Monthly Archives: oktober 2017

Brygghandskar

Mina händer är ganska känsliga mot värme och jag tycker dessutom om att skydda de mot PBW och till viss del StarSan/SaniClean eftersom de blir så vansinnigt torra. Därför har jag ofta någon form av handskar på mig när jag brygger och om jag ska diska mycket. För mig är det viktigt att handskarna ska stå emot värme, vätska (även upp på armarna) och kemikalier men även vara tillräckligt smidiga att arbeta med för att inte kännas osäkra när man hanterar tunga eller ömtåliga föremål som t.ex. en e-kolv.
Olika bryggare behöver olika typer av handskar beroende på hur man brygger och hur känslig man är. Kör man BIAB eller större bryggverk där man är nere med händerna i het vätska för att diska är ett par bra handskar nästan ett måste och det finns en rad olika varianter att välja på inom prisklassen 5 kr till över 400 kr. Jag har valt att hårdtesta tre av de brygghandskar som hembryggarbutikerna har; Blichmann, Ansell (Scorpio) och Best. Jag tänkte även passa på att nämna några andra alternativ som de flesta har hemma men som inte ingår i själva hårdtestet.

Handskarna
Från vänster; Engångshandske vinyl, ”vanlig diskhandske”, Blichmann, Silikonhandske/Grytlapp, Ansell – Scorpio och slutligen Best (Showa)

Engångshandske vinyl
Jag har en ask med engångshandskar i bryggeriet och de används främst när jag ska jobba med jäst, eller om jag ska mecka med bilen eller fylla på skrivarbläck. Fördelen är att de är löjligt billiga (1,20 kr paret) och hyffsat sanitära. Nackdelen är att de inte skyddar händerna alls mot värme eller slitage utan för hembryggare är de mer till för skydd mot bakterier och infektioner till ölet.
Pris 59kr för 100 stycken hos närmsta Apotek

Diskhandske, modell vanlig
Alla har väl haft ett par vanliga (förr oftast gula) diskhandskar hemma. Googlar man diskhandske är detta vad som kommer upp helt enkelt. Diskhandskarna är både billiga och lätta att få tag på och fungerar bra för mindre jobb, mindre kastruller och lägre temperaturer. Köper man en storlek större än man normalt har så minskar smidigheten och fingertoppkänslan något men de blir betydligt enklare att ta av och på (något som kan vara väldigt irriterande) samt att de skyddar en del mot värme genom att huden inte ligger dikt an mot gummit. De har en tendens att spricka vid fingertopparna efter en kortare tids användning men man får vad man betalar för. Eftersom tjockleken oftast ligger runt 0,4 mm är dessa inte att rekommendera till varmare vätskor än vanlig handdisk i köket så stoppa inte ner händerna i kokande vätska med dessa! Kanske duger dessa till vissa bryggare men har du läst såhär långt antar jag att du är ute efter kraftigare doningar!
15-30 kr hos samtliga matvaruaffärer


Blichmann
(obs, min handske på bilden är välanvänd och är därför missfärgad)
Blichmanns handske, den första i testet som är anpassad för bryggning, är som en diskhandske på steroider. Den är betydligt kraftfullare än en vanlig diskhandske med sina 0,7 mm och dessutom betydligt mycket längre. Utvikt är den hela 460 mm och den når ända till armbågen om man så vill, men tanken är att man ska ha en uppvikning så vätska inte ska nå armarna utan fastna i vecket. Materialet är nitrilgummi och handsken är både relativt mjuk och smidigt trots tjockleken. De är väldigt lätta att ta av och på även om man gör det 30 gånger under en bryggdag och det går hyfsat bra att jobba med heta vätskor under en kortare tid med dem. En BIAB-påse är inga problem att hantera men kokande vört står de inte pall för med mina händer i allafall (se videon nedan). Jag har kört med mina Blichmann i snart fyra år och de har hållit bra, endast en liten torrspricka precis i vikningen längst uppe vid armen. Fördelen med dessa handskar mot kraftigare och isolerade varianter är att fingertoppskänslan finns kvar. Det går bra att köra ner armen i en jäshink full med PBW och skruva loss en kran från insidan utan att det känns som att jobba med en hockeymålvaktshandske. Hur de står emot kraftigare kemikalier har jag inte kunna få reda på så där får man söka mer information vid behov.
Finns i tre storlekar och kostar 195:- för Blichmann men finns även i en billigare men dock något tunnare variant i modellen Solvex tillverkad av Anrell för 129 kr hos Humlegården .

Silikonhandske, modell grytlapp eller grillhandske
Silikon är bra för dess värdelösa (för oss värdefulla) värmeledaregenskaper. Jag köpte denna silikonhandske på Ebay för att ha när jag brygger och visst skyddar den bra mot värme och vätska men den är alldeles för klumpig för att kunna jobba med. Faktum är att jag inte ens kan lyfta bort min ventilationshuva med en hand eftersom greppen blir för snävt och det går inte nå runt ens mindre föremål. Tanken med materialet och modellen är god, men dessa handskar passar bäst till att ta ut en varm plåt med nybakade bretzels ur ugnen med. Rekommenderas till samtliga kök, men som diskhandske eller allroundhandske för bryggning är den inget bra alls.
Cirka 35 kr för en styck, inklusive frakt.

Ansells Scorpio (09-928)
Ansell är ett internationellt (Australienskt?) storföretag som är stora inom tillverkningen av skyddsutrustning med handskar som främsta storsäljare. Modellen Scorpio (09-928) är skyddshandske för proffs med CE-märkning i kategori 3, certifierad enligt FDA21 CFR 177-2600 (yada yada) och en rad andra förkortningar som jag inte vet vad de betyder. Handsken är tjock, lång och kraftfull. Tyvärr är den väldigt stel så någon fingertoppskänsla är det inte att tala om. Handsken signalerar hög kvalité och den står emot väldigt hög värme (upp till 180 c), att köra ner handen i kokande vätska en kortare tid är inte ens besvärande för mig med mina anti-smed-händer. Detta tack vare ett isolerande dubbelfoder av flossad bomull. Yttre materialet är neopren (dykardräkt) och handsken påverkas inte av lösningsmedel, rengöringsmedel, fetter eller oljor.
I torra miljöer känns den pålitlig och skyddande men förutom stelheten och något okänsligt grepp finns dock ett stort problem med denna handske; när den blir blöt blir den hal som en ål. Jag har försökt brygga med denna handske flera gånger men det har alltid slutat med att jag lagt undan de eftersom jag varit rädd att tappa något. Trots att återförsäljaren Humlegården varit i kontakt med tillverkaren Ansell har vi inte kunnat utröna om det skulle kunna vara ett måndagsex jag fått eller om handsken helt enkelt beter sig så. Jag har svårt att tro att det skulle vara just mitt exemplar det är fel på men jag vill ändå ta med det som en brasklapp eftersom detta är en såpass pålitlig tillverkare inom skyddutrustning. Om ni tittar på filmen nedan så kommer ni förstå liknelsen med en ål eller hur svårt det är att plocka upp en vindruvskärna från golvet!
Scorpio finns för 429 kr hos Humlegården och endast i storlek 10 vilket är ganska stort.

Best (Showa 6797R-10)
Testets sista handske är den rejält isolerade skyddshandsken av märket Best som är ett sub-brand till Showa Gloves. Rörligheten är bättre hos Best-handsken än med Scorpion och den är inte riktigt lika stel. Någon fingertoppskänsla likt Blichmann finns dock inte men den känns ändå lätt att arbeta med för grövre jobb. Insidan är mjuk och trevlig och värmeegenskaperna samma som hos Scoripo. Isoleringen är även denna av dubbel flossad bomull och själva handsken är av svart neopren likt Scoripon men Best har en ruggad yta istället, från handleden och hela handen. Den ruggade ytan känns mer som gummi än Scorpions glansiga ”lack-känsla” och greppet är riktigt bra både i vått och torrt. Enda nackdelen med den ruggade ytan är att den eventuellt skulle kunna gömma lite bakterier i förlängningen men detta är främst tänkt som en arbetshandske, inte en jäst-pitchar-handske. Att doppa ner handen i kokande vatten är inga problem alls och att kunna greppa den sked jag har i testet i videon nedan är inte heller det något problem. Handsken är CE-märkt som skyddshandske i kategori 3 och en massa andra ISO-certifieringar av liknande slag precis som Scorpion.
Även denna handske finns hos Humlegården för 429 kr och endast i en storlek.

Praktiskt test
De tre brygghandskarna testades i två ”grenar”. Först hantering eller manöverprov där jag med en hand skulle hantera en mindre flaska diskmedel under rinnande kallvatten. Därefter testades handskarnas värmeledande egenskaper genom att jag kokade upp en kastrull med vatten och la i en sked som jag sen skulle plocka upp med respektive handske på handen (lite fånigt test, jag vet, men jag kom inte på något bättre). Jag sköljde handen med kallvatten mellan varven för att försöka göra testet någorlunda rättvist men det visade sig väldigt snabbt att de isolerade handskarna var snarlika och den oisolerade inte fungerade alls i kokande vatten.

Filmklipp från testet

Resultat & Kommentarer
Detta handsktest har för mig tre vinnare beroende på vilket arbetsmoment som ska utföras i bryggeriet. För varma och grova jobb, dvs bryggning, har Best den bästa och säkraste handsken med dess förmåga att stå emot hetta och samtidigt ha ett bra grepp. Den är även den handske som spontant känns mest seriös och anpassad för tuff behandling.
När det kommer till diskning efter bryggdagen, flaskning eller tvätt av fat/jäshinkar är Blichmann bäst med en fingertoppskänsla som gör de lättarbetade även med pilliga prylar. De är även mycket längre så man kan köra ner hela armen i ett corneliusfat utan att bli blöt (varför man nu skulle göra det). Blichmann står emot ganska mycket värme och att skrubba rent värmeelement i 60 c PBW är inga problem alls, kokande står de inte pall för mer än max någon sekund dock.
Sist men inte minst är engångshandsken bäst för jästarbeten (pitcha eller skörda jäst) eftersom de är nästan gratis och alltid fräscha. Vilken av de första två vinnarna man väljer att satsa på beror nog på hur känslig man är om händerna och vilken typ av bryggare man är. Ju större bryggeri desto mer anledning att ha rejäla isolerade handskar eller kanske några olika sorters handskar beroende på arbetsuppgift för dagen.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Brygga öl – Från nybörjare till avancerad ölbryggare


Äntligen är det officiellt! Min bok om ölbryggning, ”Brygga öl – Från nybörjare till avancerad ölbryggare”, kommer släppas den 3e April 2018 via bokförlaget Semic som är en del av Bonnier. Arbetet med boken började för mer än ett år sedan och nu är det främst layout och tryck kvar. Arbetet med innehållet till boken har däremot pågått en lång tid i mina ölbryggaranteckningar och mitt undermedvetna. De som följt bloggen kommer inte bli besvikna, i boken tar jag nivån ett stort steg framåt med betydligt mer genombearbetat innehåll.

Tankar kring boken
När jag började brygga öl var det inte så lätt att komma igång. Utrustningen som behövdes fick man främst bygga själv och för att förstå processen fick man läsa en engelsk bok på 300 sidor som förvisso var heltäckande men krånglig och inte anpassad för svenska bryggare. Därför har jag delat upp min boks innehåll i två huvuddelar. Först går jag igenom grunderna hur ett öl blir till inklusive en enkel och billig grundutrustning. Sen följer en väldigt enkel steg-för-steg guide med tydliga bilder på en grundmetod som ger väldigt bra öl bryggd hemma i köket. Avsnitt två i boken består sedan av en stor mängd förbättrande metoder, knep och fördjupad kunskap inom ölbryggningens alla steg för att kunna lyfta ditt ölbryggande till nästa nivå. De här metoderna kan man sen välja och vraka från i den ordningen man vill eller känner för. Alla ger de ytterligare lite bättre öl. Exempel på ämnen jag tar upp är; Stega upp bryggmetoden, Vattenbehandling den enkla vägen, Vattenbehandling den avancerade vägen med kunskap om vad alla ämnen och salter gör, Stegmäskning, Hur jästen och jäsningen fungerar, Fattappning med mindre oxidering, Hur man gör förkultur, Hur man sparar sin jäst, Hur man får genomskinligare öl, och mycket mer! Allt med illustrerande och inspirerade bilder (ni kanske inte behöver gissa vem fotografen är). Utöver detta finns självklart även ett gäng beprövade recept med bredd inom olika stilar. Som bonus finns även receptet till mitt Champagneöl Valentin Cervisia med i boken, ett recept och tillhörande bryggmetod jag hållit hemligt i snart sex år! Allt detta gör att målgruppen för boken både blir nybryggaren som vill börja brygga öl men även den ganska avancerade hembryggare som hållit på några år men vill ta sitt öl till nästa nivå.
Boken kommer gå att köpa hos en rad försäljare (självklart även online hos de större butikerna) men det kommer jag återkomma till lite senare.

128 sidor
ISBN: 9789155265014
Formgivning Calle Ljungström
Foto Gustav Lindh

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Lindhs Pils (7)

Första frosten är här och jobbresorna har dragit igång igen. Två gånger till Tyskland på mindre än en månad är ovanligt men absolut trevligt. Framförallt första resan som gick till München men tyvärr missade jag Oktoberfesten med bara 5 dagar. Dock blev det omstuvning i jobbschemat så jag fick lite tid över att utforska det jag inte hann i våras, mer om det i ett senare inlägg.
Med mycket på jobbfronten blir både bryggningar och bloggen lidande tyvärr men jag ser en ljusning framåt hösten när bokarbetet är färdigt. För att kunna brygga som det är just nu är det VAB-bryggning eller jobba hemifrån och låta bryggverket arbeta självt som gäller. Denna bryggning var av den senare sorten och även om det går bra att brygga på det sättet så sker det med betydligt mindre kontrollmätningar, dokumentation och stundtals enklare metoder än vad jag helst vill använda. Ett exempel på det är att mäska in med kallvatten, vilket är smidigt då jag kan göra hela starten på bryggningen på 20 minuter för att sedan inte gå ner till bryggeriet på tre timmar. Men den långa mäskningen är inte optimal för malten som utsätts för onödigt lång mäskning och jag kan inte välja om jag vill ha proteinrast eller inte.

Dagens bryggning blev en Nord Tysk Pilsner, tänk Jever. Som jag skrivit tidigare är det stor skillnad på de Nordtyska och de Sydtyska Pilsnerna där den Nordtyska är kraftigt besk medan de andra är balanserade. Senast när jag bryggt denna ölstil tycker jag beskan blivit för klen vilket jag mestadels beskyllt Beersmith för. Men jag har kommit på en eventuell IBU-bov som bara framträder när mycket humle är inblandat. De senare givorna efter 15 min har inte gett så många IBU som beräknat så till denna bryggning körde jag med en klassisk bittergiva på 60 min som fick stå för huvudelen IBU, idiotsäkert med andra ord. När jag sedan hade i smak- och aromgivan insåg jag varför jag fått för lite beska; När stora mängder pellets åker ner i den relativt smala och höga Braumeistern trycks de uppåt mot ytan av koket och bildar ett lock. Detta skedde upprepade gånger trots att jag försiktigt rörde ner humlen igen. Jag har inte observerat detta fenomen tidigare vilket beror på att när jag väl använt över 8 g/l humle så har det främst varit vid flameout eller som hopstand. Med den tyska lågalfahumlen kan man hälla i humlen tidigare för en mer stabil och långvarig humlesmak, utan att få överdriven beska från smak/aromgivan. Med ”normal” mängd humle blir inte locket heltäckande och humlen följer med ner i det rullande koket igen och även med en större diameter är det rimligt att anta att det inte bildas lock. Exakt hur jag ska lösa det här problemet i framtiden vet jag inte. Att koka i en hopspider skulle vara en tanke men jag tror inte 500 g humle blir så bra i de modeller som finns på marknaden, de är anpassade till bryggverk runt 20 l och inte 60 l. Att bara köra hopstand fungerar såklart men lite begränsade rent receptutvecklingsmässigt. Koka i påse har jag gjort tidigare och visst går det men helst vill jag har fria pellets i grytan.

Jag har skaffat lite ny utrustning som jag kommer skriva om senare. En av sakerna är en ny 60 l jäshink av samma sort som jag redan har en sedan länge. Mitt under bryggdagen kom jag på att jag inte borrat upp hål för tappkran så fram med stegborren och swish sa det så var hålet ett hack för stort. Ett varningens finger med andra ord, det är som att borra i smör och även om jag hade gjort en noggrann markering på hur stor hålet exakt skulle va så blev det för stort. Min vanlig tappkran sluter ändå tätt så ingen fara med själva hinken men irriterande slarv eller bra lärdom (något av de två).

Jag håller fortfarande på att försöka förbättra min vägning av malt. Jag har en våg som klarar 10 kilo men min IKEA-skål jag mäter i rymmer bara 2,5 kg vilket gör att jag måste väga 5-6 gånger för att få ihop min mängd. Jag har tidigare vägt i en stålhink men märkt att den gärna ger felvägningar då botten är något mjuk och större än vågens diameter. En ojämn belastning ger felaktigt mätvärde. Därför testade jag att lägga en tom gaffatejpsrullen emellan, något som borde ge en bra viktfördelning. Det fungerade bra förutom att hinken gärna ville välta på grund av för liten bas. Kanske ska jag bara krypa till korset och köpa mig en paketvåg men jag tycker de är i dyraste laget. Tips på billiga paketvågar mottages gärna med andra ord!

Bryggdagen gick väldigt smidigt med perfekt krossning, snabb inmäskning och något högt pH som jag fick justera. Det blev även en smidig utmäskning/lakning där jag fyllde på maltröret med några liter i taget allteftersom jag höjde upp röret med hjälp av taljan från Biltema (50 pix). Med den metoden kunde jag lyfta med lätthet utan det stora vacuum-suget som kan bli annars. Koket förlöpte utan konstigheter förutom humlelocket jag skrev om i början. Totalt 65 liter vört blev det som jag fördelade 40 till stora jäshinken med lagerjäst och 20 som fick en slurry US-05 eftersom jag inte hade lagerjäst så det räckte till hela batchen. Bägge hinkarna var i full gång efter ett dygn även om US-05 såklart jäser mer intensivt. Lagerjästen står på 10 c och US-05 i matkällaren med omgivande temp 16 c men på betonggolvet som säkerligen håller nere tempen ganska effektivt.

Jag har bytt slang till mitt ”draining valve” (utlopp i botten av bryggverket för smidigare diskning) till en armerad. Jag märkte att den gamla trädgårdsslangen jag hade gärna vred sig lite när den blev varm så när jag fick en bit slang över passade jag på att byta. Lite tight att få på gardenakopplingen men med lite vilja så. Slangen är tryckluftsslang från Biltema, som enligt Biltema, är godkänd för dricksvatten. Samma slang använder jag till vattendragningen i taket till min diskbänk. Inte lika bra som kopparrör men till 1/10-del av priset och en installationstid på tio minuter.

Kopplade upp min wifi-kamera men tittade aldrig på appen under bryggningen…

Lite högt pH så en skvätt lactol till krävdes. Dock är det svårt att få mjölksyran att blanda sig homogent i mäsken med enbart RIMS så egentligen borde jag tagit bort filtren och rört om men det går inte när man mäskar med så mycket vatten som jag gör (70 l).

Mäskningen slut och lakvattenvärmningen är på gång.

Taljan från Biltema fungerar fortfarande super. Rekommenderas för trötta ryggar!

Stålslev modell längre för inmäskning. Jag har slutat använda min träpaddel då den är lite för klumpig för bryggverket.

Med en extra hink i arsenalen kan jag äntligen använda diskhinken som diskhink och inget annat. Trots att jag tycker det droppat färdigt ovanför Braumeistern får jag ihop 2-3 liter extra vört på en timme på det här sättet.

Här har jag samlat hett kylvatten som jag senare diskar bryggverket med.

Basmalt är bra att ha. Jag brukar köpa malt till 3-4 bryggningar i stöten men nu blev det kanske lite i överkant.

Överbliven vört från några olika delar av processen. Eftersom allt inte varit med i koket så måste jag koka den här vörten lite extra innan jag kan använda den till förkulturer. De små flaskorna är smidiga då de tinar mycket snabbare och ibland vill jag stegodla förkulturer och då är 0,5 l en bra startvolym. Jag pressar ut sista luften ut flaskorna så de inte spricker i frysen senare.

Massiv skumbildning från min ballongvisp men den redan tillsatta förkulturen hjälpte till att fluffa upp skummet. Den lilla hinken får även all humle denna gång, så därför fick en kokad BIABpåse fungera saftsil. Humlematerian motsvarade 4-5 saftsilar så för min batchsize är detta lämpligare.

Skummet fortsatte att bildas även när locket var på. Fick vänta en halvtimme med att sätta fast propp och vattenlås.

OG och färgreferens.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: