Helles (H24)

Jag har en väldigt löst sammansatt bryggkalender för året som är baserad på vilka sorters öl jag vill ha kommande säsong, t.ex. veteöl till tidiga våren eller Oktoberfestens Festbier som behöver lagras någon vecka längre än en vanlig helles. Jag brukar dock ha svårt att följa den här kalendern, dels pga tidsbrist men även för att jag ofta håller på att testa och utveckla metoder och/eller recept där just den kommande bryggningen enligt kalendern inte passar in. Precis så blev det denna gång; enligt kalendern är det just nu dags att brygga en Maibock men det passar inte med det jag ville testa så det får bli att köpa mig Maibock i år istället (håller tummarna på Ayingers utmärkta variant). Vad är det då som är så spännande med att istället brygga en helles med mer eller mindre samma recept och på samma sätt som jag alltid gör? Jo jag håller på att laborera med några spännande enzymer och klarningsmedel som jag får lov att återkomma till när jag har något resultat att berätta om.

En usel start
Jag fyllde upp Braumeistern kvällen innnan, satte timer för värmning och förkokade bryggvattnet medan jag drack morgonkaffe, so far so good… När jag skulle kyla ner vattnet till inmäskningstemperatur så drabbades jag plötsligt av tillståndet “tillfällig dumskalle”, eventuellt kanske jag kan skylla på att kaffet inte kickat in ännu men någon sorts felkoppling blev det i hjärnan iallafall. Kallvattnet i kranen har blivit sommartid som jag skrev om i senaste bryggningen så planen var att plattvärmeväxlaren skulle få kyla vörten efter kok istället för kylmanteln jag använt några bryggningar i rad nu. Jag kopplade ihop pumpen med kylaren och slangar in och ut. Stängde av koket och la på flytande locket. Sen öppnade jag de två kranarna i bryggerket, vanliga kranen framtill och sen returen som är själva “drainingvalvet” eller kranen man använder när man diskar i slutet på bryggdagen. All den luft som fanns i värmeväxlaren och slangarna bubblade givetvis in i bryggverket som nu förvandlas till en vulkan av kokande vatten. Jag inser direkt mitt misstag men då vet det för sent. Vattnet var ånyo syresatt, flytande locket bestämde sig för att sjunka till botten och det blev väldigt blött på golvet. Som tur är klarade jag mig från några brännskador (så här långt iallafall).
Eftersom jag inte hunnit kyla mäskvattnet ännu så var det bara några grader som sjönk. Att ta bort det nyatillsatta syret skulle alltså bara ta 5-10 minuter men problemet var ju det flytande (sjunkande) locket. Det satt ju fast på botten av 70 liter 95-gradigt vatten. Jag testade först med mina längsta brygghandskar, snabbt ner med näven och försöka få tag i mittenhålet på locket. Nej se den gubben gick inte, minst 15-20 cm ifrån och inte en chans att jag skulle klara av proceduren värmemässigt märkte jag efter tre försök. Fram med min långa bryggslev och försöka kila in den mellan väggen och locket. Problemet då var att locket fastnade på andra sidan. Med två verktyg, ett på varje sida så blev det för tight för att kunna lyfta. Där och då tänkte jag att ”jag skiter tamigfaan i den här bryggdagen helt och hållet, jag bara släcker lyset och går”.
Men så kom jag på att det med husköpet följde en massa bråte, bland annat en teleskops-gripklo, en sån som park- och gatuförvaltningen plockar skräp med. Efter en skaplig diskning av den så började försöket med att greppa locket via den lilla krage eller upphöjning som är vid hålet i mitten. Att plocka locket från sidan var stört omöjligt. Det tog minst 50 försök, varav ett tiotal lyckades halvvägs och där jag körde ner näven i nästan kokande vatten igen för att hjälpa locket upp sista biten. Skapligt halvkokt var jag innan jag till sist kunde plocka upp locket hela vägen och börja om bryggdagen.
Så hur skulle jag ha gjort istället? Hur brukar jag göra? Jo självklart fyller man upp värmeväxlaren med vatten dagen innan och då utan något flytande lock på ytan och eventuellt med ena slangen lös i handen tills vätskan ersatt all luft. Sen när det kokar så recirkulerar man försiktigt genom kylaren, fast utan kallvatten igång, så vattnet i kylaren blir kokt och kylaren blir desinficerad hela vägen igenom vilket den inte blir om man kör kylvatten. Sen kyler man.
Hela det här debaklet tog säkert en timme i anspråk och jag var skapligt tvärilsk efteråt, främst på mig själv.

Resten av bryggningen
När väl vattnet var kokt för andra gången och nedkylt till 63°C gick allt sedan som en dans. Krossning, inmäskning och utmäskning fungerade klockrent och felfritt. Under koket var det kraftiga vindbyar ute som stökade lite med min ventilationslösning men det blev förvånansvärt lite ånga i bryggeriet ändå. Kylningen körde jag direkt från kok till 10-12°C utan någon recirkulering så där tog jag igen en hel del förlorad tid från början på bryggdagen. OG:t satt mitt i prick och jäsningen var i full gång efter mindre än 12 timmar på 10°C eftersom min jäst var extremt arbetsvillig. En lyckad missbryggning tillslut med andra ord…

När jag inte bränner händerna av mig så brukar jag även extraknäcka med att plocka fimpar utanför en gymnasieskola. Varför man har en sån här i garaget vet jag inte men två gånger har den kommit till stor glädje. Denna och sen den gången jag tappade ner en mutter ner bakom motorn på min bil när jag skulle byta glödlampa. Även då haglade svordomarna kan jag lova.

”Så det ser ut…” Sommarens projekt är att försöka byta garagedörr till bryggeriet/garaget och i samband med det åtminstone slänga på lite ny färg på golvet. Ställning till kylare och pump står fortfarande på att-göra-listan men jag har inte kommit längre i tankarna där.

95/5 fast tvärt om var receptet. Eller tre procent var syramalt men de räknas ju in i pilsnermalten vid receptformulering eftersom man kan använda mjölksyra lika bra.

Krossningen.

Och så närbilden på krossningen innan jag plattar ut ytan och sänker maltröret.

Röret på plats, ej omrört ännu.

Omrört lite mer än jag brukar, därav skummet.

Upptoppat med vatten. På med flytande locket som inte förtjänade en bild denna gång av förklarliga skäl.

Mäskningspaus och behövlig omladdning för att ha lust att brygga färdigt denna gång.

Klarheten/genomskinligheten/blankheten på denna vört! Magiskt vackert!

Inte ett öga torrt…

…till och med jästen blev helt till sig av upphetsning.

Kallt och blåsigt så fram med två handdukar som får agera gardin.

Så ska en kylning se ut! 100-10c singlepass! Synd bara att det är så tråkigt att rengöra plattvärmeväxlare för de är helt otroligt effektiva. En större växlare är bättre än en liten även i rengöringssyfte eftersom de stora har större mellanrum mellan plattorns medan partiklarna från koket är samma storlek. Med andra ord fastnar mindre skräp. Rengöringsproceduren med att backspola PBW gäller samtliga tyvärr.

Varför tog jag den här bilden? Vörten är på väg in genom kranen i jästanken iallafall. Lite bökigt att syresätta med ballongvispen så högt upp men det går med lite vilja och ömma vader.

Tusenförtionio.

Jag körde 10°C på kylningen först men så kände jag hur trötthetsdippen kom så jag ökade på flödet en del. Hamnade på 12°C i tanken vilket snabbt kom ner till 10°C och jästen var lika glad för det.

Det här är några av de saker jag labbade med denna bryggning. Spännande tider framför oss!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: