Monthly Archives: september 2017

Tävling

Nu är det tävlingsdags på Lindh Craft Beer igen och denna gång ligger det entrébiljetter till Stockholm Beer & Whisky Festival i potten! Allt du behöver göra för att vinna är att gissa hur många liter veteöl jag bryggt fram tills idag (170926) och maila ditt svar till glindh@gmail.com. Glöm inte att inkludera din postadress i mailet! Den som kommer närmast rätt svar vinner två biljetter och andraplatsen får en biljett. Tävlingen pågår endast fram till 10.00 i morgonbitti den 27:e eftersom jag måste hinna posta biljetterna med den numera oerhört opålitliga snigelposten. Må bäste gissare vinna!

Tävlingen avgjord
Rätta svaret är 615,5 liter baserat på batchsize i jäshink antecknat i Beersmith.
Närmast rätt svar kom Daniel Magnusson på 645 liter vilket endast är 29,5l ifrån! Grattis, två biljetter kommer med posten!
På en andraplats hittar vi Anton Fransson med 460 liter vilket är 155,5 l ifrån. Grattis Anton, en biljett kommer med posten!

Rättelse
Ibland går det lite för fort och då blir det fel. Jag räknade fel i tävlingen och min enda ursäkt är småbarnsförälderstress (och några felkategoriseringar i Beersmith). Rätt svar trippelkontrollräknat är 918,8 liter och nya vinnare är Linus på 929l och Dan på 943. De tidigare vinnarna behåller såklart sina biljetter och de nya vinnarna får också, rätt ska vara rätt. Nästa gång ska jag förbereda mig lite mer innan jag gör en tävling så det blir rätt från början. Nedan är facit för allt ska vara korrekt.

0 24
1 23
2 22
3 22
4 22
5 25
6 40
7 32
8 36
9 20
10 20
11 38
12 38
13 20
14 40
15 45
16 47,5
17 46
18 35
19 20
20 22
21 60
22 65
23 55,2
24 68,5
25 56,6

918,8

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

OktoberHelles

Den årliga Oktoberfesten gick av stapeln i lördags och håller på till den 3e oktober men inte har jag bryggt någon öl i stilen ”Oktoberfest” (Festbier eller Märzen beroende på hur traditionell man är) till högtiden och inte blev det inte en en sådan bryggning denna gång heller. Ursprungliga Oktoberfestölen ska egentligen vara en Märzen men den är inte lika kommersiellt gångbar så numera är den helt ersatt i München av den i övrigt ganska okända ölstilen Festbier. En Festbier är egentligen bara en Helles/Bavarian Helles med mer alkohol och motsvarande högre beska och även om det hade varit kul att brygga en Festbier så har jag betydligt större glädje av 40 liter vanlig Helles på 5.0% än 40 liter 6,1%. Så det fick istället bli en OktoberHelles som troligtvis inte hinner bli färdig förens tidigast då Oktoberfest börja lida mot sitt slut. Så kan det gå med dålig planering…
Även denna bryggning glider in i kategorien VAB-bryggningar med minimal nedlagd arbetstid likt min förra Hefebryggning, faktum är att dessa två bryggningar skedde med endast tre dagars mellanrum men med två olika sjuklingar. Jag kan inte minnas när jag bryggde så tätt inpå senast och hade jag vetat att jag skulle brygga igen efter några dagar hade jag kunnat diskat bryggverket lite grövre och skippat demonteringen av pumparna. Förra snabb-bryggningen/VAB-bryggningen försökte jag brygga med så lite nedlagd tid åt gången men jag glömde ta tid på hur mycket tid jag la ner på varje moment. Det glömde jag inte denna gång utan klockade samtliga besök till bryggeriet enligt följande:

