Posts in Category: Bryggning
Hefe XXVI – SchneeWeiß
Första snön kom och försvann nästan lika snabbt men jag hann med att göra en ”första-snön-bryggning” iallafall. Något större fan av julöl är jag inte men att öka på alkoholstyrkan lite när vintersäsongen kommer har jag inget emot. Detta blir dock ingen vetebock och få ögonbryn kommer väl höjas när jag smyger upp denna öl till 5,8-6.0 % ABV. Gränsen mellan veteöl och vetebock brukar dras ungefär vid 6,5%.
Ett problem jag upplevt med mina veteöl är att de på fat ganska snabbt ändrar utseende och flockulerar, dvs jästen sjunker till botten och jag dricker upp den. Kvar blir en allt mer genomskinlig weißbier som till fat nr 2 nästan liknar kristallveteöl. Därför har jag (kors i taket) dammat av mina patentkorksflaskor, badat de och mina blåa plastbackar i PBW och planerar att tappa en större del av denna bryggnings grönöl på flaska för kolsyrejäsning istället. Exakt hur jag ska flaska den har jag inte bestämt ännu men att försöka pricka in några °ö före FG och flaskspunda är jag tveksam till, framförallt eftersom w68 (Wyeast 3068) är så snabb så jag troligtvis är på jobbet eller sover när det är dags för flaskning. Det får nog bli sockerlag istället…
Carafa, den skallösa mörka skönheten
Senaste hefebryggningen tog jag i från tårna med Carafa som färgjusterare då jag ibland vill dra mina hefe mer mot Franziskaner än Weihenstephaner. Jag hade i för mycket med flit för att kunna uppskatta hur mycket mindre jag ska ha framöver, t.ex. hälften eller 1/3-del. Detta istället för att öka 10% varje gång tills jag hamnar rätt vilket kan ta både fem och tio försök. Förra gången hade jag 1% Carafa vilket gav en ljust brun färg så denna gång tog jag en trejedel istället (dvs 0,3%) och redan vörtprovet ser betydligt bättre ut. Det jag siktar på är 11 EBC för den mustigare tonen medan en ljus sommarweiß kan få hamna runt 8 EBC istället. Jag har samlat ihop bilder på mina veteöl och sorterat på EBC och med det snabbt kunnat konstatera att Beersmiths EBC-beräkning är väldigt godtycklig. Bryggmetod (dvs oxidering) spelar in en viss roll i färgbedömning och även fotograferingen gör en skillnad men detta var mer än bara så…
Vatten och pH
För att få en mjuk maltighet använde jag enbart kalciumklorid till denna bryggning eftersom kalciumsulfat dels ger en skarpare beska men även att jag upplever att den ger en närmast pudrig munkänsla som inte passar så många ölstilar under 40 IBU. Vattnet bestod bara av 2/3-delar RO-vatten eftersom jag inte hann samla på mig tillräckligt mycket, bryggningen bestämdes nämligen med kort varsel då tillfälle uppstod. Det gjorde även att förkulturen endast fick 24 timmar på sig, något som visade sig räcka mer än väl!
Efter inmäskningen på 43c gjorde jag den sedvanliga ferualsyrarasten på 44 grader och i 20 minuter för en balanserad kryddnejlika/banan-profil. För att främja ferualsyrans bildande av 4-vinyl-guaicol (kryddnejlika) avvaktade jag med mjölksyratillsats eftersom denna syrarast föredrar högre pH. Medan rasten varade passade jag på att kalibrera min pH-mätare men det visade sig vara förödande; den visade nämligen felmeddelandet ”WRNG” när jag kom till 4.01-vätskan och efter det var alla mätvärde helt isoamylacetatiga (bananas på veteölsslang). Jag startade om pHmätaren, tog ur batterierna, rengjorde och upprepade men alltid med samma felmeddelande. Lite sökning på nätet visade att det antingen är fel på min kalibreringsvätska (färdigblandad, köpt, oanvänd), smuts på elektroden eller trasig elektrod. Eftersom vätskan var ny (även om flaskan varit öppnad) och elektroden fungerat bra tidigare ställde jag mitt hopp till smuts och blandade därför en ättikslösning för rengöring över natt. Jag antar att det är karbonat man vill ska lösas upp vilket an ge en hinna på elektroden. Dagen efter gjorde jag om samma procedur men det fungerade inte. Jag noterade dock att min 4.01-vätska såg något disig ut så jag ska blanda en ny från pulver och testa igen så hoppas jag det ska lösa sig. Någon pH-mätning av betaamylasen blev det med andra ord inte denna bryggning utan 20 ml mjölksyra rätt ner i mäsken och några böner till ölgudarna fick duga.
Koket och fukten
Medan snön fullkomligt vräkte ner utanför tog jag bort maltpipan och värmde till kok. Min vanliga setup med en metallpinne mellan Braumeistern och huvan gav plötsligt en massa kondens i bryggeriet vilket jag inte upplevt tidigare, typ kallras? Jag antar att det var vind i kombination med någon speciell temperaturskillnad mellan ute, inne och bryggverket. Ångan kom ut genom mitt ventilationsrör men även längs sidorna på huvan. Jag satte därför på gummilisten till huvan och lät den ligga dikt an mot bryggverket så som den är tänkt att göra, med överdrivet kraftigt kok som följd. Jag tog av isoleringen för att sänka kokintensiteten något men det hjälper knappt. Sänker man från 102 c till 99 c så blir koket väldigt digitalt, dvs antingen lite kok eller ingenting alls om vartannat. 102 c eller 100 c gör för mig ingen skillnad. Efter en kvart testade jag med metallpinnen som distans igen och då blev det ingen smygånga, mycket egendomligt…
Pitch och Insta
Efter koket kylde jag till 18 c, pitchade min 2 l förkultur och baxade in ca 53 liter i jäskylen. 20 h senare var jäsningen verkligen i fullfart vilket ni kan se här om ni klickar på play:
Ni har väl inte missat att ni kan följa mig på Instagram där jag lägger ut lite bilder och filmer? In på www.instagram.com/gustavlindh eller klicka på bilden nedan och följ mig så blir jag glad!
Så här rent kan det se ut första halvtimmen av bryggningen, sen brukar det blir allt mer prylar framme både på bänkar och på golvet. Jag passade på att fota lite ”bryggeribilder” när jag ändå hade vidvinkelzoomen på för en gångs skull i bloggsammanhang:
Närbild på malten med den skallösa Carafan som mest ser ut som muslortar. Ett vältränad öga kanske kan se den lilla mängden karamellmalt höger om Carafan men den är endast marginellt mörkare.
15 gram till 55 liter öl före filtrering.
Såhär bra gick min kalibrering denna gång. Någon av er som drabbats av samma felmeddelande?
Inmäskning innan jag fyllt på med sista vattnet.
Finmaskiga filtret på plats. Detta är Bacbrewings filter som är mer lättdiskat och mer hållbart. Det är inte flätat av ståltråd utan ett enda metallstycke som de borrat eller stansat ut hålen i (jag kan inte så mycket om tillverkningsprocessen).
Lyft till lakning. Eller nej just det, ingen lakning denna gång utan bara upp på avlastningspinnen för avdroppning och sedan till diskhinken.
Vidvinkel som sagt.
Flytt till jäshink.
Kylning med min monsterspiral till pitchtemp och samtida sedimentering. Kylde med pumparna igång denna gång och lät det endast sedimentera en kvart men det räckte gott. Jag låter spiralen vara kvar i bryggverket medan vörten får rinna ut till jäshinken för att inte störa sedimenteringen av skräp i botten.
Det obligatoriska vörtprovet…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Experimentsbryggning (Helles)
Jag har köpt lite ny utrustning i form av en 60-liters kastrull och en induktionsplatta av storköksvariant på 3000w. Det innebär att jag nu har kastruller/bryggverk i storlekarna 25 l, 30 l, 36 l, 60 l, 84 l och 95 l. Jag har ingen bra förklaring till vad jag ska med allt det här till utan jag tror det handlar om att jag inte kan låta bli när jag ser rostfritt stål, det liksom brinner i skallen på mig och jag får frispel. En kraftfullare induktionsplatta än min hederliga gamla Kjell&Co kändes mer som en rimlig uppgradering och med allt detta sammantaget fick jag lite feeling att provköra grejerna. Först skulle jag bara provkoka lite vatten i 60l-kastrullen (BK60 hädanefter) för att se kokintensiteten med nya pattan men när jag väl värmt upp vatten slogs jag av tanken att jag kan labba lite med min hetvattenpump och en recirkulerande BIAB-setup. Plötsligt var bryggningen i full gång och med tanke på förberedelserna är det kanske inte så konstigt att allt inte gick helt smärtfritt…
Jag värmde mäskvattnet med nya induktionsplattan och BK60 för att sedan flytta vattnet med hjälp av hetvattenpumpen till 36l-kastrullen, där BIAB-påsen och malten redan väntade. Pumpen fungerade bra och snabbt till först vattenflytten.
Sen flyttade jag slangen från BK60 till kranen på 36an och recirkulerade vörten genom hela stegmäskningen. För att värma stegen i mäskningen använde jag min gamla induktionsplatta för att slippa flytta runt kastrullerna. Recirkuleringen gick superbra och vörten blev väldigt klar och fin. Däremot borde jag isolerat kastrullen för mäskningen för det var som en jojo med temperaturerna. Jag hade glömt hur smidigt det är att stegmäska med Braumeistern jämfört med att köra helt manuellt, det är ju ett heltidsjobb! Rasterna blev därför lite hur som helst med totalt cirka 45 minuter i spannet 60-67c och en halvtimme vid 73c som sjönk till 71c.
När jag efter mäskningen skulle flytta vätskan tillbaka till BK60 hade pumpjävlen stannat. Antagligen hade en liten maltpartikel slunkit igenom och blockerat impellern, eller så hade pumpen helt enkelt bara fått nog och gått iväg för att köpa bratwurst. Därför fick jag ställa BK60 på golvet och köra med hjälp av gravitation och silikonslang istället vilket funkade bra med en 20l-batch, större satser blir snabbt för tungt för såna metoder. Slutsatsen är att pumpen inte riktigt är lämpad för uppdraget, men å andra sidan fick jag den ju gratis så det spelar mindre roll. Ska jag recirkulera eller flytta vätska via pump oftare i framtiden får jag nog lov att skaffa en mer lämplig pump typ Chugger. Vörtkoket gjorde jag alltså i BK60 för att testa kastrullen i kombination med nya induktionsplattan men även för att Braumeisterhuvan passar perfekt även på nya kastrullen och jag då kan leda ut kondens genom röret och ut i naturen. Att passformen skulle vara så perfekt visste jag inte när jag köpte kastrullen utan det blev en mycket trevlig överraskning.
Mindre batchsize
Jag brukar nästan aldrig göra öl till bara ett 19l-fat utan minst två och ofta tre dvs. 40 eller 60 liter i batchsize. Detta eftersom arbetsinsatsen är den samma, jag har utrustningen för det och råvarorna inte är så dyra kontra arbetstiden. Eftersom denna bryggning mest bara var ett spontant utrustningstest, och min Patina 36l är i minsta lager för 40l-batcher, valde jag 20l i hink som batchsize. Det jag inte tänkte på när jag rattade receptet är att min nya kastrull är ganska bred och min gigantiska kylspiral är väldigt hög/smal. Kylspiralen blev därför bara täckt till knappa hälften av vört och kylningen gick inte direkt blixtsnabbt. Tror det tog 20 minuter trots spiralens storlek i förhållande till batchen men jag tror en batchsize på 40-50l hade kunnat ta ungefär samma tid vilket är godkänt. Att röra runt med spiralen gör en enorm skillnad, någon man märker på värmen i spiralen under omrörningen.
Induktionsplattan fick mycket väl godkänt i användning och med dess kraftfulla stålkonstruktion klarar den betydligt högre vikt än de billigare varianterna, så exmeplevis min Kjell&Co-platta som egentligen är specad på 5 kg. Jag har förvisso haft 60 kg på den utan problem men jag rekommenderar någon form av avlastning vilket jag visat tidigare på bloggen. Min gamla Kjelle-platta går att ställa i styrka från 1-10, eller i antal grader med stora hopp men vad det faktiskt motsvarar i watt är oklart. Det är förvisso inte så intressant då den plattat levererar max 2000 watt vilket en vanlig 10 A-säkring klarar. Nya plattan på 3000 watt däremot kan släcka huset om jag kopplar den på fel säkring (eller brygger på annan plats) så då är funktionen med att välja watt-styrka smidig istället för 1-10. Nya plattan har också grader C som val men jag har inte hunnit labba med det ännu.
När jag väl hade nått till koket förlöpte det utan konstigheter och likaså kylning förutom att spiralen inte nyttjades fullt ut som sagt. Med en lågt monterad kran på kastrullen fick jag lov att plocka fram min gamla hederliga saftsil för att få bort humlen och det mesta av druven. Det sköna med att koka i en vanlig kastrull kontra bryggverket är att diskningen i slutet av dagen blir väldigt smidig. Eftersom jag oftast diskar lite ”allteftersom” så var det bara kastrullen kvar när vörten väl var i jäshinken. En diskborste och lite varmvatten senare (5 minuter max) var bryggningen avslutad. Med Braumeistern är det en ”cleaning cycle” med PBW som ska åka runt och skrubbas med, sköljas ut och sedan ska pumpar demonteras och torkas ut vilket man gör först någon timmer senare. Alla utrustningar har sina för och nackdelar med andra ord…
Inbyggd termometer med celsius-skala men jag har även en Fahrenheit-termometer som passar.
Nya 3kw-plattan. Fullt ös!
Hetvattenpumpen som fungerade till 90 %. Jag har satt fast den med en kamerablixt-arm kallad Magic Arm (Manfrotto) för att kunna vrida omkring med den under bryggningen. Jag har nämligen för lite silikonslang på lager just nu.
Spana in passformen på Braumeister50-huvan till nya kastrullen. Nästan så man får en tår i ögat. Kastrullen har även siktglas för nivåkontroll men utan gradering. Är inte så förtjust i siktglas så jag kommer nog sätta något annat på den porten. På bilden flyttar jag vatten från BK60 till Patina36.
Greisingertermometern glider ner bakom locket för kontollmätning eftersom den fast monsterade termometern inte var kalibrerad ännu.
Till pumpen har jag QD (qucik disconnect) koppling som är som en metallvariant av Gardernakopplingen. De är tyvärr inte lika hygieniska som Triclamp eller Camlock så även om de är snygga och smidiga så finns det bättre.
Nu kommer en skrytbild. Det här är den bästa maltkrossningen jag någonsin gjort men även sett! Skalen är tamigtusan så hela att det ser okrossat ut på bilden men kärnorna är delade i 3-5 bitar. Jag har börjat lära mig Monster Mill MM3 nu klicka här för min recension av Monster Mill MM3).
Malten i BIABpåse och vatten på ingång.
Vatten på plats och dags för omrörning.
Här är pumpen monterad för recirkulering och ihop med plattan är detta någon sorts ”E-BIAB” eller nått. Med en STC1000+ är detta ett litet minibryggverk om bara induktionsplattan skulle vara manuell.
pH mitt i prick.
Vörten är tillbakaflyttad till BK60 för kok och termometern är bytt till Fahrenheit för test.
Vantilationsröret påkopplat och absolut noll fukt i bryggeriet även med denna setup. Sweet!
En liten bittergiva med Hallertauer.
Fahrenheit följer ju ingen logik alls men jag tänkte att det vore bra att lära sig några värden till när man läser recept från amerika.
Koket och den låga nivån…
…som inte riktigt smeker hela spiralen om man säger så.
Kristallklar vört påväg mot jäshinken.
Två paket 34/70, rätt i bara. Orkade inte hålla på med rehydrering den här gången, det blir nog öl av det ändå.
Vörtprovet i väntan på OG-mätning. Hamnade på 1.045 vilket var lite lägre än jag hoppats på men setupen var ju inte direkt intrimmad.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pils (7)
Första frosten är här och jobbresorna har dragit igång igen. Två gånger till Tyskland på mindre än en månad är ovanligt men absolut trevligt. Framförallt första resan som gick till München men tyvärr missade jag Oktoberfesten med bara 5 dagar. Dock blev det omstuvning i jobbschemat så jag fick lite tid över att utforska det jag inte hann i våras, mer om det i ett senare inlägg.
Med mycket på jobbfronten blir både bryggningar och bloggen lidande tyvärr men jag ser en ljusning framåt hösten när bokarbetet är färdigt. För att kunna brygga som det är just nu är det VAB-bryggning eller jobba hemifrån och låta bryggverket arbeta självt som gäller. Denna bryggning var av den senare sorten och även om det går bra att brygga på det sättet så sker det med betydligt mindre kontrollmätningar, dokumentation och stundtals enklare metoder än vad jag helst vill använda. Ett exempel på det är att mäska in med kallvatten, vilket är smidigt då jag kan göra hela starten på bryggningen på 20 minuter för att sedan inte gå ner till bryggeriet på tre timmar. Men den långa mäskningen är inte optimal för malten som utsätts för onödigt lång mäskning och jag kan inte välja om jag vill ha proteinrast eller inte.
Dagens bryggning blev en Nord Tysk Pilsner, tänk Jever. Som jag skrivit tidigare är det stor skillnad på de Nordtyska och de Sydtyska Pilsnerna där den Nordtyska är kraftigt besk medan de andra är balanserade. Senast när jag bryggt denna ölstil tycker jag beskan blivit för klen vilket jag mestadels beskyllt Beersmith för. Men jag har kommit på en eventuell IBU-bov som bara framträder när mycket humle är inblandat. De senare givorna efter 15 min har inte gett så många IBU som beräknat så till denna bryggning körde jag med en klassisk bittergiva på 60 min som fick stå för huvudelen IBU, idiotsäkert med andra ord. När jag sedan hade i smak- och aromgivan insåg jag varför jag fått för lite beska; När stora mängder pellets åker ner i den relativt smala och höga Braumeistern trycks de uppåt mot ytan av koket och bildar ett lock. Detta skedde upprepade gånger trots att jag försiktigt rörde ner humlen igen. Jag har inte observerat detta fenomen tidigare vilket beror på att när jag väl använt över 8 g/l humle så har det främst varit vid flameout eller som hopstand. Med den tyska lågalfahumlen kan man hälla i humlen tidigare för en mer stabil och långvarig humlesmak, utan att få överdriven beska från smak/aromgivan. Med ”normal” mängd humle blir inte locket heltäckande och humlen följer med ner i det rullande koket igen och även med en större diameter är det rimligt att anta att det inte bildas lock. Exakt hur jag ska lösa det här problemet i framtiden vet jag inte. Att koka i en hopspider skulle vara en tanke men jag tror inte 500 g humle blir så bra i de modeller som finns på marknaden, de är anpassade till bryggverk runt 20 l och inte 60 l. Att bara köra hopstand fungerar såklart men lite begränsade rent receptutvecklingsmässigt. Koka i påse har jag gjort tidigare och visst går det men helst vill jag har fria pellets i grytan.
Jag har skaffat lite ny utrustning som jag kommer skriva om senare. En av sakerna är en ny 60 l jäshink av samma sort som jag redan har en sedan länge. Mitt under bryggdagen kom jag på att jag inte borrat upp hål för tappkran så fram med stegborren och swish sa det så var hålet ett hack för stort. Ett varningens finger med andra ord, det är som att borra i smör och även om jag hade gjort en noggrann markering på hur stor hålet exakt skulle va så blev det för stort. Min vanlig tappkran sluter ändå tätt så ingen fara med själva hinken men irriterande slarv eller bra lärdom (något av de två).
Jag håller fortfarande på att försöka förbättra min vägning av malt. Jag har en våg som klarar 10 kilo men min IKEA-skål jag mäter i rymmer bara 2,5 kg vilket gör att jag måste väga 5-6 gånger för att få ihop min mängd. Jag har tidigare vägt i en stålhink men märkt att den gärna ger felvägningar då botten är något mjuk och större än vågens diameter. En ojämn belastning ger felaktigt mätvärde. Därför testade jag att lägga en tom gaffatejpsrullen emellan, något som borde ge en bra viktfördelning. Det fungerade bra förutom att hinken gärna ville välta på grund av för liten bas. Kanske ska jag bara krypa till korset och köpa mig en paketvåg men jag tycker de är i dyraste laget. Tips på billiga paketvågar mottages gärna med andra ord!
Bryggdagen gick väldigt smidigt med perfekt krossning, snabb inmäskning och något högt pH som jag fick justera. Det blev även en smidig utmäskning/lakning där jag fyllde på maltröret med några liter i taget allteftersom jag höjde upp röret med hjälp av taljan från Biltema (50 pix). Med den metoden kunde jag lyfta med lätthet utan det stora vacuum-suget som kan bli annars. Koket förlöpte utan konstigheter förutom humlelocket jag skrev om i början. Totalt 65 liter vört blev det som jag fördelade 40 till stora jäshinken med lagerjäst och 20 som fick en slurry US-05 eftersom jag inte hade lagerjäst så det räckte till hela batchen. Bägge hinkarna var i full gång efter ett dygn även om US-05 såklart jäser mer intensivt. Lagerjästen står på 10 c och US-05 i matkällaren med omgivande temp 16 c men på betonggolvet som säkerligen håller nere tempen ganska effektivt.
Jag har bytt slang till mitt ”draining valve” (utlopp i botten av bryggverket för smidigare diskning) till en armerad. Jag märkte att den gamla trädgårdsslangen jag hade gärna vred sig lite när den blev varm så när jag fick en bit slang över passade jag på att byta. Lite tight att få på gardenakopplingen men med lite vilja så. Slangen är tryckluftsslang från Biltema, som enligt Biltema, är godkänd för dricksvatten. Samma slang använder jag till vattendragningen i taket till min diskbänk. Inte lika bra som kopparrör men till 1/10-del av priset och en installationstid på tio minuter.
Kopplade upp min wifi-kamera men tittade aldrig på appen under bryggningen…
Lite högt pH så en skvätt lactol till krävdes. Dock är det svårt att få mjölksyran att blanda sig homogent i mäsken med enbart RIMS så egentligen borde jag tagit bort filtren och rört om men det går inte när man mäskar med så mycket vatten som jag gör (70 l).
Mäskningen slut och lakvattenvärmningen är på gång.
Taljan från Biltema fungerar fortfarande super. Rekommenderas för trötta ryggar!
Stålslev modell längre för inmäskning. Jag har slutat använda min träpaddel då den är lite för klumpig för bryggverket.
Med en extra hink i arsenalen kan jag äntligen använda diskhinken som diskhink och inget annat. Trots att jag tycker det droppat färdigt ovanför Braumeistern får jag ihop 2-3 liter extra vört på en timme på det här sättet.
Här har jag samlat hett kylvatten som jag senare diskar bryggverket med.
Basmalt är bra att ha. Jag brukar köpa malt till 3-4 bryggningar i stöten men nu blev det kanske lite i överkant.
Överbliven vört från några olika delar av processen. Eftersom allt inte varit med i koket så måste jag koka den här vörten lite extra innan jag kan använda den till förkulturer. De små flaskorna är smidiga då de tinar mycket snabbare och ibland vill jag stegodla förkulturer och då är 0,5 l en bra startvolym. Jag pressar ut sista luften ut flaskorna så de inte spricker i frysen senare.
Massiv skumbildning från min ballongvisp men den redan tillsatta förkulturen hjälpte till att fluffa upp skummet. Den lilla hinken får även all humle denna gång, så därför fick en kokad BIABpåse fungera saftsil. Humlematerian motsvarade 4-5 saftsilar så för min batchsize är detta lämpligare.
Skummet fortsatte att bildas även när locket var på. Fick vänta en halvtimme med att sätta fast propp och vattenlås.
OG och färgreferens.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
OktoberHelles
Den årliga Oktoberfesten gick av stapeln i lördags och håller på till den 3e oktober men inte har jag bryggt någon öl i stilen ”Oktoberfest” (Festbier eller Märzen beroende på hur traditionell man är) till högtiden och inte blev det inte en en sådan bryggning denna gång heller. Ursprungliga Oktoberfestölen ska egentligen vara en Märzen men den är inte lika kommersiellt gångbar så numera är den helt ersatt i München av den i övrigt ganska okända ölstilen Festbier. En Festbier är egentligen bara en Helles/Bavarian Helles med mer alkohol och motsvarande högre beska och även om det hade varit kul att brygga en Festbier så har jag betydligt större glädje av 40 liter vanlig Helles på 5.0% än 40 liter 6,1%. Så det fick istället bli en OktoberHelles som troligtvis inte hinner bli färdig förens tidigast då Oktoberfest börja lida mot sitt slut. Så kan det gå med dålig planering…
Även denna bryggning glider in i kategorien VAB-bryggningar med minimal nedlagd arbetstid likt min förra Hefebryggning, faktum är att dessa två bryggningar skedde med endast tre dagars mellanrum men med två olika sjuklingar. Jag kan inte minnas när jag bryggde så tätt inpå senast och hade jag vetat att jag skulle brygga igen efter några dagar hade jag kunnat diskat bryggverket lite grövre och skippat demonteringen av pumparna. Förra snabb-bryggningen/VAB-bryggningen försökte jag brygga med så lite nedlagd tid åt gången men jag glömde ta tid på hur mycket tid jag la ner på varje moment. Det glömde jag inte denna gång utan klockade samtliga besök till bryggeriet enligt följande:
Tidsåtgång
22 min vattenfyllning och inmäskning (paus i 3h10m)
8,5 min utmäskning/lyft av maltrör och i med doppvärmare
4,5 min uppkok, avskumning, bort med doppvärmare+disk, PBG-mätning, på med huvan
11.5 min slänga drav i soperna, disk av maltrör och filterdiskar
7,5 min jäshinksrengöring/desinficering, lite disk av småprylar, koppla slang till kylspiral
2,5 min protafloc, jästnäring, starsanflytt till jäshink nr2
2,5 min igång med kylning och samla varmvatten för senare diskning
13 min vörtflytt till jäshinkar, jästpitch, OG-mätning, grovrengöring av BM till avlopp, PBW+varmvatten i BM
7 min tömma och spola ur BM med kallvatten och demontera pumparna
Total nedlagd arbetstid blev 1 timme och 20 minuter inklusive allt; från tänd taklampa till släckt, från vattenfyllning till jästpitchat och färdigdiskat. Som tidsåtgång för en hel bryggning av 55 liter öl är jag väldigt nöjd med prestationen även om jag skippade en rad mätningar (pH, volym, SG) och körde med kranvatten istället för RO-vatten etc. Jag skulle säkert kunna trimma bort ytterligare 5-10 minuter om jag verkligen stressade men det viktigaste för mig just nu är att det är roligt och enkelt att brygga och att varje enskilt besök i bryggeriet inte tar för lång tid och där är det främst inmäskning och disk som är de stora tidsbovarna som ni kan se ovan. Exakt hur lång bryggdagen i sin helhet blev vet jag inte riktigt och är inte superintresserad av heller men starten var exakt 08.21 medan slutet var någonstans mellan 13.40-14.10, alltså dryga 5 timmar med 3 timmar mäskprogram. Tanken med snabbbryggningarna är såklart att kunna brygga oftare genom att brygga på vardagar och samtidigt jobba hemifrån (och kanske vabba) vilket inte borde vara några problem. Helgbryggningar har blivit allt svårare att få tid till så just nu är detta bästa lösningen för att inte behöva ha dåligt samvete för övriga familjen när jag brygger. Jag har förvisso bryggt och jobbat samtidigt några gånger tidigare men då med en betydligt mer utdragen arbetsdag för att kompensera för nedlagd bryggtid men nu är tanken att kunna mäska in före jobbstart och sedan inte behöva gå ner speciellt mycket till bryggeriet förens arbetsdagen är slut.
Bryggningen i korthet
Efter att ha kommit hem från förskolelämning av det friska barnet gick vi (jag och die kleine Braumeisterin Ella på bilden ovan) ner i bryggeriet och vägde upp malten medan bryggverket fylldes med vatten underifrån genom min eftermonterade avtappningskran som sitter via en av pumparna. Malten åkte ner när dryga hälften av vattnet var påfyllt för att kunna röra om och sätta på alla filter. Sen fyllde jag vidare upp tills mittpinnen försvann undervattenytan, total vattenmängd med andra ord okänd men uppskattningsvis 68-70 liter. Hade det inte varit för en krånglande maltpåseöppning hade jag kommit under 20 minuter och hade jag vetat dagen innan att jag skulle brygga hade jag kunnat vägt upp malten och det mesta vattnet i förväg och säkert kommit igång på halva tiden. Sen fick mäskprogrammet göra sitt medan vi tog igen oss i soffan med två filmer. Strax före lunch åkte malten ur, koket igång och efter en timme kylning och pitch. Bryggning blev på det stora hela väldigt odramatiskt men gick samtidigt väldigt bra. OG hamnade där den skulle och volymerna satt fint. Eftersom jag övervakade bryggningen från soffan via webcam så passade jag på att klocka värmningen igen, det var ett tag sen sist. 1,286 minuter per grad c eller motsvarande att 1c tar 77 sekunder att värma med ca 11kg malt och 70l vatten, isolering och huva.
Solera och suröl
Förutom att brygga till en Helles så fortsatte jag att fylla på min suröl jag har i en stor damejeanne som Solera, dvs att man behåller jästkakan ihop med en del öl och fyller på med ny vört/tappar av öl men jämna mellanrum (vanligtvis 1-2ggr per år). Jag gick in lite för hårt i min surölsproduktion tidigare och blev lite avskräckt av allt flaskande så nu har jag skalat ner och förenklat för att ändå kunna få ut lite ny suröl framöver för det är lite kul att ha något långtidsprojekt igång samt att jag får en del vört över varje bryggning. Jag är ingen direkt storkonsument av suröl men uppskattar det mycket nån gång ibland. Bakteriemässigt fick damejeannen en stor bottensats bestående av bland annat Amalgation, Brettanomyces Bruxellensis och Orval ”etc” som jag fått av Henrik ”Weinkeller” (tack gubben!). Det bildades snabbt en fin kreusen och kvar efter några dagar är en begynnande pellicle och doften är mycket lovande. Denna suröl blir främst brett-baserad, även till primärjäsningen, eftersom den kommer matas med diverse humlestinna öl framöver samt att jag inte vill behöva vänta allt för länge med att flaska som med vissa andra bakterier eller även brett om man endast sekundärjäser med den. I framtiden kanske ett mindre 9l-fat till enbart suröl kommer bli aktuellt för att ytterligare slimma processen men å andra sidan är just suröl ganska trevligt att ha på flaska både för långlagring och som gåva. Att blanda utrustning med vanlig öl och suröl är inget jag kommer att pyssla med…
Den krossade malten med hela och fina skal. Krossen lirade perfekt denna bryggning och jag tror jag har ”kört in” den nu.
Vattenfyllning bakvägen.
Nyindraget avloppsrör för att få bättre fart på disken än tidigare, gjorde stor skillnad faktiskt. Tidigare hade jag en lång trädgårdsslang från bryggverket till avloppet men flödet blev för långsamt och humle satte igen slangen ofta. Med endast en kort slangstump och sedan avloppsrör på 40mm fullkomligt flyger diskvattnet ut.
Maltrör och vattenfyllning.
Trådlös övervakning igen. Eller ja, tråd till strömmen till kameran men trådlöst via nätet och sen till min mobil.
Maxat bryggverk, mer än så här blir det klet.
Såg någon som satt termometer på ekolven och tyckte det var en bra idé. Det sitter dock inget bra i längden och termometern går sönder av att tas bort så ni vet.
Förberedelse för samling av kylvatten till min stora jästank som mellanlagring. Jag ville se om min pump kunde flytta vatten från tanken till bryggverket för diskningen men pumpen ville inte alls idag. Jag tror det var de nya slangarna jag kopplade på som inte lirade men jag har inte hunnit labba mer sedan bryggtillfället.
Redo för att börja kyla.
Här kommer det kokheta vattnet från kylspiralen via en vanlig trädgårdsslang ner i min jästank vilket inte är att rekommendera. Jag har redan köpt mer armerad tryckluftsslang av livsmedelsklass för detta ändamål för att minska olycksrisken. Nya slangen klarar 9 bar där en trädgårdsslang ger upp vid ca 3 bar eller ännu snabbare med hett vatten.
Man kan tro att det var splitbatch på gång eftersom jag fyllde två 30l-jäshinkar men det var bara för min stora 60l-jäshink var upptagen med veteöl. Eller?
Så här mycket vört fanns kvar i bryggverket ihop med humlerester och druv när jag fyllt mina två jäshinkar till önskad volym. Jag tappade av den resterande rena vörten till mitt soleraprojekt och resterande fick stå i en smalare plåthink och sedimentera för att lätt kunna få ut vört. Jag hade kunnat sila rubbet genom en saftsil men det var jag varken sugen på eller hade tid till. Kan man låta tiden jobba för en så är det ofta en bra sak!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XXV – HerbstHefe eller Vabmeister
I samband med att vi väntade barn nummer två bytte jag bryggutrustning från mäsktunna och kastrull till Braumeister för att kunna ha bryggningen med automatiserad och lägga ner mindre tid per bryggdag. Lite som att gå från att baka surdeg till bakmaskin men det har varit nödvändigt för att kunna brygga överhuvudtaget. Men nu har äntligen dagen kommit, VAB-bryggning. Självklart har jag inte sett fram emot att något av mina barn ska bli sjuka med förskolan är verkligen skoningslös med bakteriefloran (för lite StarSan antar jag). Allt eftersom barnen blir äldre blir dock själva vabbandet lite mindre ansträngande (beroende på sjukdom såklart, bara lätt feber och hosta denna gång) och det går att smyga ifrån en kvart här och där. Denna bryggningen blev att betrakta som en hands-off-bryggning med så minimal nedlagt arbetstid med så många tidsbesparande knep som möjligt. De moment som brukar ta mest tid i anspråk är malning/inmäskning, utmäskning men kanske främst diskningen och städningen.
Inmäskning
För att komma igång så snabbt som möjligt mäskade jag in med kallt kranvatten, RO-vatten var inte att tänka på denna bryggning. Först vägde jag malten blixtsnabbt och öste ner den i Monster Millen i kross-stationen. Lagom till sista specialmalten var vägd var all basmalt redan mald och färdig. I med salter och lactol i botten på bryggverket. Sen kopplade jag min slang bakvägen dvs. till drainingvalvet jag installerat på Braumeistern för att enklare kunna diska. I med maltrör, filter och sedan i med all malt (utan vatten ännu) och de övre filtrena samt skruv. Sen satte jag på kranen och fyllde upp bryggverket underifrån tills vattnet nådde precis över mittpinnen. Hela processen från att jag klev över tröskeln till bryggeriet tills att jag stängde dörren bakom mig tog exakt 20 minuter. Barnen märkte inte ens att jag var på undervåningen. Några bilder på de här momenten hanns tyvärr inte med.
Mäskningen, utmäskningen och uppkoket
Eftersom jag mätt upp hastigheten på ”rise-time”, dvs. hur lång tid det tar att värma en grad och hur många grader i minuten i mitt bryggverk, vet jag precis hur lång tid mäskprogrammet tar. Men för att kunna övervaka processen när jag körde barn nr2 till förskolan kopplade jag upp min wifi-kamera och riktade den mot displayen. Det gjorde även att jag kunde sitta och övervaka processen från tvsoffan senare. Inte superviktigt men lite kul och nördigt eftersom jag inte kan koppla wifi direkt till min Braumeister då jag har den förra kontrollpanelen. Själva ”armen” som håller kameran är fotoutrustning för ljussättning och kallas för magic arm och den håller fast i bryggbänken via en superclamp (hamnar i sektionen onödigt vetande för de flesta av er). När mäskprogrammet var färdigt så lyfte jag upp maltröret till IKEA-stål-gallret för avdroppning, självklart utan lakning för att spara arbetstid. Undertiden värmde jag till kok med Braumeisterns 3200 watt och droppvärmarens 3200 watt. Med 6,4 kw kan man koka över så in i frukten så här fick wifikameran vara igång på telefonen hela tiden så jag kunde gå ner till bryggeriet vid 98c, skumma av lite snabbt, stänga av doppvärmaren, slänga i bittergivan och slutligen sätta på huvan med ventilationsröret. Inget överkok och full kontroll!
Kok, kylning och jästpitch
Eftersom jag bryggde en veteöl så nöjde jag mig med en bittergiva denna gång (arbetstidsbesparning) även om jag ganska ofta har i lite humle även på 30m och 15m även om det är något otraditionellt för stilen. Lite protafloc och jästnäring åkte i med 15 min kvar av koket och direkt vid kokslut åkte kylspiralen i. Med väldigt lite humle i koket kände jag mig säker med att kyla med pumparna igång så kylningen gick väldigt snabbt.
Diskning och sammanfattning av dagen
Med det varma kylvattnet diskade jag upp allt utom själva bryggverket och även om det gick snabbt och smidigt så tog det lite för mycket tid ifrån min son för att jag skulle vara nöjd med processen. Hade det inte varit för att han varit så pigg och på gott humör så hade jag kunnat vänta med disken tills kvällen då min fru var hemma men en stor förbättringspotential i mitt bryggande är att effektivisera diskningen. Det är definitivt något jag jobbar med att i små steg förbättra. Steg nummer ett som jag ska lösa tills nästa bryggning är att dra fram avloppsrör direkt till bryggverket så jag kan tömma druv och humlerester genom mitt drainingvalve utan att det sätter igen. Som det är nu har jag haft en trädgårdsslang på ca 6 meter draget till golvbrunnen i bryggeriet men flödet har varit bedrövligt långsamt och humle har gärna satt sig som en propp. Med bara en halvmeter kort slang och sedan betydligt större avloppsrör ihopkopplat med min diskbänks avlopp kommer dels igenkloggning vara ett minne blott men även själva spolningen med vatten efteråt gå betydligt smidigare och snabbare. Hoppas jag iallafall, det får vi se till nästa bryggning.
Bryggdagen gick väldigt smidigt men effektiviteten blev inte som tänkt. När jag brygger med vete över 50% brukar jag räkna med 3-4ö sämre utbyte än med bara korn. Det tillsammans med att jag inte rörde om malten vid inmäskningen gjorde att jag hamnade ytterligare några ö för lågt och denna veteöl landade på 1.045 istället för 1.052 som planerat. Receptet i övrigt får ni hålla er till tåls med även denna gång då det är recept som ska till boken. Men ni har ju 24 andra veteölsrecept att inspireras av på bloggen från mina tidigare bryggningar.
