Oktoberfest sedan Märzen blivit omodernt på 70-talet, är Maibocken starkare och ofta uppåt 7% ABV, så det blir nog en och annan tyrolerhatt av trä dagen efter.
En av mina favoritöl i denna stil är Ayingers Maibock som även i år kommer gå att få tag på via Systembolaget (uppdatering, verkar som den har blivit struken tråkigt nog) fast först den 8:e maj av någon anledning. Den har en stammvörtstyrka på 16,5°P (OG 1.068) och 6,9% ABV. Det ger ett FG på ca 1.015 och det balanseras med en IBU på 30 från Hallertauer. Detta är mina anteckningar från förra årets provsmakning:
Ayingers Maibock 2019
16,5p och 6,9%
Gyllengul öl, kristallklar, med ljusgult/beiget skum. Skummet lämnar vackra skumtester på glaset.
Gräddig doft på enormt hög niv.å
Stora inslag av pilsnermaltskal.
Tydligt träig humle i doften.
Medelstor nötighet åt mandel.
Kraftiga maltsmaker och en stor gröddighet.
Träig humlesmak, ceder kanske lätt ek. Medelnivå.
Spritig smak, främst i eftersmaken, men på gott sätt. Smakar inte ”7,2an”.
Medelhög mineralighet.
Kladdig munkänsla och stor kropp.
Lång eftersmak, något ”rivig”.
Väldigt hög drinkabilitet.
Världsklass för stilen men aningens i det starkaste laget.
Bryggningen
Jag har bryggt Maibock tidigare som blev väldigt god och den hade jag även med mig en growler av till SM i Solna 2019 (dvs utan tävlan) så några av er kanske smakade den? Receptet eller rättare sagt ölet från receptet, från den bryggningen blev såpass bra att jag nu körde samma igen men att trycka i mig 60 liter 7% bock helt själv nu när sociala distansieringen gör att jag får dålig hjälp att tömma faten, det blir i mäktigaste laget så denna bryggning blev kanske lite otippat en BIAB-bryggning med siktet på tio liter i fatet.
Jag började bryggdagen kvart i åtta med att värma 13 liter vatten till 70°C. Med så pass liten mängd vatten och 3000w induktion var jag inmäskad och klar redan kvart över åtta. 3327 gram malt totalt där 95% var pilsnermalt och 5% Carahell. Mäsken fick stå på 66°C i en knapp timme innan jag lyfte påsen (egensydd av IKEAs tyg “Sarita/Teresia”) som fick vila ovanför min Patina 36l-kastrull på ett grytgaller från IKEA (tror det heter något fjantigt i stil med “Lämplig”). Trots den lilla mängden mäsk så sjönk inte temperaturen mer än 0,5°C så liggunderlaget från Clas Ohlson fungerade bra även denna gång. 50 gram Hallertauer Mittelfrüh kokades i en humlepåse för enkelhetens skull och redan klockan tio var jag diskad och klar.
Vörten som blev något svagare än planerad på 1.062 åkte efter kylningen ner i ett Corneliusfat ihop med lagerjäst. Fatet fick jäsa “temperaturstryningsfritt” i matkällaren som då höll 13°C (detta är några veckor sedan) och spundingventilen var satt på 1 bars övertryck för att kompensera den högre temperaturen. FG stannade på ca 1.014 så alkoholhalten blev ändå hyfsade 6,2% i slutändan. Fatet står nu i -1°C och lagras lite i väntan på 1:a maj. Eller nej nu ljuger jag. Med det magiska väder som varit nu i några dagar har jag smugit ner och tagit mig en och annan “kellermaibock” dvs icke färdiglagrad öl redan. Prost!
Lite saltvägning.
Inmäskad och drygt 48 mil ifrån någon lågsyrebryggning.
Jag har svårt att få liggunderlaget att ligga snyggt mot locket som jag sett andra lyckats få till med samma lock och samma underlag. Jag vill ju inte limma fast skiten…
Klämma eller inte klämma är den ständiga frågan/debatten. I teorin ska det kunna ge tanniner men jag tänker mig att pH:t är för lågt för det. Jag pressar lite försiktigt på påsen mest för att skynda på det hela då jag vill få bort den och värma med lock istället.
Smaskig närbild 1.
Smaskig närbild 2.
Humlekokpåsen som egentligen är lite för lite till 100 gram humle men det fick duga. Jag har större påsar men de har större maskor.
Kylning med, den för uppgiften överdimensionerade, monsterspiralen.
Flytt med inbyggd syresättning dvs utan slang och med fall.
Vill man trimma in spundingventilen i förväg kan man trycka i lite co2 direkt och ställa rätt tryck men så blev det inte denna gång.
| Maibock (Bock) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 10.00 l
Total amount of malt: 3327 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 50 g
Recommended starter size: 1.57 l / 225.9 Billion cells. |