Posts in Category: Bryggning
Lindhs Pils och Bohemia
Sommaren har äntligen slagit till och då ska den tydligen invigas med en rejäl sommarförkylning vilket däckade mig i tolv dagar, något som försenade dagens bryggning en vecka. Enda fördelen med det var att min Kristall-veteöl fick en vecka kall lagring extra vilket den förvisso behövde. Jag har velat brygga denna Tyska Pils enda sen jag var i Bitburg i höstas men har inte kommit till skott fören nu. Jag kände att det vore synd att brygga den när vi bodde i lägenheten eftersom jag inte kunde kontrollera jäsningen där. Tanken med ölet är att få till en blandning mellan Bitburg och Jever som bägge är krispiga men Jevern har större humledriv och kraftigare beska, ibland lite väl stor. Överlag har tyska pils blivit mindre beska med åren och även Jever sägs ha dragit ner stegvis på beskan för att blidka massorna. Jag siktar på ca 35-40 IBU och blandar i en del Kalciumsulfat för att accentuera beskan och göra den krispig. En ganska lång betaamylaserast på 45 minuter ska ge bra utjäsning och torrare öl ihop med en stor jästslurry är förhoppningen. Receptet i övrigt är inte så mycket att prata om egentligen eftersom det är 100% Premium Pilsnermalt och Hallertauer Tradition som smak- och aromhumle. Jästen blev en slurry av WLP860 men jag kunde lika gärna tagit någon av mina andra renjäsande lagerstammar, jästen ska knappast vara framträdande i denna öl men den får gärna framhäva gräddigheten i pilsnermalten.
Som sidobatch idag ville jag testa en ny torrjäst från Mangrove som är tänkt till Tjeckiska Pilsner. Egentligen borde det varit mindre mineraler i bryggvattnet och Saaz-humle till denna Tjeck men jag tänker att det inte är så avgörande, ska bli spännande med lite smörkola i kranarna hemma…
Nytt för dagen
Jag har hunnit ordna med en temporär vattendragning till min diskbänk vilket underlättar diskningen rejält. På kranen till diskbänken finns även en extra utgång, antagligen för en bänkdiskmaskien eller liknande, där jag kopplat på en slang och spraymunstycke för att kunna fylla på vatten i bryggverket men även diska utan att behöva koppla på slangen direkt på blandaren. Mycket smidigt! Jag kopplar även på min sprialkylare via denna slang så det innebär en slangdragning mindre per bryggning. Jag saknar dock fortfarande avlopp till diskbänken så just nu är där en stor plastlåda jag får bära iväg och tömma i golvbrunnen vilket är osmidigt. Jag får fundera på hur jag ska lösa det eftersom fallet är i lägsta laget, kanske en rörmokare får hjälpa mig.
Jag fick äntligen premiärköra min nya krossstation som levererade som förväntat. Jag behöver finlira varvtalet lite då det först gick så långsamt att jag höll på att somna och efter en justering blev något för snabb. Väldigt skönt att slippa stå och hålla borrmaskinen och jag slapp få med något oönskat maltdamm vilket lätt kan hända när jag kör med lösa delar och ska flytta bort krossen.
Bryggningen
Krossning och inmäskning gick bra. Första krånglet för dagen var pH-justeringen om inte gick hela vägen utan jag fick nöja mig med lite för högt pH. Det finns en gräns för hur mycket mjölksyra man kan tillsätta innan den passerar smaktröskeln och jag är precis där uppe och nosar. Jag har funderat lite på att komplettera med fosforsyra som är smaklös men den är även lite mer riskabel att hantera, man bör ha handskar och skyddsglasögon. Jag ska labba lite mer med pH-justeringar med salter först bara. Något som däremot lirade bra var själva pHmätningen där min nya pHmätare Milwaukee pH55 snabbt hittade en bra värde som inte ändrades. Så här långt får den VG i betyg men jag måste testa den under längre tid för en helhjärtat rekommendera den.
En spännande sak som inträffade under mäskningen med Braumeistern och som jag inte råkat ut för innan var att det måste uppstått ett glapp mellan maltröret och botten på bryggverket. Det gjort att en del av trycket som pumparna jobbar upp läckte utanför och gav en rörelse på utsidan av röret och upp på sidan. Först tänkte jag att jag måste kopplat ihop ena pumpen fel men allt fungerade som det skulle vid diskningen. Min teori är att jag satt dit gummilisten undertill på maltröret lite slarvigt och att det den vägen kunde pysa ut lite tryck. Jag fick trots denna ”läcka” 95% i mäskeffektivitet så varken detta eller det något höga pH:t sabbade för mig där.
Min talja har jag satt upp lite mer ordentligt efter förra bryggningens fadäs och det sitter som berget nu. Jag har t.om. hängt mig i den (med armarna alltså) och den pallade trycket. När mäskningen var klar så hissade jag upp röret och satte mitt galler emellan så maltröret står på en nivå helt ovanför Braumeistern istället för halvvägs ner som den är designar för. Detta gör jag bara för att kunna laka med en större mängd vatten än det är tänkt vilket annars inte går då nivån på mäsken hamnar under nivån på vörten utanför röret. Sedan så rörde jag om på toppen av maltbädden för att inte allt ska åka rakt igenom i tomrummet som mittpinnen lämnat efter sig MEN, jag gjorde det inte tillräckligt mycket och mina första 5 litrar jag hällde på skjutsade rakt igenom och tog med sig en hel del maltskal. Inte helt barntillåta ord studsade mellan bryggeriväggarna… Jag flyttade över röret till ett galler ovanpå min murbrukshink och lakade där istället medan jag fiskade upp alla skalbitar med en sil, en metod som fungerade väldigt bra faktiskt. Jag funderar på att alltid laka vid sidan av framöver mest för att spara tid till uppkok. Som det är nu så smiter mycket värme längs sidorna under lakningen då jag påbörjar värmning för uppkok så fort maltröret lyfts, jag ser ånga vandra uppåt och det tar dubbla tiden att värma 1c. Tyvärr passar inte en vanlig jäshink som är några fjuttiga millimetrar för smal så vi får se om jag ska skaffa en till 60l-hink eller om jag kan hitta något bättre alternativ som är livsmedelsklassat tillskillnad från murbrukshinkar. Koket och
Mätning av volymer och förluster
Jag håller fortfarande på att försöka fintrimma min nya Beersmithprofil men de senaste bryggningarna har inte alls samarbetat på den punkten. Därför blev jag så besviken när först pH:t inte gick att pressa ner dit jag ville och sedan läckan vid sidan av maltröret under mäskningen. Desto gladare blev jag när jag märkte att mäskeffektiviteten inte alls påverkats av de två mindre lyckade momenten och att alla volymer faktiskt stämde som planerat. Preboil gravity och volume hamnade rätt. Jag fick till en ny boil off på 6 liter i timman och min batchsize hamnade på önskade 60 liter. Även OG hamnade perfekt på 1.048 eller 12 Plato. Äntligen!
Vattenpåfyllning direkt från kranen…
…och ner i Braumeistern. Jag ska testa att fylla på underifrån via mitt drainingvalve men jag har inte hunnit testa detta ännu. Jag är lite orolig för om impellern tar skada av att skicka på 55l med högt tryck ”fel väg”. Någon som vet något om detta?
Sju fästpunkter i taket är overkill såklart men hellre det. Kroken sitter både i plankbiten och i regeln ovanför men jag skulle gärna ha ytterligare säkerhet där, kanske ska jag byta kroken till en med bricka och mutter på baksidan av plankan istället.
Frun råkade komma ner i bryggeriet vid inmäskning så jag kunde få några bilder på mig själv ”in action”.
Jag har beställt en graderad spruta från Ebay som jag ska använda istället för pipett till mjölksyra framöver men tills dess får denna graderade kopp jobba istället. Engångspipetter är bra till annat…
Det börjar bli lite ordning på grejerna! Jag ska flytta över mina salter till glasburkar istället för plastpåsarna dom kommer i tänkte jag.
Redo för maltrörslyft!
Extremt fin vört under mäskningens slut.
Maltröret på plats, dags för lakning…
…och där skedde misstaget med att bryta upp toppen på maltbädden för lite. En krater bildades och förutom att det åkte igenom rent vatten så följde maltskal med. ARGHH!
Flytt till hink avsedd för allt annat än blivande öl.
Preboil volume på 74 liter, exakt enligt beräkning!
Maltröret i väntan på tömning och disk, det som murbrukshinken är avsedd för.
Resterna efter jag fyllt mina jäshinkar åkte igenom en saftsil för att mäta ”loss to trub”. Exakt 5 liter blev det denna gång. Vörten sparar jag i pet-flaskor som jag klämmer ut luften ur och sedan in i frysen. Perfekt till förkulturer eller ”Speise”.
Ljus och väldigt blank/genomskinlig vört.
Rehydrering av torrjäst.
Bra coldbreak måste jag säga!
| Lindhs Pils (Tysk pilsener) och Tjekiska pilsner | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 73.68 l
Total humle: 265.00 g
Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 20.28l) of 76.0 C water
|
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hefe, Kristall, VeteCitra och Bryggarkursen
Som tack för bärhjälp vid flytten höll jag i helgen en ölbryggarkurs för flyttgrabbarna. För att göra det hela så lärorikt som möjligt planerade jag recept till tre olika öl; en Sydtysk Hefeweizen, en Weißbier Kristall och en välhumlad veteöl med neutral alejäst. För att få ut tre öl på en bryggning så plockade jag ut en tredjedel nära kokslut som gick i en kastrull bredvid med en annan humlesort och huvudbatchen delades till två jäshinkar med olika jäststammar och efterföljande olika jäsnings/lagringsscheman. Min plan för kursen var att lära ut vattenbehandling och stegmäskning samt visa på en rad tips och trix jag samlat på mig under åren. Men ni vet hur man brukar säga; ”så här går det bara för att jag ska visa”…
Mätstrul 1
Medan vattnet värmdes till inmäskning passade vi på att kalibrera två hydrometrar och två refraktometrar. Alla visade på SG 1.000 vid ca 20c och batterivatten. Sen kalibrerade vi pHmätaren vid 4.01, 7.01 och 10.01 enligt konstens alla regler, såg bra ut vid kontrollmätning. Krossningen av malten gick smidigt och inmäskningen gick hyffsat, kanske att jag var lite för ivrig med att få igång bryggverket så mäsken inte rördes om i tillräckligt mycket. Efter en kvart insåg jag att mäsken hade lite kanaler i sig och därför pausade jag Braumeistern för att röra om vilket trots allt gick smidigt.
Sen var det dags för salter och pH-justering och det var här dagen började byta riktning. PH-mätaren visade på 5,81 i pH efter salter men före någon mjölksyra. Lite väl högt men inget superkonstigt med så pass mycket ljus malt. 6ml lactol tillsattes vilket sänkte pH till 5.65. 5ml ytterligare gav 5,54 vilket borde varit lite lägre så jag tillsatte ytterligare 3ml vilket plötsligt får pH-mätaren att vända uppåt igen till 5.7. Kontrollmätning i kalibreringsvätskorna visar på en avvikelse på 4.01:ans vätska som plötsligt mäter 3.90. Referensmäter med pH-papper som båda ger olika och andra värden, suck. Släppte den bollen och räknade med att pH landat på ca 5.4 enligt min uträkning med EZ Watercalculator. Mäskeffektiviteten landade på 97 väldigt höga procent så mäskens enzymer verkar ha mått bra i pH:t trots alla konstiga siffror. PH-mätaren kanske är defekt?
Mätstrul 2
Mätningen av Preboil Gravity spökade även den en hel del. Min hydrometer visade 1.050 medan min refraktometer visade 1.055, trots att bägge visade på 1.000 på batterivatten tidigare under dagen vilket jag även dubbelkollade ytterligare en gång efteråt. Kranvattnet visade även det i princip 1.000. För att trippelkolla mätte jag även SG i en reservhydrometer som jag passade på att ha sönder… Som kvadruppeltest mätte jag i min plastiga Ebay-refraktometer som visade 1.053. Hur ska jag göra en tillförlitlig kalibrering runt 1.050 och ska jag framöver lita mer på en gammal hederlig hydrometer för en 50-lapp än på en Refraktometer för 500kr? Hur noggrant kan man väga vatten och DME för en kalibrering? 1-2ö differens kan jag leva med men 5ö är för stor skillnad för att kunna brygga på den nivå jag vill.
Kladdet är konstant
Efter mätstrulet fick mäskprogrammet göra sitt och det blev så småningom dags att lyfta maltröret med hjälp av min talja jag installerat för att slippa ”dödslyftet”. Halvvägs upp så lossnade maltröret och föll tillbaka ner i Braumeistern och jag fick en skön splash av 76-gradig vört på foten. Men taljan lossnade inte från upphängningen i taket eller med greppet runt pinnarna på sidan av maltröret vilket man skulle kunna tro utan den tappade greppet om repet som höll fast i maltröret. Krokarna i taljan hade öppnat sig på något märkligt sätt. Man får vad man betalar för antar jag… Lite svabbande och några svordomar senare var pipan på plats och övre delen av maltbädden omrörd inför lakningen. Vattnet sipprade först igenom i lagom takt genom röret men sen tog det en vansinnigt lång tid, dvs. en igensatt lakbädd eller ”stucked sparge”. Om det var den något större maltmängden än vanligt, mer procent vete än vanligt, stress vid bryggningen eller det tappade maltröret som satte igen bädden är svårt att säga men efter att ha rört runt väldigt mycket i mäsken och ändå inte fått ut ens hälften av lakvattnet bestämde vi oss för en nödlösning; flytta mäsken till en BIAB-påse… All mäsk skopades till två BIAB-påsar ovanpå ett galler på en hink och vörten kunde separeras från malten. Här skulle lakningsproblemet slutat om det inte vore för att en hel del malt letat sig igenom filterdiskens mitthål och ner i uppsamlingsskärlet jag ställt maltröret ovanpå. Detta märkte jag först när vörten skulle återförenas med tidigare vört i Braumeistern och vips så var det bara att sila ca 70l vört ytterligare en gång genom en tom BIAB-påse. Alla dessa moment gav såklart en hel del proteiner (för att inte tala om varm syresättning/HSA) i uppkoket som dock inte var några problem att skumma av vid uppkok. Hela debaklet genererade mer disk och något grumligare vört vilket förvisso kvittar på en veteöl men främst så försinkades en redan lång bryggdag en hel del.
Koket
Koket flöt på bra men eftersom jag tappat några liter på fötter och till BIAB-flytt så tillsatte jag 4 liter kokande vatten vilket även sänkte mitt för höga OG till mer rimliga nivåer. Sen flyttades ca 22 liter till min Patina 36l-kastrull och fick en dos på 100g Citra för att sedan koka upp i någon minut innan en hopstand motsvarande tiden det tog att kyla stora batchen. En bakomliggande tanke med bryggdagen var att passa på att göra en kalibrering av min Beersmithprofil men då är det en väldigt dum idé att bevattna bryggerigolvet med vört så noggrann mätning får bli först till nästa bryggning. Kylningen tog lite extra tid med två kastruller och lite varmare kranvatten såhär i sommartid men i övrigt gick både kylning och diskning smidigt och bra. Sammanfattningsvis att tillslut äntligen vara färdig med en kaotisk bryggdag, stänga bryggeridörren och gå upp för att ta en öl kändes underbart. Känslan över att allt gick åt helvete kan ibland vara nedslående men jag känner mig faktiskt taggad att ”göra om, göra rätt”. Öl kommer det bli av det hela och grabbarna var nöjda med dagen.
Jäsningen
Hefeweizen- och Kristallhinken jäste frenetiskt redan morgonen därpå, trots 18c på hinken så jag sänkte tempen i jäskylen till 17c istället. Sidobatchen som jag ska utvärdera Fast Ferment med tog längre tid på sig att komma igång eftersom den stod svalt på 16c med BRY-97, därför flyttade jag hela jäskärlet till ett lite varmare rum någon dag för att öka aktiviteten något.
PH-mätaren som jag funderar på om det mår som den ska.
Ny kran till Braumeistern. Den är större och snabbare vilket verkligen behövdes denna bryggning. Men jag föredrar utseendet och smidigheten med originalkranen.
Djuplodande bryggdiskussioner och provsmakning av en massa öl, t.ex. min Valentin Cervisia Vintage 2015.
Niclas som deltog i kursen har startat upp Norrköpings Hembryggarförening (NHBF), tyvärr lagom till jag lämnat Norrköping bakom mig. Som gåva från NBF fick jag denna vackra Humletavla som Sandra Lööv gjort. Tusen tack! Den hänger ovanför min kegerator och förgyller!
FastFerment cylinderkoniskt jäskärl med jästuppsamlingsbehållare. Verkar väldigt lovande men en utförligare recension kommer först om några veckor.
Uppsamling av varmvattnet från kylningen.
Receptet
| Hefeweizen, Kristall och VeteCitra | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kokvolym: 71.04 l Batchsize: 60.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 87.00 % OG: 1.054 SG FG: 1.016 SG ABV: 4.9 % IBU: 17.7 IBUs EBC: 7.3 EBC Color
Samt 100g Citra för sidobatchen.
Samt en slurry BRY-97 till sidobatchen. Total humle: 167.00 g |
Provsmakning HEFE XXI
Perfekt färg, bra skum.
Doften är gräddig, banan på låg till medel nivå, medel kryddnejlika.
Smaken är överväldigande kryddnejlika.
Bra kolsyra och fin balans.
Riktigt tjock och matig munkänsla.
Saknar fortfarande en del banan.
Provsmakning VeteCitra
Kraftigt disig, mörkt halmgul med fluffigt vitt skum som lämnar mycket rester längs glaset. Doften är kraftigt humledominerad med friska stora citrusdofter. Inslag av vete finns dovt i bakgrunden. Medelstor beska som balanserar den lena munkänslan. Smaken en blandning av pilsner, vete och humle. Lite vetedeg med citrus och lättare inslag av barrträd. Stor och vass kolsyra. Eftersmaken är kladdig och lätt besk.
Kommentar
Helt okej öl som inte passar in i någon stil. Närmast till hands är hopfenweizen men eftersom jag använde en ren jäststamm (bry97) så saknas både smaken kryddnejlika från fenolen 4-vinyl-guaicol och banansmaken från estern isoamylacetat. Lättdrucken sommaröl som passar bra när man vill ha en humlekyss. God men jag kommer inte brygga den igen, veten gav inte den rena humleupplevelsen jag söker.
Provsmakning KristallWeizen
Mörkt gyllengul (inte riktigt så mycket koppar som på bilderna) öl med högt, vitt, fluffigt skum av mest mindre bubblor. Mycket hög genomskinlighet men inte perfekt kristallklar, svag disighet.
Gräddig och fräsch pilsnermaltsdoft på hög nivå. Medel kryddnejlika. Ganska ren doft men platt och något intetsägande. Ingen banan. Inslag av vetedeg men på låg nivå.
Smaken domineras av lätta maltsmaker och då främst vete. Lite lätt örtig humle återfinns i bakgrunden men tar inte alls för sig.
Medelstor beska för stilen och den är kortlivad. Lite kladdig eftersmak. Låg restsötma, medel kropp och medel munkänsla.
Tekniskt välbryggd utan felsmaker.
Kommentarer
Jag hade höga förväntningar på den här ölen efter att druckit några fina KristallWeizen i Tyskland för några veckor sedan, men smakerna infrias inte alls. Jag saknar helt bananestrarna och ölet saknar den pigga fräschör jag vill att en kristallweizen ska ha. Min Kristall känns trött och vilsen på något sätt, jolmig och unken men utan att vara oxiderad. Jag skyller allt på jästen eftersom både min Hefeweizen och VeteCitran jag gjorde från samma kok blev goda. Flockuleringen, färgen och skummet är pluspoängen jag tar med mig men det får nog bli ett totalt omtag till nästa eventuella bryggning av denna ölstil. Typriktig och okej som bäst men inte speciellt god. Jästen åkte i vasken såklart…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold v2, oder “Die drei Helle – Mia lossn uns lind oan hi”
Vad händer i livet
Dom hektiska perioderna avlöser varandra just nu både på hemmafronten och jobbfronten men att få till några bryggningar har ändå haft hög prioritet. Äntligen fick jag till min planerade tyska bryggdag med en Bavarian Helles, eller rättare sagt tre eftersom jag utvärderar tre olika jäststammar till denna blivande husöl som jag planerar att alltid ha på tapp. Detta är andra versionen jag brygger av denna öl, den första kallade jag Lindhs Premium Gold även om det mest var en generisk lager och inte så fokuserat recept eller stilmässigt på Helles. Nu har jag läst på en hel del och provsmakat ett gäng öl så jag är betydligt mer förberedd. Rent stil- och receptmässigt är Helles en väldigt okomplicerad öl och de stora skillnaderna sitter verkligen i detaljerna i bryggprocessen eftersom i princip allas recept är oerhört snarlika. Just min Helles vill jag ska ha en stor gräddig pilsnermaltsmak vilket men bara får om malten behandlats varsamt och är färsk. Sen vill jag ha ett uns mer nobel humlesmak och arom än vad en standardhelles har men inga dramatiska mängder.
Recept
Detta är en öl som man skulle kunna dekoktionsmäska men eftersom jag har tusen andra saker som måste göras samtidigt som jag brygger så fick några procent melanoidmalt kompensera för detta steg. I övrigt blev det pilsnermalt för hela slanten. Humlemässigt så tog jag en slumpmässig högalfasort som bittergiva (Centennial) för att sedan köra Hallertauer Tradition på 15 min och 0 min/ flame out. Det känns onödigt att slänga i en stor mängd lågalfahumle på bittergivan för jag är av åsikten att det inte går att känna någon skillnad efter så långt kok ändå, alltså kan man minska mängden växtmateria i kastrullen med en starkare sort.
Jästerna odlades upp många dagar i förväg så jag hann med att propagera och dekantera den första färskjästen i E-kolv, propagera upp den andra färskjästen i E-kolven och slutligen propagera torrjästen i en flaska. Tur jag inte slängde min gamla fula magnetomrörare som behövdes denna gång och säkerligen fler i framtiden.
Bryggningen
Jag brukar säga att min standardbatchsize är 40 liter men senaste året har jag verkligen inte hållit det och inte denna gång heller. För att kunna testa tre jäststammar och slippa flaska så bryggde jag även denna gång 60 liter. Mäskningsmässigt märker jag ingen skillnad på 25, 40 eller 60 liter i Braumeistern men tiden från mashout till uppkok märks en del. Den märks dessutom extra mycket om man måste åka med sin mamma och svärmor på bullkalas i Taxinge mitt i bryggningen och pausa så temperaturen hinner sjunka avsevärt.
Stora avvikelsen för dagen var definitivt pH:t som hamnade betydligt högre än förväntat och konstigt nog 0.6 högre än förra bryggningen med liknade ingredienser och mängder. Jag har svårt att tänka mig att en del vete och några nävar karamellmalt kan göra så stor skillnad. Min teori är att den färskare malten bidragit men eventuellt är en felkälla att jag inte kalibrerat pH-mätaren på ett tag. På tak om kalibrering så är fortfarande refraktometern eller hydrometern ett frågetecken. Bägge visar på 1.000ö i destillerat vatten vid 20c men jag fick diff på OG med 5 punkter. Jag måste lägga en halvtimme på att identifiera vilken av dom som är missvisande vid ca 50ö.
Bryggdagen i övrigt gick bra och jag ser förbättringsmöjligheter på en rad områden i bryggeriet fortfarande så det kommer bli riktigt bra i slutändan. Disken underlättades med en ny vattenpistolkran till trädgårdsslangen men några fler avlastningsytor för disk kommer underlätta liksom varmvatten i kranen om det går att lösa framöver. Jästen åkte i först på 9c och bubblade på bra efter ett drygt dygn. Tänkte jäsa dessa ganska kallt en längre tid innan det blir dags för diacetylrast, jag återkommer med jäsningen i provsmakningen om jag kommer ihåg.
Jag insåg att det var onödigt med en fullt funktionsduglig silikonslang till utloppet så jag bytte den mot en Gardenaslang istället. Tyvärr är fallet för lågt för att dra den till avloppet men jag ska labba mer med det.
PH efter första vattenbehandling.
PH efter en andra dos mjölksyra.
Jästodlande i stor skala.
Hjälpreda eller stjälpreda, det är frågan det. Kul hade vi iallafall…
Det räcker egentligen med det flexibla ventilationsröret rent avstådnsmässigt men lyckas man få upp skum eller humle i röret är det väldigt svårdiskat, därför har jag en rak rörbit enligt nedan bild istället:
Om det går att få in tre 30-liters jäshinkar i ett kylskåp med två dörrar? Ja om man har tålamod och inte är stressad. På det så kallade håret att det gick…
| Drei Helles (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 70.00 l Batchsize: 59.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 87.00 % OG: 1.050 SG FG: 1.012 SG ABV: 4.8 % IBU: 17.6 IBUs EBC: 5.9 EBC Color
Total humle: 170.00 g Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 22.31l) of 76.0 C water |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ella och Humlerensaren2
Någon bättre dag att inviga bryggeriet på än dagen för 500-års-jubileet av Reinhetsgebot finns nog inte för en tyskbryggare som jag. Tanken var självklart att brygga en tysk öl dagen till ära men DHL fick inte tummen ur med min leverans från Humlegården så jag fick inte mina ingredienser till tänkta öl. Därför fick jag panikskaffa lite malt och jäst hos närmsta LHBS och sen blev det rockad på receptet; en rejäl humlebomb för att tömma frysen. Bryggeriet är fortfarande nedpackat i lådor och i totalt kaos men mitt under dagens bryggning åkte jag iväg och köpte en diskbänk som jag ska ha som bryggarbänk/avlastningsbord. Jag har en liten diskho som jag kan diska i under bryggningen så att dra in vatten och avlopp till nya bänken får bli lite senare. Jag har även skaffat två rejäla bokhyllor där jag ska ha plastlådor med utrustning så det finns en plan!
För er som känner er rostiga på de tyska renhetslagarna är denna film en bra start:
Recepten
Eftersom jag ändå skulle bomba ölet med 600 gram humle så tänkte jag att jag lika gärna kunde använda upp så mycket malt som möjligt. Därför fick maltinventariet bestämma maltnotan: 7,3kg pilsnermalt, 3,6 kg vetemalt och 0,44 kg Caraamber. Det blir som en india pale ale med lite extra vetekrisp med len munkänsla och förhoppningsvis extra mycket humlesmak. Någon Hopfenweize blir det dock inte då jag använt vanlig neutral alejäst och för lite vetemalt. Jag hoppas på en humleintensiv men lättdrucken grillarbärs jag kan pimpla i väntan på att lite mer ordentligt bryggda öl får mogna.
Detta var en splitbatch med en teknik jag inte använt innan nämligen att man separerar batcherna under själva koket. Med några minuter kvar så tappade jag försiktigt ut 1/3 (20l) till en stor kastrull som fick en rejäl dos humle; sidosatsen (bra ordval?) provade jag en ny humlesort som har samma namn som min dotter Ella. Den fick även 100g Citra och torrjästen BRY97. Storsatsen på 40l som stannade kvar i Braumeistern fick 200g Centennial, 100g Mosaic och 100g Columbus mest för att de påsarna var äldst i frysen (jag skäms över åldern). Jag exporterar inte receptet från Beersmith denna gång eftersom det inte var någon större tanke bakom upplägget ändå.
Om styrningen av malt och humle var något slupartat så var vattnet desto mer upstyrt. Jag har efter många tester av olika excelkalkylatorer, hemsidor och Beersmiths inbyggda saltkalkylator kommit fram till att John Palmers excel nog är den jag tycker bäst om. Här är vatten före, mängd tillsatta salter och erhållet bryggvatten (liqour) efteråt:
Vattenprofil Nykvarn 21e mars ´16, (mg/l eller ppm)
Ca 21
Mg 4.2
Na 19
So4 30
Cl 15
Hco3 79
CaCO3 96,4
PH 8.2
4.0 dH
Salttillsatser
15g CaCL2
5g MgSO4
10 ml Lactol (Palmers excel tyckte 15ml men jag tog 10ml först och det visade sig räcka)
Önskat mäskpH: 5,32
Uppmätt pH: 5,3 vid ca 20c
Erhållet bryggvatten (mg/l eller ppm)
Ca 76 (varav 95 i mäsken)
Mg 10 (13 i mäsken)
Na 19
So4 56 (65 i mäsken)
Cl 112 (114 i mäsken)
Hco3 79 (alk)
CaCO3 96,4
Klorid/SulfatRatio 1,99 (över 1.3 ger ökad maltighet)
Filterdisco
Under hösten och vintern när jag inte kunde brygga så ofta på grund av litet kök så passade jag istället på att uppgradera lite utrustning, kanske inte de mest nödvändiga uppgraderingarna men vad ska man ta sig till när bryggabstinensen slår till? Jag köpte iallafall nya filterdiskar till Braumeistern istället för de tunna som följer med. Speidels diskar är ver 2 där den första faktiskt var i tyg men jag tycker ändå att de medföljande diskarna var svårdiskade (göteborgshumor?) och även vassa i kanterna. De nya från BacBrewing är betydligt stabilare och inte flätade av fin ståltråd utan mer åt borrade-i-plåt-hållet. De är även några mm större än original så man slipper rymmande skalbitar längs sidorna. Efter att ha bryggt med dom så måste jag säga att det är en tydlig förbättring i handhavande/disk men jag tvivlar på att det ger någon som helst förbättring på själva ölets smak. Nice men inte need.
Draining valve
Braumeister 50, som klarar att brygga upp till 75l, är en ganska stor och otymplig pjäs på 85l. Det märks framförallt när den ska diskas och för att underlätta det har jag installerat ett avlopp/utlopp via ena pumpkopplingen, ett så kallat Draining Valve. Det är en T-koppling direkt efter pumpens anslutning och gör det möjligt att ha en kulkoppling med en slang dragen till närmsta avlopp eller hink. När man bryggt klart och tappat sin öl så öppnar man kranen undertill och spolar rent Braumeistern på plats. Den fungerade förträffligt bra men installationen av den var så extremt knölig att jag avråder starkt till att göra denna modifikation. Det var otroligt svårt att få isär pumphuset från ordinarie vinklade koppling eftersom de är ihoplimmade. Jag fick baka delarna i ugnen på 200c för att kunna dra isär dom, med trasiga händer som följd. Att sen få alla delar på plats med de extremt små marginalerna och med exakt mängd gängtejp tog två hela eftermiddagar. Helt tätt från läckage har jag dessutom ännu inte fått det i ärlighetens namn. Trots denna varning tvivlar jag på att jag avskräckt alla från att låta bli detta bygge så om ni ändå ger er på det så finns det info om hur men gör på Braumeisters.net där ni får alla delar beskrivna och ni kan eventuellt få support om ni inte får ihop Braumeistern igen efteråt. Med andra ord får ni reda ut både inköp och installation utan min hjälp eftersom jag som sagt starkt avråder från installationen!
Alla delar i BSP och köpta från Ebay.
Jag försökte med trädgådsslang att leda smutsvattnet de 5 metrarna till avloppet men fallet räckte inte. Fick bära hink istället…
Bryggmetod
Nu är det omtag för utvärdering av bryggmetoder med Braumeistern. Jag har tidigare testat olika lakmängder och totalvolymer för att sedan gå över till Overnight Mash (vilket jag avråder från pga brandrisken) och FullVolymsmäskning (FVNS). Denna gång gjorde jag en storbatch på tre Corneliusfat dvs 60 liter efter kok och gjorde en mäskning + lakning hyffsat traditionellt. Jag mäskade in med mina 55 liter och en bit in i mäskningen fyllde jag på med lite av de 20 litrarna lakvatten för att få upp höjden på kringliggande mäskvatten. Detta för att minimera HSA som en del tycker är en myt men som jag tar på visst allvar, framförallt efter en tysk bryggrapport jag läste och på inrådan av Stefan ”Mohawk Brewing” Gustavsson. Vad andra hembryggartester kommit fram till är jag medveten om men inte så intresserad av…
Bryggningen som sådan
Ibland blir jag imponerad över effektiviteten med min Braumeister. Denna bryggning landade på mellan 91% och 95% beroende på om jag ska lita på den kalibrerade refraktometern eller den kalibrerade hydrometern. Oavsett vilken som visar rätt så är det riktigt bra siffror och jag slutade på mellan 7 till 9ö över min gissade vörtstyrka baserat på 80% brygghuseffektivitet. Själva mäskeffektiviteten uppmätte jag till 97.6% vilket är riktigt maxat även det. Nu ligger det absolut inget likhetstecken mellan hög effektivitet och god smak, det ska man komma ihåg. Det är snarare så att det kan vara tvärt om. Hög effektivitet innebär ju mindre malt per liter öl och mindre malt ger mindre maltsmak. Jag brukar tjata om att det är ett stabilt värde som är det viktiga och det står jag fast vid. Mitt riktmärke är mellan 75%-80% brygghuseffektivitet om jag tar hand om hyffsat mycket av vörten mot slutet av humle- och druvsepareringen. Är jag lat och låter skräpet sedimentera (och att jag häller en del vört i avloppet) så sjunker såklart brygghuseffektiviteten medan mäskeffektiviteten är konstant. Det finns ett sätt att sätta upp Beersmith så att den visa mäskeffektivitet som ”Measured Efficiency” om man ofta brygger välhumlat varvat med låghumlat och tycker brygghuseffektiviteten spretar väldigt beroende på ölsort. Det handlar såklart om att humlen suger upp en hel del vört och om man inte pressar ut den vörten så blir siffrorna dessvärre missvisande i programmet. Genom att nolla ”loss to Trub and Chiller” under ”Equipment Profile” så tas inte de värdena hänsyn till och mäsk- blir lika med brygghuseffektivitet.
Plus och minus för dagen
+Filterdiskarna fungerade klockrent.
+Hög effektivitet
+Prickade pH spot on
+Underbart med disk på plats!
-Min nya krankombination saknade gängtejp och läckte så jag fick i panik byta mot den gamla kranen medan det fanns varmt vatten i Braumeistern. Det gick med nöd och näppe!
-Svårt med avledning av ånga när delarna inte passade in under takhöjden
-På tok för dåligt med avlastningsytor vilket kommer avhjälpas med min diskbänk.
-Hussysslor och barnpassning störde delar av bryggdagen
Sammanfattning
Jag är nöjd med min första bryggdag i nya huset och nya bryggeriet. Det känns otroligt skönt att äntligen vara tillbaka i sadeln. Jag hade en helt annan plan för bryggdagen inklusive recept och test av mer ny utrustning men det är väl egentligen ingen större brådska med de sakerna. Så jag får väl chilla ner lite helt enkelt…
Provsmakning
Kommer om några veckor…
Kvarn för maltkrossning
Kinavågen lirar fortfarande perfekt.
Min nya kran som jag ska sätta gängtejp på.
Originalkranen som det egentligen inte är något fel på förutom flödeshastigheten. Liten och kompakt som tusan.
Sista bilden med skyddsfilmen på, tog bort den nyss…
Före start av mäskning. Jag har gummilisten enbart runt övre stora filtret för att undvika skal som smiter längs kanterna men jag tror det är onödigt nu med nya fiterdiskarna.
Mäskstart
Nivån mellan rör och omgivande mäskvätska när jag fyllt upp med extra vatten.
Äntligen en diskbänk med avlopp i bryggeriet! Vattenkranen är något spartansk dock…
pH-mätning
Den klara och fina vörten vid mashout.
Kylskåpsgallret får jobba vid lakning när jag gör 60-liters-batcher.
Det var lite för mycket att montera med FastFerment för att jag skulle hinna före denna bryggdag var slut så det får bli till nästa bryggning. Söt liten pjäs det där!
Kok med distans under huvan för att hålla kokintensiteten på en nivå lägre än ni kunde se i slutet på införfilm.
Dom ser plastiga ut gardenakopplingarna men det är aluminium och rejäl kvalité.
Torrjäst för smidighetens skull. Anledningen till de två olikäa jäststammarna (US05 t.v. och BRY-97 t.h.) var att Vårby Vin bara hade 1st BRY och jag ville ha 3 påsar. Mina två mätglas i pyrex har jag micrat med 1dl vatten i 3 min och sedan låtit svalna till ca 25c (mätte aldrig temperaturen i ärlighetens namn utan rock’n’rollade skiten).
OG-mätning på 1.055
Gött att bara kunna låta allt ligga framme och torka istället för som tidigare att grejerna låg i vägen i köket.
Min nya bryggbänk jag ska ordna ställning till. Skönt me rejäla avlastningsytor som klarar tuffa tag.
Provsmakning av Ella – IPA, 5.9%
Färg och utseende G
Lätt disig gyllene öl med högt fluffigt offwhiteskum som lämnar ycker rester på glaset.
Arom G
Mycket kraftig humlearom åt mogen tropisk frukt. Medel jordgubbar, liljor, grapefrukt, sommaräng, lite mjölk och ett uns gräddkola (ej diacetyl). En låg maltdoft finns i bakgrunden. Något jolmig och tvär beska i endnoten.
Beska IG, för hög
Kraftig ovh vass. Hänger kvar länge både framtill och bak på tungan
Alkohol G
Lätt alkohol som inte tar för sig.
Smak och eftersmak G
Smaken är fruktig och besk med mycket tropiska frukter, ananas och grapefrukt. En del citronskal.
Stor och krämig munkänsla och låg restsötma.
Balans IG
Delvis balanserad åt det beska hållet.
Kolsyrenivå G
Högt kolsyrad för stilen men fullt godkänd.
Teknisk kvalite G
Välbryggd utan felsmaker eller köldgrumling.
Summerat omdöme
44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk
25p, Ej typriktig
Övriga kommentarer och råd
Beskan är för rivig på en i övrigt fruktintsnsiv IPA. För stilen finns något för lite karamell vilket öven det drar ner poängen lite.
Lindhs kommentar
Okej, jag tog i lite för hårt med sena humlegivor helt enkelt. Humlesmak och arom blev det så det räckte och blev över men det blev för mycket beska. I övrigt är ölen mycket god men jag borde avvaktat med minst hälften av humlen till under 80c på hopstanden för att minska beskan. Kompisar som smakat den tycker dock den är väldigt god men jag är extremt kritisk mot mina egna alster.
Ella som humlesort får godkänt med dess kraftiga fruktinslag som kompletterar Citrans någon endimensionella smak.
Provsmakning av Humlerensaren IPA, 5.9%
Färg och utseende G
Gyllene öl som är blank med hög, krämig vit skumkrona som ligger som ett lock genom hela glaset.
Arom G
Doften är kraftigt humlig med grape, lätt kåda, uns av karamell och medelhög citron.
Beska G
Stor och burdus beska som är lång men ganska mjuk i kanterna.
Alkohol G
Lätt alkohol som inte tar för sig. I svagaste laget.
Smak och eftersmak G
Smaken är även den kraftigt humledominerad med generisk humlesmak, något grön och gräsig maskrosig humle,
Balans IG
Balansen slår över mot beskan. Alkoholen klarar inte av att väga upp och karamellighet saknas för stilen.
Eftersmaken är humledominerad. Låg restsötma och medelstor kropp.
Kolsyrenivå G
Lagom med kolsyra för stilen. Mjuk.
Teknisk kvalité G
Välbryggd utan felsmaker.
Summerat omdöme (44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk)
25p Ej typriktig.
Kommentar
Trots en betydande alkoholhalt är beskan dominerande på ett sätt som jag tycker är obalanserat. Något tvär beska drar ner betyget en del. Icke stiltypisk men god och ganska lättdrucken trots allt.
Lindhs kommentar
Det är det här som är problemet med hopstands, det är svårt över 80c att förutse hur mycket beska humlen kommer bidra med och Beersmiths uträkningar är väldigt approximativa. I detta fall blev det något för mycket beska och även om ölen är helt okej så är det inte någon av mina bästa. Lagom till beskan avtagigt med lagringen så har även humlesmaken blivit något dämpad i aromen.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XX
Nu är det mindre än en vecka kvar till flytten till nya huset och mitt nya bryggeri. Senaste tiden har varit väldigt hektisk både på jobbfront och hemmafront men jag fick ändå lust att köra en spontanbryggning såhär kort innan, även om den fria jästemperaturen i lägenheten kommer innebära en mindre bra öl. Det gjorde att jag slappnade av lite allmänt med det bryggtekniska i vetskapen om att det ändå blir lite höftande.
Bryggningen blev med BIAB-metoden och min 36-literskastrull men inte utan stegmäskning för det, en Hefeweizen kräver sina steg! Stegen blev däremot inte riktigt som planerat pga barnpassning, så ferualsyrarasten som var tänkt på 20 min blev 30 (springcykel), proteinrasten uteblev och det blev en kombinerad beta- och alfaamylaserast på 66.0c vilket sjönk till 65.0c på en timme. Jag gjorde en extrainsatt extra alfaamylaserast på 72c i 10 min vilket gav min 2ö mer vilket visade sig skulle behövas när jag mätte med min refraktometer. Utmäskning blev på 76c istället för 78c för att snabba på bryggdagen ytterligare (tvungen att stresskoka makaroner). 60min kok, endast bittergiva på 50g Tettnang, kylning till 18c innan pitch av min 10 dagar gamla förkultur (jobbstress och flyttstress sköt upp bryggdagen en vecka).
Receptet justerades från föregående gång främst för färgens skull. Jag har märkt att min BIAB-teknik ger ljusare öl än med Braumeistern vilket kan bero på flera orsaker men jag misstänker det längre och betydligt kraftigare koket. Jag har tyvärr bara bryggt med Braumeistern en gång sedan i somras så jag får lov att återkomma framöver med reflektion kring just färg. 10% av basmalten (pilsnermalt) byttes ut på Münchnermalt medan vetemalten stannade kvar på 60%. Malningsgraden på 1.0mm hade jag kunnat minska på med BIAB-metoden för att öka mäskeffektiviteten men jag gillar att hålla vissa saker konstanta, malningsgrad är en sån sak.
Jag var lite orolig för att förkulturen skulle ha hunnit bli dålig eftersom dels jästen varit länge sparad i kylskåp men även att själva förkulturen stått länge i väntan på bryggdagen. Så blev inte fallet, det tog 12 timmar innan det bubblade i rasande fart i jästhinken.
Teaser
Livet går som sagt lite upp och ner ibland vilket märks när det duggar allt mer sällan med blogginlägg. Under våren/försommaren kommer jag dock börja brygga betydligt oftare igen med mycket fler tester än jag gjort under 2015 men jag har även ett gäng produkt- och råvarurecensioner jag ska bjuda på. Jag har inlett ett sammarbete med Humlegården där jag ska prova och recensera produkter till bloggen. Recensionerna kommer vara så objektiva jag kan få dom, i vanlig ordning, men för säkerhets skull kommer jag nämna vem som tagit initiativet till testet eller om jag köpt själv. Jag släpar även efter med en rad produkter jag köpt senaste halvåret som jag ska grotta ner mig i. Detta börjar alltså redan om några veckor!
Min kära Gresinger tuffar på i vanlig ordning.
Det skallösa vetet.
Jag har tröttnat på att ha slangklämmor och slangar på min Cervisia kylspiral. För att underlätta torkning efter disk har jag bytt dom mot klämringsövergångar och garderakopplingar, allt i metall såklart. Underlättar även hantering vid diskning.
Absolut noll läckage från denna uppgradering. Efter användning då diskar jag spiralen och så ska jag skaffa en krok i taket i bryggeriet där spiralen får droppa av hängandes uppochned. Detta kommer minska risken för ångpuffarna som kan bli om lite vätska står kvar i spiralen från föregående bryggning. Tanken är även att spiralen ska palla ett varv i diskmaskingen vid behov. De fyra delarna (två av varje) köptes på Biltema och installationen var bara att trä klämringskopplingen på röret, skruva åt med skiftnyckel och sen skruva på gardenakopplingen för hand. Tog någon minut. Rekommenderas!
För att min något stora biabpåse ska hålla sig inom kastrullen så har jag en klämma som är lättare att få ner nära maltbädden istället för en knut. Om det är något jag ogillar vid bryggning så är det kladd på fel ställen som t.ex. induktionsplattan.
Receptet
| HEFE XX (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 27.96 l Batchsize: 22.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.045 SG FG: 1.010 SG ABV: 4.6 % IBU: 12.8 IBUs EBC: 8.1 EBC Color
Total humle: 50.00 g
|
Provsmakning
Halmgul till gyllengul och kraftigt disig öl med högt fluffigt och gräddigt skum av vit karaktär. Lämnar väldigt mycket rester på glaset.
Doften är lätt gräddig med lätt banan och lite päron. Endast inslag malt i doften. Kryddnejlika finns fast på låg nivå.
Smaken är lätt maltig med medelhöga vetetoner, lite vetedeg. Lite päron finns även i bakgrunden ihop med en diskret plåtighet. Något syrlig eftersmak vilket ger balans åt päronsmaken.
Lätt munkänsla och lätt kropp delar eftersmaken ihop med en lätt och kort beska.
Medelhög kolsyra som är lätt stickande.
Kommentar
Det fanns en hel del banan i början av denna öls liv på fat men även inslag av svavel, inte helt konstigt med tanke på den höga och okontrollerade jästemperaturen. Efter en dryg vecka på fat försvann svavlet och bananen levde kvar allena några dagar fast på låg nivå innan den slutligen sjönk till låg nivå. En väldigt lättdrucken vardagsöl som varken är bu eller bä. Den är inte godkänd stiltypiskt för en hefeweizen då både banan och kryddnejlika är på för låg nivå. Jag visste att denna öl inte skulle bli så bra redan när jag bryggde den men ville ändå göra den för att kunna tappa upp en öl från min kegerator när vi väl var inflyttade i nya villan. Det jag har jag gjort nu och den magiska känslan att återigen få tappa upp min egna öl var tio gånger bättre än hur själva ölen smakade, men vad gör det…
OT: Idag var elektrikern här och jag fick en egen säkring och sladd på 16A till Braumeistern så premiärbryggningen i nya bryggeriet är stundande!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Mosaic/Columbus – Modern Ljus Lager, Biab
Hur ska man gå vidare när man känner att ett recept och ett koncept är färdigutvecklat och ölen blev som man tänkt sig och planerat för en längre tid? Jag känner att min senaste Moderna Ljusa Lager ”Citra/Simcoe” blev som jag tänkt mig min humlade, lättdruckna husöl och jag kan inte hitta något att förbättra med recepet i nuläget. Från början var det min välhumlade APA jag skulle utveckla men resan slutade i en annan ölstil och mina smaklökar har verkligen utvecklats under resans gång. Så jag lägger projektet på is tills vidare och brygger den igen om ett halvår och ser om jag tänker lika som nu. Men jag ville ändå brygga en humlad öl, därför fortsatte jag inte utvecklingen med samma recept och med eventuella finlirsförbättringar utan tog några tvära kast åt i sidled. Jag bytte humlesorter mot några som behövde användas upp från frysen, Mosaic för fruktigheten och Columbus för lite jordigare smaker och blandade även i lite karamellmalt för färgen och restsötmans skull.
Bryggningen hade två avvikelser, en liten och en större. Den lilla var pH:t som blev 0.1 högre än beräknat efter konstens alla regler i två kalkylatorer (Bru’n och Ez) vilket jag lät bero då jag ändå fick ett bra pH 5.4. Det är absolut inom felmarginalen för pH-mätaren och dess kalibrering men det får mig ändå att klia mig i skallen lite. Den andra lite större avvikelsen var OG:t och batchvolymen som blev tokigt på grund av för klent bortkok. Väldigt egendomligt då alla väsentliga siffror var samma som förra bryggningen. Effektiviteten på både mäskningen och bryggningen blev dock i linje med förväntningarna fast med 3 liter över och 4 pinnar Öchsle under, mycket egendomligt… Självklart hade jag kunnat kompensera detta genom att koka en halvtimme mer men jag tyckte preboil gravity var bra så jag mätte inte fören efter kok. Jag tror inte jag kommer undersöka orsaken så mycket djupare eftersom detta ändå är en bryggmetod jag inte kommer använda så många gånger till. Klent kok eller mätfel skriver jag som notering och tror ölen blir precis lika god ändå.
Mäskningen var inte klar efter 60 minuter, låg PreBoilGravity, så jag tog ut barnen till en lekpark en timme vilket gav mig 10 Öchsle-pinnar mer. Det finns tester på nätet som säger att 30 min mäskning räcker och att 60 min är onödigt, jag håller inte med. 30 min KAN räcka eller kanske räcka tillräckligt för många, speciellt om alla övriga förhållanden som pH, salter och mäsktjocklek (förhållande mellan vatten- och maltmängd) är perfekt. DÅ kan det gå snabbt och har du bråttom så kan du absolut snabbmäska. Men bli inte förvånad om det finns stärkelse kvar och ditt OG inte blir riktigt vad du tänkt dig. Tio pinnar tycker jag är värt att ta en kopp kaffe till för, det är ju inte superjobbigt att låta 30 minuter till gå när man ska vänta en månad på slutresultatet…
I övrigt en ganska ospännande bryggning att rapportera om. Krossa, mäska, lyfta påse, skumma av allt biab-slemm, koka en timme, kyla, saftsila (japp, den j**vla saftsilen är tillbaka pga den mindre batchstorleken), syresätta och tillsist pitcha jäst. Jag kylde till 15c och bar upp hinken de fyra trapporna till vindsförrådet för att låta vörten sjunka de sista 5 graderna över natt, jästen åkte alltså i först dagen därpå. Jästen, 34/70, är den tvättade jästkakan av föregående batch. Vindstemperaturen har inte riktigt återhämtat sig sedan köldknäppen för någon vecka sedan, trots 9c ute senaste dagarna. Omgivande temp är 7c så jag får låta denna hink stå några dagar extra innan det blir tal om någon diacetylrast. Det puttrade lite sakteliga ur jäsröret dag 3 så något händer därinne i hinken trots kylan…
Jag köpte ett grått liggunderlag från Classe denna gång bara för att det ska bli lite ljusare på bild för er. Det var väl omtänksamt av mig?
Samma gamla BIAB-påse och ingen falskbotten. Funkar hur bra som helst och bränner inte fast som vsb.
Lite av det där sista mjölet som är svårt att undvika på toppen av maltbädden men annars är jag nöjd med krossningen. Körde på 1.0mm som jag även har till Braumeistern även om BIAB klarar betydligt finare krossning.
Jag gör alla pH-mätningar runt 20c för jag tycker inte det blir stabila mätningar annars.
Preboil Gravity
BIAB-slemmet som tog mig 6ggr att skumma av.
Min saftsilsduk av nylon som är mycket bättre än tygvarianterna. Släpper igenom vörten snabbare men separerar ändå humle och druv.
OGt som jag inte litar på helt. Eller om det är PBG med refraktometern som inte var helt hundra.
Receptet
| Mosaic/Columbus MLL_biab | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 26.50 l Batchsize: 20.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.051 SG FG: 1.011 SG ABV: 5.3 % IBU: 32.7 IBUs EBC: 7.9 EBC Color
Total humle: 200.00 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort BryggData Brygganteckningar Mäter pH efter en kvart: pH 5.39 på 24c, ska vara pH 5.29 enligt beräkning. Provsmakning |
Provsmakning
Lätt disig och mörkt halmgul öl med högt, moussigt vitt skum med väldigt bra skumstabilitet. Påvisar en lätt köldgrumling, ser dock disigare ut på bilden pga kondens.
Doften domineras av stora mängder mogna grapefruktskal ihop med en stor dos fräsch och frisk pilsnermaltdoft åt det gräddiga hållet. Spårnivå av diacetyl gick att finna när ölet var rumstempererat, dvs knappt detekterbar och absolut nollnivå vid 10c. I övrigt fina humlearomer på hög nivå.
Smaken är fyllig och stor med främst grapefrukt och grankåda. Endast en mycket lätt karamellighet går att skönja med tungan rätt i munnen. Kexig malt på medium nivå.
Tydlig och ren beska på medelhög nivå. Beska är varken kort eller lång.
Mycket lätt alkoholstöd på rätt nivå i bakgrunden.
Medel restsötma som ger en välbalanserad öl.
Munkänslan är medelhög och nästan lite veteaktig av troligtvis dextriner. Lämnar en lätt kladdig känsla kvar i munnen.
Kolsyra är lätt stickig och moussig, nivån är hög.
Tekniska kvalitén är god utan felsmaker, estrar, fenoler eller andra bismaker.
Kommentar
Lättdrucken och god modern ljus lager där jäsningen gått mycket bra men inte 100% excellent vilket visade sig när ölet blev varmt. Jag är extremt petig med diacetyl men jag vet många vältränade ölnäsor som inte skulle upptäckt diacetyl alls i denna så kanske 1/10 i nivå där 0 är total avsaknad.
Fina och tydliga citrusinslag även om jag föredrar citron och apelsin före grape. Första veckan var den lite tung i humlesmaken men de vassa hörnen mjukades upp sen. Inte alls lika humlefräsch som förra varianten trots samma mängder humle i och utanför kok. Om det beror på humleschema, humlesorter, karamellmalter eller åldern på humlen går det endast spekulera om eftersom jag ändrade så många parametrar på ett bräde. Finaste inslaget med denna öl är gräddigheten från malten som framträder över 10c. God öl men saknar det där lilla extra.
Tillägg
Konstigt nog blev denna öl plötsligt kristallblank över natt. Fatet har stått still flera veckor så exakt vad som skett är oklart (pun intended). Smaken är dock densamma.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XIX – Der Erste Schnee
Idag föll der erste schnee över Stockholms län vilket fick ge namn åt dagens veteölsbryggning. Varför på tyska kanske ni undrar? Reinheitsgebot firar 500 år nästa år vilket jag tänkt uppmärksamma på lite olika sätt både på bloggen och med min bryggning. De tyska renhetslagarna är absolut inget jag följer slaviskt men som jag ändå har ett visst förhållningssätt till och kan uppskatta de historiska värdet av, framförallt eftersom jag brygger så pass mycket tyska ölstilar. Reinheitsgebot uppkom år 1516 i Bayern för att öka kvalitén på öl, reglera priserna och kanske främst skatten. Lagen lever i allra högsta grad kvar än idag även om den justerats genom århundradena. I originalet fanns t.ex. inte jäst med eftersom ingen visste om att jäst fanns innan Louis Pasteur upptäckte det år 1857.
Tomten kom med en ny kastrull (Patina 36l) så dagens bryggning blev en Brew-In-A-Bag utan någon lakning vilket jag annars blir tvungen till med BIAB i min 25l kastrull om jag vill kunna fylla ett helt 19l-fat i slutändan. Inget ont om 25-Biltemakastrullen, för dess pris, men Patinakastrullerna är verkligen välgjorda och av högsta kvalité, tillverkade för att hålla en livstid. Just 36l är den perfekta storleken om man har 20l som slutmål och kör biab men tyvärr finns den modellen inte med tappkran så det får man borra upp ett hål för själv om man vill komplettera, annars går det bra att flytta vörten med hävert eller starka armar. Kör man kylväska eller hink-i-hink så är 30l-varianten bra och den finns med förmonterad tappkran.
Receptet denna vinterdag blev samma som senaste Hefe-bryggningen även om mängderna justerades ner till den mindre satsstorleken. Rastschemat blev min typiska hefe-stegmäskning, mest för att jag började brygga 06.10 (småbarnsförälderlivet i ett nötskal) och hade tid för det. Annars är ju biab tänkt att vara ett lite smidigare sätt att brygga på. Att dela upp en biabmäskning på fem raster är nog inte helt vanligt men de många rasterna gör att tempen inte hinner sjunka på respektive rast även om det excellenta liggunderlaget från Claes Ohlsson hjälper till att hålla temperaturen mycket bra. Mängden handpåläggning blev dock stor med detta förfarande. Saritatyget till min biab-påse bränns inte fast i botten på kastrullen vid värmning trots att jag inte använder något stänkskydd eller annan falskbotten, precis på samma sätt som det går att koka vatten i en bullform av papper direkt på en spisplatta. Andra tyger och påsar fungerar kanske annorlunda men jag har värmt många gånger med påsen i nu så jag kan säga med säkerhet att det inte blir någon som helst åverkan på påsen.
Jämfört med min förra BIAB-bryggningen så märktes den tunnare och mer utspädda mäsken avsevärt när pH:t skulle hamna rätt, trots mina noggranna saltgivor. Det slutade med att jag hade i 10ml lactol innan jag bestämde mig för att det fick räcka. Det något höga pH:t till trots samt avsaknad av lakning så blev ändå effektiviteten hög med 91% mäskeffektivitet och 80% brygghuseffektivitet. Jag får justera ner maltmängden på receptstadiet motsvarande 6ö till nästa bryggning. Jästen blev som vanligt w68 som jag topcroppat från förra bryggningen, troligtvis en lätt överpitch. Jag jäser denna i min 60l-hink eftersom jag vet att 68an har en tendens att skjuta i höjden som en vulkan och gärna lite extra mycket om temperaturen är i högre jässpannet vilket jag är tvungen till nu när jäskylen står på vinden.
Bryggningen gick väldigt smidigt och enda minuspoängen för dagen delas ut till BIAB-metodens höga mängd druv som jag borde saftsilat efter kok. Då skummade jag ändå av riktigt ordentligt strax före uppkok. Jag lät en del druv följa med ner i hinken som jästnäring och resten samlade jag i en burk vid sidan av för senare silning.
Vattenvärmning och morgonkaffe. Gresingern ligger med givaren i vattnet men ger inget bra värde utan omrörning av vattnet först.
KalciumSulfat, inte så Reinheitsgebot.
All vete hamnade överst med sitt karaktäristiska utseende utan skal. Inte heller vete var okej enligt första renhetslagen eftersom det skulle reserveras till brödbakning.
Jag hittade ingen rem till BIAB-påsen så jag fick ta en halsduk. Kastrullen såg lite vinterklädd ut dagen till ära.
Påsen är mer lämpad för denna kastrull än min lille så det blir inget spill utanför.
Proteiner som håller på att koagulera inför ”hot break”. Kör man BIAB får man extra mycket fällning av detta slag och ett tips är att ta bort det med en hålslev före det börjar koka så minskar risken för överkok avsevärt.
Såhär ser skräpet ut som annars hade fastnat i en vorlauf.
Tettnanger 50g.
OG på 1.054 vilket jag kontrollmätte i hydrometer också.
Även min kylspiral passar bättre till denna kastrull men flertalet varv är faktiskt ovanför ytan. Skulle jag enbart köra med denna kastrull hade jag bundit ner spiralen för snabbare kylning.
Jästslurryn
Receptet
| HEFE XIX_Erste Schnee_biab 36an (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 25.88 l Batchsize: 20.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 80.00 % OG: 1.054 SG FG: 1.016 SG ABV: 4.9 % IBU: 13.2 IBUs EBC: 7.5 EBC Color
Total humle: 50.00 g |
Provsmakning
Halmgul och kraftigt disig öl med väldigt hög skumkrona. Skummet har bra stabilitet och lämnar mycket rester på glaset.
Doften domineras av medelstarka fenoler i form av kryddnejlika och något mer återhållna estrar som manifesteras som banantoner. En lätt ton av fruktkaka typ päron finns i bakgrunden. Mycket små inslag av högre alkoholer och aceton.
Smaken är väldigt vetedominant med fräsch pilsnermalt som stöd. En bra maltighet lämnar över stafettpinnen till en örtig kryddnejlikaton ihop med lätt banansötma. Väl utjäst och med en diskret beska som balanserar.
Ganska stor kropp som ger en fyllig munkänsla. En lätt kladdig känsla finns kvar i eftersmaken.
Låga till obefintliga humleinslag. Lite jolmig eftersmak.
Kommentar
Den här veteölen blev för ljus trots att receptet är identiskt med min förra veteöl. Detta beror såklart på att jag bryggt den med annan utrustning på lägre effekt och dessutom kortare koktid. Den har fina kryddnejlikatoner men det finns utrymme att öka dessa något. Bananestrarna är dessutom för låga för min smak. Den okontrollerbara mängden jäst och ostyrda jästemperaturen gör att jag inte kan härleda orsaken djupare än så tyvärr. Att det var större jästmängd och/eller piggare jäst än förra gången märktes tydligt på den totala avsaknaden av svaveltoner från jäsningen, både under jästiden och första lagringsveckan på fat. Trots svaga inslag av jäststress blev ändå denna veteöl väldigt drickbar och jag njuter av den dagligen. I början kunde jag kyla fatet på balkongen men sen kom Bore och slog på -17c så nu dricks den tyvärr rumstempererad. Jag räknar ner dagarna tills flytten och mitt nya bryggeri!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Citra/Simcoe – Modern Ljus Lager, Biab
Jag har kommit fram till att min Braumeister 50l inte är smidig att brygga med i vår lilla lägenhet, dels på grund av den stora storleken den tar upp i köket under en hel dag, dels för att disken är krånglig i badkar och dels eftersom vi inte har 16A. Braumeistern får därför bo undanstoppad i garderoben en tid men inte allt för länge för vi har äntligen skrivit på papper på ett hus där jag ska bygga mig ett nytt bryggeri! Flytten går i april och nya hemorten blir Nykvarn, sydväst om Stockholm. Eftersom jag inte vill stå utan öl och vara utan bryggningar i fyra månader så får BIAB-påsen dammas av och jobba för mig igen. Dagens öl blev en Modern Ljus Lager eftersom jag tidigare förköpt mig på humle (3kg) jag behöver göra av med före flytten. Detta är nästa iteration på mina gamla husöl ”Lindhs Pale Ale” som sen blev sedermera blev en modern ljus lager (Misantropen och Altruisten) efter jästbyte. Jag skippar att ge denna ett namn tillsvidare (öppen för förslag) i brist på inspiration. Receptet var inga konstigheter med förutom att jag skippade alla mörkare/karamelliga malter och istället mäskade lite högre än vanligt. Mest för att kastrullen ändå tappar någon grad under mäskningen men även för att få lite kropp till humlen. Carapilsen på 5% fick vara kvar dock. Citra och Simcoe som humle men i komposition 50/50, detta mest för att slippa ha öppna påsar i frysen. Jästen blev 34/70an även denna gång. Jag satsade på ett OG på 1.048 eller 12 Plato vilket är min nya standard för husöl.
Bryggningen gick bra och smidigt utan några direkta problem mer än att jag var tvungen att gå ut till en lekpark med sonen direkt efter inmäsk. Mäskade 60m, körde några liter 67c vatten ner i mäsken före jag lyfte påsen och lakade med ytterligare några liter för att nå min tänkta kokvolym. 60 min kok med protafloc och jästnäring på 15m. Eftersom min kastrull bara rymmer 25l och jag hatar överkok så kokade jag lite mindre volym än tänkt och fyllde på med 3l vatten nära kokslutet. Jag prickade mina 1.048 med hjälp av spädning då effektiviteten blev en del högre än förväntat. Kylningen gick snabbt med den stora kylspiralen och det kalla decembervattnet men för att spara miljön så lät jag sista graderna sjunka på balkongen i mörkret istället. Sen i med förkulturen, vispa i syre med ballongvispen och bära jäshinken fyra trappor upp till vinden som håller ca 10c.
Mina spännremmar är borta i kaoset på vinden så det fick bli lite julsnöre runt påsen.
Inmäsknignen gick bra med lite mer degbollar än jag är van vid med Braumeistern där jag ofta mäskar in svalare än såhär.
Mina bryggverktyg saknar en lämplig verktygslåda.
Lakvattenvärmning i tre kastruller för att få tillräcklig mängd. Jag ska byta ut Biltemakastrullen med hjälp av tomten tänkte jag.
pH mitt i prick utan någon mjölksyra.
Dags att lyfta påsen för lakning eller sköljning av malten som det mer handlar om i detta fall.
Kastrullen är i smalaste laget för min biabpåse som är sydd till en Patina 50l och därför blir väldigt bred.
Alla proteiner vid uppkok är en av nackdelarna med BIAB. Några minuter med en hålslev så är de dock lätta att få bort.
Påsen får rinna av över vasken.
Ytterligare än en gång, Biltemakastrullen funkar med vissa induktionsplattor även om Biltema säger att det inte går. Kjell&Cos Rubicson-induktionsplatta funkar riktigt bra och med isolering som här duger koket till 23l utan problem.
Min stora kylspiral är något överdimensionerad för dessa småbatcher.
Citra och Simcoe i väntan på kok.
Test av kranvattnet bekräftar 0an.
Refraktometern sa 1.046-1.047 och då krävdes det flera mätningar med lite olika resultat varje gång, jag måste labba mer för att hitta felkällan. Min kalibrerade hydrometer sa 1.048 och den litar jag på.
Bra färg och bra coldbreak.
Receptet
| Citra/Simcoe MLL_biab biltema (Modern Ljus Lager) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 26.94 l Batchsize: 22.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 80.00 % OG: 1.048 SG FG: 1.010 SG ABV: 4.9 % IBU: 37.0 IBUs EBC: 5.6 EBC Color
Total humle: 200.00 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort |
Provsmakning
Halmgul och snudd på blank med mycket högt fluffigt skum, små bubblor och lång hållbarhet.
Doften domineras av stor citrus åt det runda mjuka hållet, citronfräsch ja men inte citronvass. I bakgrunden finns en diskret och lätt tallbarrighet som stöd. En lätt fräsch maltighet finns att skönja. Lite gräddig malt dyker upp när den blir varmare.
Smaken är lent maltig åt det söta hållet utan att vara gräddig. Humle på hög nivå finns med främst stor citrus. Ganska tung humleeftersmak.
Restsötma på en medellåg nivå och en behaglig beska runt 25 ibu ger tillsammans med en fyllig kropp en trevlig munkänsla.
Kolsyran på medelnivå är len och lättsam.
Något kladdig eftersmak.
Kommentarer
Det här var en spännande öl att jäsa mer än att brygga. Jag fick förlita mig helt på omgivande temperatur på lägenhetens oisolerade gemensamma vindsutrymme och precis när det blev dags för diacetylrast dök temperaturen där uppe från 8c till 3c så det var i sista sekund jag han ta ner hinken för temphöjning, flytt till fat och torrhumling. Jag jäste denna i en jäshink i ett avstängt kylskåp i vindsutrymmet så viss isolerande effekt bör ha gett jästempen någon grad skjuts, kanske 10c första veckan?
Ölet är fräscht med absolut noll felsmaker. Färgen är i det ljusare spannet av vad jag vill att dessa öl ska ha men helt klart väl godkänt. Övriga utseendet med blankhet är hyffsat brilliant trots det extremt svaga diset från torrhumlingen. Skum, kropp och beska är perfekt i balans med restsötma och maltighet. Alkoholhalten är även den mitt i prick på 4.8%, grym hinkabilitet. Den är dssutom fylligare och mjukare än de kommersiella varianterna som storbryggerierna månglar ut (Brutal t.ex.). Jag kan inte hitta något annat litet fel än den något kladdiga humleoljaeftersmaken som torrhumlingen bidragit med, något jag ogillar. Ölet har hållit sig riktigt välhumlat på fat i flertalet veckor så hanteringen är jag också nöjd med, noll oxidering av humle. Vad jag ska förbättra till nästa gång vet jag faktiskt inte, det här är en riktigt bra öl, men jag är ändå inte blåst av stolen. Troligtvis är det att jag gjort några väldigt snarlika öl tidigare och de här extra procenten finlir ger inte någon överraskande effekt. Kanske är det något i den svagt söta doften som stör, det som doftar lite Gott&Blandat.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad 2015
Varje december hålls en julmarknad på Skansen och Svenska Hembryggareföreningen, SHBF, har som tradition att brygga öl på gammeldags vis, i tidstypiska kläder, de åtta dagarna som marknaden hålls. Det är åtta bryggarlag som tar hand om var sin dag och bryggningen sker över öppen eld i kopparkittlar och med träkar som mäsk/lakkärl. Förutom att visa hur öl bryggdes förr i tiden så bjuds det på hemgjord lättöl (en amerikansk APA på 2.2% från oss) och hembryggarinformation till besökarna. ”Sprida ölbryggandets evangelium”… Jag fick äran att vara med lördagen andre advent och vi bryggde en engelska IPA med recept från 1868. Receptet bestod av Maris Otter, East Kent Golding och Burton-jästen (kanske lite kalciumsulfat också när ingen besökare såg). Ganska rikligt av samtliga ingredienser dessutom för att få rejält med ”malla”. Tanken med ölen som bryggs av ”lagen” är att ha en återträff i februari där man tävlar med sina öl men kanske främst samlas för att ta en bärs och snacka skit. Om vår historiska humlebomb, som historiskt sett borde lagras minst ett år, hinner bli vettig tills dess får den närstående framtiden utvisa. Vörten smakade, trots ofrivilliga brister i bryggteknik och till viss del sanitet, väldigt bra och lovande!
Bryggningen gick oväntat smidigt trots gammaldags utrustning och avsaknad av en del viktiga verktyg till bryggverket, t.ex. var mäskpaddeln och rätt spigot till lakkärlet borta. Mäskkärlet höll värmen väldigt bra efter en förvärmning och vi fick till en rikigt fin och blank vört med några liters recirkulering, och då snackar vi falskbotten av juteväv med kulkoppling i form av en täljd träbit! Koket var kraftigt med fint rull och den egentliga enda svaga länken i kedjan var kylningen som skedde genom att kokkittlen sänktes ned i en stor träbalja med vatten vi fick hämta manuellt med plåthinkar från en tappkran 200 meter bort. Det tog cirka 90 min att komma ner till 20-strecket från kok…
Sammantaget en väldigt trevlig dag med mycket rök i skägget, blåfrusna ben och många trevliga samtal med nyfikna besökare. 25 liter IPA-vört blev resultatet och 40 liter hembryggd lättöl bjöds ut på dryga halva öppettiden. Tyvärr fick en hel del besökare vara utan öl med andra ord. Jag hoppas bli inbjuden till fler bryggningar på Skansen och ser fram emot att smaka resultatet!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hefe XVIII
Jag trodde jag skulle kunna vänta med att brygga tills vi flyttat till hus igen men eftersom det verkar vilja dra ut på tiden så gick det helt enkelt inte att stå emot brygglusten längre. Jag tänkte först köra en biab-bryggning i min lilla kastrull eftersom lägenheten inte har 16 ampere som stora Braumeistern kräver och dessutom är spiskontakten fast installerad, en perilex till schuko-kontakt skulle fungera annars. Efter att ha funderat lite kom jag på att den stora Braumeistern har värmekällan uppdelad på två värmeelement, ett yttre på 1200 watt och ett inre som är samma element som till lilla Braumeistern, dvs 2000w. Genom att dra ut kontakten till 1200w-elementen ut kontrollboxen så räcker det plötsligt med en 10A-säkring och men en minskad kokmängd till ca 25 liter bibehålls ett bra kok trots reducerad värmeeffekt. Efter lite googlande och hjälp från Braumeisters Sverige på Facebook visade det sig att detta var bekräftat som en helt okej metod enligt Ralf på Speidel. Metoden kan även användas för att kunna mäska med mindre mängd, dvs till starkare öl, eftersom yttre värmespiralen inte behöver täckas under mäskningen.
Min jäskyl står på vinden utan strömkälla och därför uteslöts genast tanken på kontrollerad jäsningstemperatur så en ale fick det bli, närmare bestämt en hefeweizen… Receptmässigt tänkte jag öka färgen lite mer än senast men jag hittade inte min andra låda med specialmalter på vinden så det fick räcka med de 150g melanoidmalt som fanns kvar i påsen som färgbidrag och ”dekoktionssubstiut”. Drog på lite mer vetemalt för att jävlas med Braumeistern då vetemalt saknar skal och ska vara svårjobbat men med de två kraftiga pumparna var det inga problem under mäskningen alls, inte heller under avrinningen/lakningen.
På grund av tidsbrist startade jag mäskningen rätt in på en försockringsrast och denna gång körde jag dessutom enbart med en kombirast på 67c i en timme innan Braumeistern fick stega upp till utmäskning 78c i 10 minuter. De 2000 watten räckte till en fullgod mäskning på 45l och dryga 7kg malt utan för långa väntetider. Lakning skippade jag idag också eftersom jag ville hålla nere totala volymen med den reducerade effekten. Jag lyfte alltså bara till övre pinnarna och lät droppa en kvart innan maltröret flyttades till diskbänken. Preboil Gravity satt som den skulle och med huvan på plats påbörjades koket. Min tanke var att om ifall koket inte skulle bli tillräckligt kraftigt så skulle jag tappa ur några liter men det blev fullt ös med skumbildning ända upp till huvan så batchvolume hamnade på ca 35l. Utan huva dog koket dock snabbt så utan den hade jag fått koka 10-15l mindre. Inga konstigheter med bryggningen i övrigt, kylspiral på 15m ihop med lite jästsalter, skippa protaflocen eftersom det var en veteöl som kokades och slutligen kylning till 18c och pitchad w68. Jäshinken fick stå i vardagsrummet första dygnet men sen kom de klassiska svaveltonerna denna jäststamm är känd för att producera så den fick stå i sovrummet vid ett fönster för vädring. Efter 3.5 dygn var SG nere på 1.018 från ett OG på 1.050 så ganska nära slutmålet på kort tid. Explosiv jäststamm det där… Kvar är en sekundärlagring som sker i samma jäshink innan ölen ska flyttas till två fat och ut på balkongen. Så nu hoppas jag på en bra jäskylstemperatur utomhus i november och december, annars blir det ofrivillig eisbock för hela slanten…
Mittersta kontakten på min BM50 går till den yttre spiralen men det är inte säkert det är på samma sätt med nya kontrollenheten. Det är dock fortfarande ”full pudding” i kontakten som blir exponerad baktill så håll undan fingrarna!
Barnfri höjd uppnåddes genom att brygga på spisen. Någon ergonomi var det inte tal om denna gång och lyftet av maltröret blev i en seg vinkel…
Låg nivå på mäsken denna gång men volymen efter start räckte för att täcka den yttre värmespiralen även om det inte behövdes.
Avrinning med utebliven lakning som sagt.
Jag tänkte ett tag att jag skulle byta originalkranen mot någon större men den fungerar faktiskt riktigt bra nu och dessutom står den inte ut så mycket som alla tredjepartslösningar med kulkopplingar och nipplar jag sett.
Lägenheten saknar köksfläkt men har en lucka i takhöjd. Dit kunde jag dra min flexibla ventilationsslang för att leda ut all kondens. Resultatet blev 0% ånga i det lilla köket men fortfarande ganska bra värme.
Kylning.
Brygghandskar och silikonhandske från Ebay för att lyfta på huvan under kok.
Braumeistern visar temperaturen under kylning och den stämmer väldigt bra om man som jag kyler med pumparna igång. Cirka en kvart brukar det ta mig ner till 20c,
Refraktometern visar ett OG på 1.050, mitt i prick!
Receptet
| HEFE XVIII_2000w (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 40.48 l Batchsize: 35.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.050 SG FG: 1.012 SG ABV: 5.0 % IBU: 15.6 IBUs EBC: 7.8 EBC Color
Total humle: 100.00 g
|
Provsmakning
Gyllengul med perfekt färg, perfekt tydlig disighet och hög stabil skumkrona.
Tydlig gräddig maltsötma dominerar och banan återfinns på låg nivå. Tydliga fruktestrar åt äppelmos.
Låg men kvarhängande beska, inga tydliga alkoholsmaker.
Fin maltsötma i smaken med en medium syra som balanserar. Fruktig och god. Ingen humle i smak eller arom. Syra även i smak. Frisk.
Kryddig eftersmak som ej drar åt kryddnejlika eller muskot.
Något metallisk eftersmak och munkänslan är något vattning.
Felbalanserad för stilen. Hög men mjuk kolsyrenivå.
Välbryggd utan felsmaker för stilen.
Ej typriktig.
Kommentarer
Perfekt utseende men för lite estrar och främst total avsaknad av kryddiga fenoler. Trots bristerna så är den väldigt god och lättdrucken. Tydliga svavelföreningar från jäsningen fanns i början på fatet tills de försvann nästan över natt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer