Lindhs Helles (9) – Braumeister Low Oxygen Brewing Prototype Parts V2

(For english, scroll down). Jag tänkte att det dags för mig att brygga en törstsläckande Helles såhär i sommartider. Eftersom jag även skulle till München dagen efter tyckte jag dessutom att det var lite extra passande. Skillnaden mellan en mild Pils och en Helles är inte speciellt enorma (beroende på recept) utan det är framförallt beska, humlesmak och maltsötma som är de skiljande huvudfaktorerna. Det är sällan någon större sen humlegiva i en Helles och huvudfokus är istället inställt på att framhäva och behålla de finare och elegantare maltsmakerna hela vägen till glaset. Receptet till just det här ölet är taget från min bok och den viktigaste faktorn är maltnotans sammansättning med 96% pilsnermalt (Barke) och 4 % Carahell vilket gör ölet mer likt Paulaners Helles jämfört med Weihenstephaner Original. Med lågsyrebryggning (LoDO) kan man komma undan med lite mer karmellmalt utan att smakerna blir besvärande men generellt är 10% för ljus öl mitt absoluta maximum. Humleschemat är snarlikt det i boken men med en annan humlesort på grund av mitt humleförråd i frysen. Så länge man använder nobel humle i en låghumlad tysk stil kan man experimentera med olika humlesorter och ändå få ett snarlikt slutresultat.

Detta bryggning handlade främst om att testa nya prototypdelar jag utvärderar åt Speidel; en ny maltrörshållare (låsplatta/skiva istället för originalröret) som är mer som Bacbrewings Yield increase disc, en ny mutter med lite annorlunda design och slutligen ett nytt flytande lock (mash cap) med ett mindre hål i mitten. Låsplattan var såklart den stora skillnaden från V1-prototypen och eftersom det är möjligt att använda den på två olika sätt måste jag brygga en gång till innan jag kan utvärdera V2-delarna ordentligt. De två sätten att addera alla delar är:
maltrör, tjockt filter, tunnt filter, mäsk, tunnt filter, tjockt filter, låsplatta, mutter, mashcap
maltrör, tjockt filter, tunnt filter, mäsk, låsplatta, tunnt filter, tjockt filter, mutter, mashcap
Som ni kan se låser den andra metoden alla filter på plats jämfört medan den första metoden är mer designad som originalmetoden metoden med filter som kan flyta upp och ner under mäskningen. Denna bryggning testade jag den första metoden eftersom det är en logisk fortsättning på mitt senaste test av prototypdelar. Låsplattan har den extra funktionen, jämfört med alla tidigare lösningar, att den förhindrar att maltdelar kan fly från maltröret och det ger även maltröret ett jämnt fördelat tryck mot botten av Braumeistern.

Precis som med nästan alla mina bryggningar började denna dagen före genom att sätta en timer för uppvärmning av mäskvatten så jag kan börja brygga så tidigt som möjligt morgonen därpå. Braumeisterns senaste firmware har en inbyggd timer för att ställa in en försenad start och min plan var att testa detta denna gång. Men när jag programmerade BM upptäckte jag att 85° C är den maximala temperaturen som går att ställa in och jag skulle vilja att det var närmre 95-98° C (mindre än 100 av säkerhetsskäl). Lite besviken på att jag inte undersökt detta tidigare använde jag min gamla metod med Speidels doppvärmare och en vanlig julgranstimer (16A-kompatibel) utan att tänka på att vattnet vanligtvis ändå hamnar omkring 85-90° C på morgonen med den metoden. Jag kunde alltså ha provat den nya timerfunktionen trots allt, så det får bli nästa gång istället.

Inmäskningen och stegmäskningsschemat gick smidigt utan avvikelser. Vörten efter utmäskningen såg ytterligare lite bättre ut än förra gången och även om det är en konstant mindre förbättring för varje gång jag brygger, kan jag inte riktigt säga exakt vad det beror på. Visst var mittenhålet i mashcap:en lite mindre än tidigare version och jag var extra försiktig när jag sänkte maltröret som simulerade en “underlet” men ger det mig verkligen mer genomskinlig vört med mindre skum i slutändan? Förmodligen spelade det senare mer roll än det första och ja, det är min arbetshypotes såhär långt. Noggrannhet i varje steg spelar roll i slutändan. Uppmätta syrehalter höll sig runt 0,9 ppm men som jag sagt tidigare är det svårt att noggrant mäta DO under mäskningen på grund av naturligt förekommande antioxidanter (AAO) i malten vilket reducerar syre med minskade maltsmaker som resultat men även att det är svårt att ta ett mätprov utan att tillför syre till mäsken eller mätprovet. Utöver förbättringarna ovan ägnade jag lite extra uppmärksamhet åt upphissandet av maltröret och med det menar jag att jag långsamt höjde upp det under cirka fem minuters tid så inget skräp skulle hastigt byta riktning och hamna i bryggverket. Resultatet var inte synligt förrän kokstart då vörten såg extra genomskinlig ut med fria proteinpartiklar som simmade omkring. När jag insåg att denna sats skulle bli lite speciell bestämde jag mig för att koka humlen i en humlekokpåse för lättare separation efter koket med eventuellt lite extra genomskinlig vört som resultat. Till min stora förvåning blev det inte riktigt så och min teori är att de, förvisso koagulerade proteinerna, slogs sönder i koket trots min medvetet låga kokintensitet. Precis som med ett ägg kan inte proteiner lösas upp igen men visst går det att att mosa ett ägg till småbitar… En sedimenteringspaus efter/under kylningen är fortfarande min bästa metod för att separera allt druv eftersom whirlpool inte fungerar så bra för mig med alla element som finns i botten på BM. I början av kylningen körde jag en lite (för stilen) okonventionell hopstand på en halvtimme då lite extra humlearom kan passa bra såhär i grilltider med en maß i handen. Jag lyckades bara kyla till 15°C innan mitt samvete tog emot. Kranvattnet är lite för varmt nu när sommaren gick till spontanattack. Det blev väldigt mycket skum vid syresättningen så min nya rostfria jästank var lite för liten denna gång. Jag fick ihop 15 liter extravört från en separat lakning och ihop med resterna från bryggverket. Den vörten fick en påse ickehydrerad US05 och lämnades åt dess icketemperaturstyrda öde i det svala bryggeriet. Rengöringen av bryggverket gick smidigare än någonsin och det hade nog räckt med enbart vatten och lite gnuggande med handen längs sidorna men eftersom jag har min pump med sprayboll så körde jag en vända med Enzybrew iallafall, vare sig det behövdes eller inte…


I thought it was time to brew some thirst quenching Helles for the summertime. Since I was going to Munich the day after, it seemed really fitting aswell. The difference from a mild pils to a Helles is not enormous depending on recipe but generally the bitterness, hop presence and malt sweetness are the key factors. There are rarely any bigger late hopping in Helles and the focus is on keeping the finer malt nuances all the way to the glass. The recipe for this Helles is taken from my book and the most important part is the malt ratio with 96% pilsnermalt (Barke) and 4% Carahell which makes it more like a Paulaner Helles and less sweet than Weihenstephaner Original. With low oxygen brewing you can get away with a bit more caramel malts without the taste becoming cloying but generally 10% for a light beer is still absolute maximum for me. The hoping schedule is the same as in the book but with a different hop due to my inventory. As long as you use noble hops in a low hopped german style you can experiment with different hops and still get a similar end result.

This brew session was primarily about new prototype parts I was evaluating for Speidel; a new malt pipe holder (locking plate instead of the original pipe) that is more like Bac brewings Yield increase disc, a new nut with a little bit different design and finally a new floating lid (mash cap) with a smaller size of the middle hole. The malt pipe locking plate was of course the big difference from the V1 prototype and since it’s possible to use it in two different ways I need to brew with it one more time before I can evaluate it properly. The two ways to add all parts is:
maltpipe, thick filter, thinn filter, mash, thinn filter, thick filter, locking disc, nut, mashcap
maltpipe, thick filter, thinn filter, mash, locking disc, thinn filter, thick filter, nut, mashcap
As you can see, the second method locks all filters in place compared to the first method which is more designed like the original method with filters being able to float up and down during the mash. This brew session I tried the first method since it’s a logical progression from my last test of prototype parts. The locking disc has the extra feature compared to all earlier solutions that it prevents stray malt to escape from the malt pipe and it gives the malt pipe even pressure towards the bottom of the Braumeister.

As with nearly all my brew sessions nowadays, this one started the day before by setting a timer for heating so I can get started with preboiling my mash water as early as possible. The latest firmware of the Braumeister has the built in ability to set a delayed start, or timer, for starting a brew session and my plan was to try it out this time. But when I was programming the BM I found out that 85°C is the maximum temperature and I would like it to be more like 95-98°C (less than 100 for saftey reasons). A bit disappointed that I hadn’t tried this before the actual brewday, I used my old setup once agan with the external Speidel heat source (3200w) and a regular Christmas tree-style timer (16A ready) without thinking about that the water usually is around 85-90°C in the morning anyway so I could have tried the new timer function. It’ll have to wait until next time…

Mash-in and the mashing program went smooth and with and deviations nor news. The wort after mashout looked even better than the last time and even if it’s a small progression every time I brew I can’t really say what’s improving from time to time. Sure the center whole in the mash cap is bit smaller and I was extra careful when lowering the malt pipe simulating an underlet but is that really giving me clearer wort with less foam in the end? Probably the latter more than the former but yes, that is my best suggestion this far. Dissolved oxygen levels stayed around 0,9 PPM but as I said before, it’s hard to accurately measure DO in the mash due to both naturally occurring antioxidants in the malt that reacts with oxygen but also due to the way we are able to take samples without adding more oxygen to the mash (removing the mashcap and taking a sample below the surface). I also paid extra attention to the removing of the malt pipe so no extra gunk would reverse from the lautering and ending up in the kettle. By extra attention I mean raising it over a period of maybe 5 minutes. The result wasn’t visible until the boil just got started when the wort looked better than I ever had before with brilliantly clear wort with dissolved protein bits floating around in it. When I realised that this batch was going to be a bit special I decided to boil the hops in a bag for easier separation and perhaps even more clear wort going into the fermenter. To my big surprise, it didn’t really turn out better than my usual clarity. My guess is that the boil, even though it is gentle, is breaking down proteins into smaller parts and just like an egg, coagulated proteins won’t dissolve again but it can be chopped up into small pieces. A prolonged rest after or during the chilling is my currently best option for removing these compounds since I failed with a big number of whirlpools in the Braumeister due to all it’s elements in the bottom and it worked pretty well this time as usual. In the middle of the chilling I added a very unconventional for the style hopstand for about 30 min at 79°C. A little extra noble hopkick in the BBQ-time seemed fitting for a 1.050 maß-session beer. The chilling down to fermentation temperature took some extra time due to the summer having arrived in record time. I only got the wort down to 15°C before deciding that I could not waste any more tap water. It would have to do… I ended up with a lot of foam in the fermenter so this time my 45L stainless fermenter (that fits about 50l) was a bit too small. I ended up with 15L spare wort, both from some outofthekettle spargeing and also from the last wort in the BM. I added a non hydrated dry yeast (US05) and let it ferment away without temperature control. Dishing of the BM went extra easy this time and I might not needed more than the first water rinse to get it clean but I used the pump with spray ball and some Enzybrew anyway.

Transfer of extra mash water before mash in.

The new prototype parts besides the mashcap.

Refill och mash water to overflow/underlet the malt.

Adding of the maltpipe holder disc.

If added in this sequence, a bolt is an insurance that the filters will be kept down but probably it is unnecessary.

New nut in place.

Overflow with water to ensure that the mash cap is floating.

New mashcap added and mash program started.

The result after the mash.

Awesome clarity and low foam.

After the outdrawn lifting of the maltpipe.

Boiling spargewort in the left kettle and boiling the main batch to the right.

This view used to be just grass and garden. Now it’s an orangetree in the wooden biergarten instead (my wife does not have the same name on the place…).

Noble hops in the form of Perle.

Start of the boil. Hard to see the clarity and nondissolved proteins but look at next photo:

Finally I get a nice hot break in the beginning och the boil!

I used my BIAB-bag to boil hops in.

Measured the temp with my Gresinger GHT1170 and it was pretty consistent with the BM temperature.

Lots and lots of foam.

Lindhs Helles (Helles)

Batchsize: 56.00 l
OG: 1.050 SG
FG: 1.010 SG
Alcohol by volume: ca 5.0 %
Bitterness: 24.8 IBUs
Color: 7.9 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 2
5.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
11.52 kg Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 96.0 %
0.48 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 6 4.0 %

Total amount of malt: 12.00 kg

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 68.83 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min
Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min
Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min
Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Perle [8.00 %] – Boil 40.0 min Hop 7 17.2 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 8
100 g Perle [8.00 %] – Boil 5.0 min Hop 9 7.6 IBUs

Total amount of hops: 150 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg wlp860 Yeast 10

Recommended starter size: 6.02 l / 1046.9 Billion cells.

BrewNotes

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här eller hos Humlegården där jag får en slant per såld bok!

swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

SM i Hembryggd öl 2018

SM i hembryggd öl hålls varannat år i Stockholm och följande år ute i landet. I år var det dags för min förra hemstad Norrköping att arrangera tävlingen. Jag hade förberett två lageröl, bägge med recept från min bok, att tävla med i folkets val, ”Pils”, en tysk pilsner, och ”Hops”, en modern ljus lager. Bägge ölen bryggdes med lågsyremetoden ”LoDO” eller ”LOB” och från jästpitch och framåt såg de aldrig mer än 9°C (0°C-lagring). Eftersom jag inte ville ta med mig hela min kegerator, eller jag ville med det är för mycket slit med släpkärra osv, har jag byggt en tappkranshållare kraftigt inspirerad av Mathias Brorsons serveringsbock. Mina corneliusfat hålls svala med liggunderlagsisolering med några kylklampar nedstuckna längs sidan. En enkel men smidig lösning som känns betydligt mer elegant än att servera ur picnic-kranar vilket passar bättre till mindre ölträffar, SM är ju SM trots allt. Tillsammans med Jonas körde vi ner skapligt tidigt till Norrköping och jag hann mer eller mindre precis få ihop mitt lilla bås och äta en wurre innan dörrarna öppnades och folket strömmade in. Från öppningen vid 12 och fem timmar framåt var det mer eller mindre konstant kö med besökare som ville pröva mina öl. Jag kan inte säga om det var min grymma outfit (lederhosen och knästrumpor) eller mina öl som drog den stora uppmärksamheten men mängden törstiga gjorde att jag inte kunde lämna min post för att prova andra bryggaren öl mer än i några minuter. Oavsett vad jag gjorde rätt så gav det utdelning i slutändan. Min tyska pilsner tog hem guldmedaljen för bästa lager med 215 poäng och min välhumlade lager tog silvermedaljen i samma kategori med 133 poäng. Jag hade även med mig några flaskor sydtysk veteöl utom tävlan för de fans av veteöl som följer bloggen och ville prova. Två av Sveriges absolut bästa öldomare, Jan-Erik ”Janko” och Magnus Bark gav väldigt gott omdöme för alla tre ölen vilket såklart gjorde mig oerhört glad. Jag tar det här som ett bevis på att allt mitt slit med bryggmetoden och recept äntligen börjar ge resultat, vilket jag förvisso märkt på kvalitén på mina öl under en tid men inte fått bekräftat såhär tydligt.
Jag vill rikta ett stort tack till alla ni som gillade mina öl och röstade på mig och slutligen vill jag ge en stor applåd till arrangörerna NHBF och SHBF för ett mycket välgjort SM. Jag minns hur mycket jobb det är att arrangera från när jag hjälpte till med SM i Linköping 2014, det är mer jobb än man kan föreställa sig, bra jobbat! Härnäst tävlingsmässigt är det sommarölsträffen i augusti, vi ses där!


The Swedish Championship in homebrewed beer is held in Stockholm every other year, and in various towns in Sweden the following year. This time it was my previous hometown Norrköping that got the chance to host the competition. I had prepared two different lagers, both from my book, to compete with in the people’s choice competition, ”Pils”, german pilsner, and ”Hops”, a hoppy lager just like Brooklyn Lager but with Citra/Simcoe. Both beers were brewed with the low oxygen method ”LoDO” or ”LOB” and they were kept under 9°C from yeast pitch and thruout (lagered at 0°C). Since I don’t want to bring my kegerator with me, or I would like to but it’s too much work, I have built a portable wooden tap holder inspired by my friend Mathias Brorson. The kegs are kept cool with camping mat insulation and a few icepacks in between. A simple but functional solution that feels a lot better than using picnic taps which is more suitable for smaller events, the nationals is the nationals after all. Me and Jonas took my car the quick 1 hours drive down to Norrköping and I was setup just in time to grab a lunch sausage before the doors opened and the event started. From start to finish five hours later, I had pretty much a constant line of people that wanted to try my beers! I can’t say if it was my awesome outfit (lederhosen and knee sock) or my beers that drove the constant attention, but the amount of people in my stand made me not being able to walk around more that a few minutes to try other brewers beers. Whatever I did right this time really paid of in the end. My Pils got the gold medal for best lager with 215 points and my hoppy lager got the silver in the same category with 133 points! I had also brought a few bottles of weißbier that was poured outside the competition for the fans and fanatics of hefeweizen. Two of the absolute best beer judges in Sweden, Jan-Erik ”Janko” and Magnus Bark, gave me very good verdict for all three beers which made me extremely happy. I take all of this as proof that all my hard work with my brewing method and recipes has finally paid of, something I have noticed in the quality of my beers for some time but not gotten proved this clearly before.
I want to shout out a big THANK YOU to all the people who liked my beers and voted for me, and finally I want to give the organisers NHBF and SHBF a round of applause for a well organised event in Norrköping! I remember all the work that goes into making an event like this run smoothly from being part of the championship in Linköping 2014, it takes a lot more work than one could imagine, well done! Next up is the Summer beer meet up (Sommarölsträffen) in august, see you there!

NHBF har fått en av mina bilder att använda i marknadsföringssyfte. //The event had one of my photos as the background for the billboard.

SHBF har också en av mina bilder till rollup:er och liknande. //The national homebrew organization SHBF also have one of my photos for marketing purposes.

Niclas, en av arrangörerna. //Niclas, one of the organizers.

Här står jag redo i mina lederhosen. Utklädd eller inte var det någon som undrade, ni får fortsätta undra! //Here I am ready for the event in my lederhosen. Costume or not?

Jonas

Mitt lilla bås. //My little stand.

Janko provsmakar min pils. //Janko tastes my pils.

Magnus Barks provsmakar mina öl. //Magnus Bark tastes my beers.

Min gamle vän Emanuel kom förbi såklart. //My old friend Emanuel came by of course.

Henrik Lindqvist som har mer medaljer än jag kan räkna. Grymt duktig bryggare! //Henrik Lindqvist who has more medals than I can count. Awesome brewer!

Svante Ekelin från Humlegårdens Ekolager provsmakar min pils. //Svante Ekelin from swedens largest homebrew supplies shop ”Humlegården” tries my pils.

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här eller hos Humlegården där jag får en slant per såld bok!

swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Grain and Grape

This blog post will be in english due to the subject beeing a brewing and winemaking supply store in Melbourne Australia that I got to visit during my trip down there. Grain and Grape started as John Preston began homebrewing with his friend Laurie Cahir in 1987 and they first had plans to open a brewery together. Plans change and after a few years they instead opened a homebrew shop called Southern Home Brewing in Edithvale, a suburb south of Melbourne, and soon it became the second largest homebrew shop in Australia. They also started a brewers club that held meetings in the back of the shop. In 1993 they opened a second shop in Maidstone which they each ran seperately until they split up the business in 2000. Around that time, they also started demo all grain brewing in the back of the shop with Chris Schaefer and Paul Rigby. John and Chris delevoped their own HERMS system in perfect time when the homebrewing scene really took of in popularity worldwide. In 2005, they had outgrowned their store and moved to the warehouse that they currently operate from in Yarraville, just a 15 min drive from downtown Melbourne. They got a license to sell commercial beers from a variety of breweries and when I visited the store, they even had a few Omnipollo in the fridge! In 2010, Grain & Grape started collaborating and distribute Speidels full range of products across the country. They also got their own 500 litre Braumeister that they use for producing fresh wort kits which is a product that you purchase, top off with about 3 litres of water (optional), add your yeast and ferment at home. This became very popular and they still produce and sell these kits to this day. 2015 they expanded to the warehouse next door, got a big hot liquor tank and increased the brewing capacity even more. At that time, they also started to develope and sell complete craft brewing systems based around the 200L and 500L Braumeister units with everything from fermentation tanks, oxygenation units to bottle fillers or kegwashing systems. In 2017 they started selling complete all grain kits and also added a second 500L Braumeister which now works as a 900 litre boil kettle. They also added the “wall of beer” where customers can try out beers from tap in the shop!

Today in may 2018 Grain & Grape consist of 15 workers including management and the business has now been operating over 25 years! Besides beer brewing equipment and ingredients, they also sell most of what you need to produce wine, cheese and even sausages (no pig nor beef meat as of yet unfortunately) at home. They brew in the shop almost every day and also run weekly demos of different home brewing equipment. Next week they will have a brewoff demo with 6-7 different setups brewing at the same time, from BIAB thru three tier all the way up to the big, bad boy Braumeister 500L! One major factor to the company’s success is the fact that they spend much time acquiring knowledge about homebrewing that they gladly share with all their customers face to face. They are also a heavy contributor to the Australian homebrewing scene through events and organizations such as Australian National Homebrewing Conference and Homebrew 101 during Good Beer Week.

When I visited the store, Matt Collinson was about to start lautering the first batch of the day in the Braumeister. I was kindly invited to watch the process while we (me, the founder John, Matt and Chris) were discussion the company, homebrewing in general and my process of developing low oxygen brewing techniques with the Braumeister. I also got a backstage tour of the whole warehouse, from grainmill to the large stack of malt and stainless equipment. Since I was just passing thru and was working I didn’t had the chance to try out their beers on tap but I did got around to do a little shopping from their great variety of equipment. Sadly I could only buy small stuff that could fit in my already very heavy suitcase but I did manage to to get a little tap tower upgrade.

Grain and Grape is located at 5/280 Whitehall Street, Yarraville slightly east of downtown Melbourne and if you get a chance, it’s well worth a visit!

Paul Rigby and Chris Schaefer

Chris Schaefer, Paul Rigby and Steve Volkman

Matt Collinson

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här eller hos Humlegården där jag får en slant per såld bok!

swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

SM-bryggning 2, Hops – Modern Ljus Lager

Med lite tur och en snabb leverans av Humlegården lyckades jag i absolut sista stund få till min andra bryggning till folkets val på SM. Även detta öl är en lagerjäsning så jag vet ännu inte i skrivande stund om den hinner lagras tillräckligt länge eller ens om den kolsyrejäst (spundat) färdigt innan kallkrash och lagring eftersom jag är utomlands och min fru fått instruktioner om när hon ska sätta igång kylen. Detta andra öl är också ett recept från boken, nämligen den moderna ljusa lagern med Citra och Simcoe. Ölet heter “Lindhs Hops” i folkets val på SM och mitt första öl är en tysk pilsner kallad “Lindhs Pils”. Detta inlägg handlar så klart om öl nr.2 och det premiärbryggdes på Braumeister BM50 plus Prototyp 1 där en rad prototypartiklar för mindre syrepåverkan adderats vilket ni kan läsa mer om i detta inlägg.

Eftersom detta var premiärbryggningen och jag inte haft så mycket tid att labba med detaljerna blev det inte aktuellt att värma mäskvattnet med den inbyggda timern. Jag borde tagit mig tid att testa eftersom det visade sig vara extremt lätt men kvällen före bryggningen var smått kaotisk i huset. Därför blev det vanliga hushållstimern och doppvärmaren i vanlig ordning. När vattnet fått stormkoka minst 5 minuter (tog inte tid) så kylde jag ner det till inmäskningstemperatur 62°C med den inbyggda kylmanteln. Enligt vad jag läst, och vad som ska bero på termodynamikens lagar, ska kallvatten in nedifrån och varmvatten ut uppifrån för en kylhastighet på upp till halva tiden. Jag vet inte om jag tror på de siffrorna men så gjorde jag iallafall och det gick bra. Problemet dök först upp när jag behövde kylvattenslangen till att spola ur ett fat som skulle diskas. Då ryckte jag bara ut kallvattenslangen utan att tänka mig för och en massa vatten som stod kvar i kylmanteln sprutade självklart ut. Lösningen fick bli att snabbt sätta avloppsslangen på nedre position så vattnet kunde åka ut i avloppet istället. Jag får helt enkelt skaffa mig en till slang istället…

Inmäskningen gick utmärkt med min metod att sänka ner maltröret, fyllt med malt, långsamt ner i vattnet och sedan röra om försiktigt. Mäskpaddeln som även är den prototyp-metalldel som håller maltröret på plats gav lite för mycket skum tyvärr så jag gjorde merparten av omrörningen med min gamla mäskpaddel som har smalt skaft. Sen på med tunt filter, tjockt filter uppochned, lös mutter för att trycka ned tjocka filtret, plattjärn, mutter att fixera maltröret och slutligen mash cap:en där mer vatten fyllts på i Braumeistern innan montering. Allt gick mycket smidigt förutom att jag på något konstigt sätt glömde mjölksyran. Jag hade fått i alla salter i vattnet innan så jag har inget att skylla på. Problemet med att ha i mjölksyran efteråt är att jag upplever att den blandas dåligt i mäsken och ofta med lite högre uppmätt mäskpH som följd.

Sen följde jag smidigt mäskprogrammet via wifi och mobiltelefonen samtidigt som jag snickrade vidare på bärlinorna till fortsättningen på altandäcket. Det smalare plattjärnet, jämfört med originalröret, gjorde att jag ville testa att mäska med mindre vattenmängd än vanligt. Exakt hur mycket mindre mätte jag aldrig men ca 3-4 cm lägre volym vid 62°C och mängd vört efter mäskning blev 55 l istället för de ca 60-61 jag brukar få annars. Detta gjorde jag för att se om preboil gravity (sockerhalt före kok) skulle stiga men det gjorde den inte just denna gång utan hamnade på 1.047. Om det är en frånvaro av skillnad som kommer bestå eller om det var den dåliga mjölksyrablandningen vid inmäskning som var orsaken får vi se när jag bryggt några fler gånger, om jag nu väljer att snåla med mäskvattnet även framgent.

Vörten efter mäskningen blev helt otroligt ren och genomskinlig, ytterligare lite bättre än förra gången och därför bland det mest genomskinliga jag sett! Även skumnivån var väldigt låg och som mäskning betraktat var det en riktig fullträff. Koket skedde med en stor mängd humle för stilen (600 gram) vilket bidrog till lite mindre vört än önskvärt i jästanken. Helst vill jag ha 19+19+3 liter för att kunna fylla två corneliusfat till bredden. Detta för att inte ha med något syre i faten men denna gång blev det maxnivå i det fat jag ska ta med och tävla med på SM medan fat nr.2 får stanna hemma och eventuellt inte håller riktigt samma kvalitétsnivå.

Jäsningen skedde initialt på 10°C i några dagar men eftersom jag skulle iväg på resa sen blev jag tvungen att gradvis höja temperaturen så det skulle hinna jäsa ner tillräckligt för att flytta ölet till fat för kolsyrejäsning med den s.k. spundningsmetoden. Spudning innebär att man flyttar ölet till fat med 3-5°Ö kvar av jäsningen så kolsyra kan bildas naturligt istället för att tillsätta sockerlag eller tvångskarbonera med kolsyretub. För att kunna veta exakt vad ens FG blir (lite aldrig på FG i ett recept!) bör man göra ett Fast Ferment Test. Det gjorde jag inte denna gång pga tidspress men jag vet samtidigt att mina öl hamnar på 1.012-1.010 varje gång, annars har det inte jäst färdigt. Som extraåtgärd mot överkolsyrat öl sätter man en spundningsventil (övertrycksventil) som man ställer in på önskat tryck beroende på jästemperatur och allt övertrck släpps ut. Problemet med helfulla fat är att det gärna letar sig lite öl upp genom kolsyreporten och ut till manometern och spundningsventilen. Manometern kan ta skada av detta och det blir ett tråkigt kladd som är trist att försöka få bort.

I skrivande stund är ölet tillbaka i jäskylen fast på fat. Jag tror att kolsyra bildats färdigt, eventuellt för mycket eftersom jag skippade spundninsventilen, och min fru har kört ner temperaturen till lagringstemp vilket jag följt via min gärspundmobil från andra sidan jordklotet. Jag håller tummarna för att ölet ska bli så bra som jag vet att receptet blir och att det blivit lagom kolsyrat. Första provsmakningen sker dagen före SM då jag är hemma igen så det är en spännande väntan tills dess.

Bryggningen med Braumeister-prototypen gick väldigt bra och det var skönt att slippa hålla på med kylspiral, både vid mäskvattenkylning och efter kok men kanske främst vid diskningen. Det är inget jätteproblem att diska spiralen men kan jag slippa det så gör jag gärna det. Kylmanteln fick ner vörten till 8°C inom rimlig tid men jag tog aldrig timer på kylningen eftersom jag gjorde en paus för hopstand strax under 80°C. Bottenventilen som är standard på denna modell och är en egen öppning, istället för en T-koppling till en av pumparna som min eftermonterade variant består av, fungerade utmärkt och diskningen av bryggverket gick oerhört smidigt. Jämfört med vanliga modellen utan kylmantel skiljer sig vikten en hel del så utan bottenventil skulle jag nog jämra mig för disken men nu med clean in place (CIP), min Marks Kegwasherpump med sprayball och smutsvattnet rakt ut i avloppet gick det väldigt smidigt med skinande rent slutresultat. Prototypdelarna fungerade avsevärt bättre än mina hemmasnickrade varianter men ytterligare förbättringar är på ingång vilket ska bli väldigt spännande att fortsätta laborera med.

Värmning till kok av mäskvattnet.

Även detta övervakades trådlöst via Braumeister mobil.

Den nya loggan för Braumeister. Eller ny och ny, sen är tre år gammal nu men för mig är den ny. Jag gillar det raka med typ Helvetica men även det klassiskt tyska med den gamla loggan.

Knapparna på nya kontrollenheten är lite för okänsliga för min smak. Den gamla kontrollern har tydliga klickknappar av processindustrimodell och man får fysisk feedback att knapptryckningen registrerats. På touchkontrollern sker detta istället med ett klickljud.

Bra tryck i koket med 6400 watt som strippar bort syret till ca 1.0 mg/l enligt mina omfattande mätningar. Rent teoretiskt borde värdet vara noll men det får jag det inte till ens om jag stormkokar vatten i en liten kastrull på spisen och sen mäter utan det hamnar runt 1.0 ändå. Det som stärker min teori (min praktik?) är att jag sedan kan reducera syrenivån ytterligare med NaMeta (SMB) och då får ner syremängden till noll.

Mash cap som håller nytt syre borta från att tränga in i vätskan i väntan på att kylmanteln ska göra sitt jobb.

Kylmanteln blir ganska varm, både före och under kylning på vissa områden, så pilla inte i onödan eller använd isoleringen.

Humleklet på min våg. Det ser värre ut på bild än vad det är i verkligheten men nu när jag väl sett detta måste den få sig en ordentlig rengöring…

Mäskpaddel eller plattjärn samt specialmuttern, här rengjorda före premiäranvändningen.

Muttern som jag tidigare berättat om går att använda åt bägge håll beroende på preferens.

Jag förkokar 70 liter vatten men mäskar in med ca 55 och sen fyller jag på med 10-13 liter beroende på humör. De litrarna är jag tvungen att flytta från bryggverk till kastrull och sen tillbaka vilket innebär lite syresättning av det vattnet tyvärr. Här finns utrymme för förbättring metodmässigt.

Bra grepp men kanske är den lite för låg för BM50, botten av mäsken gick inte riktigt nå på smidigt sätt. Handtagets bredd gör att jag inte tänker använda den som mäskpaddel utan istället för att hålla maltröret på plats.

Före omröring…

och efter omrörning.

Filter och min lösa mutter på plats. Muttern trycker ner filtret en centimeter vilket behövs när man vänt filtret uppochned som jag gjort här. Detta för att ge malten lite mer utrymme.

Plattjärnet på plats. Notera dess smala profil men eftersom det är rostfritt stål av högsta kvalité blir det väldigt stabilt ändå, trots viss flexibilitet.

Muttern före mash cap:en och därför uppochned.

Här är den tillfälligt flyttade vattnet återförts men med lite mindre mängd än jag tidigare mäskat med.

Och mash cap:en på plats är allt nu redo för mäskprogrammet.

Efter mäskningen, dags att försiktigt lyfta ut maltröret. Extremt fin vört och väldigt lite skum, den här bilden gör mig väldigt nöjd!

Jodprovet visade på fullständigt konverterad mäsk även denna gång. Det kunde jag dock med säkerhet gissa med tanke på hur genomskinlig vörten på bilden ovan var.

Mash cap:en tillbaka på plats i väntan på uppkok. Tyvärr går inte min doppvärmare ner längs sidan på smidigt sätt med denna mash cap eftersom den är större än min egentillverkade. Detta medförde lite längre tid till uppkok men jag kunde å andra sidan följa temperaturen smidigt via telefonen. Mash cap:en tas bort när det närmar sig kok, annars kommer det bli en kladdig överraskning i bryggeriet!

Kok till höger och uppsamlande av extra vört till vänster.

600 gram humle senare var koket färdigt och denna skärm visades på displayen.

Flytt till jästank.

Jästslurry som matats med ny vört nyligen så den ska vara extra pigg och vital.

Humlerester på en nivå jag inte vill ha i mitt avlopp så de åker i papperskorgen istället.

Jag har en refraktometer som fungerar utmärkt till att mäta OG men ibland åker glasflötet fram ändå av nostalgiska skäl.

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här eller hos Humlegården där jag får en slant per såld bok!

swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Speidel Braumeister 50 Plus LoDO-Prototyp 1

Jag har bryggt öl med Braumeister 50-bryggverket i ganska många år nu och ständigt försökt förenkla och förbättra bryggmetoden. Till exempel genom enklare disk av bryggverket genom att installera bottenventil, enklare disk av filterdiskar genom att byta originaldiskarna mot Bacbrewings variant, optimera krossningen av malten eller skaffa vinsch i taket för enklare lyft av maltpipan. De stora förändringarna smakmässigt har däremot kommit först senaste året då jag gått hårt in för att begränsa syresättningen av vörten under bryggningen, utöver den syrebegränsning jag redan gör sedan länge på den kalla sidan; vid jäsning, flytt till fat och förvaring av öl. Dessa framsteg och tester med t.ex. ”mashcap” och ”underlet” har jag förvisso delat med mig av på bloggen som främst läses av svenskar men även på mitt mer internationellt inriktade Instagramkonto där tillverkaren av bryggverket, Speidel, snappat upp mina experiment och blivit väldigt intresserade. Efter att ha labbat lite själva och märkt stor smakförbättring, främst bland maltsmakerna (då ska man komma ihåg att de testat oändligt många prototyper och varianter av både bryggverk och metoder genom åren), så kontaktade VD:n, självaste Stefan Speidel, mig och undrade om jag vill vara bollplank för dessa framtida förbättringar samt hjälpa till att utvärdera/testa prototyper. Oerhört smickrad och tacksam tackade jag självklart ja och redan nu är arbetet i full gång med justeringar och förbättringar av både hårdvaran och bryggmetoden. Exakt vad denna produktutveckling kommer leda till i slutändan kan inte jag svara på men troligtvis är det tänkt som antingen ett tillbehörspaket eller till nästkommande generations bryggverk. Det beror säkerligen lite på vad vi kommer fram till för förbättringar och vad som går att lösa med tillbehör eller med större modifikationer i tillverkningsprocessen av bryggverket. Jag har självklart fått OK att dela med mig av mina erfarenheter och tester av dessa prototyper till er läsare här på bloggen så ni vet.

LoDO Prototyp version 1
Som standard på Braumeistern hålls maltröret på plats med hjälp av ett stort rostfritt rör med ett hål på mitten där centrumpinnen löper igenom och de två delarna fixeras med hjälp av en vingmutter. Detta rör är dock i största laget för att brygga LoDO då vätskenivån måste vara plan så att mash cap:en kan flyta fritt. Till BM10 finns ett platt järn istället för röret och detta har Speidel tagit fram en prototyp på till BM50. Grovt uppskattat är järnet 1/4-del i höjd mot röret men det finns även en extrafunktion med plattjärnet, det är designat som en mäskpaddel. Den primära funktionen är dock att hålla ner maltröret som sagt och det gjorde järnet bra vid första provbryggningen av mitt andra SM-bidrag som jag kommer berätta om nästa vecka. Pinnen var det lite svikt i, trots det tjocka rostfria stålet, vilket gör att man inte kan dra åt för hårt och skada packningen i botten på maltröret. Som mäskpaddel var själva bladet kanske lite litet men framförallt var skaftet för brett för mitt tycke då det rör om även på ytan. Ska man mäska in på ordinarie sätt (utan att tänka på HSA-oxidering) är paddeln säkert toppen men jag vill enbart röra om långt nere i mäsken och så lite som möjligt på ytan för att inte få ner syre vilket sedan syns som kvitto i mängden skum som bildas på toppen. Där fungerar min ordinarie mäskpaddel bättre med dess nästan sugrörs-smala skaft. Plattjärnet får dock en stor tumme upp och jag kan inte se några vidare förbättringar av just den i dagsläget utan i så fall ska den integreras i toppfiltret istället.

Muttern
Som originaldel att hålla röret och maltpipan på plats är en vanlig vingmutter. Smidig att använda men öronen/vingarna är för höga för mash cap:en som då balanserar på muttern om man inte fyller nivån väldigt högt. Därför har jag ersatt min vingmutter med en vanlig M12-mutter istället vilket halverar höjden men kräver en mutterdragare eller fast nyckel för att sätta på och av. Prototypdelen jag utvärderat här är istället en riktigt smart mutter av svampform som går att sätta fast åt bägge håll. Antingen sätter man den med hatten neråt direkt på plattjärnet och då kan mash cap:en löpa fritt uppåt. Eller så sätter man den ovanpå och igenom mash cap:en som då hålls mer på plats och endast kan röra sig 1-2 cm upp och ned. Enligt mina erfarenheter expanderar vörten dock mer än denna höjd så jag valde att ha först plattjärnet, sen muttern uppochned och sist mashcap:en. Muttern i sig har skönt och rejält grepp och den var lätt att arbeta med i 76°C vört (med Blichmanns handskar på förstås). Den är såklart också i rostfritt med hög finish precis som alla andra delar.

Mash cap
Mash cap finns så klart inte som standard då det är en ganska ny uppfinning men samtidigt är det också det tillbehör som gör den största skillnaden smakmässigt genom att kraftigt reducera luftkontakten för mäsken. Min mash cap är ett rostfritt fat som jag borrat hål i för centrumskruven. Fatet har tyvärr inte perfekt storlek (någon cm för liten) och det väger ganska mycket vilket gör det lite svårt att hantera. Fördelen med den mindre storleken är att både doppvärmaren och kylspiralen går ner längs sidan. Prototypvarianten är större, väger mindre och passar bättre. Den minskar därför luftkontakten ytterligare men förhindrar användandet av kylspiral vilket gör att man antingen får ha kylare utanför bryggverket (t.ex. plattvärmeväxlare eller motströmskylare) eller Braumeister plus-modellen som har inbyggd kylmantel och som jag även utvärderar samtidigt. Jag trodde inte skillnaden på mash cap kunde vara så stor då min modell känts bra men prototypdelen var betydligt enklare att hantera och gav upp till en halvering av skum efter mäskningen. Eftersom mitt mål är att genomgå en hel mäskning helt utan skum så är det helt klart på rätt väg! För min del skulle den kunna vara ytterligare någon centimeter större i diameter och ha lite högre kanter.

Övrigt som hjälper till att minska oxidering
Kylmanteln som finns på plusmodellen minskar knappast syreupptagningen i sig men genom att undvika att ha en kylspiral nedsänkt under kylningen så kan druv få sjunka obehindrat till botten under sedimenteringspausen jämfört med om en kylspiral är i vägen. Druv innehåller fettsyror som påskyndar oxidering (sid 235 i Kunze 5e upplagan) och druvet förlänger även den tid det tar för jästen att börja jäsa genom att helt enkelt bädda in den på botten av jäshinken (sid 367 i samma bok). Det tillsammans med att jag vill skörda så ren jäst som möjligt gör att kylmanteln faktiskt var riktigt bra. Jag testbryggde med lite mindre mängd vätska än jag brukar ha annars för att testa plattjärnet och eventuellt högre utbyte med mindre vätskemängd och ska jag göra ett test på kyltidshastigheten jämfört med min monsterkylare så måste det ske i direkt anslutning mellan bryggningarna så inte kylvattentemperatur och andra faktorer spelar in. Jag har hört att många upplever kylmanteln som något långsam men spontant tyckte jag det var lite hugget som stucket. Jag får lov att återkomma i den frågan vid senare tillfälle helt enkelt. Smidigheten att inte ha en kylspiral att diska eller ta hänsyn till var ett stort plus men även att kylningen och sedimenteringspausen kunde stå med mash cap:en fritt utan att kylspiralen eventuellt tog i upptill och förhindrar sjunkandet. En fördel med kylmantel och kylspiral jämfört med PVV och motströmskylare är möjligheten att komma ner till lagerjäsningstemperaturen utan att recirkulera och störa druvformationen. Kylmanteln kunde utan problem få ner min vört till 8°C för pitch vilket ger den tummen upp.

Kontrollenhet och wifi
Den nya kontrollenheten, som jag inte använt tidigare, har en timerfunktion som gör att man kan mäska in kallt för att sen låta bryggverket starta t.ex. kl 4 på morgonen så man kan vakna lagom till utmäskningen. Tyvärr är den längre tiden i mäsktunnan dåligt för LoDO-bryggning och alla som gjort en overnight mash då trycker man mäskstart kvällen innan istället för timer (något jag inte rekommenderar pga brandrisken!) vet att vörten blir avsevärt mörkare. Dessutom brukar det uppstå en doft i bryggeriet av den längre mäskningen som även den indikerar att det sker oxideringsreaktioner. Jag har alltså slutat helt med overnight mash även om det är en avsevärd tidsbesparing. Men timern går även att använda för att värma mäskvattnet med under natten och jag som först vill koka mitt mäskvatten har stor glädje av denna funktion även om jag haft en liknande lösning tidigare fast med doppvärmare och extern timer (julgranstimermodell). Problemet med min variant är att jag inte vågar värma riktigt så mycket som behövs eftersom jag samtidigt ligger och sover. Därför värmer jag till ca 80°C innan timern slår av. Jag skulle kunna sätta in en UT-300 emellan som styr temperaturen till 98°C men där någonstans börjar det bli väldigt många tillbehör och krångel. Den inbyggda timerfunktionen tillkom nyligen med en ny firmware-uppdatering av 2015-kontrollpanelen och är verkligen en efterlängtad funktion av många. Jag kommer utvärdera den mer framöver!
Till kontrollenheten har jag även testat wifi-modulen som tyvärr är ett externt tillbehör som fästes på en av benen till bryggverket istället för att vara inbyggt i kontrollern. Med wifi man man både övervaka och styra kontrollenheten på väldigt enkelt och smidigt sätt via mobil eller dator vilket passar mig perfekt som ofta har annat att ta hand om medan jag brygger. Denna minskar inte någon oxidering mer än en vanlig timer skulle göra, dvs. att man inte låter mäsken stå när den är färdig men ändå värd att nämna som uppgradering.

Så här långt är jag väldigt imponerad av både prototypartiklarna och plus-modellen. Jag har som sagt gjort en skarp bryggning och det ölet är anmält till folkets val i SM så jag hoppas verkligen det hinner lagra färdigt såhär med endast några veckor kvar. Nästa fredag kommer del två i detta test.

Först lite unboxing.

Skål och prost!

Här är mash cap:en och muttern på plats.

Här förstår ni svampformen som även ger dubbla användningsmöjligheter.

Plattjärnet som dubbeljobbar som mäskpaddel.

Nya modellen har tydligare markeringar för volym vilket uppskattas.

Även mittpinnen har lite rundare design.

Jag kunde inte låta bli att plåta lite stålporr.

Gummihandtag är också en uppgradering.

Kylmanteln ansluts med smidiga gardenakopplingar.

Även bottenventil är standard på nya modellen. En funktion som jag installerat själv på min BM med blod, svett och tårar.

Plattjärnet i dess andra möjliga position.

Muttern uppochned.

Mash cap:en som kan flyta fritt från denna position.

Muttern i ”låsningspositionen” om man föredrar den varianten.

Wifi-enheten

Närbild på kylmanteln.

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här eller hos Humlegården där jag får en slant per såld bok!

swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

SM-bryggning 1

Planen inför SM i hembryggning i Norrköping var att ha med två öl att tävla med i folkets val och 2-4 stycken till domartävlingen. Jag hade även för avsikt att vara med och döma i domartävlingen men vårsäsongen har verkligen sprungit iväg från mig och försvunnit i en rasande takt med dels arbetet med boken men även en massa jobbresor vilka dessutom kommer intensifieras ännu mer fram tills semestern. Detta inlägg kommer handla om mitt första folketsval-bidrag som redan står på fat och kalllagras. Mitt andra bidrag har jag ännu inte bryggt men beställt ingredienser till och med lite tur kan jag brygga i helgen eller i början på nästa vecka men det kommer verkligen bli tight att ta hand om det ölet eftersom jag ska på långresa (32h flyg X 2) och vara borta två veckor, dvs jag kommer hem först på torsdag två dagar före SM, med en jetlag som inte lär vara att leka med.

Eftersom det är folkets val jag bryggt till skulle jag kunna avslöja en massa detaljer om receptet redan nu men vad vore det roliga i det? Istället lägger jag fokus på bryggmetoden i detta blogginlägg så får ni som kommer på SM får smaka på ölet och se receptet (jag kan dela det efter SM till er andra). Ni som redan har köpt min bok har redan receptet dessutom men jag avslöjar inte vilket. När jag ändå är inne på ämnet boken så vill jag passa på att tacka alla er som skickat trevliga “här-sitter-jag-med-en-öl-i-handen-och-njuter-av-din-bok-bilder” till mig, jag blir så otroligt glad! Två års slit ger äntligen lite uppskattning vilket är jättekul. Nu har även Humlegården fått in boken och om ni köper den via denna länk får jag dessutom en cheeseburgare per sålt exemplar, tänk vilken gubbamage jag kan utveckla!

Denna bryggning är den tekniskt bästa jag fått till någonsin där precis alla samtliga moment och alla siffror (PBG, PBV, DO x 5, pH x 2 samt OG) satt precis där de skulle och jag kunde utan svårigheter hålla syrenivån under 1.0 ppm genom alla bryggningens moment ända fram till jästpitch där jag syresatte lite smått genom plask och skak, alltså ingen ballongvisp denna gång. Jag satte doppvärmaren på timer mellan 04-06 men kom ner i bryggeriet först vid kvart över sju (sovmorgon) och upptäckte då att vattentemperaturen på RO-vattnet sjunkit till 69°C. En halvtimme senare fullkomligt stormkokade vattnet och jag kylde snabbt ner det till 60°C innan jag sakta sänkte ner maltröret för en s.k. underlet. Jag har varit lite sugen på att köpa Bac Brewings Yield increase filter till Braumeistern som (enligt tillverkaren) gör att man kan ha i en hel del mer malt. Det är dock utrymmet under mäskningen jag är mest intresserad av, dvs. att malten kan stiga och sjunka lite mer under recirkulationen så effektiviteten kan öka lite med mindre omrörning. Jag har vid ett tidigare tillfälle testat att vända originalfiltret uppochner vilket ger samma utrymme som Bac Brewings filter men den gången smet en del malt emellan för mig. Men så slogs jag av tanken att det säkerligen är ganska lite extra som filtret måste tryckas ned. Min lösning blev att lägga en stor rostfri mutter ovanpå filtret och runt mittpinnen vilket sänkte hådra filtret en halvcentimeter och det räckte gott. Inte ett maltkorrn smet och jag jag aldrig sett så genomskinlig vört i hela mitt liv! Jag kommer fortsätta att labba med denna metod innan jag rekommenderar den helhjärtat men såhär långt ser det lovande ut.

Efter en inmäskning inklusive ett gäng mätningar kunde jag ta en “mäskprogramspaus” i två timmar och njuta av en nymald och nybryggd kaffekopp i handen medan mäskstegen jobbades igenom. Efter mäskprogrammet låg DO på stabila 0,8 vilket tyvärr inte är helt relevant att mäta eftersom maltens egna antioxidanter kan börja jobba med att reducera syre vilket man helst inte vill. 59 liter före kok börjar bli lite av en standard för mig när jag inte lakar till huvudbatchen vilket jag inte heller gjorde denna gång. Dock lakade/sköljde jag maltröret med 15 liter 76°C-vatten till en separat kastrull vars vört jag sedan kokade med lite annan humle jag hade i frysen (Hersbrucker). Denna vört sammanfördes slutligen med sista silade vörten från Braumeisterkoket och resultatet blev ett fullt 19l-fat med Kellerbier; ofiltrerat och kortare lagrat för snabb konsumtion i anslutning till bryggeriet, mums!

En variant metodmässigt på denna öl, som jag inte brukar göra aktivt annars, är en hopstand. Jag ville helt enkelt ha lite extra humlearom och jag känner att jag redan har hittat rätt mängd aromhumle men inte fått riktigt ”bang for the buck”. Jag kylde därför till 85°C och lät temperaturen sjunka naturligt i 35 minuter. Redan när jag smakade vörten efter kok så tyckte jag att det var en påtagligt tydligare humlesmak men jag slänger in en stor brasklapp att det enbart kan vara önsketänkande innan jag provsmakat det färdiga ölet.

Det uppochnervända filtret resulterade i några procents högre utbyte/effektivitet rakt över och jag hamnade på 77% brygghuseffektivitet vilket är högt för att vara både LoDO och utan lakning. 1.052 på 12 kg malt och 56l finvört och utöver det 25l 1.040 med min blandade och lakade variant tycker jag är klart godkänt användande av malten. Som jag skrev ovan; en av mina bästa bryggningar, allt gick enligt plan eller som en dans om man hellre föredrar det uttrycket. Välkomna att smaka detta öl på SM och jag hoppas den ska vara precis så god och färdiglagrad som jag hoppas på tills dess!

Vattenvärmning inför preboil av mäskvattnet.

Jag har tagit denna bild några gånger nu och innan själva nedsänkningen (underlet från ovan) så slätar jag ut ytan men jag tycker det ser lite vackert ut såhär.

Vägning av salter.

I glaset, lite vanligt jodfritt bordssalt (NaCl). Jag har inte haft en dedikerad burk innan (inte nu heller) så detta glas får duga ett tag.

Är det ett vattenkok eller en vulkan? Det mesta av syret försvinner från mäskvattnet med 6400 watt kan jag lova.

Efter koket; kylning till inmäsktemp med min mäskmössa (mash cap) på för att inte låta nytt syre absorberas från ytan.

Dagens malthink.

Stämningsbild.

Nedsänkt maltrör och mängden floaties (flytare?). Ganska bra och utan bubblor…

En rejäl omrörning resulterade i denna mängd skum, bäst hittills per mängd omrörning.

Övre filtret på plats uppochned med min mutter som distans så röret trycker ner filtret en halv centimeter.

Uppfyllningsvattnet så vattennivån håller sig ovanför maltröret och låter mashcap:en flyta.

Lagom nivå.

Det kokta vattnet innan antioxidanter tilsatts.

MäskpH på 5,3.

Jodprovet visade på helt konverterad stärkelse efter mäskprogrammet.

Efter mäskningen. Vattnet är kondens från när jag lyfter bort locket.

Efter hela mäskningen var avklarad, SPANA IN den vörten! Svårt att fånga på bild men denna var precis klippt och skuren kristallklar vilket innebär betydligt mindre proteiner och andra partiklar i koket och slutligen i glaset. Mängden skum är absolut okej men målet är såklart noll. Rom bryggdes banne mig inte på en dag.

Lakning till en extrakastrull för att få ytterligare ett fat från bryggningen.

Lakningen får droppa av medan jag värmer extrasatsen till kok.

Huvudsatsens fria syre (DO) efter maltröret lyfts. Inte perfekt men ganska bra ändå.

Min tillsats av lactol vid 10 min återstående av koket dvs. ca 10 ml. Då hamnar mitt pH på 5,1 för bättre utfällning av proteiner, jästens trivs bättre och för längre hållbarhet av slutprodukten.

Några gram humle i en av givorna.

Jag har bara en huva så det blev Lützen denna bryggdag.

Kylning med kylspiral och min flytande mashcap.

Matad jästslurry till huvubatchen.

Grodperspektiv.

Flytt av finvört till jästtank.

Överblivet humleslabb.

Kylning av sidobatchen. Kolla hur grumlig och dassig den ser ut i jämförelse med två bilder upp!

Strålus erectus med humlestinn vört ner i kokt BIAB-påse för silning. Långt ifrån optimalt men det blir en ganska ok hinkarbira med hög humlehalt av det i slutändan.

Jästen till sidosatsen blev Saccharolicious ”American West Coast”.

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här!

swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Enzybrew 10

Det hör inte till vanligheterna att ett nytt rengöringsmedel för ölbryggning släpps på marknaden för hembryggare (och mikrobryggerier). Powdered Brewery Wash (PBW) har länge haft merparten av marknaden och Chemipro oxi tillsammans med Vendors Washing Powder (VWP) står för en mindre del där den sistnämnda innehåller klor vilket är bra att undvika. Sen finns även de som blandar sitt egna motsvarande diskmedel av parfymfritt maskindiskmedel som blandas med bleksalt 1:1 men det är en annan diskussion. Stora bryggerier och många mikrobryggerier använder istället Natriumhydroxid (NaOH), även kallat kaustiksoda/propplösare, vilket är oerhört kraftigt som smutsupplösare men även väldigt frätande vilket gör det farligt vid felanvändning (hudskador/blindhet). Även citronsyra används ibland för att rå på smuts som kaustiksodan inte biter på (ölsten t.ex.) men jag tycker att hembryggare ska undvika både kaustiksoda och citronsyra så mycket som möjligt på p.ga. riskerna. Möjligen kan de användas i svagare koncentration i bryggverk var tionde bryggning för att avlägsna svårare smutsavlagringar som kalk men till den dagliga rengöringen är det mycket mer lämpligt att jobba med PBW eller något av dess olika alternativ.

Ny på marknaden – Enzybrew 10
Nyligen lanserades även Enzybrew 10 som tillverkas i Belgien av Realco. Enzybrew 10 är ett enzymbaserat (trienzym) rengöringsmedel som enligt tillverkaren är speciellt tillverkat för bryggeriändamål; bryggverk, tankar, filter, värmeväxlare, jässkärl, slangar och tapputrustning. Det är tillskillnad från kaustiksoda, men i likhet med PBW, inte alls speciellt farligt även om hudkontakt bör undvikas och ögon bör sköljas länge och noggrant vid kontakt. Enzybrew löser upp organsiskt smuts och avlagringar som t.ex. proteiner, fibrer och stärkelse men självklart även humlerester, jäst, socker och allt annat smuts vi bryggare tampas med. Det har väldigt höglöslighet och är därför lätt att skölja bort.

Kemin bakom
Rent kemiskt är Enzybrew basiskt med ett pH mellan 10-11 (antar det är brukslösning man redovisar här) och består av över 30% Natriumkarbonat (oorganisk), 15-30% Natriumkarbonatperoxid (oorganisk), 0,1-1% Proteas (subtilisin, lätt biologiskt nedbrytbar) och slutligen 0,1-1% Cellulas (lätt biologiskt nedbrytbar). Detta innebär att medlet totalt klassas som “lätt biologiskt nedbrytbart” och därför är ett miljövänligt (miljövänligare tror jag är ett bättre ord) rengöringsmedel än både PBW/VWP men kanske främst jämfört Kaustiksoda. Den direkta skillnaden kemiskt mot PBW och eventuellt miljövinster vågar jag inte uttala mig vidare eller heller garantera utan detta är info från tillverkaren. De aktiva ingredienserna hos PBW är istället 30% Natriummetasilikat Na2SiO3 och Natriumperkabonat i okänd mängd och någon med bättre kemikunskaper får gärna hjälpa till bland kommentarerna hur dessa skiljer sig åt mot kemikalierna i Enzybrew 10.

Användning
Enzybrew säljs precis som PBW i pulverform eller kanske lämpligare kallat salt eller granulat i min värld, och blandas med hett vatten (45-60°C) till önskad styrka; 0,5-1% vid svag smuts och 1-2% vid stark smuts. 10 gram per liter vatten ger en 1%-ig lösning och därifrån halverar man eller dubblerar mängden pulver för de andra styrkorna. Vid full kontakt, dvs helt nedsänkta föremål är rekommenderade kontakttiden 30 min men Enzybrew fungerar dessutom riktigt bra vid CIP-rengöring med en något längre rekommenderad cirkulationstid på 45-120 min. Efteråt sköljer man med hett vatten för att avlägsna medlet på enklast och bästa sätt. Man bör undvika längre kontakttid med framförallt mjuka metaller som koppar eller aluminium. Enligt tillverkaren kan pulvret ändra doft med tiden då det är organiskt men det ska fungera precis lika bra ändå. Just doftmässigt skiljer det sig en del mot PBW vem som nu (förutom mig) noterar en sån detalj.

Pris
Enzybrew kostar 129kr för 750g, lagom storlek för hembryggare, vilket ger 161kr/kg pulver. 10g/l ger med andra ord 1,61kr litern bruksblandning 1% styrka. Köper man den större 10kg-burken för 995kr är priset istället 99,5 kr/kg eller ca 1kr/l bruklösning.
Jämförelsevis har vi PBW på 1,8kg för 349kr vilket ger 193kr/kg. Där är rekommenderade dosen 0.3% för hembryggare (3g/l) vilket är ganska svagt, medan bryggerier ofta använder 0,75-1,5% (enligt Humlegården). Detta ger ett prisspann för 1,8kg PBW från 0,58kr/l bruksblandning på 0,3% till 1,93kr/l för 1,5%. Köper man däremot den enorma 22kg-burken PBW blir kilopriset istället 92,8kr. Slutlig jämförelse, eftersom de två rengöringsmedlen inte säljs i samma förpackningsstorlek är att man för 129kr får en 750g burk Enzybrew 10 men bara 450g PBW. Om vi utgår från att de har samma effektivitet per kilo och styrka är PBW 60% dyrare för 129kr-mängden medan största förpackningarna kiloprismässigt är snarlikt (99,5kr mot 92,8kr). Enzybrew 10 är alltså både billigare och dyrare än PBW beroende på förpackningsstorlek och därför är det svårt att jämföra.

Mitt omdöme
Jag har använt Enzybrew i några månader för både blötläggning, t.ex ekolv eller labbflaska jag sparar jäst i, och Clean-In-Place (CIP) för flaskor, bryggverk, jästankar och Corneliusfat. Jag kan ärligt säga att jag inte märker någon som helst skillnad jämfört mot PBW. Det blir skinande rent helt enkelt och inte ens de jobbigaste humleresterna i bryggverket eller “brandjäst” i kreusenringen i jästankarna är något som helst problem. Jag har funderat länge och väl på något sorts sida-vid-sida-test men inte kommit fram till någon metod där bägge föremålen blir exakt lika nedsmutsade och samtidigt relaterar till det vi använder medlet till (vem bryr sig om intorkad ketchup?). Därför gjorde jag ett användar/långtidstest istället där min ordinarie utrustning och nedsmutsning fick agera testobjekt. Om Enzybrew är något bättre eller sämre än PBW kan jag därför inte dra några direkt komparativa slutsatser om men rent visuellt fungerar de precis lika bra, de gör rent alla mina bryggeridelar.

Mer information om produkten finns att läsa här: säkerhetsdatablad (PDF), produktdatablad (PDF)

En burk på 750g kostar 129kr hos Humlegårdens Ekolager
och 10-kg-burken kostar 995kr i samma butik.

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här!

swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...