Närbild på övervakningssetup:en om någon vill se hur jag satt upp den. Ett litet stativ hade såklart också fungerat lika bra men på detta sätt slapp jag ha något att snubbla över på golvet.
Jag håller på att testa och utvärdera ett par isolerade brygghandskar. En recension kommer inom kort!
Volymen efter mäskprogrammets slut. Jag fick tappa av 1 liter halvvägs igenom så det inte skulle rinna över. Det är så vansinnigt kladdigt med vört så jag slipper gärna onödigt slabbande.
Maltröret i diskhinken för sista avdroppandet så det slipper skvalpa 2l vört i soptunnan.
Uppvärmning till kok med doppvärmaren på fullt ös. Jag kör den på 13A fortfarande men jag ska snart dra in 16A bara för att jag kan. Någon propp har inte gått sedan jag bytte till 13A men jag kör å andra sidan inte doppvärmaren så lång stund.
Jag testade att köra utan raka rördelen och utan böjen men då blev det böjliga ventilationsröret lite för kort så tillbaka till grundsetupen.
Mängden vört från sista avdroppningen från maltröret. En stunds kok, kylning och sedan ner i en stor damejeanne som jag börjat fylla till en solera för suröl. En stadig slurry med brett, amalgation och annat mums åkte i och nu får den stå i några år med påfyllning och avtappning vid behov.
Tappning till jäshink. Kameran borde jag tagit bort helt före diskningen så den slipper bli blöt. Får bli nästa gång.
Färg och OG…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lager och alebryggning
Arbetet med boken har gått in i sista fasen och jag håller på med fotografering, textkorrigering och justeringar av recepten. Just recept är konstigt nog både lätt och svårt på samma gång. Dels ska recepten såklart vara bra och med en bra spridning över stilar men även anpassade till medelbryggarens bryggmetod och smaklökar. Vilka recept jag ska ha med är spikat redan men vissa småjusteringar håller jag på och experimenterar med vilket gör att jag varken kommer kunna publicera receptet från dagens bryggning eller resonera kring bakgrunden för receptet. Men bryggningen som sådan är inget som är vigt till boken så den tänkte jag dela med mig av.
Denna öl krävde RO-vatten för att få ner karbonathalten under 50 ppm så jag rullade Braumeistern till mitt RO-filter och började samla vatten. Jag behövde ca 80 liter till denna 60l-bryggning så jag satte igång vattensamlandet kvällen före och gick och la mig. Det gick dock lite snabbare än vad det brukar göra vilket gjorde att ca två liter vatten låg i en pöl runt Braumeistern och på bryggerigolvet. Tur att Braumeistern står på stålfötter med flera centimeter upp till pumpar och elektronik så den klarar ganska tuffa tag innan det blir bekymmer och några drag med moppen så var golvet både torrt och rent.
Krossningen gick som en dans men perfekt krossresultat även om mätningen av malt innan inte var så smidig som jag skulle vilja ha den. Jag skaffade för ett drygt år sedan en 10kg-våg för att kunna mäta mer malt åt gången men den hinken jag mätte i hade för mjuk och för stor botten vilket gav konstiga mätresultat. Därför gick jag över till en mindre stålskål med liten bas men den rymmer bara 2,3 kg vilket gör att jag måste väga basmalten 4-5 ggr och plussa ihop. Inget större problem men ack så irriterande när jag nu skaffat större våg. Jag är inte sugen på att lägga 1000kr på en paketvåg modell större men någon bättre variant än kinavåg+ikeaskål måste jag få till nu när jag har en dedikerad vägstation (läs fult gammalt träskåp där vågen kan stå framme på).
Inmäskning och pH satt perfekt utan konstigheter. Mäskprogrammet jag körde var inmäskning på 38c, proteinrast 55c i 20 min, betaamylaserast 63c i 30 min, alfaamylaserast/dextrinrast 72c i 30 min och slutligen mash out på 76c i 10 minuter. Totalt tog denna procedur 2 timmar och 45 minuter vilken jag spenderade på att jobba. Efter utmäskningen lyfte jag maltröret till sidopinnarna och lakade med ca 10 liter för att få ihop min önskade kokvolym. För att effektivisera lakningen satte jag varmvattenkastrullen på hyllan på väggen med en drickaback under för att få till rätt höjd. Inte för en sekund slog det mig att jag på 10 sekunder kunde ha höjt upp hyllan istället (vilket jag nu har gjort men inte på bilden nedan), hjärnsmälta! För att senare kunna ställa min huva med ventilationsrör på hyllan som nu är 30 cm närmare taket fick jag byta min raka, stela rördel mot en betydligt mindre vilket gjorde hela lösningen lite smidigare. Det stela röret fyller förvisso inte så mycket funktion längre eftersom jag har en metallpinne mellan bryggverket och ventilationshuvan under koket för att minska kokintensiteten, så något skum upp i röret får jag inte längre. Det raka/stela vent.röret är betydligt enklare att diska än det flexibla (Lindab Drasuten) som det fastar humle i på 1000 ställen.
Återigen märkte jag hur svårt det är att mäta SG med refraktometer på vört vid lakning. Jag fick ett värde på 1.050 före lakning och 1.040 efter lakning. Inte helt orimliga siffor för 10l volymökning tänkte jag först men mätte för säkerhets skull en gång till vid kokstart, 1.050 återigen. Jag kokade sedan en timme och mätte 1.054 med både refraktometer och hydrometer så jag vet att kokstartsvärdet var korrekt men att vörten skiktat sig vid lakningen och därför gett fel mätvärde. Mäskeffektiviteten blev 89% och brygghuseffektiviteten med en stor mängd humle hamnade på 79%. Helt okej men inte magiskt. När man brygger 60l med Braumeister 50 så är mängden malt så stor i maltpipan att det blir dålig cirkulation vid mäskningen och en hel del socker blir kvar i vörten även efter lakning. Nu lakade jag med ganska liten mängd men de sista dropparna innehöll 1.034 så det fanns helt klart utrymme för att laka mer.
Koket finns inte så mycket att berätta om men efter koket blev det tvärstopp i kranen. Humlemängden satte sig som en propp men efter lite trixande fick jag igång flödet ändå med fin vört ner i hinkarna. Sista 10 litrarna fick passera genom den hederliga saftsilen som jag fick tömma på humlepellets fyra gånger då den blivit helt fylld!
Nytt för dagen
Egentligen har jag redan berättat lite om min CIP-pump (Clean In Place) men jag har inte kört den skarpt förens denna bryggning. Tanken är att med recirkulering så blir det rengjort enklare med mindre handpåläggning och med mindre mängd rengöringsmedel (PBW). Pumpen fungerade mycket bra även om jag hade kunnat önska mig ett lite högre tryck. Jag ska labba lite mer med den och kanske bygga någon hylla eller annat den kan stå på så jag slipper ha den på golvet. Om det blev så mycket mindre handpåläggning är jag dock ganska tveksam till men tanken är att även kunna rengöra fat och jäshinkar på detta sätt. Jag återkommer garanterat i detta ämne!
Maltkrossning
Inmäskad och påfylld med vatten för enkelhetens skull. Detta är precis före startknappen trycktes på.
Min pH-mätare som fortfarande levererar stabila mätvärden med snabbt resultat.
Tvättmaskinspallen med hjul på fungerar fortfarande toppen även om jag är lite mer förtjust i min bryggarbänk med mer plats på. Men ska jag fylla RO-vatten rakt ner i bryggverket måste jag ha det på hjul och det vill jag inte ha på bryggarbänken. Utrymmesmässigt och städningsmässigt är det dock betydligt smidigare med lilla pallen.
Lakvattenvärmning med min Kjell&Co-platta och Patina 36l-kastrull.
Lite testande av pump och slangar. Vattnet åker ut från jäshinkens tappkran, genom pumpen och upp i trädgårdsslangen där jag tryckt in en vörtspridare i för att sprida rengöringsmedlet.
Vörtspridaren är egentligen till för att syresätta vört men fungerar även bra till denna typ av rengöring eller för att flödeslaka med. För att den ska sitta kvar i en trädgårdsslang utan slangklämma tog jag en liten annan slangstump emellan som ni ser.
Förkultur på min gamla och fula magnetomrörare. Jag har kvar den gamla eftersom fläkten är lite kraftigare och ger ett bättre flöde än min snyggare magnetomrörare.
Redo för att lyfta maltröret.
Kristallklar vört utan några som helst större eller mindre partiklar i. Precis som jag vill ha det.
Synd att kalla detta för flödeslakning men satslakning är det ju inte heller eftersom jag inte rör om i maltbädden. Flödessköljning kanske?
Nära, nära!
Humlegårdens humlepåsar är inte vakuumförpackade längre utan fyllda med någon gas (som jag inte minns vilken just nu). Lite smidigare att få ut humlen ur men annars ingen märkbar skillnad.
Överbliven vört efter lakningen. Perfekt att frysa in till förkulturer.
Här ser man det mindre raka röret som skarvar ventilationsröret före böjen. Böjen behöver jag nog inte heller längre när jag tänker efter…
Alejäst-slurry. Halva åkte i till 20l vilket säkerligen var lite i överkant mycket.
Kylning på gång. Fortfarande ganska varmt kranvatten så det tog längre tid än önskat mot slutet.
Med stor mängd humle blir temperaturproben isolerad i botten på bryggverket. Därför visar denna 55c..
…när mitten av vörten är knappa 10 grader svalare.
Grumlig humlejuice.
Genomskinlig humlejuice. En snabb kylning ger verkligen bra druvutfällning!
Jag har justerat min uttömningskran (draining valve) i botten så det är en böj på den istället. Jag tyckte att slangen hamnade fel hela tiden innan så denna lösning blev lite smidigare. Jag använder denna kran för att diska smidigare genom att dra en slang direkt till avloppet och rengöra Braumeistern på plats.
Hydrometern med tejp på för kalibrering (även denna länk).
Vörtprov för färgreferens och smakprov.
40l till den stora och 20 till den lilla hinken.
Tappningen via saftsilen. För att få plats var jag tvungen att lyfta upp Braumeistern på diskbänken.
Vilken humlesörja! Den vill man inte ha i avloppet direkt. Några hundra gram pellets går bra men såna här mängder är att be om problem.
CIP av bryggverk.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Mandarina Bavaria Pale Ale
Det har varit lite tyst och lugnt på bloggen en tid och det beror delvis på jobb och semesterrenovering men kanske främst för att jag håller på att skriva en bok om hembryggning som kommer ges ut hos bokförlaget Semic som ingår i Bonniersfären! Jag har skrivit i över ett år på boken och nu är det inte så långt kvar. Mer info om boken kommer inom en inte allt för avlägsen framtid.
Med lite för få bryggningar senaste månaderna börjar faten gapa väldigt tomma, det går ju gärna åt lite extra öl på sommaren dessutom, så det var dags för en bryggning även om jag egentligen inte hade tid. En så kallad fatfyllarbryggning med enklaste möjliga arbetsinsats fick det bli vilket innebar att jag inte körde med RO-vatten och väldigt få mätningar av pH, SG och volymer. Det är faktiskt ganska skönt och lite befriande att brygga lite mer avslappnat ibland. Öl blir det ju ändå!
Receptet
Det var länge sen jag bryggde en amerikansk pale ale och jag har byggt upp ett sug för något välhumlat med någon för mig ny humlesort jag inte bryggt med tidigare. Humlesorten i fråga var den fruktiga tyska Mandarina Bavaria som ska bidra med, ja ni kan nog gissa det, Mandarinsmak. För att ge en lite mer komplex fruktighet tog jag även en tredjedel Nelson Sauvin. Ibland händer det tyvärr att en beställning hos hembryggarbutikerna slinker iväg lite väl fort. Då kan det bli så att man (jag) står där med ett halvkilo humlekottar istället för pellets, något jag har problem att hantera i min bryggprocess. Inte lär jag mig av misstagen heller, detta har nämligen drabbat mig flera gånger genom åren. Vid ett tillfälle testade jag att mala ner kottarna i hushållsmixern för att de skulle fungera pellets men de gjorde de inte riktigt och mixern blev dessutom ett litet helvete att få ren eftersom humleoljorna är som klister. Nu stod jag alltså där igen med en massa humlekottar som jag inte ville koka fritt eftersom jag inte kan sila av den efteråt, därför fick det bli kok i min BIAB-påse eftersom 300g humlekottar sväller enormt och de små humlekokpåsarna jag har kvar sen gamla tider inte räcker till på långa vägar.
För maltdelen av receptet ville jag ha en lite sötare och mer komplex sammansättning än mina tidigare liknande öl så därför tog jag 10% karamellmalt fördelat på hälften Carahell och hälften CaraMunich I vilket ihop med de två basmalterna pils och vienna gav en EBC på 11,5. Med bryggningen avklarad kan jag dock tycka att färgen verkade bli ytterligare lite mörkare men jag litar inte på Beersmith när det kommer till färg eller FG.
För att malten inte skulle ta över humlen fick mäsken en rejäl dos kalciumsulfat:
Eftersom jag skippade RO-vatten (vi har dessutom bevattningsförbud i min kommun) så blev vattnet enligt följande:
Kalkylatorn tycker att mitt magnesium är för lågt men det tillkommer magnesium naturligt från malten så jag har slutat tillsätta det. Annars hade jag kunnat ta en del magnesiumsulfat istället för kalciumsulfaten.
Mäskningen
Min Monster Mill bråkade lite med mig denna bryggning och jag trodde det var min borrmaskin som inte riktigt orkade med. Så kan det förvisso fortfarande vara, den får verkligen kämpa, men jag märkte att den undre tredje valsen inte ville snurra. Det gör att de övre två inte nyper tag i malten eller att de stannar helt. Kanske har jag dragit åt någon skruv lite för hårt eller så behöver jag borsta bort lite maltmjöl, det är inte helt utrett ännu, men lösningen var väldigt enkel; snurra ett varv baklänges på undre valsen och sedan gick det köra på som vanligt. Krossningen blev superbra med skal som delats på mitten och kärnan i 4-5 bitar, helt perfekt. Men en större borr eller en liten motor hade inte varit så dumt eftersom borrmaskiner har dåligt styrka på låga varv och jag inte vågar köra med vår skruvdragare med risk för att elda upp den.
Jag värmde upp 70 liter i Braumeistern för att sedan plocka bort ca 15l för att malten ska få plats. Sen återförde jag det vattnet enligt bilden ovan vilket verkligen blev i mesta laget eftersom volymen ökar när temperaturen stiger. Eftersom jag inte hade tid att vakta mäskningen så fegade jag och tappade ut två liter för att det inte skulle rinna över. Jag har kört med 70l förut men jag tror 68l är en mer lämplig mängd för att slippa kladd. Behöver man mer volym kan man ju alltid laka lite efteråt.
Mitt pH blev i högsta laget trots uträkningen till 5,2 ovan och jag tror det beror på att mjölksyran inte blandar sig så bra när man har fulla volymen i Braumeistern. När jag mätte första gången 10 min in i BetaAmylase hade jag 5,5 vilket Beersmith tyckte att ytterligare 11 ml Lactol skulle åtgärda men det gav inga utslag på pH-mätaren vilket jag återigen tror har med den automatiska blandningen att göra.
Nytt för dagen
Jag kommer få lite användning av min förra bryggarbänk framöver så förutom att jag byggde om den lite för ökad vikttålighet så passade jag även på att måla den när jag ändå målade vitt på nya altanen. Inget ni hoppar jämfota av men ändå en liten upppiffning till bryggeriet. Kanske borde jag spacklat sprickan på högra benet men det får bli i framtiden. Lite snyggare blev den ändå tycker jag.
När vi ofrivilligt behövde byta värmelösning i huset i början av sommaren, från pellets till bergvärme, blev en liten pump över. Det är en tysk kvalitétspump men den inte gjord för kokande vätska som t.ex. en Chugger är men jag tänker mig att den skulle kunna gå att använda till en CIP-lösning (Clean -in-place) där jag kan recirkulera PBW. Jag ska labba lite mer med den under hösten så jag får återkomma med mina tester och erfarenheter. Hittar jag fler användningsområden kanske den byts ut mot en Chugger eller liknande pump i framtiden…
Dags för lyft av maltröret.
BIABpåsen jag kokade humlen i.
Jag sydde påsen för att passa den Patina 50l jag hade tidigare men döm om min förvåning när den även gick att trä över Braumeistern. Den ger dock samma effekt som skum gör så jag fick passa lite på den för överkok när all humle åkte i.
Hopstand i 40 min innan jag kylde till 18c.
Kylningen gav väldigt fin vört med riktigt fin genomskinlighet.
55 liter vört påväg till jäshinken.
Receptet
| Mandarina Bavaria Pale Ale (Pale ale (APA)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 63.46 l
Total humle: 480 g
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Sommerregen Pils – Lindhs Pils v5
Vatten och regn Krossning och inmäskning Lakning och kok Kylning, inte hela vägen
Receptet
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
HEFE XXIV
Receptet Supersnabb maltkrossning Volymen Misslyckad ferualsyrarast Lakning med min Patina Resten av bryggningen
|
Som jag skrivit tidigare så har 
Det vita snöre ska bort. Men jag har slutat fippla upp skiten med mina klumpiga fingrar så nu klipper jag bort trådarna nära påsen och öppnar istället. Maltpåsen alltså. Går även bra på grillkolpåsen om man inte vill slita upp den istället.
Skedus erectus är det latinska namnet på en rejäl maltdos vid inmäskningen.
Lakvattenvärmning på g.
En gammal slurry till vänster och en nygjord 
Regningt som sagt. Det finns ju något väldigt mysigt och speciellt med sommarregn när det inte blir för mycket, för ofta eller för kallt.
Lyft till lakning.
Efter en mindre olycka för ett år sedan satte jag buntband runt kroken på taljan. Hängslen och svångrem så att säga.
Jag försöker att underlätta bryggningen så mycket som möjligt. Att kunna ta en sak från dess ”disk och torkplats”, använda och diska den för att sedan hänga tillbaka den underlättar bryggdagen en hel del när det blir många verktyg och prylar. Som ni ser har jag köpt IKEA-gallret äntligen. Varför det tagit ett år kan jag inte svara på för jag har varit i helvetet många gånger, ja IKEA alltså.
Gallret går säkert bra att använda helt allena men det passar även utmärkt ihop med stödpinnen till Braumeister 50l. Se nästa bild för ”perfect match”.
13A passar i 10A-hålen för porslinssäkringar. Ta det försiktigt bara!
Äntligen börjar det bli lite ordning i andra delen av bryggeriet, eller garaget som min fru väljer att kalla det. Jag har kört iväg vinterns lass till returpunkten så jag kan börja få lite ordning igen. Det där med golvbrunn i bryggeriet är ju ganska smutt…
Ordnung! Jag har köpt en gammal hederlig Dymo. Inget digitalt skräp som printar ut lappar utan en så där med snurra och varierande bokstavsavstånd. 
Allt ska märkas upp nu.
Kylning 
Samling av varmvatten. 
Motsatt sida av ”våtsidan” där blöta diskbänken och bryggverket står är mitt barbord där jag bygger prylar eller har datorn när jag brygger.
Vörtprovet som referens i ett shotglas. 
Diskat och klart sånär som på förkultursflaskorna som får stå några timmar med 
Så har det hänt igen. Det var länge sen sist men nu har det alltså hänt; Det har sinat i alla faten! Jag har några flaskor suröl och några köpeöl från Bayernresan men min kegerator ekar tomt. För att råda bot på problemet blev det naturligt att brygga en storbatch med veteöl. Min senaste lager står fortfarande på jäsning i min stora 60l-jäshink så jag hade inget annat val än att inviga min 95l jästank som tyvärr är för stor för min jäskyl. Med 17c i bryggeriet för tillfället så lämpar det sig bra för en veteöl som utvecklar mycket värme av sig själv. 
Vatten redo för inmäskning.
Krossstationen har fått två fula träbitar och lite metallband för att stötta borren. Fult men praktiskt.
Metallbandet som håller borren någorlunda på plats.
Krossningen för dagen.
Inmäskad och klar. Maxat minst sagt!
Lakvatten på värmning i min Patinskastrull och Kjell&Co induktionsplatta.
Efter mäskningen är avklarad är vi nära övermäsk, eller överkok utan kok, eller vad ska man kalla det?
Lyft till första steget med hjälp av Biltema-taljan.
Sedan lyft till ovanför Braumeistern för att kunna maxa lakningen.
Skummet från hotbreak.
Väldigt lite humle denna bryggning.
Diskning av filterdiskarna är det jag tycker sämst om på hela bryggdagen. Det är sååå tråkigt och besvärligt. Alla tips mottages tacksamt!
På väg mot komposten!
Rejäl slurry för att jäsa snudd på 70 liter!
Vackra humleoljor vid kylning.
Tappning och syresättning i 30-litershink före flytt till jästank. 
Kraftig skumkrona i min 95l-tank. Ballongvispen är verkligen grym för syresättning.
Hydrometern används ibland för OG men mest för FG numera…
Vörtprovet i ett shotglas för referns.
Beersmiths tolkning.
OG i min 
Det finns väldigt få bra helles att prova i Sverige vilket gör att stilen fallit mycket i skymundan men det är en lättdrucken och god öl med bra möjligheter att få fram eleganta maltsmaker och jag uppskattar verkligen en bra helles men förstår att en sämre variant framstår som en något söt stor stark. När jag skriver detta är jag faktiskt på väg till själva källan för ölstilen, mer om det kommer! Min förra version av denna öl fick receptinspiration från boken 
Maltkrossningen på ca 0.8mm.
Inmäskning före solen kommit upp.
Perfekt pH enligt planen.
Jästslurryn i väntan på jobb.
Mäskningen med Full Volume No Sparge ger så här mycket volym. 70l mäskvatten är verkligen maximalt vad jag rekommenderar eftersom vätskan expanderar några centimeter från 60-76c.
Den billiga taljan fungerar klockrent och spar min trasiga rygg. Med bra fysik och en pall så går det bra att lyfta maltröret men såhär blir det mer kontrollerat. Det är just vakuumet som är det jobbiga, inte vikten.
Från denna position låter jag det droppa färdigt när jag inte lakar och sen kan jag enkelt lyfta bort maltröret för hand.
Några märkliga smitare som mer ser ut som risskal än kornskal Ljusare än vanligt dessutom. Aldrig sett förut!
Samma sak här, vita små konstiga skalbitar. Någon som kan förklara vad det beror på? Kan jag fått en liten blandning av något annat i maltsäcken?
Refraktometern krävde fem prover innan jag fick ett värde där sockret inte var för koncentrerat eller skiktat vilket det lätt blir innan koket blandar vätskan.
Ibland skummar jag av precis vid uppkok och ibland inte. Idag såg skummet äckligt ut och jag var på plats så då tog jag bort det. En del säger att kommersiella brygger aldrig tar bort skummet vilket förvisso är sant men de recirkulerar även så pass mycket att de inte får i närheten av lika mycket skum som vid hembryggning om man skulle skala om volymerna.
Kylning med extra termometer eftersom det är skillnad på temperaturen i botten och på toppen.
Samlade två hinkar varmvatten till disken.
Skillnaden mellan botten och toppen av kylningen var denna gång som mest 6 grader.
Originalkranen även denna gång. Jag gillar den mer och mer.
Vörtprovet för att kunna bedöma färgskillnad efter jäsningen.
Senaste kommentarer