Weißbier W41

(I samarbete med Humlegårdens ekolager)
Det här ölet bryggdes i slutet av november och provsmakningen (som ni ser) gick av stapeln strax före jul. Provsmakningen gör jag helst i ett provsmakarglas som t.ex. Rastal Lüttich som vi öldomare inom SHBF använder men jag fotograferar gärna i andra glas.
Denna och även nästa bryggning är liksom förra bryggningen skåprensning men sen är jag ikapp både med recept och maltförråd och då kommer det lite roligare läsning. För att göra bryggdagen så enkel som möjligt vägde jag upp malten dagen före och placerade i maltkrossen men krossade den inte för att behålla så färska maltsmaker som möjligt. Syret i mäskvattnet reducerades med jästätarmetoden (lika mycket socker som jäst kvällen före) och bryggningen kunde dra igång redan vi 6-tiden morgonen därpå. För att ferulasyran ska trivas som bäst undviks med fördel pH-justering tills betaamylasrasten nåtts men jag skippade all pH-justering denna gång. Jag låg på pH5,5 genom hela mäskprogrammet så det var inom spannet för godkänt ändå. Jag hade tänkt tillsätta lite mjölksyra vid kokslut men jag tycker vete verkar ge lite lägre pH än vad korn gör eller iallafall en lätt syrlig smak (kan vara jästen också) så även denna justering skippades i lathetens tecken. Eftersom jag bara skulle ner till 20°C för jäsning använde jag även denna gång kylmanteln även om det känns som mycket slöseri med vatten. Ibland orkar jag inte diska plattvärmeväxlaren helt enkelt, det kan vara det tråkigaste som går att göra bryggrelaterat. Bryggverket diskades med min spraykula driven av Braumeisterns egna pump satt på läge 7 tillsammans med diskmaskinsmedel utan bleksalt. Det fungerar förvånandsvärt bra med spraykulan även om det är svårt att få kopparröret som den sitter på att stanna kvar i pumphålet. Jag har testat med silikonslang som ”propp” men det hjälper inte utan efter 10 min så vill gärna pinnen lossna. OG landade på 1.050 enligt refraktometern och 1.051 enligt Tilten så cirka 5,3-5,4% alkohol på denna weißbier.

Socker och salt, dagen före.

Packningen till maltröret kom jag ihåg denna gång.

Krossning på 1,25mm vilket är lite för grovt för vete egentligen.

Ärtsoppa?

Min pH-mätare tuffar på och jag har fortfarande inte bytt elektrod. Däremot har jag räddat elektroden en gång genom att låta den stå i ättika i några timmar och sedan försiktigt gnugga med en tops. Det finns även en speciell rengöringsvätska som jag inte testat så den kan jag inte gå i god för.

Jodprovet som tydligt visar på större förekomst av stärkelse.

Samma test fast en halvtimme senare visar på jodneutralt.

Vörten klarnade upp och fick en fin rödaktig ton på grund av all Münchnermalt.

Fint vitt hotbreak vilket tyder på att jag inte helt oxiderat mäsken iallafall.

Lite lakning vid sidan av eftersom jag behövde lite folköl också.

Jäsning i rostfri tank utan tryck denna gång. Tryck och veteöl är ingen bra kombination.

Helt okej whirlpool. Överbliven vört hamnade i folkölen.

Disk med hjälp av spraykulan.

Provsmakning
Ljusbrun veteöl med medel skum av hög stabilitet.
Doften domineras av svavel (tändsticka) med medel banan och tydliga vaniljtoner. Kryddnejlikan är på medel nivå och i bakgrunden finns ett uns av DMS.
Smaken har inslag av lättrostat bröd och lite vitpeppar. En lätt metallisk ton återfinns.
Lagom syrlighet och beska.
Kladdig munkänsla.

Kommentar
Den här veteölen fick väl inte den kärlek den förtjänade eftersom jag var i mellanöstern när den skulle flyttas till fat. Provsmakningen skedde dessutom i början av fatet, jag tyckte ölet blev godare efter någon vecka men det blev inte någon mer provsmakning på grund av julfirande och utebliven julledighet.

Recept

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: