Posts in Category: Bryggning
HEFE XVII – FullVolumeNoSparge
Ett moment jag inte riktigt kommit överens med när jag brygger med min Braumeister är lakningen. Jag har testat olika metoder och volymer men tycker det är blaskigt plus att det är ett extramoment att värma lakvatten till rätt temperatur vid sidan av. Därför ville jag testa en ny metod med denna veteölsbryggning nämligen ”Full volume – no sparge”, FVNS, i brist på bättre namn (någon som vet vad det heter?). Det går ut på att man likt en BIAB-bryggning använder både mäskvattnet och lakvattnet redan från början av mäskningen. En variant på denna metod är såklart att inte laka alls utan bara använda den rekommenderade maxmäskvattenmängden och sedan lyfta bort maltröret efter mäskningen är klar men då räcker inte mängden för att fylla två fat i slutänden. Metoden eller snarare förfarandet går ut på att man först fyller upp med den normala vattenmängden (55l), sätter i maltröret och blandar ner malten, sätter på toppfiltret och vingmuttern för att slutligen toppa upp med ytterligare 10 liter vatten ovanpå filtrena. Dessa 10 litrar motsvarar den mängd man annars skulle lakat med i vanliga fall. Teorin bakom denna teknik är att genom att låta allt vatten vara i kontakt med malten under hela mäskningen så blir effekten (eller rättare sagt mäskeffektiviteten) den samma som när man lakar, något jag tvivlar lite på. Men, några procent effektivitet motsvarar en tia så det spelar mig ingen roll. En oro var att den väldigt tunna mäsken skulle konvertera dåligt eller stöka med mitt mäskpH men det fungerade över föväntan, något det säkerligen inte gör med alla sorters bryggvatten… Det jag gillar med FVNS-metoden är tids- och arbetsbesparandet men kanske främst repeterbarheten, en mänsklig faktor mindre som kan påverka utfallet. Tidigare när jag lakat med Braumeistern så har nämligen mäskeffektiviteten pendlat mycket beroende på följande faktorer; om jag rört om i mäsken och sedan lakat, om jag låtit det rinna av länge första gången innan jag laka, om jag lakat i två omgångar eller flödeslakat, temperaturen på lakvattnet, mängden lakvatten, krossstorleken på malten med mera. Det blir helt enkelt många variabler som innebär en försvårad förutsägbarhet på preboil gravity. Rör man kraftigt i mäsken innan lakning blir även vörten betydligt grumligare med mer proteiner i koket vilket jag absolut inte gillar.
Kalibrering
Denna bryggning, som kanske är den sista innan vi flyttar till lägenhet och kanske den sista bryggningen på en överskådlig tid, är den bryggning då jag vill sätta alla värden till Beersmith. Därför har jag inhandlat en rejäl stållinjal på 100cm för att mäta exakta volymer och ihop med min nya refraktometer ta en mängd SG-värden genom hela bryggningen, ingen overnight mash med andra ord. Det visade sig att mina tidigare värden i Beersmith varit ganska nära men nu vet jag det iallafall bekräftat. Även om detta var en veteöl där jag med erfarenhet vet att effektiviteten brukar sjunka lite med den skallösa veten så tänker jag mig att min FVNS-metod ska ge hyffsat samma värden på liknande starka öl. En välhumlad öl kommer ge mer ”loss to trub” men ändå samma OG.
Mina bryggdata
Mashwater 55l: 36.8 cm mätt från botten på Braumeistern.
Mash volume 55l med malt och maltrör: 42.6 cm
Mash volume 55l med malt, maltrör och 10l: 49.9 cm
Preboil volume: (BS gissar 58.37 l dvs 38.5 cm): 39,2cm (59,09 l)
Preboil Gravity (BS 1.048): 1.048
Postboil volume före kylning: 35.7 cm (53.81 l)
Boiloff: 5,28 l på 80m
Postboil volume efter kylning: 34.3 cm (51.7 l)
Antal liter som krympte av kylning: 2.11 l
Mäskens pH; 5.57 vid 20.0 c
Mäskens pH; 5.36 vid 54.1c och 5.49 vid 51.1c.
Hur många liter av de 9 under kranen går att få ut: 4.5 l
Hur många liter trub och hops ihop med förlorad vört: 4.5 l
Ren trub: 2.2l
Hur mycket vätska finns kvar i trub och hops efter lång sedimentering: 2.3l
Batchsize uträknad: 47,2 l
Original Gravity: 1054
Brewhouse eff.: 75.5%
Mash eff.: 84%
Mina nya och justerade inställningar i BeerSmith vilka såklart kan komma att ändras framöver. Tyvärr är alla såna här inställningar från bryggeri till bryggeri men någon kanske vill ha det som startvärde.
Bryggningen
Jag har äntligen kommit över besvikelsen över mitt senaste veteölskok där min jäst från Meckatzer Löwenbräu inte längre gav de klassiska veteölssmakerna. Därför har jag återgått till klassikern 3068 som jag bryggt med så många gånger tidigare. Anledningen till allt labbande med veteölssjäster är att jag tyckt mig få för lite isoamylacetat (banan) men jag har insett att jag förmodligen inte är så känslig för just den smaken och att det inte är jästens fel om det inte ger tillräckligt med banan utan mina övriga parametrar i bryggandet och jäsandet. Därför justerade jag följande saker för ökad banan; något högre OG, underpitch av jäst, högre jästemp på 21.3-21.6c och utan jäslås första två dagarna. Dessutom har jag dragit ner på betaamylase-rasten från 35 min till 20 min för att få ett högre FG. Ja ni läste rätt, jag vill ha den lite sötare! Senaste landade min veteöl på 1.008 där istället 1.012 till 1.015 är mer rimliga värden för en Sydtyska Hefeweizen.
Inmäskningen gick bra och nivån på mäsken hamnade under mutternivån. Förvånande var hur pass mycket volymen steg under mäskningen på grund av vätskans expansion vid högre temperaturer. När Braumeistern kört igenom mitt Hefe-program tog jag på mig mina bryggarhandskar och tog bort muttern som nu var mestadels under vätskans nivå. Varmt men inte alls besvärande och då har jag ändå värmekänsliga händer. Upp med maltröret som fick rinna av medan Braumeistern påbörjade resa mot kok. Nivån hamnade som vid tidigare bryggningar över nedre silplåten så efter en kvart så fick ett kylskåpsgaller stå emellan för avdropp, ett lyft som är allt annat än bra för min redan trasiga rygg. Kanske blir det någon form av rep eller vinsch i mitt framtida bryggeri… FVNS-metoden visade sig fungera mycket bra och med en mäskeffektivitet på 84% så är jag absolut tillräckligt nöjd för att testa detta flera gånger.
Koket och kylningen gick i övrigt bra utan några avvikelser att berätta om. Nytt för dagen var min Siphon Spray Wort Aerator, även kallad Vörtspridare, som jag fäster i slutet på min silikonslang. En riktigt fiffig pryl som gör att man slipper skaka jäshinkar eller veva med ballongvispar. Säkert en smidig pryl för er som flödeslakar dessutom, rekommenderas!
Silplåtarna i toppen hålls fortfarande ihop med min gummilist.
Enbart 10g CaCl denna gång.
55 liter och irörd malt. På med filter, rör och vingmutter. Så långt precis som vanligt.
Sen i med ytterligare 10 liter vatten och tryck på start.
Här är temperaturen på 62c och nivån har stigit en bit.
Här närmar vi oss mash out på 78c och vingmuttern är påväg att försvinna.
Standard-avrinningsmetoden…
…och under med ett galler för sista avrinningen.
Preboil Gravity hamnade mitt i prick på 1.048 eller 12 plato.
En till förbättring. I med allt som ska diskas i en back eller kundkorg och spola av med trädgårdsslangen. Att jag inte tänkt på detta tidigare?
Här har jag mätt vätskenivån igen…
En hel påse Tett på 60m. Svagare alfa-humle får man leta efter…
Mina brygghandskar börjar se lite använda ut och kan säkert rymma en och en annan bakterie så numera gäller dessa vid jäst-pitchningen. Ftalat är ordet…
Vörtspridaren som badat i Starsan i väntan på första testet.
Såhär sitter vörtspirdaren i slutet på min silikonslang.
Riktigt bra spridning måste jag säga. På med locket för att undvika onödiga luftburna banditer.
Detta plus en knapp halvliter är vad jag lämnade kvar i Braumeistern när jag flyttat vörten till jäshink. Detta sedimenterade ihop till 50/50 dvs 2 liter trub och 2 liter vört som hade kunnat jäsas. Ett svinn jag gärna lever med för att slippa saftsila vörten.
Dags för rengöring, ett moment som jag inte tyckt jag fått kläm på tidigare men som jag nu har utvecklat och förfinat. Mer om det i ett eget inlägg om några dagar, på återseende!
| HEFE XVII_3068 (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 58.37 l Batchsize: 46.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.055 SG FG: 1.014 SG ABV: 5.4 % IBU: 11.1 IBUs EBC: 7.8 EBC Color
Total humle: 100.00 g
|
Provsmakning
Gyllengul öl med en blankhet som återfinns i gränslandet mellan extremt disig till grumlig. En rejäl skumkrona som är vitfluffig och består av små bubblor. Kronan faller ganska snabbt sönder och skummet lämnar sparsmakat med rester efter sig på glaskanterna.
Den friska och rena doften består av banan och en tydlig men balanserad kryddnejlika som drar lite åt peppar. En lätt, gräddig och brödig maltdoft finns i bakgrunden. Ölet hade den så ofta förekommande svavelnyansen i slutet av jäsningen och även första veckan på fat men den försvann helt och hållet i och med lagring en vecka.
Smaken är lätt maltig och bananig med lite ”nejlikabett” i slutet. Inga felsmaker påträffas och inte heller den syrliga päronaktiga bismaken som mina senaste veteöl påvisat.
En fyllig kropp även om restsötman är låg. Alkoholen märks knappt alls och beskan är välavvägd till balanserad.
Omdöme
En riktigt bra veteöl som lirar i samma klass som de stora grabbarna. Tyvärr dricker jag den för varm eftersom jag inte har tillgång till el till min fatkyl som står i vindsförrådet just nu. Jag tror att rätt pH i mäskningen gjorde denna veteöl en rejäl tjänst och det är helt klart min bästa hittills. Liksom tidigare fatade veteöl så ser första halvan av fatet bra ut med rätt mängd dis för att senare bli något för blank med för lite jäst i. Jag har skakat fatet ett flertal gånger vilket inte räcker men sen läste jag rekommendation för kommersiell veteöl på fat; ”Måste konsumeras inom 3 dagar efter fatet öppnats”. Jag har absolut ingen lust att gå över till flaskning även om veteöl är den perfekta ölstilen för det så jag får väl börja skaka fatet oftare eller gå över till mindre fat…
Smakmässigt önskar jag ytterligare en uns mer banan även om nivån är över både Weihenstephaner, Erdinger och Paulaner. Jag har dock märkt att jag har en ganska tolerant smaktröskel för just banan och att jag sätter ribban på en nivå många skulle tycka var obalanserat och antagligen på gränsen till oacceptabelt mycket banansmak. För maxad banan jäste jag denna batch med nästan halv underpitch av jäst, hög jästemp (21-22c i hink), låg syresättning av vörten samt något högre OG vilket sammantaget borde ge extrema banansmaker. Jag tycker dock nivån mest är balanserad emot nejlikan vilket såklart egentligen är att föredra men jag skulle önska att jag åtminstone EN enstaka gång kan få tycka att det blev för mycket banan. Det har jag kvar att lyckas med vid framtida jäsningar.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold (försök 1) och en hink sommarale
När jag var i Bayern före jul så fick jag tag på en Helles (Schäfflers Premium Gold) som fick mig att fundera ordentligt på om inte det här med lager är något missförstått men kanske främst felbryggt av de stora och svårbryggt för de små. Sedan dess har jag funderat på hur jag egentligen skulle kunna få till något liknande. Speciellt eftersom jag varken har tillgång till receptet eller ens möjlighet att prova den igen, jag hade dessutom några öl innanför västen när jag provade den första gången och flaskversionen jag drack någon dag senare var inte lika god som på fat. Därför blir det en romantiserad drömbild av en maltig men lättdrucken och extremt krispig tysk lager som får stå modell för en ny resa jag tänkt bege mig på. Att jag förr eller senare skulle börja brygga tysk lager var kanske inte helt oväntat men jag tror det finns något där att hämta. Det knepiga med stilen är att allt egentligen är detsamma för de flesta bryggerier; Weyermanns pilsner malt, ett fåtal jäststammar och tyska nobla humlesorter och då främst Hallertauer/Tettnanger. Lika stor roll i denna stil spelar vatten, jässchema och bryggmetod. Här finns mycket att misslyckas med och lära sig av. Att jag inte har koll på min bryggutrustning ännu gör det hela ännu mer spännande. Nu kör vi!
Eftersom jag inte hunnit brygga så mycket med Braumeistern ännu fanns det en rad saker jag ville testa och mäta. Jag har tidigare labbat med olika batchstorlekar och lakmängder vilket har spökat med mina bryggdata en del och denna gång ville jag se mer hur SG och volymer påverkas i de olika stegen samt hur det fungerar med en något större lakningsvolym. Därför mäskade jag med mina vanliga 55l, mätte SG, lakade med 20l, mätte SG, kokade, mätte SG, spädde med 10l vatten, mätte OG. Detta gjorde att jag fick ihop 74l efter kok vilket motsvarar 71l efter kylning med 4% volymminskning.
Vi tar det steg för steg
Mäskade in med 55l på 11kg malt vilket gav 1.052 och 23cm från Braumeisterns övre kant alltså ca 50l. 84,25-(1.5l/cm*23)=49,75l Detta ger grainabsorbtion på 0.47l/kg.
Hade värmt 20l lakvatten men inte bestämt mig om jag skulle använda allt utan det fick bero på mäskeffektiviteten. Med Beersmiths dilutiontool på 50l@1.052 före lakning labbade jag med några olika varianter för att bestämma mig för hur mycket jag skulle laka med:
- 15l vatten ger 65l på 1.040
- 20l vatten ger 70l på 1.037
- 15l lakvört på 1.020 ger 65l på 1.0454.
- 20l lakvört på 1.020 ger 70l på 1.043.
- 20l lakvört på 1.010 ger 70l på 1.042.
Jag bestämmer mig för att laka med hela volymen och landar på 69l och 1.048, alltså betydligt högre än beräknat så lakningens SG måste varit på 1.038. 1.048 var mitt tänkta OG så redan här inser jag att jag kommer behöva späda om detta ska bli den midsommaröl jag planerat för. Efter koket hade SG stigit till 1.053 vilket jag hade kunnat låta passera men med en bra utjäsning så hade den blivit starkare än planerat. Med en nyfödd dotter vill jag dessutom ha något svagare att dricka hemma så jag spädde ut vörten efter kok med 10l vatten vilket skulle gett 1.046 enligt BS men gav 1.042, egendomligt. Detta bör i slutändan ge en öl på ca 4.5% vilket blir perfekt. 74 liter bör räcka några veckor extra dessutom…
För att kunna brygga dessa stora mängder passade jag på att testa nya metoder att laka på. Problemet över 55l efter mäskning är att maltbädden i maltröret hamnar ovanför vörtytan och det rinner inte igenom som det ska. Därför måste röret lyftas högre, antingen med ett rep eller med något mellan röret och Braumeisterkanten. Jag testade några olika varianter;
- Två plankor (2tum4?) som stöd under maltrörspinnarna som det är tänkt att röret ska vila på. Detta blir något för lågt men skulle räckt för 10l lakning utan problem.
- Samma plankor ovanpå Braumeistern där röret kunde vila tryggt. Detta funkade bra men var svårt att placera och vört rann längs sidorna på plankorna vilket medförde kladd.
- Kylskåpsgaller mellan röret och Braumeistern. Denna metod var bäst och klarade av de ca 30 kilona som de utsattes för. Kladdfritt.
Bryggdagen
Även denna bryggning gjordes med overnight mash-tekniken vilket sprider ut bryggdagen över natten och trots den stora volymen var jag färdig inkl disk redan vid lunch. Bryggdagen visar att det på en enkelt sätt går att göra rejält stora mängder öl med Braumeistern och jag har blivit en del klokare hur volymer och SG jobbar. Plankorna åker tillbaka till garaget men gallret kanske testas igen framöver. Jag får betydligt högre effektivitet av både mäskning och brygghustotalen så den måste jag ta mer hänsyn till. Gummilisten fungerade fint även denna gång.
Receptet
Jag visste redan före bryggningen att det kommer ta ganska många försök att hitta rätt med denna öl. Att experimentera med olika vattenvolymer samtidigt är inte optimalt heller så receptet blir inte så värst intressant denna gång utan mer när jag börjar slipa på finliret efter några bryggningar. Nåväl; Pilsnermalt, 5% Carapils och några nävar Melanoidmalt för färg och lite maltighet. 11kg malt totalt. 150g tettnang (2%) på 20m. 3 paket 34/70 i stora hinken och US05 i en liten till sommaralen.
Data
50l innan lakning på 1.052.
69l efter lakning 20l på 1.048. 96% Mash eff.
63,7l efter kok på 1.053. 96% Brewhouse eff. (wtf?). 5.3l boiloff på 80m.
73,7l efter spädning 10l på 1.042 vilket bör ge ca 4.5% abv.
Mäskbädden precis efter första lyftet upp till pinnarna.
Såhär är det tänkt att maltröret ska vila vid lakning. Smärtfritt upp till 10l enligt dagens tester.
Vörtvolymen av 11kg malt och 55l vatten efter ca 20 min avrinning. Istället för U-formade pinnen så hade jag plankorna under vilket höjde röret ca 5 cm vilket inte räckte långt samt var knöligt att få på plats.
Lakvattenvärmning
Noggrann lakvattentemperaturmätning!
Metod ”plankorna under röret”.
Hushållspapper för att stoppa ”rinnet” längs plankorna.
Sista metoden med gallret vilket passade bäst för mig. Om ni testar andra varianter så får ni dela med er av era erfarenheter!
I med 20l vatten för lakning.
Snart nått preboil volume, yikees!
På med hatten.
Gummilisten efter mäskning. Det övre filterparet tar jag bort när jag ska laka.
Det tråkiga sista momentet, disken… Samlade första kylningsvattnet i min murbruksbalja och kunde diska med varmt vatten utomhus vilket var trevligt.
Volym efter kok och kylning. Mycket öl blir det!
Provsmakning
Ale:en till vänster och Lagern till höger.
Lindhs premium gold
Mörkt halmgul på gränsen till gyllengul, blank, finbubbligt skum med mycket rester. Snygg!
Doft: tydlig maltighet dominerar doften med pilsnermalt som varvas med münchnerkakigheten, ganska tydlig humledoft av örtig tettnangkaraktär, en lätt syrlighet finns i bakgrunden.
Smaken är maltig med medelkropp och rejäl lagerkvalité, inga smakbidrag från jäsningen. Smakar välbryggt helt utan inslag av kokta grönsaker (dms) eller smör/smörkola (diacetyl) som vanligen förekommer i denna öltyp.
Låg med för stilen perfekt beska. Något lätt avslutning.
Omdöme
En riktigt välgjord och välsmakande tysk lager som absolut inte skäms för sig utan skickar de flesta svenskgjorda storskaligt producerade varianter i sopen. Min första lager jag är riktigt stolt över och som icke ölkännare säger smakar som vilken öl på krogen som helst. I mitt projekt att skapa ”min premium gold” så är maltigheten inte där men färg, beska, humlesmak sitter perfekt. Färgmässigt finns det utrymme för lite fler mörkare maltsorter så jag måste börja labba med malten för att hitta rätt. Ett mycket bra första steg i rätt riktning och en perfekt sommaröl fick jag till.
SommarAle
Mörkt halmgul på gränsen till gyllengul, blank men inte riktigt lika mycket som lagern, finbubbligt skum med mycket rester.
Doft: I mångt och mycket likt lagern med en tydlig pilsnermaltighet men även med en lätt, fruktig estrighet som känns besvärande när man väl druckit den rena lagern. Svaga toner av lakrits/anis finns att skönja, något som påminner om en porter jag drack för 1,5 år sedan. Lite krut. Samma syrlighet om än något svagare.
Smaken är rund, fyllig och tydligt maltfokuserad. Betydligt rundare och lenare med mycket svaga fruktinslag i jämförelse med krispigheten och stramheten i lagern.
Ingen dms eller diacetyl, lagom beska.
Omdöme
Jag borde bedöma denna för sig självt men det är svårt när den känns som lagerns fula kusin. Väldigt ren och lättdrucken ale med tydlig lagerkvalité men det finns den där lakritstonen från en US05 som fått gå utan temperaturstyrning som jag inte gillar. US05 är en grym allroundjäst men den passar bättre till andra ölstilar än denna.
Som addendum vill jag dela med mig av mina skalor jag bedömer färg och genomskinlighet på:
Genomskinlighet
Kristallblank – Ser ut som filtrerad eurolager eller ett glas kran vatten.
Blank – Riktigt bra genomskinlighet men inte det där briljanta, kristalliga.
Lätt disig – En svag hinna som minskar ljusinsläppet men fortfarande anses rejält genomskinlig.
Disig – En tydlig hinna eller filter som begränsar genomskinligheten på ett markerat sätt.
Kraftigt disig – Här börjar det bli svårt att se igenom vätskan och en text på andra sidan glaset är mycket svårläst.
Grumlig – Ogenomskinlig som t.ex. en veteöl.
Färgskala
EBC 3 – 6 Ljust halmgul
EBC 7 – 10 Halmgul
EBC 11 – 15 Gyllengul
EBC 15 – 25 Bärnstensfärgad
EBC 25 – 35 Kopparfärgad
EBC 35 – 45 Mörkt kopparfärgad / Ljusbrun
EBC 45 – 60 Rödbrun / Brun
EBC 60 – 80 Mörktrödbrun / Mörkbrun
EBC 80 – 100 Rödsvart / Brunsvart
EBC 100+ Svart
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Altruisten – Modern Ljus Lager eller India Pale Lager
Till sommaren vill jag ha en redig sommaröl, en gräsklipparöl på 5% som är frisk, välhumlad, ca 30 ibu, ska passa till sommarmat och vara ljus. Mängder av den vill jag ha också. Riktigt hela vägen gick det inte idag, eller det kan fortfarande bli. Vi tar det från början så ni hänger med;
På grund av ”livet i övrigt” har det knappt funnits tid att brygga någon öl i år och jag har snart slut i faten. För att kompensera för detta bestämde jag mig för att testa att öka satsstorleken från 45l till 60l en bryggning för att se om det fungerar smidigt. Metoden var att köra proportionerligt mer malt, behålla samma mäskvattenvolym 55l och öka med 15l lakvatten ytterligare mer än jag brukar, dvs 25l (vilket blev 23l pga läckage).
Inmäskning gick hyffsat bra men mäsken blev väldigt tjock med de över 13kg malt. Jag råkade spilla några skal ner utanför röret som följd… Det krankalla vattnet åkte ner ihop med malten runt 19.30 men Braumeistern startades för mäskning först 21.15. Morgonen därpå, iförd morgonrock (enligt lag), gick jag 0600 till bryggeriet och lyfte maltröret till översta steget och startade lakvattenvärmning. Kranen till lilla kastrullen var dock inte åtdragen ordentligt så två liter vatten fick jag torka upp från induktionsplatta, bänk och golv innan jag kunde dra åt bulten till kranen.
Första prylnyheten för dagen var att testa min gummlist jag köpte för några månader sedan men inte hunnit testa. Gummilisten sitter runt de övre filterdukarna för att täta den lilla glipan som uppstår mot maltröret och hålla ihop de grova och fina näten. Tyvärr missade jag att ta någon bild på det här, det får bli nästa gång, men det fungerade iallafall bra med utfallet blank vört utan ”rymlingar”. Beroende på hur stor glipa man har eller hur fint krossad malten är som t.ex. vete så har denna list kanske större effekt. Planen med lakningen var att lyfta maltröret helt ovanför Braumeistern och placera ett galler mellan som röret kunde vila på men Braumeistern står för högt upp så det blev ett allt för tungt lyft i en konstig vinkel. Jag fick upp den ca 10cm ifrån kanten innan den fått droppa av en kvart och vägde mindre, då gick det lättare. Jag hade kanske kunna fullfölja planen efter detta men bestämde mig hastigt och lustigt för att flytta över röret först till en jäshink, men den var för liten i diameter och det rann utanför, så den fick åka ner i den icke livsmedelsklassade murbruksbaljan. Först ner i botten, sen med metallramen och sist ram+galler (se bilder så fattar ni). För att lakvattnet överhuvudtaget skulle rinna igenom den massiva mängden malt var jag tvungen att ro som en viking i mäsken först och luckra upp den, ett förfarande jag inte är så förtjust i när Braumeistern stått och gjort vörten så ren och blank. Hela det här lakningsförfarandet gav hög mäskeffektivitet på ca 92% men det var tungt och kladdigt. Hade jag haft en vinsch som bara kunde lyfta röret rakt upp och pilla under med mitt galler utan allt för mycket krångel och belastning hade det varit smidigare men lakvattenflytten från kastrull till ca 2m höjd som nu maltrörets öppning befinner sig på är varesig smidigt är kul med 78-gradigt vatten. Hade min lakvattenkastrull stått på 2m hög höjd och kranen kunnat användas med slang för lakning så visst, det hade gått smidigare men fortfarande att ro runt med mäskpaddeln i bädden på den höjden är varken kul, säkert eller smidigt. Jag kommer behålla den här metoden som ett alternativ när jag behöver riktigt stora satser men fortsätta testa nya metoder. Andra och tredje prylnyheten är lite tråkigare nämligen ett rakt plåtrör och ett lock till huvan. Plåtröret för att det är enklare att diska än mitt utdragbara och locket för att minska avdunstning under nattmäskning men även som dammskydd under förvaring (ja en liten påse eller originallocket går också bra).
Effektivitet och mängd
Några av de argument som används mot Braumeistern är att den inte lämpar sig till starkare öl och större eller mindre batchstorlekar än den är specad för. Det finns säkert bryggverk som är mer lämpade än Braumeistern för just dessa saker men jag vill härmed bekräfta att det absolut visst går att göra starka öl, stora mängder och små mängder i Braumeister 50. Idag fick jag ut 60l vört på 1.067 efter lakning vilket utan lakning skulle gett 1.083 på 43 liter. Detta utan några ”knep” som dubbelmäskning, maltextrakt eller socker. Minsta volym jag gjort hittills är 27 liter i hink och det utan extra långt kok eller kort maltrör så kan man tänka sig att spara två liter i frysen till framtida förkultur så anser jag det korta maltröret vara en onödig investering. Sen om jag tycker man ska köpa den stora Braumeistern om man ändå vill göra den lilla mängden öl låter jag vara osagt plus att arbetsinsatsen ju är densamma vilket är anledningen till att jag bara gjort halvsats en gång. Jag har inte stabiliserat min effektivitet ännu eftersom jag experimenterar med så många olika parametrar varje bryggning och dessutom kan jag nog inte räkna med dagens höga effektivitet vid varje framtida bryggning. Detta är även anledningen till att jag inte delat med mig av någon Beersmithprofil för Braumeistern ännu, jag har helt enkelt inte fått till några siffror som är stabila från bryggning till bryggning. 73% brygghuseffektivitet ena gången och 92% den andra är inte okej. Även om Braumeistern är av väldigt hög kvalité så kommer tillbehör som isolering, huva, och höjd över havet spela en stor roll på profilen. Jag kommer sammanfatta mina samlade intryck och data för Braumeistern när jag har något konkret att komma med, tillsvidare är det oklart och i utvecklingsstadiet även för mig men jag kan ge er några tips på vägen; Grainabsorption är väldigt lågt och huvan ger en låg boiloff.
Receptet
Maltnotan är sig lik från sist förutom att jag nu återgått till pilsnermalt helt vilket bör ge mig något ljusare färg. Eller kanske inte eftersom vörten blev såpass stark med 17 ö över målet, vi får se. 300g humle ner i koket mot ca 240g sist men volymen är ökad med en tredjedel så det är på en höft samma. Simcoe och Citra bestod men Mosaic byttes mot Amarillo för variationens skull, Misantropen blev extremt bra så ingen anledning för förändring av den anledningen. Torrhumling har jag inte bestämt ännu, kanske skippar jag den.
Ny hink
Jag har även skaffat en 60-liters jäshink för att minska mängden disk. Något jag inte tänkte på förens idag är att hinken saknar litermarkering på sidan så jag fick först tappa vörten på en vanlig 30-litershink och flytta över till 60-hinken för att få veta min totala batchsize. Nu fyllde jag bara hinken med 40 liter (+ skum) men ganska otymplig blev den ändå. Jag måste använda den några gånger innan det blir bu eller bä. Den står nu i kylen på 10c med torrjästen 34/70. De sista 20 litrarna som åkte ner i den andra hinken fick min sista förkulturstarter (dvs burken i kylen jag brukar spara en del av förkulturen i) WLP090 San Diego Super. Så fick det bli, jag har svårt att hålla den i bra skick när jag brygger så sällan som nu. Hinken står i rumstemp och jäser så den lär inte bli någon succé men snabbt till fat kommer den iallafall vilket jag behöver nu. Troligtvis låter jag bägge ölen få hamna på 6.5-7% då jag inte har bra erfarenhet av att späda efter kok men 60 liter India Pale Lager var inte planen. Nåväl, det finns väl värre saker i livet än lite för stark öl…
Första steget i lakningen, att låta mäsken rinna av ner i kastrullen. Det går att bara fylla på med vatten i detta läge men ganska snabbt kommer nivån av mäsken över vörtnivån och den rinner inte mer. Resultatet bli en massa vört som stannar kvar i mäsken och som gärna pestar ner golvet vid flytt.
Några graders vridning på kranen till 25-literskastrullen gjorde susen och plattan överlevde vattenbadet.
En rörböj är också införskaffad för att inte slita på det utdragbara röret samt agera skarv (hane-hona ni vet).
Den starka 1.071-vörten före lakningen.
Min lilla ”hatt” till huvan.
Även när det inte kokar så avdustar det en hel del.
Ser ut som jag gör något annat än brygger öl men denna nya kombination underlättade diskningen väldigt mycket. Alla ”handelar” har dubbla gummilister som tätar och de är enkla att dra isär för diskning. Hur snyggt det ser ut är upp till er att bedömma.
Min grundtanke; tänk er att hinken skulle varit Braumeistern. Så blev det ju inte och inte heller denna kombination då så mycket rann på sidorna utanför hinken. Panikflytt till nästa variant:
Maltröret rätt ner i baljan vilket ger dåligt flöde mot botten.
Nästa metod; röret vilandes på stången till Braumeistern. Fortfarande lite dåligt avstånd från botten på maltbädden och vörtnivån vid 25 liters lakning.
Sista metoden; slutligen åkte gallret emellan också för att få upp röret högre. Nu fick all vört plats utan problem.
Den vört som kom från lakningen var inte riktigt enligt min standard men recirkulering har jag slutat med, finns det något tråkigare?
Så här kraftigt är mitt kok med huvan på. Skummet sjunker undan snabbt när locket lyfts men detta skum letar sig alltså upp i röret hela vägen till böjen.
Lite koagulerad protein som fastnat på centerstången. Det här finns det många som låter följa med till jäsningen eftersom det inte ska påverka smaken, men ser det så gott ut?
Disk, fortfarande osmidigt utan vatten och avlopp i bryggeriet…
Kylning pågår.
Lilla och stora hinken, bägge redo med starsan.
Hur tight det är i kylen om man som jag har en tvådelad?
| Altruisten (Modern Ljus Lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 71.15 l Batchsize: 60.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 95.00 % OG: 1.067 SG FG: 1.017 SG ABV: 6.6 % IBU: ca 30 IBUs EBC: 6.7 EBC Color
Total humle: 300.00 g
|
Provsmakning IPA
Gyllengul och disig öl med högt extremfluffigt skum. Doften är en fruktkompott av grape, citron och apelsinmarmelad, enris och humleolja. Smaken är kraftfull med tydliga citronsmaker med stöd från en krispig men lätt och fräsch maltighet. Tall och granbarr balanserar fruktigheten ihop med en mycket lätt jordighet. Munkänslan är lätt och en välbalanserad och låg restsötma ger stöd åt alkoholen. Behaglig och mycket rund beska för stilen. Eftersmaken är lite kladdig i munnen men avtar behagligt tills nästa klunk. Inga felsmaker detekterades (diacetyl, DMS, jästighet, astringens, oxidering, oönskade estrar/fenoler).
Omdöme
En mycket god och fruktig IPA som balanserar mellan APA, IPA och Strong Pale Ale typdefinitionsmässigt med sin ljusa färg, lägre beska (40-ish IBU) och alkoholhalt runt 7%. Tanken var att landa runt 5% men en plötsligt extrem effektivitet i Braumeistern på över 90% överraskade och jag är inte så förtjust i att späda efter kok, så denna bärs fick helt enkelt landa på sina sju. Extremt lättdrucken för stilen med sin låga restsötma, en bra sommargrillöl om det inte vore för att jag snart tömt fatet! Trots att WLP090 fick jäsa fritt i rumstemp så blev ölet väldigt rent och fräscht utan bismaker från jäsningen. Skippade torrhumle och kallkrasch med gott resultat då ölet var tänkt att konsumeras ganska snart, vilket det gjordes.
Glaset på bilden är ett rakt Piston Head från Sejdelshoppen.
Provsmakning Modern ljus lager
Halmgul till gyllengul öl med lätt disighet. Skummet är fluffigt, ganska högt och lämnar stora mängder lacingrester på kanterna.
Doften är fruktig av mild apelsin och pomelo. Några promille av diacetyl detekteras av min (iallafall för just denna doft) extremt finkänsliga och dömande näsa.
Smaken byggs upp av oljigt apelsinskal i kamp med krispig pilsnermalt åt det maltdammiga hållet (ni som krossat malt vet). En lätt bladighet (björkris eller lönnblad) finns i bakgrunden men ger en mustighet som motpart till frukten. Spår av diacetyl går att skönja även i smaken när ölet blir varmare. Den har en behagligt låg beska på ca 25-30 IBU och beskan tar fäste långt bak i munnen. När ölet blir varmare märks den något höga alkoholhalten som annars är väldigt väl maskerad. Lite kladdig i gommen i slutet men i övrigt inga fler felsmaker.
Omdöme
Det första som slår mig efter att precis avslutat första fatet och gått in på nummer två är hur olika de två faten är. Första fatet hade mycket mer citron där tvåan är mer apelsinmarmelad-rund. Första fatet var disigare där tvåan endast hade en mycket lätt disighet (läs blankare än de flesta pale och ipor i affär’n). De kommer från samma jäshink så enbart tid eventuellt i kombination med slarv vid fattappning (oxidering) kan vara orsaken. Förutom den för höga alkoholhalten är detta en väldigt trevlig sommaröl som jag spolat i mig i en rasande takt (ni behöver inte räkna ut liter/dag åt mig tack). Den blev inte bättre än Misantropen, som så klart var mer balanserad, men den skulle ändå kunna passera för en köpeöl och faller inom ramen för ”jag tar gärna ett glas till tack”. Med mig till nästa gång har jag främst att jag måste hitta rätt med utrustningen så mitt startvärde hamnar på de 12p jag vill ha som utgångspunkt för detta ”Lindhs husöl”.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Bambi sour pale ale
Ljust halmgul med bra skum för stilen men lägre nivå än min standard (ja jag har en sådan). Väldigt blank vätska fram tills sista centilitrarna åker ner i glaset där lite bakteriemix disar genomskinligheten. Ytterst lite men ändock (ej på bilden). Förvånansvärd blank trotsdem med tanke på all vete! Skummet lämnar eleganta rester (lacing) längs glaskanterna och de sitter kvar på glaset timmar efter konsumtion.
Doften är syrligt fruktig åt mangohållet med ljuvliga stalldofter, funk, läder och mycket brettanomyceskaraktär. Syrligheten är mjuk och rund, inte sådär stickande som en del vildjästa öl är.
Smaken är frisk fast lätt med sin mjuka syrlighet. Inget tvivel om att det är en suröl men väldigt lättdrucken och trevlig. Även här återfinns mängder med frukt och liksom i doft en del läder men inte på det där tunga ”Chesterfieldiga” sättet utan med som en ny plånbok från en elegantare väskaffär.
Eftersmaken är diskret besk, skulle gissa på en handfull IBU som mest och munkänslan är något kladdig.
Omdöme
En väldigt somrig och god öl jag blir smått barnsligt förtjust och glad i när jag ställer in en flaska i kylen inför kvällen. Bambi sour pale ale inleder mitt äventyr med alternativa jäsmetoder och min jakt på en snabbjäst (ca ett kvartal) suröl som ska fungera som vardagssuris. Ett tillskott till familjen vardagsöl där veteöl och välhumlad lager redan ingår. Ni kommer ganska snart inse temat på namngivningen…
Nu är detta förvisso min första färdiga suröl/vildjäst öl/bakteriejäst öl eller wild ale som jag hellre kallar det. Jag har inte skrivit om denna bryggning tidigare eftersom det var 5 liter hefeweizenvört som blivit över från en annan bryggning som fick en bakteriemix av brettanomyces och peddiococus eller lactobacillus. ”Eller” för att jag inte vet exakt vad som fanns i bottensatserna jag odlade upp. De öl som gjorts på den bakteriemixen tidigare fick säkerligen inte samma härd av kombinerad bakteriemix i primären så det är inte så relevant att jämföra Bambi med de ölen. När jag väl tömde damejeannen som denna batch jäst i ca 3 månader fyllde jag upp den med ny veteöl, denna gång öl som genomgått primärjäsning redan. Det bubblade i röret redan efter 30 min så vi ses snart igen. Och solen gick upp och gick ner den tredje dagen…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XVI
Natten mellan fredag och lördag rev jag av en overnight mash igen. Denna gång stegmäskades min hefeweizen och denna gång glömde jag inte pH-justeringnen med mjölksyra som komplement till salterna. Framöver är jag nyfiken att labba med syrarast för pH-sänkning men problemet är att gå upp mitt i natten för att mäta effekten. Många tyckare och tänkare har avfärdat syrarasten eftersom den är långsam och tidskrävande, minst en timme för effekt har jag läst, men tid är ju det jag har mest av under en overnight mash. En variant är att göra en lite minimäsk för testmätningar men jag har ingen stabil pH-mätare så det får vänta lite. Receptet är detsamma som sist då det känns som jag hittat något jag gillar. En lite vattenbehandlingsjustering bara med lite magnesium som varit lite lågt här i Norrköping. På tal om det har jag redan undersökt vattnet i de delar av södra Stockholm vi letar boende, helt frisk är jag ju inte… Vetet maldes på 0.8mm mot senast 1.0mm och pilsnermalten på 1.2mm vilket närmast är standard för Braumeister. Jag tror mäskningen gick som den skulle, jag sov ju, och när jag gick ut till bryggeriet vid 7 på söndagsmorgonen stod Braumeistern och indikerade utmäskat. Jag lakade med 10 liter vatten av okänd temperatur då termometern blev kvar inne i huset, detta kan ha bidragit med den minimalt lägre effektiviteten mot förra gången. 2ö diff nedåt mätte jag upp men det är inte helt säkert eftersom jag inte hade kalibrerat min hydrometer förra veteölsbryggningen. Lakningen skedde utanför Braumeistern i en hink på golvet som test men även det blev kletigt och det är ytterst tveksamt med livsmedelsklassningen på hinken och därmed inget jag kommer fortsätta med. Skulle vi bott kvar i huset skulle jag testat att sätta en krok i taket för att hänga maltröret i ovanför Braumeistern och sedan laka rätt ner. Som det är nu tycker jag nivån på vörten är för hög och den har fortfarande lite kontakt med botten av maltbädden när man lakat klart. Det gör att det inte ”droppar färdigt” efter lakningen och flytten av maltröret ger droppande vörtkladd över halva bryggeriet. Det här står med på min todo-lista över förbättringen men är pausat tills vidare…
Mäska, koka, kyla, tappa på hink, hälla i jäst, diska. Ja det gick smidigt och snabbt (nåja) att brygga denna gång tycker jag. Jästen skulle varit en splitbatch med en uppodlad flaskjäst förutom min Meckatzer-stamm men förkulturen luktade acteon och åkte i vasken. Som tur var hade jag mer än väl uppodlad jäst för 45 liters jäsning. 20c och i i kylen, det bubblade ur rören morgonen därpå så alles in ordnung.
Här ser ni maltröret i den stora hinken som är införskaffad för disk och just denna typ av förvaring när mäsken ska droppa av det sista. Men just denna gång är detta alltså olakat och Braumeistern är på väg mot uppkok redan.
Det är kaos i bryggeriet med flyttkartonger och annat mög så någon mer utzoomad vinkel än det här blir det inte. De som tror man behöver slangklämma för silikonslang på Braumeisterns originalkran kan sluta tro det. 12×16 från Humle sitter bra om man bara ska ha 30-40cm som jag för att styra vörten och diskvattnet. Lång slang behöver alltid slangklämma tycker jag.
80m kok står i alla Braumeisterrecept och manualen, jag kör här med 90 min men det är nog hugget som stucket. Däremot så börjar timern ticka ner ca 10 min före jag skulle börjat ta tiden så ska ni koka kortare blir 60 min = 70 min i min värld.
Jag tog inte bort silplåtana när jag hällde i lakvattnet vilket gjorde att det såg ut som lakningen kokade kraftigt, borde ha filmat istället för fotat.
Får 0% kondens eller dimma i bryggeriet med min lowtech-setup utan fläkt. Helt tyst är det när jag brygger också, inte för att jag är där och störs av lite fläktljud men det kan vara så att vörten blir liiiite godare av tystnade. Lite som när Teo Musso spelar klassisk musik för sina jästankar. Och nej jag menar inte allvar…
Efter min resa till Tettnangregionen blev jag sugen att jämföra Tett mot Hallertauer. Hoppas på lite mindre ört men det är svårt att förutspå en bittergivas smakbidrag.
Typiskt Protaflockladd på kylspiralen. Ett tips är att ta bort det innan det torkar fast för det kan sätta sig ganska bra.
Jag och Braumeistern tackar för uppmärksamheten så hoppas jag vi ses på Beerexpo i Linköping på lördag. Braumeistern har dock utegångsförbud men hälsar så gott.
| HEFE XVI_Meckatzer (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 47.50 l Koktid: 90 min OG: 1.048 SG FG: ? SG ABV: ? % IBU: 11.6 IBUs EBC: 7.5 EBC Color
Total humle: 50.00 g
Fly sparge with 9.98 l water at 78.0 C BryggData Brygganteckningar 6c 180m 22.10 inmäskning klar 1046-1048 Plus Minus |
Provsmakning
Kraftigt disig, gyllengul öl med krämigt vitt skum som lämnar en del rester på glaset. Doften är kryddig av främst kryddnejlika, frisk och svagt blommig. Något jordig doft men lätta inslag av vanilj i bakgrunden. Smaken är pilsnermaltig där en mycket lätt restsötma, nästan åt det vattninga hållet, samsas med en väldigt lätt humleton som är av det örtiga slaget. Den låga beskan ihop med den kraftiga kolsyran gör denna öl väldigt lättdrucken och somrig. Vek.
Omdöme
Jag har dragit mig lite för att skriva om denna öl, inte för att jag skäms för ett misslyckat öl för det är t.om. ganska gott, utan mer för att det känns som irrelevant för min resa. Som ni kanske noterat i texten ovan finns en total avsaknad av banan, småfrallor och jästighet. Kanske vissa av er förstod redan av glasvalet att något inte stod rätt till. Mycket riktigt så är detta inte någon hefeweizen utan mer en amerikansk veteöl, trots att den jäst med en veteölsjäst. Jästen som jäste denna öl är min Meckatzerjäst jag tog med mig hem från Tysklandsresan och första gången jag använde den blev resultatet mycket lyckat med extrema banantoner, främst under jäsningen men en hel del hängde med ner i glaset. Denna gång saknas dessa inslag helt, trots högre jästemp och lägre pitch. Min teori är att det är en lagerjäst som kolsyrejäst ölet och att denna blivit dominant under jäsningen. Oavsett så är det här en god öl som jag dricker i rasande takt men någon hefeweizen det är det inte. Jästen? Ja den åker i vasken och jag är tillbaka på ruta ett, gör om gör rätt.
Ni som undrar över mitt besök på SM så fick jag tyvärr ställa in det då min dotter bestämde sig för att födas strax efter lunch. Tur att jag inte hann åka iväg! Jag laddar dubbelt för SM 2016 i Skåne istället och funderar på om det går att döpa en tjej till Citra eller Cascade?
Glaset är ett Duvelglas från Sejdelshoppen.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Misantropen – Lindhs Pale Ale (v11) och Moderna lager. The Overnight Mash
Ett varningens finger för er som vill testa overnight mash. Det finns en ökad brandrisk med denna metod om kranen skulle börja läcka eller mäsken på något annat sätt blir för torr. Brandvarnare eller helst någon form av övervakning rekommenderas!
Som ni säkert märkt har det varit dåligt med bryggningar i år. Det beror främst på mitt nya jobb som jag pendlar 3,5 timme till dagligen men även en hel del på jobbresor till när och fjärran som har en tendens att strecka sig ut över helgerna. Men precis som Noah byggde arken före regnet kom, anpassade jag min bryggutrustning för att kunna fortsätta att brygga trots extrem tidsbrist en period. En del i det här var såklart att byta från kylväska och kastruller till Braumeistern men även att utforska nya bryggtekniker som Overnight Mash vilket helt enkelt inte går med manuella system. Overnight Mash innebär att man mäskar in kranvattenkallt när man går och lägger sig. Bryggverket väntar X antal timmar innan den kör igenom alla raster (inklusive utmäskning) och sedan är man redo att koka vörten när man kliver upp på morgonkvisten, helst enbart iförd morgonrock! Det här innebär en arbetsinsats på ca 20 minuter kvällen innan (mala malt, fylla vatten, väga salter, mäska in) men sparar minst några timmar på själva bryggdagen. Brygger man en veteöl är denna teknik extra lämplig då de extra många rasterna brukar generera långa bryggdagar men denna jungfrufärd blev mitt husöl, den välhumlade, torra, blanka och friska pale ale:en!
Receptet börjar nog bli tjatigt för er och kanske ytterligare så när jag förklarar att enda anledningen till att det smugit sig in en del pale ale-malt är för att göra slut på en öppnad påse. Humlesorterna däremot blir en tvist på en av mina favoriter, Mosaic får vara med och leka tillsammans med Simcoe och Citra. Jag öser på lite extra friskt med humle denna gång då jag tänkte testa att förbruka jämnt antal 100g-påsar per bryggning. Dvs 80g från varje sort åkte ner i koket och ca 20g från varje sparas till torhumlingen. I förlängningen ger detta enbart oöppnade förpackningar i frysen, inget jag tror jag kommer uppnå men väl ett mål värt att sträva mot. Oöppnade påsar i frys känns helt ok att spara upp till ett år men öppnade känns som stressande. Humlearomen dör för varje sekund som går.
För att få en ren och fin beska i välhumlade öl brukar jag liksom många andra bryggare ösa på med KalciumSulfat. CaSO4 ger det där extra krispet men även en välbetonad beska, något som passar bra till IPA eller en strong pale ale (läs Dale’s) men jag upplever några av mina pale ales som något felbalanserade åt det beska hållet. Testar att byta ut lite CaSO4 mot KalciumKlorid (CaCl) denna gång för att se om det blir mer balans. Med 60 gram mer humle än vanligt kanske skillnaden dock inte blir så stor jag jag planerat för, vi får se.
Jästvalet föll denna gång på WLP090 San Diego-gubben på ena hinken och helt sonika 34/70 lagerjäst i den andra! På detta sätt får jag både en välhumlad pale ale och en modern ljus lager (American Dream eller Yellow Cab är bra kommersiella exempel). WLP090 är så renjäsande att det ska bli spännande att se hur pass stor skillnad det blir på de här två ölen. För den med bra minne kanske Ranelids lager och Ale ringer bekant och mycket riktigt gjorde jag samma förfarande till förra SM fast med US05 som ale-jäst. Lagerjäsningen tog väldigt lång tid på sig den gången så den jämförande provsmakningen blev väldigt stapplande och det blev väldigt mycket att betrakta dom som två helt unika öl. Förhoppningen är att kunna forcera lagerjäsningen lite så de kan hamna på fat ungefär samtidigt. Vi får se hur dom utvecklar sig…
Bryggningen gick bra på de flesta sätt. Tyvärr stressade jag lite med inmäskningen eftersom frun låg i soffan med paus på serien vi tittade på så mjölksyran glömdes bort. Eftersom jag inte gick upp mitt i natten för att mäta pH under beta-amylas-rasten så får jag aldrig veta hur denna miss manifesterade sig i mäsken men brygghuseffektiviteten blev iallafall inte lidande utan landade runt 80%. OG landade på 1.052 precis som planerat men jag fick ihop några litrar mer än planerat, något som jag ska finlira Beersmith med när jag brygger ”normalt” framöver.
Rasterna såg ut såhär:
- Inmäskning 4c
- OverNight Mash 5c, 180min
- BetaAmylase 63c, 90 min
- AlfaAmylase 72c, 60 min
- Utmäskning 78c, 60 min
Jag hade kunnat klämma in en liten proteinrast på 10 min men jag hade glömt att det finns utrymme för ytterligare en rast i Braumeistern.
Kastrullen till lakvattnet är mycket riktigt Biltemas 25-literskastrull fast jag har bytt kran på den. Delarna köpte jag för chipspengar på Ebay och den funkar som tänkt. Storleken är 3/8″ så jag slapp borra upp något större hål i kastrullen. Exakt vad jag ska ha kranen till vet jag inte längre eftersom jag tömmer hela kastrullens innehåll över maltbädden på en gång när jag lakar med Braumeistern men det kanske ändrar sig i framtiden…
Jag slog till på en Brygg-Olle (lyxig isolering) till Braumeistern för att få jämnare mäsktemperatur. Jag har mätt på en rad olika ställen i Braumeistern under bryggningen och det skiljer sig flera grader vilket inte kändes stabilt. Nu brygger jag förvisso i ett rum som håller ca 10c på vintern så detta kanske är ett ickeproblem sommartid men det orkar jag inte ta reda på. Liggunderlag från Clas Ohlsson var ett alternativ men det kändes lite fånigt att inte kunna gå den där extra biten och få en isolering som passar klockrent och går att tvätta på ett smidigt sätt. Kanske lite onödigt dyr men vafaan, man lever bara en gång…
Plussidan
Nattmäskning var riktigt smidigt, absolut något jag kommer labba mer med.
Minusidan
Disken av Braumeistern är fortfarande krånglig och omfattande. Utrymme för förbättring helt klart.
Kladd upp i ångröret är inget bra. På sikt kanske jag måste byta till ett slätt rör som går att diska enklare.
| Misantropen – Lindhs Pale Ale (v11) – SiMoCi (Pale ale (APA)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kokvolym: 56.38 lBatchsize: 45.00 l
Koktid: 90 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.052 SG FG: 1.011 SG ABV: 5.5 % IBU: 0.0 IBUs EBC: 8.7 EBC Color
Total humle: 300.00 g Total malt: 9.98 kg
Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 10.0l) of 78.0 C water Brygganteckningar Byt CaSO4 mot CaCl och MgSO4 enligt nya vattenberäkningarna. Utökar humlesorterna med Mosaic: 55l+10l |
Provsmakning
Gyllengul i den mörkare delen av den definitionen, kristallklar med högt fint fluffig vitt skum som lämnar massiva rester (lacing) på glaskanterna. Ingen tillstymmelse till dis trots torrhumling. Vacker.
Den lagerjästa (till vänster i bilderna) doftar färska och friska citrusfrukter åt citronskal/limeskalhållet. Varken apelsin eller grape återfinns. Väldigt fräsch doft som inte är syrlig eller sur, bara färsk. Alen har samma doftinslag med de överskuggas delvis av en lätt smörighet och frukten upplevs som lite övermogen och jolmig, inte alls med den fräschör som lagern har.
Lagern smakar citrus ihop med en rejält krispig maltighet i botten. Den välavvägda beskan avtar samtidigt som lite mango och papaya tar över i eftersmaken. Hos alen så är även här diacetylen till viss del besvärande i smakbilden, speciellt eftersom jag är så känslig för diacetyl. Men det innebär även en knäckighet eller kanske kola som påminner om Werthers original. Diacetyl hämmar upplevelsen av aromhumle så citrusen är inte alls lika påtaglig här. Beskan upplevs även här välbalanserad. Bägge ölen är välutjästa (1.008) men den låga restsötman jag tycker denna ölstil ska ha.
Omdöme
Den här ölen är den bästa versionen av denna öl jag gjort utan tvekan. Äntligen sitter beskan i lagom mängd utan att humlesmaken och fruktigheten fått stå tillbaka. Extremt rena smaker och vacker citrusolja, jag vet faktiskt inte i skrivande stund hur jag ska förbättra den här mer. Jag har inte druckit någon lika bra öl i denna kategori varken kommersiell eller hembryggd (inkl American Dream och Yellow Cab Lager). Jag säger inte att jag är bättre bryggare (ölreceptmakare kanske är bättre epitet) än Mikkeller här utan att JAG upplever min öl som godare enligt mina preferenser. Det behöver såklart inte gälla för varken ölnördar, andra bryggare eller öldomare, utan detta är precis vad som faller mig i smaken. Äntligen satt den!
Färgen är 3-4 EBC för mörk vilket jag visste om när jag bryggde den men jag ville göra slut på min pale ale-säck, det kommer ändras till nästa bryggning. Kolsyrehalten har jag slutat kommentera eftersom jag styr den helt på fat-nivå och den är sällan konstant genom hela fatet. Däremot är kolsyran riktigt bra hela tiden nu när jag trimmat in slanglängder i fatkylen. Därför blir det ointressant att bedöma kolyran men jag lägger mina öl mitt emellan ale och lagernivå då jag tycker det bär smaken och känns uppfriskande.
Det är väldigt lätt att utse vinnaren av de två jäststammarna i lagern men även lika lätt att förklara varför den promenerar hem. Lagern jäste kontrollerat i jäskylen och alen stod i 18c-garderoben inne i huset. En snabbjäsare som wlp090 utvecklar en hel del värme och detta vet jag ju om sen tidigare att det utvecklar en dålig smakbild från jäsningen. Därför får jag baserat på tidigare erfarenheter göra en jämförelse på dessa jäststammar och hur de fungerar. WLP090 har jag valt för dess rena jäsning och flockulerande egenskaper samt att den jäser ut mycket (hur var det nu med Lindh och känslan för söta öl?). Det intressanta här är att 34/70 blev lika blank, jäste färdigt inom rimlig tid, gav samma FG och slutligen en extremt ren smak. Jag konstaterar att den öl jag varit på jakt efter i mina ”Lindhs Pale Ale” inte alls är en Pale Ale utan en Modern Ljus Lager, jag har varit snett ute med stilen hela tiden… Jag kommer fortsätta använda min husjäst WLP090 som är en grym allroundjäst men den får jobba med andra öl än just denna, min välhumlade rena husöl.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Geosmin – Doften av regn IPA
Ni vet hur det doftar inne i stan på sommaren när första regnet efter en längre tids torka kommer. Doften kallas för Petrichor och Geosmin, som är en organisk förening med en jordig arom, är den starkaste bidragande faktorn till denna doft och detta fenomen. Människans näsa är extremt känslig för den doften och kan känna den på 5 delar på billionen. Chinook beskrivs ofta som jordig och jag tänkte namnet passar bra även om detta öl så klart inte kommer dofta exakt som Geosmin. Det var länge sedan jag bryggde en IPA och just nu har jag inget välhumlat på tapp så jag tänkte varför inte. Dock har jag en del fat som behöver tömmas så jag testade att brygga med väldigt liten mängd i Braumeistern för att enbart fylla ett fat och det funkade ganska bra, lite finslipning framöver bara. Jag kokar ju med huva vilket ger ett våldsamt kok men inte så hög boil-off så det blev mer vört än planerat efter kok men det är sånt man lär sig med tiden. Det gjorde även denna öl lite svagare än planerat men det är ju bra för hälsan å andra sidan…
Mörk som natten när jag trycker igång uppvärmningen av mäskvattnet. Jag testade att brygga i tvättstugan för att ha hand om sonen samtidigt, det gick väl hyffsat nu när jag kan leda ut kondensen via rör men mycket bärande av grejer fram och tillbaka.
Vackert med det tyska stålet men jag har faktiskt beställt isolering till Braumeistern då jag märkte att tempen på vörten utanför maltpipan på sidan och vörten inne i maltröret diffade en hel del.
Jag körde med huvan på hela koket utan någon distans emellan. Skummet var konstant där uppe och en del letade sig upp i röret men inget tog sig ut varken på sidan av huvan eller ut genom röret på andra sidan.
Grannarna undrar nog vad jag sysslar med…
Humleoljigt som tusan.
| Geosmin – Doften av regn (IPA) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchvolym: 25 l Koktid: 90 min Brygghuseffektivitet: 77.50 % OG: 1.056 SG FG: 1.006 FG ABV: 6.6 % IBU: 60 IBUs EBC: 9.1 EBC Color
Vattenjustering: Värden i mäsken enligt uträkning:
Total humle: 364.00 g
|
Provsmakning
Lagom lång tid har gått för en utvärdering av min senaste IPA, Geosmin – Doften av regn IPA”>Geosmin – Doften av regn.
Gyllengul öl med mycket diskret disighet från den stora mängden torrhumle. Fylligt och fluffigt skum av offwhitetyp som lämnar spöklika rester på glaset. Doften är enormt humlig med fruktiga inslag åt aprikos och persika. Inslag av zoogodis och apelsinskal går att skönja i bakgrunden. Smaken är rejält humlefrisk med en symfoni av citron, grapefrukt och granatäpple. En stark beska fungerar som understöd. Kladdig av alla humleoljor och med en humleeftersmak som sitter i ganska länge. Väldigt låg restsötma och fyllig kolsyra som bär alla smaker.
Omdöme
En bra IPA med väldigt fruktig men ändå maskulin smak. Min förhoppning var lite mer jordiga smaker som återfanns första dagarna på fat men de försvann väldigt snabbt. Kvar blev citron och grape åt det lite tyngre hållet. Kanske det jänkarna kallar ”dank”. Inte helt fel men inte riktigt vad jag var ute efter ändå.
Summa summarum En IPA jag är ganska tillfreds med men den saknar något inslag av fräschör. Vill att en IPA ska vara lite mer lättdrucken och lämna de tunga inslagen till dubbeliporna.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
The wild ones – 5 stycken vildöl eller lambik
Äntligen har jag fått tummen ur och gjort min vildjäst eller pseudolambik-bryggning. För att ge baggarna lite att tugga på som vanlig jäst inte rår på så gjorde jag en variant på grumlig mäskning/turbid mash där man tar ut en del av vörten från mäsken vid proteinrasten och betaamylaserasten. Denna vört värms snabbt till över 80c så enzymerna denatureras så det blir dextrinhaltig vört. Dessa ”uttag” återförs senare till huvudmäsken vid utmäskning. Det tar tid att göra lambik, eller pseudolambik som detta är eftersom jag inte tänker spontanjäsa utan tillsätta mina bakterier och brettar. Ett år kan det ta men för att slippa vänta så länge så gjorde jag en av damejeannerna med Brettanomyces Lambicus och Lactobacillus Brevis för att få en öl som går att dricka till påsk med lite tur, vi får se. Jag testade att ha i 40% krossad omältad vete som jag förkokade 10min i vatten först. Jisses vilket lim det blev av den skiten. De som krossar den veten kör ju ganska fint inställt dessutom så en del skrot rymde vid mäskningen men det flöt upp i hotbreaket så jag kunde skumma av brötet. Några skal är det ju inte i vete och tanniner äter brettarna upp ändå så ingen ko på isen… Receptet i övrigt var 60% palemalt och 45g EKG på 60min vilket ger ca 13 IBU.
Bryggningen gick bra i övrigt tycker jag. Stegmäskning 53/63/73/78 med en kort 63a för att få lite mer dextriner. Inser i efterhand att jag borde kört med ännu kortare 63a för att få syrligare öl. Jag pitchade ett paket BRY97 på bryggdagen och blandade mina bakteriemixar dagen efter så jästen fick lite försprång men kanske främst för att jag hade lite dåligt med tid på bryggdagen.
Bakteriemixarna i jäsningen:
- En skvätt lambikbottensats + Brett Lambicus + Brett Trois
- Brett Lambicus + Brett Trois + Lactobacillus Brevis
- Enbart lambikbottensats
- Jäst uppodlat från Brekeriet Funkstarter
- Jäst uppodlat från Brekeriet Brillant (jäses med vört från veteöl sedan tidigare)
Här är mitt lager av vildjäst och andra bakterier…
Mäskning eller kanske mer förklistring av vetet i min 25l-kastrull under konstant omröring. Kletigt och jobbig diskning på grund av kastrullens tunna botten. Inte superroligt förfarande och oklart om det blir så mycket godare än med vetemalt, mer att det är traditionellt vid lambikbryggning ur ett historiskt perspektiv.
Jag har köpt en ny kran till min Biltemakastrull eftersom den gamla saknade handtag.
Montering från insidan; Hexmutter 3/8″-bricka-gummipackning-(kastrullvägg)-gummipackning-kulventil 3/8″-slangnippel. Med denna kombo behöver man inte öka hålet på kastrullen. Tyvärr läcker det dock lite från kulan i kulventilen men jag ska se om det kanske går att smörja med en droppe armaturfett som jag använder till Corneliusfaten.
”Dextrinkoket” till den grumliga mäskningen. Ser inte så aptitligt ut i det här läget.
Jag har gjort några hårnålar (typ) av rostfri ståltråd för att hålla ihop näten i Braumeistern. Detta efter att ha köpt en gummilist från Kuntze som inte fick plats i mitt maltrör, jag antar att Speidel har börjat göra större nät/silar till maltrören då jag ser många med äldre BM som behöver gummilist och jag inte får plats med något. Tur att liten inte var så hemst dyr. Åter till trådarna, jag ville testa om de underlättar bryggprocessen och minimerar maltflyktingar men jag märkte ingen större skillnad. Får se om de kommer användas framöver.
Efter alfaamylase så klarnade vörten upp helt galet mycket, nästan som magi. Den såg verkligen ut som en spya vid proteinrasten.
Hårnål in action. Ni ser även en liten rymling bredvid.
Jag har köpt mig en 40l-balja från Biltema för att ställa maltpipan i efter lakning men även för att underlätta diskningen. 100kr som gör livet lite lättare.
Inte så imponerande humlegiva direkt.
Trots att jag ställde ner koktempen till 100c så fick jag överkok upp i tratten så jag blev tvungen att lägga distans under huvan. Distansen gör dock koket lite klent så jag fick lite låg boil-off. Är inte helt säker på hur jag ska lösa detta framöver. Frågan är vad som händer om det får skumma ut genom fönstret, om det slutar skumma efter ett tag? Jag skummar ju av uppkoket ordentligt så det är ju inte boven och skumdämpare skulle man ju kunna tänka sig men jag är inte helt sugen på det eftersom det är ytterligare en sak att komma ihåg att ha i. Distansen släpper inte iväg någon ånga värd att tala om så det funkar såhär men vi får se. Kanske liggunderlag eller Bryggolle är värt att fundera på ändå, ful eller dyr är ju problemet där…
Här står de flesta av mina damejeanner och myser. Ses om ett år eller så då…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XV och premiärbryggning på Braumeister 50
Det var en lång väntan innan jag fick provbrygga på min Braumeister. Det stod ju redan två jäshinkar på kallkrasch i jäskylen och min jäst i provrör jag tog med från Tyskland behövde stegodlas. Tanken med bryggverket är att jag ska kunna göra andra saker medan det bryggs men första gångerna vill jag vara närvarande och lära mig hur allt fungerar. Dagen innan rengjorde jag alla delar, programmerade rasterna, malde malten och mätte upp vatten. 53l i jäshink var mycket riktigt precis vid 53l-markeringen i Braumeistern vilket kändes skönt, sånt kan jag störa mig på annars. På själva bryggdagen vaknade jag med tuppen, lite som ett barn som inte kan sova på julafton. Jag inser att det är något lite tragiskt över det men hellre ett passionerat intresse än mellanmjölk för hela slanten…
Vattnet höll 8c när jag i minusgrader iförd enbart morgonrock gick ut till bryggeriet och tryckte start. En varm dusch och en kopp kaffe senare var jag redo för inmäskning. Till Braumeistern köpte jag den rostfria huvan, en riktigt massiv och tung pjäs, som även fungerar som tratt vid inmäskning. Jag mäskade in som vanligt, i med hälften av malten, rör om, och i med andra halvan. Min nya mäskpaddel som är betydligt mindre än den gamla fungerade jättebra och inmäskningen gick som en dans och helt utan degbollar/klumpar. De 60 procenten vete krossades på 1.0mm och pilsnermalten på 0.5+0.55mm vilket jag kallar 1.1mm då det går åt två bladmått för att mäta upp den spaltbredden. På forumen står det att 1.2mm är optimalt för Braumeister så jag var lite orolig men testar man inte så vet man inte. Det fungerade iallafall klockrent med den här inställningen och jag fick mycket bra brygghuseffektivitet på 82%, 7% mer än jag får med vetemalt i mitt gamla system så det är jag mer än nöjd med.
Tillbaka till stegmäskningen. Jag körde en fullskalig veteölsstegmäskning med inmäsk 38c, 45c ferualsyrarast, 53 proteinrast, 62c betaamylase, 72c alfaamylase och 78c utmäskning. Det programmet tog sin lilla tid men utan någon arbetsinsats så spelar det ju ingen roll. När det började närma sig utmäskning värmde jag 13l vatten i min schletna 25l-kastrull som jag tagit av isoleringen på eftersom den var så ful. Ståendes på en lite stegpall lyfte jag sedan maltröret i två steg och lakade med lakvattnet. Förutom att det blev lite vakuum när jag lyfte röret i steg två så gick det hela mycket lätt och bra, inte alls så tung som jag hört talas om. Nu står min Braumeister lite högt upp på min bryggarbänk och får jag ner den 20cm så blir lyftet lite enklare. Däremot så slutade det aldrig riktigt droppa från maltpipan så när jag bar ut den för att slänga dravet så blev det kladdigt på golvet. Jag ska skaffa en murbrukshink jag såg på Biltema sist jag var där så kan jag lyfta dit och låta den droppa färdigt. Hinken är kan nog passa bra till diskningen dessutom.
Dags för uppkok. Temperaturen hade jag satt till 102c vilket var lagom när man kokar utan huva. Med huvan blev koket för kraftigt och trots rejäl avskummning var jag riktigt nära överkok några gånger. Lösningen blev att sätta metallpinnen som avlastar maltpipan som distans under huvan och då kokade det lagom. Bortkoket hamnade på ca 10% eller 5-5.5l i timman vilket motsvarar det jag hade i min förra setup fast utan isolering. Jag tror den mängden räcker gott och isolering står inte på inköpslistan för koket var rejält kraftfullt trots 12c i bryggeriet. Huvan och de rördelar jag köpt till fungerade helt suveränt. Ingen fukt eller kondens i bryggeriet känns fantastiskt. Efter koket kylde jag som vanligt och tappade 20l vardera i två jäshinkar, 5l i en damejeanne som brettades och ca 3l som åkte i frysen till framtida förkulturer.
Summa summarum är jag väldigt nöjd med bryggdagen och framförallt bryggverket. Mina två farhågor med igensatt maltbädd och klent kok visade sig vara felaktiga och jag blev förvånad över smidigheten. Jag är däremot lite tveksam över noggrannheten på temperatursensorn men jag ska kontrollmäta mer exakt med nykalibrerad termometer nästa gång, 1-1.5c diff uppmättes denna gång. Ett par bättre isolerade handskar för att lyfta bort huvan kommer behövas då den blir varm som satan. Jag lyckades ha sönder min första hydrometer halvvägs in i bryggdagen men min fru kunde köpa med sig en påväg hem från jobbet. Det är dock lite oklart hur kalibrerad den var men enligt den träffade jag mitt OG på 1.051 och med 3-3.5l mer vört än beräknat hamnade brygghuseffektiviteten på 82% istället för de 75% jag räknat med.
Dagens setup med Braumeistern på en träplatta då bänken är för smal. Jag kommer byta till en bättre lösning framöver, gärna i rostfritt.
Vattnet på värmning och de två pumparna cirkulerar vattnet, för jämnare värmning sägs det.
Min nya mäskpaddel som inte är helt färdig ännu men jag ville testköra den innan jag lägger mer tid på finish.
Krossgraden på kornet, vetet fick 1.0mm.
Krossresultatet men här syns bara kornet, vetet är i botten.
Jag fegade och printade receptet eftersom jag inte visste hur mycket kondens som skulle bildas. Jag hoppas kunna ha med mig laptopen och Beersmith ut till bryggeriet framöver men det kanske blir för blött vid diskningen…
CaCl 8g.
Kranen som följer med är under all kritik och min läckte en del vatten ur den vita plastpackningen dvs inte gängorna. När Braumeistern fick upp värmen slutade det dock.
Braumeistern redo för inmäsk.
Huvan eller ”den lyxiga tratten” som Humlegården kallar den fungerade över förväntan. I med malten bara och inget spill varken utanför maltpipan eller Braumeistern. Dyr men bra.
På med filter, rör och låsmutter och starta mäskningen.
Mäskningen är igång fast självklart hade jag locket på, det här är bara för er skull.
Under mäskningens alla steg sker en del pauser, så kallade pump breaks, där mäsken tillåts sjunka ner och sätta sig för att på nytt pumpas igenom med vört.
Och upp igen. Ses om några timmar…
Ferualsyrarast.
Jodprov efter enbart 35 min betaamylase 62c. En del stärkelse kvar.
Nu tittade solen fram också. En mörk novembermorgon blev fantastiskt vacker framåt förrmiddagen.
Klar och fin vört men med en lätt liten fontän. Jag hade inte väntat mig annat med 60% vete på 1.0mm. Ett litet tryck på plåten och det blev jämnt flöde genom bädden igen. Har man bara ett bra program så tror jag dessa fontäner inte gör någon större skillnad. Jag fick väldigt bra effektivitet iallafall.
Nästan klart, utmäskningen tar hand om det sista. Jag körde med ganska korta försockringsraster för att hinna klart till lunch.
Upp med pipan och laka med 78c-vatten.
Enligt manualen så rörde jag i mäsken under lakningen vilket jag trodde skulle ge grumlig vört men det var marginellt konstigt nog.
Påväg mot kok. Ja jag har plasten på displayen kvar.
Bra tryck i koket men lite svårt att fånga på bild.
Ut med ångan bara. Underbart.
Underbar morgon, vilken dimma!
Jag fick ha distans under huven för att inte få överkok.
Klar och fin vetevört på kylning.
Bort med varmvattnet.
Receptet
| HEFE XV_3068 vs Meckatzer (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 55.55 l Batchsize: 45.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.051 SG FG: 1.013 SG ABV: 5.0 % IBU: 12.9 IBUs EBC: 8.1 EBC Color
Total humle: 45.00 g
Fly sparge with 13 l water at 78.0 C |
Provsmakning
Disigt halmgul med högt, kraftfullt snövitt skum som sakta sjunker undan. Doften består av mogen banan och kryddig nästan pepprig nejlika. Fräsch och fin brödighet i bakgrunden, som ett nygräddat franskbröd. Diskret gräddig och söt ton i bakgrunden. Smaken var första tre veckorna väldigt banan och nejlikabetonande vilket sen sjönk en del och en syrligare päronton avlöste. Kraftig kolsyra och lätt munkänsla, låg beska. Har en fin maltighet jag inte haft i någon hefe innan och den framhävs av 4vgn.
Omdöme
Perfekt färg med perfekt dis en månad på fat sen klarnade den en del medan jag drack av fatet, skulle alltså behövt skakat fatet en gång i veckan… Under jäsningen var banandoften i bryggeriet massiv, nästan överjävlig men så fort de kom på fat avtog det en hel del. Meckatzer behöll mer banan medan Weihenstephaner drog tydligt mer åt nejlika, sen något syrlig. 3068 återutvecklade lite svavel efter en månad på fat. Första två veckorna var Meckatzer en av de godare veteöl jag druckit men sen avtog det gradvis för att redan efter en månad på fat vara fortfarande väldigt god men mindre av allt. Jag har ingen aning vad det kan bero på för jag tycker två månader på fat borde gå utan problem men där är jag inte riktigt ännu.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pale Ale (v10), Humlerensaren
Förutom att ha gjort en ölresa till Tyskland har det hänt väldigt mycket på hemmafronten på sistone. Jag kommer snart på grund av tidsbrist få ett ökat behov av att effektivisera mina bryggningar så när min vän Lars frågade om jag ville testa hans 98-liters kastrull föddes tanken om att gå från 2-tier (2 kärl) till 3-tiers-setup och sluta mellanlanda med vört i en hink innan kok. Tanken med 3-tier är att ha en vattenvärmare (Hot Liquor Tank/HLT), en mäsktunna (Mash Liquor Tankt/MLT) och en kok-kastrull (BoilKettle/BK). Tanken är att vattnet ska vandra från kärl till kärl och gärna med gravitation för enkelhetens skull. Min Patina 50-liters-kastrull har agerat både HLT och BK eftersom min 25-liters extrakastrull är något för liten att ha som HLT, det har gjort att jag fått laka ner i en jäshink medan jag värmt lakvatten i BKn. Hinken rymmer såklart inte hela kokvolymen och jag måste tömma den ner i BK i samband med att lakvattnet använts upp och dessa flytter är kladdiga och introducerar eventuellt oxidering av vört (HSA/Hot Side Aeration) om det inte är en myt i hembryggarsammanhang.
För att ytterligare göra bryggdagen snabbare och smidigare testade jag att sätta termostat och timer på HLTn så när jag steg upp på morgonen var inmäskningsvattnet redan färdigt. Det funkade hyffsat förutom att jag vaknade lite tidigare än planerat. Vill man testa denna metod är mitt tips att testköra en gång när man övervakar systemet och mäter temperaturen utanpå kastrullen istället, på så sätt kan man ha sensorn där istället och sensorns livslängd kommer öka avsevärt mot att ligga i varmvatten i onödan. I mitt fall skiljde det 13.4c mellan vattnet i kastrullen och kastrullens utsida. Setupen är; väggkontakt, jordfelsbrytare, UT200, timer, värmekälla. Det blir en stadig klump från väggen men fungerar bra.
Receptet för dagen är maltmässigt samma som sist men med andra humlesorter. Jag kallar denna öl för humlerensaren då jag valde humlesorter utefter vad som fanns öppnat i frysen. Version 9 som jag inte utvärderat till bloggen ännu fick perfekt färg och maltighet. I början led den lite av diacetyl men det har så sakteliga sjunkit undan. Beskan blev dock för hög så till denna version 10 blev det enbart humle på flameout som jag höll varmt i 7 minuter och sedan kylde till 80c där den fick stå 30 min till för att extrahera humlesmak och arom. Vid vörtprovningen efteråt smakade det lagom beskt så jag hoppas att BeerSmith räknat ut det här bra åt mig. När man vill ha i så mycket humle mot kokslutet som jag vill så är mitt ständiga problem att balansera mellan beska och humlesmak. Version 9 fick ca 230G humle vilket gett riktigt bra smak så jag borde ha behållt den mängden men detta kok planerades till 10 liter mer samt att jag ville rensa lite humle så det åkte i ca 330g istället.
Bryggdagen flöt på väldigt bra i övrigt. Perfekt inmäsktemp med 78.8c i HLTn (Patina 50l kastrullen) som gav 75.0c MLTn (Rubbermaiden) före malten och 66.3c inmäskad och klar med pHjustering (9ml lactol). 0.3c över planerad temp är perfekt med en timmes värmeförlust även om jag inte brukar tappa något på mäsktimmen, förvärmer jag bara MLTn någon minut med lock så den är genomvarm när malten åker i så blir det knappt något tapp. Efter en timme var mäsktempen 66.1c och ett jodtest visade att all stärkelse var konverterad.
Jag hade satt MLTn på drickabackar för att få upp höjden över den massiva 98l-kastrullen (ett så kallat as). Lakningen ner dit gick som en dans och när mina två lakningar var klara hade jag samlat 58.8l i BK och dravet smakade inget sött alls. Min förvåning blev då inte så stor när bryggdagen var slut att brygghuseffektiviteten landade på 91.5%! Mina värden gav en mäskeffektivitet på 99.6% vilket är smått otroligt och eventuellt något orimligt men då skyller jag på BeerSmith för uträkningen.
Koket flöt på bra men den större kastrullen krävde att jag behöll induktionsplattan (2kw) på max genom hela koket. I vanliga fall i min 50-kastrull behöver jag enbart doppvärmaren på 3.2kw men nu krävdes totala 5.2kw för att hålla ett bra rullande kok. Det enda problemet som egentligen uppstod under dagen var med kondens. Den större diametern på kastrullen gav många liters bortkok och den svalare utetemperaturen ger högre kondensation av ånga och allt blev blött i bryggeriet, trots fläkt på max och korsdrag mellan fönster och ytterdörr. Ett tag hade jag en idé om att ta upp ett hål i ytterväggen, installera en inlinefläkt med slang och kåpa att ha ovanför BK men nu när framtidsplanerna ändrats radikalt ska jag låta bli att såga i några väggar.
Jäststammar för dagen blev WLP007 som Stone Brewing Company använder till mycket av sina välhumlade öl och referensjäst blev US05 för smidighetens skull. Men innan jästen åkte i var det dags för mitt hatmoment under en bryggdag nämligen humle och druvseparation! Med den större bryggvolymen för dagen var ett visst svinn inräknat så efter kylning lät jag vörten sedimentera. Detta gjordes utan whirlpool då det ändå sitter ett stort värmeelement i kastrullen så någon kon skulle ändå inte bildats. Det gick galant att tömma ut kristallklar vört ur kastrullen men det blev totalt 9 liter under kranen när jag samlat det jag ville jäsa i mina två jäshinkar. Den vörten filtrerade jag i en okokt biab och frös in i petflaskor, vört jag kokar och använder till förkulturer sen. Mycket smidigt.
Sammanfattningsvis funkade allt väldigt bra och jag gillade att ha god kokmarginal. Skulle jag satsat på denna storlek av kastrull skulle jag även ordnat möjlighet att diska den på plats då den är för otymplig att bära omkring på i onödan. Avsaknaden av avlopp i mitt bryggeri ställer dock till det för mig.
Min temperatur- och timer-reglerade HLT-värmning.
Det massiva elementet i kastrullen, 6kw kan det spotta ur sig men även regleras till 4kw som är mer lämpligt när det väl börjat koka. Jag använde inte detta element då jag ville testa min utrustning med den större kastrullen.
Elementet var precis nyinstallerat och isoleringen inte tillskuren för att passa. Ser lite brackigt ut men detta funkade ändå fint. Dosan till höger om kastrullen är panelen för att styra värmen. Elegant lösning som dock kräver trefas 16A.
Kastrullen får min övriga setup att se ut som en lilleputtlösning.
Det negativa stärkelseprovet.
Lakning ner i kastrull, redan här börjar kondensen att ge sig tillkänna.
I med doppvärmaren och koka!
| Lindhs Pale Ale (v10) – humlerensaren (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 54.59 l Batchsize: 45.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 80.00 % OG: 1.050 SG FG: 1.011 SG ABV: 5.2 % IBU: 0.0 IBUs EBC: 8.6 EBC Color
Total humle: 329.00 g
Batch sparge with 3 steps (Drain mash tun , 16.50l, 16.50l) of 76.0 C water BryggData Brygganteckningar Hopstand 7min fullvarm ska ge 35 ibu. Sen ner till 80c för 30 min till. OG. 1.054 |
Provsmakning
Något mörk med sin kristallklara mörkt gyllengula färg, snudd på bärnsten även om BS snackar bs. Perfekt skum vilket jag börjar bli van vid. Oerhört ren med perfekt beska för stilen som är på en betydligt lägre nivå än de tidigare som kanske mer borde kallats sessionIPA än pale ale med sin höga humlesmak och IBU. Lite jordigare humle i denna med mindre fast ändå identifierbar citrus. Eftersmaken är något sträv men maskulin i ordets opolitiskt korrekta betydelse.
Jästmässigt är WLP007an avsevärt fruktigare åt klementin/fläder-hållet där US05 känns pepprigare och lite mer sandpapper. WLP007 flockulerar klart bättre vilket ger något blankare öl men det är nyansskillnad som mest. US05 är renare överlag men har en tråkigare doft som är karaktärslös i jämförelse. WLP007 vinner på en större upplevelse och trevligare öl. WLP007 konsumerades på fat innan US05 kommit 1/4 ner, säger väl allt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer