Monthly Archives: april 2017

Provsmakning av Hefe XXIII


Halmgul, krafttigt disig med medel skumkrona. Skummet är inte superstabilt.
Doften är tydlig banan, tydlig men medel kryddnejlika, väldigt fräsch och krispig pilsnermalt, lättare vetedeg och lätta inslag av svavel.
Smaken är väldigt maltig med mycket vetesmak åt vetedegshållet. Banan på medel nivå och en medelhög örtighet. Lätt syrlighet i bakgrunden.
Beskan är medel men i överkant för stilen.
Alkoholen är balanserad och lätt.
Fruktig eftersmak som med den medelstora kroppen ger ett långt avslut.
Mycket hög kolsyrehalt som är något stickig.

Kommentar
God veteöl med väldigt fräscha maltsmaker. Den blev mycket mer ljusare än tänkt och karamellmalten tar verkligen inte för sig utan den kan ökas på en hel del till nästa gång. Hur jag ska öka färgen utan att fuska med carafa har jag inte bestämt mig för ännu men jag har några idéer och uppslag.
Kolsyrehalten gör att den känns oerhört fräsch och det lätta inslaget av svael försvann efter en veckas smakande från fatet.
Den öppna jäsningen har inte bidragit till några större inslag av banan så den risken kommer jag inte fortsätta att utsätta min öl för framöver. Min teori är att det gör stor skillnad med öppen jäsning för stora bryggerier där låga och öppna är att föredra framför stora koniska jästankar där trycket sänker esterproduktionen hos jästen. Våra jäshinkar som hembryggare är det redan så lite tryck i att skillnaden blir liten.
Väl godkänd öl men inte mvg. Mer banan, lite mörkare färg och lite mer komplex maltsmak till nästa gång.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Några nya glas

Hofbräu 40 cl
Klassiskt ölmärke för Oktoberfestöl som har en stor ölhall mitt i centrala München. Glaset är väldigt tunt för stilen och har därmed ganska låg vikt. Det gör att det känns elegant, lätt plastigt men ändå så glaset ligger jätteskönt i handen. Funkar bäst till öl man dricker lite större volymer av med hög hinkabilitet, dvs långt ifrån ett provsmakarglas. Bra allroundglas för ljus öl med maltbetoning typ helles eller internationell pilsner. Till välhumlade öl finns det dock bättre glas. Ett glas som kommer gå varmt till grillen i sommar! Elegant var ordet.
59 kr på Barshopen

Jever 40 cl
En klassisk flöjt till Tysklands beskaste kommersiella pilsner. Perfekt tjocklek i glaset, dvs ganska tunt med inte allt för rundad kant. Jag ogillar när det är som en badring på glasets öppning, helst ska det vara fasat eller slipat så det nästan är vasst. Jeverflöjten har nätt fot och ganska liten hals men är ändå ett stadigt glas. Det känns välavvägt i handen med bra viktfördelning och vinkeln när man dricker känns som den följer strupen störmlinjeformat. Ett glas att dricka lite större mängder ur och kanske inte just Jever som ju är något av finsmakarens beskpils men jag ger ändå glaset nästan full pott. Välavvägt och smäckert!
59 kr på Barshopen

Berliner Kindl 40cl
Kristall-slipad fot vilket ser elegant ut men är förvånansvärt oskönt att hålla i, det vill liksom snurra sig ett åttpndelsvarv i handen om man fångar det fel. Glaset är oerhört högt och går inte in under mitt tapptorn utan att först vinkla det likt ett veteölsglas. Stort och klumpigt och känns obalanserat då det väger på tok för mycket. Mitt i särklass högsta glas, högre än alla veteölsglas till och med! Väldigt vackert på bild men inte en favorit att dricka ur på grund av klumpigheten. I 20-cl-tappning kunde den varit riktigt elegant och vackert likt ett champagneglas men nu blir det lite av en ”Burtan som varit på Tacobuffé”, fast vacker på bild då det vill säga…
69 kr på Barshopen

Radeberger 40 cl
Medelstort glas åt flöjthållet som nästan rymmer en stort stark. Avsmalnande fot som ligger skönt i handen och kupan har en fin sensuell form, lite sådär nygravid. Guldkanten runt munnen är lagom accentuerad och inte alls vräkig som de är ibland. En tjocklek som är diskmaskinsäker även om jag föredrar något tunnare gods. Trevligt standardglas som är bra allround till all lättdrucken ljus öl. Passar mindre bra till välhumlat eller stout såklart. Dock belgare då kupan och vinkeln gör att ölet kommer till sin fördel. Halsen kunde varit lite smalare.
79 kr på Barshopen


Spaten 50 cl
Jag har nästan svårt att vara objektiv med Münchenglas då det ligger så mycket känsla och tradition bakom att dricka de här ölen som t.ex. Spaten som uppfann ölstilen Helles och lanserade den 21e mars 1894. Historiens vingslag, precis som den trötta IPA-engelska-båt-skeppar-historien var het för 5 år sen, ger alltid öl ett mysteriskt skimmer och när det gäller tyska öl blir jag lite extra blödig. Denna sejdel är liten för stilen då Bayarnerna gillar sina enliters Maß (Maßkrug). Glaset är ändock kraftigt och ganska tungt. Handtaget är skönt svängt och ligger bra i handen med ett ovanligt bra tumgrepp med en liten pistolhane på (ja du kommer titta på bilden igen). Vackert slipat och alla designdelar är på insidan så man slipper den bubbliga utsidan. Garanterat diskmaskinsäkert och skålsäkert. Bra för oktoberfesten och kanske en kräftskiva eller två. Inte så elegant sejdel men ändå stilren och trevlig, odödlig och klassisk.
79 kr på Barshopen


Schneider Weisse 50 cl
Jag har ganska många veteölsglas och de är alla både lika och samitdigt olika. Just detta glas från Schneider skiljer sig då det nästan är helt rakt, de flesta andra weizenglas har någon form av kurva eller midja. Glaset är tungt och har rejält gods. Det är lättdiskat och utan krusiduller eller pretentioner. Lite som veteölsglasens 101. Jag tycker om det för det ger en bra skumkrona och är lätt att hälla upp veteöl i, utan överraskningar eller svårdiskade partier (jag tittar på dig Franziskaner!). Bra tyngd i botten där tyskarna gillar att skåla och det står stadigt på bordet. Ett trevligt veteölsglas dock utan större elegans.
79 kr på Barshopen

Schofferhofer weizen 50 cl
Det som urskiljer detta glas mot alla andra veteölsglas är dess markerade midja. Glasets medelpunkt viktmässigt är högre än midjan vilket gör det något ostabilt. Samtidigt är glaset något tunnare än många veteölsglas och dess öppning gör att man inte måste skicka foten mot himlen för att dricka vilket en snäv kupform gärna gör. Skönt att hålla i med det naturliga greppet under midjan men för den konservative tysken är glaset kanske lite för modernt. Bra tjocklek på glaset och rejält tilltagen botten.
65 kr på Barshopen

Weihenstephaner 30 cl
I Tyskland finns en hel del veteöl även på 30cl-flaska vilket kräver ett mindre veteölsglas än standardstorleken. Som svensk systembolagskonsument är detta glas mindre lyckat då man gärna vill ha hela ölets från flaskan i glaset för att inte missa jästfällningen men som hembryggare finns ju inte det problemet. Däremot händer det ofta att jag bara vill ha en kleine hefe och inte en halvliter. Då är detta glas helt suveränt! Jag tycker slipningen är väldigt vacker på både detta och det större halvlitersglaset som jag också har även om grumlig öl som veteöl inte ger glaset den rättvisa bedömningen det förtjänar. Svårdiskat tyvärr då en vanlig diskborste inte går ner i foten så min barnflaskeborste får åka fram (inte kör ni väl öl glas i diskmaskinen? Jo jag har några fulglas jag gör det med faktiskt om jag ska vara ärlig). Summa sumarum ett väldigt trevligt veteölsglas som jag verkligen rekommenderar. Nätt och fint!
59 kr på Barshopen

Bitburger 50 cl
Bitburger är en av Tysklands största pilsnerproducenter och ölet var tidigare stilförebild för Tysk Pils hos SHBF innan man i senaste versionen tog bort den och kvar blev endast Jever som, även om jag tycker den är väldigt god, är i överkant för vad alla andra pils åstadkommer i beska. De traditionella Bitburgerglasen är väldigt speciella med sin raka form och lilla fot där man gärna ska sätta en liten pappersbit (kjol?) som samlar upp skum som rinner längs kanterna. Detta glas är på 0,5l och är ganska ovanligt att få på krogen i Bitburg/Trierområdet där 0,2l och 0,3l är vanligast. Glaset är tunt och lätt för sin stora storlek. Det är skönt att både hålla i och dricka ur och det framhäver ljusa öl bäst. För att vara just Bitburger gillar jag de mindre storlekarna lite mer och 0,2-varianten är faktiskt mitt absoluta favoritglas (inom alla stilar) just nu. Bitte ein bit!
69 kr på Barshopen

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Lindh Pils (v4)

Som det varit senaste tiden har jag bryggt på helger (främst söndagar) med start tidigt på morgonen för att inte ta en hel dag i anspråk från övriga familjen. För att effektivisera detta har jag labbat med timer för att ha inmäskningsvattnet redo när jag drar igång vid 6-tiden. Så fick jag tipset av en läsare om att Braumeistern, vid elavbrott, återupptar det den höll på med automatiskt. Det lät ju sjukt smidigt! Men tydligen fungerar det inte med den programvaran jag har, där måste man nämligen bekräfta återupptagningen genom att trycka continue vilket jag inte vill göra klockan 4 på natten. Alltså är jag tillbaka med timer och doppvärmare för att lösa detta problem. Förra gången hade jag min UT200 emellan också för att styra temperaturen, denna gång räknade jag ut hur många grader per minut som min 3200w doppvärmare värme och höftade och hamnade bra i tid. Med varmt vatten i Braumeistern var det bara att mäska in på morgonen för att snabbt få mig en kopp kaffe och göra frukost till barnen. Jag ska försöka hitta en bättre tid att brygga på för att stressbrygga är inget roligt och resultatet blir lidande.

Receptet
Denna version av pilsnern blir faktiskt receptet hemligt för er läsare. Inte så mycket för min skull, jag ska inte tävla med ölet eller så, utan för att jag lovat personen jag fått receptet av att inte sprida det vidare. Det är nämligen ett recept jag fått i andrahand som från början kommer från bryggmästaren på ett stort bryggeri vars pilsner jag tycker är väldigt bra. Det är två sorters malt och en sorts humle, så inget komplicerat i sig men sorter och individuella mängder får ni klara er utan denna gång. Min Lindh Pils (v3) är så pass bra och snarlik att ni kan snegla på det receptet istället om ni ska brygga Tysk Pilsner. Saltmässigt har jag dragit ner lite till 40ppm Kalcium som test och även mjölksyran har jag backat ner mängden lite på. Tänker att det inte behövs riktigt så mycket som jag kört med tidigare.

Bryggvagnen
Mitt vita rullbord som jag har Braumeistern på har jag inte skrivit om så mycket tidigare av någon anledning. Det är ett bord till tvättmaskin/torktumlare och avsett för att klara de vibrationer och den vikt en tvättmaskin uppbringar vilket jag antar är i närheten av mina ca 90kg jag utsätter det för. Den blev över när vi gjorde om i tvättstugan och tyvärr blev en precis likadan hivad på tippen av gubbarna som bytte ut tvättmaskinen (jag var tyvärr inte hemma). En blev kvar och den är jag väldigt nöjd med. Perfekt höjd och väldigt nätt men stabil och kraftig. Lätt att torka av och med hjul under kan jag enkelt rulla bort bryggverket och svabba om bryggdagen gått vilt till. Hjulen har dubbla hjulpar och ska klara ganska mycket vikt så de knappa 25kg styck (totalen delat på fyra) är inga problem. Det som däremot visade sig vara problem är skarven vid foten på bordet, den som vanligtvis ska skruvas fast i golvet i tvättstugan men där jag skruvat fast hjulen istället (perfekt med förborrade hål i rätt storlek!). Den foten är inte bärande och när jag fyllt Braumeistern med 70l RO-vatten bredvid min diskbänk och skulle rulla tillbaka den till bryggplatsen så hörde jag ett knak i en av fogarna. I ren panik sågade jag till en stödplanka jag kunde slå in längs benet med en gummiklubba så ingen olycka skulle ske under bryggningen. 70l kokande vört som välter är inget man skojar bort direkt… När bryggdagen var slut så ordnade jag till tre likadana plankbitar så nu ska det väl vara själva f**n om det inte klarar av vikten mångdubbelt!

Bryggningen
Även denna gång körde jag med fulla volymen bryggvatten direkt i mäsken och skippade lakningen. Effektiviteten blir absolut lidande men det är rätt skönt att slippa blasket med lakvatten ibland. 70 liter är dock nära max vad man kan få i utan att riskera att det rinner över när vätskan expanderar vid högre temperatur, kanske 72 liter för den riktigt modige. För er med Braumeister 50 kan jag tipsa om att 70l är EXAKT där gängorna på mittpinnen börjar, iallafall på min. Med just denna mängd malt och utan lakning så räcker det med att hänga maltpipan på stången som det är designat för att göra. Nivån på undre maltfiltrena hamnar precis ovanför vätskenivån vilket man kan se på inbuktningen av maltrörets utsida så jag lyfte röret med hjälp av taljan dit men sen när det runnit klart så kunde jag enkelt lyfta röret med enbart händerna (utan metallpinnen) ner i min diskhink, smidigt faktiskt.
PH:t landade på 5.4 vilket är perfekt för själva mäskningen så den mindre mängden passade bra för denna bryggning. Vid första mätningen visade mätaren 4.9 och jag kände mig väldigt konfunderad. Problemet (insåg jag en kvart senare när kaffet runnit ner i systemet lite) var att mäsken inte hunnit blanda sig tillräckligt ännu. Jag rörde om för dåligt vid inmäskningen vilket även visade sig vid bryggdagens slut då min effektivitet blev för låg, även för att vara no-sparge.
Jag skippade den gummilist jag tidigare haft runt det övre filtret i maltröret för att täta mot små maltrymlingar. De större filtrena jag har köpt från Bac Brewing är så pass mycket bättre i passform att gummilisten inte behövs längre. Varför det tagit mig ett år att testa detta har jag inget svar på.
Bittergivan åkte ner som First Wort Hop (FWH), inte för jag är så övertygad om att beskan skulle bli så mycket rundare utan mest för att det är smidigt om man missar ”kokstarten”. Ibland vill jag skumma av uppkoket vilket blir lite dumt med FWH så denna gång fick jag skippa det. Kokade en timme med distans under huvan för att inte få överkok som vanlit, kylde till 13c och förde över till hink där jästen åkte i.

Diskningen
Riktigt ointressant att skriva om disken kanske ni tycker men den var så oerhört smidig nu när jag har dragit in både varmt och kallt vatten i bryggeriet och med den enorma diskhon i min fina diskbänk. Jag samlade som vanligt ca 30 liter av det varma kylvattnet för att ha i Braumeistern men att kunna spola av allt annat med varmt vatten var en stor förbättring mot tidigare. Jag får ner hela maltröret i diskhon vilket var grymt smidigt.

Slutligen
På det hela en ganska bra bryggdag utan några större avvikelser eller konstigheter. Jäsningen tog lite lång tid att komma igång då jästen nog var lite trött, jag brygger för sällan helt enkelt. Min dröm är att brygga två gånger i månaden vilket är lagom ofta för att det ska vara roligt och att man hinner planera för varje bryggning. Som det sett ut i år så är detta tredje bryggningen vilket är under all kritik. Nu har förvisso bryggeriet blivit renoverat och jag har rest en del i jobbet men det sistnämnda lär inte minska så jag måste helt enkelt hitta annan tid till att brygga. Jag kan snart inte effektivisera bryggdagen mer utan att börja tumma på kvalitén. Småbarnsförälderlivet är härligt men en riktig tidstjuv!

Det finns flertalet mjukvaruversioner även på den föregående kontrollenheten som jag har. Just denna har tre programmerbara humlegivor och är troligtvis den sista firmwaren innan de bytte till nya kontrollern tidigt 2015. Denna ”continue/abort” gör att jag inte kan sätta timer på bryggverket för tidsinställd vattenvärmning.

Malt, okrossad.

Så här mycket plats tog malten i hoppern till min Monster Mill MM3. Gott och väl med utrymmer för 3-4 kilo till vilket jag ändå inte kan pressa ner i bryggverket.

Spruta för mjölksyra är smidigt. Finns gratis på apoteket om man behöver mindre storlekar eller så kostar de någon tia på ebay.

PH-mätaren fungerar fortsatt bra och är snabb och stabil. Perfektionisten i mig saknar den extra decimalen jag hade på min tidigare noname-pH-mätare men då noggrannheten i dessa instrument ändå är nere i det spannet så spelar det ju mindre roll. Men ändå, skulle vilja veta om det är 5.37 eller 5.43 även om det är +-0.05 felmarginal. Kanske borde jag bara söka vård istället…

70l och drygt 11.20kg malt (två nävar malt mer än så pga lite inställningar med maltkrossen).

Lakning utan lakning. Eller avrinning kanske är ett bättre ord. Det är stödpinnen maltröret vilar på som jag senare använder mellan Braumeistern och huvan för att koket inte ska bli så våldsamt.

CocaCola-StarSan som jag kallar SaniClean. Skummar inte som StarSan men i övrigt motsvarande produkt. Om den bruna färgen kan missfärga kläder eller jäshinkar vet jag inte eftersom jag inte använt det så mycket ännu. Jag har inte heller bestämt mig för om jag föredrar StarSan eller SaniClean, skum eller inte…

Ahhh, stora maltröret på BM50, rätt ner i diskhon och varmvatten på. Som jag blött ner mig genom åren med vattenslangar och borstar/svampar. Jag blev inte ens lite blöt denna bryggning! Någon gång ska ju vara den första.

Stora avställningsytor både på själva bänken och undertill är guld. Att jag dessutom har en till likadan diskbänk och ett barbord bakom mig gör att jag äntligen känner att jag kan ställa saker fritt under bryggningen men främst kunna ha en stor och ledig starsannad yta att arbeta med mot slutet av bryggdagen.

Diskbänk nummer två som jag varken installerat avlopp eller vatten på används som torryta just nu med vägning av salter/humle och en del mätningar. Jag har ju ytterligare en liten diskbänk med vatten och avlopp som stod i garaget när vi flyttade in så att ha tre är snudd på overkill. Hyllplanet, underst i denna bild, är löst och jag kan lägga det över diskhon så blir bordsytan större, om behov för det skulle uppstå i framtiden.

Bryggde med originalkranen idag och tyckte den var väldigt smidig och lättarbetad. Kan inte dra mig till minnes varför jag prompt skulle byta ut den men nu ska jag köra med denna några bryggningar för utvärdering.

Här syns distansen under huvan även om skärpan i bilden är på bakgrunden. Fläktlös ventilation fungerar faktiskt väldigt bra och jag får väldigt lite kondens i bryggeriet.

Jag har bytt slang på den varma sidan av kylspiralen för säkerhets skull. Jag har sett en del obehagliga bilder på bryggare som fått kroppen översköljd av kokande vatten och det är ingen vacker syn. Bytet visade sig vara en väldigt klok idé vilket ni snart ska få se…

Detta är samma slang som jag använt som kylspiralslang tidigare men här har den nyss suttit på duschmunstycket jag spolar rent bryggverket med. Mitt i spolningen sprack slangen och varmvatten sprutade kors och tvärs. Tack och lov var det bara kranvatten och jag stod precis vid kranen och kunde stänga av. Varningens finger för trädgårdsslang, de klarar inte varmt vatten speciellt många bryggningar.

Jag samlade varmvatten i mitt ”keg” jag inte hittat någon användning för ännu. Sjuuukt tungt att bära iväg på den den när var fylld med varmvatten så det kommer jag inte göra om. Tanken med keggen var att jag skulle göra någon sorts HLT eller annat men jag kanske impulsköpte lite tokigt…

 

129. Lindhs Pils – v4 (Tysk pilsner)
Batchsize: 56.60 l
Boil time: 60 min
OG: 1.047 SG
FG: 1.010 SG
Alcohol by volume: 4.8 %
Bitterness: 34.9 IBUs
Color: 7.3 EBC

Color  

Ingredients

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
15.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) 1
15.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins)

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
XX kg Basmalt Grain 4 xx %
x.x kg SpecialMalt Grain 5 x %

Total amount of malt: 11.20 kg

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
16 g Hops [8.00 %] – Boil 60.0 min Hop 6 6.1 IBUs
50 g Hops [8.00 %] – Boil 30.0 min Hop 7 14.8 IBUs
40 g Hops [8.00 %] – Boil 15.0 min Hop 8 7.6 IBUs
84 g Hops [8.00 %] – Boil 5.0 min Hop 9 6.4 IBUs

Total amount of hops: 190 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml] Yeast 10

Yeast cells needed: 984.0 Billion
Recommended starter size: 5.90 l

Brewing

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 70.00 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 2 min 62.0 C 30 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Monster Milll MM3

Jag påbörjade förbättringen av min gamla maltkross genom att bygga en större hopper men sen fick jag tipset från en läsare att limmet i det kompositmaterialet jag använt är hälsovådligt. Nånstans i det här skedet bestämde jag mig för att uppgradera hela krossen och även själva krosstationen (skåpet behövdes till tvättstugan dessutom). Därför har jag nu gått över till en Monster Brewing Hardware ”Monster Mill MM3” som har tre valsar istället för mina tidigare två. Det är fortfarande endast en drivande axel och ett ”par” av två valsar som går att justera avståndet på för att finlira krossgraden men malten kommer nu förkrossad av den övre valsen. Övre valsparet krossar på 1,5mm så det som främst sker är att skalen avlägsnas från kärnan så intakta som möjligt, eventuellt delas kärnan i någon enstaka bit också. Det undre paret, dvs extravalsen och den drivande övre valsen (en vals jobbar dubbelt) krossar sedan kärnan till önskad storlek från nära 0mm upp till 1,4mm. Jag har tidigare krossat all min malt på 1.0mm, dels för jag tycker det fungerat bra i mitt bryggverk men större har inte varit ett alternativ då jag kör med en hel del vete som är mindre i storlek och passerar krossen knappt krossad på 1.2mm. Fördelen, den enda fördelen, med en tredje vals är att skalen inte blir lika krossade som man vill ha kärnan. Hela skal underlättar genomströmningen av vört genom maltbädden och är ett krav för RIMS-verk som jag använder. Brygger man med BIAB (utan recirkulering) är detta inte alls lika viktigt och man kan krossa betydligt finare. Ju finare krossning desto högre utbyte (eller kanske främst snabbare och kommplettare konvertering) av malten sker men ju fler skalbitar desto större risk för strävsmakande tanniner i ölet i slutändan. Det gäller att hitta den gyllene medelvägen här och vad som är rätt för mig är kanske odugligt för dig, en av anledningarna till att många köper en egen kross istället för att köpa färdigkrossad malt. För mig är även färskheten på malten av yttersta vikt. Jag krossar direkt före jag ska mäska in numera. De färskaste och finaste maltsmakerna går förlorade snabbt och efter någon timme är de oxiderade och borta. Tänk er att ta en tugga av ett äpple och låta det stå framme, syre reagerar med innehållet när skalen är borttaget och oxideringen är ett faktum. Visst är det en tidsbesparing att mala kvällen innan men jag har löst just den biten på ett annat sätt, automatiserad krosstation. Detta är såklart finlir och det går att göra bra öl med färdigkrossad malt som legat hos posten några dagar och i ett bryggeri några veckor men ska vi jaga de där sista procenten bättre öl (vilket jag tycker att vi ska) så är det bättre att krossa precis före bryggning och inte en vecka innan…

Storleken har betydelse…
Ja på krossning då alltså, inte själva krossen. Jag har fått reda på av Åbros bryggmästare att de krossar all sin malt på 0.37mm vilket är betydligt mindre bitar än jag hört någon hembryggare krossa på men troligtvis har de väldigt många valsar eller så förfuktar/våtkrossar (wetmilling) dom malten vilket är extremt krångligt i hembryggarsammanhang. Däremot kan man försiktigt förfukta malten genom att spraya den med 2% vatten mot maltmängden (5 kg malt ger 1 dl vatten) en kvart före man krossar den, en metod som förvisso ger helare skal mot finare krossning men man får passa sig så det inte blir fukt i kvarnen som kan ge upphov till rost och kanske mögel i längden. Fukten tränger dessutom in i maltkärnan och gör den mjuk och mjölig vilket kan ge lite ”mosigt resultat”. En metod att experimentera med om man har problem med lakningen men annars skulle jag avråda då den ger lite mer mjöl i resultatet (se jämförande bilder längst ner i detta inlägg). Vete ska tåla samma vattenbehandling trots avsaknaden av skal men när jag testat så vill inte krossen nypa tag i veten som blir silkeslen så den skulle jag avråda helt till att förfukta, även om Braukaiser säger annat. Att kvarnen kan ha svårt att nypa tag i malten är även något jag märkt för ”vanlig” kornmalt.
Tillbaka till Åbro, att krossa så smått som 0,37 mm är även det något jag starkt avråder från om man inte gillar huvudvärk och blaskande under sin bryggdag, det är ganska nära mjöl vi diskuterar här. Men med tre valsar kan 0,6-0,9mm däremot vara något att experimentera med. Börja stort och minska succesivt allteftersom du märker att det fungerar, främst lakningen.
Mindre krossstorlek på malten ökar utbytet och effektiviteten, det är därför man strävar nedåt i storlek. Att öka sin effektivitet är dock inget större självändamål för hembryggare eftersom våra små maltmängder inte ger några större besparingar från 75 till 80% brygghuseffektivitet. På sin höjd kan vi spara 5-10kr per bryggning vilket är en struntsumma på sex timmars nedlagd arbetstid men för stora bryggerier rör det sig om många tusenlappar per dag och då blir det genast mer intressant. Något som är desto viktigare (iallafall för mig) är att få en jämn effektivitet från bryggning till bryggning så OG:t hamnar som förväntat +-2ö. Det är trist att hamna t.ex. 10ö för högt med en för stark öl som resultat eller missanpassad beska för stilen då ölets alkoholhalt inte balanserar mot beskan t.ex. Den gyllene medelvägen, lagom, perfekt för just min utrustning. Det är vad man ska fokusera på. Det ska vara roligt att brygga och en igensatt lakning är oerhört trist. För låg effektivitet kan kännas nedslående också, som om det skulle vara ett tecken på att man är en sämre bryggare men jag tycker man inte ska dra det här för långt. Ligger man i spannet 70-80% så kan man gott vara nöjd. Under 70% så finns ser jag det som en indikation på att något är lite snett i processen och det kan vara läge att undersöka och tweaka. För oss med bryggverk finns dock en begränsning i hur mycket malt det får plats och vill man brygga starka öl är en dålig effektivitet ingen höjdare. Då är det lite mer motiverat att jaga effektivitet än att spara 5kr på malt…

Stål och aluminium
Monster Millen, för det här är ett riktigt monster faktiskt, är en tung och gedigen pjäs som väger flera kilo och känns massiv och oförstörbar. Sidovagnarna/basen är tillverkad av 6061 aluminium medan de tre 6-tumsvalsarna är av en 1144 stållegering. MM3 finns i en 303 ”rostfritt stål-variant” men den är främst för större bryggerier som använder krossen dagligen och professionellt bruk. För hembryggare ska standardmodellen fungera mycket väl, tillverkaren anser att deras stålval bör göra att krossen håller för nästan dubbla tiden jämfört med konkurrenternas produkter vilket endast tiden kan utvisa för min del. Den härdade varianten kostar dessutom 2000kr mer än standardmodellen.
Krossen är extremt välbyggd med rejäla rattar och reglage. Något som överraskade mig är dock att den inte hålls ihop av något om den inte är monterad på en basplatta, den kan med andra ord falla isär så var försiktig med hanteringen innan den sitter på en träskiva. Jag monterade den på originalträskivan vilket man inte behöver, vilken träbit som helt duger gott sålänge det är rejält trä (inga klena spånskivor eller farligt limträ). Skivan satte jag sedan i ett köksskåp från IKEA som rymmer en avdankad jäshink jag samlar malten i. På detta sätt slipper jag damm i bryggeriet.

Hastighet
Monster Mill MM3 krossar väldigt snabbt, malten fullkomligt flyger igenom även på låga varv. Med min nya krossstation och stora hopper spelar hastigheten i-och-för-sig inte längre någon roll, jag häller i malten, trycker på start och förbereder annat i bryggeriet men för den som som handvevar eller sitter med en skruvdragare är detta kanske intressant fakta. Monster Mill 3 kräver en rejäl borrmaskin för att fungera optimalt eftersom en vals ska krossa malten två gånger men min 30 år gamla Bosch på sladd är en duglig partner som klarar av att snurra på ca 180 RPM även om det är precis på gränsen styrkrmässigt. Jag skulle inte rekommendera en batteridriven skruvdragare för 299kr från Biltema för denna uppgift, det krävs rejälare doningar.
Hur blir resultatet då? Jo den krossar riktigt snyggt och korrekt på de inställningar jag testat hittills (0,9mm och 0,8mm). Skalen har inga taggiga kanter från slitskador och det blir anmärkningsvärt lite mjöl. Just mjöl är något som ger grumligt vört med mycket varmdruv både vid uppkok och efter kok så jag försöker hålla mängden nere så gott det går. Kärnan delas i 4-5 delar som är jämnstora och intakta. Se bilder längst ner i inlägget.

Vad ingår
Krossen går att köpa lös med bara sidostyckena och valsarna. Sedan finns basplatta och påmatningstratt, förlängning eller påbyggnadsdel till påmatningstratten och handvev som separata tillbehör. Jag rekommenderar påmatningstratten då den även har ”långsidorna” på kvarnen som annars är exponerade. Påbyggnadsdelen är främst för oss som maler mycket malt (över 10 kg) och som vill kunna gå ifrån kvarnen under själva krossningen. Påbyggnadsdelen rymmer upp till 17 kg (!) och bör duga för de flesta hembryggares behov. För standardstorleksbryggare vilket jag anser 19-25l vara, går det alldeles utmärkt med standardtratten som rymmer 5 kg, att fylla på standardtratten i halvlek vid behov tar ju 5 sekunder. Basplattan som följer med i ”standardtrattpaketet” är smidig, även om det är en simpel träskiva är det skönt med färdigt hål i botten och skruvhål som passar direkt in i krossen.

På minussidan
Såhär långt i recensionen är allt guld och gröna skogar men det finns två nackdelar med denna kross. Den mest uppenbara för många är kanske priset, ja den är ganska dyr; 2295kr för själva krossen, 695kr för tratten och skivan 395kr för påbyggnadsdelen. Kvalitén på denna kross är dock oerhört hög och den kommer prestera väldigt länge. Men man får valuta för pengarna tycker jag och för de med andra dyra hobbys hobbys (cykling, motorsport och ridsport är kostsamma har jag hört) är denna pryl kanske inte en ögonbrynshöjare men av någon anledning är många ölbryggare ständigt på jakt efter att i det längsta hålla kostnaden nere så mycket som möjligt. Vill man spara en slant med denna kross går det bygga påmatningstratt och basplatta själv, krossresultatet blir precis lika bra…
Den andra och främsta nackdelen är något som lever kvar långt efter att man glömt prislappen, nämligen att krossen är väldigt krånglig att justera eller rättare sagt kontrollmäta kross-storlek på för justeringen i blindo är busenkel. Det ligger i en trevalsars natur att det är den undre valsen som man justerar avståndet på för krossning nummer två. Problemet är att det inte går att komma åt den valsen med bladmåttet utan att först montera bort påmatningstratten (för att öppna upp sidan) och sedan ta bort hela krossen från basplattan för vinkelns skull. Först då kan man föra in ett standardbladmått på korrekt sätt och mäta/justera avståndet. Detta är alltså inget man vill göra speciellt ofta och definitivt inte för olika maltsorter (t.ex. korn och sedan vete) under samma bryggdag. Lösningen är såklart att ställa in en optimal storlek för allt man krossar och sedan behålla den öppningen mellan valsarna, för alltid, i evighet, amen. Detta är ändå min föredragna metod men emellanåt vill kontrollfreaket i mig kolla att inga valsar smygit iväg åt något håll, då är det tyvärr demontering som gäller… Krossstorleken är tyvärr inte heller markerad på rattarna, trots att grundinställningen på 1.1mm är förinställd från fabrik, så det går inte att höfta någon justering utan demontering. Tillverkaren rekommenderar att man gör en markering själv det första men gör, detta kunde de gott ha kostat på sig att rista in från fabriken tycker jag.

Sammanfattning och omdöme
Jag upplever att detta är en extremt gedigen maltkross som krossar malten oerhört bra, bättre än allt annat jag sett faktist. Tre valsar är lyxigt och väldigt tungdraget men krossningen blir verkligen perfekt med vackra skaldelar (endast en ölnörd kan se skönheten i ett krossat skal). Jag kan inte ge annat än full pott för krossresultatet och kvalitén på själva krossen även om jag tycker konstruktionen för kontroll av bredd mellan valsarna är undermålig. Instruktionen för montering, både av påmatningstratt och påbyggnadsdelen var inte heller så bra med en dåligt kopierad bild som visade tillvägagångssättet så jag fick klia mig lite extra i huvudet och konsultera bilder på nätet innan jag insåg att jag satt muttrarna på fel sida (de ska vara på utsidan så vet ni det). Jag tror verkligen jag kommer ha denna kross resten av livet om jag bara sköter om den lite och jag rekommenderar den helhjärtat. Om ölet kommer bli betydligt godare än om du krossat den med en Bulldog Maltkross för under halva priset? Inte så länge du inte har problem med tanniner från dåligt krossade skal. Men möjligheten att finlira sin krossstorlek för att få bra lakning eller cirkulering, det går tveklöst! Sammanfattningsvis; Monster Mill MM3 är en grym kvalitétsprodukt men kanske inte det allra första man lägger pengar på som hembryggare. Monster Mill MM3 finns att köpa på Humlegårdens Ekolager för 2295kr och här är länk till tillverkaren Monster Brewing Hardware.

Valsarna vilar på lager (kullager?) av brons som ska ge lågt motstånd dvs. hög hastighet med lågt slitage.

Ser lite ut som en gubbe med stor näsa.

Här ser man de två övre valsarna och den undre justerbara ”finkrossarvalsen”.

Påmatningstratten är triangeln och sidorna ner övre krossen. Påbyggnadsdelen är bara ”boxen” ovanpå.

Låsskurvarna på sidan ska dras åt för hand och är till för att låsa fast inställningen på valsarna så man inte ändrar inställning av misstag.

En tvåvalskross mäter man avståndet mellan valsarna rakt ner uppifrån som denna vy men dessa valsar är ju fixerade på 1.5mm på denna modell.

Därför får man montera bort påmatningstratten, lägga krossen på sidan så man kommer åt, och mäta mellan det övre paret och den tredje valsen.

Bladmått, kostar ca 40kr och finns på både Biltema, Claes Ohlson mfl. Borde ingå i priset på en premiumkvarn som detta.

Basen, träskivan, har ett utsågat hål lagom stort för krossen och fyra hål för de medföljande skruvarna.

Här markerar jag hur stort hål min krossstation behöver för att montera skivan fast i köksskåpet. Själva hålet vill jag inte visa, det blev inte så snyggt med tanke på vilket värdelöst material IKEA använder i sina grejer. Jag tog upp hålet med ett borrat hål och sedan en sticksåg. Hålet täcks ändå av basplattan till krossen så hålet får vara precis så fult det vill!

Det fiffiga med köksskåp är att hyllplanen går att anpassa perfekt till uppsamlingsskärlet, i detta fall en gammal avdankad jäshink jag precis får plats med 11 kg malt i. Borren är farfars gamla faktiskt så den har mååånga år på nacken. Kvalité lönar sig i längden… Krossstationen kunde fått vara 5 cm längre/djupare men borren vilar precis på handdaget samt stödhandtaget som täcks av borrhuvudet i denna bild.

Såhär ser min nya krossstation ut. Jag saknar en snyggare strömbrytare, just nu använder jag mig av en förgreningsdosa med knapp på men jag ska lösa någon elegantare lösning vid tillfälle.

Till vänster; förfuktad malt (2% vatten som dragit en kvart). Till höger; torr malt direkt från maltsäcken. Bägge körda först genom 1,5mm (den låsta storleken) och sedan på 0,8mm på undre krossparet. Notera mängden mjöl bredvid och den vänstra högen. Mängden är inte den samma utan några nävar av bägge. Vill man göra ett vetenskapligt test av detta krävs staplade silar som används för att utvärdera malt på professionell nivå. Accidentalis brewing har gjort precis detta test fast ordentligt för den som vill nörda ner sig.

Närbild på den förfuktade malten. Skalen är väldigt snygga och hela med perfekt isärtagning. Kärnorna är dock mosiga och lite mjöliga, snudd på mjuka.

Torrkrossad malt. Skalen är väldigt snarlika från den våtkrossade men notera att kärnorna ”spruckit” till mindre bitar men ser ut som pärlsocker. På en tvårullars kross kommer skalen se betydligt mer olika ut där den torra malten kommer ha mindre skalbitar.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: