Tuatara Conehead IPA 6%

160515_lindhcraftbeer_tuatara_conehead_ipa
Tuatara Conehead IPA 6% är en våthumlad öl dvs. den är humlad med färsk och icketorkad humle. Jag har själv våthumlat vid två tillfällen men kan inte säga att jag märkte någon direkt skillnad. Men färskt är ju alltid bättre, om inte för annat så psykologiskt… Denna IPA kommer eventuellt dyka upp i Sverige framöver, det är delvis upp till Systembolaget att styra över. Denna öl provades i glaset ”Rastal Lüttich” enligt konstens alla regler.

Färg och utseende g
Kopparfärgad öl med smutsvitt högt skum som håller sig kvar länge. Kristallblank och helt utan dis.

Arom g
Kraftfull färsk blommig humledoft med tydliga talltoner, medel grapefrukt och inslag av mjölk och lite läder från malt. Påtaglig mogeb papaya.

Beska g
Tydlig beska på medelnivå och beskan är len och lättsam.

Alkohol g
Endast en lätt alkoholsmak med viss värmande effekt i munnen.

Smak och eftersmak g
Smaken är kraftigt humlig med mestadels papaya, grapefrukt och jord. En lätt rökighet finns i bakgrunden. En lättare karamellmaltsprofil ger viss karaktär och rondör. Restsötma på hyffsat låg nivå återfinns i en i övrigt lätt kropp.

Balans g
Välbalanserad och lättdrucken.

Kolsyrenivå g
Kolsyrenivå är medelhög och småbubblig, moussig.

Teknisk kvalite g
Välbryggd och väljäst utan några felsmaker.

Summerat omdöme (44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk)
37p, Mycket bra.

Övriga kommentarer och råd
En välsmakande IPA som är god, välbryggd och vacker att se på. Enligt öltypsdefinitionen för stilen saknar jag en del fräscha citrustoner och smaken är överlag något för träig. Den hamnar ändå utan problem i ”Mkt bra” under IPA-klassen. Mina egna smakpreferenser hoppar inte av glädje för just mogen/övermogen papaya som jag tycker är lätt jolmig och däst där jag föredrar lättsamma smaker men ett gott hantverk uppskattar jag alltid. God och lättdrucken öl som kommer tilltala många.

Ball and Keg

160514_lindhcraftbeer_ballandkeg_005Inget är mer störande än när man efter en hård dag på jobbet ska tappa upp en god öl och fatet överraskar med det gurglande ljudet av skum, dvs. fatet är slut och du står där ensam och övergiven med tomt glas i handen. ”Ball and Keg – nivåmätare” är en fiffig uppfinning som består av ett magnetiskt flöte som man stoppar inne i sitt Corneliusfat och en liten rund magnet som följer med flötets nivå på utsidan av fatet. På så sätt kan man se hur mycket öl det är kvar i fatet medan man dricker av det, utan obehagliga överraskningar av fattomhet (ord?). Installationen är väldigt enkel, bara rengör flötet med t.ex. StarSan när du ändå ska tappa ditt öl på fat och låt bollen ligga kvar. Ta sedan den större medföljande positionsmagneten och fäst flötet längs fatets sida. När du placerat ditt fat i kegeratorn så tar du en liten orange kula och smyger emellan fatet och den större magneten, som nu kan läggas åt sidan. Klart! Du kan nu följa den lilla orangea kulan på fatets yttersida och hur nivån på öl i fatet sjunker allt eftersom du tappar upp öl.
Jag har utvärderat den här produkten och tycker själva funktionen egentligen är ganska bra. Det som drar ner mitt omdöme något är att magneten är i svagaste laget. Råkar man flytta fatet lite för mycket, t.ex. när ett annat fat ska kilas in i kegeratorn är risken stor att den lilla orangea kulan släpper. Släpper kulan är det sedan svårt att få tag i flötet med den större magneten utan att luta faten en massa vilket kan ge grumlig öl om det finns någon jäst sedimenterad på kanterna. Jag hade lite svårt att få kulan att sitta i början innan jag kom på att nivån på mängden öl i fatet var så pass hög att flötet fick svårt att hålla sig längs väggen. När jag väl druckit en liten så satt kulan mot flötet resten av fatet.
Det finns en annan aspekt kring produktens vara eller icke vara som jag inte tänkte på förens jag provat produkten i någon vecka och som kanske mer beskriver hur min (sjuka) hjärna fungerar; När man har öl på flaska så öppnar man sin flaska, slår ölen i glaset och ställer flaskan under diskbänken, punkt. Ölen är slut där och då och man vet att det är en ändlig resurs, det som finns i glaset är den ölen. En smått magisk grej med fat och tappkran är att det ger känslan av att det guld som flödar ur kranan än oändligt och att ölet forsar ut likt vattnet ur en köks utan början eller slut. Man går och tappar upp öl efter öl från denna oändliga källa och känner sig lite som en alkemist. Med Ball and Keg blir man påmind om förgängligheten eftersom nästan varje gång man tappar upp en öl så hör man ljudet av flötet och magneten som hoppar ner ett hack och säger med svag röst ”din källa sinar för varje öl du dricker”. Om denna sista reflektion väger tyngre än det förtret ett dödsgurgel från ett tomt fat åsamkar dig kanske lite samtalsterapi vore mer på plats än shopping. Okej, skämt osido. Ball and Keg – Nivåmätare finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager för 239kr för startpaketet och 199kr för tilläggspaketet som består av ett extra flöte och ytterligare fem småkulor.

Lindhs omdöme
En helt okej produkt om man har en kegerator där faten får vara i fred dvs. det är inget för picnic-killen/tjejen som har med fat på fest. Jag hade gärna sett ytterligare något starkare magneter vilket dock troligtvis skulle försämra följsamheten längs väggen. Slutligen tycker jag att man borde fått två flöten med i paketet för det priset. Jag har tio fat totalt och ofta 6-7 stycken igång samtidigt, vilket inte är helt ovanligt bland hembryggare, så totalpriset skulle vara i högsta laget.

160514_lindhcraftbeer_ballandkeg_001Vad som ingår i kitet.

160514_lindhcraftbeer_ballandkeg_002Den stora ”installationsmagneten” och de fem små indikationsmagneterna.

160514_lindhcraftbeer_ballandkeg_003Vid installation; fäst bollen mot kanten med stora magneten och du kan flytta fatet till dess slutgiltiga position i t.ex. din kegerator.

160514_lindhcraftbeer_ballandkeg_004Vinkla magneten och låt den lilla oreanga kulan ta dess plats. När kulan är i botten eller ramlar av från fatet är det ca en öl kvar att dricka!

Öldömning och ett exempel – Tuatara APA, Aotearoa Pale ale 5.8%

Just nu, liksom ofta efter SM, har det dykt upp en diskussion på ett hembryggarforum om hur öl bedöms inom Svenska Hembryggareföreningen, hur tankarna från domarna går och varför det blir som det blir. Öldömning är ganska komplicerat att beskriva kortfattat och jag ser det inte som mitt jobb att redogöra för alla SHBFs bedömningskriterier och öltypsdefinitioner, men eftersom jag i vintras lyckades bli officiell öldomare inom SHBF tänkte jag att det kan tillföra bloggen något intressant om jag forsättningsvis dömer öl jag provsmakar på bloggen enligt SHBFs Öltypsdefinitioner och SHBFs standardprotokoll samt löpande förklarar hur jag tänkt i de olika stegen. På det sättet kan ni (i de fall det går att få tag i samma öl) provsmaka ölen, läsa min dömning och tycka till själva om ni håller med eller inte. Man ska inte glömma bort att doft och smak till viss del är subjektivt och det är också därför det är en hel domargrupp som dömer öl på SM och inte en enskild domare per öl som det ju blir här på bloggen.

Först ut är en öl från Nya Zeeland.

160514_tuatara_apa1
Tuatara APA, Aotearoa Pale ale 5.8%

Färg och utseende (g)
Mörkt gyllene till ljus kopparfärgad öl med hög offwhite skumkrona. Kristallblank utan något dis alls. Skummet är moussigt med blandat små och stora bubblor. Bra lacing och skummet ligger kvar som ett lock.

Arom (g)
Doften är humledominerad med tydliga rosor, mindre jasmin, mindre mango och stor citron samt grapefrukt. En mycket lätt karamellighet finns i bakgrunden.

Beska (g)
Medelstor + beska för stilen. Beskan är lagom sträv och medellång.

Alkohol (g)
Lätt stöd av alkoholen ger bra balans.

Smak och eftersmak (g)
Smaken är maltig med ett tydligt och knäckigt karamellstöd. En del fruktighet med medelhög citrus åt grapefrukthållet samspelar med malten. En lätt jordighet finns i eftersmaken. Munkänslan är fyllig och den har medelstor kropp.

Balans (g)
Tydligt stöd från karamellmalten balanserar alkoholen men gör humlesmaken lätt återhållsam.

Kolsyrenivå (g)
Hög kolsyra som är stickig och vass.

Teknisk kvalité (g)
Välbryggd utan felsmaker från bryggningen eller jäsning. Mycket vacker och blank.

Summerat omdöme
46 poäng, Excellent.

Övriga kommentarer och råd
God och välsmakande APA där den största behållningen är den fina blommiga doften. Väldigt hög teknisk kvalité där humlen verkligen får ta för sig utan att bli helt dominerande. Ett bra maltstöd ger en fin balans och en lättdrucken öl.

160514_tuatara_apa2

——

Dömningens struktur
När jag inleder en provning så analyserar jag först doften. Många doftämnen är väldigt flyktiga så doftbedömningen är med andra ord bäst att börja med innan en del av ämnena försvinner. Sen låter jag en del öl rumla runt i munnen medan jag fyller i de andra punkterna metodiskt efter SHBF typdefinitionskriterier. Fram till sista punkten försöker jag göra en objektiv beskrivning och hålla inne på subjektiva omdömen till sista punkten. Ett öl som faller inom excellent behöver inga tips eller rekommendationer till bryggaren, övriga betyg ger tips på förbättringar av t.ex. recept eller process. I de fall jag vet ölstilen innan bedöms ölen enligt den, när det är blindprovning gör jag först en bedömning av lämplig ölstil som jag sedan dömer efter. Även mina egna öl kommer dömas enligt denna metod även om kommentarerna där kommer handla mer om mina egna önskemål för just det ölet och inte nödvändigtvis efter öltypdefinitionen.

Lindhs Premium Gold v2, oder “Die drei Helle – Mia lossn uns lind oan hi”

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_002

Vad händer i livet
Dom hektiska perioderna avlöser varandra just nu både på hemmafronten och jobbfronten men att få till några bryggningar har ändå haft hög prioritet. Äntligen fick jag till min planerade tyska bryggdag med en Bavarian Helles, eller rättare sagt tre eftersom jag utvärderar tre olika jäststammar till denna blivande husöl som jag planerar att alltid ha på tapp. Detta är andra versionen jag brygger av denna öl, den första kallade jag Lindhs Premium Gold även om det mest var en generisk lager och inte så fokuserat recept eller stilmässigt på Helles. Nu har jag läst på en hel del och provsmakat ett gäng öl så jag är betydligt mer förberedd. Rent stil- och receptmässigt är Helles en väldigt okomplicerad öl och de stora skillnaderna sitter verkligen i detaljerna i bryggprocessen eftersom i princip allas recept är oerhört snarlika. Just min Helles vill jag ska ha en stor gräddig pilsnermaltsmak vilket men bara får om malten behandlats varsamt och är färsk. Sen vill jag ha ett uns mer nobel humlesmak och arom än vad en standardhelles har men inga dramatiska mängder.

Recept
Detta är en öl som man skulle kunna dekoktionsmäska men eftersom jag har tusen andra saker som måste göras samtidigt som jag brygger så fick några procent melanoidmalt kompensera för detta steg. I övrigt blev det pilsnermalt för hela slanten. Humlemässigt så tog jag en slumpmässig högalfasort som bittergiva (Centennial) för att sedan köra Hallertauer Tradition på 15 min och 0 min/ flame out. Det känns onödigt att slänga i en stor mängd lågalfahumle på bittergivan för jag är av åsikten att det inte går att känna någon skillnad efter så långt kok ändå, alltså kan man minska mängden växtmateria i kastrullen med en starkare sort.
Jästerna odlades upp många dagar i förväg så jag hann med att propagera och dekantera den första färskjästen i E-kolv, propagera upp den andra färskjästen i E-kolven och slutligen propagera torrjästen i en flaska. Tur jag inte slängde min gamla fula magnetomrörare som behövdes denna gång och säkerligen fler i framtiden.

Bryggningen
Jag brukar säga att min standardbatchsize är 40 liter men senaste året har jag verkligen inte hållit det och inte denna gång heller. För att kunna testa tre jäststammar och slippa flaska så bryggde jag även denna gång 60 liter. Mäskningsmässigt märker jag ingen skillnad på 25, 40 eller 60 liter i Braumeistern men tiden från mashout till uppkok märks en del. Den märks dessutom extra mycket om man måste åka med sin mamma och svärmor på bullkalas i Taxinge mitt i bryggningen och pausa så temperaturen hinner sjunka avsevärt.
Stora avvikelsen för dagen var definitivt pH:t som hamnade betydligt högre än förväntat och konstigt nog 0.6 högre än förra bryggningen med liknade ingredienser och mängder. Jag har svårt att tänka mig att en del vete och några nävar karamellmalt kan göra så stor skillnad. Min teori är att den färskare malten bidragit men eventuellt är en felkälla att jag inte kalibrerat pH-mätaren på ett tag. På tak om kalibrering så är fortfarande refraktometern eller hydrometern ett frågetecken. Bägge visar på 1.000ö i destillerat vatten vid 20c men jag fick diff på OG med 5 punkter. Jag måste lägga en halvtimme på att identifiera vilken av dom som är missvisande vid ca 50ö.
Bryggdagen i övrigt gick bra och jag ser förbättringsmöjligheter på en rad områden i bryggeriet fortfarande så det kommer bli riktigt bra i slutändan. Disken underlättades med en ny vattenpistolkran till trädgårdsslangen men några fler avlastningsytor för disk kommer underlätta liksom varmvatten i kranen om det går att lösa framöver. Jästen åkte i först på 9c och bubblade på bra efter ett drygt dygn. Tänkte jäsa dessa ganska kallt en längre tid innan det blir dags för diacetylrast, jag återkommer med jäsningen i provsmakningen om jag kommer ihåg.

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_001Jag insåg att det var onödigt med en fullt funktionsduglig silikonslang till utloppet så jag bytte den mot en Gardenaslang istället. Tyvärr är fallet för lågt för att dra den till avloppet men jag ska labba mer med det.

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_003PH efter första vattenbehandling.

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_004PH efter en andra dos mjölksyra.

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_005

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_006Jästodlande i stor skala.

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_007

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_008Hjälpreda eller stjälpreda, det är frågan det. Kul hade vi iallafall…

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_009Det räcker egentligen med det flexibla ventilationsröret rent avstådnsmässigt men lyckas man få upp skum eller humle i röret är det väldigt svårdiskat, därför har jag en rak rörbit enligt nedan bild istället:

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_012

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_010

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_011

160508_lindhcraftbeer_bryggeri_drei_helles_013Om det går att få in tre 30-liters jäshinkar i ett kylskåp med två dörrar? Ja om man har tålamod och inte är stressad. På det så kallade håret att det gick…

Drei Helles (Helles)

Kokvolym: 70.00 l
Batchsize: 59.00 l
Koktid: 60 min
Brygghuseffektivitet: 87.00 %
OG: 1.050 SG
FG: 1.012 SG
ABV: 4.8 %
IBU: 17.6 IBUs
EBC: 5.9 EBC

Color

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
15.00 g Calcium Chloride (Mash 120.0 mins) Water Agent 1
10.00 ml Lactic Acid (Mash 120.0 mins) Water Agent 2
5.00 g Epsom Salt (MgSO4) (Mash 60.0 mins) Water Agent 3

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
10.50 kg Pilsner Grain 4 97.2 %
0.30 kg Melanoidin (Weyermann) (59.1 EBC) Grain 5 2.8 %

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20.00 g Centennial [8.00 %] – Boil 60.0 min Hop 6 6.6 IBUs
50.00 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 15.0 min Hop 7 4.9 IBUs

Steeped Hops

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100.00 g Hallertauer [4.80 %] – Steep/Whirlpool 20.0 min Hop 8 6.0 IBUs
Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg Bavarian Lager (Mangrove Jack's #M76) Yeast 9
1.0 pkg Munich Helles Yeast (White Labs #WLP860) Yeast 10
1.0 pkg Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml] Yeast 11

Total humle: 170.00 g
Total malt: 10.80 kg

Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 22.31l) of 76.0 C water

Nya Bryggeriet del 2 – Ordning och reda

160506_lindhcraftbeer_bryggeri_009Idag fick jag lite tid för mig själv att plocka i ordning i nya bryggeriet och jag fick montera ihop mina bokhyllor (från Rusta) som jag ska förvara utrustning i. Jag hann också med att flytta min miniregulator till Sodastream-flaskan som ska vara i kegeratorn och sätta min större regulator på min 10 kg-tub. Ihop med den stora tuben ska jag ha mina två kulkopplingar med backventil så jag kan tvångskolsyra i petflaska utan att riskera att öl vandrar bakvägen in i regulatorn. Bryggeriet ska renoveras med färg och kanske lite kakel i framtiden men nu är det sommar och det finns annat som får gå före. Bara det går smidigt och är roligt att brygga i bryggeriet så brinner det inte med renovering av ytskikten… Diskbänken ska stagas upp och kanske lyckas jag dra något avlopp längs väggen och så ska en lägre bryggarbänk till Braumeistern byggas med mera med mera.

Traptezadapter typ 2
För att montera en regulator på de små Sodastreamflaskorna krävs en adapter för att ändra gängstorlek, en så kallad Trapetz-adapter. Det är ingen direkt supernyhet på marknaden men Humlegårdens ekolager har denna variant ”typ 2” som har en patenterad packning som inte behöver justeras tillskillnad från den gamla modellen som har en mutter som behöver justeras. Jag vet inte hur många gånger jag varit på öltävling och hört det klassiska superpyset (som hörs lång väg) och tillhörande svordom när en patron tömts och lämnat bryggaren frustrerad och med nedfryst hand. Med denna Trapetzadapter slipper man alltså justeringen men att dra några lager gängtejp är ”good practise” för att förhindra eventuella småläckage. Viktigt är att man först sätter gängtejp på de två gängorna och se då till att linda tejpen åt rätt håll så den inte trasslar upp sig vid monterring. Framåt och uppåt när skruven pekar åt höger är så bra jag kan beskriva det. Två varv med tejp räcker. Sen fäster man adaptern på regulatorn, absolut inte på tusen som då töms! Regulator med adapter skruvar man tillsist på Sodastreampatronen och sen är det bara att kolsyra! Den enda skillnaden mot en stor CO2-tub är att Sodastreamen inte har något vred för på-och-av, i övrigt är allt detsamma.

IMG_1634I denna ordning sätts allt ihop.

IMG_1636Gängtejp på plats.

IMG_1637Trapetzadapter in i regulator.

IMG_1639Kolsyrepatron in i Trapetzadapter.

IMG_1640Här här hela min setup för kegeratorn (färdigkolsyrad öl som bara ska drivas ut) och när jag tar med mig fat på picnic/tävling.

Setupen i min jäskyl där jag tänkt kolsyra fat
Jag gör oftast öl lagom till två Corneliusfat (2x19l) även om det både händer att jag gör både ett eller tre. Min standard baseras på två fat och därför är tanken att kolsyra sätta två i taget. Därför har jag två gaskopplingar som jag ansluter med armerad kolsyreslang och med hjälp av ett rostfritt T-kors kopplas slangarna in i regulatorn. Jag har inte hunnit utvärdera de två varianterna av gaskoppling med backventil ännu så jag får återkomma med det snart.

160506_lindhcraftbeer_bryggeri_001De tre bitarna till vänster ger samma funktion som den längst till höger. Självklart finns det ingen vinning med att köpa den tredelade om man inte redan har ett gäng befintliga gaskopplingar som man vill uppgradera till backventil. Mellandelen, själva backventilen, har anslutningar av typen MFL eller Male Flare-koppling som jag har börjat använda på både öl och gassidan för att kunna flytta slangar smidigt. Den kompletta backventilen finns både med MFL och slangnippel

160506_lindhcraftbeer_bryggeri_002Det blir en ganska lång pjäs med alla delar men jag har gott om plats i kylen.

160506_lindhcraftbeer_bryggeri_004Här är nya regulatorn på plats på min extremt tunga kolsyretub, kan det vara gjutjärn? När jag skulle fylla den trodde gubben på brandfirman att den var full när han bar in den…

160506_lindhcraftbeer_bryggeri_006Jag har gått från Oetiker-slangklämmor till denna skruvvariant för att kunna plocka isär delarna vid behov. Inte för att jag tänkt flytta någon mer gång i mitt liv…

160506_lindhcraftbeer_bryggeri_007

160506_lindhcraftbeer_bryggeri_008T-kopplingen inne i kylskåpet.

160506_lindhcraftbeer_bryggeri_011Hyllor på plats. Dom klarar 180 kg per plan, borde räcka.

160506_lindhcraftbeer_bryggeri_012

Ella och Humlerensaren

160423_humlerensaren_0023Någon bättre dag att inviga bryggeriet på än dagen för 500-års-jubileet av Reinhetsgebot finns nog inte för en tyskbryggare som jag. Tanken var självklart att brygga en tysk öl dagen till ära men DHL fick inte tummen ur med min leverans från Humlegården så jag fick inte mina ingredienser till tänkta öl. Därför fick jag panikskaffa lite malt och jäst hos närmsta LHBS och sen blev det rockad på receptet; en rejäl humlebomb för att tömma frysen. Bryggeriet är fortfarande nedpackat i lådor och i totalt kaos men mitt under dagens bryggning åkte jag iväg och köpte en diskbänk som jag ska ha som bryggarbänk/avlastningsbord. Jag har en liten diskho som jag kan diska i under bryggningen så att dra in vatten och avlopp till nya bänken får bli lite senare. Jag har även skaffat två rejäla bokhyllor där jag ska ha plastlådor med utrustning så det finns en plan!

För er som känner er rostiga på de tyska renhetslagarna är denna film en bra start:

Recepten
Eftersom jag ändå skulle bomba ölet med 600 gram humle så tänkte jag att jag lika gärna kunde använda upp så mycket malt som möjligt. Därför fick maltinventariet bestämma maltnotan: 7,3kg pilsnermalt, 3,6 kg vetemalt och 0,44 kg Caraamber. Det blir som en india pale ale med lite extra vetekrisp med len munkänsla och förhoppningsvis extra mycket humlesmak. Någon Hopfenweize blir det dock inte då jag använt vanlig neutral alejäst och för lite vetemalt. Jag hoppas på en humleintensiv men lättdrucken grillarbärs jag kan pimpla i väntan på att lite mer ordentligt bryggda öl får mogna.
Detta var en splitbatch med en teknik jag inte använt innan nämligen att man separerar batcherna under själva koket. Med några minuter kvar så tappade jag försiktigt ut 1/3 (20l) till en stor kastrull som fick en rejäl dos humle; sidosatsen (bra ordval?) provade jag en ny humlesort som har samma namn som min dotter Ella. Den fick även 100g Citra och torrjästen BRY97. Storsatsen på 40l som stannade kvar i Braumeistern fick 200g Centennial, 100g Mosaic och 100g Columbus mest för att de påsarna var äldst i frysen (jag skäms över åldern). Jag exporterar inte receptet från Beersmith denna gång eftersom det inte var någon större tanke bakom upplägget ändå.
Om styrningen av malt och humle var något slupartat så var vattnet desto mer upstyrt. Jag har efter många tester av olika excelkalkylatorer, hemsidor och Beersmiths inbyggda saltkalkylator kommit fram till att John Palmers excel nog är den jag tycker bäst om. Här är vatten före, mängd tillsatta salter och erhållet bryggvatten (liqour) efteråt:

Vattenprofil Nykvarn 21e mars ´16, (mg/l eller ppm)
Ca 21
Mg 4.2
Na 19
So4 30
Cl 15
Hco3 79
CaCO3 96,4
PH 8.2
4.0 dH

Salttillsatser
15g CaCL2
5g MgSO4
10 ml Lactol (Palmers excel tyckte 15ml men jag tog 10ml först och det visade sig räcka)
Önskat mäskpH: 5,32
Uppmätt pH: 5,3 vid ca 20c

Erhållet bryggvatten (mg/l eller ppm)
Ca 76 (varav 95 i mäsken)
Mg 10 (13 i mäsken)
Na 19
So4 56 (65 i mäsken)
Cl 112 (114 i mäsken)
Hco3 79 (alk)
CaCO3 96,4
Klorid/SulfatRatio 1,99 (över 1.3 ger ökad maltighet)

Filterdisco160423_humlerensaren_0012Under hösten och vintern när jag inte kunde brygga så ofta på grund av litet kök så passade jag istället på att uppgradera lite utrustning, kanske inte de mest nödvändiga uppgraderingarna men vad ska man ta sig till när bryggabstinensen slår till? Jag köpte iallafall nya filterdiskar till Braumeistern istället för de tunna som följer med. Speidels diskar är ver 2 där den första faktiskt var i tyg men jag tycker ändå att de medföljande diskarna var svårdiskade (göteborgshumor?) och även vassa i kanterna. De nya från BacBrewing är betydligt stabilare och inte flätade av fin ståltråd utan mer åt borrade-i-plåt-hållet. De är även några mm större än original så man slipper rymmande skalbitar längs sidorna. Efter att ha bryggt med dom så måste jag säga att det är en tydlig förbättring i handhavande/disk men jag tvivlar på att det ger någon som helst förbättring på själva ölets smak. Nice men inte need.

Draining valve160423_humlerensaren_0028Braumeister 50, som klarar att brygga upp till 75l, är en ganska stor och otymplig pjäs på 85l. Det märks framförallt när den ska diskas och för att underlätta det har jag installerat ett avlopp/utlopp via ena pumpkopplingen, ett så kallat Draining Valve. Det är en T-koppling direkt efter pumpens anslutning och gör det möjligt att ha en kulkoppling med en slang dragen till närmsta avlopp eller hink. När man bryggt klart och tappat sin öl så öppnar man kranen undertill och spolar rent Braumeistern på plats. Den fungerade förträffligt bra men installationen av den var så extremt knölig att jag avråder starkt till att göra denna modifikation. Det var otroligt svårt att få isär pumphuset från ordinarie vinklade koppling eftersom de är ihoplimmade. Jag fick baka delarna i ugnen på 200c för att kunna dra isär dom, med trasiga händer som följd. Att sen få alla delar på plats med de extremt små marginalerna och med exakt mängd gängtejp tog två hela eftermiddagar. Helt tätt från läckage har jag dessutom ännu inte fått det i ärlighetens namn. Trots denna varning tvivlar jag på att jag avskräckt alla från att låta bli detta bygge så om ni ändå ger er på det så finns det info om hur men gör på Braumeisters.net där ni får alla delar beskrivna och ni kan eventuellt få support om ni inte får ihop Braumeistern igen efteråt. Med andra ord får ni reda ut både inköp och installation utan min hjälp eftersom jag som sagt starkt avråder från installationen!
160423_humlerensaren_0030Alla delar i BSP och köpta från Ebay.

160423_humlerensaren_0029 Jag försökte med trädgådsslang att leda smutsvattnet de 5 metrarna till avloppet men fallet räckte inte. Fick bära hink istället…

Bryggmetod
Nu är det omtag för utvärdering av bryggmetoder med Braumeistern. Jag har tidigare testat olika lakmängder och totalvolymer för att sedan gå över till Overnight Mash (vilket jag avråder från pga brandrisken) och FullVolymsmäskning (FVNS). Denna gång gjorde jag en storbatch på tre Corneliusfat dvs 60 liter efter kok och gjorde en mäskning + lakning hyffsat traditionellt. Jag mäskade in med mina 55 liter och en bit in i mäskningen fyllde jag på med lite av de 20 litrarna lakvatten för att få upp höjden på kringliggande mäskvatten. Detta för att minimera HSA som en del tycker är en myt men som jag tar på visst allvar, framförallt efter en tysk bryggrapport jag läste och på inrådan av Stefan ”Mohawk Brewing” Gustavsson. Vad andra hembryggartester kommit fram till är jag medveten om men inte så intresserad av…

160423_humlerensaren_0005

Bryggningen som sådan
Ibland blir jag imponerad över effektiviteten med min Braumeister. Denna bryggning landade på mellan 91% och 95% beroende på om jag ska lita på den kalibrerade refraktometern eller den kalibrerade hydrometern. Oavsett vilken som visar rätt så är det riktigt bra siffror och jag slutade på mellan 7 till 9ö över min gissade vörtstyrka baserat på 80% brygghuseffektivitet. Själva mäskeffektiviteten uppmätte jag till 97.6% vilket är riktigt maxat även det. Nu ligger det absolut inget likhetstecken mellan hög effektivitet och god smak, det ska man komma ihåg. Det är snarare så att det kan vara tvärt om. Hög effektivitet innebär ju mindre malt per liter öl och mindre malt ger mindre maltsmak. Jag brukar tjata om att det är ett stabilt värde som är det viktiga och det står jag fast vid. Mitt riktmärke är mellan 75%-80% brygghuseffektivitet om jag tar hand om hyffsat mycket av vörten mot slutet av humle- och druvsepareringen. Är jag lat och låter skräpet sedimentera (och att jag häller en del vört i avloppet) så sjunker såklart brygghuseffektiviteten medan mäskeffektiviteten är konstant. Det finns ett sätt att sätta upp Beersmith så att den visa mäskeffektivitet som ”Measured Efficiency” om man ofta brygger välhumlat varvat med låghumlat och tycker brygghuseffektiviteten spretar väldigt beroende på ölsort. Det handlar såklart om att humlen suger upp en hel del vört och om man inte pressar ut den vörten så blir siffrorna dessvärre missvisande i programmet. Genom att nolla ”loss to Trub and Chiller” under ”Equipment Profile” så tas inte de värdena hänsyn till och mäsk- blir lika med brygghuseffektivitet.

Plus och minus för dagen
+Filterdiskarna fungerade klockrent.
+Hög effektivitet
+Prickade pH spot on
+Underbart med disk på plats!
-Min nya krankombination saknade gängtejp och läckte så jag fick i panik byta mot den gamla kranen medan det fanns varmt vatten i Braumeistern. Det gick med nöd och näppe!
-Svårt med avledning av ånga när delarna inte passade in under takhöjden
-På tok för dåligt med avlastningsytor vilket kommer avhjälpas med min diskbänk.
-Hussysslor och barnpassning störde delar av bryggdagen

Sammanfattning
Jag är nöjd med min första bryggdag i nya huset och nya bryggeriet. Det känns otroligt skönt att äntligen vara tillbaka i sadeln. Jag hade en helt annan plan för bryggdagen inklusive recept och test av mer ny utrustning men det är väl egentligen ingen större brådska med de sakerna. Så jag får väl chilla ner lite helt enkelt…

Provsmakning
Kommer om några veckor…

160423_humlerensaren_0011Kvarn för maltkrossning

160423_humlerensaren_0006Kinavågen lirar fortfarande perfekt.

160423_humlerensaren_0007

160423_humlerensaren_0008Min nya kran som jag ska sätta gängtejp på.

160423_humlerensaren_0009Originalkranen som det egentligen inte är något fel på förutom flödeshastigheten. Liten och kompakt som tusan.

160423_humlerensaren_0010Sista bilden med skyddsfilmen på, tog bort den nyss…

160423_humlerensaren_0013Före start av mäskning. Jag har gummilisten enbart runt övre stora filtret för att undvika skal som smiter längs kanterna men jag tror det är onödigt nu med nya fiterdiskarna.

160423_humlerensaren_0014Mäskstart

160423_humlerensaren_0015Nivån mellan rör och omgivande mäskvätska när jag fyllt upp med extra vatten.

160423_humlerensaren_0016Äntligen en diskbänk med avlopp i bryggeriet! Vattenkranen är något spartansk dock…

160423_humlerensaren_0017pH-mätning

160423_humlerensaren_0018Den klara och fina vörten vid mashout.

160423_humlerensaren_0019Kylskåpsgallret får jobba vid lakning när jag gör 60-liters-batcher.

160423_humlerensaren_0020Det var lite för mycket att montera med FastFerment för att jag skulle hinna före denna bryggdag var slut så det får bli till nästa bryggning. Söt liten pjäs det där!

160423_humlerensaren_0021Kok med distans under huvan för att hålla kokintensiteten på en nivå lägre än ni kunde se i slutet på införfilm.

160423_humlerensaren_0022Dom ser plastiga ut gardenakopplingarna men det är aluminium och rejäl kvalité.

160423_humlerensaren_0024Torrjäst för smidighetens skull. Anledningen till de två olikäa jäststammarna (US05 t.v. och BRY-97 t.h.) var att Vårby Vin bara hade 1st BRY och jag ville ha 3 påsar. Mina två mätglas i pyrex har jag micrat med 1dl vatten i 3 min och sedan låtit svalna till ca 25c (mätte aldrig temperaturen i ärlighetens namn utan rock’n’rollade skiten).

160423_humlerensaren_0025OG-mätning på 1.055

160423_humlerensaren_0026Gött att bara kunna låta allt ligga framme och torka istället för som tidigare att grejerna låg i vägen i köket.

160423_humlerensaren_0027Min nya bryggbänk jag ska ordna ställning till. Skönt me rejäla avlastningsytor som klarar tuffa tag.

Intro till Ella och Humlerensaren

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...