Monthly Archives: maj 2017

HEFE XXIV

Så har det hänt igen. Det var länge sen sist men nu har det alltså hänt; Det har sinat i alla faten! Jag har några flaskor suröl och några köpeöl från Bayernresan men min kegerator ekar tomt. För att råda bot på problemet blev det naturligt att brygga en storbatch med veteöl. Min senaste lager står fortfarande på jäsning i min stora 60l-jäshink så jag hade inget annat val än att inviga min 95l jästank som tyvärr är för stor för min jäskyl. Med 17c i bryggeriet för tillfället så lämpar det sig bra för en veteöl som utvecklar mycket värme av sig själv.

Receptet
Mina senaste veteöl har blivit alldeles för ljusa trots att jag ökat på med karamellmalt så denna gång tog jag i från tårna med både Münchner, karamellmalt OCH Melanoidmalt. Färgen jag siktar på är mer åt Franziskaners håll som jag tycker borde klassas som en Urweiße eller som Svenska Hembryggareföreningen kallar det: ”Klassisk veteöl av Sydtysk typ”. Spannet på färg sträcker sig från 15-34 vilket nästan är kola-färgat. Jag ville med denna öl hamna någonstans mellan den Ljusa (8-14 EBC) och den Klassiska. Beersmith är tyvärr riktigt dåligt på att estimera färg och de 11.6 EBC som mina specialmalter skulle innebära var åt skogen för lite, det kunde jag bedöma redan från maltnotan. Mellan 10.8 och 10.9 EBC tycker Beersmith att det är ett enormt hopp men mellan 11 och 20 EBC händer nästan inget om man tittar på det färgade glaset. Som jag skrivit tidigare så blir jag allt mer sugen på att byta bryggprogram och detta är bara en i raden av fel och brister jag tycker programmet har.
Basmaltsmässigt ligger jag oftast mellan 50-60% vetemalt i mina veteöl. Jag kan inte påstå att jag märkt någon större skillnad på den undre eller övre spannet. Minst 50% måste det vara för att få kallas veteöl i Tyskland så mindre än så har jag aldrig ens funderat på att ha. Uppåt 70% har jag testat men smakbidraget stod inte i proportion till problemen som uppstår när man mäskar eller främst lakar utan skal. Ni kanske undrar över de konstiga procenttalen av maltnotan men jag passade på att tömma en del maltsorter så jag justerade receptet efter det.

Supersnabb maltkrossning
Min nya maltkross Monster Mills MM3 trimmas fortfarande in och trots att jag har en rejäl borrmaskin har jag insett att den är i minsta laget för monstret. Men jag har hittat en lösning på hur jag ska kunna krossa all sorts malt, även vete och karamellmalt, utan problem; det är bara att maxa hastigheten. Det är nämligen så att den kraft som krävs för att dra runt en ”three roller” med tre valsar motsvarar den kraft som krävs för att dra två parallella krossar på en gång. Det sker även en reduktion i hastighet på grund av det massiva motståndet. Så även om kvarnen snurrar ordentligt för fort när den går tom så blir hastigheten helt okej när det kommer ner malt och borrmaskinen klarar av jobbet med lite blod svett och tårar. Även om hastigheten var i högsta laget så blev malten väldigt bra krossad och fort gick det också kan jag lova.

Volymen
Jag brygger alltid i enheten ”antal fat” och denna gång ville jag ha minst tre stora fat dvs ca 60 liter ner i jäshink. Men eftersom det är generell ölbrist hos familjen Lindh just nu och min jästank rymmer så mycket så maxade jag i varje led för att få ut så mycket som möjligt på en bryggning. Jag mäskade in med 70 liter och lakade med ca 15 liter. Braumeistern har inga problem att hålla en sån mängd i rullande kok med isoleringen ”BryggOlle” och huvan men tiden från utmäskning till kok blir så klart ganska lång. Det händer att jag eldar på med min 3200w doppvärmare för att skynda på uppkoket men denna gång stod maltröret ovanpå Braumeistern så jag orkade inte försöka skohorna ner den emellan.

Misslyckad ferualsyrarast
För att snabba på min bryggdag så brukar jag förvärma vattnet på något sätt under natten/morgonkvisten för att kunna mäska in direkt när jag vaknar. När jag brygger Helles eller Pils så startar jag mäskningen runt 61-62c men för att få mer av fenolen 4-Vinyl-Guaicol (kryddnejlika) i jäsningen behöver veteöl rastas på 44-45c i minst en kvart, gärna en halvtimme. När jag bryggde med hink-i-hink-metoden räknade jag alltid med att 8-10c sjönk av själva inmäskningen men så är inte fallet i Braumeistern av någon anledning. Jag hamnade runt 54c och lite kallvatten och två kylklampar gjorde bara någon grads skillnad. Efter att funderat en stund på hur jag skulle göra så bestämde jag mig för att strunta i syrarasten och låta den tid som gått vara en proteinrast istället. Jag avbröt programmeringen av Braumeistern och stegade rakt upp mot betaamylaserasten istället. Ferualsyran tävlar med bananen i slutändan och i den bästa av världar vill jag ha en skön balas av de bägge, hur det blir just denna gång får tiden snart utvisa. PH-justeringen med lactol ska man vänta med för bästa effekt av ferualsyrarasten så när jag väl skippade tanken om den så körde jag i all mjölksyra och hamnade perfekt på mina önskade 5.2.

Lakning med min Patina
Jag har haft min 36liters Patina i 1,5 år men inte monterat kran i den förens nu. Hade jag haft högre i tak i bryggeriet hade jag säkerligen placerat lakvattenkastrullen högre än bryggverket och lakat via silikonslang och gravitation men eftersom det inte går så fick min plastkanna jobba istället. Kranen höll helt tätt även med varmt vatten och jag ser fram emot att brygga en batch med den snart.
När mäskprogrammet var klart så lyfte jag maltröret till mitt galler som jag placerade mellan maltröret och Braumeistern i vanlig ordning och sedan fyllde jag på med 4-5 ggr av mitt 76-gradiga lakvatten. Att mäska med 14,3 kilo malt varav 8.5 kg var vetemalt som är skallös fungerade helt problemfritt och likaså lakningen. Flödet var inte imponerande snabbt men tillräckligt bra.
Preboil gravity blev en felmätning med refraktometern eftersom vörten så lätt skiktar sig, trots en grundlig (men försiktig) omrörning. MEd bubblor eller kvarglömt vatten så får man lätt för lågt värde med refraktometern men får man orimligt högt som jag fick denna gång (1.065) så är det skiktning som skett. Jag har ingen lösning på detta problem i dagsläget. Att gå tillbaka till hydrometer och kyla vört kommer jag inte göra för preboil, för OG så kan man ju ta den kylda vörten och det är ju också i senaste laget att justera sockerhalten så hastigheten är inte så viktig. Preboil vill jag ha direkt så jag vet vad som händer och kan agera därefter…

Resten av bryggningen
Koket flöt på utan konstigheter, kylningen och diskningen gick som en dans. Jag var pitchad, diskad och klar före lunch och efter ett dygn var det full aktivitet i jästanken. Lakning ger en längre bryggdag men också ett fat öl extra. Jag kommer varva mellan full volume no sparge (FVNS) och lakning framöver beroende på hur det ser ut i inventarierna.

Vatten redo för inmäskning.

Krossstationen har fått två fula träbitar och lite metallband för att stötta borren. Fult men praktiskt.

Metallbandet som håller borren någorlunda på plats.

Krossningen för dagen.

Inmäskad och klar. Maxat minst sagt!

Lakvatten på värmning i min Patinskastrull och Kjell&Co induktionsplatta.

PH-mätaren gör sitt jobb snabbt och effektivit. Härligt att pH börjar sitta varje bryggning.

Efter mäskningen är avklarad är vi nära övermäsk, eller överkok utan kok, eller vad ska man kalla det?

Lyft till första steget med hjälp av Biltema-taljan.

Sedan lyft till ovanför Braumeistern för att kunna maxa lakningen.

Skummet från hotbreak.

Väldigt lite humle denna bryggning.

Diskning av filterdiskarna är det jag tycker sämst om på hela bryggdagen. Det är sååå tråkigt och besvärligt. Alla tips mottages tacksamt!

På väg mot komposten!

Rejäl slurry för att jäsa snudd på 70 liter!

Vackra humleoljor vid kylning.

Tappning och syresättning i 30-litershink före flytt till jästank.

Kraftig skumkrona i min 95l-tank. Ballongvispen är verkligen grym för syresättning.

Hydrometern används ibland för OG men mest för FG numera…

Vörtprovet i ett shotglas för referns.

Beersmiths tolkning.

OG i min refraktometer.

HEFE 24 (Klassisk veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 68.50 l
Boil time: 60 min
OG: 1.054 SG
FG: 1.012? SG
Alcohol by volume: 5.4 % ?
Bitterness: 13.4 IBUs
Color: 11.6 EBC

Color

Ingredients

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
8.50 kg Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 4 59.6 %
3.54 kg Extra Pale Premium Pilsner (Weyermann) 2014 (2.3 EBC) Grain 5 24.8 %
0.94 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 6 6.6 %
0.79 kg Melanoidin (Weyermann) (59.1 EBC) Grain 7 5.6 %
0.50 kg Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 8 3.5 %

Total amount of malt: 14.28 kg

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 60.0 min Hop 9 8.9 IBUs
50 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 15.0 min Hop 10 4.4 IBUs
1.00 tsp Protafloc (Boil 0.0 mins) Other 11

Total amount of hops: 100 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 12

Yeast cells needed: 912.8 Billion
Recommended starter size: 13.31 l

Brewing

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 86.28 l of water and heat to 44.0 C over 2 min 44.0 C 0 min
Ofrivillig proteinrast Heat to 53.0 C over 2 min 53.0 C 20 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 2 min 62.0 C 30 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.66
First measured pH: 5.20
recommended to reach target/final pH of 5.20

Sparge steps
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Ölresa i München

Jag har länge försökt få till en resa till München då det var över två år sen jag sist var där och äntligen kom möjligheten. Ser man på den nyligen publicerade filmen/VLOGen kan det se ut som om detta var en ren nöjestripp med enbart ölrelaterade händelser men så var det såklart inte utan vi jobbade ganska intensivt under dagarna för att utforska stan några timmar på kvällarna. Detta är också anledningen till att bryggeribesöken blev vid fel tidpunkter då det antingen var stängt eller i allafall inte var någon bryggerivisning. De stora bryggeriernas rundvandringar är för det mesta tyvärr ganska snarlika och inriktade till den breda massan med ”öl görs av malt, humle jäst och vatten. Vi använder bara de finaste råvarorna”-snacket. Att ställa någon tekniskt komplicerad fråga till en guide med mikrofon runt nacken och en liten vimpel i handen brukar vara rätt lönlöst även om jag faktiskt tycker de flesta rundvandringar ändå är väldigt trevliga.

München med omnejd har många väldigt stora bryggerier. Tillräckligt många för att inte ens hinna besöka allas centrala bryggpubar eller biergartens på tre kortare kvällar. Franziskaner, Spaten, Schneider & Son, Erdinger, Löwenbräu, HofBräuhaus, Weihenstephaner, Hacker & Pschorr, Augustiner, Ayinger och säkert några fler drakar jag glömt. Dessutom finns det hundratals mindre bryggerier inom kort avstånd men de är mer eller mindre helt utkonkurrerade av giganterna, åtminstone i city. Alla de stora bryggerierna har en representant i Münchens gamla kärna Altstadt och de ligger bokstavligen vägg i vägg ibland. Flera har en trevlig biergarten i anslutning till restaurangen utöver detta. Fokus hos alla dessa är primärt Weißbier och Helles som vi hembryggare ibland kallar för Münchner Helles eller Bavarian Helles. Det finns en del pils/pilsener från bryggerierna men de märks knappt i mängden och är betydligt mer mainstream än de nord/nordvästtyska varianterna. Även de mörkare ölstilarna märks allt mindre och de starka och mörka bockarna, de ljusa maj-bockarna och oktoberfestölen finns mestadels under just den specifika säsongen. Någon klassisk Märzen hittade jag överhuvudtaget inte på de ställen jag besökte men vad gör det så jag inte är så förtjust i stilen? Jo lite tråkigt är det att gamla ölsorter dör ut eller trängs undan på kort tid.

München brukar ligga minst en månad bättre till än Sverige vädermässigt dvs det går att sitta ute på kvällarna redan i mars men inte i år. Tyskland liksom Sverige har haft en väldigt sen vår och även om vi hade fint och varmt väder vid besöket med 20-23c och sol så var det svalt för årstiden. ”Ni tog med er det sköna vädret” fick vi dessutom höra då det varit 10c och regn veckorna innan. Sparrissäsongen var ändå i full gång och vi fick oss lite härlig Spargelzeit på kvällskvisten. Vi missade vårfesten Frühlingsfest med en dryg vecka tyvärr, det sägs vara en mycket trevlig tillställning.
Förutom att besöka pubar hann vi svänga förbi en större mataffär så en del proviant i form av öl togs hem i väskan. Om ni inte märkt det innan är jag verkligen förtjust i München och flyttlasset hade kunnat gå när som helst om förutsättningar hade funnits. Rent ölmässigt är det väldigt likriktat och är man sugen på välhumlad ale får man leta men öl överlag är så integrerat i kulturen att det finns precis överallt.

De trevligaste besöken denna resa blev Augustiner Bräu Bierhalle, Nurnberger Bratwurst Glöckl am Dom, Weihenstephaners Biergarten och Andechser am Dom. Riktiga guldställen man inte får missa. Rent ölmässigt överraskade Augustiner med att ha riktigt, riktigt högklassig öl oavsett vad vi provade. Endast deras dunkel var ett snäpp tråkigare än de ljusa. Haxen var verkligen spitzenklasse och som vanligt i Tyskland går det knappast klaga på priserna. Med låga priser och stort ölintresse beställde vi in tre öl till två personer på Augustiner och servitrisen tittade på oss som om vi vore tokiga och frågade en extra gång om vi verkligen ville ha TRE öl. Jo, jag vill gärna jämföra de samtidigt. De skrattades säkerligen lite bakom bardisken über die dumme Schwede…

En kvällspromenad senare kunde vi spana in Spatens bryggeri som ligger mitt i stadskärnan. Det är svårt att förstå skalan på bryggeriet i mina bilder nedan men det är ett helt kvarter i city så man förstår att produktionsvolymen är gigantisk för att kunna motivera den hyran. Har man uppfunnit en ölstil så har man… Klockan var sent på kvällen så mer än några bilder på en fasad blev det inte där tyvärr.

Resans stora ölbesvikelse blev Franziskaners Kellerbier med deras riktigt vackra långsmala ölkrus/biersteins. Massvis med gröna äpplen och päron i både smak och doft. Detta kompletterades med trista maltsmaker och en unkenhet åt diskvattenshållet. 2 av 5 men kruset får en solklar femma. Det vanliga halvlitersvarianterna är alldeles för otympliga och tjocka men 0,3:an är elegant och trevlig att dricka ur. På grund av besvikelsen över ölet frågade jag aldrig om det gick att köpa något krus tyvärr, det ångrar jag nu efteråt.

En annan mindre trevlig episod var på Zum Franziskaner Fuchsenstuben som bjöd på upplevelsen att mer eller mindre bli utskälld för att vi bara ville dricka en öl och inte äta. Stället kändes mer som en ölhall med bås än en restaurang och klockan var inte middagstid ännu men tanten blev riktigt sur och gav mig onda ögat ihop med en rejäl suck innan hon rulltade iväg mot baren. Servicen och bemötandet lirade ungefär lika bra som deras blekgröna humlegrensdekorationer i plast. Ölet var gott men upplevelsen i övrigt fick en rejäl tumme ner. Bretzeln var gammal och knastertorr och dessutom var det ett ganska dyrt ställe.

Resan som stort var oerhört lyckad med öl i världsklass och en lyckad fotografering jobbmässigt. Nästa gång jag åker dit ska jag försöka utforska de mindre bryggerierna på landsbyggden, de stora biergartens som Hirschgarten och Chinesischer turm eller kanske besöka Oktoberfest även om jag säkerligen skulle uppskata Frühlingsfest mer.

Augustiner Bräustuben. Ett måste för att få lite genuin Bayersk ölkultur. Inga turister syntes till och stället var proppfullt. Ligger en bits promenad från Hauptbahnhof så inte inne i Altstadt.

Augustiner Edelstoff – väldigt fyllig stor kropp 5.
Augustiner Helles – lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare 4+, kanske 5?.
Augustiner Hefe – enorm banan i doft, galet hög kryddig kryddnejlika i smak, kletig munkänsla, ganska besk, 5.
Augustiner Pils – extrem örtighet och blommighet, lite blod och järn i doften, snudd på tvål. Oväntat god. Hög beska ca 50-60 ibu, sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+.
Dunkel – lite bränd smak, lättdrucken, brända tone, kaffe choklad karamell. Lätt kropp. 3.

Spatens huvudkontor och bryggeri. Vörtdoften låg som en dimma över hela området och även om det kändes industri och fabrik var det ändå ganska mäktigt.

Löwenbräu Bräu Keller, Bräustüberl och Biergarten. Tyvärr för sent för att sitta ut men de blommande kastenjeträden var magiska.

Franziskaner – bra banan bra nejlika bra karamell världsklass underbar 5
Löwenbräu helles välbalanserad med gräddighet och lätt humle. Något intetsägande. Lättdrucken. 4+
Löwenbräu pils – lite svavel och dms i doft, tvål, 3
Kellerbier – äpplen och päron i smak o doft, trist smak, 2

I den lilla staden Aying en knapp timme söder om München huserar bryggeriet Ayinger som ligger idylliskt med alperna i nära fjärran. Tyvärr blev det bara ett besök i giftshoppen då vi bara hade vägarna förbi men de har en rundvandring som sägs vara bra men den går bara några få gånger i veckan så se till att boka i förväg.

Tegernsee med dess magiska utsikter får man inte missa och de har ett bryggeri vid vattenbrynet som vi endast passerade lite hastigt. Jag fick med mig en öl hem dock så den ska provsmakas.

Sylvensteinsee, en magisk plats där floden Isar möter alperna i en vacker damm.

Posar med en alkoholfri veteöl från Schneider som smakade ganska illa.

Ayinger hefeweizen. Något kallt serverad. Medel banan som är mer åt mosade bananhållet, kryddig, välbalanserad, stor munkänsla, lätt karamellig, 4.

Zum Franziskaner med dess sura servitristant.

Något för kall men ändå en 5a. Alltid en femma…

Hofbräuhaus, en riktig institution som man inte får missa men heller inte lägga mer än en kvart-halvtimme på. Smockat med turister och stökig stämning men man kan känna historiens vingslag i väggarna. Avståndet till andra ställen att återhämta sig på är ca 20 meter, dvs tvärs över gatan.

En skön stammis som verkligen levde upp när bandet drog igång sin Schuhplattler.

Bommade att skriva något om denna då besöket i övrigt var ganska omtumlande med alla turister, musiken och en doft i foajén som påminde om bakgården på ett diskotek runt 03.00… Man måste besöka HB när man åker till München och även om ölet är gott så är det mest för upplevelsen man åker dit. Jag ger HBn en 3,5:a ur minnet men har en flaska med mig hem att provsmaka under mer kontrollerade former.

Stammisarna på HB kan låsa in sina krus/biersteins i ett ”valv” där man även kan diska av de efteråt.

Weißes Bräuhaus som är Schneider & Sons restaurang och pub i Altstadt. Överraskade med ett tjugotal olika öl där de flesta andra har 1-4 som mest. Maten var helt okej och stället också. Inget som överraskade men inget negativt så helt okej blir det samlade intrycket och betyget.

Schneider weiße Nelson Sauvin Tap X – gott med välhumlad veteöl, lite väl alloholstark, tappade snabbt aromen men första sipparna var bra. 3,5
Vanliga ljusa veteölen var god men inte magisk. Lite för lite banan och lite allmänt trött. 3.

Nürnberger Bratwurst Glöckl am Dom är det sjukaste namnet på en pub jag hört men stället är helt magiskt. Det ligger på baksidan av domkyrkan i en liten gränd men både inomhus och utomhus är det riktigt glockenspiel! Serverar Augustiners öl så namnet är inte direkt kopplat till ett bryggeri. Rekommenderas starkt men kom tidigt om ni ska sitta inne, det är ganska lite sittplatser.

En timme öster om city ligger Freising som är en avlång stad (eller kommun?) som smeker längs autobahn vid BMW-fabriken ungefär. Här har det bryggts öl sedan 1040 i samma regi, vi snackar mitten medeltiden här! Weihenstephan som knappast behöver längre introduktion har sitt bryggeri i anslutning till universitetet där en av världen bästa bryggmästarutbildningar finns. De har även en Bräu-Stüberl med tillhörande Biergarten som ligger magiskt på en kulle med utsikt över dalen och med lindträden som vajar ovanför huvudet.

Stor banan, lite kall, lätt karamell. Riktigt god och frisk. 4.

Weihenstephaner Pils – örtig och vörtig, lätt cederträ, balanserad beska ca 35 ibu, 4.

Klosterbryggeriet Andechs liger ca 2 timmar bilkörning väster om München och var utanför min möjlighet att besöka men deras restaurang i Altstadt fick sig ett besök. Ligger också vid domkyrkan och här ska man nog också boka bord i förväg om man ska äta. Och det ska man! Oerhört bra öl och mat, en riktig fullträff!

Andechs Wezien, medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög knejlika, bra temp, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. 5
Andechs Helles, fyllig kropp, lätt örtig doft. 4

Dunkelvetenölen glömde jag anteckna om men den fick en 3a. Saknade fräschör.

Der Pschorr är en av Hacker & Pschorrs restauranger/ölhallar i Altstadt. De har en annan mitt emot HB också. Stort ställe med högt i tak där deras helles serveras ur träfat, umgespundet! Lite ocharmigt ställe men med högklassig öl.

O’ zapft is!

HAcker & Pschorrs Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4

Hacker & Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig med låg banan, något unken. 3

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Sätt kran på en kastrull

En riktigt bra storlek bland Patinas proffskastruller är 36-litersvarianten som lämpar sig extra bra för att brygga BIAB till en mängd som i slutändan fyller ett Corneliusfat, dvs ca 19 liter. Vill man enbart ha kastrullen för att koka vört lagom till ett Corneliusfat ger kastrullen lite lagom med extra utrymme ovanför ytan så man minskar risken för överkok även om 30-literskastrullen säkert passar många här. Att 1 cm på höjden på 36l-varianten är exakt 1 liter är såklart väldigt smidigt för att mäta volym och den är heller inte så vansinnigt stor som 50-literskastrullen jag hade tidigare. Enda nackdelen med kastrullen är att den inte går att köpa med tappkran förmonterad på. Varför det inte går vet jag inte men det tänkte jag att det här blogginlägget skulle handla om. Eller nej föresten, det vore ju fullständigt ointressant. Istället tänkte jag beskriva hur man enklast tar upp ett hål i rostfritt som t.ex. en kastrull eller en rostfri diskbänk för att montera en köksblandare vilket jag gjorde nyligen i bryggeriet.

Det finns två bra verktyg för att ta upp hål i rostfritt, den ena är en hålpunch som är som två muttrar man drar ihop på respektive sida av kastrullväggen tills det skärs ut ett hål. Nackdelen är att man måste ha en hålpunch för varje storlek på hål man vill göra och att det är lite knixigt förfarande. Den andra varianten är en stegborr vilket jag valt att använda mig av. Då får man möjligheten att ta upp hål från 4 mm enda upp till 32 mm och det går såklart lika bra att använda den för att göra hål i jäshinkar även om det är lite overkill och inte behövs något blogginlägg om.

Stegborren monteras på valfri skruvdragare men undvik att ha den på allt för stora eller främst snabba borrmaskiner som inte går att köra rejält långsamt. Vid för snabba varvtal kommer stålet på kastrullen att upphettas så mycket att det härdas och det blir ett enormt besvär att borra vidare, dessutom tar stegborren stryk av värmen. Det går att använda sig av kylpasta (borrolja) eller diverse andra oljor (5 56 har jag hört ska fungera) men tar man det bara väldigt långsamt så tycker jag inte det är ett krav eller ens behövs. Se bara till att borra med ca 2-3 varv i sekunden och ta direkt en paus om stålet känns hett eller om det kommer rök (då är det troligtvis i senaste laget).
Ni kan se att jag kört lite för snabbt runt 22mm så tro mig när jag säger att långsamt är det som gäller. Men det betyder inte att det tar speciellt lång tid, inte för några enstaka hål iallafall. Ni som ska borra 10-20 stycken kanske ska investera i kylpasta dock. För mig tog följande hål 2-3 minuter att ta upp så även om det känns lite segt att stå och glo på hålet så är det inte hela världen.

Stegborren har en liten vass topp för att ta upp det första hålet men jag tycker att den ”vandrar” lite väl mycket så jag gör gärna ett pilothål med ett vanligt mindre stålborr istället. Även här gäller låga varv och tog mig ca 15 sekunder.

Jag valde att göra hålet med origo på 6 cm så min kran kommer plocka ca 1 cm i radie från det. Jag gillar att låta vörten efter koket sedimentera och är kranen för låg så får man med sig både humle, varv- och kalldruv ner i jäshinken. Det är väldigt enkelt att tippa lite på kastrullen mot slutet för att få ut de sista litrarna med en högre kran. Annars går det även montera en diptube så kommer man längre ner i kastrullen. Väljer ni att montera kranen lägre, se då till att det går enkelt att skruva på alla brickor mm. från insidan så de inte tar i botten av kastrullen. Det kan även vara irriterande om kastrullen inte kan stå på en plan yta så mät två gånger och borra en.

Här har jag satt en liten tejpbit för att ytterligare minimera att borret vandrar iväg och repar kastrullen.

Pilothålet upptaget.

Sen bytte jag till stegborret och borrade ett steg i taget (på låga varv som sagt) tills dess att jag fått den önskade storleken.

För att montera kranen har jag en rostfri genomförning man inte behöver svetsa. Den kallas för Weld-B-Gone och är ett stålrör med mutter, packningar och bricka.
Jag valde en tredelad kulventil/kran denna gång för att testa. De är ett uns mer rejäla en de enkla varianterna men framförallt smidiga att kunna plocka ner i smådelar för rengöring i t.ex. PBW vilket man bör göra kanske en gång per år beroende på hur ofta man brygger. För att kunna koppla slang till kulventilen har jag en rostfri 12mm nippel, inget märkvärdigt med den förutom att det är en lite kortare variant än jag tidigare haft.
Till insidan har jag en LauterHelix 1000 mm som är en lång fjäder som håller borta främst skal vid mäskning men även humlekottar. Mindre pellets har de flesta sillösningar problem med och enklast där är sedimentering anser jag. Fördelen med LauterHelix jämfört med BAzookaScreen är dess betydligt större längd. 18 cm mot 100c m eller t.om. 1500 cm som också finns gör enorm skillnad. Jag kommer återkomma till LauterHelixen vid senare tillfälle.

Muttern körs in utifrån och förses med packning. Gängtejp är alltid bra och kom förmonterat på detta kit.

På med brickan som plattar till packning mot kastrullväggen och sedan på med röret.

Utsidan får en packning och sedan en mutter. Jag har enbart handdragit denna lösning och den höll helt tätt. Ska man använda verktyg så tänk på att det går att dra sönder packningen med för mycket våld. Det är packningen och inte gängorna som ska täta!

Sen är det bara att skruva på kranen på muttern och helixen från insidan. Vill man så kan man använda LauterHelixens T-rör och bricka istället för Weld-B-Goneröret men jag hade en hexnippel extra så jag gjorde så istället för att snabbt och enkelt kunna växla från mäskkärl till enbart kok-kastrull utan falskbotten som LauterHelixen klassas som…

Voilá! Färdig bryggkastrull eller mäskkastrull eller pastakokare eller vad du nu vill ha den till. Hummerkokare kanske?

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Lindhs Premium Gold (v5)

Det finns väldigt få bra helles att prova i Sverige vilket gör att stilen fallit mycket i skymundan men det är en lättdrucken och god öl med bra möjligheter att få fram eleganta maltsmaker och jag uppskattar verkligen en bra helles men förstår att en sämre variant framstår som en något söt stor stark. När jag skriver detta är jag faktiskt på väg till själva källan för ölstilen, mer om det kommer! Min förra version av denna öl fick receptinspiration från boken Bavarian Helles med Carapils och även lite Melanoidmalt men trots att den versionen blev väldigt bra så ville jag ändå testa ett nytt recept som bygger på Paulaners Helles för variationens skull. Min extraljusa premiumpilsnermalt byttes mot Barke Pils (96%) för att få lite mer färgbidrag men stora skillnaden var såklart Carahell (4%). Melanoidmalten sägs kunna efterlikna smakerna man får från dekoktion men jag är inte så enormt övertygad om det. Framförallt är jag inte så förtjust i hur melanoidmalten smakar torr, dvs. en halvnäve torra korn i munnen, så jag skippar den denna gång så får jag labba med något mer minitest i framtiden.
Jag har haft lite bekymmer med lång lagtid, den tid det tar för jästen att bli aktiv i jäsningen och jag tror det beror på att jag legat lite lågt i jästemperatur för just South German Lager WLP838. Jag har legat på 9c där 10-12.8c rekommenderas av tillverkaren. Jag vill göra större jäststammstester framöver men just nu har jag problem men att brygga mer än vad det går åt i hushållet så det får vänta lite. Jag kan med andra ord inte så starkt motivera jästvalet på 838 mer än att jag fått god öl med den tidigare och jag hade en rejäl slurry i kylen. White Labs beskriver jästen såhär:


“This yeast is characterized by a malty finish and balanced aroma. It is a strong fermentor, produces slight sulfur, and low diacetyl.”
Attenuation:  68.00-76.00 %
Flocculation: Medium to High
Alcohol Tolerance: Medium (5 – 10%)
Optimum Fermentation Temperature:  50.00-55.00f (10-12.8c)
Hours to get to 50 percent attenuation: 85

Att det är Tysk nobel humle i är väl knappast en överraskning men där många förespråkar en ensam bittergiva så föredrar jag ”tripple hop”, humle även senare för smak och arom. En del av den senare humle försvinner med lagringen men det ger ölet lite fler dimensioner och en utvecklingskurva som är intressant. Det är inga mängder humle vi snackar om här, 200 gram till 55 liter, men ändå så det tillför något.

Vattnet och krossningen
Jag samlade 70 liter RO-vatten en vecka i förväg eftersom bryggdagen blev uppskjuten av VAB. Enda salttillsatsen var KalciumKlorid för att ytterligare framhäva maltsötman i stilen. Något större sötma vill jag inte ha utan den maltsötma jag menar här är den gräddiga och friska typen som man får brygga väldigt varsamt för att få fram och behålla. Krossningen av malten gick inte riktigt hela vägen. Min nya Monster Mill MM3 är inte riktigt inkörd och den fick svårt att nypa tag i specialmalten jag hade i först. Maltkornen hoppade mest upp och ner och ville inte sugas ner. Jag har upplevt detta tidigare främst med vete och med för hög krosshastighet vilket jag inte märkt hade smågblivit av min borrmaskin. Jag grävde ut några nävar specialmalt och hade i basmalt. Sänkte hastigheten och slurp så var malten krossad. Ytterligare teorier om varför detta kan uppstå är att den ickedrivna valsen är lite trög och kan behöva smörjas lite eller att jag dragit åt alla skruvar för hårt. Själv avståndet mellan bas-stycket och valsarna är inte helt givet eftersom det är enbart är lådan runt om som håller ihop alla delar. Jag har sedan denna bryggning kört igenom en del malt med gott resultat så jag avvaktar med vidare åtgärder.

Körde utan gummi
Jag körde utan gummilist runt övre filterparet även den här gången eftersom det gick så bra sist men nu fick jag ett tiotal små märkliga skalbitar som smet emellan som jag förvisso lätt kunde fiska upp vid uppkoket. Lite störande ändå så jag kommer gå tillbaka till liten framöver eftersom jag ändå har den. Inmäskning och utmäskning/ickelakning/maltrörslyft gick utmärkt utan några överraskningar. Maltröret fick droppa 10 minuter på undre pinnarna innan jag lyfte ner den i diskhinken där det en timme senare samlats nästan 2 liter till. Svinn jag får leva med om jag inte vill dra ut på bryggdagen eller byta diskhinken mot något som känns mer livsmedelsklassat än Biltemas murbrukshink.
Koket med humlegivorna likaså utan avvikelser och efter en timme kylde jag ner till ca 13 grader innan jag flyttade till jäshink och syresatte rejält med min stora ballongvisp. Under kylningen använde jag det varma kylvattnet som en varmvattenslang för rengöring av filter och maltrör eftersom det dels är bevattningsförbud i Nykvarn och eftersom vår varmvattenberedare (pelletskombipanna) gått åt helvete. Volymen och OG blev som planerat på 56 liter och 1.051. Allt gick som det skulle helt enkelt.

Tråkigt blogginlägg och Missnöje över Beersmith
Jag har insett att en smidig och lyckad bryggdag ger ett ganska tråkigt blogginlägg men det händer ju tack och lov att det går riktigt smidigt och bra ibland, äntligen! Jag blir allt mindre nöjd över Beersmith och senaste versionen har inte förändrat det. Beersmith är bra på att hålla resa på inventarierna, en funktion jag förvisso använder men inte behöver och programmet är även bra på att lagra recept. Att hålla koll på bryggningen medan jag brygger tycker jag däremot inte om och jag håller på med en enkel excel istället. Jag vill kunna jämföra de senaste bryggningarna på ett och samma ark och få en bättre överskådlighet på processen och dess avvikelser och där går Beersmith bet ordentligt. Dessutom lämnar Beersmith en del att önska när det kommer till att förklara hur det är tänkt att användas. I vilken temperatur ska man mäta de olika volymerna? Ska man räkna boiloff vid 20c eller 100c? Varför är inte grainabsortion i metriska mått? Varför ger 60 min på 62c och 60 min på 72c inte ett förväntat lägre FG än 60 min på 65c osv osv. Kanske sneglar jag på andra program framöver, eller så anammar jag excel helt och hållet.

Maltkrossningen på ca 0.8mm.

Inmäskning före solen kommit upp.

Perfekt pH enligt planen.

Jästslurryn i väntan på jobb.

Mäskningen med Full Volume No Sparge ger så här mycket volym. 70l mäskvatten är verkligen maximalt vad jag rekommenderar eftersom vätskan expanderar några centimeter från 60-76c.

Den billiga taljan fungerar klockrent och spar min trasiga rygg. Med bra fysik och en pall så går det bra att lyfta maltröret men såhär blir det mer kontrollerat. Det är just vakuumet som är det jobbiga, inte vikten.

Från denna position låter jag det droppa färdigt när jag inte lakar och sen kan jag enkelt lyfta bort maltröret för hand.

Några märkliga smitare som mer ser ut som risskal än kornskal Ljusare än vanligt dessutom. Aldrig sett förut!

Samma sak här, vita små konstiga skalbitar. Någon som kan förklara vad det beror på? Kan jag fått en liten blandning av något annat i maltsäcken?

Refraktometern krävde fem prover innan jag fick ett värde där sockret inte var för koncentrerat eller skiktat vilket det lätt blir innan koket blandar vätskan.

Ibland skummar jag av precis vid uppkok och ibland inte. Idag såg skummet äckligt ut och jag var på plats så då tog jag bort det. En del säger att kommersiella brygger aldrig tar bort skummet vilket förvisso är sant men de recirkulerar även så pass mycket att de inte får i närheten av lika mycket skum som vid hembryggning om man skulle skala om volymerna.

Kylning med extra termometer eftersom det är skillnad på temperaturen i botten och på toppen.

Samlade två hinkar varmvatten till disken.

Skillnaden mellan botten och toppen av kylningen var denna gång som mest 6 grader.

Originalkranen även denna gång. Jag gillar den mer och mer.

Vörtprovet för att kunna bedöma färgskillnad efter jäsningen.

Receptet

Lindhs Premium Gold (v5) (Helles)

Batchsize: 56.50 l
Boil time: 60 min
OG: 1.051 SG
FG: 1.018 SG
Alcohol by volume: 4.3 %
Bitterness: 22.4 IBUs
Color: 8.0 EBC

Color

Ingredients

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
15.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
15.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins)

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
11.38 kg Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 4 96.0 %
0.47 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 5 4.0 %

Total amount of malt: 11.85 kg

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 60.0 min Hop 6 10.9 IBUs
75 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 15.0 min Hop 7 8.2 IBUs
75 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 5.0 min Hop 8 3.3 IBUs

Total amount of hops: 200 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
5.0 pkg Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml] Yeast 9

Yeast cells needed: 1061.8 Billion
Recommended starter size: 7.11 l

Brewing

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 69.76 l of water and heat to 61.0 C over 0 min 61.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 2 min 62.0 C 30 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.70
First measured pH: 5.20
recommended to reach target/final pH of 5.20

Sparge steps
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Measured data
PreBoil volume (100c): 60.85 l
Est. end of boil vol (100c): 58.85 l
Volume in fermentor (20c): 56.50
OG: 1.051 SG
FG: 1.012 SG
ABV: 5.1 %
Mash eff.: 78.5
Brewhouse eff.: 77.00 %

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Felsmaksprovning

Inom ölbryggning kan vi som bryggare ställas inför en rad mer eller mindre goda felsmaker men det tar ganska lång tid att lära sig identifiera alla eftersom vissa kan vara svåra att känna igen och det kan ta lång tid att utsättas för alla på. För att lära känna dessa smaker på ett lite snabbare och mer kontrollerat sätt kan man köpa ett felsmakningskit som t.ex. från Aroxa; ”Beer Uno Kit”. I kittet ingår tio ampuller man blandar ner i varsin neutral öl och blandar lite försiktigt. Kittet har 10 (fel)smaker, så som diacetyl, oxiderat, Dimethyl Sulfid (DMS/kokta grönsaker) med fler. Vi samlades ett gäng hemma hos hembryggarmästare Jonas och provsmakade oss igenom den ena hemskheten efter den andra, dock med en fantastisk middag och finöl som avslutning. De flesta smakerna var såklart hemska men två av smakerna uppskattades dock av mig, nämligen 4-vinyl-guaicol (kryddnejlika) och isoamyl acetat (banan) eftersom de är välkomna i sydtysk veteöl. Alla smaker i kittet skulle vara väl accentuerade och svåra att missa vid dess höga koncentration men några var betydligt lättare att känna än andra. Vi hade turen att avsluta med felsmaken ”jordkällare/korkskada” som knappt gick att smutta på. Det var som att få på käften ordentligt, vilken jävla snuskbomb! Diacetylen däremot var mer välavvägd och i mängd som går att finna i kommersiella öl som Pilsner Urquell eller Baron Trenck. Järn som smakade blod var riktigt oangenäm.
Kittet kostar förvisso en slant (99 pund) men räcker gott och väl till 8-10 personer så att gå ihop ett gäng, provsmaka och diskutera smakerna är en stark rekommendation. Styrkan på ampullerna var något ojämn som sagt men i övrigt rekommenderar jag den vetgiriga att testa Aroxa Beer Uno Kit. Jag lärde mig identifiera ytterligare ett gäng felsmaker och att verkligen lära mig särskilja de från en del andra felsmaker som ofta går hand i hand. Att göra en perfekt öl med enbart en felsmak och som inte har tydlig smakprofil i övrigt är nämligen ganska svårt. Ruttna ägg, blod och kokt majs, ja det är grejer det!

En grainfather fick stå för delar av middagen, nämligen sous vide på revben. Vansinnigt gott såklart.

Tydliga färgkoder gör det lätt att ta rätt.

Alla felsmaker har ett tydligt informationsblad med beskrivning av det kemiska ämnet, dess smak, möjliga smaker att förväxla med och den kemiska strukturen.

Åhh, en liten avstickare i form av en något gammal ”stor stark”.

Något gammal kanske är en underdrift. 27 år och garanterat den äldsta öl jag druckit men smaken var det inget fel på. Ähh nu ljuger jag såklart. Det smakade rävgift och faan och hans moster, det fattar väl alla? Den var dock förvånadsvärt ljus ändå. Jag har sett oxiderade burkar som varit några år gamla som sett sju resor värre ut.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: