Det är ju vanligt att köpa begagnade Corneliusfat då man ofta kan få dom renoverade för halva priset mot nya. Men ordet renoverad betyder egentligen bara att alla packningar är bytta, vissa kopplingar eventuellt bytta samt att fatet är trycktestat. Inte allt för sällan finns det många skrapmärken, tejp, klisterlappar, limrester och kalkrester från vatten. Många struntar i att göra något åt dessa skönhetsfel eftersom det är den rena insidan som räknas men det tar inte mer än en kvart att snygga till fatet så det håller sig fint en lång tid framöver.
Förebilden. Här har jag redan tagit bort en del tejp, klistermärken och skrubbat fatet i varmvatten när jag fick det. Inte de fulaste fatet att demonsterar med men det är ändå halvrisigt och saknar lyster.
Går man när så ser man att det suttit klistermärken och det har runnit något som lämnat rester efter sig.
Här är mitt kit för rengöring. ”Happy Glanz” är en tub från 70-talet som jag tog från mina föräldrars städskrubb, en all-metall-rengöring. Det finns ett medel som heter Y10 som jag läst ska vara bra men det har jag inte testat själv. Oxalsyra nämns ibland också. Jag tror det flesta metall-polishar fungerar bra.
Tillvägagångssätt
Avlägsna eventuella tejpbitar eller klistermärken med hårfön/varmvatten och om nödvändigt kniv. Ta medlet på en svamp/scotch brite, använd endast den gula mjuka sidan eftersom den gröna kommer repa fatet! Gnugga in medlet som kommer bli svart av oxidering, i olika riktningar och även cirkelrörelser. Du vill nämligen få in medlet i repor och hålor. Tejp- och limrester gnuggar du på lite extra, de försvinner ganska lätt. Fatet kommer nu se väldigt matt och svartsmutsigt ut, helt normalt. Gnugga-på med svampen ett tag till så det sätter sig ordentligt. Ta en trasa och polera bort så mycket du kan i några minuter, det kommer fortfarande se ganska fult ut. Nu tar du Cilit Bang och sprayar fatet med och torkar bort med trasan eller hushållspapper. Skölj sedan fatet i vatten och torka det för att få bort de sista resterna av kemikalierna. Nu är ditt fat färdigt och har en fin lyster:
Efterbilden.
Jag har bara bryggt lager vid något enstaka tillfälle tidigare och då testade jag tre sorters jäst på en batch; klassikern Saflager 34/70, Mauribrew lager som är en hybridjäst som ska ge lageröl vid alejäsningstemperatur samt US05. Något förvånande vann US05 smakmässigt och eftersom jag inte är någon lagerfantast så har det inte blivit någon mer sådan bryggning. Men med tiden har jag insett att min oerfarenhet tillsammans med otillräcklig jästemperaturstyrning och för lite jäst säkerligen bidragit till ett skevt resultat. Allt det tillsammans med att jag börjar intressera mig lite för ölstilen Modern Lager, som är en torrhumlad lager t.ex. Brooklyn Lager eller Yellow Cab Lager, så har jag bestämt att det är dags att ge lagerjäsningen en ny chans. Nu har jag ju dessutom en jäskyl med tempstyrning och bra förkulturodlarmöjligheter. Lager är en av de svårare stilarna att brygga eftersom felsmaker inte har någonstans att gömma sig så det är även ett sätt att testa sina gränser/svagheter på…
Förkultur på ca 2,5l. E-kolvens förtryckta skala är heeelt off.
Dubbelbatch
Eftersom jag haft lite otur med öl som sprutat ut ur en trasig kran i ett corneliusfat i kombination med att lager tar längre tid att jäsa/lagra så behövde jag brygga en dubbelbatch för att inte få öltorka i mellandagarna. Alltså dubblade receptet men ena halvan får jäsa med US05 i 18c som referensöl. Bryggdagen gick riktigt bra med bra lakning, alla temperaturer satt där de skulle men det enormt kraftiga koket från min 3,2kw doppvärmare gjorde att jag landade på 2 liter för lite i hink samt ett OG på 1.058 istället för 1.052. Jag inser också att min setup för att brygga 20l kokar för klent, jag fick extremt bra kall/varmdruv med det kraftigare koket. Det kan vara det klenare koket som gett mig problem med mina whirlpools på sistone men tyvärr kan jag inte använda min stora doppvärmare för 20l-batcher eftersom miniminivån inte täcks. Det kraftiga koket ihop med 90 minuters koktid gav sjuka mängder kondens så här har jag ett svårare problem att lösa, framförallt i vintertider. Jag hade fönstret helt öppet precis bredvid kastrullen men ändå droppade kondens från taket…
Värmer vatten till inmäskning, inte ens här täcks tillräckligt av doppvärmaren vilket hörs när man rör om i grytan och det fräser-till lite. Men jävlar vilket ös det är i kombon 2kw induktionsplatta och 3,2kw doppvärmare. Jag fick ställa ner plattan till 2/10 när det väl kokade.
Här, mina damer och herrar, är min nya fina termometer. En Greisinger GTH 1170 aka ”Den gula klassikern”. Den har en felmariginal på 0.2c och när jag testat den har den varit väldigt stabil. Jag köpte Termometern utan någon K-givare då givaren kostade 250kr och jag redan har ett gäng jag ville testa först. Denna billiga Kina-kopia-K-Givare-med-spetsgivare för en tia gav riktigt bra värden i kokande vatten. På tal om kokande; om vi ska nörda ner oss lite så bör jag ha kok på 99.89c med mina 27 m.ö.h. i destvatten, något jag inte testade med dock. Man kan räkna ut sin egna kokpunkt för destvatten genom att ta vattens kokpunkt (99.98 vid havsytan) minus sin höjd över havet (h) delat med 300. Såhär ser formeln ut: T=99.98-(h/300). Det bör tilläggas att detta mest är intressant om man bor på hög höjd.
Dagens setup. Värmde all vätska i min stora Patina 50liters och körde med bazookascreen+batchsparge i min isolerade hink. Den tappade 2c på yttempen under 60min men jag ville inte störa bädden och köra ner proben längre. Ska testa med trådgivare nästa gång och se om jag måste åtgärda tunnan, misstänker att locket är för dåligt isolerat.
pH-mätning. Vänstra stickan är före 1 kapsyl lactol/mjölksyra. Tog kanske något för mycket och landade på pH 5.1 skulle jag gissa.
Kranens position visar lakhastigheten på 2-3l/min vilket är helt ok för satslakning.
Min hemmagjorda bazooka ger riktigt klar och fin vört. Det räcker ofta med 2-3 liter recirkulering innan disigheten försvinner och klar fin vört kommer ut. Det där med att vänta 10 minuter efter att man hällt i nästa ”sats” när man satslakar är kanske kul om man kör med 1st sats. Kör man uppdelat på 3st som jag var tvungen till denna gång, så blir det inget med det helt enkelt. Det ska ju vara kul att brygga också, och vem ska komma och slå mig på fingrarna? John Palmer???
Mycket att koka denna gång och detta är inte allt. Det tillkom 1,5l efter att denna bild togs. 47,6l totalt men det borde varit 49,6l för att få 19l+19l i hinkarna efter kok!
Det är svårt att se på denna bild men den kokta vörten blev riktigt klar vilket jag tror beror på det mycket kraftfulla koket. Jag inser att jag måste ha kokat för klent sedan jag började brygga i tvättstugan vilket måste åtgärdas… Det som simmar på ytan är humle från 2-min-givan.
Två jästkulturer som väntar på att få jobba. Jag smakade på ölet från förkulturen och även om det inte var äckligt så är det inget jag vill späda ut min fina lager med. Vissa kör i hela förkulturen men det senaste jag läst nu är att en magnetomrörd förkultur är såpass oxiderad att det kan ge bismaker till ölet den förs över till. Det tog mindre än ett dygn i kylen för att sänka jästen till botten så fulölet kunde hällas bort så detta kommer bli modus operandi framöver…
Nu står jäshinkarna på var sitt ställe och lagerjäsningen är sänkt från 13c till 11c. Kommer bli spännande det här!
Recept
——————————
Kokvolym: 46.56 l
Volym efter kok: 40.56 l
Batch (i jäskärl): 38.00 l
OG: 1.052 SG
FG: 1.011 SG
ABV: 5.4 %
färg: 9.1 EBC
IBU: 37.6 IBUs
Brygghuseffektivitet: 72.00 %
Est. mäskeffektivitet: 73.9 %
Koktid: 90 min
Ingredienser
——————————
Amt Name Type # %/IBU
7.50 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 1 85.2 %
0.50 kg Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 3 5.7 %
0.50 kg CaraBelge (30.0 EBC) Grain 2 5.7 %
0.30 kg Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC) Grain 4 3.4 %
Amt Name Type # %/IBU
50.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 75.0 Hop 5 17.9 IBUs
25.00 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Boil Hop 6 5.7 IBUs
20.00 g Cascade [5.50 %] – Boil 35.0 min Hop 7 6.3 IBUs
30.00 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Boil Hop 8 5.0 IBUs
50.00 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Boil Hop 10 1.2 IBUs
50.00 g Cascade [5.50 %] – Boil 2.0 min Hop 9 1.6 IBUs
Amt Name Type # %/IBU
2.0 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) Yeast 11 –
1.0 pkg German Lager (White Labs #WLP830) [35.49 Yeast 12 –
Amt Name Type # %/IBU
100.00 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Dry H Hop 13 0.0 IBUs
50.00 g Cascade [5.50 %] – Dry Hop 10.0 Days Hop 14 0.0 IBUs
Mäskning: !!!!Single Infusion, Medium Body, Batch sparge
Mäsksteg
——————————
Name Description Step Temperatur Step Time
Mash In Add 22.88 l of water at 75.7 C 66.7 C 60 min
Drain mash tun, Batch sparge with 3 steps (10.83l, 10.83l, 10.83l) of 75.6 C water
Övrigt
——————————
Förkultur:
MrMalty föreslår 353 miljarder celler; 2 rör i 1.38l eller 1 rör i 3,43l.
Jag kör med 2,5l förkultur stirplate i två dygn. Kylskåp två dygn (klar efter 12h i kyl).
Jäsningsschema för lagerjästen:
Kyl till 13c före pitch.
När jäsningen är igång sänk till 11c.
Jäs i ca 7-10 dagar.
När jäsningen avtar höj till 16c i 2 dagar.
Sänk till lagring 2.2c 1v.
Tillsätt torrhumle som får ligga 10 dagar.
Kallkrasch -1c.
Tappa på fat, gärna med gelatin.
Brewlog: 08:20 Drar igång värme med induktionsplatta 2kw och doppvärmare 3.2kw. 23l (15c) inmäskningsvatten täcker inte doppvärmaren tillräckligt.
BS föreslår 74-76c inmäskvatten beroende på grain/mashtuntemp.
08:45 Mäskvattnet för varmt.
16.0c i malten. 77c i inmäskningsvatten. 74.3c efter flytt till MLT (sparade 2l)
66.5c i bädden med all vätska.
pH 6.0->5.4 krävde 1 kapsyl lactol.
09:00 inmäskning och HLTvärmning.
10:00 Börjar tömma ut first runnings. Lakvatten ca 80-85c
11:20 Fullt kok. Får sänka induktion till 4/10 för att få lagom kok. T -90
46.6l ska koka ner till 38l i hink. Samlar ihop 47,6 preboil. 1052@24.6c ger PBG 1053. Mash Eff 91.7%.
11:35 Bittergiva på 75min
12:15 35min-giva
12:30 20min-giva
12:35 Protafloc, jästnärsalt, kylspiral
12:48 2min giva
12:50 Flameout
14:00 Kylt, Pitchat, plockat, inte städat.
OG 1.058@36.2l ger 76.3% i effektivitet.
19l Lagerjäsning WLP830 i 13c 1 dygn och 11c i ca 7 dygn. 17.2l Alejäsning med US05 kyld till 16c och jäser i 18c-rum.
Sammanfattning av bryggdagen:
Jag ökade ett snäpp i maltkrossen för att få mer hela skal och effektiviteten blev riktigt bra ändå.
Bryggningen gick riktigt bra trots stora volymer.
Lakningen gick jättebra och temperaturerna stämde fint.
Trots 84c lakvatten kom lakbädden aldrig upp i mer än 72c.
Jag har tidigare kokat för klent, ett kraftigare kok ger mycket bättre varm- och kalldruv.
Det är inte speciellt mycket jobbigare att göra dubbelbatch.
2 liter mer i boiloff ger 6l/h med induktion på 2an och 3.2kw doppvärmare.
Hävert tar lång tid men ger kristallklar vört i hinken.
Saftsil är fortfarande segt. Bara en av mina silpåsar fungerar bra.
Hävert och hopstopper är en variant för att få en hink superklar.
Det kraftiga koket ger enorm kondens. Jag måste koka utomhus.
Provsmakning
Det tar ganska lång tid att göra en vällagrad lager. Hur länge man ska lagra finns det många åsikter om men någon månad är inte fel. Detta gjorde provsmakningen av Ranelids Lager vs Ale lite skev eftersom jag druckit upp all ale sedan länge. Lagern har stått på fat en tid nu sedan jag lyft humlepåsen och nu börjar den bli riktigt bra. Tanken från början var att brygga denna en gång, utvärdera och sedan brygga den igen för att tävla med på SM. Jag insåg en bit in i jäsningen att jag inte skulle hinna med att brygga den igen innan inlämningen, så en extra lagringstid fick det bli istället och nu är 5+1 33or flaskade till domartävlingen. ”+1:an” är mitt egna referensexemplar jag ska dricka i samband med att jag får tillbaka domarprotokollet efter sm.
Lagern är bryggd enligt öltypsdefinitionen för klass 1A, Modern Ljus Lager. Så här lyder definitionen:
Modern Ljus Lager (1A)
OG 1.044–1.056
FG 1.010 –1.017,
Alkohol (vol%) 4,5–5,6%
IBU 35-40
EBC (Färg) 7-20
Ett ljust helmaltsöl med mycket karaktär och stora humlegivor, alla humlesorter tillåtna.
Bouquet/Arom: Humlingen skall vara klart tydlig till kraftig. Smörkola/diacetyl OK. Ingen DMS/grönsakston är tillåtet.
Färg/Utseende: Halmgul till bärnstens- färgad. Kraftigt och tjockt skum. Ingen köldgrumling.
Smak: Välhumlad med hög humlebeska. Den kan vara väl utjäst med en balanserande maltig- het. Inga fruktestrar. Diacetyl är tillåtet. Ingen DMS/grönsakston bör finnas.
Kropp: Medium kropp
Exempel: Hell 5,1%, Brooklyn lager.
Som ni ser är det en ganska ale-lik ölstil där humlen får ta stor plats. Jag tycker om Brooklyn lager även om Evil Twins Yellow Cab Lager är några strån vassare. Eftersom jag inte varit så nöjd med mina tidigare lager så valde jag att lägga mig ganska mitt i typdefinitionen:
Ranelids Lager
OG 1.052
FG 1.011
Alkohol 5.4%
IBU 37.6
EBC 9.1
Där jag kanske skiljer mig lite är med torrhumling. Dock läste jag nyligen receptet för Brooklyn lager, som står förebild för stilen och där har Garret valt att torrhumla… 75 gram humle på 19 liter får nog anses som ganska mycket för stilen men jag tänkte att lagringen kommer ta bort så pass mycket arom att det förhoppningsvis kommer bli lagom tills den ska bedömas.
Utseende
Ljust gul med ganska klar och fin vätska. Vitt skum som är lågt men ligger kvar länge i glaset.
Doft
Fruktig med örtiga inslag, lavendel, läder, tvål och cederträ. Får en bild av en yvig och något bakfull men nyrakad och pigg Björn Ranelid som en blåsig tisdagseftermiddag i september glider in på Jaguar Center i Tommelilla med gårdagens Expressen under armen för att hämta den nyservade jaggan. Sådan är doften, notera!
Smak
Småsöt, nobel humle, len, besk, citrontulo. När det blivit lite varmare framträder pilsnermalten tydligt.
Omdöme
Beskan balanseras av sötma i eftersmaken. Hade önskat lite högre utjäsning. Skillnaden mellan lagern och alen är inte så superstora, förmodligen för att alen fick jäsa så svalt.
Glaset är från Sejdelshoppen och finns att köpa här. Glasrecensionsinlägg är på ingående!
Provsmakning av Ranelids Ale
Dags för del ett av Ranelids Ale/Ranelids Lager. Del två, med lagerjästen kommer dröja uppåt en månad till innan den är klar så ni vet…
Utseende
Ljusgul, väldigt klar (se bild 2) med lätt vitt skum som lämnar en del rester efter sig genom hela glaset. Min klaraste öl hittills utan att långtidslagra flera månader. Briljant!
Doft
En lätt maltsötma blandas med friska citrustoner och fräsch nobel humle. Första två veckorna på fat var Hallertauern väldigt påtaglig men kan nu närmast beskrivas som efterhållsam vilket är synd då det var väldigt gott. Ren och frisk doft, nästan som en lager.
Smak
Det första som slår mig är att det smakar öl. Inte för att försöka göra mig lustig nu men detta är ju den överjästa varianten av min moderna lager och tanken är ju att det ska vara en väldigt ren öl med en mindre humlekick i. Det har jag verkligen lyckats med. Lager-varianten lagras fortfarande och har ännu inte fått någon torrhumle så det blir svårt att jämföra dom sida vid sida på ett rättvist sätt så jag kör alen först och får återkomma till en komparativ studie. Tillbaka till smaken: Citruscest kanske åt apelsinhållet blandas med lite cederträ från Hallertauern. Den avvägda beskan kommer först i eftersmaken och kvar på tungan blir Cascadehumlen. Kolsyran är kraftig för att vara ale, dvs åt lagerhållet.
Omdöme
Jag känner att mina senaste 2-3 öl inleder ett nytt kapitel i min bryggning där jag verkligen fått kläm på tekniken. Rena, fina smaker och ett utseende jag verkligen är stolt över. Absolut min godaste och finaste American Pale Ale jag gjort och jag ser fram emot att testa lagervarianten.
Vissa ölstilar passar om de är disiga eller t.om. grumliga som t.ex. veteöl men de flesta andra vill jag ha blanka. Kommersiella bryggerier använder sig av fina filter men problemet är att en del smak sägs försvinna i processen, hur mycket som förloras i filtrering kontra pastörisering låter jag vara osagt. I hembryggarsammanhang finns det en en rad metoder för att få blankare öl; en snabb kylning av den kokande vörten, protafloc eller irish moss som tillsätts i koket, en högflockulerande jäst som snabb klumpar ihop sig och lägger sig på botten, gelatin (avkok på ben) eller issinglass (utvinns av simblåsor från fisk) som man häller i precis före kolsyrning, lång väntetid eller slutligen kallkrasch. Angående lång väntetid så brukar de flesta öl bli hyffsat klara efter några månader men humledrivna öl som jag uppskattar lämpar sig inte för detta och nu så ska detta inlägg handla om kallkrasch.
Jag skaffade mig ett begagnad kylskåp i somras för att kunna jäsa även under månaderna utan R och för att kunna kontrollera jäsningen med en extern termostat. Lite problem uppstod då kylskåpet befinner sig i ett utomhusförråd som ibland håller en temperatur under den tänkta jästempen. Är det 15c i förrådet så kommer inte kylen göra så stor nytta. Ett alternativ är att öka värmen i förrådet med den frostvakt som är satt där men det känns lite slöseri att värma ett rum för temperaturen ska vara högre än inne kylskåpet så kylskåpet kan sänka temperaturen till önskat värde igen. Lösningen har blivit att sätta in en kupévärmare i botten på kylskåpet, sätta fast aluminiumfolie på de sidor den blåser värme som säkerhetsåtgärd. Det fiffiga med kupévärmaren visade sig vara att den är justerbar så jag inte behöver bränna på så varmt för det som händer då är att omgivningstemperaturen runt hinken blir väldigt varm ända tills ölet blivit varmt (jag styr tempen beroende på vätskans temp och inte luften utanför hinken). Genom att blåsa ljummen luft i skåpet så blir svängningarna i ölet ganska små, 0.1-0.2c över min satta jästemp. Glockenspeil! Så nu används kylen som jäskammare året om. Men nu blev det här ett långt sidospår, det var ju kallkrasch jag skulle skriva om. Eftersom jag köpte ett begagnad kylskåp så förstod jag att det inte skulle vara av senaste modell och eventuellt inte klara minusgrader. Mycket riktigt får jag bara ner ölet till ca 4c innan termostaten i kylskåpet slår ifrån. En bra kallkrasch ska gärna ner till 0c eller t.om. -1 eftersom öl inte fryser förens -2 vad jag har läst (inte testat). Några dagar i denna temperatur, gärna ihop med gelatin, ska ge väldigt klara öl. Min temperaturbegränsning visade sig inte vara beroende av åldern på kylskåpet utan hur termostaten är inställd. Jag har från 1-6 att välja på kylen och har satt den på 6an eftersom min externa termostat sköter temperaturen. För att få kylen att kyla mer än den vill kan man koppla förbi termostaten, helt enkelt ta ut kablarna och koppla ihop med en sockerbit. Ett problem då är att kylskåpet inte tar hand om kondens längre samt att det inte känns så kul för en el-novis som mig själv att klippa av lite kablar och hoppas på det bästa. MEN, då hittade jag en annan lösning på nätet som jag inte sett på svenska ölforum. Har man tur så finns det en lite skruv någonstans på termostaten och den skruven justerar i vilket område termostaten ska jobba, en kalibreringsskruv helt enkelt. Ibland sitter den bakom vredet som man justerar temperaturen med (den som går 1-6 för min del), fast i mitt fall satt den på sidan av termostaten. Några varv medurs på den skruven och tadaaa, nu jobbar kompressorn för fulla muggar. Jag beklagar de dåliga bilderna men jag har ingen bra macro så det fick bli iPhonebilder istället:
Här ser ni sladdarna som går att koppla ihop om man känner sig duktig på sådant och gärna vill torka ur sitt kylskåp efter varje fat/jäsning, iof något man bör göra ändå om man spiller öl ur picnickranar som jag gör… Längst ner till höger är min ratt som styr temperaturen (1-6). Ratten sitter på ett rör som går in under min tumme. Där tar nästa bild vid:
Här har jag öppnat luckan där ”lampknappen” och termostatknappen sitter. Här ser ni potentiometern (ratten på elspråk) och bakom är termostaten. Till höger om termostaten går ståltråden ner till kylskåpet och mäter temperaturen där inne.
Det här är fotat 90grader till höger och ni ser sidan av termostaten. Där befinner sig skruven som fick några medurs varv dragna på sig. Sen tog det fem minuter att få ihop den smäckiga plasten och få allt på plats så lampan i kylen släcks och tänds som den ska men nu är allt på plats och kyler Fords Wild Years till -0.5c.
Senaste kommentarer