Edelstoff

Man skulle kunna tro att jag vid det här laget blivit helt nöjd och färdig med utvecklandet av min bryggmetod men fortfarande finns det faktiskt metoder och tekniker jag vill testa och utforska. En sån teknik är ”underlet” vilket innebär att man först har i malten i det torra mäskkärlet och sedan fyller på med vatten underifrån. Detta gör man för att få mindre oxidation av malten och man ser tydligt effekten på den mindre mängden skum som bildas (helst ska det vara noll skum). Det problemet jag har med underlet är att Braumeisterns design med dess smala och höga maltrör gör att omrörning med denna metod blir väldigt svår utan att bilda skum. Det är helt enkelt för tungt och knepigt att röra om i nedre halvan utan att påverka toppen. Jag har testat att brygga några gånger utan att röra om i malten alls och även om det fungerar (det blir öl!) så påverkar det effektiviteten negativt med ungefär 5 Ö°, vilket är mer än vad jag kan acceptera. Denna bryggning testade jag hur mycket skum som bildas vid en ordentlig och gedigen omrörning med underlet:ad mäsk och jag kan med enkelhet säga att skumbildningen t.om. blir större än vid en normal inmäskning ”malt i vatten” uppifrån. Ett misslyckande med andra ord. Jag har beställt en annan mäskpaddel istället för min långa slev och kommer troligtvis testa om det blir någon skillnad men jag är tveksam, det är inte där problemet befinner sig helt enkelt.

Filter uppochner
Inför julledigheten tänkte jag fylla lite fat och tänkte därför brygga tre fat detta gång, 60-64 liter i jäshink med andra ord. Detta kräver lite mer malt även om det fortfarande är under den av tillverkaren rekommenderade maxmängden. Med 12,5 kg malt i maltröret blir det ganska kompakt och därför testade jag att ha det övre filtret uppochner så det liknade Bacbrewings ”Increase disc”. (Som en parantes till stycket ovan hade jag bara 11 kg av totala mängden malt i maltröret när jag labbade med underlet.) Inmäskning och mäskning med filtret uppochner gick bra men jag borde haft en liten mutter eller annan distans som tryckte ner filtret 5-10 mm för att ha marginal mot kanten, FÖR; när jag tog bort vingmuttern och röret som håller filtret och maltröret på plats pressades malten/mäsken i röret uppåt över kanten trots att pumparna var av och detta gjorde att jag lyckades få ner betydligt mer maltskrot övre kanten och ner i vörten än vad jag tror pumparna tycker om. Därför beslutade jag mig snabbt på att föra över all vört till min nya kastrull jag kallar BK60. I kastrullen satte jag min BIAB-påse (som är designad för min Patina 36 men visade sig även passa BK60n) för att försiktigt kunna avlägsna maltskrotet genom att lyfta bort påsen. Tanken var att laka med ganska mycket vatten men eftersom jag redan fyllt min kok-kastrull med vört och inte ville dra ut på dagen onödigt mycket genom att rengöra Braumeistern för kok så sammanförde jag aldrig lakvörten men ”first runnings”. Lakvörtens blandade SG höll en halt på 1.033 och det blev runt 28 liter när jag var färdig. Jag tänkte först koka en lättare öl samtidigt på den vörten men jag var för trött och stressad så jag hällde istället över den på petflaskor och stoppade i frysen istället. Vi får se vad jag kan tänkas koka ihop av den vörten senare.

Recept och plan för ölet
Tanken bakom denna öl var att ta min Helles och skruva upp volymen lite, dvs. lite mer humle, lite mer beska och lite mer alkoholhalt. Detta för att hamna någonstans i gränslandet mellan Augustiners Edelstoff och valfri Oktoberfest från någon av de sex officiella Münchenbryggerierna, alltså de som brygger innanför stadsgränser och därför får ha tält på Oktoberfesten på Wiesn.
Med ett höjt OG från 1.048 till ca 1.055 behövde beskan både kompenseras för och även höjas ytterligare lite så där ökade jag från 16 ibu till 25. För att få en mer komplex humlesmak valde jag ett humleschema på 60, 30, 5, 0 med två nobla humlesorter; Hallertauer Mittelfrüh och Perle. ”0:an” åkte i när jag hunnit kyla en del men fick sig ingen vidare hopstand att tala om, mest på grund av tidsbrist.
SLutligt OG på på huvudbatchen hamnade på 1.055 vilket borde ge mig en alkohohalt på mellan 5,5-6 procent. Detta innebar antingen en något låg effektivitet om jag räknar bort de extra 28 litrarna eller väldigt hög effektivitet om jag lägger ihop bägge batcherna. Oavsett så hamnade jag inom mitt önskade spann och ölen kommer bli perfekt för julens fest zeit.

Utrustningsstrul
Förutom den misslyckade filtervändningen märkte jag att jag inte dragit åt den inbyggda termometern i BK60 ordentligt och det var så dags det när koket var i full gång. Lite härligt kletigt droppande längs kastrullen och ner över min kraftiga induktionsplatta var väl inte hela världen men ändå lite irriterande. För att få bra tryck i koket kokade jag med min Speidel 3200 watt doppvärmare tillsammans med induktionsplattan, först på 1000 watt men efter en stund sänkte jag till 500 watt för att få mer lagom kokintensitet.
Min pH-mätare fick jag inte liv i denna gång heller så faktiskt pH har jag ingen aning om tyvärr. Tyvärr är antingen proben eller själva mätaren stekt och då har jag varit väldigt försiktig med den, aldrig kört i vört varmare än 30 c och alltid förvarat den i Milwaukees förvaringsvätska. Måndagsexemplar, dålig kvalité eller bara normalt slitage låter jag vara osagt men 1,5 års användning tycker jag är ganska lite ändå. Jag mäter ju max två gånger i månaden…

Receptet

Edelstoff

Batchsize: 60.00 l
OG: 1.055 SG
FG: 1.010 SG ?
Alcohol by volume: 5.7 % ?
Bitterness: 25 IBUs
Color: 9.9 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
25.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
15.40 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
6.07 kg Pale Malt (Weyermann) (6.5 EBC) Grain 3 47.5 %
6.07 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 4 47.5 %
0.64 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 5 5.0 %

Total amount of malt: 12.78 kg

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 70.25 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min
Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min
Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Hallertauer Mittelfrueh [4.30 %] – Boil 55.0 min Hop 6 9.8 IBUs
50 g Hallertauer Mittelfrueh [4.00 %] – Boil 30.0 min Hop 7 7.1 IBUs
100 g Perle [8.00 %] – Boil 5.0 min Hop 8 7.4 IBUs

Steeped Hops

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100 g Perle [8.00 %] – Steep/Whirlpool 0.0 min Hop 9 0.0 IBUs

Total amount of hops: 300 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml] Yeast 10

Malten i maltröret innan vattnet fyllts på. Själva påfyllandet gjorde jag bakvägen via mitt drainingvalve, eller avloppet om man hellre vill kalla det för det…

80% av vattnet påfyllt och filterdisken på plats uppochned.

Fyllning över kanten på maltröret för att ta bort plaskandet under mäskningen.

Lakvattenvärmning i min Patina 36.

Induktionsplattans knappar som är något tröga.

Jag har den tredelade kulkopplingen på lakvattenkastrullen vilket är något onödigt men det händer ju att jag kokar vört i den vid olika experiment (eller till min kommande bok) och då är det smidigt att kunna plocka isär den emellan varven för rengöring.

16 ampere kan ju skjutsa ut 3680 watt utan att lösa ut nu när vi sakteliga smugit upp från 220 till 230 volt. Tyvärr är min platta ”bara” på 3000 watt men den är stabil som en stridsvagn jämfört med min gamla hederliga Kjell&Co-platta.

Vörten från mäskningen innan jag lyft maltröret. Så här långt var allt frid och fröjd.

Jag tog bort muttern och det smala röret/pinnen. Sen lyfte jag maltröret några centimeter men nästan omedelbart smög sig maltbädden uppåt. Det var dock inte så packat att det krävdes ungefär som när man fryser vatten i en flaska, för när jag började laka (bilder kommer nedan) så var nivån gott och väl under kanten.

Problemet i detalj…

Flytt av vört från Braumeistern med maltröret kvar i, ner till min BK60 med BIAB-påse som filter.

När min BK60 var så full som jag vågade för att ändå kunna bära den, stängde jag av kranen och började laka maltröret. Först med några skopor från min stora plastkanna, sen flyttade jag lakvattenkastrullen högt och lakade med silikonslang.

Balanserande malt, arghh!

Lakningsmomentet. 25 liter från kastrullen och 3 liter ”avdropp” som jag inte samlat upp tidigare.

Här ser ni det lilla läckaget under termometern.

Det börjar närma sig kok.

Extrabild

Extrabild

Här ser ni hur stor plats malten egentligen tog i röret. Det går därför inte skylla på maltmängden som sådan utan det måste varit någon sorts övertryck som pumparna byggt upp.

Dripp, dropp.

Kylning efter kok. Min monsterkylare hade kunnat vara 10 centimeter lägre för att passa denna kastrull men i Braumeistern spelar det mindre roll.

Det heta kylvattnet körde jag rakt ner i Braumeistern för att påbörja diskningen.

Vörtklarhet under kylningen.

Och som avslutning, ett litet vörtprov…


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad 2017

Varje december under adventshelgerna (i år även helgen före eftersom julafton infaller fjärde advent) anordnar Svenska Hembryggareföreningen ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad. Detta var mitt tredje år jag är med och mitt andra år som bryggmästare, dvs. bestämma recepet och vara lite arbetsledare (vi hjälps alla åt). Dagen går ut på att man brygger öl på väldigt gammaldags vis t.ex. med juteväv som falskbotten men den viktigaste biten är att prata hembryggning med nyfikna besökare och bjuda på hemgjord lättöl för att visa hur bra öl man kan göra hemma i köket. Receptet denna gång är direkt från min kommande bok och är en välhumlad strong pale ale med fina citrustoner från amerikanska humlesorter. Dagen till ära hade jag odlat ut en mustasch som framåt kvällen luktade som en rökt böckling, mycket härligt. Vädret, runt nollan och väldigt fuktigt, var ändå toppenbra och solen tittade fram emellan varven samt ingen vind att tala om. Samma julsånger som alltid förgyllde (?) dagen och det gick så bra med både bryggning och bjudning att vi var färdiga innan mörkret föll (dvs före tre) vilket måste betyda att vi fått upp rutinen på att brygga med de här gamla grejerna. Ölet står nu i en av mina jäskylar och väntar på tomten. Längst ner finns även detta år en liten film att titta på för den nyfikne och missa inte att ni kan besöka andra bryggarlag de andra helgdagarna fram till julafton. God jul!


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Hefe XXVI – SchneeWeiß

Första snön kom och försvann nästan lika snabbt men jag hann med att göra en ”första-snön-bryggning” iallafall. Något större fan av julöl är jag inte men att öka på alkoholstyrkan lite när vintersäsongen kommer har jag inget emot. Detta blir dock ingen vetebock och få ögonbryn kommer väl höjas när jag smyger upp denna öl till 5,8-6.0 % ABV. Gränsen mellan veteöl och vetebock brukar dras ungefär vid 6,5%.
Ett problem jag upplevt med mina veteöl är att de på fat ganska snabbt ändrar utseende och flockulerar, dvs jästen sjunker till botten och jag dricker upp den. Kvar blir en allt mer genomskinlig weißbier som till fat nr 2 nästan liknar kristallveteöl. Därför har jag (kors i taket) dammat av mina patentkorksflaskor, badat de och mina blåa plastbackar i PBW och planerar att tappa en större del av denna bryggnings grönöl på flaska för kolsyrejäsning istället. Exakt hur jag ska flaska den har jag inte bestämt ännu men att försöka pricka in några °ö före FG och flaskspunda är jag tveksam till, framförallt eftersom w68 (Wyeast 3068) är så snabb så jag troligtvis är på jobbet eller sover när det är dags för flaskning. Det får nog bli sockerlag istället…

Carafa, den skallösa mörka skönheten
Senaste hefebryggningen tog jag i från tårna med Carafa som färgjusterare då jag ibland vill dra mina hefe mer mot Franziskaner än Weihenstephaner. Jag hade i för mycket med flit för att kunna uppskatta hur mycket mindre jag ska ha framöver, t.ex. hälften eller 1/3-del. Detta istället för att öka 10% varje gång tills jag hamnar rätt vilket kan ta både fem och tio försök. Förra gången hade jag 1% Carafa vilket gav en ljust brun färg så denna gång tog jag en trejedel istället (dvs 0,3%) och redan vörtprovet ser betydligt bättre ut. Det jag siktar på är 11 EBC för den mustigare tonen medan en ljus sommarweiß kan få hamna runt 8 EBC istället. Jag har samlat ihop bilder på mina veteöl och sorterat på EBC och med det snabbt kunnat konstatera att Beersmiths EBC-beräkning är väldigt godtycklig. Bryggmetod (dvs oxidering) spelar in en viss roll i färgbedömning och även fotograferingen gör en skillnad men detta var mer än bara så…

Vatten och pH
För att få en mjuk maltighet använde jag enbart kalciumklorid till denna bryggning eftersom kalciumsulfat dels ger en skarpare beska men även att jag upplever att den ger en närmast pudrig munkänsla som inte passar så många ölstilar under 40 IBU. Vattnet bestod bara av 2/3-delar RO-vatten eftersom jag inte hann samla på mig tillräckligt mycket, bryggningen bestämdes nämligen med kort varsel då tillfälle uppstod. Det gjorde även att förkulturen endast fick 24 timmar på sig, något som visade sig räcka mer än väl!
Efter inmäskningen på 43c gjorde jag den sedvanliga ferualsyrarasten på 44 grader och i 20 minuter för en balanserad kryddnejlika/banan-profil. För att främja ferualsyrans bildande av 4-vinyl-guaicol (kryddnejlika) avvaktade jag med mjölksyratillsats eftersom denna syrarast föredrar högre pH. Medan rasten varade passade jag på att kalibrera min pH-mätare men det visade sig vara förödande; den visade nämligen felmeddelandet ”WRNG” när jag kom till 4.01-vätskan och efter det var alla mätvärde helt isoamylacetatiga (bananas på veteölsslang). Jag startade om pHmätaren, tog ur batterierna, rengjorde och upprepade men alltid med samma felmeddelande. Lite sökning på nätet visade att det antingen är fel på min kalibreringsvätska (färdigblandad, köpt, oanvänd), smuts på elektroden eller trasig elektrod. Eftersom vätskan var ny (även om flaskan varit öppnad) och elektroden fungerat bra tidigare ställde jag mitt hopp till smuts och blandade därför en ättikslösning för rengöring över natt. Jag antar att det är karbonat man vill ska lösas upp vilket an ge en hinna på elektroden. Dagen efter gjorde jag om samma procedur men det fungerade inte. Jag noterade dock att min 4.01-vätska såg något disig ut så jag ska blanda en ny från pulver och testa igen så hoppas jag det ska lösa sig. Någon pH-mätning av betaamylasen blev det med andra ord inte denna bryggning utan 20 ml mjölksyra rätt ner i mäsken och några böner till ölgudarna fick duga.

Koket och fukten
Medan snön fullkomligt vräkte ner utanför tog jag bort maltpipan och värmde till kok. Min vanliga setup med en metallpinne mellan Braumeistern och huvan gav plötsligt en massa kondens i bryggeriet vilket jag inte upplevt tidigare, typ kallras? Jag antar att det var vind i kombination med någon speciell temperaturskillnad mellan ute, inne och bryggverket. Ångan kom ut genom mitt ventilationsrör men även längs sidorna på huvan. Jag satte därför på gummilisten till huvan och lät den ligga dikt an mot bryggverket så som den är tänkt att göra, med överdrivet kraftigt kok som följd. Jag tog av isoleringen för att sänka kokintensiteten något men det hjälper knappt. Sänker man från 102 c till 99 c så blir koket väldigt digitalt, dvs antingen lite kok eller ingenting alls om vartannat. 102 c eller 100 c gör för mig ingen skillnad. Efter en kvart testade jag med metallpinnen som distans igen och då blev det ingen smygånga, mycket egendomligt…

Pitch och Insta
Efter koket kylde jag till 18 c, pitchade min 2 l förkultur och baxade in ca 53 liter i jäskylen. 20 h senare var jäsningen verkligen i fullfart vilket ni kan se här om ni klickar på play:



Ni har väl inte missat att ni kan följa mig på Instagram där jag lägger ut lite bilder och filmer? In på www.instagram.com/gustavlindh eller klicka på bilden nedan och följ mig så blir jag glad!

Så här rent kan det se ut första halvtimmen av bryggningen, sen brukar det blir allt mer prylar framme både på bänkar och på golvet. Jag passade på att fota lite ”bryggeribilder” när jag ändå hade vidvinkelzoomen på för en gångs skull i bloggsammanhang:

Närbild på malten med den skallösa Carafan som mest ser ut som muslortar. Ett vältränad öga kanske kan se den lilla mängden karamellmalt höger om Carafan men den är endast marginellt mörkare.

15 gram till 55 liter öl före filtrering.

Såhär bra gick min kalibrering denna gång. Någon av er som drabbats av samma felmeddelande?

Inmäskning innan jag fyllt på med sista vattnet.

Finmaskiga filtret på plats. Detta är Bacbrewings filter som är mer lättdiskat och mer hållbart. Det är inte flätat av ståltråd utan ett enda metallstycke som de borrat eller stansat ut hålen i (jag kan inte så mycket om tillverkningsprocessen).

Lyft till lakning. Eller nej just det, ingen lakning denna gång utan bara upp på avlastningspinnen för avdroppning och sedan till diskhinken.

Vidvinkel som sagt.

Flytt till jäshink.

Kylning med min monsterspiral till pitchtemp och samtida sedimentering. Kylde med pumparna igång denna gång och lät det endast sedimentera en kvart men det räckte gott. Jag låter spiralen vara kvar i bryggverket medan vörten får rinna ut till jäshinken för att inte störa sedimenteringen av skräp i botten.

Det obligatoriska vörtprovet…


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Rengörning av fat, slang och tapptorn med Marks Keg Washer (mk2)

Rengörning av utrustning är ett nödvändigt ont och allt som kan underlätta är såklart välkommet. Corneliusfat har inte varit något jag reflekterat över att det är speciellt jobbigt att rengöra förens jag samlat på sig 3-4 stycken att diska på en gång. Jag har tidigare fyllt fatet till dryga hälften med PBW, stängt fatet och sedan kört en halvtimme uppochned samt rättvänt. Sedan har jag lagt i kopplingar och rör i fatet. Sen flyttas PBWn till nästa fat och en rejäl sköljning avslutar momentet. Inte superjobbigt, inte värst komplicerat men inte heller så kul. Att flytta vätska från fat till fat är gärna blaskigt. Damejeanner har jag tyckt varit väldigt knöliga att rengöra där en damejeanneborste är svår att manövrera och en seg kreusenring kan ta evig tid att få bort. Jäshinkar är det lättaste att rengöra men just kreusenringen kräver ofta mekanisk rengöring med svamp eftersom PBWn inte spolas omkring med ovanstående metod.

En annan del av totala utrustningen att rengöra är tapptornet, kranarna och alla ölslangar. Jag har tidigare använt mig av en carbonation cap på en petflaska fylld med PBW och pressat medel genom systemet men det som rekommenderas proffesionellt är att rengöra slangar åt motsatt håll för att smuts ska lossna ordentligt.
För att förenkla bland en rad rengöringsmoment har jag skaffat mig en Marks Keg Washer Mark 2 vilken består av en dränkbar pump, tillhörande uppsamlingsbalja och en slangnippel. Baljan fyller man med varmt vatten och en matsked PBW som sedan sprutas upp genom ett rör upp inne i fatet/hinken/damejeannen och vätskan strilas ner längs sidorna. Det finns även möjlighet att samtidigt koppla en slang med kopplingar genom fatets CO2 och öl-kulkopplingar så även fatets stigarrör blir rengjorda på samma gång. Förutom fat kan man rengöra damejeanner och jäshinkar på väldigt enkelt sätt med mindre mängd rengöringsmedel och utan svampar eller borstar.
Istället för pinnen i mitten kan man även sätta på den medföljande slnagnippeln som av en händelse råkar passa perfekt till Perlicks Growlerfiller. Detta möjliggör väldigt enkelt rengöring av tapptorn och ölslangar.
Jag har testat Marks Keg Washer några gånger och måste säga att den fungerar väldigt bra. Den tar förvisso en del plats vilket inte är något problem för min del men jag skulle inte skaffa en om jag bodde i lägenhet. Det är bra tryck i pumpen så strålarna är mer än tillräckliga. Pumpen klarade utan problem att trycka Beer line cleaner (BLC) bakvägen genom 1,5 meter sytråd även om den låter något ansträngd. För att spara på mängden BLC la jag pumpen i en 4l-kanna istället och det räckte därför med 1,5l färdig bruksblandning.
Jag har inte hunnit testa att rengöra en smutsig jäshink ännu eftersom det är 30l-hinken som passar, mina 60l-hinkar har för stor diameter vilket medför att all rengöringsvätska snabbt försvinner ur loopen. Kanske hittar jag en lösning på detta framöver.
Som tillbehör till keg washern finns även en flasktvätt som jag tyvärr inte testat. Kanske får möjlighet till det i framtiden…

Omdöme
Gör man av med många fat eller tycker diskning är tråkig tycker jag Marks Keg Washer är ett bra köp. Den kostar förvisso en slant men det gör å andra sidan PBW och andra kemikalier också i längden, man reducerar ju åtgången med 1/5-del minst per gång. För tapptornsrengörning vet jag inget annat system som kan rengöra bakvägen och även om jag tyckt det fungerat med carbonation cap så ger detta en betydligt mer noggrann rengörning. Bor man trångt eller inte tycker fat- eller hinkrengörning är det minsta tråkigt kan man klara sig utan denna pryl. Finns att köpa på Humlegården för 1195kr.

Fatet ställer man uppochned över pinnen och kopplar slangen med kulkoppling till fatet. Slang och koppling ingår inte så det får man köpa separat. Jag har bara en slang med flarekoppling än så länge men jag ska skaffa en T-koppling och sätta på en slangbit med kulkoppling till för dubbel rengöring samtidigt.

30l-hink passar perfekt på och även många damejeanner passar bra, säkerligen inte alla dock!

Gummiringen håller carboys på plats sägs det.

Rengörning av tapptorn och ölslangar
För att rengöra ett tapptorn eller annan tapputrustning med Marks keg washer tar man bort röret från pumpen och lägger pumpen i en mindre behållare om man vill spara på rengöringsvätska eller använder ”baljan” som den är. Pumpen är ju helt lös så någon demontering är det inte tal om. Jag har en 4 liters kanna som är som gjord för såna här blaskiga äventyr.

Här har jag monterat min Perlick Growler-filler till pumpen medan den grå kulkopplingen endast fungerar som ett stopp i denna setup för kranrengörning.

Beer line cleaner BLC som används på krogen istället för PBW. Tror det ska vara lite mer effektivt mot ölsten men jag slänger in en brasklapp där. Någon som vet? Jag köpte BLCn begagnad så jag vet inte var det går att få tag på i Sverige, har inte sett det i någon webbshop ännu men någon lär ju ha det.

Här är pumpen dränkt i 1,5 liter utspädd BLC-lösning (ca 30g BLC). Som sagt är den gråa kulkoppling där som ett stopp men jag skulle kunna koppla en carbonationscap på den och rengöra något annat samtidigt.

Grolwer-fyllaren är uppkört i Perlickkranen och spolar BLC upp i kranen, genom ölslangen som även har restriktorslang kopplad på sig och ut genom kulkopplingen där jag satt en carbonations cap för att öppna upp flödet. Vätskan spolas tillbaka ner i plastkannan i 15 minuter tills hela systemet är rengjort.

När jag cirkulerat vätskan färdigt är det dags att spola igenom med vatten. Jag tömde all BLC i plastkannan och fyllde med vatten. Det vattnet ville jag dock inte recirkulera så därför la jag kulkopplingarna i en skål istället. Sen är det bara att koppla tillbaka allt och spola öl genom systemet. Klart och ready for action!


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lauterhelix

LauterHelix är en spiral av stål som fungerar som ett alternativ till falskbotten eller Bazookascreen för avsilning av vört vid mäskning. Jag har tidigare använt mig av falskbotten via hink-i-hink och även Bazooka i kylväska och tyckt det fungerat bra men det är enkel matematik att se att Lauterhelixens upptagningsområde är betydligt större än bazookans och att risken för igensättning i spiralen därför är minimal. Jämfört med falskbotten försvinner även deadspace-utrymmet från ekvationen. Självklart kan man fortfarande få en igensatt maltbädd vid för hög lakhastighet eftersom det är själva maltbädden som kompakterar och sedan inte släpper igenom vätska.
Lauterhelixen är egentligen enbart en stålfjäder/spiral men den passar perfekt i ett helt vanligt 1/2″ NPT T-rör (medföljer ihop med lite fler kopplingar) som man kopplar på en genomföring till sin tappran. Det gör den enkel att montera men även demontera för smidig rengöring, man kan t.om. lägga hela spiralen i diskmaskinen om man så vill. Den finns i längderna 1000mm och 1800mm där jag har den kortare varianten lämpad för grytor med ca 40 cm i diameter. När spiralen blir böjd som på bilden ovan så blir vissa springor i böjarna mer öppna och släpper således igenom mer partiklar. När jag testat Lauterhelixen med min 0,8mm-krossning har faktiskt inte en enda partikel tagit sig igenom så jag har inte känt behov av att kapa den till rätt längd vilket minimerar dessa större springor.
Det går även bra att ha LauterHelix i koket för avsilning av humle och till viss del druv. Här kommer kottar fungera betydligt bättre än pellets men jag har inte hunnit testa helixen för detta ändamål ännu. Slutligen finns en annan tillverkare av helixen som gör tredjepartstillbehör till Braumeistern, italienska BacBrewing, och de har en variant som är avsedd för just Braumeister och vörtfiltrering efter kok. Deras variant fästs däremot inte via gängor till kranen utan via ett metallrör med en gummipackning som sedan skjuts in i tappkranens baksida (som saknar gängor). Den ökar även mängden vört man får ut ur bryggverket eftersom Braumeisterns kran är ganska höjd monterad på gott och ont.
Jag kan varmt rekommendera LauterHelixen som känns som en modern men även tidlös uppfinning. Kvalitén är hög och jag tror den håller i massor med år och bryggningar.
Finns att köpa hos Humlegården för 495kr för 1m-varianten och 695 för 1,8m.

Maltbädden när jag tömt på all vätska.

Efter att ha vänt kastrullen uppochned över min komposthink.

Avmontering efter användning och sedan spola under kranen lite snabbt. Hade nog inte behövt ta bort den utan bara spolat med kranen rätt ner i kastrullen men den skulle ändå plockas bort efter denna testbryggning.

Lite olika kopplingar och sätt att montera. Observera att allt detta inte ingår i paketet utan endast helixen med t-röret, packning, bricka och 3/4-1/2-reducering.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Experimentsbryggning (Helles)

Jag har köpt lite ny utrustning i form av en 60-liters kastrull och en induktionsplatta av storköksvariant på 3000w. Det innebär att jag nu har kastruller/bryggverk i storlekarna 25 l, 30 l, 36 l, 60 l, 84 l och 95 l. Jag har ingen bra förklaring till vad jag ska med allt det här till utan jag tror det handlar om att jag inte kan låta bli när jag ser rostfritt stål, det liksom brinner i skallen på mig och jag får frispel. En kraftfullare induktionsplatta än min hederliga gamla Kjell&Co kändes mer som en rimlig uppgradering och med allt detta sammantaget fick jag lite feeling att provköra grejerna. Först skulle jag bara provkoka lite vatten i 60l-kastrullen (BK60 hädanefter) för att se kokintensiteten med nya pattan men när jag väl värmt upp vatten slogs jag av tanken att jag kan labba lite med min hetvattenpump och en recirkulerande BIAB-setup. Plötsligt var bryggningen i full gång och med tanke på förberedelserna är det kanske inte så konstigt att allt inte gick helt smärtfritt…

Jag värmde mäskvattnet med nya induktionsplattan och BK60 för att sedan flytta vattnet med hjälp av hetvattenpumpen till 36l-kastrullen, där BIAB-påsen och malten redan väntade. Pumpen fungerade bra och snabbt till först vattenflytten.
Sen flyttade jag slangen från BK60 till kranen på 36an och recirkulerade vörten genom hela stegmäskningen. För att värma stegen i mäskningen använde jag min gamla induktionsplatta för att slippa flytta runt kastrullerna. Recirkuleringen gick superbra och vörten blev väldigt klar och fin. Däremot borde jag isolerat kastrullen för mäskningen för det var som en jojo med temperaturerna. Jag hade glömt hur smidigt det är att stegmäska med Braumeistern jämfört med att köra helt manuellt, det är ju ett heltidsjobb! Rasterna blev därför lite hur som helst med totalt cirka 45 minuter i spannet 60-67c och en halvtimme vid 73c som sjönk till 71c.
När jag efter mäskningen skulle flytta vätskan tillbaka till BK60 hade pumpjävlen stannat. Antagligen hade en liten maltpartikel slunkit igenom och blockerat impellern, eller så hade pumpen helt enkelt bara fått nog och gått iväg för att köpa bratwurst. Därför fick jag ställa BK60 på golvet och köra med hjälp av gravitation och silikonslang istället vilket funkade bra med en 20l-batch, större satser blir snabbt för tungt för såna metoder. Slutsatsen är att pumpen inte riktigt är lämpad för uppdraget, men å andra sidan fick jag den ju gratis så det spelar mindre roll. Ska jag recirkulera eller flytta vätska via pump oftare i framtiden får jag nog lov att skaffa en mer lämplig pump typ Chugger. Vörtkoket gjorde jag alltså i BK60 för att testa kastrullen i kombination med nya induktionsplattan men även för att Braumeisterhuvan passar perfekt även på nya kastrullen och jag då kan leda ut kondens genom röret och ut i naturen. Att passformen skulle vara så perfekt visste jag inte när jag köpte kastrullen utan det blev en mycket trevlig överraskning.

Mindre batchsize
Jag brukar nästan aldrig göra öl till bara ett 19l-fat utan minst två och ofta tre dvs. 40 eller 60 liter i batchsize. Detta eftersom arbetsinsatsen är den samma, jag har utrustningen för det och råvarorna inte är så dyra kontra arbetstiden. Eftersom denna bryggning mest bara var ett spontant utrustningstest, och min Patina 36l är i minsta lager för 40l-batcher, valde jag 20l i hink som batchsize. Det jag inte tänkte på när jag rattade receptet är att min nya kastrull är ganska bred och min gigantiska kylspiral är väldigt hög/smal. Kylspiralen blev därför bara täckt till knappa hälften av vört och kylningen gick inte direkt blixtsnabbt. Tror det tog 20 minuter trots spiralens storlek i förhållande till batchen men jag tror en batchsize på 40-50l hade kunnat ta ungefär samma tid vilket är godkänt. Att röra runt med spiralen gör en enorm skillnad, någon man märker på värmen i spiralen under omrörningen.

Induktionsplattan fick mycket väl godkänt i användning och med dess kraftfulla stålkonstruktion klarar den betydligt högre vikt än de billigare varianterna, så exmeplevis min Kjell&Co-platta som egentligen är specad på 5 kg. Jag har förvisso haft 60 kg på den utan problem men jag rekommenderar någon form av avlastning vilket jag visat tidigare på bloggen. Min gamla Kjelle-platta går att ställa i styrka från 1-10, eller i antal grader med stora hopp men vad det faktiskt motsvarar i watt är oklart. Det är förvisso inte så intressant då den plattat levererar max 2000 watt vilket en vanlig 10 A-säkring klarar. Nya plattan på 3000 watt däremot kan släcka huset om jag kopplar den på fel säkring (eller brygger på annan plats) så då är funktionen med att välja watt-styrka smidig istället för 1-10. Nya plattan har också grader C som val men jag har inte hunnit labba med det ännu.

När jag väl hade nått till koket förlöpte det utan konstigheter och likaså kylning förutom att spiralen inte nyttjades fullt ut som sagt. Med en lågt monterad kran på kastrullen fick jag lov att plocka fram min gamla hederliga saftsil för att få bort humlen och det mesta av druven. Det sköna med att koka i en vanlig kastrull kontra bryggverket är att diskningen i slutet av dagen blir väldigt smidig. Eftersom jag oftast diskar lite ”allteftersom” så var det bara kastrullen kvar när vörten väl var i jäshinken. En diskborste och lite varmvatten senare (5 minuter max) var bryggningen avslutad. Med Braumeistern är det en ”cleaning cycle” med PBW som ska åka runt och skrubbas med, sköljas ut och sedan ska pumpar demonteras och torkas ut vilket man gör först någon timmer senare. Alla utrustningar har sina för och nackdelar med andra ord…

Inbyggd termometer med celsius-skala men jag har även en Fahrenheit-termometer som passar.

Nya 3kw-plattan. Fullt ös!

Hetvattenpumpen som fungerade till 90 %. Jag har satt fast den med en kamerablixt-arm kallad Magic Arm (Manfrotto) för att kunna vrida omkring med den under bryggningen. Jag har nämligen för lite silikonslang på lager just nu.

Spana in passformen på Braumeister50-huvan till nya kastrullen. Nästan så man får en tår i ögat. Kastrullen har även siktglas för nivåkontroll men utan gradering. Är inte så förtjust i siktglas så jag kommer nog sätta något annat på den porten. På bilden flyttar jag vatten från BK60 till Patina36.

Greisingertermometern glider ner bakom locket för kontollmätning eftersom den fast monsterade termometern inte var kalibrerad ännu.

Till pumpen har jag QD (qucik disconnect) koppling som är som en metallvariant av Gardernakopplingen. De är tyvärr inte lika hygieniska som Triclamp eller Camlock så även om de är snygga och smidiga så finns det bättre.

Nu kommer en skrytbild. Det här är den bästa maltkrossningen jag någonsin gjort men även sett! Skalen är tamigtusan så hela att det ser okrossat ut på bilden men kärnorna är delade i 3-5 bitar. Jag har börjat lära mig Monster Mill MM3 nu klicka här för min recension av Monster Mill MM3).

Malten i BIABpåse och vatten på ingång.

Vatten på plats och dags för omrörning.

Här är pumpen monterad för recirkulering och ihop med plattan är detta någon sorts ”E-BIAB” eller nått. Med en STC1000+ är detta ett litet minibryggverk om bara induktionsplattan skulle vara manuell.

pH mitt i prick.

Vörten är tillbakaflyttad till BK60 för kok och termometern är bytt till Fahrenheit för test.

Vantilationsröret påkopplat och absolut noll fukt i bryggeriet även med denna setup. Sweet!

En liten bittergiva med Hallertauer.

Fahrenheit följer ju ingen logik alls men jag tänkte att det vore bra att lära sig några värden till när man läser recept från amerika.

Koket och den låga nivån…

…som inte riktigt smeker hela spiralen om man säger så.

Kristallklar vört påväg mot jäshinken.

Två paket 34/70, rätt i bara. Orkade inte hålla på med rehydrering den här gången, det blir nog öl av det ändå.

Vörtprovet i väntan på OG-mätning. Hamnade på 1.045 vilket var lite lägre än jag hoppats på men setupen var ju inte direkt intrimmad.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Brygghandskar

Mina händer är ganska känsliga mot värme och jag tycker dessutom om att skydda de mot PBW och till viss del StarSan/SaniClean eftersom de blir så vansinnigt torra. Därför har jag ofta någon form av handskar på mig när jag brygger och om jag ska diska mycket. För mig är det viktigt att handskarna ska stå emot värme, vätska (även upp på armarna) och kemikalier men även vara tillräckligt smidiga att arbeta med för att inte kännas osäkra när man hanterar tunga eller ömtåliga föremål som t.ex. en e-kolv.
Olika bryggare behöver olika typer av handskar beroende på hur man brygger och hur känslig man är. Kör man BIAB eller större bryggverk där man är nere med händerna i het vätska för att diska är ett par bra handskar nästan ett måste och det finns en rad olika varianter att välja på inom prisklassen 5 kr till över 400 kr. Jag har valt att hårdtesta tre av de brygghandskar som hembryggarbutikerna har; Blichmann, Ansell (Scorpio) och Best. Jag tänkte även passa på att nämna några andra alternativ som de flesta har hemma men som inte ingår i själva hårdtestet.

Handskarna
Från vänster; Engångshandske vinyl, ”vanlig diskhandske”, Blichmann, Silikonhandske/Grytlapp, Ansell – Scorpio och slutligen Best (Showa)

Engångshandske vinyl
Jag har en ask med engångshandskar i bryggeriet och de används främst när jag ska jobba med jäst, eller om jag ska mecka med bilen eller fylla på skrivarbläck. Fördelen är att de är löjligt billiga (1,20 kr paret) och hyffsat sanitära. Nackdelen är att de inte skyddar händerna alls mot värme eller slitage utan för hembryggare är de mer till för skydd mot bakterier och infektioner till ölet.
Pris 59kr för 100 stycken hos närmsta Apotek

Diskhandske, modell vanlig
Alla har väl haft ett par vanliga (förr oftast gula) diskhandskar hemma. Googlar man diskhandske är detta vad som kommer upp helt enkelt. Diskhandskarna är både billiga och lätta att få tag på och fungerar bra för mindre jobb, mindre kastruller och lägre temperaturer. Köper man en storlek större än man normalt har så minskar smidigheten och fingertoppkänslan något men de blir betydligt enklare att ta av och på (något som kan vara väldigt irriterande) samt att de skyddar en del mot värme genom att huden inte ligger dikt an mot gummit. De har en tendens att spricka vid fingertopparna efter en kortare tids användning men man får vad man betalar för. Eftersom tjockleken oftast ligger runt 0,4 mm är dessa inte att rekommendera till varmare vätskor än vanlig handdisk i köket så stoppa inte ner händerna i kokande vätska med dessa! Kanske duger dessa till vissa bryggare men har du läst såhär långt antar jag att du är ute efter kraftigare doningar!
15-30 kr hos samtliga matvaruaffärer


Blichmann
(obs, min handske på bilden är välanvänd och är därför missfärgad)
Blichmanns handske, den första i testet som är anpassad för bryggning, är som en diskhandske på steroider. Den är betydligt kraftfullare än en vanlig diskhandske med sina 0,7 mm och dessutom betydligt mycket längre. Utvikt är den hela 460 mm och den når ända till armbågen om man så vill, men tanken är att man ska ha en uppvikning så vätska inte ska nå armarna utan fastna i vecket. Materialet är nitrilgummi och handsken är både relativt mjuk och smidigt trots tjockleken. De är väldigt lätta att ta av och på även om man gör det 30 gånger under en bryggdag och det går hyfsat bra att jobba med heta vätskor under en kortare tid med dem. En BIAB-påse är inga problem att hantera men kokande vört står de inte pall för med mina händer i allafall (se videon nedan). Jag har kört med mina Blichmann i snart fyra år och de har hållit bra, endast en liten torrspricka precis i vikningen längst uppe vid armen. Fördelen med dessa handskar mot kraftigare och isolerade varianter är att fingertoppskänslan finns kvar. Det går bra att köra ner armen i en jäshink full med PBW och skruva loss en kran från insidan utan att det känns som att jobba med en hockeymålvaktshandske. Hur de står emot kraftigare kemikalier har jag inte kunna få reda på så där får man söka mer information vid behov.
Finns i tre storlekar och kostar 195:- för Blichmann men finns även i en billigare men dock något tunnare variant i modellen Solvex tillverkad av Anrell för 129 kr hos Humlegården .

Silikonhandske, modell grytlapp eller grillhandske
Silikon är bra för dess värdelösa (för oss värdefulla) värmeledaregenskaper. Jag köpte denna silikonhandske på Ebay för att ha när jag brygger och visst skyddar den bra mot värme och vätska men den är alldeles för klumpig för att kunna jobba med. Faktum är att jag inte ens kan lyfta bort min ventilationshuva med en hand eftersom greppen blir för snävt och det går inte nå runt ens mindre föremål. Tanken med materialet och modellen är god, men dessa handskar passar bäst till att ta ut en varm plåt med nybakade bretzels ur ugnen med. Rekommenderas till samtliga kök, men som diskhandske eller allroundhandske för bryggning är den inget bra alls.
Cirka 35 kr för en styck, inklusive frakt.

Ansells Scorpio (09-928)
Ansell är ett internationellt (Australienskt?) storföretag som är stora inom tillverkningen av skyddsutrustning med handskar som främsta storsäljare. Modellen Scorpio (09-928) är skyddshandske för proffs med CE-märkning i kategori 3, certifierad enligt FDA21 CFR 177-2600 (yada yada) och en rad andra förkortningar som jag inte vet vad de betyder. Handsken är tjock, lång och kraftfull. Tyvärr är den väldigt stel så någon fingertoppskänsla är det inte att tala om. Handsken signalerar hög kvalité och den står emot väldigt hög värme (upp till 180 c), att köra ner handen i kokande vätska en kortare tid är inte ens besvärande för mig med mina anti-smed-händer. Detta tack vare ett isolerande dubbelfoder av flossad bomull. Yttre materialet är neopren (dykardräkt) och handsken påverkas inte av lösningsmedel, rengöringsmedel, fetter eller oljor.
I torra miljöer känns den pålitlig och skyddande men förutom stelheten och något okänsligt grepp finns dock ett stort problem med denna handske; när den blir blöt blir den hal som en ål. Jag har försökt brygga med denna handske flera gånger men det har alltid slutat med att jag lagt undan de eftersom jag varit rädd att tappa något. Trots att återförsäljaren Humlegården varit i kontakt med tillverkaren Ansell har vi inte kunnat utröna om det skulle kunna vara ett måndagsex jag fått eller om handsken helt enkelt beter sig så. Jag har svårt att tro att det skulle vara just mitt exemplar det är fel på men jag vill ändå ta med det som en brasklapp eftersom detta är en såpass pålitlig tillverkare inom skyddutrustning. Om ni tittar på filmen nedan så kommer ni förstå liknelsen med en ål eller hur svårt det är att plocka upp en vindruvskärna från golvet!
Scorpio finns för 429 kr hos Humlegården och endast i storlek 10 vilket är ganska stort.

Best (Showa 6797R-10)
Testets sista handske är den rejält isolerade skyddshandsken av märket Best som är ett sub-brand till Showa Gloves. Rörligheten är bättre hos Best-handsken än med Scorpion och den är inte riktigt lika stel. Någon fingertoppskänsla likt Blichmann finns dock inte men den känns ändå lätt att arbeta med för grövre jobb. Insidan är mjuk och trevlig och värmeegenskaperna samma som hos Scoripo. Isoleringen är även denna av dubbel flossad bomull och själva handsken är av svart neopren likt Scoripon men Best har en ruggad yta istället, från handleden och hela handen. Den ruggade ytan känns mer som gummi än Scorpions glansiga ”lack-känsla” och greppet är riktigt bra både i vått och torrt. Enda nackdelen med den ruggade ytan är att den eventuellt skulle kunna gömma lite bakterier i förlängningen men detta är främst tänkt som en arbetshandske, inte en jäst-pitchar-handske. Att doppa ner handen i kokande vatten är inga problem alls och att kunna greppa den sked jag har i testet i videon nedan är inte heller det något problem. Handsken är CE-märkt som skyddshandske i kategori 3 och en massa andra ISO-certifieringar av liknande slag precis som Scorpion.
Även denna handske finns hos Humlegården för 429 kr och endast i en storlek.

Praktiskt test
De tre brygghandskarna testades i två ”grenar”. Först hantering eller manöverprov där jag med en hand skulle hantera en mindre flaska diskmedel under rinnande kallvatten. Därefter testades handskarnas värmeledande egenskaper genom att jag kokade upp en kastrull med vatten och la i en sked som jag sen skulle plocka upp med respektive handske på handen (lite fånigt test, jag vet, men jag kom inte på något bättre). Jag sköljde handen med kallvatten mellan varven för att försöka göra testet någorlunda rättvist men det visade sig väldigt snabbt att de isolerade handskarna var snarlika och den oisolerade inte fungerade alls i kokande vatten.

Filmklipp från testet

Resultat & Kommentarer
Detta handsktest har för mig tre vinnare beroende på vilket arbetsmoment som ska utföras i bryggeriet. För varma och grova jobb, dvs bryggning, har Best den bästa och säkraste handsken med dess förmåga att stå emot hetta och samtidigt ha ett bra grepp. Den är även den handske som spontant känns mest seriös och anpassad för tuff behandling.
När det kommer till diskning efter bryggdagen, flaskning eller tvätt av fat/jäshinkar är Blichmann bäst med en fingertoppskänsla som gör de lättarbetade även med pilliga prylar. De är även mycket längre så man kan köra ner hela armen i ett corneliusfat utan att bli blöt (varför man nu skulle göra det). Blichmann står emot ganska mycket värme och att skrubba rent värmeelement i 60 c PBW är inga problem alls, kokande står de inte pall för mer än max någon sekund dock.
Sist men inte minst är engångshandsken bäst för jästarbeten (pitcha eller skörda jäst) eftersom de är nästan gratis och alltid fräscha. Vilken av de första två vinnarna man väljer att satsa på beror nog på hur känslig man är om händerna och vilken typ av bryggare man är. Ju större bryggeri desto mer anledning att ha rejäla isolerade handskar eller kanske några olika sorters handskar beroende på arbetsuppgift för dagen.


Annons:


swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...