Lindhs Premium Gold (v 3)

Semestertider trodde jag skulle innebära att jag äntligen fick tid att brygga ikapp och fylla alla faten inför hösten. Men husrenoveringsprojekten har verkligen avlöst varandra och tiden har inte funnits där. Det har även varit för varmt för att jäsa ale, t.om. i vår svala källare, så när jag väl satt in en lager i jäskylen så är det bryggstopp tills dess att den ölen är färdig. Med andra ord går det inte många dagar med tom jäskyl. Till hösten kommer hela källarplanet vara optimalt för alejäsning så även om jag föredrar att jäsa även ale kontrollerat i kyl så kommer jag inte behöva anpassa mina bryggningar efter ett kylskåp…
Det är inte ofta jag brygger exakt samma recept två gånger i rad. Men med min bavarian helles så är receptet så okomplicerat och jag blev så nöjd med förra versionen att det inte fanns något att ändra. Men sen är det också en ölstil som är betydligt mer beroende av bryggprocessen än finlir i receptet. Jag intresserar mig allt mer för att optimera och förfina processen och det är till den tyska bryggarskolan jag riktar mitt fokus. Tillskillnad från fantombryggarna som tycker att receptet är ölet och att det går att outsourca sin bryggning så tycker jag att processen är minst halva ölet och att alla bryggerier och bryggare definitivt har en ”hussmak”. Förutom vattenbehandling, pH-justering och rätt temperatur så har jag gått tillbaka till grunderna och försöker finlira i varenda steg, t.ex. krossningen eller själva inmäskningen. Ska man hitta den där subtila finsmakarkänslan från pilsnermalten så går det inte slarva med något. Jag har slutat att mala malten i förväg utan maler precis före inmäskning för att minimera oxidering av volatila ämnen i malten.

Förra bryggningen av min helles Lindhs Premium Gold fick tre olika jäststammar jobba för utvärdering och även om det fanns vissa skillnader så var det två stammar som var väldigt snarlika men framförallt väldigt goda båda två, så WLP838 (något renare) och WLP860 (något fruktestrigare) fick jobba i var sin jäshink även denna gång eftersom jag sparat jäst sedan tidigare bryggningar. Jag vill helst bara ha en huslagerstam för enkelhetens skull så framöver ska jag testa mig igenom ett gäng jäststammar precis som när jag skulle hitta min favoritalejäst WLP090.

Nytt för dagen
Nyhet för dagen var att jag efter att maltpipan runnit av ovanpå ett galler på Braumeistern, flyttade maltpipan ner i min Patina 36liters kastrull ståendes på min 2000w induktionsplatta. Jag upptäckte nämligen att maltpipan passar som handen i handsken i kastrullen och kan vila på de inbyggda lakningspinnarna. Det ger mig en rad fördelar mot att laka ner i Braumeistern;

– Jag kan sätta igång den första vörten på värmning mot kok i Braumeistern utan att en massa värme smiter längs sidorna vilket jag observerat tidigare.
– Så fort lite vört runnit igenom lakningen i maltpipan så kan jag sätta igång värmning på induktionsplattan. Totalt 5200w jobbar nu mot kok!
– Maltpipans undre silplåt hamnar ca 22 cm från botten vilket är ungefär den mängd jag lakar. Detta ger lägre fallhöjd och mindre plask än om pipan står på galler ovanpå Braumeistern.
– Jag kan lätt göra en partigyle genom att inte sammanföra de två vörterna, 40l 55-60ö i Braumeistern och 20l 25-30ö i Patinan.
– Jag får en bekvämare arbetshöjd att laka från (inte att underskatta när det kommer till kokhett vatten och min trasiga rygg).

Ska jag hålla mig till LoDO-metoden ska jag såklart undvika att laka överhuvudtaget med Braumeistern, som med sin design ger lika mycket syretillförsel vid lakningen som med BIAB-metoden. Nu när jag gärna brygger 60 liter åt gången och är lakning tyvärr ett måste eftersom jag behöver totalt 80 liter vatten på ca 11 kg malt och Braumeistern rymmer totalt 85 liter. En variant av lakning jag inte testat ännu är att låta Braumeisterns recirkulering sköta lakning, dvs. man tappar ut 10-15l genom kranen (via slang såklart) till ett temporärt kärl och tillför motsvarande mängd lakvatten till Braumeistern som får pumpa runt. Det man vinner i minskad oxidering förlorar man dock i effektivitet, jag skulle uppskatta det till 2-3ö totalt.

Bryggningen gick väldigt bra utan några större avvikelser, vi hamnade på 1.048 som planerat. ”Vi” eftersom jag hade sällskap av hembryggaren Lars under bryggningen. PH:t hamnade på 5.6 fast med större mängd mjölksyra än vad jag kan räkna mig fram till med både Bru’n water, EZ watercalculator eller andra vattenbehandligskalkylatorer. Jag tangerar den påstådda smaktröskeln för mjölksyra men har ännu inte känt någon smak av den i mina öl. Min teori är att min basmalt är ljusare än vad kalkylatorerna anger och att det ger mig 0.2-0.3 extra men skillnaden är i högsta laget. Oavsett anledning så blir mina öl mycket bra just nu och mäskeffektiviteten blir galet bra så jag låter uträkningsdiffen bero. Min nya pH-mätare Milwaukee pH55har visat sig vara riktigt bra och ger snabbt ett stabilt mätvärde, sånt glädjer mig.
Under bryggningens gång mätte jag sockerhalten vid en rad tillfällen med min refraktometer eftersom jag fortfarande finlirar min Beersmithprofil för 60 liters batchsize. Efter lakningen dvs. strax före uppkok mäter jag alltid preboil gravity för att veta om jag måste koka längre tid eller tillsätta vatten för att hamna rätt i OG. Till min förvåning låg preboil på SG 1.050 vilket skulle motsvara en mäskeffektivitet på 105 procent! Eftersom detta skulle vara orimligt utan att ha gjort mjöl av malten, 100% motsvarar nämligen maltmjöl i destvatten i kontrollerad miljö, så justerade jag inget. Till väldigt stor förvåning hamnade OG på 1.048, dvs. lägre än preboil gravity (PBG). OG:t kontrollmättes även med min tvåpunktskalibrerade hydrometer. Det tog mig ett dygns huvudkliande innan jag kom på felkällan. När jag mätte preboil gravity så hade jag inte rört om i vörten efter att ha sammanfört två vätskor av olika temperaturer. Själva mätningen gjorde jag genom att ta en tesked vört från toppen av vätskan i Braumeistern. Den varmare och troligtvis mer koncentrerade vörten måste ha hamnat på ytan och därmed gett ett felaktigt mätvärde. Jag räknade bakåt från mitt OG och boiloff och fick ett PBG på 1.045 istället vilket känns betydligt mer troligt och i linje med tidigare bryggningar, ett värde som motsvarar 95.5% mäskeffektivitet. Jag har börjat stabilisera min brygghuseffektivitet och ligger mellan 83-85% vilket är väldigt högt för att vara med Braumeistern. Min teori är att 1+1=3 när det kommer till effektivitet; när temperaturer, salter, pH och krossstorlek alla stämmer så blir det en synergieffekt och effektiviteten sticker i höjden. Det känns lite läskigt att skapa recept och utgå från att brygghuseffektiviteten ska vara 85% för att sedan hamna på ganska normala 70% vilket skulle ge mig 10ö mindre än förväntat. Detta har inte hänt ännu och 10ö åt andra hållet, även om det känns roligare under bryggningen, blir ju lika mycket fel.

Förbättringsförslag
Jag skulle vilja få plats med mer malt i maltkrossens tratt så den ytterligare kan sköta sig självt medan jag förbereder annat inför bryggningen. Eftersom jag inte har en originalkvarn så finns det inga förlängningar att köpa som till t.ex. Monster Mill. Alltså måste jag bygga ihop något själv. Kommer jag orka det? Kanske…
Mer avlastningsyta behövs för jag har inget bra ställe för locken till alla kastruller, mätverktyg och annat som används under en bryggdag. Jag har möblerat om i bryggeriet sedan denna bryggning, rensat upp bland min utrustning och fått en bokhylla fri som jag lyft bort till matkällaren. På dess plats står istället ett gammalt klaffbord jag hittade på vinden. Nästa bryggning får visa om det duger eller om jag behöver något rostfritt…

PH-mätaren i väntan på mätning.

Jag har börjat mäta mjölksyra med en spruta istället för pipett. Den rymmer 20ml istället för 3ml vilket snabbar på förfarandet något.

Lakningen av maltpipan i min 36l-kastrull. Som ni ser så passar den grymt bra.

Sista skvätten som runnit från maltpipan efter att jag redan gett upp om att det skulle rinna ur mer, drygt 2,5 liter. Kanske borde jag tillfört även denna vört men jag vet inte om jag alltid vill vänta så länge på lakningen framöver och 2,5 liter skulle denna gång spökat med mitt profilbyggande i Beersmith så ner i vasken åkte den. Vört till förkulturer har jag redan i min nya enorma frysbox (300l!).

Kylning pågår…

Lars

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: