Monthly Archives: juli 2015

Lite fler glas

Ni har väl inte missat att jag provsmakat mig igenom en hel del ölglas? Glaset kan höja eller sänka ett öl och jag tycker att fel glas kan ställa till smakupplevelsen. Eller vad sägs om en imperial stout i ett veteölsglas? Sen räcker det med 3-4 universalglas kanske men främst bör man hitta några få man gillar att dricka ur.

150513_altruisten_ipaPiston Heads raka 0.4l-glas är perfekt till en modern ljus lager eller annat välhumlat med ren jästprofil. Lite annorlunda storlek för att kunna få plats med en rejäl skumkrona vilket jag gillar. Jag hade önskat att kanten var lite vassare skuren och inte rundad men det är de flesta glas å andra sidan. Finns för 45kr hos Sejdelshoppen.

150512_lindh_craft_beer_hefe_xvi_0001Ska man ha en stadig belgisk tripel får det gärna vara i en stor kupa eller en pokal. Denna stora rackare på en halvliter från Duvel är elegant svängd i toppen och känns betydligt större och stadigare än Rastal Lüttich, bilden gör inte storleken rättvisa helt enkelt. Den stora kupan gör det lätt att värma ölet med handen när man närmar sig slutet för att få fram ännu mer arom. Denna tar jag gärna fram till jästintensiva öl som t.ex. en Saison. Finns för 69kr hos Sejdelshoppen.

150730_leffeEn av mina favoritbelgare är faktiskt Leffe. Ni får tycka den är mainstream med sitt styre från makroproducenter men jag tycker den har en väldigt fin balans. Den här pokalen har en stadig fot och dess lätt inåtsvängda öppning gör att man gärna lyfter glaset lite högre, något som skickar bak ölet längre bak i munnen där det träffar receptorerna mellan sött och beskt. Trevlig men kanske fräst snygg pokal! 65 kr hos Sejdelshoppen.

150730_viticolNär det kommer till provsmakningsglasen finns det några som är extra vanliga. Detta glas är vanligt vid vinprovningar men det förekommer även på ölprovningar. Det är inte helt olikt årets SM-glas dessutom. Viticole är på 0,2l och är tänkt för provsmakningsslattar. Glaset är lätt, nätt och elegant men lite svårt att snurra upp ett bra skum i. Ett bra provsmakningsglas men jag föredrar Rastal Lüttich eller Teku. 55kr hos Sejdelshoppen.

STC-1000

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0010Nu har jag äntligen fått lite tid över att bygga ihop min STC-1000 (126kr från Ebay) för temperaturstyrning av min jäskyl. Jag har sedan länge en UT200 där man slipper koppla sladdar själv men den styr bara en värmekälla ELLER kylare i taget och jag har behov av båda samtidigt ganska ofta. Om sanningen ska fram så föddes egentligen tanken till bytet enbart för att jag ville bygga en lakvattenvärmare med min UT200 och eftersom den tar 16A där STC-1000 bara klarar 10A så blev det en Ebay-impulsare. Någon lakvattenvärmare har det inte funnits tid att bygga och om någon vecka har jag ingenstans att brygga så det lär dröja en bra tid innan det blir något UT200-projekt men den kan få prya i min kegerator sålänge…
Det var meningen att denna bloggpost skulle bli en heltäckande artikel om denna maskin och hur man kopplar den men det är bättre jag lägger min energi på annat eftersom det redan finns välgjorda inlägg i ämnet från Yeahrup Brewery, FearWolf och Pilsnerbryggeriet. Lådan till mitt bygge är inbyggnadslåda G010 från Kjell & Co för 45 kr och resten är vanliga eltillbehör som alla elkunniga vet hur man lämpligen kopplar ihop. Jag valde att montera kalaset på en fristående platta som kan ligga ovanpå vilket kylskåp som helst istället för inbyggnad eftersom det är osäkert vilken kyl jag ska ha i nästa bryggeri.
Jag köpte standardmodellen av STC-1000 och inte STC-1000+ som är en mjukvaruuppgraderad version. Varför vet jag inte riktigt men detta var ett impulsköp och jag inte var så påläst om skillnaderna. Har man behov av de extra funktionerna ska man fundera igenom vad man ska köpa för modell och det finns även en ”Brew-modell” för de som bygger egna bryggverk.
Det jag gillar med STC-1000 mot UT200 är den tjockare mätsond-sladden som känns som den kommer hålla längre och att man bara ställer ett värde för önskad temp istället för att hela tiden sätta min/max som UT200an kräver. Sen känns den plastig, klarar bara 10A och kräver ett gäng lådor/sladdar/meckande innan den lirar. Eller såhär, man får exakt lika bra öl med bägge maskinerna med de är till för lite olika ändamål och publik. Bägge är rekommenderade köp!

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0054Med en borr och en fil tog jag upp ett hål i frontplasten.

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0055STC-1000-fronten snäpps loss och min inbyggnadslådas front går att spänna fast bakom.

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0056Sen glider allt ner i de skenor som lådan har.

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0057

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0061Dubbla uttag per källa lär knappast behövas men nu fanns plats och priset var detsamma.

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0063Dragavlastare är korrekt enligt min behörige installatör Lars som hjälpte mig att bygga detta enligt konstens alla regler.

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0064

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0065Plattan är ett hyllplan från en IKEA-bokhylla…

150724_lindh_craft_beer_stc1000_0072…som passar i en annan IKEA-bokhylla av samma modell om man inte vill ha den ovanpå kylskåpet.

HEFE XVII – FullVolumeNoSparge

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0018Ett moment jag inte riktigt kommit överens med när jag brygger med min Braumeister är lakningen. Jag har testat olika metoder och volymer men tycker det är blaskigt plus att det är ett extramoment att värma lakvatten till rätt temperatur vid sidan av. Därför ville jag testa en ny metod med denna veteölsbryggning nämligen ”Full volume – no sparge”, FVNS, i brist på bättre namn (någon som vet vad det heter?). Det går ut på att man likt en BIAB-bryggning använder både mäskvattnet och lakvattnet redan från början av mäskningen. En variant på denna metod är såklart att inte laka alls utan bara använda den rekommenderade maxmäskvattenmängden och sedan lyfta bort maltröret efter mäskningen är klar men då räcker inte mängden för att fylla två fat i slutänden. Metoden eller snarare förfarandet går ut på att man först fyller upp med den normala vattenmängden (55l), sätter i maltröret och blandar ner malten, sätter på toppfiltret och vingmuttern för att slutligen toppa upp med ytterligare 10 liter vatten ovanpå filtrena. Dessa 10 litrar motsvarar den mängd man annars skulle lakat med i vanliga fall. Teorin bakom denna teknik är att genom att låta allt vatten vara i kontakt med malten under hela mäskningen så blir effekten (eller rättare sagt mäskeffektiviteten) den samma som när man lakar, något jag tvivlar lite på. Men, några procent effektivitet motsvarar en tia så det spelar mig ingen roll. En oro var att den väldigt tunna mäsken skulle konvertera dåligt eller stöka med mitt mäskpH men det fungerade över föväntan, något det säkerligen inte gör med alla sorters bryggvatten… Det jag gillar med FVNS-metoden är tids- och arbetsbesparandet men kanske främst repeterbarheten, en mänsklig faktor mindre som kan påverka utfallet. Tidigare när jag lakat med Braumeistern så har nämligen mäskeffektiviteten pendlat mycket beroende på följande faktorer; om jag rört om i mäsken och sedan lakat, om jag låtit det rinna av länge första gången innan jag laka, om jag lakat i två omgångar eller flödeslakat, temperaturen på lakvattnet, mängden lakvatten, krossstorleken på malten med mera. Det blir helt enkelt många variabler som innebär en försvårad förutsägbarhet på preboil gravity. Rör man kraftigt i mäsken innan lakning blir även vörten betydligt grumligare med mer proteiner i koket vilket jag absolut inte gillar.

Kalibrering
Denna bryggning, som kanske är den sista innan vi flyttar till lägenhet och kanske den sista bryggningen på en överskådlig tid, är den bryggning då jag vill sätta alla värden till Beersmith. Därför har jag inhandlat en rejäl stållinjal på 100cm för att mäta exakta volymer och ihop med min nya refraktometer ta en mängd SG-värden genom hela bryggningen, ingen overnight mash med andra ord. Det visade sig att mina tidigare värden i Beersmith varit ganska nära men nu vet jag det iallafall bekräftat. Även om detta var en veteöl där jag med erfarenhet vet att effektiviteten brukar sjunka lite med den skallösa veten så tänker jag mig att min FVNS-metod ska ge hyffsat samma värden på liknande starka öl. En välhumlad öl kommer ge mer ”loss to trub” men ändå samma OG.

Mina bryggdata
Mashwater 55l: 36.8 cm mätt från botten på Braumeistern.
Mash volume 55l med malt och maltrör: 42.6 cm
Mash volume 55l med malt, maltrör och 10l: 49.9 cm
Preboil volume: (BS gissar 58.37 l dvs 38.5 cm): 39,2cm (59,09 l)
Preboil Gravity (BS 1.048): 1.048
Postboil volume före kylning: 35.7 cm (53.81 l)
Boiloff: 5,28 l på 80m
Postboil volume efter kylning: 34.3 cm (51.7 l)
Antal liter som krympte av kylning: 2.11 l
Mäskens pH; 5.57 vid 20.0 c
Mäskens pH; 5.36 vid 54.1c och 5.49 vid 51.1c.
Hur många liter av de 9 under kranen går att få ut: 4.5 l
Hur många liter trub och hops ihop med förlorad vört: 4.5 l
Ren trub: 2.2l
Hur mycket vätska finns kvar i trub och hops efter lång sedimentering: 2.3l
Batchsize uträknad: 47,2 l
Original Gravity: 1054
Brewhouse eff.: 75.5%
Mash eff.: 84%

Mina nya och justerade inställningar i BeerSmith vilka såklart kan komma att ändras framöver. Tyvärr är alla såna här inställningar från bryggeri till bryggeri men någon kanske vill ha det som startvärde.

Bryggningen
Jag har äntligen kommit över besvikelsen över mitt senaste veteölskok där min jäst från Meckatzer Löwenbräu inte längre gav de klassiska veteölssmakerna. Därför har jag återgått till klassikern 3068 som jag bryggt med så många gånger tidigare. Anledningen till allt labbande med veteölssjäster är att jag tyckt mig få för lite isoamylacetat (banan) men jag har insett att jag förmodligen inte är så känslig för just den smaken och att det inte är jästens fel om det inte ger tillräckligt med banan utan mina övriga parametrar i bryggandet och jäsandet. Därför justerade jag följande saker för ökad banan; något högre OG, underpitch av jäst, högre jästemp på 21.3-21.6c och utan jäslås första två dagarna. Dessutom har jag dragit ner på betaamylase-rasten från 35 min till 20 min för att få ett högre FG. Ja ni läste rätt, jag vill ha den lite sötare! Senaste landade min veteöl på 1.008 där istället 1.012 till 1.015 är mer rimliga värden för en Sydtyska Hefeweizen.
Inmäskningen gick bra och nivån på mäsken hamnade under mutternivån. Förvånande var hur pass mycket volymen steg under mäskningen på grund av vätskans expansion vid högre temperaturer. När Braumeistern kört igenom mitt Hefe-program tog jag på mig mina bryggarhandskar och tog bort muttern som nu var mestadels under vätskans nivå. Varmt men inte alls besvärande och då har jag ändå värmekänsliga händer. Upp med maltröret som fick rinna av medan Braumeistern påbörjade resa mot kok. Nivån hamnade som vid tidigare bryggningar över nedre silplåten så efter en kvart så fick ett kylskåpsgaller stå emellan för avdropp, ett lyft som är allt annat än bra för min redan trasiga rygg. Kanske blir det någon form av rep eller vinsch i mitt framtida bryggeri… FVNS-metoden visade sig fungera mycket bra och med en mäskeffektivitet på 84% så är jag absolut tillräckligt nöjd för att testa detta flera gånger.
Koket och kylningen gick i övrigt bra utan några avvikelser att berätta om. Nytt för dagen var min Siphon Spray Wort Aerator, även kallad Vörtspridare, som jag fäster i slutet på min silikonslang. En riktigt fiffig pryl som gör att man slipper skaka jäshinkar eller veva med ballongvispar. Säkert en smidig pryl för er som flödeslakar dessutom, rekommenderas!

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0020

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0021Silplåtarna i toppen hålls fortfarande ihop med min gummilist.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0022Enbart 10g CaCl denna gång.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_002455 liter och irörd malt. På med filter, rör och vingmutter. Så långt precis som vanligt.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0025Sen i med ytterligare 10 liter vatten och tryck på start.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0028Här är temperaturen på 62c och nivån har stigit en bit.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0029Här närmar vi oss mash out på 78c och vingmuttern är påväg att försvinna.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0034Standard-avrinningsmetoden…

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0036…och under med ett galler för sista avrinningen.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0035

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0053Preboil Gravity hamnade mitt i prick på 1.048 eller 12 plato.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0037En till förbättring. I med allt som ska diskas i en back eller kundkorg och spola av med trädgårdsslangen. Att jag inte tänkt på detta tidigare?

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0039Här har jag mätt vätskenivån igen…

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0040En hel påse Tett på 60m. Svagare alfa-humle får man leta efter…

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0043

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0045Mina brygghandskar börjar se lite använda ut och kan säkert rymma en och en annan bakterie så numera gäller dessa vid jäst-pitchningen. Ftalat är ordet…

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0046Vörtspridaren som badat i Starsan i väntan på första testet.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0048Såhär sitter vörtspirdaren i slutet på min silikonslang.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0049Riktigt bra spridning måste jag säga. På med locket för att undvika onödiga luftburna banditer.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0051Detta plus en knapp halvliter är vad jag lämnade kvar i Braumeistern när jag flyttat vörten till jäshink. Detta sedimenterade ihop till 50/50 dvs 2 liter trub och 2 liter vört som hade kunnat jäsas. Ett svinn jag gärna lever med för att slippa saftsila vörten.

150719_lindh_craft_beer_hefe_xvii_0052Dags för rengöring, ett moment som jag inte tyckt jag fått kläm på tidigare men som jag nu har utvecklat och förfinat. Mer om det i ett eget inlägg om några dagar, på återseende!

HEFE XVII_3068 (Weizen/weissbier (sydtysk typ))

Kokvolym: 58.37 l
Batchsize: 46.00 l
Koktid: 80 min
Brygghuseffektivitet: 75.00 %
OG: 1.055 SG
FG: 1.014 SG
ABV: 5.4 %
IBU: 11.1 IBUs
EBC: 7.8 EBC

Color

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
5.50 kg Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 3 51.4 %
5.00 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 4 46.7 %
0.20 kg Melanoidin (Weyermann) (59.1 EBC) Grain 5 1.9 %

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100.00 g Tettnang [2.20 %] – Boil 60.0 min Hop 6 11.1 IBUs

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
10.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
2.50 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 7

Total humle: 100.00 g
Total malt: 10.70 kg

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 64.91 l of water and heat to 38.0 C over 0 min 38.0 C 0 min
FerualAcidRest Heat to 45.0 C over 10 min 45.0 C 10 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 15 min 63.0 C 20 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 18 min 72.0 C 35 min
Mash Out Heat to 78.0 C over 10 min 78.0 C 15 min

Provsmakning

150827_hefe_xviiGyllengul öl med en blankhet som återfinns i gränslandet mellan extremt disig till grumlig. En rejäl skumkrona som är vitfluffig och består av små bubblor. Kronan faller ganska snabbt sönder och skummet lämnar sparsmakat med rester efter sig på glaskanterna.
Den friska och rena doften består av banan och en tydlig men balanserad kryddnejlika som drar lite åt peppar. En lätt, gräddig och brödig maltdoft finns i bakgrunden. Ölet hade den så ofta förekommande svavelnyansen i slutet av jäsningen och även första veckan på fat men den försvann helt och hållet i och med lagring en vecka.
Smaken är lätt maltig och bananig med lite ”nejlikabett” i slutet. Inga felsmaker påträffas och inte heller den syrliga päronaktiga bismaken som mina senaste veteöl påvisat.
En fyllig kropp även om restsötman är låg. Alkoholen märks knappt alls och beskan är välavvägd till balanserad.

Omdöme
En riktigt bra veteöl som lirar i samma klass som de stora grabbarna. Tyvärr dricker jag den för varm eftersom jag inte har tillgång till el till min fatkyl som står i vindsförrådet just nu. Jag tror att rätt pH i mäskningen gjorde denna veteöl en rejäl tjänst och det är helt klart min bästa hittills. Liksom tidigare fatade veteöl så ser första halvan av fatet bra ut med rätt mängd dis för att senare bli något för blank med för lite jäst i. Jag har skakat fatet ett flertal gånger vilket inte räcker men sen läste jag rekommendation för kommersiell veteöl på fat; ”Måste konsumeras inom 3 dagar efter fatet öppnats”. Jag har absolut ingen lust att gå över till flaskning även om veteöl är den perfekta ölstilen för det så jag får väl börja skaka fatet oftare eller gå över till mindre fat…
Smakmässigt önskar jag ytterligare en uns mer banan även om nivån är över både Weihenstephaner, Erdinger och Paulaner. Jag har dock märkt att jag har en ganska tolerant smaktröskel för just banan och att jag sätter ribban på en nivå många skulle tycka var obalanserat och antagligen på gränsen till oacceptabelt mycket banansmak. För maxad banan jäste jag denna batch med nästan halv underpitch av jäst, hög jästemp (21-22c i hink), låg syresättning av vörten samt något högre OG vilket sammantaget borde ge extrema banansmaker. Jag tycker dock nivån mest är balanserad emot nejlikan vilket såklart egentligen är att föredra men jag skulle önska att jag åtminstone EN enstaka gång kan få tycka att det blev för mycket banan. Det har jag kvar att lyckas med vid framtida jäsningar.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Hur man gör en förkultur

150717_forkultur_0014En förkultur är en miniöl på några liter som man gör som förberedelse för att jästen ska vara pigg och hinna föröka sig innan den ska få jobba med den riktiga satsen öl. En stor och stark öl kan dessutom kräva 3-4 jäströr och det är då billigare att först göra en förkultur på ett rör och lite spraymalt innan. Först lite grundläggande fakta att ha med sig:

  • Jäst reproducerar sig när den har tillgång till syre (aeorob fas) och tillverkar alkohol när den inte har tillgång till syre (anaerob fas).
  • Jästen trivs bäst i fingervarmt (35c) men för oss hembryggare är det mer lämpligt med rumstemperatur ca 20c, oavsett ölsort man tänkt brygga.
  • Jäst förökar sig bäst i en sockerhalt av 1.030-1.040 öchsle.
  • Jäst förökar sig bäst om den hålls i suspension, dvs konstant omrörning.
  • En förkultur är gjord för tillväxt av jäst men fungerar lika bra för vissa bakterier, dvs var extra noggrann med renligheten.

Allt detta sammantaget innebär att vår förkultur ska hålla ca 1.040, syresättas ordentligt, ha tillgång till syre och hållas i suspension (konstant omrörning) under jäsningen. Suspension görs antingen genom att man skakar förkulturen en gång i timmen eller med hjälp av en magnetomrörare, dvs en roterande magnet som rör om en annan inplastad magnet (magnetloppa) man lägger ner i sin E-kolv. Med magnetomrörare ökar tillväxten av jäst ungefär dubbelt mot skakmetoden men bägge fungerar. Man kan köpa magnetomrörare eller bygga en egen.

Hur stor förkultur behöver man?
Hur stor förkultur man behöver, även kallat pitchrate, beror på tre faktorer: lager eller ale, batchstorlek och styrka. Det finns en bra kalkylator för att räkna ut exakta mängden förkultur men jag tycker inte man behöver följa reglerna slaviskt här för så länge man gör en förkultur så har man redan tagit tio steg närmare en bra öl än om man pitchar en gammal jästvial rätt ner i jäshinken. Hellre lite mer än för lite. Jag gör 1-3 liter förkultur beroende på om jag gör OG 1.050 eller 1.075, 20 eller 40 liter, ale eller lager. Här är en referens på ungefär hur jag brukar göra:

  • 20 liter ale 1.050 får 1 liter förkultur på ett jäströr, eller ett paket rehydrerad torrjäst.
  • 40 liter ale 1.050 får 3 liter förkultur på ett jäströr/torrjäst. Eller två paket rehydrerad torrjäst (tre vid lager).
  • 20 liter ale 1.070 får 3 liter förkultur på ett jäströr/torrjäst.
  • 20 liter ale över 1.080 får 3 liter med 2 jäströr/torrjäster.

När ska man göra sin förkultur?
Kort sagt 24-48 timmar eller 4-5 dagar innan den ska ner i jäshinken. En förkultur förökar sig mestadels det första dygnet men 48 timmar är med god marginal. Ett dygn i kylskåp räcker enligt mina erfarenheter för att jästen ska sjunka till botten men 48 timmar går lika bra. Gör jag en snabb förkultur dagen före bryggning häller jag ner jäst ihop med ölet, annars får den stå i kylskåpet och dekanteras före pitch. En del sparar förkulturer i kylen en vecka men det finns ingen extra vinning med det utan tvärt om så avtar jästens pigghet med tiden.

Steg för steg
1. Koka upp 1-3 liter vatten i en stor kastrull, eller direkt i din E-kolv om du är försiktig med hastiga temperaturväxlingar.
2. Vispa ner 100g ljus spraymalt (DME/Dried Malt Extrakt/torkat maltextrakt) per liter vatten. Varning för överkok i början.
3. Häll i ett kryddmått jästnäring.
4. Koka 10 minuter, sista minuten med lock.
5. Kyl kastrullen till 20c i ett kallvattenbad i diskhon.
6. Häll över vörten till en Starsannad E-kolv, (jag rekommenderar 3-liters-varianten) eller stor flaska/burk.
7. Häll i din jäst och skaka kraftigt för att syresätta.
8. Ska du använda magnetomrörare lägger du i den Starsannade Magnetloppan nu.
9. Sätt Starsannad aluminiumfolie över öppning och låt stå. En steril bomullstuss lär fungera bra som plugg också.

Exempel på förfarande
150717_forkultur_0001Här är allt som behövs för 3 liter förkultur: E-kolv med 3l vatten, spraymalt (DME), våg, termometer, Starsan, visp, jäst, aluminimumfolie, jästnäring och en kastrull 5l.

150717_forkultur_0002Blanda Starsan i din E-kolv och sätt på aluminiumfolien. Skaka försiktigt så allt blir desinficerat. Har du en magnetloppa ska den också i nu men ha en magnet på utsidan så inte E-kolven skadas vid hanteringen.

150717_forkultur_0003Väg upp 300 gram torkad spraymalt (DME).

150717_forkultur_0004Vispa långsamt ner spraymalten i vattnet i kastrullen så det inte blir klumpar. Se upp för överkok när värmen stiger.

150717_forkultur_0005Häll i ett kryddmått eller ca 1/4-dels tesked jästnäring i kastrullen.

150717_forkultur_0006Koka ca 10 minuter utan lock. Jag passar på att koka min termometer samtidigt.

150717_forkultur_0007Koka någon minut med lock så blir locket desinficerat samtidigt. Se upp för överkok!

150717_forkultur_0008Fyll diskhon med kallt vatten och ha gärna något i botten under kastrullen så vattnet kan cirkulera där.

150717_forkultur_0010I med kastrullen och kyl. Byt vatten 1-2 gånger, annars tar det väldigt lång tid.

150717_forkultur_0011Jästpåsen och saxen desinficeras med Starsan för säkerhets skull. Töm E-kolven på Starsan.

150717_forkultur_0012Häll vörten i E-kolven.

150717_forkultur_0013Häll jästen i E-kolven, Skaka kraftigt så vörten syresätts, eventuellt kan lite Starsannad plastfolie över öppningen vara lämpligt när du gör detta.

150717_forkultur_0014Nu är förkulturen redo att jäsa i 20c i 1-5 dagar. Skaka en gång i timmen före syresättning.

150717_forkultur_0015Har man en magnetomrörare som jag använder så är det dags för den att börja jobba.

140128_förkultur_0012En magnet håller magnetloppan på plats både när Starsan ska hällas ut och när jästen ska pitchas om några dagar.

140128_förkultur_0015En synlig virvel är bra om magnetomröraren kan åstadkomma men det räcker med mindre än såhär.

150216_bygg_magnetomrorare_0011Min magnetomrörare som ni har inköpslista och byggintruktioner här.

_GL_6379När förkulturen fått jäsa klart i 48 timmar så kan man pitcha den i sin nykokta vört direkt eller ställa den i kylskåpet. Efter ett dygn i kylen så har den beigea vätskan blivit öl+jäst. Ölet dekanteras (hälls av) men häll inte bort allt för någon deciliter är bra att skaka loss jästen från botten med. Magneten sitter redan på sidan ihop med loppan. Låta förkulturen stå i rumstemp under bryggdagen så den inte chockas av temperaturskillnaden vid pitchningen. Har man gjort en förkultur till en lager är det lämpligt att ta ut den ur kylskåpet 15-20 min före pitch så stiger den från kylskåpstemp 4c till jästemp 9-10c. Denna bild är från en tidigare förkultur eftersom 3068 jag använde denna gång inte sjunker av kylskåpsbehandlingen.

Odla upp från flaska eller om du köpt gammal jäst
Har man väldigt lite jäst att starta med, t.ex. från bottensatsen på en flaska, kan det vara klokt att odla upp förkulturen i två steg. Gör då en mindre förkultur på 500ml vatten och 50 gram DME först. När 48h har gått så ”matar” du förkulturen med resterande mängd (ca 2 liter och 200g DME) och jäser i 48h till innan du stoppar in förkulturen i kylskåpet. En populär tumregel är att varje steg ska vara 10ggr större volym än föregående.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lola Lambik

150712_lindh_craft_beer_lolaEn ljust halmgul och disig öl med låg skumkrona som snabbt faller ner till ett tunt lock som precis fyller ytan. Doften består av läder och är stallintensiv med mogna passionsfrukter med i mixen. Klassiskt syrlig och delvis komplex lambikdoft. Vissa inslag av garn. Den medelkraftigt syrliga smaken domnieras i övrigt av hö och svaga inslag passionsfrukt samt ananas. Funkigheten är påtaglig men absolut inte dominant. Viss träighet i smaken. En mycket lätt munkänsla och lätt kropp som förstärks av den spritsiga kolsyran. Låg beska och en elegant eftersmak som är något champagnelik.

Omdöme
Lola (6.0%) är nummer två ut bland mina suröl och har en bakeriemix bestående av Brettanomyces Lambicus, Brettanomyces Bruxellensis Trois (som eventuellt inte är en Brett-stamm längre sägs det) och Lactobacillus Brevis. Lättdrucken och fruktig men den kommer nog vinna lite på att ligga till sig ett halvår på flaska för att bli mer komplex då jag tycker den är något endimensionell. En helt okej pseudolambik där andra halvan ligger på sekundär med rödvinsdruvor ”Rondo” odlade på Öland. Jag får nog provsmaka denna igen parallellt med Rondo när bägge är klara. Bryggningen av denna öl kan ni läsa om här.

Våg för att väga mer malt

Alla hembryggare har antagligen en våg av kökstyp redan och så även jag. När man väger sin malt inför bryggningen krävs inte att vågen är så exakt utan några tiotals gram hit och dit gör för liten skillnad för att märkas på slutresultatet. Därför går det bra med i princip vilken enklare digitalvåg som helst. Det jag däremot saknat är en våg dedikerad till just malt då jag fått gå och hämta köksvågen varje gång jag ska väga. Inget jätteproblem men det jag dessutom stört mig på med min gamla våg är att när 5 kilo överskrids står det bara error och jag får väga om den mängden. Jag ligger runt 9-12 kg malt för det mesta så att kunna väga mer än 5kg åt gången har funnits på önskelistan. Alla billiga köksvågar jag hittat har 5 kg som max och paketvågar är onödigt dyra för ändamålet. Jag sneglade på bagagevåg men de är något för oprecisa och kräver någon sorts upphängning. Tillslut hittade jag denna kinavåg specad på 10kg som säkerligen mäter lika bra och/eller dåligt som de flesta köksvågar i prisklassen från Classe eller Kjelle… Det tog lång tid att få den, ca 8 veckor, den har tecken istället för bokstäver som på bilden i beskrivning och även kartongen, men den var billig. Vanliga AA-batterier är skönt eftersom batterier alltid tar slut mitt i en vägning enligt svensk grundlag.
Köpt här från Ebay för 80 kr.

Refraktometer

150707_refraktometer_0000I jakten på att förbättra noggrannheten i mitt bryggande ytterligare har jag äntligen kompletterat min klassiska hydrometer med en refraktometer, detta för att kunna ta fler mätningar under bryggningen och pricka preboil gravity och OG exakt. Jag är trött på att springa med 1 dl het vört till ett kallvattenbad vilket gjort att jag slarvat lite med dessa mätningar under bryggningen. Nu är det äntligen slut med det! Med min nya fina rejäla refraktometer går mätningarna blixtsnabbt och det är lätt att både mäta och justera SG:t under bryggningen. Allt som behövs är en droppe vört man droppar på glasskivan, på med locket och titta i kikaren.
En hydrometer är en densitetsmätare som mäter vikten på sockret i vatten, ju högre densitet desto högre upp trycks hydrometern. En hydrometer är ett billigt och tillförlitligt alternativ för nybryggaren, framförallt om man kalibrerat den, men den är väldigt ömtålig (jag är inne på min tredje) och bör användas runt 20c för att ge ett bra mätvärde. Det finns tabeller för omräkning av mätvärde beroende på högre mät-temperaturer men man bör inte utsätta sin hydrometer för över 60c om man vill att den ska hålla mer än några gånger. En refraktometer däremot mäter hur ljus bryts i vätska annorlunda beroende på sockerhalt. Refraktometern finns i skalorna Brix som är jämförbart med Plato och Balling där sockerhalten mäts i procent men även såklart i Öchsle eller Specific Gravity som är mer vanligt bland hembryggare. Min refraktometer har bägge skalorna i samma kikare vilket är väldigt smidigt… Det finns en massa kina-kopior på refraktometrar men jag skulle rekommendera att köpa en ordentlig som t.ex. tillverkad av Brouwland som säljs hos Humlegården som visar rätt skala. De billiga är kända för att utgå från en gammal uträkning av skalan som visar fel värde vid högre % socker.
Refraktometrar som det står ATC på har en automatisk temperaturjustering och man slipper konvertera mätvärden vid sockerhalt. Refraktometern har däremot svårare att mäta FG eftersom alkoholen i ölet spelar ett spratt för brytningsindexet. Därför finns det verktyg som tar hänsyn till OG:t när man mäter FG med refraktometer så visst går även det värdet att ta fram. Även hydrometern blir påverkad av höga alkoholhalten vilket inte tas hänsyn till av så många. För att mäta FG rekommenderar jag denna konverterare hos Northern Brewer.

150707_refraktometer_0002150707_refraktometer_0004

Kalibrering
Ni vet vad jag tycker om precisionsinstrument vid det här laget; inga mätverktyg är intressanta om de inte mäter rätt. För att se om refraktometern är korrekt ska man droppa lite destilerat vatten på glasskivan som då ska visa 1.000ö. Gör det inte det så skruvar man på en skruv på refraktometern tills den visa 1.000. Jag tycker det är fånigt att köpa en liter destillerat vatten för att få loss de två dropparna som krävs för att kalibrera sin refraktometer så varför inte tillverka lite eget dest-vatten? Det krävs ingen hembrännare utan en vanlig kastrull duger gott för ändamålet.

150707_refraktometer_0010Koka 1 dl vatten i en rengjord kastrull några minuter och låt stå en stund så det blir mycket kondens på insidan.

150707_refraktometer_0011150707_refraktometer_0017Droppa från insidan av locket ner på en sked eller direkt på refraktometern. Det går att använda den medföljande pipetten också men de kan krokna av värmen.

150707_refraktometer_0020150707_refraktometer_0022

150707_refraktometer_0100150707_refraktometer_0101I mitt fall var refraktometern perfekt kalibererad från butik så inga mejsel behövdes denna gång.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...