När de Tyska bryggerierna förr i tiden skulle lagra sina öl var de tvungna att göra det i enorma jordkällare i brist på avancerad kylteknik (vi snackar 1500-tal här). Men för att ytterligare sänka temperaturen lite planterade de stora kastanjeträd eller lindar för att skugga marken ovanför lagringskällaren, lagerkeller på Tyska. Denna mysiga skuggia plats, några träbänkar och närheten till stora mängder öl gav såklart upphov till Biergartens. Ölen som serverades kallades för Kellerbier eftersom den kom direkt från källaren och direkt från lagertanken. Kellerbier är alltså från början inte en egen ölstil, utan var “smygprover” från det som låg och lagrades och senare skulle tappas på flaska eller träfat. Ölet var med andra ord inte riktigt färdigt och därför disigt, ofiltrerat och ibland med lägre kolsyrehalt.
Idag kan man köpa Kellerbier på flaska långt ifrån både bryggeri och lagringskällare och eftersom namnet börjar bli populärt igen är det många som sätter det på en disig lager i brist på möjlighet att lagra eller få det genomskinligt, lite som att session-IPA säljer bättre än APA. Kellerbier är stilmässigt nära släkt med både Zwickelbier eller Zoigl bier och är ofta gyllengula, rustika öl åt helleshållet men ibland lite mer humlebetonade och ibland något mörkare beroende på region. Beskan är låg men något högre än helles, 15-25 ibu, och viss restsötma brukar avsluta.
Namnet Zwickelbier kommer från en ”Zwickel” (betyder typ sticka) eller tappkran i trä som man slår in i en öltunna. Zoigl är den sexkantiga stjärna som restauranger på 1500-talet hängde upp utanför restaurangen för att visa att man hade öl till servering. Ofta bryggdes Zoigl i en sorts föreningsliknande verksamhet där de många mindre bryggare bryggde vörten tillsammans men tog med sig sin egna vört hem och jäste.
Lindhs Kellerbier, vad är då det?
Det var lite historisk bakgrund till Kellerbier som fenomen och den ligger även delvis till grund för min tanke med denna öl. Jag vill ha ett lättdrucket bordsöl som inte behöver ta upp plats i min lagringsfrys under så lång tid. Den får gärna vara lite enklare både att brygga och jäsa. Den ska bryggas i lite större mängd än mina vanliga lågsyresatser eftersom det här är ett öl för stora sejdlar som ska drickas, inte analyseras i små ISO-glas. Halmgul till gyllengul och en alkoholhalt på 4,5-5%. Medellåg restsötma (1.008-1.010) och en beska runt 20-30 IBU enligt Beersmith, vilket för mig brukar vara 5-10 IBU mindre i slutprodukten vilket är anledningen till att ni ofta ser något högre IBU i mina recept än vad som skulle anses vara mitt i typdefinitionen. Helt enkelt en lite rustikare Helles som inte behöver lagras så länge och inte behöver läggas lite mycket precision på. Som en sista liten knorr skulle gärna jästemperaturen få vara några grader högre så det går snabbare att jäsa ut den men även lättare att brygga på sommaren med det varmare kranvattnet, men det får några testrundor avgöra hur mycket det påverkar smaken.
Första försöket
Denna bryggning får ses som en halvtafflig testomgång då jag helt missbedömde inventarierna hemma när jag komponerade receptet under en jobbresa. Jag brukar sedan en tid bara köpa hem det jag behöver för kommande tre bryggningar och jag trodde jag hade ytterligare lite extra malt hemma som blivit över, så var det inte riktigt. Jag saknade både basmalt och den ljusa karamellmalt jag tänkt använda så jag fick helt enkelt ösa ner allt jag kunde uppbringa, förutom Carafan då såklart. Receptet i slutet av inlägget behöver ni inte brygga med andra ord eftersom det bara är en skåpsrensning och ingen direkt tanke bakom. Grundreceptet för min Kellerbier kommer se ut något i stil med 90-95% pilsnermalt och resten Carahell, eventuellt lite Münchner och lite CaraMünich II. Absolut inte 1 kg vetemalt!
För att göra bryggningen snabbare och enklare så skippade jag lågsyremetoden och värmde därför bara upp vattnet till 62°C för inmäskning, inget förkok med andra ord. Jag sänkte dock ner maltröret som vanligt med hjälp av vinschen eftersom jag nu är van vid den metoden nu och det går snabbt och enkelt. Jag rörde om lite mer i malten än vid lågsyrebryggning, mest för att det var mer malt i än jag brukar ha. Mäskningen körde jag som vanligt en trestegsraket med först 45 min på betaamylasområdet 63°, sedan 30 minuter på alfaamylasområdet 72° för att avsluta på en “utmäskningsrast” 76° i 10 minuter. Sista rasten ger eventuellt lite extra skjuts för alfaamylas på väg upp i temperatur innan den denaturerar betaamylasenzymerna, vilket egentligen mest är till glädje för den som lakar väldigt lång tid (dvs timmar). Men vörten ska ju ändå värmas till kok och mäskprogrammet i min Braumeister är redan förprogrammerat för det här programmet som brukar kallas HochKurz (tyska för hög, kort). Efter mäskprogrammet lakade jag med hjälp av min Blichmann Riptidepump. Jag lyfte maltröret steg för steg allteftersom vätskenivån steg gör att minska plaskandet så mycket som möjligt. Men för att få en kokvolym på uppåt 75-80 liter måste maltröret i slutet av lakningen stå ovanpå bryggverket och här har IKEA ett väldigt bra grytgaller som lämpligt nog heter Lämplig, som jag brukar använda till detta. Mäskvattenvolymen var ca 60 liter och jag lakade med ungefär 20 liter minus det som blev kvar i pump, slangar och plattvärmeväxlare som jag passade på att spola ur med varmvatten. För att ytterligare förenkla bryggdagen kokade jag humlen i en humlestrumpa. Den var dock alldeles för liten trots liten humlemängd så efter ett tag flyttade jag över humlen till min BIAB-påse istället. Efter kokslut tog jag bort humlepåsen, gjorde en whirlpool i 10 minuter och kylde sedan till 20°C snabbt och smidigt med plattvärmeväxlaren.
Med så här mycket vört (75 liter efter kok) visste jag att allt inte skulle få plats i min jäskyl utan att möblera om och krångla. Därför passade jag på att tappa vörten till två 19l Corneliusfat för att testa “unitank-metoden”, vilket innebär att man jäser och serverar ut samma kärl. Detta kräver en behållare som klarar tryck så testa inte detta med en jäshink eller liknande! Eftersom det är ett stigarrör i fatet är tanken att man ska kunna tömma ut merparten av jästkakan den vägen och låta vörten kolsyra sig självt genom spundning, alltså att man stänger igen fatet när det är 3-5°Ö extrakt kvar. Det är klokt att ha ett Spundingvalve (reglerbar övertrycksventil med manometer på) så man inte bygger sig en cornybomb! Utfallet av det här har jag ingen aning om men jag tänker mig att om det är någon öl denna metod passar bra till så är det en Kellerbier som kan få vara disig och inte ska ligga så länga på fat att autolys hinner bli ett problem. Veteöl skulle såklart kunna lämpa sig rent estetiskt för att jäsa i serveringsfatet men dess höga kreusen kommer garanterat att ställa till problem, testa gärna och skicka bilden till mig sen!
Mitt OG landade på 1.045 vilket jag förvisso beräknat men även hoppats på då det är lite högre än vid mina LoDO-bryggningar. På 13,1kg malt och 75 liter vört ger det en brygghuseffektivitet på 83% denna gång vilket är ganska högt. Beersmith är även uselt på att beräkna FG och tycker att 1.007 verkar rimligt trots 8,4% karamellmalt. Det skulle då ge en alkoholhalt på 5,1% men jag tror att 1.010 är mer rimligt vilket istället ger ca 4,7% ABV. Oavsett alkoholhalt så är det bara någon vecka bort till någon slags provsmakning och utvärdering, trots vetemalt, trots Carared, trots 2 EBC för hög färg, trots massiv lakning, trots varm lagerjäsning, trots humlepåse und so weiter…
Flytt av vatten från bryggverk till kastrull för att kunna mäska in smidigare.
Nödkomplettering av maltnotan när jag insåg att basmalten är kort nästan två kilo.
Min nya klockrena paketvåg som gör vägningen av malt så mycket smidigare (och därmed roligare) än förr. Visst kan den svaja några gram hit och dit men vad gör 15 maltkorn för skillnad på 55-75 liter?
Krossning på 0,8mm som vanligt. Jag är sugen på att smyga mig lite nedåt ytterligare i spaltbredd men inte när jag ska ha i några kilo malt mer än jag brukar. Det får bli en annan gång.
Dags för inmäskning på ”mitt sätt” vilket innebär att jag inte sänker ner hela maltröret i vattnet som manualen säger. Utan jag låter maltröret vila halvvägs ner så vattennivån är under de nedre filterdiskarna. Sen häller jag i all malt och sänker sakta ner röret i vattnet, rör om försiktigt och stänger igen med LOB-kittet. Sen på med några liter vatten och det flytande locket.
Mängden malt, drygt 13,1 kg, vilket jag hade tänkt mig skulle varit 14 kg. Det hade dock kunnat bli i starkaste laget för detta bordsöl.
Maltröret nedsänkt.
Mäsken omrörd, filterdiskar på plats och vatten påfyllt. Start för mäskprogrammet och dags för kafferast i två timmar.
Efter mäskprogrammets slut.
Helt omöjligt att fota när jag lakar men tänk er att jag står med en silikonslang i ena handen och snöret till vinschen i andra. Med slangen fördelar jag vattnet ovanpå röret och maltbädden medan jag med andra handen sakta drar i snöret så maltröret tillslut är nästan helt ovanför Braumeistern. Då placerar jag IKEA-gallret under röret och låter sista vörten på ett förfärligt sätt droppa ner i koket.
Dags för disk av filter. Jag är sugen på att stoppa de här filtrena i diskmaskinen istället. Någon av er som gör det?
Detta var första bryggnignen med nya ”Roller Base” från Speidel, plastgrunkan som Braumeistern står på. Den fungerade riktigt bra både vid bryggning och för att smidigt diska bryggverket. CIP, inga lyft och pumphusen var riktigt enkla att öppna och göra rent efter bryggdagen. Jag kunde tom spola ur rören ner till pumphusen när pumparna var bortplockade. Diskvattnet samlade jag upp med en liten skål under Roller Base. Väldigt smutt!
Dessutom kan jag med något lägre ”bryggverkspall” använda helt raka ventilationsrör istället för det flexibla. Tyckte att det fungerade riktigt bra men detta var första gången så jag får utvärdera bytet lite längre fram.
Första humlepåsen som blev väldigt full trots endast 50 gram humle.
Byte till den betydligt större BIAB-påsen.
Kylning av vört påväg till jäshink och fat.
Slutresultatet av dagen, drygt 40 liter i en jäshink och 2×15 liter i två Carneliusfat.
Lindhs Kellerbier (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 75.00 l
Total amount of malt: 13144 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 200 g
Recommended starter size: 8.88 l / 1267.9 Billion cells.
|
Jag är alltid på jakt efter saker som gör bryggeriet snyggare, renare och effektivare att arbeta i. Jag är också intresserad av allt som förenklar tråkiga och jobbiga moment under bryggdagen så jag kan ägna mig åt det kreativa och precisionen i några av de mer kritiska bryggmomenten. En tråkig avslutning på min bryggdag har länge varit att vända uppochner på bryggverket för att få ut sista diskvattnet från rören och pumparna samt plocka isär pumparna för att torka ur. Tungt, tråkigt, ofta blaskigt och har egentligen inget med ölet att göra. Jag har fått testa en ”Roller Base” eller kanske basstation på hjul på svenska (?) som Speidel själva tagit fram till Braumeister 50 (om det kommer något liknande till 20-litersmodellen är oklart i dagsläget).
Roller base är gjort av rejäl plast och den väger faktiskt en hel del så jag antar att den är av solid plast, annars skulle den inte klara av de 120 kilona den är specad för. Den har tre upphöjda ”antifötter” som gör att Braumeistern kommer upp mycket högre än om den står på plant underlag vilket gör att man med lätthet kan skruva isär pumphusen efter en bryggdag. De här upphöjningarna har en kant runt om som förhindrar bryggverket att kunna röra sig ur position. I botten av Roller base finns en ränna som leder till ett hål med invändiga, rostfria 3/4″-gängor. Ett avlopp helt enkelt och med en tappkran eller en slangnippel kan man ansluta det hela till en slang man kopplar till avloppet. Jag tänker mig att det inte blir så mycket vört och diskvatten som kommer ta sig den här vägen så en liten kanna eller bytta räcker nog långt. Tanken från Speidel är att avloppet ska vara rakt framåt men det går lika bra att ha det på sidan under bottenkranen om man vill (se bilder nedan).
Hela Roller Base står på fyra låsbara hjul av riktigt kraftig modell. Alla hjul går att låsa och rotera fritt vilket gör bryggverket smidigt att förflytta så man kan hålla rent och snyggt i bryggeriet. Under bryggningen ska man dock vara noga med att låsa alla hjul så inte 70 liter kokande lava börjar rulla iväg! Jag är redan väldigt förtjust i Roller Base och tror den kommer bli en storsäljare bland BM50-bryggare därute…
Speidels Roller Base kommer vara svart och inte vit som prototypen jag testat. Den ska gå att köpa från och med 10e oktober och kommer kosta runt 140 € plus frakt från Speidels Webshop men jag tror säkert de svenska bryggbutikerna kommer ta in detta fina tillbehör.
De fyra hjulen levereras omonterade så ha en torxmejsel redo för montering. Ett tips är att dra alla skruvar lite grann först innan man skruvar i resten, annars kan ett skruvhål bli täckt av metall och man får lossa på alla skruvar igen.
Som sagt, ”antifötter” eller upphöjdnad i brist på bättre ord. Detta trodde jag skulle vara den största svagheten i konstruktionen men det känns väldigt stabilt och förtroendeingivande, utan risk för att Braumeistern ska glida eller hamna i fel position. Öppningarna gör att eventuell vört eller vatten inte samlas utan rinner ner mot avloppsrännan.
Här är rännan och avloppet som är pluggat vid leverans för gängornas skull antar jag.
Avloppet underifrån.
En tappkran av svart modell passar direkt i dessa gängor. Även Speidels egna rostfria kranar passar direkt men om någon kran behövs eller inte beror på hur ens bryggeri ser ut.
Här är avloppet i sidoposition dvs till höger i bild.
Rejält luftigt mellan botten och pumphusen.
Avståndet är dock inte för långt så pumparna hänger och vilar i sladden. Man bör dock se till att de inte ligger i vatten.
Höjden är något lägre än både min stora gamla bryggbänk och min rullande bänk som är tänkt till tvättmaskiner. En 60l-hink kommer inte in under kranen med Roller Base men jag använder extern pump och plattvärmeväxlare så för min del spelar det ingen roll. Jag är däremot nöjd med att kunna arbeta med maltröret och inmäskningen något lägre än tidigare.
Dropp från kranen efter pH-mätning eller pre boil gravity slipper hamna på bryggbänken.
Jag försöker ständigt förbättra men även förenkla mina bryggdagar så jag kan fokusera på de svåraste och viktigaste bitarna. Självklart försöker jag alltså förbättra de svåraste och viktigaste bitarna först men senaste tiden har jag lagt lite mer fokus på att få bort småstöriga hinder, dålig utrustning eller tråkiga moment. Först ut är att ge mig på min fjärde maltvåg i min hembryggarkarriär. Jag började som alla andra med en enkel köksvåg som fungerade bra upp till 5 kg men eftersom det var kökets våg fick jag springa fram och tillbaka med den varje gång. Ganska snabbt skalade jag upp till 40-60l-kok och behövde därför en våg som närmade sig mina 10-15 kg malt istället. Det visade sig vara lite svårare att hitta till vettig peng men efter ett tag hittade jag denna för det löjligt låga priset 80kr inkl frakt (detta var före Kina-tullarna).
Kinavågen klarar 10 kg vilket räckte gott men problemet var att den inte vägde korrekt när mätbehållaren (jäshink eller plåthink) ställdes på den. Det kunde skilja ett halvkilo beroende på hinkens placering så jag fick återgå till en stor rostfri IKEA-skål som har tillräckligt liten bas, men tyvärr rymmer den bara max 3 kg malt åt gången.
Sen fick jag idén om att ha en hängande bagagevåg som lätt skulle klara mina mängde och så kunde jag mäta upp maten i en hängande jäshink. Problemet med den vågen var att den efter bara några sekunder “låste värdet” precis som en digital badrumsvåg.
Som ni förstår har jag lagt alldeles för mycket energi på det här förhållandevis enkla problem så när jag hittade en ordentlig paketvåg på rea så slog jag till. Vågen av märket Steinberg (Tyskt och bra!) klarar upp till 40 kg med 1g noggrannhet och vågplattan är 25×25 cm, med andra ord perfekt till den jäshink jag brukar mala ner till i min krossstation. (scrolla ner lite). Jag tar alltså min jäshink från krossstationen, ställer på vågen, häller upp direkt från maltpåsen, dumpar all malt i den stora “hoppern” på min MM3-kross för att slutligen placera hinken tillbaka under krossen. Riktigt smidigt och riktigt bra men jag borde bara bitit ihop och köpt den direkt men jag var helt enkelt för snål för alla de dyra paketvågar jag googlat genom åren. De brukar nämligen kosta över tusenlappen medan denna vanligtvis ligger på 626kr inkl frakt. Med den korta rea som var låg den på 400kr och utan moms ännu lite billigare. Den drivs antingen på medföljande strömsladd eller batteri och enda negativa jag kan hitta med den är att sladden mellan vågen och displayen är lite för kort. I övrigt är jag riktigt nöjd och jag kortar ner maltvägningen från gissningsvis 10 minuter till 2 minuter.
Syramalten
På tal om att väga malt. Detta är mitt andra test av syramalt (vilket jag skrev om här) där jag första gången använde 2% och landade på pH 5,8. Förvisso med lite annat recept än denna bryggningen men jag ökade mängden till 5% av maltnotan som en gissning och ibland måste man ha lite tur också. Jag fick 5,3 i pH 20 minuter in i betaamylasrasten så mitt i prick! Smakmässigt har jag inte hunnit utvärdera min förra bryggning men jag tror att 2% syramalt är för lite för att göra en tydlig smakskillnad. Denna bryggning med 5% hoppas jag kan bli förnimbart men det vet vi först om en månad eller så.
Mittpinnen
Jag har fått en prototypdel till min Braumeister för att utvärdera om den kan ge högre utbyte. Jag har skrivit om den en massa gånger tidigare men det är egentligen bara ett stålrör med ca 8 hål i som ska fördela vörten genom maltbädden. Jag tyckte mig få något högre OG några gånger i början, sen märkte jag inte så stor skillnad. Denna gång testade jag utan och hamnade på typ samma OG (1.050). Jag ska testa att använda den igen några gånger innan jag kan dra någon slutsats nu när jag är inne i en period där jag använder exakt samma mängd vatten och malt och använder samma bryggmetod.
Mäskning och kok
Lite löjligt att sätta en rubrik till detta moment eftersom jag inte har något att rapportera mer än att det gick som förväntat, som vanligt, och utan några konstigheter. Över till kylningen…
Grainfather wortometer
Sedan jag gått från kylspiral till plattvärmeväxlare har jag saknat ett smidigt sätt att mäta temperaturen på den kylda vörten. Blichmann tillverkar en “Thrumometer” för ändamålet men problemet med den är att den inte klarar över 60°C. Jag desinficerar min pump och växlare genom att köra igenom kokande vatten i början på bryggdagen så därför var den aldrig aktuell för mig. Det finns även klumpiga och dyra termometrar att montera i bakändan på växlaren genom ett 1/2” T-rör men det gör rengöringen (eller framförallt torkningen) av växlaren efter bryggdagen avsevärt sämre om man inte har snabbkopplingar. Därför har jag skaffat min en “Wortometer” som är ett rostfritt rör med ett dykrör i där man kan stoppa i en termometer eller t.ex. Grainfathers egna insticksgivare. Jag har för stunden inte bestämt vilken termometer som ska få den äran utan så länge (i testfasen) får min grymma Gresinger GTH 1150 med GES 130 göra jobbet och det gjorde den galant. Den långa instickssensorn gav 0,1°C skillnad mot själva vätskan vilket är helt naturligt och t.om. långt över förväntan. Priset för Wortometern (199kr) är inget att bråka om tycker jag och enda minuset jag kunnat hitta är att det är för liten anslutning på nipplarna (9,5mm). Jag kör med 12×16-silikonslang och lyckades få det att täta ändå denna provomgång. I andra ändan testade jag att först ha en mindre slang (8×10) och sedan den vanliga ovanpå och det passade så bra att någon slangklämma inte behövdes! Jag monterade en för kort silikonslang efter Wortometern så jag fick pressa in vörten till jästanken underifrån vilket den kraftfulla Blichmann Riptide gjorde utan problem! På grund av det varma kranvattnet kom jag ner till 19°C som bäst så jag pitchade först 1/4-del av jästen mest för att förhindra oxidering. Fem timmar senare var vörten 10°C och jag tillsatte resterande jäst. Jäsningen var kraftig redan morgonen därpå så jag hoppas jag hinner hem från jobbresan till Holland innan det är dags för spundning!
Nya vågen som jag redan hunnit få maltdamm på.
Här med tom hink på och ”tarad” dvs. nollad.
Hällde direkt från påsen och ner i hinken. Ganska nöjd med endast två gram för mycket!
Svårt att fota svarta hål men där det lyser blått är hål för att kunna hänga skärmen på en vägg.
Flytt av mäskvatten till temporär förvaring i kastrull. Även denna gången tryckte jag tillbaka vattnet med hjälp av Riptide-pumpen.
Referensbild på krossningen. Väldigt hela skal och kärnor i 3-4 bitar vilket är strålande. 4-5 hade varit optimalt men kan jävlas med bryggverkets recirkulering.
PH från enbart syramalten.
Wortometern (väldigt löjligt namn!) på plats.
Superfin whirlpool även denna gång. Kan nog säga med säkerhet att tekniken sitter nu. Kunde separera ut totalt två liter vört från detta sen vilket får anses vara ok på drygt 56 liters satsstorlek.
Här ser ni problemet med GES 130-instickssensorn. Den är i längsta laget och jag är rädd att böja den på längre sikt.
Vörten pumpas genom PVV:n och sen upp genom kranen på jästanken.
H16 – Lindhs Helles | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 56.00 l
Total amount of malt: 12000 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 100 g
Recommended starter size: 7.25 l / 1036.2 Billion cells.
BrewNotes Mitt standardbryggvatten 190225 50ppm Ca Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l: Calcium 0.696 ppb |
Senaste kommentarer