Tidsåtgång
22 min vattenfyllning och inmäskning (paus i 3h10m)
8,5 min utmäskning/lyft av maltrör och i med doppvärmare
4,5 min uppkok, avskumning, bort med doppvärmare+disk, PBG-mätning, på med huvan
11.5 min slänga drav i soperna, disk av maltrör och filterdiskar
7,5 min jäshinksrengöring/desinficering, lite disk av småprylar, koppla slang till kylspiral
2,5 min protafloc, jästnäring, starsanflytt till jäshink nr2
2,5 min igång med kylning och samla varmvatten för senare diskning
13 min vörtflytt till jäshinkar, jästpitch, OG-mätning, grovrengöring av BM till avlopp, PBW+varmvatten i BM
7 min tömma och spola ur BM med kallvatten och demontera pumparna

Total nedlagd arbetstid blev 1 timme och 20 minuter inklusive allt; från tänd taklampa till släckt, från vattenfyllning till jästpitchat och färdigdiskat. Som tidsåtgång för en hel bryggning av 55 liter öl är jag väldigt nöjd med prestationen även om jag skippade en rad mätningar (pH, volym, SG) och körde med kranvatten istället för RO-vatten etc. Jag skulle säkert kunna trimma bort ytterligare 5-10 minuter om jag verkligen stressade men det viktigaste för mig just nu är att det är roligt och enkelt att brygga och att varje enskilt besök i bryggeriet inte tar för lång tid och där är det främst inmäskning och disk som är de stora tidsbovarna som ni kan se ovan. Exakt hur lång bryggdagen i sin helhet blev vet jag inte riktigt och är inte superintresserad av heller men starten var exakt 08.21 medan slutet var någonstans mellan 13.40-14.10, alltså dryga 5 timmar med 3 timmar mäskprogram. Tanken med snabbbryggningarna är såklart att kunna brygga oftare genom att brygga på vardagar och samtidigt jobba hemifrån (och kanske vabba) vilket inte borde vara några problem. Helgbryggningar har blivit allt svårare att få tid till så just nu är detta bästa lösningen för att inte behöva ha dåligt samvete för övriga familjen när jag brygger. Jag har förvisso bryggt och jobbat samtidigt några gånger tidigare men då med en betydligt mer utdragen arbetsdag för att kompensera för nedlagd bryggtid men nu är tanken att kunna mäska in före jobbstart och sedan inte behöva gå ner speciellt mycket till bryggeriet förens arbetsdagen är slut.

Bryggningen i korthet
Efter att ha kommit hem från förskolelämning av det friska barnet gick vi (jag och die kleine Braumeisterin Ella på bilden ovan) ner i bryggeriet och vägde upp malten medan bryggverket fylldes med vatten underifrån genom min eftermonterade avtappningskran som sitter via en av pumparna. Malten åkte ner när dryga hälften av vattnet var påfyllt för att kunna röra om och sätta på alla filter. Sen fyllde jag vidare upp tills mittpinnen försvann undervattenytan, total vattenmängd med andra ord okänd men uppskattningsvis 68-70 liter. Hade det inte varit för en krånglande maltpåseöppning hade jag kommit under 20 minuter och hade jag vetat dagen innan att jag skulle brygga hade jag kunnat vägt upp malten och det mesta vattnet i förväg och säkert kommit igång på halva tiden. Sen fick mäskprogrammet göra sitt medan vi tog igen oss i soffan med två filmer. Strax före lunch åkte malten ur, koket igång och efter en timme kylning och pitch. Bryggning blev på det stora hela väldigt odramatiskt men gick samtidigt väldigt bra. OG hamnade där den skulle och volymerna satt fint. Eftersom jag övervakade bryggningen från soffan via webcam så passade jag på att klocka värmningen igen, det var ett tag sen sist. 1,286 minuter per grad c eller motsvarande att 1c tar 77 sekunder att värma med ca 11kg malt och 70l vatten, isolering och huva.

Solera och suröl
Förutom att brygga till en Helles så fortsatte jag att fylla på min suröl jag har i en stor damejeanne som Solera, dvs att man behåller jästkakan ihop med en del öl och fyller på med ny vört/tappar av öl men jämna mellanrum (vanligtvis 1-2ggr per år). Jag gick in lite för hårt i min surölsproduktion tidigare och blev lite avskräckt av allt flaskande så nu har jag skalat ner och förenklat för att ändå kunna få ut lite ny suröl framöver för det är lite kul att ha något långtidsprojekt igång samt att jag får en del vört över varje bryggning. Jag är ingen direkt storkonsument av suröl men uppskattar det mycket nån gång ibland. Bakteriemässigt fick damejeannen en stor bottensats bestående av bland annat Amalgation, Brettanomyces Bruxellensis och Orval ”etc” som jag fått av Henrik ”Weinkeller” (tack gubben!). Det bildades snabbt en fin kreusen och kvar efter några dagar är en begynnande pellicle och doften är mycket lovande. Denna suröl blir främst brett-baserad, även till primärjäsningen, eftersom den kommer matas med diverse humlestinna öl framöver samt att jag inte vill behöva vänta allt för länge med att flaska som med vissa andra bakterier eller även brett om man endast sekundärjäser med den. I framtiden kanske ett mindre 9l-fat till enbart suröl kommer bli aktuellt för att ytterligare slimma processen men å andra sidan är just suröl ganska trevligt att ha på flaska både för långlagring och som gåva. Att blanda utrustning med vanlig öl och suröl är inget jag kommer att pyssla med…

Den krossade malten med hela och fina skal. Krossen lirade perfekt denna bryggning och jag tror jag har ”kört in” den nu.

Vattenfyllning bakvägen.

Nyindraget avloppsrör för att få bättre fart på disken än tidigare, gjorde stor skillnad faktiskt. Tidigare hade jag en lång trädgårdsslang från bryggverket till avloppet men flödet blev för långsamt och humle satte igen slangen ofta. Med endast en kort slangstump och sedan avloppsrör på 40mm fullkomligt flyger diskvattnet ut.

Maltrör och vattenfyllning.

Trådlös övervakning igen. Eller ja, tråd till strömmen till kameran men trådlöst via nätet och sen till min mobil.

Maxat bryggverk, mer än så här blir det klet.

Såg någon som satt termometer på ekolven och tyckte det var en bra idé. Det sitter dock inget bra i längden och termometern går sönder av att tas bort så ni vet.

Förberedelse för samling av kylvatten till min stora jästank som mellanlagring. Jag ville se om min pump kunde flytta vatten från tanken till bryggverket för diskningen men pumpen ville inte alls idag. Jag tror det var de nya slangarna jag kopplade på som inte lirade men jag har inte hunnit labba mer sedan bryggtillfället.

Redo för att börja kyla.

Här kommer det kokheta vattnet från kylspiralen via en vanlig trädgårdsslang ner i min jästank vilket inte är att rekommendera. Jag har redan köpt mer armerad tryckluftsslang av livsmedelsklass för detta ändamål för att minska olycksrisken. Nya slangen klarar 9 bar där en trädgårdsslang ger upp vid ca 3 bar eller ännu snabbare med hett vatten.

Man kan tro att det var splitbatch på gång eftersom jag fyllde två 30l-jäshinkar men det var bara för min stora 60l-jäshink var upptagen med veteöl. Eller?

Så här mycket vört fanns kvar i bryggverket ihop med humlerester och druv när jag fyllt mina två jäshinkar till önskad volym. Jag tappade av den resterande rena vörten till mitt soleraprojekt och resterande fick stå i en smalare plåthink och sedimentera för att lätt kunna få ut vört. Jag hade kunnat sila rubbet genom en saftsil men det var jag varken sugen på eller hade tid till. Kan man låta tiden jobba för en så är det ofta en bra sak!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

HEFE XXV – HerbstHefe eller Vabmeister

I samband med att vi väntade barn nummer två bytte jag bryggutrustning från mäsktunna och kastrull till Braumeister för att kunna ha bryggningen med automatiserad och lägga ner mindre tid per bryggdag. Lite som att gå från att baka surdeg till bakmaskin men det har varit nödvändigt för att kunna brygga överhuvudtaget. Men nu har äntligen dagen kommit, VAB-bryggning. Självklart har jag inte sett fram emot att något av mina barn ska bli sjuka med förskolan är verkligen skoningslös med bakteriefloran (för lite StarSan antar jag). Allt eftersom barnen blir äldre blir dock själva vabbandet lite mindre ansträngande (beroende på sjukdom såklart, bara lätt feber och hosta denna gång) och det går att smyga ifrån en kvart här och där. Denna bryggningen blev att betrakta som en hands-off-bryggning med så minimal nedlagt arbetstid med så många tidsbesparande knep som möjligt. De moment som brukar ta mest tid i anspråk är malning/inmäskning, utmäskning men kanske främst diskningen och städningen.

Inmäskning
För att komma igång så snabbt som möjligt mäskade jag in med kallt kranvatten, RO-vatten var inte att tänka på denna bryggning. Först vägde jag malten blixtsnabbt och öste ner den i Monster Millen i kross-stationen. Lagom till sista specialmalten var vägd var all basmalt redan mald och färdig. I med salter och lactol i botten på bryggverket. Sen kopplade jag min slang bakvägen dvs. till drainingvalvet jag installerat på Braumeistern för att enklare kunna diska. I med maltrör, filter och sedan i med all malt (utan vatten ännu) och de övre filtrena samt skruv. Sen satte jag på kranen och fyllde upp bryggverket underifrån tills vattnet nådde precis över mittpinnen. Hela processen från att jag klev över tröskeln till bryggeriet tills att jag stängde dörren bakom mig tog exakt 20 minuter. Barnen märkte inte ens att jag var på undervåningen. Några bilder på de här momenten hanns tyvärr inte med.

Mäskningen, utmäskningen och uppkoket
Eftersom jag mätt upp hastigheten på ”rise-time”, dvs. hur lång tid det tar att värma en grad och hur många grader i minuten i mitt bryggverk, vet jag precis hur lång tid mäskprogrammet tar. Men för att kunna övervaka processen när jag körde barn nr2 till förskolan kopplade jag upp min wifi-kamera och riktade den mot displayen. Det gjorde även att jag kunde sitta och övervaka processen från tvsoffan senare. Inte superviktigt men lite kul och nördigt eftersom jag inte kan koppla wifi direkt till min Braumeister då jag har den förra kontrollpanelen. Själva ”armen” som håller kameran är fotoutrustning för ljussättning och kallas för magic arm och den håller fast i bryggbänken via en superclamp (hamnar i sektionen onödigt vetande för de flesta av er). När mäskprogrammet var färdigt så lyfte jag upp maltröret till IKEA-stål-gallret för avdroppning, självklart utan lakning för att spara arbetstid. Undertiden värmde jag till kok med Braumeisterns 3200 watt och droppvärmarens 3200 watt. Med 6,4 kw kan man koka över så in i frukten så här fick wifikameran vara igång på telefonen hela tiden så jag kunde gå ner till bryggeriet vid 98c, skumma av lite snabbt, stänga av doppvärmaren, slänga i bittergivan och slutligen sätta på huvan med ventilationsröret. Inget överkok och full kontroll!

Kok, kylning och jästpitch
Eftersom jag bryggde en veteöl så nöjde jag mig med en bittergiva denna gång (arbetstidsbesparning) även om jag ganska ofta har i lite humle även på 30m och 15m även om det är något otraditionellt för stilen. Lite protafloc och jästnäring åkte i med 15 min kvar av koket och direkt vid kokslut åkte kylspiralen i. Med väldigt lite humle i koket kände jag mig säker med att kyla med pumparna igång så kylningen gick väldigt snabbt.

Diskning och sammanfattning av dagen
Med det varma kylvattnet diskade jag upp allt utom själva bryggverket och även om det gick snabbt och smidigt så tog det lite för mycket tid ifrån min son för att jag skulle vara nöjd med processen. Hade det inte varit för att han varit så pigg och på gott humör så hade jag kunnat vänta med disken tills kvällen då min fru var hemma men en stor förbättringspotential i mitt bryggande är att effektivisera diskningen. Det är definitivt något jag jobbar med att i små steg förbättra. Steg nummer ett som jag ska lösa tills nästa bryggning är att dra fram avloppsrör direkt till bryggverket så jag kan tömma druv och humlerester genom mitt drainingvalve utan att det sätter igen. Som det är nu har jag haft en trädgårdsslang på ca 6 meter draget till golvbrunnen i bryggeriet men flödet har varit bedrövligt långsamt och humle har gärna satt sig som en propp. Med bara en halvmeter kort slang och sedan betydligt större avloppsrör ihopkopplat med min diskbänks avlopp kommer dels igenkloggning vara ett minne blott men även själva spolningen med vatten efteråt gå betydligt smidigare och snabbare. Hoppas jag iallafall, det får vi se till nästa bryggning.
Bryggdagen gick väldigt smidigt men effektiviteten blev inte som tänkt. När jag brygger med vete över 50% brukar jag räkna med 3-4ö sämre utbyte än med bara korn. Det tillsammans med att jag inte rörde om malten vid inmäskningen gjorde att jag hamnade ytterligare några ö för lågt och denna veteöl landade på 1.045 istället för 1.052 som planerat. Receptet i övrigt får ni hålla er till tåls med även denna gång då det är recept som ska till boken. Men ni har ju 24 andra veteölsrecept att inspireras av på bloggen från mina tidigare bryggningar.

Närbild på övervakningssetup:en om någon vill se hur jag satt upp den. Ett litet stativ hade såklart också fungerat lika bra men på detta sätt slapp jag ha något att snubbla över på golvet.

Jag håller på att testa och utvärdera ett par isolerade brygghandskar. En recension kommer inom kort!

Volymen efter mäskprogrammets slut. Jag fick tappa av 1 liter halvvägs igenom så det inte skulle rinna över. Det är så vansinnigt kladdigt med vört så jag slipper gärna onödigt slabbande.

Maltröret i diskhinken för sista avdroppandet så det slipper skvalpa 2l vört i soptunnan.

Uppvärmning till kok med doppvärmaren på fullt ös. Jag kör den på 13A fortfarande men jag ska snart dra in 16A bara för att jag kan. Någon propp har inte gått sedan jag bytte till 13A men jag kör å andra sidan inte doppvärmaren så lång stund.

Jag testade att köra utan raka rördelen och utan böjen men då blev det böjliga ventilationsröret lite för kort så tillbaka till grundsetupen.

Mängden vört från sista avdroppningen från maltröret. En stunds kok, kylning och sedan ner i en stor damejeanne som jag börjat fylla till en solera för suröl. En stadig slurry med brett, amalgation och annat mums åkte i och nu får den stå i några år med påfyllning och avtappning vid behov.

Tappning till jäshink. Kameran borde jag tagit bort helt före diskningen så den slipper bli blöt. Får bli nästa gång.

Färg och OG…

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Perlick 630SS och 630PC

När jag köpte min fatanläggning tyckte jag det var en ganska stadig investering så när det dök upp ett mycket billigt begagnat tapptorn med två kranar på en köp&sälj-site slog jag gladeligen till. Mina två kromade kina-kranar har fungerat helt okej i några år och även om flödesregleringen inte gör mer än sänker hastigheten på flödet (lika mycket skum) så har kranarna fullöppet fungerat, som sagt, helt okej. När jag började syna innankromet i närbild såg jag dock att uppbyggnaden av diverse mindre angenämt börjat gro och även om jag rengör kranarna med jämna mellanrum så insåg jag att själva konstruktionen tyvärr främjade tillväxt med en rad tveksamma håligheter och diverse fjädrar etc. Själva tornet i sig var det inget fel på förutom kanske någon mindre repa så ett dubbelt kranbyte skulle räcka för att ge nytt liv åt tapputrustningen och min nyrenoverade kegerator. Jakten på något seriöst och med så få rörliga delar som möjligt började men slutade tvärt när jag läste detaljerna om Perlick-kranarna. Med en konstruktion som ger minimal kontakt med ölet när den är stängd och med total avsaknad av håligheter och fjädrar finns helt enkelt inga utrymmen som kan ge de bekymmer jag haft tidigare. Perlick har funnits ganska många år och med en rad olika modeller på marknaden och mest aktuell just nu är 630-modellen som finns både som rostfri (SS) för 599 kr, krom (PC) för 349 kr samt som rostfri med vacker guldfinish men samma kran går egentligen igen i modellerna 650, 680 och 690 fast med eller utan flödesreglering och/eller creamer. Kostar då ytterligare någon hundralapp till. Just creamer har jag som funktion på mina gamla kranar och den går ut på att man för kranen bakåt för att skapa ett hindrat flöde med turbulens och endast skum kommer ur kranen. Detta för att kunna fylla ett skumfritt glas öl med skum antar jag men för mig är den nödlösningen inte så attraktiv då jag vill ha skum ur alla mina öl direkt ur kranen och jobbar ganska hårt för att uppnå perfekt skumkrona redan i receptstadiet men även genom varje steg av bryggningen. Jag har med andra ord känt väldigt lite behov av en creamer men det finns säkert de med andra flöden och bryggtekniker som tycker funktionen är ovärderlig, ”horses for courses”… Flödesreglering däremot är till för att hindra för mycket skumbildning, något som jag valt att göra med tryckfall i ölslangen istället med hjälp av sytråd. Sytråd är en ölslang med betydligt mindre diameter och kallas ibland för restriktorslang. Det tryckfall det innebär att ölet tvingas genom den smalare slangen minskar mängden skum väsentligt och det går att ha en väldigt lång sytråd utan att den för den sakens skull skulle innehålla så mycket öl. Det finns några andra tillverkare som har en minst lika bra konstruktion som Perlick (t.ex. Intertap) men de saknar återförsäljare i Sverige och jag tycker dels om att ha garantier på det jag köper men jag försöker även värna om de Svenska hembryggarbutikerna. Jag vore en hycklare om jag inte erkände att det blir något spontan-kina-köp någon gång ibland men det är väldigt sällan jag blir imponerad av kvalité, service eller leveranstid. Områden som de svenska butikerna verkligen skämmer bort oss med!

Tillbaka till Perlickkranarna. Jag har utvärderat den rostfria 630SS mot den kromade mässingskranen 630PC under sommaren och konstruktionsmässigt och användarmässigt är de helt identiska. De tappar upp öl riktigt bra med perfekt flöde och inga konstiga bågar eller annat som kan ge onaturligt skumbildning. Bägge har så kallad ”forward seal” vilket stänger av flödet i den främre delen av kranen vilket gör att endast själva frontröret behöver tömmas vid varje användning istället för hela kranen vilket är vanligt med andra tappkransmodeller. Det tog lite tid att vänja mig med att kranarna saknar fjäder och inte stänger av sig själva med som mina gamla gör men Perlick är väldigt trevliga att öppna och stänga ändå med skön känsla i rörelsen. En stor fördel mot mina gamla är att Perlick inte droppar mer än 0,5 sekunder, och max 1 droppe, efter kranen stängs. Tidigare stod jag och väntade på ett antal droppar i säkert 10 sekunder vilket man snabbt tröttnar på. Med andra ord behöver jag alltså inte diska spillbrickan mer än var tredje dag mot varje kväll som tidigare eftersom de gamla kranarna även gärna höll kvar lite av sista dropparna en längre tid med vakuum, för att sen dumpa ölet när jag precis tagit tre steg därifrån. Det enda som skiljer de två kranarna åt förutom priset är ett minimalt designsträck på PC-variantens pip där rostfria kranen är helt slät. Jag antar att man gjort så för att enkelt kunna skilja de åt för utseendemässigt annars är de helt identiska. Priset skiljer som sagt en del och det är 349 kr mot 599 kr. Inte helt obetydande om man ska köpa en uppsättning kranar till en keezer t.ex. Vad man väljer är en smaksak och jag har haft för lite tid på mig att utvärdera de mot varandra i ett långtidstest. Självklart kommer den rostfria och dyrare kranen hålla längre och klarar mer stryk men hur mycket och hur länge är oerhört avvägt på hur mycket man utsätter kranarna för. Bägge kranarna har möjlighet att ansluta growlerfyllaren och den sitter som gjutet i bägge.
Mitt samlade omdöme om Perlicks 630serie är att det är väldigt hög kvalité, känsla och finish på grejerna. Snygga är de verkligen också!

Detta är själva kranen utan några tillbehör.

Till vänster, 630 PC i krom med det lilla sträcket eller böjen en halv centimeter under P:et. Syns kanske en aning tydligare på nästa bild:

Så här ser kranen ut i genomskärning med kulan som sluter tätt i framkant. Bilden är lånad från tillverkaren.

Den mest avancerade modellen 690SS med flödesreglering har lite mer delar till höger på kranen och med creamerpiggen som alternativ (5B). Här syns även hur kranen monteras mot ett bakstycke där man får köpa olika beroende på användningsområde. Jag köpte såklart ett bakstycke för tapptorn:

Monteringen inne i tapptornet. Kanske inte den tydligaste bilden men på metallröret i bakände sitter vanlig ölslang med en oetikerklämma. Efter någon centimeter har jag en John Guest-övergång till sytråd som sedan går 1,5m till en likadan JG-koppling så ölslangen får fortsätta till kulkopplingen på fatet. Sytråden begränsar som sagt flödet men gör också att väldigt lite öl står i tapptornet mellan användningarna och jag har därför varken behov av isolering av tornet eller någon kylning. Hålet ner till kegeratorn är preciiiis så jag får ner två sytrådar och jag får ingen kondens på tapptornet ens på varma sommardagar.

Till mina nya kranar köpte jag även tapphandtag i metall som är tunga och stabila med skönt grepp.

Forwardsealkulan inne i kranen. Lite svår att se tyvärr.

Bakstycket monterat i tornet. Själva kranen monteras med endast en mutter man kan dra åt för hand men för säkerhets skull kan det vara bra med en speciell tappkransnyckel för att få det helt tätt.

Gummihättorna eller ”Hygienhätta” passar bra och faller inte av. Bra att sätta dit om kranen inte ska användas på ett tag.

En perfekt skumkrona är inga problem med Perlickkranarna. Något vete, havre, carafoam eller carapils behövs inte heller för att få fint och stabilt skum. Och nej en gång för alla, en proteinrast på 20 minuter runt 50-55c kommer inte förstöra skummet totalt heller. Har man problem med att få bra skum så är det andra åtgärder jag tycker man ska ta till innan man har vete i ölet bara för skumkronans skull. Men nu handlar inlägget om tappkranar…

Vill man spexa lite finns det en tappkranshandtag med en genomskinlig del som man kan fylla med valfritt innehåll. Varför inte en med humle och en med malt för att visa vad det är för sorts öl i kranen? 16 cm hög och 129 kr.

Sista gulddroppen ner i glaset. Skål!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: