HEFE XX

Nu är det mindre än en vecka kvar till flytten till nya huset och mitt nya bryggeri. Senaste tiden har varit väldigt hektisk både på jobbfront och hemmafront men jag fick ändå lust att köra en spontanbryggning såhär kort innan, även om den fria jästemperaturen i lägenheten kommer innebära en mindre bra öl. Det gjorde att jag slappnade av lite allmänt med det bryggtekniska i vetskapen om att det ändå blir lite höftande.

Bryggningen blev med BIAB-metoden och min 36-literskastrull men inte utan stegmäskning för det, en Hefeweizen kräver sina steg! Stegen blev däremot inte riktigt som planerat pga barnpassning, så ferualsyrarasten som var tänkt på 20 min blev 30 (springcykel), proteinrasten uteblev och det blev en kombinerad beta- och alfaamylaserast på 66.0c vilket sjönk till 65.0c på en timme. Jag gjorde en extrainsatt extra alfaamylaserast på 72c i 10 min vilket gav min 2ö mer vilket visade sig skulle behövas när jag mätte med min refraktometer. Utmäskning blev på 76c istället för 78c för att snabba på bryggdagen ytterligare (tvungen att stresskoka makaroner). 60min kok, endast bittergiva på 50g Tettnang, kylning till 18c innan pitch av min 10 dagar gamla förkultur (jobbstress och flyttstress sköt upp bryggdagen en vecka).

Receptet justerades från föregående gång främst för färgens skull. Jag har märkt att min BIAB-teknik ger ljusare öl än med Braumeistern vilket kan bero på flera orsaker men jag misstänker det längre och betydligt kraftigare koket. Jag har tyvärr bara bryggt med Braumeistern en gång sedan i somras så jag får lov att återkomma framöver med reflektion kring just färg. 10% av basmalten (pilsnermalt) byttes ut på Münchnermalt medan vetemalten stannade kvar på 60%. Malningsgraden på 1.0mm hade jag kunnat minska på med BIAB-metoden för att öka mäskeffektiviteten men jag gillar att hålla vissa saker konstanta, malningsgrad är en sån sak.

Jag var lite orolig för att förkulturen skulle ha hunnit bli dålig eftersom dels jästen varit länge sparad i kylskåp men även att själva förkulturen stått länge i väntan på bryggdagen. Så blev inte fallet, det tog 12 timmar innan det bubblade i rasande fart i jästhinken.

Teaser
Livet går som sagt lite upp och ner ibland vilket märks när det duggar allt mer sällan med blogginlägg. Under våren/försommaren kommer jag dock börja brygga betydligt oftare igen med mycket fler tester än jag gjort under 2015 men jag har även ett gäng produkt- och råvarurecensioner jag ska bjuda på. Jag har inlett ett sammarbete med Humlegården där jag ska prova och recensera produkter till bloggen. Recensionerna kommer vara så objektiva jag kan få dom, i vanlig ordning, men för säkerhets skull kommer jag nämna vem som tagit initiativet till testet eller om jag köpt själv. Jag släpar även efter med en rad produkter jag köpt senaste halvåret som jag ska grotta ner mig i. Detta börjar alltså redan om några veckor!

Min kära Gresinger tuffar på i vanlig ordning.

Det skallösa vetet.

Jag har tröttnat på att ha slangklämmor och slangar på min Cervisia kylspiral. För att underlätta torkning efter disk har jag bytt dom mot klämringsövergångar och garderakopplingar, allt i metall såklart. Underlättar även hantering vid diskning.

Absolut noll läckage från denna uppgradering. Efter användning då diskar jag spiralen och så ska jag skaffa en krok i taket i bryggeriet där spiralen får droppa av hängandes uppochned. Detta kommer minska risken för ångpuffarna som kan bli om lite vätska står kvar i spiralen från föregående bryggning. Tanken är även att spiralen ska palla ett varv i diskmaskingen vid behov. De fyra delarna (två av varje) köptes på Biltema och installationen var bara att trä klämringskopplingen på röret, skruva åt med skiftnyckel och sen skruva på gardenakopplingen för hand. Tog någon minut. Rekommenderas!

För att min något stora biabpåse ska hålla sig inom kastrullen så har jag en klämma som är lättare att få ner nära maltbädden istället för en knut. Om det är något jag ogillar vid bryggning så är det kladd på fel ställen som t.ex. induktionsplattan.

Receptet

Provsmakning
Halmgul till gyllengul och kraftigt disig öl med högt fluffigt och gräddigt skum av vit karaktär. Lämnar väldigt mycket rester på glaset.
Doften är lätt gräddig med lätt banan och lite päron. Endast inslag malt i doften. Kryddnejlika finns fast på låg nivå.
Smaken är lätt maltig med medelhöga vetetoner, lite vetedeg. Lite päron finns även i bakgrunden ihop med en diskret plåtighet. Något syrlig eftersmak vilket ger balans åt päronsmaken.
Lätt munkänsla och lätt kropp delar eftersmaken ihop med en lätt och kort beska.
Medelhög kolsyra som är lätt stickande.

Kommentar
Det fanns en hel del banan i början av denna öls liv på fat men även inslag av svavel, inte helt konstigt med tanke på den höga och okontrollerade jästemperaturen. Efter en dryg vecka på fat försvann svavlet och bananen levde kvar allena några dagar fast på låg nivå innan den slutligen sjönk till låg nivå. En väldigt lättdrucken vardagsöl som varken är bu eller bä. Den är inte godkänd stiltypiskt för en hefeweizen då både banan och kryddnejlika är på för låg nivå. Jag visste att denna öl inte skulle bli så bra redan när jag bryggde den men ville ändå göra den för att kunna tappa upp en öl från min kegerator när vi väl var inflyttade i nya villan. Det jag har jag gjort nu och den magiska känslan att återigen få tappa upp min egna öl var tio gånger bättre än hur själva ölen smakade, men vad gör det…
OT: Idag var elektrikern här och jag fick en egen säkring och sladd på 16A till Braumeistern så premiärbryggningen i nya bryggeriet är stundande!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: