Lindhs Pils P15

Jag får ofta höra meningen “hur hinner du brygga så ofta” vilket jag tycker är konstigt. De senaste åren har jag snittat 14-16 bryggningar per år vilket brukar innebära ungefär en bryggning per månad med några enstaka extrabryggningar emellanåt pga. SM eller att jag har långledigt. Den här pilsnerbryggningen jag ska berätta för er om i detta inlägg är t.ex. mitt första kok sedan 15:e mars, dvs åtta veckor sen, vilket är långt mer sällan än jag skulle önska. I min drömvärld skulle jag brygga minst varannan vecka men den tiden finns helt enkelt inte att uppbringa. Därför känns det ibland lite skevt när jag inser att bloggen tar en massa dyrbar tid och energi som jag istället kunde lagt på att brygga öl. Samtidigt har bloggen tvingat och hjälpt mig utvecklas som bryggare genom att få mig att analysera och dissekera varenda bryggning i detalj. Jag har med andra ord insett att det inte är antalet bryggningar per år som tar mig framåt som bryggare utan hur väl jag tänker efter och försöker förbättra min bryggning. Man kan tycka att listan över utrustning, metoder och råvaror att experimentera med borde sinat vid det här laget men det är snarare tvärt om; jag har massor kvar att utforska!
Senaste tiden har vi det som familj haft det väldigt kämpigt vilket har gått ut extra mycket över både bryggning och bloggen så om ni tycker aktiviteten varit på sparlåga ett tag så är det helt korrekt. Jag hoppas på en ljusning under semestern…

Ringrostig
De olika momenten under bryggdagen borde verkligen sitta i ryggmärgen vid det här laget men åtta veckor (förvisso med tveksam sömn) var tydligen tillräckligt för att tappa flow och jag fick tänka efter flera gånger hur mitt senaste och bästa “modus operandi” var. Jag har, vilket ni säkert redan listat ut, dokumenterat min process in i minsta detalj även om jag aldrig konsulterar den texten under själva bryggdagen. Jag har under senaste tiden tänkt allt mer på standardisering och hur jag kan strömlinjeforma allt från process till råvaror och recept för att få bättre öl, bättre repetitiva resultat och enklare bryggdagar. Steg nr.1 var att bestämma och framöver alltid använda samma mängd vatten. Steg nr.2 var att minska inventarierna för att sedan helt gå över till att planera och beställa råvaror för mina kommande 2-3 bryggningar. Exakt vad det ska mynna ut i vet jag inte men jag tror starkt på Dieter Rams mantra ”weniger aber besser” (mindre, men bättre) och att åtminstone bryggdagen ska bli bättre.

Plattvärmeväxlare
Sedan förra bryggningen har jag monterat både nya pumpen och plattvärmeväxlaren på min bryggbänk. Tyvärr kan inte plattvärmeväxlaren vara ständigt monterad eftersom den ska förvaras i annan position än den används för att allt vatten ska rinna ut men att ha en fast plats under bryggdagen är ändå årstider bättre än att ha allt löst på golvet. Jämfört med senaste bryggningen åtta veckor sedan har klimatet blivit betydligt mer somrigt vilket innebär varmare vatten i kranen men det påverkade inte min bryggdag alls. Med fortfarande riktigt högt flöde (kolla denna instagramvideo) fick jag ut vörten på 13°C vilket gjorde att jag var lagertempspitchad och redo för disk endast 10 minuter efter en whirlpoolstand på 10 minuter efter flameout! Som ni läste om i mitt senaste test fick jag samma kylresultat med plattvärmeväxlaren som med min kylspiral när de bägge användes för att kyla hela satsen på en gång men att använda plattvärmeväxlaren som den är tänkt, dvs som “one-pass”, drar av minst en timme på min bryggdag och kanske t.om. två timmar sommartid då jag drar ner på flödet från kranen eller kör någon form av pump och recirkulering av kylvatten. Anledningen till att det tar extra lång tid att kyla med kylspiralen är även att jag efter avslutad kylning där pumparna stått igång måste göra en sedimenteringspaus för att låta all humle och druv sjunka till botten. Numera med plattvärmeväxlaren gör jag en whirlpool, dvs snurrar vörten med hjälp av en stor sked, precis efter jag stängt av värmen och redan efter 10 minuter är vörten sedimenterad och redo att lämna bryggverket. Exakt varför det går mycket snabbare och bättre för min del med varm vört kan jag inte svara på i dagsläget men det har inte med mängden humle att göra för detta kok rymde 400 gram pellets…
Det som behöver förbättras med min kylning är någon form av uppsamlingsfat för det blir blaskigt på golvet när det är dags för rengöring och riktningen på flödet ska bytas, dvs två slangar ska byta plats. De silikonslangar jag använder mellan alla delar är lite för slappa så de vill gärna vika sig och slutligen är temperaturövervakningen väldigt manuell och behöver integreras. Jag har nu stoppat in min desinficerade temperaturgivare under flödet ner i jästanken för att sedan med andra handen justera flödet på pumpen tills rätt temperatur uppnåtts men jag tänker mig en inlinetermometer på slangen istället och där finns tre varianter att välja på: Blichmanns Thrumometer som tyvärr inte klarar att utsättas för mer än 60°C, Inline-termometer QD som bara är en 1/2” t-korsning med en kött-termometer i och slutligen Grainfathers “Wortometer” som fungerar snarlikt men med dykrör för en sensor eller extern temperaturgivare. Vilken av dessa tre jag landar på vet jag inte riktigt i dagsläget.

Bryggdagen
Bryggningen passerade utan några konstigheter eller avvikelser förutom blaskigt golv (äsch, torrt golv hade varit en avvikelse i ärlighetens namn) och det var jäsaktivitet redan samma kväll trots den initiala kylningen från 13°C till 7°C. Tanken är att ölet ska vara färdiglagrat om fyra veckor när semestern börjar men det är kanske lite optimistiskt även om jag lyckats tidigare på den tiden. Kan vara så att första fatet får bli mer av en kellerbier med ett lite ofiltrerat utseende och fat nummer två uppnår kristallstatus. Det märks framåt sommaren…

Jag hade inte rätt dimension på skruvar hemma så det fick bli en quickfix med brickor istället. Det räckte med att ha två skruvar upptill även om det finns fyra färdiga hål i basplattan till pumpen.

Flaggan från SM hänger kvar på väggen tillsammans med tre stenhårda, intorkade brezel. Ordningen ska snart återställas…

Jag ligger fortfarande på 0,8mm i krossstorlek i min Monster Mill MM3 som är trevalsad. Den klassiska borrmaskinen fungerar fortfarande kanon liksom hela dammfria krossstationen.

Som ni ser är skalen väldigt hela och fina tack vare första valsparet som öppnar kärnorna på 1,6mm. Jag skulle säkert kunna dra ner på tredje valsen till 0,6mm för att gå från 3-4 kärnbitar till 5-6 men jag avvaktar lite med det. Mitt utbyte är stabilt och jag är utan några vörtfontäner eller igensatta lakningar (inte för att jag lakar men ändå).

Liten men dock för mig viktig förbättring är att hänga plastkannan på sidan av bryggverket. Den är främst till för när jag ska skumma av ytan precis vid uppkok men ger en naturlig avlastningspunkt för sleven. Småtöntigt ja men det är så jag jobbar…

Dokumentation av vätskenivå efter inmäskning.

Jag råkade kyla inmäskningsvattnet lite för mycket men hellre det än att mäska in för varmt vilket kan stressa enzymet betaamylas.

Jag saknar bra plats för slangar under själva bryggningen.

Jag ligger riktigt ur fas inför sommaren och nästan alla fat är tomma. Min fattvätt fungerar dock fortfarande mycket bra och alla fat är rengjorda och desinficerade, redo för nya bryggder!

Mittpinnen som är en prototyp från Speidel används fortfarande och jag tycker den fungerar bra med ett bra utbyte.

Detta är min version av lakning för att inte få ner syre i min ”huvudsats” i bryggverket. Vörten jag samlar på detta sätt åker antingen ner i frysen för att bli förkulturer framöver eller så får den sig ett litet humlekok och alejäst för att bli gräsklipparöl. Med andra ord ingen öl jag talar högt om i finsmakarkretsar men för min del att ha lite välhumlad folkbärs stående i ett fat är aldrig fel…

Kylning vid pump och PVV rätt ner i kyltanken.

View this post on Instagram

With this flow I got 13c wort straight in the fermenter! The Blicmann Riptide and Therminator has really improved my brewday a whooole lot. I just whirlpool on flame out, let it sit for 10 minutes and then transfer @13c to fermenter in less than 10 minutes. Yeast goes in as soon as I’ve confirmed wort temp. The fermentation started within 3 hours on beer I call Lindh Pils (recipe in my book). . . . #homebrew #homebrewing #homebrewer #brewing #beerbrewing #beerporn #brewporn #beer #ölbryggning #craftbeer #hembryggning #öl #braumeister #speidelsbraumeister #ekolager #lodo #lowdissolvedoxygen #homebrewingonly #dohomebrew #homebrew_feature #brewstagram #homebrewingexperience @blichmannengineering @ekolager

A post shared by Gustav Lindh (@lindhcraftbeer) on

Whirlpool-konen precis innan den börjar vidga sig och bli större på toppen.

Jag hinner få ut all vört som står i högt med kranen innan humlen når dit. Som ni ser är det relativt mycket humle som samlats i en fin whirlpoolkon och genomskinligheten på vörten vid sidan av är det inget fel på tycker jag.

En sparad och matad jästkaka precis innan det är dags för pitch och jäsning på 7°C. Prost!

Lindhs Pils

Batchsize: 55.00 l
OG: 1.053 SG
FG: 1.008 SG
Alcohol by volume: 5.9 %
Bitterness: 54.2 IBUs
Color: 8.0 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2
6.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
11160 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 93.0 %
840 g Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 6 7.0 %

Total amount of malt: 12000 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 69.53 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100 g Northern Brewer [7.00 %] – Boil 30.0 min Hop 7 25.4 IBUs
100 g Hallertauer Mittelfrueh [3.80 %] – Boil 10.0 min Hop 8 6.5 IBUs
100 g Northern Brewer [7.00 %] – Boil 10.0 min Hop 9 12.0 IBUs
100 g Perle [6.00 %] – Boil 10.0 min Hop 10 10.3 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 11

Total amount of hops: 400 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Bavarian Lager Yeast 12

Recommended starter size: 7.53 l / 1076.1 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Kyltidsjämförelse – Kylspiral vs. Plattvärrmeväxlare vs. Kylmantel

Det finns bara fördelar med en snabb och effektiv kylning av vörten efter koket. Det handlar främst om minskad risk för bakterier/vildjäst, minskad risk för DMS-återbildande, minskad oxideringsrisk av vörten, bevarande av volatila humlearomer, förkortad bryggdag och minskad vattenåtgång. Det finns däremot både för- och nackdelar med olika sorters kylare och framförallt är det hastighet, rengöring, pris och tillbehör som skiljer de åt. Jag har testat och utvärderat tre olika kylmetoder parallellt; kylspiral, plattvärmeväxlare (förkortat PVV) och kylmantel. Det som främst skiljer PVV metodmässigt mot de andra två är möjligheten att antingen kunna kyla hela satsen på en gång genom recirkulering eller framförallt lite i taget dvs. att man kyler en förhållandevis väldigt liten del av vörten medan den är på väg till jäskärlet. Fördelarna med att kyla hela satsen på en gång är att det går att sänka temperaturen och göra en hopstand och att kalldruv kan avlägsnas smidigt. Nackdelen med att kyla hela satsen på en gång är att det måste ske i kokkärlet samt att det inte går speciellt snabbt från 100 grader kokande ner till jästemperaturer, där processen som fäller ut kalldruv som senare bidrar till köldgrumling (chill haze) sker.

Stora bryggerier har egentligen inget val annat än att använda sig av PVV. Det blir helt enkelt för krångligt och ineffektivt med kylmantel eller kylspiral när volymerna blir större. Men var går den gränsen egentligen? Braumeister har kylmantel på deras 1000 liters-modell men de skriver själva i sitt infoblad: “Cooling: 2.56 m2 double jacket surface, an additional heat exchanger plate cooler is recommended”. Jag skulle gissa att gränsen går runt 70-150 liter innan kylspiraler blir för alldeles för otympliga och kylmantlar för små i förhållande till volymen (yta kontra volym är inte ett linjärt förhållande). Jag har länge kylt 55-70 liter med kylspiral och/eller kylmantel, både med och utan pumpar (dvs konstant omrörning) igångsatta och det fungerar men med olika hastighet. Då kommer den stora frågan: vilken av de tre metoderna är egentligen snabbast och hur mycket vatten förbrukar respektive metod? Det har jag testat såklart!

Testgenomförande
För att göra testet så rättvist som möjligt ville jag helst testa de största varianterna från respektive produktsegment som finns tillgängliga på hembryggarmarknaden vid test-tillfället men i skrivande stund lagerhålls tyvärr inte den rostfria 29m långa kylspiralen “Cervisia” som jag har (på grund av att tillverkaren ökat priset markant) utan endast kortare modeller eller kopparvarianter som t.ex. Hydra. Att en liten kylspiral får spö av en stor plattvärmeväxlare förstår nog alla så det är inte det testet ska visa utan helst ska respektive metod ha liknande kontaktyta med vörten men även snarlikt pris vilket inte blir så exakt tyvärr. Kylmanteln har den storleken den har så där finns inte så många alternativ att fundera kring. Just det här testet bör därför ses mer som en vindvisare för vilken metod man vill använda sig av mer än exakt vilken produkt, ett sådant test skulle behöva jämföra betydligt fler produkter.

Jag har valt att jämföra Blichmanns Therminator ihop med Blichmanns Riptide, Cervisia 29m rostfri kylspiral ihop med bryggverket Braumeister 50 plus inbyggda pumpar för konstant omrörning och slutligen Braumeister 50 plus inbyggda kylmantel omrört av BMs egna pumpar. Omrörningens hastighet bedömer jag är av mindre vikt men ATT det rörs om är definitivt avgörande.

Testet gick ut på att kyla 55l vatten från 100°C först ner till 20° och sen, om möjligt, ner till acceptabel lagerjäsningstemperatur 11°C. Temperaturen på vörten i bryggverket registrerades var 60e sekund och de tre testobjektens temperaturer jämförs och redovisas i diagram 1 “Kyltider”.

Utöver bryggverkets temperatur har jag även registrerat kylvattnets “ut-temperatur”, dvs. den temperatur vattnet som lämnade kylaren hade värmts till. Detta som en sorts indikator på hur väl värmen/kylan växlats. Här bestämde jag mig att göra en skillnad för plattvärmeväxlaren eftersom den fungerar annorlunda mot de andra två. Så istället för att mäta kylvattnets ut-temperatur så mätte jag istället vörtens uttemperatur (som i detta test var vatten) tillbaka till bryggverket. Detta för att jag tyckte det var mer intressant att jämföra in- respektive ut på vörten istället för in på vörten och ut på vattnet. Respektive testobjekt redovisas i var sin enskild tabell nedan där gröna strecket är bryggverkets, dvs hela vörtens, temperatur och det blåa strecket är kylvattnets ut-temperatur (vört ut för PVV). Jag kontrollmätte kylvattnet på PVV vid två tillfällen under kylningen och de var väldigt nära kylspiralens temperatur och när ni tittar i diagram 1 förstår ni varför.

Slutligen mätte jag vattenåtgången med respektive metod men eftersom den är konstant per minut har jag inte redovisat det i någon tabell (det blir bara ett rakt streck) utan i textform. Det visade sig även att vattenåtgången per minut var den samma för alla tre testobjekt, ca 10l/min, vilket gör det lätt att räkna ut hur mycket en viss temperatur förbrukar i vatten. T.ex. tog det kylspiralen 70 liter att på 7 minuter kyla till 39,5°C, tiden gånger 10 helt enkelt.
Kyleffekten för samtliga objekt påverkas såklart av trycket i vattenkranen samt längden på kylslang så i ett annat bryggeri kommer dessa data säkert skilja sig något men principen och det jämförande resultatet blir det samma. I min kran i bryggeriet får jag ut ca 13l/min så slangen och respektive kylare inklusive slang begränsade flödet 23%. I mitt test använde jag samma in och utslang för alla tre kylmetoder för att göra det så rättvist som möjligt.

Testfakta
55l kokande vatten, mättes på högsta strecket i Braumeistern vid 20°c.
Kranvattentempertur: 6,5°C
Kylning från 100c till 20c och sen till 11c (om möjligt).
Mätning av vattenåtgång (ale vs lager).
Mätning av wastevattentemp.
Mätning av vört ut på pvv.
Alla tre testade samma dag i direkt anslutning till varandra för samma kranvattentemp.
Max ös på kranen 13 liter per minut. Jag mätte upp ca 10l/min (9,8-10) på utflödet efter kylarna.
Bms tempsensor i botten skötte mätningen av vört-temp och Greisinger GTH 1170 med GES 130 på de lösa mätningarna av utvatten samt vört ut på PVV.
Bms sensor visar endast halvgrader men stämmer mycket mot Gresingern (dvs bra kalibrerad).
Stora delar av allt vatten i detta test sparades i diverse tunnor för bevattning vid senare tillfälle.


Diagram 1 – Kyltider
Resultat

Kylmantel
Kylning till ale-temp (100-20°C): 26 min. Vattenåtgång ca 260 liter för 55 liter vört.
Kylning till lagertemp (100-11°C): Inte testat då det skulle ta för lång tid.

Kylspiral
Kylning till ale-temp (100-20°C): 13,5 min. Vattenåtgång ca 135 liter för 55 liter vört.
Kylning till lagertemp (100-11°C): 20,3 min. Vattenåtgång ca 200 liter för 55l vört.

Plattvärmeväxlare
Kylning till ale-temp (100-20°C): 13,5 min. Vattenåtgång ca 135 liter för 55 liter vört.
Kylning till lagertemp (100-11°C): 20 min. Vattenåtgång ca 200 liter för 55l vört.


Diagram 2 – Kylmantel Braumeister 50 Plus

Diagram 3 – Kylspiral

Diagram 4 – Blichmann Therminator Observera att det är vört ut och inte vatten ut på blåa linjen!!!
Diskussion
När jag planerade för det här testet var jag ganska säker på att plattvärmeväxlaren skulle ta en promenadseger och att kylspiralen, trots sin långa längd, skulle placera sig i mitten med kylmanteln på sista plats. Så blev inte fallet. De små avvikelser som kan skönjas mellan PVV och kylspiralen i diagram 1 kan lika gärna vara mätfel då temperaturen inte är helt unison i hela bryggverket. Alltså är plattvärmeväxlaren och kylspiralen lika snabba för en helsats-kylning på 55 liter vilket detta test tydligt har visat!
Det som diagram 1 inte visar men som blir tydligt i diagram 4 är att det går att få ut alejäsartemperaturer direkt ur plattvärmeväxlaren genom att strypa flödet bara en liten aning, det kom 27,5°C med max flöde direkt på 0min! Lagerjäsarvört kommer med ytterligare en liten stypning av flödet och när jag efter detta test bryggde en vanlig sats bekräftades detta då kunde jag plocka ut 12°C-vört med uppskattningsvis halva flödet ut från kranen. Ska man lägga till den skillnaden så är plattvärmeväxlaren överlägset snabb men det gäller samtidigt att inte ha en massa humle som passerar den direkt efter koket, den är alltså svårare att använda och rengöra men ger pitchfärdig vört nästan i den takt det tar att tömma kokkärlet! Istället för att strypa flödet kan man resonera att om man först tappar ut lite för varm vört och sedan lika mycket för kall vört så kommer hela vörten i jäshinken ha rätt temperatur. Det skulle innebära (uppskattningsvis) att det går att pitcha alejäst efter 4 minuter och lagerjäst på 14 minuter enligt sista tabellen. Detta blir rent hypotetiskt eftersom det inte går att tömma bryggverket på dessa tider men ni förstår resonemanget. Till plattvärmeväxlarens fördel är också att den presterar likadant oavsett satsstorlek. Det flöde som går att tömma ur i rätt temperatur är konstant så om det går att få ut 7,57 liter 20°C vört per minut vilket jag räknat ut i detta inlägg så kan man kyla 20 liter vört på drygt 2,5 minuter och 200 liter vört på ca 26 minuter!

Kylmanteln är testets stora besvikelse. 26 minuter är snudd på dubbla tiden mot de andra två och här valde jag att avbryta testet efter den långa kyltiden och inte ens försöka nå lagerjäsningstemperaturer med respekt för våra låga vattennivåer i övriga landet (grundvatten utgör endast 20% av mitt kranvatten och resten är ytvatten från Mälaren men ändå). Jag fick “vattenskam” ändå vid detta test (trots att jag tog hand om väldigt mycket av vattnet) men förhoppningsvis kan mitt test påverka tillräckligt många bryggare att välja rätt kylmetod för att på sikt spara vatten.

Jag hade gärna jämfört fler variabler än de jag gjorde i mitt test. Nu gjorde jag testet med 55 liter eftersom det är väldigt enkelt att mäta i mitt bryggverk men jag tror att 75-80 liter (vilket är max i mitt bryggverk) hade gjort skillnaderna ännu mer dramatiska, framförallt med kylmanteln. Främst skulle jag dock vilja veta hur stor skillnad det hade blivit utan omröring dvs. utan några pumpar. Alla som kylt med kylspiral vet att om man låter den stå lite, känner på utvattnet och sen rör om spiralen så sker en dramatisk temperaturökning. Omrörning är alltså något som kraftigt ökar effekten av kylaren. Plattvärmeväxlaren går att använda utan pump och skillnaden där hade varit att flödet ut från bryggverket hade varit en begränsning så här skulle temperaturen på vörten behöva regleras med vattenkranen istället för att inte vörten skulle komma ut för kall på andra sidan! Min teori angående pumparnas påverkan på kylningen är att en dubblering av tiderna kanske inte ens räcker utan att 2,5-3 ggr tiden är rimligt att anta. Det är ett test någon annan får genomföra men då gärna i ett slutet system eller i samband med att poolen ska fyllas!

Just omrörningen eller att kyla med pumpar igång är något jag velat få bort från min process eftersom jag brygger syrefritt (LoDO) men jag har länge känt att det går för långsamt att kyla. Jag har initialt kylt med fullt ös ner till ca 30°C vilket brukar gå fort men därefter har jag antingen dragit ner flödet på vattnet eller använt mig av en dränkbar pump i ett isvattenbad som fått recirkulera. Det har tagit lång tid för kylning men jag har samtidigt ägnat mig åt andra saker hemma och vörten har fått sedimentera i lugn och ro. Jag har även använt både kylspiralen och kylmanteln vilket skyndat på kyltiderna en hel del men kylspiralen påverkar sedimenteringen samtidigt som mitt flytande lock inte längre passar.

Jag har tidigare varit väldigt nöjd med min kylspiral och känt att den varit effektiv och samtidigt väldigt enkel att ha att göra med. I detta test visade den sig vara lika bra som en plattvärmeväxlare om de används på samma sätt. Det som gör stor skillnad är när plattvärmeväxlaren används som den är tänkt att göra. Det i kombination med att en sedimenteringstid försvinner förkortar min bryggdag med minst en timme, kanske t.om. två för lagerjäsning. Och jämfört med kylning utan pumpar och endast kylmantel vill jag inte ens tänka på! För er som redan har en kraftig kylspiral (20m+) kommer en plattvärmeväxlare kanske inte innebära några enorma förbättringar om ni inte vill ändra kylmetod i samma veva. En 20-liters-sats ale går ganska snabbt att kyla oavsett metod men för er med större bryggverk/satsstorlek och ni som vill pitcha i lagerjäsartemperaturer; en plattvärmeväxlare kommer revolutionera eran bryggdag! Men då utgår jag från att ni behärskar era whirlpools!

Förutom detta praktiska test kommer här lite för och nackdelar med respektive metod:

Kylmantel Braumeister plus
+Kan kyla till 80c för hopstand
+Platseffektiv
+Extremt lätt att använda
+Kräver ingen rengöring eller desinficering
+Går att använda ihop med flytande lock för LoDO-bryggning
-Dyr
-Går ej komplettera med efteråt
-Sitter fast i just det bryggkärlet
-Täcker inte hela kärlet
-Kräver ingen rengöring
-Långsamt
-Går att ställa temperatur exakt
-Slösar vatten utan andra tillbehör som extra hink, kylklampar samt pump
-Lagertemp är svårt till omöjligt att nå
-Tar lång tid

Kylspiral
+Kan kyla till 80c för hopstand
+Lätt att desinficera
+Lätt att rengöra
+Snabbare än mantel
+Portabel
+Går att bygga själv om man kan tänka sig brygga med koppar
-Ger mest trub i jäshinken av de tre då mycket fastnar på sidorna och sedan lossnar när vätskenivån sjunker
-Kräver pump eller omrörning för att vara snabb och då sabbar man sedimenteringen
-Lagertemp är svårt att nå
-Större modeller är dyra

Plattvärmeväxlare
+Kyler extremt snabbt och effektivt, kortar ner bryggdagen (för mig) med 1-2 timmar!
+Går att använda till riktigt stora satser
+Kan kyla till lagertemp direkt från kokande
-Kräver pump för att fungera bra
-Kräver ren vört från koket
-Ger kalldruv i jäskärlet
-Svår att rengöra om den sätter igen
-Kräver en extra termometer för att hamna rätt i temp på vörten
-Lite krånglig att använda om man först vill kyla till 80c för hopstand
-Större modeller är dyra

Min enormt långa kylspiral ”Cervisia 29 meter”.

Mätning av flöde ut från kylarna samt temporär vattensamling.
En eventuell felkälla från 100°C till 84°C på kylspiral och kylmantel som förlitade sig på BMs egna pumpar. Denna tid passerades dock på 1,5 minuter och gör ingen större skillnad i detta test.

Kylspiralen täcktes helt under testet. En mindre satsstorlek hade gett plattvärmeväxlaren en stor fördel.

Gresinger GTH 1170 med GES 130 som jag kalibrerat efter konstens alla regler så den stämmer oerhört bra.

Tidtagning och temperaturloggning.

Brameisterns kylmantel.

Anslutningarna på kylmanteln.

Blichmann Therminator Plattvärmeväxlare

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Blichmann Therminator

Min första ölbryggning gjordes i en lånad aluminiumkastrull på ca 20 liter. Efter koket bar jag den kokheta vörten genom huset, upp för trappen till övervåningen och sedan placerades kastrullen i badkaret som hade lite kylklampar och vatten i sig. Det tog en evighet för vörten att nå 20°C men läskigast (och väldigt farligt) var att bära vätskan upp för trappen. Jag insåg att det var första och sista gången och redan till kok nummer två hade jag tillverkat mig en kylspiral av prisolrör. Den kylspiralen tjänade mig väl enda tills jag bestämde mig att gå upp i satsstorlek då den blev för liten. Då köpte jag en rostfri spiral på 15m som jag använde något år innan jag tyckte den var för liten för mina allt större kok efter bytet från 50l-kastrull till Braumeistern och dess 84l-kapacitet. Då uppgraderade jag till en 29m rostfri kylspiral som jag använt sedan dess. När jag började brygga LoDO väcktes tanken om att ha ett flytande lock under kylningen vilket inte var helt smidigt med kylspiralen nedsänkt i vörten. En uppgradering till Braumeister Plus gav mig möjligheten att kyla med den inbyggda kylmanteln istället men jag tyckte det verkade ta väldigt lång tid. Några exakta mätningar på kyltid har jag aldrig riktigt gjort då jag ofta strypt vattenflödet efter den första kylningen eftersom det bara spolar kallvatten rätt igenom. På senare tid har jag även kört med både kylspiral och kylmantel, både i serie och parallellkopplat. Nyfiken som jag är har jag beslutat mig för att testa den sista varianten, plattvärmeväxlare (hädanefter PVV). Motströmskylare fungerar på liknande sätt som PVV men var inte lika vanligt i Sverige fram tills Grainfathern lanserades. Motströmskylarna är främst konstruerade av kopparrör och därför inte lämpliga för oss som brygger LoDO då större mängd koppar påskyndar fentonreaktioner i vörten vilket i sin tur påskyndar oxideringsprocessen (även om koppar samtidigt minska mängden svavel, H2S i det färdiga ölet). Plattvärmeväxlare är vad alla bryggerier, stora som små, använder sig av. De finns i alla möjliga storlekar från kortlek till pansarvagn (nåja) och priserna sträcker sig också däremellan.

Det var lite bakgrundshistoria till min krokiga väg av vörtkylare och varför detta inlägg ska handla om Blichmanns Therminator, en av få PVV för hembryggare som är av rostfritt stål. Helt i rostfritt är den tyvärr inte då lödningarna mellan plattorna är av koppar men mängden koppar som kommer i kontakt med vörten är förhållandevis minimal jämfört med många kopparPVV. Koppar har mycket bättre värmeledningsförmåga än rostfritt men går inte rengöra på samma sätt och så var det ju det där med oxideringen (eller mina hjärnspöken). Kopparvärmeväxlare är väldigt vanliga till solceller på tak just på grund av värmeledningsförmågan. Det finns industriella PVV från t.ex. Alfa Laval som är helt i rostfritt men då börjar priserna anpassa sig för kommersiella bryggare.

En PVV är uppbyggd av en rad plattor med håligheter emellan. Vörten passerar längs plattorna på ena sidan och vatten på motsatta sida. Det gör att den varmaste vörten möter det varmaste vattnet och den kallaste vörten det kallaste vattnet. Precis på samma sätt fungerar blodet i fötterna på ankor vilket gör att de inte förfryser vintertid (men det sidospåret skiter vi i nu). Vörten passerar platta efter platta och blir allt svalare längs vägen. En PVV är utifrån sett bara en metallklump med fyra hål i. Vört in och ut, samt vatten in och ut. En PVV går förvisso använda med enbart gravitationens hjälp men mer eller mindre alla bryggare använder sig av någon sorts pump för att öka på flödet. Okej, så kyleffekten är hög, de tar lite utrymme men priset är ofta lite högre än en spiralkylare, fine. Finns det inte fler nackdelar än så? Jo det var ju det där med rengöringen. Det går förvisso montera isär en PVV men det är STÖRT OMÖJLIGT att få ihop den igen med mentala hälsan i behåll. Lite överdrivet kanske men de jag känner som monterat isär sina säger att de hellre dör än att göra det igen, ni fattar. Därför måste man ha koll så man inte får in en massa humle och druv i sin PVV och det gäller att inte slarva med rengöringen efteråt. Just det där med rengöringen och risken för att PVVn sätter igen är det som avskräckt mig mest i alla år. Humlefilter i koket har aldrig riktigt varit min melodi och enkelheten med att bara sänka ner en kylspiral har vägt över (för att inte tala om smidigheten med kylmantel!). Men i och med allt fler bevattningsförbud på grund av den allt mer förekommande torkan plus att jag brygger allt mer lager så har det här med PVV blivit svårt att stå emot att testa.

Blichmann Therminator
I lådan till Therminatorn ingår 3,6 kilo rostfri 316-stålklump bestående av 40 plattor med båttet 19×10 cm, en monteringsplatta med fyra muttrar, två slangnipplar 1/2” MPT och en dubbelhona 3/4” GHT i mässing där man kan koppla in en gardenahane. Det som behövs för att komma igång är slilikonslang 12×16 för vörten in och ut samt trädgårdslang/tryckslang med två kopplingar 3/4” för vatten in och ut. Slangklämmor för samtliga slangar rekommenderas även starkt! Tillverkaren själv hävdar att Therminatorn “has super low resistance and can be gravity fed” så tycker jag en pump verkligen behövs. Pumpen behöver inte vara av kraftfullaste modell men klara av att skicka vörten genom alla plattor och sedan vidare upp till en jäshink. Jag har använt mig av Blichmanns Ripstide som jag skrivit om i detta inlägg. Enligt Blichmann kyler Therminatorn 38 liter kokande vört till 20°C på 5 minuter om vattnet i kranen håller 14°C med ett tryck på 19l/min (5 gpm). Jag har självklart testat kyleffekten väldigt ordentligt och jämfört med andra kylmetoder men det blev ett så pass omfattande test att det får ett eget inlägg som jag kommer publicera inom kort.
Som jag skrev innan är de 40 plattorna ihopsatta med koppar. Det är alltså inga gummipackningar mellan plattorna vilket ofta förekommer med andra modeller utan hela klumpen är ihoplödd med koppar. Det finns med andra ord ingen risk att den börjar läcka men går heller inte skruva isär utan murbräcka och en präst. Före användning måste den desinficeras och eftersom den är så pass kompakt går det faktiskt koka hela klumpen i vatten en kvart. Med min bryggmetod har jag i början av bryggdagen kylt mitt mäskvatten så jag spolar igenom kokande vatten genom växlaren en liten stund innan jag sätter på kylvattnet. Det går även cirkulera Starsan eller Saniclean genom den vilket även avkalkar den, ett steg man annars bör göra en gång i halvåret eller efter var 6e bryggning med 5%-ig citronsyralösning och genom både vört- och vattenhålen. Det går dock inte förvara den med Starsan/Saniclean i på grund av kopparn. Vill man desinficera den efter användning måste man spola ur den med vatten efteråt. Den heta vörten fungerar också desinficerande om man vill recirkulera kokande vört före kylningen istället men då bör man ha någon sorts filter före växlaren så det inte fastnar en massa humle i den. Filter är något som tillverkaren rekommenderar oavsett och enda alternativet är att göra en whirlpool (snurra vörten med hjälp av en slev i 180rpm i någon minut och låta humle och druv bilda en kon i mitten på botten av kokkärlet). När PVVn är desinficerad släpper man på vörten genom sin pump och reglerar hastigheten och därmed även temperaturen med flödet. Riptide som jag använder har en inbyggd flödesventil (dvs vanlig kran) medan andra pumpar behöver en extern kran. Det går inte justera med hjälp av kastrullens kran för då kan pumpen gå sönder, man justerar flödet genom att strypa det efter pumpen. En PVV är tänkt att bara vara en mellanstation från vörtkoket och ner i jästanken så med ett korrekt begränsat flöde kommer vörten ut från växlaren på 20°C för ale eller 10-12°C för lager. Med kallt kranvatten på maxfart är detta faktiskt möjligt och det hela tar inte mycket längre tid är det tar att tömma kokkärlet på det vanliga sättet. Det går att recirkulera vörten tillbaka i kokkärlet för att sänka temperaturen på hela vörten på en gång men det är främst för de som har väldigt varmt kranvatten eller som köpt en för liten PVV. Smidigheten med en PVV är just att det går från 100°C till jästemp i ett svep.

Hastighet
Jag har testat kylkapaciteten i praktiken jämfört med mina två andra kylmetoder men Blichmann tillhandahåller data i form av en tabell där man kan se hur snabbt man får ut 20-gradig vört ur sin kylare.
För att använda tabellen mäter man först flödet ur sin kran för att sedan välja vilken färg (grön, röd eller blå) som motsvarar. Jag får ut 13 liter per minut i mitt bryggeri vilket motsvarar 3,43 gallon per minut (GPM) i tabellen, alltså något till höger om röda strecket.
Sen mäter man temperaturen på sitt kranvatten för att se var i vänstra sidan, dvs Y-axeln, man hamnar.
Jag har 7°C just nu i mitten av april vilket motsvarar 46,4°F och det är alltså i botten av tabellen.
Sen drar man ett streck från vänster på temperaturen och till man möter sin linje. Då kan man utläsa sitt maxflöde “Wort flow gpm” där jag hamnar på dryga 2. Det innebär att jag kan kyla 2 gallon = 7,57 liter vört från 100°C till 20°C per minut. Det skulle alltså ta mig ca 5m 15 sek att kyla 40 liter vört och ca 8 minuter att kyla 60 liter.


Rengöring
När man är färdig med sin kylning behöver man först spola ur humlerester och druv för att sedan köra PBW en stund. Det bästa är att backspola, dvs att man byter riktning på vörten (som nu är PBW istället). För att underlätta detta rekommenderar jag att använda snabbkopplingar av typen QD för att enkelt byta plats på in- och utgående. Ett tips är att förvara PVVn på någon sorts fat för det kommer bli kladdigt när du gör detta. Efter PBW-spolningen sköljer man växlaren med vatten och förvarar den stående på högkant med hålen nedåt. Då rinner det mesta kvarvarande vatten ut och sista skvätten ska enligt tillverkaren dunsta och evaporera inom några dagar. Jag recirkulerar PBW genom min Braumeister eftersom jag ändå har 10-15l rengöring i den efter koket.

Mitt omdöme
Mina tester av Therminatorn har gjort min imponerad. Det är en gedigen pjäs som håller mycket hög kvalité men kanske främst erbjuder hög kylkapacitet i kompakt format. Den medföljande monteringsplattan är kraftfull och det är enkelt att montera växlaren med enbart handkraft. Att plattorna är gjorda i rostfritt är verkligen ett plus men det är synd att lödningarna är gjorde med koppar (läs uppdateringen från Blichmann nedan). Avsaknaden av gummipackningar känns skönt för hållbarheten i längden. En annan fördel är att anslutningarna är hangängor vilket är betydligt enklare att hålla rent än hongängor.
På minussidan kommer rengöringen på första plats men det är inte specifikt för Therminatorn utan gäller alla plattvärmeväxlare. Detsamma gäller även att det krävs en extern pump och termometer på utflödet (annars är det svårt att veta vilket temperatur vörten har efter kylningen) och det gör att totalpriset blir högre än motsvarande kylspiral. Det behövs anslutningar för vattnet och de är i den svårhittade GHT-gängan så man gör klokt i att köpa de samtidigt som man köper växlaren, för du lär inte hitta de här kopplingarna på varken Biltema, Jula eller Bauhaus. Lödningarna är lite vassa på utsidan och när kylaren “jobbar” blir den även väldigt varm. Alltså rekommenderar jag att man använder handskar vid all hantering. Slutligen på minussidan tycker jag det är synd att den ska användas “liggande” men förvaras stående, något som gör att växlaren inte kan fast monteras utan måste vändas och vridas på.
Mitt slutbetyg på Blichmann Therminator är ändå riktigt högt. Har man bara bra rengöringsrutiner så är det här en riktigt kompetent kylare som klarar av att kyla riktigt stora satser med liten vattenåtgång. Exakt hur snabbt den kyler och hur snabbt den kyler i förhållande till min 29 meter långa kylspiral, det får ni läsa i nästa inlägg!

Blichmann Terminator finns att köpa hos Humlegården för 2590 kr.

Tillverkarens hemsida för produkten

Bruksanvisningen

Uppdatering 190419
Blichmann sökte upp mig på Instagram angående mängden koppar:
”They stamp all the plates out of stainless and stack then on each other and press then together. Next they braze the plates together in a copper brazing process.
Some times the amount of braze you see on the out side can be more visible than others. The amount of copper exposure on the inside is very minimal. Sincerely,
Doug Granlund, Customer Service, Blichmann Engineering”

Svarta gummiskydd för transport. På framsidan är det tydligt tryckt på vilket håll den ska användas men de har skrivit (enligt mig) fel håll på förvaringen. Sanitize för vara med anslutningarna uppåt men förvaringen ska vara med anslutningarna nedåt enligt manualen.

Här ser man kopparlödningarna tydligt. De två skruvarna som sticker upp är för monteringsplattan.

Vänstra kopplingen är den större trädgårdsgängar 3/4″ och den högre är vanligt 1/2″ MPT som så mycket annat i hembryggarvärlden.

Här har jag monterat en slangnippel på ”vattensidan” och en QD-koppling på vörtsidan. Bägge är tillbehör och ingår inte i paketet.

Så här ser en ihopsatt QD-koppling ut och en isärplockad. Slang monteras på nippeln eller ”hanen” och ”honan” har 1/2″-gänga.

Tillverkaren rekommenderar gängtejp för att öka hållbarheten på gängorna och minska risken för läckage.

Det är oklart om gängtejp behövs på både vatten- och vörtsidan men det skadar inte att använda det.

Här är växlaren ”i arbete” men utan slangklämmor vilket jag starkt rekommenderar att man använder.

Pumpen Riptide som hjälper till att trycka vörten till jästanken. Pumpen sitter mellan bryggverket och kylaren.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

SM i Hembryggd öl 2019

Svenska Mästerskapen i hembryggd öl har verkligen blivit ett väldigt populärt arrangemang! I år tävlade 270 öl i Folkets val och 500-600 (?) i domartävlingen vilket är rekord igen. Biljetterna till mässan i Solnahallen tog slut tidigare än vanligt och många sökte desperat efter biljetter på Facebook. Som tröst till er som inte lyckades få en biljett så söker SHBF efter andra lokaler till SM i Stockholm 2021 men nästa år är det Göteborgs tur att arrangera SM.

Ett stort tack och en ursäkt
Jag anlände till Solnahallen runt kl 10 när utställardörrarna öppnades. Min plan var att snabbt rigga ihop min serveringsutrustning och sen kunna mingla och provsmaka öl fram till kl 12 när besökarna släpps in. Det gick bara halvvägs som planerat. Jag fick upp min relativt enkla “bar” bestående av mitt resetapptorn med två kranar, en duk och en flagga, på en kvart vilket kändes snabbare än jag mindes det från förra året. Så när jag var färdig var de flesta av de öl jag tänkt prova inte uppkopplade ännu eller så hade bryggaren t.om. inte hunnit anlända. Jag hann därför bara smaka en bråkdel av planerade öl innan efterfrågan blev för stor från andra bryggare att jag skulle sätta igång mina kranar så jag fick bemanna min station redan kl 11. Och där blev jag sen stående fram till strax efter fyra då min energi inte räckte mer och mina öl började ta slut. Det var så mycket törstiga besökare att jag hade en konstant kö i 5 timmar (tur jag inte blev kissnödig!) vilket var helt fantastiskt roligt! Jättekul att så många var nyfikna på mina öl och tack för alla snälla ord och supertack till alla er som röstade på mig!
Min serveringsstrategi gick ut på att först skölja folks glas med en vattenkanna för att sen böja mig ner under bordet och tömma vattnet i en slaskhink innan jag började tappa upp mina öl. Problemet var bara att när jag stack upp huvudet från under bordet igen så hade jag redan hunnit glömma vems tur det var att bli serverad härnäst. Människoskaran av törstiga besökare var förvisso konstant men det kösystem som ibland uppstod spontant (ibland var det även enbart kaos i klungform) åsidosattes tyvärr när buffliga, ivriga personer (eller gamla bekanta) sträckte fram sina glas snabbare än jag hann att fylla på. Jag klarade helt enkelt inte av att servera tillräckligt snabbt och därför inte heller knappt prata med några besökare. Jag vill be om ursäkt till alla ni som inte blev serverade i rättvis ordning av mig. Jag har aldrig varit med om så mycket kö i samband med en öltävling att det har varit ett problem tidigare och jag borde verkligen försökt ha bättre koll men jag blev mentalt överbelastad och lite tagen på sängen helt enkelt. Det var absolut inte meningen att ignorera någon eller förfördela någon annan. Jag vill även beklaga att det blev väldigt korta och ibland rumphuggna samtal med många av er. Det fanns helt enkelt inte tid till mer och efter att ha pratat med minst 500 personer känner jag samtidigt att jag inte hunnit prata med någon alls. Om jag ska ställa ut i folkets val på SM igen i framtiden så måste jag ta mig en rejäl funderare över en annan serveringslösning (och disklösning) och även få hjälp med serveringen för det här blev övermäktigt för mig och det blev inte schysst mot alla er som ville smaka öl. 

Youtubers
Nu låter det kanske som jag inte hann med att träffa någon alls och det var en lätt överdrift. En del mingel hann jag med på slutet och några av de jag hann att möta var Norges hembryggarinfluencer Espen, med hans kanal Øltid, men även vår egen Youtubestjärna Dr. Hans. Även Thomas från Hoprod garage och några till youtubers dök upp men det blev lite kortare samtal där tyvärr. Själv har jag mest fuskat lite med Youtube och även om jag tycker det är kul så räcker inte tiden till för att utveckla en regelbundenhet i postandet. Bloggen tar upp mycket tid i anspråk som det är men jag ska försöka filma lite mer framöver (men jag lovar inget). 

Det blev guld
Mina öl, en Export kallad Edelstoff och en IPA kallad Lindhs IPA, mottogs väldigt väl och även om exporten skummade lite väl mycket (antingen av överkolsyrning eller av bilfärden) så räckte det till en guldplacering i folkets val i lagerklassen även i år. IPAn gick det också bra för också med en 8:e-plats av totalt 71 bidrag vilket jag är nöjd med. Jag var själv väldigt nöjd med båda mina bidrag och det var mina besökare också. Tyvärr fick jag ingen som helst konstruktiv kritik eller negativ feedback på någon av ölen så jag vet inte vad jag kan förbättra mer än kanske spexigare namn och snyggare etiketter för att få mer röster. Att göra reklam (så ja, spamma kanske är bättre ordval) i förväg har jag redan missbrukat men jag rycktes med av SM-febern.
Utöver mina två tävlingsbidrag hade jag med mig min growler med en liten spezialare i form av en Maibock, en festbier i stil med de som serveras på Oktoberfest i München. Den var väldigt uppskattad av de som fick smaka den, även bland flera duktiga öldomare, men ölet hade en lite för stor restsötma för min smak vilket även vissa noterade. Ett av omdömena av en väldigt duktig (men något fåordig) domare var trots det “väldigt god, väldigt stiltypisk” och det det omdömet från just den personen betyder mycket för mig. Han gillade även min Edelstoff men hann aldrig smaka på IPAn tyvärr. Överlag var det mycket lovord och en stor komplimang är så klart när besökare och bryggare kommer tillbaka för att smaka på ölet en andra gång.
På tal om etiketter så tävlade jag även i den tävlingen även om jag visste långt i förväg att jag var chanslös då det är många bryggare som är långt mycket bättre designers (eller t.om. konstnärer) än vad jag är. Hur jag placerade mig i den tävlingen vet jag inte eftersom alla tilldelades ett nummer snabbt vid inlämning av etiketterna och jag vet inte hur jag ska ta reda på det numret i efterhand. Resultatlistan från omröstningen har bara redovisats med just de nummerna så det enda jag vet är att jag inte vann. Om någon har en bild (eller ser en bild på nätet någonstans) på flaskorna i etikettävlingen blir jag tacksam om ni skickar länk! Angående bilder så hann jag inte fota så mycket som jag hade velat men lite material blev det iallafall. Om någon behöver låna bilder eller få loss högupplöst får ni höra av er och jag tar jättegärna emot bilder på mig om ni har några (maila eller messenger).

Göteborg nästa!
Stort tack till alla besökare som gillade mina öl. Tack till SHBF och SM-arrangörerna för ett välgenomfört arrangemang. Lite låg volym på PA:t i stora hallen men bra med skärmen som visade resultaten. Där hade jag gärna sett en fast liveström från scenen istället. Det tog lite lång tid innan de stora dörrarna öppnades så det kom in luft i lokalen och antalet toaletter var lite begränsat men i övrigt tycker jag arrangemanget verkligen var toppklass! Jag hoppas vi ses på SM i Göteborg nästa år!

 

 

Mitt bord och serveringslösning. Döm om min förvåning när grannen drar upp en nästan likadan duk!

Jonas Andersson, ordförande i SHBF men främst en mycket god vän. Grattis till de två medaljerna i DT i lagerklassen. Imponerande!

Svante Ekelin från Humlegårdens Ekolager hade en riktigt god rököl han gjort med Malte Ekelin.

Förra årets vinnare av DT:

Första pris i humledominerade klassen gavs till 339. Tyvärr hann jag aldrig smaka den.

Henrik som har fler medaljer än de flesta men som inte var med och tävlade idag.

Årets vinnare av DT, Henrik Kristedal (t.v.). Stort grattis!!!

Grattis igen Jonas!

Tack till den som klistrade på slut-skylten när jag var iväg på annat håll.

Älskar den där etiketten (för andra året i rad). Men i Bayern lär du få svårt att hitta en Bernile weiße =)

Peter med sina två goda tyska öl, en helles och en dunkel. Prost!

Janko provsmakar min Edelstoff

En bild på ”kö-kaoset” till mitt bås.

Här står jag tillsammans med Espen ”ØLTID”

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Blichmann Riptide pump

Det finns en anledning till att många hembryggare fastnat för en satsstorlek runt 20 liter vört efter kok. Dels är det en lagom mängd för ett Corneliusfast men det är även nära den övre gräns för vad som är smidigt att bära. Fulla kastruller kan byta plats utan att ryggen går sönder eller att det blir allt för farligt även om man ska vara väldigt försiktig med kokande vört! Så fort mängden ökar uppstår behovet av att transportera vört och det smidigaste sättet är med en pump. En pump är även bra för att kunna recirkulera vört under mäskningen för att kunna hålla en stabilare temperatur men en pump kan även användas till att transportera lakvatten, Clean-in-place “CIP” eller för att driva vörten genom någon sorts kylare.
De pumpar som följer med de vanligaste bryggverken i Sverige idag är ganska klena och gjorda för mindre och enklare uppgifter. De allra billigaste går sönder väldigt lätt men gemensamt för alla är att de har ett väldigt begränsat flöde. De större pumparna som många mikro/nanobryggerier använder, typ March eller Chugger, är förvisso kraftfulla men det är generiska pumpar som inte är utvecklade enbart för ölbryggning. Det här har Blichmann tagit fasta på och utvecklat pumpen Riptide som är en magnetkopplad pump för kalla och heta vätskor. När jag skriver heta så är det för att kokande vätskor kan ställa till problem (kavitation) för alla typer av pumpar och en rekommendation är att vänta tills vätskan sjunkit någon grad innan den går genom pumpen. Själva pumpen klarar dock av 100°C och all plast/silikon inuti är livsmedelsklassad men man gör klokt i att stänga av värmen på ett kraftigt kok en minut eller två innan pumpen startas.
Pumphuset är gjort av rostfritt stål och det hålls ihop med en 3” TC-klämma som är väldigt enkel att öppna för hand. Detta gör dels att pumpen är väldigt lätt att demontera för rengöring men även att pumphuset är roterbart 360° för att möjliggöra en installation nästan hur som helst. Några andra bra egenskaper är den inbyggda flödesregleraren (läs kran på utloppet) och en avluftningsventil för att kunna prima pumphuset före start.
Pumpen har väldigt hög kapacitet på 26,5 liter per minut och klarar höjder upp till 6,5 meter. Trots detta är den väldigt tyst vilket är skönt för de som ska mäska med den. Lite oväsen under kylningen får eventuella sambos leva med tycker jag.
Vätskan till pumpen kopplas via 1/2” MPT med hangängor så “vanliga hembryggarkopplingar” fungerar utmärkt.

Användning och test
Jag har testkört pumpen med både vatten och vört och måste säga att jag är väldigt imponerad på flera plan. Den skjutsar på vätskan med rejäl hastighet och kan lätt göra en whirlpool med 70 liter vätska! Den begränsande ventilen känns väldigt gedigen och lättanvänd men samtidigt ganska kompakt så den slipper vara i vägen. Det är ingen risk att man råkar komma åt den som med en vanlig kulventil (modell blå som alla har som kran till kastruller).
Primningsventilen/avluftningsventilen har behövts vid ett tillfälle för att få bort all luft och då lyckades jag få lite varmt vatten på fingrarna så varning varning, skyddshandskar är alltid att rekommendera vid bryggning. Bäst är tydligen om ventilen är uppåt och öppnar man bara försiktigt så är det enkelt att få ut all luft.
Den enormt smidiga TC-kopplingen gör isärplockning och rengöringen väldigt enkel så det ska till en riktig latmask för att inte orka öppna upp pumpen efter varje användning.
Knappen är ganska liten och lite svår att komma åt men jämfört med många andra pumpar så finns det en knapp (!) och den är dessutom gummiklädd och stänksäker. Den långa sladden är plus i kanten för jag undviker gärna skarvsladdar i närheten av vätskor. Jag har inte monterat pumpen fast på själv bryggbänken ännu men det kommer jag troligtvis göra. Monteringsplattan är väl tilltagen så jag ska bara ordna med lämpliga skruvar.
Sammantaget känns Blichmann Riptide som en riktig kvalitétsprodukt ska göra; gedigen, tung, rejäl och genomtänkt. Den kostar en del med sina 2690kr men den är samtidigt mer prisvärd än t.ex. Chugger (2290kr) eftersom det både ingår flödesreglering, elsladd (!) och nipplar, men kanske mest för pumpen känns gjord för oss ölbryggare!

Finns i lager hos Humlegårdens Ekolager för 2690 kr

Användning
Behövs slangklämmor? Det är inget måste men helt klart att rekommendera!
Vilka slangar är bra? 12×16 silikon fungerar mycket bra.
Montering på fast plats? Roterbar men knapp gärna uppåt.
Flödet ut ur Braumeister?
Det går att ha den 360° men bäst är om outlet är åt höger eller uppåt.

Fördelar
Oerhört lätt att plocka isär för rengöring och tork, både med clamp och insidans delar
Inbyggd oerhört elegant flödesreglering!
Väldigt tyst (hörs knappt!)
Rejält Purgevalve (varning för kokande!)
Strömknapp som dessutom är vattentålig
360° roterbar
1/2” in- och utgångar
Rejält ös!
Lång sladd
Stadig bas med gummifötter att stå på eller montera fast
Finns även som kit utan motor så en March eller Chugger går att konvertera till Riptide.

Nackdelar
Priset
Rotorn är av plast
Stor (kanske i största laget för småsatser)
Tung


Jag har gjort en film där jag visar pumpen lite mer.


Tabell ”lånad” från Blichmanns hemsida och inget jag knåpat ihop själv.

Här har jag satt ingående vört uppåt. Riktningen ser man på pilen (lite svårt i just denna bild men lättare i verkligheten).

Alla delar av pumphuset isärplockade. Även ”kranen” (eller flödesventilen) och avluftningsventilen är lätta att skruva loss. Inga verktyg behövs.

Hade denna impeller varit i stål (eller annan tålig metall) hade det varit full pott för denna pump. Jag antar att det är magnetism och vikt som ställer till det rent mekaniskt.

Här är den lilla metallbrickan och packningen på plats.


En bra och tydlig instruktionsfilm från tillverkaren.
Tillverkaren Blichmanns produktsida om Riptide

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lindhs IPA – SM-bryggning till FV 2019


05.46 väcktes jag av Braumeistern som diskret ”plongade” från bryggeriet, 85c var uppnått till “förkoket”. Värmestart var satt till 03.15 med ca 7c vid start och med hjälp av mobilen ändrade jag (med lite om och men) till manuellt läge och 103c för att ta en dusch och en kaffe under tiden. Denna bryggning är planerad till SM så därför delar jag receptet först om en månad (om någon är intresserad) men ölstilen, som jag såklart kan avslöja, blir otippat nog en IPA och receptet är inte från min bok denna gång (!). Bör man passa på att experimentera i samband med en viktigare bryggning? You bet! Eftersom jag vill brygga LoDO så ofta som möjligt så begränsas min satsstorlek, eller snarare vattenmängd, till den mängd vätska som får plats tillsammans med malten och som får mitt flytande lock, ”mash cap:en”, att simma fritt. Spelrummet mellan precis flytande och att senare få svabba bryggerigolvet är bara 4-5 liter beroende på mängden malt så det gäller att vara försiktig. Vattennivån är med andra ord någorlunda konstant tillsammans med malten (i total volym) så ökar jag malten så minskar mitt vatten. Denna bryggning så grubblade jag länge över hur mycket malt jag skulle våga trycka ner i maltröret för att ändå vara hyfsat säker på att det skulle bli en smidig bryggdag. Med både Speidels LoDO-kit och mitt stålrör (som är en prototyp under utveckling) så bör jag kunna få ner 15 kanske t.om. 16 kg malt men en SM-bryggning är inte rätt tillfälle att ”maxa”. 11-13 kg har varit min standardmängd sedan en tid och det brukar ge mig mellan 1.048-1.054 utan metallröret och upp till 1.057 med, allt beroende på vätskemängd och omrörning såklart (och alltid utan lakning). Jag bestämde mig på bryggmorgonkvisten (hamnar i nyordslistan 2020) att satsa på 14kg som en kompromiss så får ni ”glömma fegisen” så att säga.

Och tur var det
Jag har bryggt med röret några gånger nu med gott resultat (dvs högre utbyte) men denna gång skedde ett märkligt fenomen som dels visar att röret gör det som är tänkt men även att det inte riktigt räcker till. Maltbädden blev kompakt så vätskan istället började gå via röret men det räckte inte ut i maltbädden mer än 6-7 cm uppskattningsvis. Detta märkte jag först när jag lyft upp röret (se bild nedan) då en liten kulle bildats. Jag har aldrig sett något liknande från en Braumeister så jag utgår från att det är röret som har skapat denna effekt genom att flytta malten uppåt och luckra upp i mitten. Jag tror fortfarande att röret ger ett högre utbyte än utan men att det skulle ge märkbart bättre utbyte vid 15-16 kg är jag tveksam till innan jag får se några data som bevisar motsatsen.

Recepttankar och positionering i tävling
Senaste SM gick, som jag berättat om tidigare, väldigt bra med både första och andra plats i folkets val i lagerklassen och eftersom endast guldmedalj delas ut så fick min humlade lager bara “låtsatssilver” och jag hade med andra ord tävlat mot mig själv. Så till detta SM tänkte jag ha med en öl i ale-klassen istället och valet föll alltså på en IPA. Smakmässigt gillar jag IPA som är rensa och inte så estriga (läs IPL här). Jag har dessutom svårt för söta/karamelliga öl så därför har jag hållit tillbaka på karamellmalten. Alkohol är en fantastisk smakbärare men jag har valt att hålla alkoholhalten i den lägre halvan av öltypsdefinitionen för att låta humlen och beskan spela förstafiol men även att malten ska få ta för sig innan alkoholen kompletterar. Även färgmässigt hamnar jag i lägre spannet och framförallt eftersom min bryggmetod (LoDO) ger 5-10% ljusare öl än vanlig bryggning. Humlesmakmässigt i denna IPA så kör jag med en av mina numera klassiska kombinationer. Jag har ett gäng humlekombinationer jag ofta återkommer till och så även denna gång (ni får se/smaka på SM!). Eftersom jag brygger mer än dubbelt så mycket öl (ca 55l) som de flesta brukar ta med till SM (18-19l) så valde jag att torrhumla hälften och hälften inte för att sedan på SM-dagen kunna välja vilken av de två som är godast och bäst balanserade. För att minimera oxidering har jag torrhumlat i fat med en humlepåse som fått ligga i fatet två dagar under “fermenter purge” för att driva ut syre ur fatet. Tyvärr har det doftat väldigt gott i bryggeriet under denna behandling så eventuellt har jag samtidigt vädrat ut en del av de bästa humlesmakerna från torrhumlen. Torrhumlingen sker i ca 19c under 5 dagar innan bägge faten placeras i min lagerkyl som håller 0°C, något som brukar förhindra gräsighet från överdrivet lång torrhumling. I lagerkylen får de sedan stå till SM-dagen då jag måste göra en flytt av ölen till nya fat för att inte röra upp de jäst som finns på botten från min spundning (kolsyrejäsning).

Whirlpool
Jag håller på att experimentera en del med ny utrustning och ny bryggmetod vilket jag kommer berätta mer om i kommande inlägg men en av metoderna är att göra en whirlpool efter avslutat kok. Jag har försökt detta ett otal gånger tidigare men oftast med samma dåliga resultat vilket jag skyllt på Braumeisterns två värmeelement i botten. Denna gång kokades 400 gram humle och min whirlpool blev perfekt med kristallklar vört ut ur bryggverket! Jag har en del tankar och teorier om varför det gått snett tidigare och de inkluderar både pumpar, avskumning och kylning men innan jag testat det här fler gånger (och kanske kunnat komma närmre än slutsats) är det endast spekulationer och inget jag går djupare in på i detta inlägg. Men jäklar vilken fin kon det blev ändå!

Ommöblering (igen)
Jag stökar, flyttar och har mig. Efter att ha blaskat en hel del kring bryggverket har jag insett att jag måste kunna svabba i en större cirkel då det ibland hamnar vätska på golvet. Därför är det väldigt opraktiskt att ha ett stängt skåp bredvid Braumeistern även om förvaringen varit väldigt tacksam. Mitt under pågående bryggning fick jag ett ryck och flyttade om både jäskyl (som hamnade betydligt närmre), lagerkyl, bänkskåp, maltkross (som kom bort en bit från allt annat) och mitt gamla barbord fick komma tillbaka in i bryggdelen. Resultatet blev dubbelt med bänkyta och svabbningsbart med väldigt mycket bättre placering på alla möbler. Min gamla trotjänare till jäskyl har gjort sitt och får därför till tippen. Vi har dessutom sänkt våra elkostnader sen den kopplades ur så jag tackar Electroluxen för trogen tjänst. Sen glömde jag ta en bild på slutmöbleringen så det får bli till nästa inlägg…

Förkulturen kördes två varv, dvs först 2 liter i några dagar, sedan sedimentering och avhällning av vört, sedan 2 liter vört till. Som ni ser så var det bra tryck i jästen och det slutade med att jag fick montera ner min magnetomrörare i molekyler för att kunna diska allt. Jag har köpt en för stor e-kolv sa ingen, någonsin.

 

Jag tänkte en stund att ”maxa” vattnet till förkoket. Väl i sängen kvällen före bryggdagen insåg jag att ”det kommer bannemig koka över” så jag tömde ut 5 liter och tur var det för det hade lätt blivit katastrof med kokande vatten överallt. Jag kan så här i efterhand inte förstå hur jag resonerade.

En skvätt karamellmalt av lite kraftigare sort.

Vattnet kokt och kylt. Maltpipan vilandes på stången. Nedre filter på plats och ”pinnen” på plats. Nu kör vi!

Jag är fortfarande kvar på 0,8mm krossning för även om jag tycker skalen är väldigt fina och att kärnorna nog skulle kunna bli 1-2 till bitar så fungerar det väldigt bra just nu. Det jag skulle vilja testa är 0,6 mm men min kross är lite knölig att justera där man måste montera isär allt och mäta/justera underifrån. Så att krossa en näve, justera, krossa en näve, justera (osv) är ett tråkigt och tidskrävande bestyr.

Väldigt mycket malt i maltpipan. Jag fick fylla med ett finger ner i röret för att inte fylla det med malt. Något ojämnt fyllt blev det pga detta så jag fick fördela ut det enligt nästa bild:
14 KG malt är max vad ”pinnen” klarar av innan den börjar fyllas med malt. Jag har gärna sett att den varit 1-2 cm högre men jag har inte dubbelkollat så det faktiskt skulle gå utan att de övre filterna hamnar ”i luften”.

Inmäskad och omrörd. Denna gång blev det inte riktigt så mycket omrörning under vattenytan som jag helt vill på grund av mängden malt kontra vatten. Ett litet kvävetäcke hade varit något!

Påfyllt med vatten upp till ”räfflorna” på låsmuttern som mer ser ut som en kort cigarr.
Referensbild på vätskenivån på mash cap:en jämfört med låsmuttern.
Efter mäskningen. Ölet är förvisso lite mörkare (16,5 EBC) än mina ljusaste lageröl men den här bilden är väldigt missvisande. Visste ni föresten att färgskalan på öl är röd och inte gul? Hur det kommer sig kan jag inte förklara. Genomskinligheten var på topp och ser lite disig ut på den här bilden pga att skärpan sitter på skummet och inte räfflorna i toppfiltret. Jag har börjat fota med mitt 35mm-objektiv en del (istället för 50an som jag använt i alla år). Dessutom har jag börjat använda en mindre kamera (min gamla EOS M) till vissa blogginlägg, dock inte till detta. Som fotograf till yrket kan jag nörda ner mig i foto och kamerautrustning men aktivt valt att inte ha med något av den varan på bloggen.
Här ser ni hur röret i mitten sprutat ut vört under mäskningen när det blivit för kompakt uppåt. Nu har vörten lämnat maltpipan och gjort bädden ännu mer kompakt men jag tycker ändå bilden är talande för hur det gått till under mäskningen.

Som jag skrev om förra bryggningen så håller jag på att finjustera bryggverkets timer så det räknar ner från 60 min när jag tycker att rullande kok uppnåtts. Jag har inte riktigt nått hela vägen med denna bryggningen så mer justeringar kommer göras. Så hår såg mina data ut denna gång:

10.06 97,5 c
10.08 98,5c och lite kok (inte riktigt rullande ännu)
10.11 99c remove lid
10.13 99c ej start ännu (nu ordentligt kok)
10.16 99,5c. Nedräkningen startad. 6m 37s för sent.

 

Ommöblering pågår! Min jäskyl (t.v.) som bytte plats med maltkrossen på andra sidan dörröppningen. Min gamla jäskyl till höger som ska till återvinningen…
Whirlpoolen när jag nästan flyttat all vört till jästanken.
Den kollapsade konen som ändå höll ihop väldigt bra när all vört tömts ut. Snacka om lycka!!!

Lindhs IPA (IPA)

Batchsize: 55.00 l
OG: 1.057 SG
FG: 1.010 SG
Alcohol by volume: 6.2 %
Bitterness: 74.6 IBUs
Color: 16.5 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2
6.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
11117 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 80.0 %
2084 g Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 6 15.0 %
695 g Caramunich II (Weyermann) (124.1 EBC) Grain 7 5.0 %

Total amount of malt: 13897 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 68.79 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
25 g Citra [12.50 %] – Boil 45.0 min Hop 8 13.1 IBUs
25 g Simcoe [11.00 %] – Boil 45.0 min Hop 9 10.6 IBUs
50 g Citra [12.50 %] – Boil 15.0 min Hop 10 14.0 IBUs
50 g Simcoe [11.00 %] – Boil 15.0 min Hop 11 11.4 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 12
125 g Citra [12.50 %] – Boil 5.0 min Hop 13 14.0 IBUs
125 g Simcoe [11.00 %] – Boil 5.0 min Hop 14 11.5 IBUs

Total amount of hops: 500 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg BRY-97 American WestCoast (Lallemand #) Yeast 15

Recommended starter size: 2.79 l / 578.1 Billion cells.

Dry Hop/Bottling Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100 g Citra [10.00 %] – Dry Hop 5.0 Days Hop 16 0.0 IBUs
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Export – provning av stilförebilderna


Provsmakning Export
Jag har nyligen bryggt en export som jag tror att jag ska tävla med i folkets val på SM i år. Tror, dvs om den smakar bra i samband med att det är dags att anmäla ölet för tävlan. Just nu ligger det på lagring och eftersom det inte är färdigt ännu har jag tyvärr inte heller kunnat utvärdera det. En av mina många jobbresor tog mig denna vecka till Frankfurt och som öldomare i SHBF blev jag vansinnigt glad av att hitta alla tre stilförebilder för ölstilen Export, på samma ställe dessutom! Jag tror nästan det hade varit olagligt att inte göra en sida-vid-sida-provsmakning av de tre och självklart rapportera om det här. Jag vågade inte spara flaskorna i kylskåpet tills min egna variant var redo (vilket jag kalkylerat borde vara preciiis i tid till SM-dagen) så provsmakningen blir endast av de tre giganterna.

Exportbier
Export som ölstil har sina rötter i Dortmund som ligger i den västligare delen av Tyskland, väldigt nära både Kölsch och Altbier. Eller förlåt, jag menar såklart Köln och Düsseldorf. Ölstilen Export har funnits ungefär 30 år mindre än den första ljusa ölen som uppfanns (introducerades om vi ska vara specifika) 1840 den 21e mars (dvs igår för 179 år sen!) i München av Gabriel Sedlmayer på Spaten bryggeri. Dortmund är liksom München känt för sitt hårda vatten men moderna öl från bägge orter saknar adstringens från för högt pH i mäsk/lakning.

Export som stil är något starkare och beskare än en helles men mindre beskt än en tysk pils. När vörtstyrkan passerar 1.052 kallas ölen ofta för Spezial men de flesta exportöl håller sig under 6% som börjar närma sig “bock-områden”. Dortmund har inga idag speciellt högt rankade bryggerier så de bästa exemplen på stilen finner man istället i München med omnejd. I SHBFs öltypsdefinition är de tre utmärkta förebilderna för stilen; Augustiner Edelstoff 5,6%, Tegernsee Spezial 5,6% och Andechser Spezial Hell 5,9% och jag har besökt och druckit alla tre på plats förut men aldrig samtidigt. Så när jag fann alla flaskorna i en liten butik påväg mot flygplatsen sken jag upp som en sol.

En export ska vara högförjäst och (i mina ögon) gärna i det undre spannet av SHBFs gränsvärden som spänner mellan FG 1.008-1.014. Krispigt är ett ord som ofta förekommer, och som jag själv gärna slänger mig med, som många har svårt att relatera till. Rent, piggt, fräscht och torrt i kombination med goda och ljusa maltsmaker kanske skulle kunna användas istället i detta sammanhang. Just den fina pilsnermalten är den brödiga smak som ska spela första fiol i en export och här får bryggerierna verkligen spänna sina lågsyrebryggarmuskler. Oxidering kommer nämligen märkas av direkt i dessa öl. Humledoften ska vara nobel och självklart får inga felsmaker som diacetyl, DMS eller fruktestrar förekomma. Inte heller karamellsmak får förekomma så receptmässigt kommer endast pilsnermalt och t.ex. Münchermalt vara aktuellt. Ska man vara lite skämtsam skulle man kunna säga att en export är lite som en “stor stark”, fast väldigt god om den är välgjord och färsk.



Augustiner Edelstoff
(flaskan är stämplad med 07, 19, L2210441)
Doften är stort träig (ceder) med nobel, örtig humle. Maltdoften är stort brödig med en enorm gräddighet. Inslag av jord i bakgrunden och ett litet uns av gummi.
Smaken är kraftigt maltig, brödig och gräddig.
Tydliga inslag av nobel humle.
Viss smak från färska maltskal men inte speciellt kärv.
Viss alkoholsmak men inte värmande.
Bra stöd från beskan som är över medel i storlek.
Medel kolsyra.
Medelstor kropp.

Kommentar
Väldigt välgjord öl med en riktigt fin balans och färska smaker. Kanske att örtigheten var något påträngande men i övrigt absolut yttersta världsklass.

Tegernsee Spezial
(flaskan är stämplad med 14, 06, 19, 98:11)
Doften domineras av krispig brödighet och en kraftigt gräddighet som har en lätt vaniljton i bakgrunden.
Tydlig och stor syrlighet ihop med färska maltskal avlöser.
Lätt träighet återfinns i bakgrunden ihop med en mycket lätt alkoholton.
Tydlig, stor skaldoft.
Smaken har en fin, stor gräddighet ihop med mycket stora maltsmaker.
En mindre kärvhet finns i eftersmaken ihop med medelstor men balanserad nobel humle.
Viss kärvhet och lätt brännande munkänsla från alkoholen.
Lätt mjölig munkänsla och stor kropp.
Len munkänsla.
Ljusast i färgen.

Kommentar
Mycket färska, goda smaker från både malt och humle. Perfekt balans och extremt välbrygd. Excellent och toppklass!

Andechser Spezial Hell
(flaskan är stämplad med 11 11 19)
Doften är mjölkig med inslag av både damm och maltdamm.
Ett uns av mikropop finns i bakgrunden ihop med burkmajs.
Eleganta men små inslag av vanilj.
Smaken är endimensionell med tydlig maltighet.
Eftersmaken är något unken med besvärande, brännande alkoholnoter och en träighet.
Medel kropp med viss vattnighet i munkänslan.
Tydlig beska på medelhögnivå. Beskan är lång.

Kommentar
Tyvärr saknar denna öl så pass mycket fräschör att jag misstänker att flaskan är gammal eller dåligt förvarad.
Okej öl men inget speciell. Den brännande alkoholen i eftersmaken ihop med entonigheten i doften och träigheten gör att jag misstänker att syret tagit överhand i denna flaska.

Sammanfattande omdömen på de tre
Det här är tre öl som var för sig är bland de absolut bästa exportölen och även bästa lagerölen i världen. Just Andechsflaskan tror jag tyvärr var för gammal för ölet var oerhört gott (snudd på magiskt) när jag drack det på bryggeriet i våras. Att jag hittar dofter som för tankarna åt både DMS och Diacetyl har jag väldigt svårt att förlika mig med, framförallt med tanke på bryggeriets oerhörda kompetens. Kanske att en oxiderad flaska kan framhäva lite allt möjligt, vad vet jag? Men i denna bedömning kan jag ju bara utgå från de tre flaskorna jag hade framför mig och där åker Andechs på däng av både Tegernsee och Augustiner så det sjunger om det. Min stora kärlek till Edelstoff gjorde att jag före provningen trodde den skulle knipa första plats av dessa tre men i denna provsmakning var Tegernsee Spezial ett strå vassare. Tegernsee var mer balanserad och maltsmakerna var verkligen helt otroligt goda. Edelstoff var lite rivigare och något mer humlebetonad men även ett uns med spritig (förvisso på ett bra sätt i vissa sammanhang). Jag vet ju att Augustiner dekokterar allt de brygger och jag har för mig att jag läst att även de andra två gör detsamma. Med tanke på det så är jag väldigt imponerad över den ljusa färgen.

Avslutningsvis vill jag bara säga att detta är fantastiska öl ni absolut inte ska missa chansen att smaka om den ges. Köper ni en flaska som är lite “meeh” så är risken stor att det är flaskans fel, inte ölets (eller ditt). De här ölen tror jag de flesta skulle ha svårt att säga något negativt om. Nu återstår bara att se hur min egen första tolkning står sig i konkurrensen…

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Provsmakning av Weißbier W29

Denna öl provsmakades för två månader sedan men jag har inte sammanställt inlägget förens nu så räkna inte bakåt till bryggdagen för att bedöma ålder utan ölet var ca fem veckor sedan bryggdag vid provsmakningstillfället. Jag föredrar att tappa mina veteöl på flaska med kolsyrejäsning där för att de ska bli så bra som möjligt men då denna bryggning gick mindre bra och jag var tidspressad hamnade denna på fat. Här är mina anteckningar:

Provsmakning W29
Gyllengul lätt disig öl (för stilen) med högt, vitt och gräddigt skum som håller formen mycket länge och lämnar mycket rester längs glaskanten när jag dricker.
Doften domineras av kraftiga bananestrar och inslagg av fruktkompott. En medelstor kryddnejlikadoft balanserar och det finns en betydande maltighet i doften. I bakgrunden går det skönja en lättare plastig fenolton.
Smaken domineras av söt banan med inslag av vanilj och det finns även en elegant citronsmak i bakgrunden. Kryddnejlika endast på låg nivå.
Medellåg beska som stämmer för stilen. Beskan är kort, enkel och okomplicerad.
Medelhög kolsyra som är mjuk och mousserande.
Något kletig munkänsla som i övrigt har medel kropp.
Restsötman är hög.

Kommentar
En helt okej veteöl som har väldigt fräscha bananinslag (ibland blir bananen lite gammalt bananskal i en plastpåse dinglandes på SJ-tågens element) men som tyvärr lider av för hög restsötma. Alla korrekta smaker återfinns och på hyfsat balanserade nivåer men jag saknar friskheten från en lägre restsötma. Jag skyller allt på bryggprocessen och inget på receptet denna gång då jag bryggt samma öl med utmärkt resultat tidigare. Nu när ytterligare tid har gått sedan bryggningen har ölet blivit helt kristall och saknar därför det välkomnande jästinslaget vilket beror på fatlagring. Bananinslaget är fortfarande påtagligt dock. Ölet får godkänt men inte ett uns mer. Brygg om, brygg rätt!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Edelstoff – SM-bryggning i Lagerklassen 2019

SM närmar sig med stormsteg och jag har börjat planera och brygga inför folkets val. I år hålls SM den 13e april i Solnahallen i Stockholm vilket är hemmaplan för min del, även om Norrköping där SM anordnades förra året förvisso även kan ses som mitt hemmaplan trots att jag flyttat därifrån för några år sedan. När det kommer bryggning inför folkets val till lagerölsklassen så är det redan nu i senaste laget att brygga nu om ölet ska hinna lagras i tid. Hellre två veckor för tidigt än för sent så att säga. Min plan för i år är att ställa upp med en lager och en ale (om den blir bra) och detta inlägg kommer handla om bryggningen av lagerölet. Förra SM i Norrköping tävlade jag med min tyska pilsner och en modern ljus lager jag kallade för Hops. Bägge recepten var direkt tagna från min bok och jag tog både förstaplatsen med guldmedalj för hela lagerklassen med pilsnern och andraplatsen (där ingen medalj delas ut) med min välhumlade lager (tänk Amerikansk Pale Ale fast jäst med lagerjäst). För att variera mig lite från pilsnern tänkte jag därför i år ställa upp i den lite starkare “export-klassen” där alkoholhalten är mellan 5-6,3% och IBUn mellan 18-25. Klasseni sig är dock väldigt spretig i SHBFs Öltypsdefinitioner med allt från en välgjort “stor stark” till de moderna Oktoberfestölen (som ofta är över 6%) så det är en svår ölstil att tävla med i domartävlingen eftersom domarna får så stort spann att förhålla sig till. Överlag är stilen, om ölet är välgjort och då långt från “en stor stark”, även ganska svår att brygga då den kräver väldigt hög teknisk kvalité under bryggning med väldigt fräscha råvaror och perfektion under jäsningen men även att receptet är balanserat. Inga felsmaker som t.ex. fruktestrar, DMS eller diacetyl får förekomma och ölet måste kännas fräscht och relativt krispigt. De tre förebilder för stilen som anges i Öltypsdefinitionerna, Augustiner, Tegernsee och Andechser, är alla tre extremt välbryggda och väldigt goda öl när de avnjutes på plats (två av tre har jag druckit direkt hos respektive bryggeri) men jag har tyvärr sett de i Sverige. Att jag är väldigt förtjust i Augustiners Export illustreras övertydligt av att jag helt skamlöst stulit samma namn på mitt öl, nämligen Edelstoff. Augustiner som bryggeri är väldigt hemlighetsfulla med sina recept och råvaror så det finns väldigt lite information att finna om deras öl. Alla som arbetar på Augustiner måste skriva på NDA så det läcker väldigt lite info. Deras jäststam är förvisso välkänd eftersom de säljer jäst till andra mindre bryggerier i trakten men för just en kalljäst lager känns inte jästvalet som en större smakbidragande faktor så jag kör på den stam jag har hemma i jäskylen helt enkelt. Och den stackars jästen får slita hårt i de dryga sju graderna jag utsätter den för kan jag lova! I övrigt håller jag receptet för mig själv tills på själva SM-dagen då jag brukar ha recept utskrivet med mig.

Bryggningen
Även denna bryggning gjordes med prototypdelen “metallpinnen” som håller övre och nedre filter i bryggverket fixerade och som ska bidra till högre effektivitet. Till skillnad från förra bryggningen så rörde jag inte om i mäsken vid inmäskning för att se om det fortfarande skulle ge högt utbyte vilket det gjorde om än 2°Ö mindre än sist motsvarande vad jag brukar få. Trots den extremt försiktiga inmäskningen utan omrörning och en 6 minuters långsam nedsänkning av maltröret så fick jag både en hel del flytande skal/kärnor men även en del skum på ytan efter mäskprogrammet avslutats. Sist jag prövade att inte röra om i mäsken så fick jag 0% skum, vi snackar inte en endaste bubbla här. Vad jag gjorde rätt då och vad som inte fungerade på samma sätt denna gång är ett mysterium för mig.
Efter mäskprogrammet lyfte jag maltröret lika försiktigt och denna gång hamnade timern på 6.15 minuter tills maltröret vilade på pinnen för att kunna droppa av. Den här långsamma ned och uppstigningen är det minst dåliga sättet att brygga LoDO på med Braumeistern om man inte vill ha ett separat kokkärl vilket jag vill undvika in i det längsta av bekvämlighetsskäl.
Tillskillnad från min tidigare modell av Braumeister så har min nya ett annat sätt att avgöra när vörten kokar och det är dags att sätta igång timern. Exakt hur den är programmerad är inte så intressant men det faktum att jag tycker det kokar 10-15 minuter innan timern startar är inte okej. Jag har tagit tid några gånger och det brukar hamna inom det spannet och även om jag inte behöver ha det exakt på minuten rätt så underlättar det datainsamlande om koktiden stämmer hyfsat och att humlen åker i på rätt tider. Jag har efter denna bryggningen forskat med i ämnet och hittat en “nintendo-fusk-kod” (upp, upp, ner, ner, vänster höger osv fär er som minns) som öppnar upp en justeringsmeny för just detta ändamål. Standardvärdet är satt till 180 och den har jag nu halverat till 90. Vad det rör sig om för enhet är oklart men jag antar att det är sekunder. Sekunder från att en viss temperatur uppnåtts (95°C?) eller från det att temperaturen inte rört sig finns det olika teorier om. Jag får fråga Speidel om detta om det kliar mer i intresseknölen. Det viktiga är att jag kommer närmare en rimlig starttid och inte vilken enhet eller hur den är programmerad i första hand.
Efter koket kylde jag med enbart kylmanteln igen eftersom jag fick så ren och fin vört sist och vill kunna sköra jästen utan en massa druv och humle. Av samma anledning satte jag inte igång pumparna vilket jag tycker ger en grumligare vört då de finfördelar druvet och får det att sjunka mer långsamt. För att spara vatten samlade jag vatten i en 60l-hink och recirkulerade vattnet med min Mark’s Kegwasherpump tills jag hamnade i rimligt område för jästen. Jäsaktiviteten var i full gång redan efter några timmar så allt för stor chock verkade det inte vara för jästen.

Här kommer en liten guide för hur man öppnar en maltpåse från min vän Björn på Pschhht Hantverksbryggeri (och ja han har ok att använda bilder från mig):

1. Vänd maltpåsen med loggan från dig.

2. Klipp bort snörena på höger sida så nära påsen som möjligt.

3. Pilla ut det vita snöret och dra.

Snudd på högt pH idag men jag har å andra sidan inte kalibrerat mätaren på ett tag och värdet borde vara 0,1-0,2 lägre enligt mina beräkningar och min erfarenhet.

”Jod-normal”.

Uppsamlande av vört som inte hamnar i bryggerverket efteråt.

Mängden vört som annars hade adderats till ”grain absorbtion” men som nu får bli förkultur i framtiden istället.

Detta är delar av det skum som brukar kallas hotbreak ibland. Jag brukar skumma av för jag tycker det ser trist ut och jag har noll problem med skumbildning så något behov av det har jag inte (det är koagulerade proteiner). Ni som säger att ”inga stora bryggerier skummar av” glömmer det faktum att stora bryggeriet har så ren vört till koket att det inte har samma mängder proteiner som vi hembryggare har. Kör man BIAB kan denna slembobba vara flerfaldigt större och jag ser ingen som helst anledning att koka in skiten i sitt öl. Jag har inte smakat på det i för sig. Kanske om jag förlorar något vad i framtiden…

Jag har börjat väga både Protafloc och jästnäring då jag insett att jag tidigare underdoserat.

Här kokar mitt brygverk för fulla muggar men någon timer har ändå inte startat. Förhoppningsvis nästa gång…

Kylning av vört med hjälp av en ”kallvattenbufffer” och en pump.

Recept
Obs, IBU i detta recept är långt ifrån den upplevda på SM vilket har med de större sena givorna att göra.

Edelstoff (Export)

Batchsize: 50.60 l
OG: 1.055 SG
FG: 1.013 SG
Alcohol by volume: 5.5 %
Bitterness: 40.6 IBUs
Color: 9.5 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 2
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
11055 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 90.0 %
860 g Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 6 7.0 %
368 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 7 3.0 %

Total amount of malt: 12283 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 65.93 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min
Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min
Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min
Alpha-Amylase Heat to 71.0 C over 9 min 71.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
30 g Perle [6.00 %] – Boil 60.0 min Hop 8 9.2 IBUs
100 g Hallertauer Mittelfrueh [3.80 %] – Boil 30.0 min Hop 9 14.9 IBUs
70 g Perle [6.00 %] – Boil 30.0 min Hop 10 16.5 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 11

Steeped Hops

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100 g Hallertauer Mittelfrueh [0.00 %] – Steep/Whirlpool 10.0 min Hop 12 0.0 IBUs
100 g Perle [0.00 %] – Steep/Whirlpool 10.0 min Hop 13 0.0 IBUs

Total amount of hops: 400 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Bavarian Lager Yeast 14

Recommended starter size: 7.19 l / 1025.6 Billion cells.

BrewNotes


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Festbier – Strong Helles (H14)

Brewing Low oxygen style with the Braumeister is not an easy task. The whole single vessel approach is problematic to say the least and there is zero room for misstakes throughout the whole process, otherwise you might as well keep on brewing the regular old sloppy way. The big problem with LoDO in general is that it’s really an all or nothing method. You can’t skip or deviate one single bit from best practise, otherwise the wort gets oxidized within minutes, sometimes even seconds and by then it’s beyond repair. When you do succeed however, you’ll be awarded with the best beer you’ve ever had and one that is comparable to extremely great breweries like Bitburger, Ayinger, Weihenstephaner or Augustiner (to mention a few). Sadly these excellent breweries sometimes don’t have the high reputation they deserve since people are drinking their beers too far away from the brewery and the shipping is destroying those fine elegant flavours from the malt. Heck I’ve even bought bad bottles in the same region as the brewery so it’s not only the “export travel” that can ruin a beer, it’s also lagering improperly, for example in room temperature or in a bright area (here’s looking at you Systembolaget!).
One of the most difficult LoDO brewing steps with the Braumeister is the stirring of the mash at mash in. You want to avoid foam/bubbles at any cost but you still want to avoid dough balls, which you coincidently only get rid of by stirring. My approach to this problem is to stirr as little as I think I’ll get away with, but I’m also aware that efficiency drops fast when you have insufficient stirring because with the Braumeister the pump(s) compacts the malt bed from underneath, which can ultimately leads to channeling. So, stirr, stirr gently, stirr enough, don’t over stirr!

Speidel to the rescue
What if there can be some kind of remedy for the compacting once it occurs (or preferably before)? What if some “thing” can redistribute the wort without disturbing the grain beds filtering properties? After some discussions with Speidel they told me that they have been experimenting with a metal pipe (or rod if you prefer) just like I’ve seen some brewers add to force the two lower filter plates in place when brewing with smaller amounts of malt. The difference with Speidels prototype pipe is a couple of drilled holes all the way from the bottom to the top. The idea is that when the malt bed gets compacted by the pumps and the resistance gets higher, the wort will instead be pushed through the pipe but since it is plugged on the top by the locking bolt, the wort gets redistributed into the malt bed from the sides. Speidel have themselves done a few experiments with this pipe but haven’t reached any conclusion to if it actually works so they sent me a prototype to experiment with, which I of course have done (immediately, drop everything!) and this blog post will of course be about just that…

From the beginning
Well I can’t spoil the result of my first test run just yet now, can I? Let’s take the brew day from the beginning first. As usual my brewday started the day before by quickly washing out my Braumeister BM50 plus and filling it with about 70 l fresh tap water. 70 litres is just where the grooves on the center rod starts. I then programmed the BM to start heating the water for the pre-mashin-boil to about 04.00 o’clock which I’ve found out earlier to be a good time to be able to mash in at 06.30 for a weekday brew. I woke up half an hour early easger to try this thing out and hoped to get started but the water wasn’t up to temp yet. Next time I think I’ll need to start the heating at three o’clock instead.

**Coffee break**

I boiled the water for about 10 minutes while measuring the grain bill (96/4 pils/carahell) and then chilled the boiled water down to 62°C by using the BM Plus cooling mantle and floating lid from the LOB Kit. I was too lazy (and stilla bit tired) to also use my monstrous 29m SS chiller this time.
I then rested the malt pipe on the support bar and added the hard and soft filters, just above water level. Then it was time for the new stainless pipe. Since I don’t want to have any malt inside the pipe I couldn’t add the pipe after the malt so it had to go in there before which added the problem of inserting the malt without hitting the pipe. It was a little tricky but went ok, any strays would get pushed out quickly once the pumps got going. When the malt was in place I slowly lowered the malt pipe into the water over the course of 4-5 minutes utilising with my cheap pulley system from Biltema (femtilapp, minns någon de fortfarande?). And finally it was time to make a hard decision; too stirr or not to stirr. I ended up stirring just a little bit just to be able to see if the pipe leads to higher efficiency, and if it did, I could reduce the stirring a bit with future brews. To seal the mash I put the LOB-kit filter ring, both filters and floating lid in place and added the final water until the lid floated and mashed away with my Hoch Kurz mash regime.

**Looong coffee break**

Over tightened
My last brewday I made a huge misstake not to align the LOB-kit properly or tighten the locking bolt hard enough. Whateveritwas I made a huge mess and filled the brewery with curse words. So this time I went all in with both alignment and tightening. Well the bold got stuck so bad it took me 5 minutes to get it loose. I even contemplated bringing a wrench to the party by decided to punish my self by keep doing it by hand. I raised the malt pipe over the course of 5 minutes and let it drain for another ten minutes before removing it completely. Boil, hop additions and kettle finings was as usual but I decided to cool the wort without my SS immersion chiller yet one time. Yes the cooling mantle consumes more water but when I saw the wort out of the tap I knew it was worth it. Crystal clear after just 2-3 seconds! I think this was my best post boil clarity ever to date. That made me especially happy since I decided to start a brand new yeast culture and if I just have brilliantly clear wort in the fermenter, then it’s only yeast left to harvest (and only yeast that can make a haze).

Ok, ok, let’s spit it out
I have to disappoint you guys just a little bit. I didn’t take proper volume measures for postboil so I don’t have exact figues to share with you but my preboil was about 56l and I usually boil off 4l for a 60 minute boil. So how did I do efficiency wise then? I’m happy to say I got an OG of 1.057 which is 4 SG points higher than I’ve ever got from a similar grainbill since I started brewing LoDO. I will have to brew a few more times with the metal pipe to be sure if it helps with efficiency and I guess I can never be sure if the holes in the pipe does any differece or if it’s just the positioning of the filters. Anyway I will certainly keep you guys updated along the way!
ps. I call this Helles a Festbier because of strength but it has too low bitterness and a bit too low OG to qualify.

Positioning of the metal pipe in between all the filters to better explain to you how it’s ment to sit in the malt pipe.

CaCl2

Weighing my malt in a new spot since I’ve lost the other side of the garage to things that are more appropriate to keep there.

Begin with the hard and soft filter.

Then add the new metal pipe.

Add malt.

Sloooowly lower the malt pipe into the water, simulating an underlet.

LOB-kit plate.

Soft filter.

Hard filter upside down.

Locking bolt and add a bit more water. Then the floating lid.

This is after the mash sequence.

SLowly raised malt pipe in resting position.

Whoops. I hate to empty the malt pipe and this happens far too often!

Waiting for the boil.

My starter that’s just been taken of the stir plate.

The minutes later! Look at that sedimentation! And this is very alive yeast since fermentation at 9°C started within just a few hours!

Final wort getting transfered to fermenter.

This is what’s left behind, trub and hops…

H14 – Lindhs Maibock strong helles

Batchsize: 57.00 l
OG: 1.057 SG
FG: 1.008 SG?
Alcohol by volume: 6.3 %?
Bitterness: 15.2 IBUs
Color: 7.7 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
68.06 l !Lindhs LoDO-water Water 1
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2
12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 4
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 5

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
12.20 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 6 95.0 %
0.64 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 7 5.0 %

Total amount of malt: 12.84 kg

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 69.41 l of water and heat to 61.0 C over 0 min 61.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 2 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
40 g Northern Brewer [7.00 %] – Boil 60.0 min Hop 8 15.2 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 9

Total amount of hops: 40 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg Bavarian Lager Yeast 10

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!