Idag har jag bryggt en IPA. Maltkrossningen skedde igår i min moddade kross-setup som jag tyvärr inte har på bild. Jag har skruvat fast Coronan i en jäshink och satt en vanlig trädgårdshink (5l) som tratt ovanpå eftersom medföljande tratten är lite för liten för min smak. Den nya rymmer ca 6 kg malt så nu jävlar rockar jag i krosseriet! Det tog mindre än 15 min att mala 9 kg malt med nya borren, äntligen. Och ingen maltlunga heller eftersom det är ett slutet system. Glockenspiel! Nu till dagens IPA-bryggning. Jag har gått över till humlepellets men har ju en del kottar kvar så de fick gå i humlepåse först. Sen pressade jag skiten ur påsarna, ja jag gjorde det. Vad ska ni göra åt det då? Hallertauer och Saaz som bitterhumle är ju inte så IPA men jag måste skåprensa lite och bittergivan är inte lika viktig tycker jag, det är ju bara IBU man får ut i slutändan. 9kg malt, 404g humle, 40 liter i hinkarna och 86.3% effektivitet. Yep, ni läste rätt. Jag har ju haft lite problem tidigare med effektiviteten och jag tror det kan ha varit flera orsaker; fel krossstorlek, slarv med laktemp, satslakning, pH etc. Idag var jag mer noggran och flödeslakade, något som verkligen gav utdelning. Nu är inte effektivitet allt här i världen, om man inte har lite för litet lakkärl kontra kastrull vilket jag har. Annars är det ju bara att slänga i ett kilo malt till om effektiviteten är låg, kostar ju 10 spänn… Men nu maxar jag ut på 9 kg malt och 40 liter post-boil och då är det nice med 1.056 i OG. Jag fick till en grym whirlpool trots massiv mängd humlepellets och sista böset kördes i en egen hink med saftsil. 3.5 liter blev det i den. Kanske borde sammanfört det med de andra hinkarna men nu gjorde jag inte det. Lite gammal skördad jäst får ”jäst-spela” med de litrarna så får vi se vad det blir av det. US-05 blev det i de två huvudhinkarna. Torrhumla är ju ett måste med IPA och det ska ske med pellets. Hoppas slippa få sitta med pincett och plocka humleblad ur häverten vid flaskning. Humleschemat blev Hallertauer, Saaz, Amarillo, Centennial, Citra och Nelson Sauvin. Smakgivan blev hälften vid flameout och hälften när tempen nått 75c med kylspiralen. Utvärdering av denna metod kommer om en månad… Skulle haft i lite socker i koket för att få en torrare utjäsning men det glömde jag bort. Glad påsk!
7.75 kg Pale Ale (2-row) (6.0 EBC) Grain 1 88.6 %
0.50 kg Crystal 100 (110.0 EBC) Grain 2 5.7 %
2.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) [50.28 ml] Yeast 12 –
90.00 g Hallertauer, New Zealand [8.50 %] – Boil 60.0 min Hop 6 39.7 IBUs
30.00 g Nelson Sauvin [12.00 %] – Boil 0.0 min Hop 11 0.0 IBUs
30.00 g Centennial [10.00 %] – Boil 0.0 min Hop 9 0.0 IBUs
40.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Dry Hop 14.0 Days Hop 15 0.0 IBUs
0.25 kg Amber Malt (43.3 EBC) Grain 3 2.9 %
30.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Boil 0.0 min Hop 8 0.0 IBUs
50.00 g Nelson Sauvin [12.00 %] – Dry Hop 14.0 Days Hop 14 0.0 IBUs
40.00 g Centennial [10.00 %] – Dry Hop 14.0 Days Hop 16 0.0 IBUs
14.00 g Saaz [4.00 %] – Boil 60.0 min Hop 7 3.2 IBUs
30.00 g Citra [12.00 %] – Boil 0.0 min Hop 10 0.0 IBUs
58.00 g Citra [12.00 %] – Dry Hop 14.0 Days Hop 13 0.0 IBUs
35.00 g Hallertauer, New Zealand [8.50 %] – Boil 75.0 min Hop 5 17.8 IBUs
0.25 kg Extra Light Dry Extract (5.9 EBC) Dry Extract 4 2.9 %
Jag har lagat isoleringen med limpistol till min kastrull eftersom jag klippte isär den till de två gamla… Smälte ju såklart av värmen. Anusch…
Lakvatten står standby.
666 som det ska vara i mäsken.
Jag har dubbla lock till lakanordningen där jag isolerat det övre. Detta för att slippa diska locket med isolering.
Bra temp i flödeslakningen. Gick bra de tre första pizzakvartarna, sen var det lite för klent med vatten i ”hlt:n” som jag varken har värmekälla eller isolering till. Gick ju bra ändå men lakningen tog ganska lång tid totalt. Typ 75-90 minuter, tog inte tid.
Eftersom jag ville hålla tempen så länge som möjligt i laket så samlade jag första 20 literna vört vid sidan av men jag splashade INTE ned vörten i kasrullen utan den flyttades varsamt med 1.5L-kannan som står i fönstret.
Sista 25 litrarna lakades ner i kastrullen dock.
En nästan färdig lakbädd. Det blåa är temperatursonden (k-givaren).
Hotbreak är nära. Bittergivan åkte i såfort lite av skummet lagt sig för att inte riskera överkok.
Såhär dimmigt blir det i tvättstugan. Jag hoppas verkligen att jag kan koka på altanen i sommar.
Aromgivan gör sig redo.
Notera de två kletiga områdena på min fina kastrull. Det är lim. Jag är inte glad för det. Inte. Alls.
Klockren whirlpool lönar sig.
Åh du svulstiga bokeh.
Bryggarporr någon?
40 liter i tunnor. 3.5 i sista vilket är lite klent men jag orkade inte diska ur mitt lilla kärl. Hade tänkt slänga sista vörten+whirlpoolkonen men det blir ju en del öl även av det här.
Provsmakning
Min bästa öl hittils, kraftig humledoft med tropiska inslag av mango och papaya, lite tallbarr i smaken och en härlig beska som sitter kvar en stund efteråt. Det här är receptet jag kommer att börja finjustera framöver tror jag.
80g socker på ca 20 liter gav en skum jag är riktigt nöjd med i en ale. Inte mer, inte mindre. Jag har kolsyrat åt helvete tidigare men de senaste batcherna förjag jag hitta den nivån jag gillar.
Snudd på mörk, det går inte lita på Beersmith när det gäller färg tycks det.
Jag har flaskor nog så det borde räcka över sommaren. En perfekt sommaröl!
130323 – Smygstartar påskfirandet med Jessica Heidrichs finfina DubbelIPA. Välhumlad med smak av jasmin, tvål och ananas (ja det är goda smaker). Maltsötma som kommer i slutet får mig att tro att den är mäskad runt 68c. Ingen överdriven beska så hade den legat lite lägre i alkohol skulle jag sagt att det var en IPA istället. Jämför med Omnipollos Nebuchadnezzar så förstår ni vad jag menar. Glad Påsk!
130323 – Har fått lite ingredienser från Humlegården bland annat 79kg malt, 1kg humlepellets, jäst och lite annat jox. Bland annat köpte jag en fin damejeanne för att slippa skämmas över min gamla frityroljedunk. Tanken med den är att kunna göra förkulturer i istället för en e-kolv och efter att justerat min magnetomrörare så verkar det kunna lira. Min fru var iväg på äventyr idag och jag blev väldigt sugen på att brygga, något som är väldigt svårt med en grabb på 10 månader som håller på att lära sig att gå. Då fick jag snilleblixten att göra som grabbarna på ”Lilla Köksbryggeriet”; stöpa lite malt, spraymalt och humlepellets. Sagt och gjort. När grabben somnade gick jag ut i boden och malde mig ett kilo malt, något som visade sig vara dubbelt så mycket som jag behövde. Sen värmdes 1.3l vatten till 66.6 grader när malten åkt i. Detta stöptes i en kvart innan lakningen mellan två kastruller via en sil. Lite varmvatten fick spola bädden också. I med tre liter vatten, 500g DME och 20g Nelson Sauvin humlepellets. Koka en kvart. Kyl ner till 24 c i en diskho med snö och vatten (den jävla vintern had it commin’). Ner i damejeannen ihop med en klick jästslurry från 3068. Skaka/syresätt och på med jäsrör. Jag återkommer med resultat om 4 veckor.
0.50 kg Pale Ale (2-row) (6.0 EBC) Grain 3 44.4 %
0.10 kg Crystal 100 (110.0 EBC) Grain 4 8.9 %
0.5 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 8 –
20.00 g Nelson Sauvin [12.00 %] – Boil 25.0 min Hop 7 50.2 IBUs
0.02 kg Amber Malt (43.3 EBC) Grain 5 2.2 %
20.00 g Nelson Sauvin [12.00 %] – Dry Hop 7.0 Days Hop 9 0.0 IBUs
0.50 kg Extra Light Dry Extract (5.9 EBC) Dry Extract 6 44.4 %
1.30 l Lindhs brunn Water 2 –
3.00 l Lindhs brunn Water 1 –
130318 – Med all humle som passerar bryggeriet så är det verkligen på tiden att göra en provning på ett gäng sorter. Jag har förlitat mig på beskrivningar på nätet allt för länge nu. Det jag gjorde var att ta en av mina låghumlade pilsner och torrhumla med tre humlekottar per glas. Alla sorter är inte köpta vid samma tillfälle och de används till olika ändamål, betyg inom parantes. Det här testet blir ju helt subjektivt, men det här är vad jag kom fram till:
Nelson Sauvin (5), tropiska frukter, fräsch, lätt men kraftig doft som tar för sig. Min favorit.
Centennial (4), svag citrus, lite te, något träig. Ren humledoft som inte sticker ut. Bra men inte själv.
Amarillo (4), syrlig mjölkig trä clementinskal. Apelsin lite friskare än cascade.
Mouteka (3), lax på ett bra sätt, söt, klen smak o doft. Lite papaya.
Cascade (3), mango, apelsin syrlig. Bra doft men lite mycket te i smaken.
Hallertauer (2), lite syrlig som ekg typ surkål, trä fast inte te. Lite diskvatten.
Saaz (1) doftpåse trä sågspån.
East kent Golding (1), surkål sträv tepåse jord barr earl grey.
130317 – Emanuels födelsedag firades i Linköping igår och jag passade på att hålla i en provning för 17 personer av fem av mina öl: Lindhs Pilsner II (Mauribrew), Lindhs Weißbier VI, Infernaliska IPAn, Ra DIPA samt Ra DIPA Elderwood. Provningen gick riktigt bra och uppskattades av publiken även om jag inte förberett jättemycket. Det är svårt att hitta en teknisk nivå när det finns både noviser och hembryggare i sällskapet men en elevatorpitch-version av hur man gör öl blandat med lite mer tekniska beskrivningar tror jag gick hem. Ingen öl fick underkänt och 4 av 5 var favoriter hos publiken. Det var såklart pilsnern som ingen höll som favorit och jag kan bara instämma. Nu är ju inte pilsner/lager något jag brinner för utan det var mest ett test för att se om jag klarade av tekniken. Majoriteten höll trots allt Ra Elderwood DubbelIPA som favorit och ja igår var den riktigt bra. Flädern balanserar mot rökigheten och den är fruktig när den vanliga Ra:n är mer rökig. Till nästa provning ska jag försöka ha med en Pale Ale och kanske något mörkare, men det har jag ju inte bryggt någon ännu… Ett bildspel från bryggningarna och utskrivna recept hade minskat lite avbrott när jag skulle svara på några specifika humlefrågor. Det tar vi nästa gång…
Här är Lindhs Weißbier VI (även kallad Big Bertha då det är största Weizenbatchen so far).
Här berättar jag om grunderna i hur man gör öl.
Min fru Pernilla och son Victor på plats. Victor var inte jätteintresserad trots att han ska ta över verksamheten i framtiden…
Ra Elderwood hälls upp hastigt för lite avskummning, jag måste tagga ner med kolsyrningen på mina ales.
Vilken färg!! Pernilla rattar kameran riktigt bra tycker jag!
Malmsten ser ut att gilla mina bryggder.
Emanuel hade lånat in en stor mängd provarglas, väldigt kul att kunna gå tillbaka till föregående bryggder under provningen.
Här njuter jag av en ale efter en lyckad provning.
Emanuels kompis Johan tog med sig fin craftbeer från Danmark. Här en Pale Ale från Amager som var lätt, frisk och lite gräsig. Kändes som den var torrhumlad med pellets eller East Kent Golding.
Och avslutningsvis en APA från Herslev som också var mycket trevlig.
130309 – Årets ölmässa i Linköping har gått av stapeln och detta i det nyrenoverade Cupolen där jag dansat disco till dj Magnus Raners i mina tidiga tonår. Jag och Emanuel tog tidiga passet och det visade sig vara ett klokt val då några av dryckerna endast fanns i en flaska och tog slut på en dryg timme. Vi är mycket nöjda med mässan även om den gick väldigt fort. Det berodde även på att vi bokat in oss på tre provningar vilket visade sig vara en för mycket. Men den vi bokade i efterhand var bäst så jag ångrar inget. Grym mässa med bra öl, väl värd ett besök. Testade världens bästa öl enligt RateBeer: Westvleteren XII. Ja den är mycket god men lever inte riiktigt upp till hypen. Fast kunde den det efter senaste tidens överhypning? Kul att prova den var det såklart eftersom vi blev utan när systemet lanserade 1488 flaskor som tog slut på 1.5 sekunder.
Köande i solen. Officiellt var det redan vår men det var kylslaget ute ändå…
Vi gick med raska steg till Cask Sweden och fick spräcka deras enda exemplar av Brewdogs Nuclear Tactical Penguin och Sink the Bismark. 32% och 41% ABV på de små jävlarna. Helt fel att börja med dem men vi visste att de skulle ta fort väldigt slut så det fanns inget alternativ. Helt billiga var de inte heller =). Men hur smakade dom då? Jag tyckte faktiskt att de var väldigt goda bägge två även om de hade lite olika karaktär. Bägge påminnder om Congnac i smaken även om ölsmaken fanns kvar i botten. Spritiga var de ju såklart men maltsötman fanns där i botten. Mörka som en porter och total avsaknad av kolsyra. Vore kul att äga en flaska men jag vet inte riktigt när den skulle förtäras. Kanske efter en svampplockartur i oktober. Lite färsk Karl-Johan-svamp med mozzarella i ugnen skulle vara umamigt nog som snacks till tror jag…
Emanuel med Sink the Bismarck i högsta hugg.
Sen testade vi Mikkelers gå-i-säng-med-Brewdogs-öl. Den var god men inte fantastisk. Hade varit roligare om de inte blandat sina öl utan bryggt något tillsammans men så många galna genier kanske inte kan samsas om ett recept, vad vet jag…
Här är Motala Brygghus DIPA Skepparpinan som är bryggd med enbart East Kent Golding och utan torrhumling. Jag frågade bryggmästaren vad tanken bakom detta udda recept var men fick inte riktigt något svar. Han gillade EKG helt enkelt..
Vetefan är en veteöl från Jädraås där bryggarn inte är helt klar över ölstilen, därav namnet. Cascade och Saaz i koket vilka inte var framträdande. God och sommrig men inte en hefeweizen. Bra för att vara folle måste jag säga.
Även Oceanbryggeriets IPA saknade torrhumling. Är det svårt för de mellanstora bryggerier att hantera torrhumling mån tro? Trevligt folk bakom kranarna och god öl var det såklart.
Första provningen för dagen hölls av Elin Diczfalusy, nyexad öldommare och hembryggare. Trevlig provning som fokuserade på trender inom ölvärlden. Sex öl provades med teman som svagare öl, humlebomber, maltens återtåg, belgiska öl och black ipa. Sorry Elin för den dåliga bilden men jag tog visst bara en…
Brewdogs Dead Pony Club. 3.8% och välhumlad. Kvalité rak igenom.
Malmö brygghus Grand Crew, en skånsk lambic lagrad på ekfat. Riktigt god, rekommenderas starkt.
Vår hjälte i etern Thomas Fransson bjöd på Möllebongen, en öl med hampa som det talas mycket om. God men lite annorlunda grästoner i. Passar till en Bob Marley-ciggarette skulle jag gissa. Men efter det bjöd Thomas på festivalens höjdpunkt: Cacao-Porter Criollo. Porter som bas och smaksätts med bitar av kakao från Malmö Chokladfabrik. Helt galet god. Kanske bästa portern jag druckit. Måste beställas från Bolaget men är helt klart värt det. 6 bazookascreens av 5 möjliga.
Har svårt att ta in alla smakupplevelser så jag ser lite tom ut i blicken.
Brekeriets Cassis och Brilliant provades. Jag gillade Cassis bäst och Emanuel gillade Brilliant som han tyckte påminnde mycket om min Pale Ale II ”Sudden”.
Provning nr.2. Malt och lite till med Patrik Andersson. Här fick malten spela huvudroll och vi provade 6 olika maltbetonade öl och fick lektion i hur malt framställs på olika sätt. Mycket intressant även om jag kanske styrde diskussionen lite åt hembryggarhållet.
Nisses Barley wine fick vara med. Stark med rejäl restsötma. Gör att jag inser att jag måste göra mig ett Barley Wine snart.
Alternativa ingredienser som havre och råg testades.
Stallhagens bryggmästare Mattias Ekholm förbereder provning.
Här smakas Sierra Nevadas 30-årsjubileum samt deras färskhumlade Northern Hemisphere Harvest (wet hop). Färsk humle är ju rackarns gott alltså.
Stefan ”Mohawk” Gustavsson ser ju barsk ut när han förbereder provningen.
Dags för dagens tredje provning ”Baltic Sea Battle – Mohawk of Sweden vs. Stallhagen of Åland”. De här grabbarna bjöd på show kan jag lova, riktigt underhållande provning med riktigt goda öl. Jag är ju lite mer inne på Stefans välhumlade varianter men Mattias bjöd på fin balans tycker jag. Stor behållning även av deras bryggerianekdoter och den efterföljande diskussionen.
Herr Lindh och Herr Ekholm.
Bryggmästardiskussion om 15-minutersgivans berättigande. Mattias betraktar 15-minuters givan som en bittergiva och inget annat. Sen tar det ju upp til 45 minuter för Stallhagen att kyla sin vört så de har ju andra tekniska problem än vi hembryggare. Intressant var att de gärna har i humlen i whirlpoolen först när vörten sjunkit under 80 grader, något jag ska testa vid nästa bryggning. Innebär dock att jag måste börja desinficera mina humle påsar men det får det vara värt. Jag tror fortfarande att det ligger något i att bara köra bitter giva och whirlpoolgiva + torrhumling, Stefan höll med mig.
Efter mässan blev det mat på Texas Longhorn med en glad Emanuel.
Ölen till Chili-nachosen blev en Philty Phil’s, Texas i sammarbete med Mohawk. En pilsner med kraftig Simcoe-smak. God såklart. Sen drog vi till Norrköping och ”Franz Jäger” men det är en helt annan historia. Dålig öl hade dom såklart kan jag avsluta med.
Som ni kanske märkt har jag haft ett litet uppehåll. Men bara från bloggandet och inte från bryggandet. Två bryggningar blev odokumenterade, en Weizen och ett hemligt projekt vi jobbat med ett tag. Weizen-batchen blev bra. Blev tillräckligt för två jäshinkar och en ny 3068 och en återanvänd 3068 användes för att jämföra skillnaden; marginell som mest. Sen hade jag och Emanuel provning av 4 sorters Lindhs Pilsner, den första med 34/70 och den andra med 34/70, Mauribrew samt US-05. Det sjuka var att US-05:an smakade bäst, den som inte ens är ämnad för lager… Det här får jag fundera över. Nog om det. Dagens bryggning blev en Pale Ale med mycket humle. East Kent Goldning, Hallertauer, Amarillo och Cascade åkte ner i koket utan humlepåsar för första gången. Och sista. Kranen på kastrullen satte igen sig direkt och det blev en väldigt full silduk, men då vet jag det! Lakningen satte nästan igen sig vid första tömningen och jag vet inte riktigt varför. Tänkte först att det var för att jag maler ganska fint men lakning 2 och 3 fungerade bra. Tror att det kan blivit vakuum mellan hinkarna, ska testa med någon form av pinne/slang nästa gång så får vi se. Effektiviteten behöver jag ju inte bekymra mig om framöver iallafall. 91.7% enligt Beersmith vilket jag tar med en nypa salt. Fick ut 6 liter mer vätska än beräknat och 5 öschle mer också. 1.049@38l blev 1.054@44l i hinkarna. Inget jag tjuter över direkt men trist att Beersmith inte stämmer överens med vad jag får ut. Samma sak med inmäskningen. Blev 4 grader lägre än förväntat så grilltändaren fick åka ner i mäsken igen. Måste lära mig att inte lita för mycket på Beersmith utan titta mer i mina anteckningar. Med samma malt/vattenmängd varje gång så lär jag väl hitta rätt snart men det är helt klart svårare med den större mängden jag gör i och med uppgraderingen till 50liters gryta. Bryggningen i övrigt gick hyffsat förutom en mindre fadäs när en tom jäst-påse singlade ner i jäshinken som ett asplöv. Klantarsel sa jag högt till mig själv… På lördag blir det BeerExpo i Linköping, kommer bli grymt kul. Återkommer med rapport från mässan.
7.50 kg Pale Ale (2-row) (6.0 EBC) Grain 1 88.2 %
1.00 kg Amber Malt (43.3 EBC) Grain 2 11.8 %
20.00 g Cascade [5.50 %] – Boil 0.0 min Hop 6 0.0 IBUs
1.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) [50.28 ml] Yeast 8 –
53.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 75.0 min Hop 3 16.4 IBUs
30.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Boil 0.0 min Hop 5 0.0 IBUs
35.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Dry Hop 4.0 Days Hop 9 0.0 IBUs
35.00 g Hallertauer, New Zealand [8.50 %] – Boil 60.0 min Hop 4 17.6 IBUs
1.0 pkg SafAle English Ale (DCL/Fermentis #S-04) [23.66 ml] Yeast 7 –
Vattenkokaren står redo för utmäskning vilket jag inte brukar köra med. Märkte inte så stor skillnad då bädden satte igen sig men det kanske gav lite bättre effektivitet.
Ambermalt gav en ljuvligt knäckebrödsdoft i huset.
Massor av humle åkte ner i grytan. Skönt att skippa påse ända tills jäshinkarna skulle fyllas.
Lakning pågår.
First wort hopping för maximal IBU från bitterivan. Nej jag värmer inte humle, den står där för fotografering bara =)
Skippade även att skumma av hot-break. Blev klart och fint ändå men jag var lite orolig för överkok ett tag.
Vill byta den där bänken på en pall istället, men snart blir det kanske kok utomhus så det får kanske vänta tills hösten.
Undersöker uppkoket.
Precis före flame-out med hålsleven i högsta hugg!
Provsmakning
Min senaste Pale Ale fick ju två olika sorters jäst för att utvärdera vilken jag gillar bäst. US05 har ju varit lite av min husjäst för amerikanska ales så det var spännande att jämföra den med 04an som är mer anpassad för brittiska ales. Det första som jag lade märke till var att 04an började jäsa minst ett halvt dygn innan 05an. När primärjäsningen var slut så låg 04an i ett kompakt lager i botten av jäshinken när 05an fortfarande simmade runt. När det var dags för flaskning så var kakorna dock likvärdiga. Smakmässigt måste jag säga att jag inte märker någon större skillnad. Kanske att 04an är lite renare i smaken och 05an lite rundare. Maltsmaken blir lite tydligare i 04an och humlen framträder nååågot mer i 05an. Dock fick 05an lite mer humle i hinken, det bara blev så. Jag har läst lite på forum vad andra bryggare tycker och de märker en stor skillnad på de två men jag har inte sett någon som gjort ett experiment som mitt med samma batch delad i två lika hinkar. Jag hävdar bestämt att det inte går att utvärdera en jäst med två helt olika kok. Sen kan man gilla vissa smaker och egenskaper mer eller mindre men två kok är två helt olika kok i min värld. Förhoppningsvis kan jag blindprova de här två på någon erfaren hembryggare i framtiden, det är ju inte så att jag har brist på flaskor direkt… Återkommer i ämnet i sånna fall men tills vidare så kör jag på med min trogna arbetshäst, US 05.
Senaste kommentarer