Posts in Category: Bryggning
Lindhs Helles (H18), recirkulerande megaBIAB
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: inget enkärls-bryggverk är bra på att brygga med liten syremängd dvs lågsyrerbygga. Braumeistern har tillbehör för att göra mäskningngssteget mindre känsligt för syreintrång men föregående inmäskningen och framförallt utmäskningen introducerar mycket mer syre än vad som är lämpligt för denna bryggmetod där man bör hålla sig under 1.0 ppm syre under hela processen. I min ständiga kamp mot syret (för att kunna få fram, eller snarare bevara, de färska maltsmaker som alla mina favoritbryggerier lyckas med) fick jag därför en idé om att använda Braumeistern som enbart ett mäskkärl för att istället koka vatten och vört i ett annat kärl. Detta skulle ta bort utmäskningssteget där man lyfter maltkorgen, men genom att ta det hela ett steg längre, att inte använda en maltkorg och istället en BIABpåse så skulle mäsknivån hamna långt under vattenytan och omrörningen vid inmäskning skulle kunna optimeras. Jag gick runt med den här nya setupen i huvudet i några dagar och finslipade på detaljerna närmast besatt, jag var något spännande på spåren! Jag hade tom tummen på köpknappen på en 100l-kastrull specifikt för ändamålet men tänkte att jag iallafall skulle provbrygga med denna metod först innan jag köpte ny utrustning och modifierade Braumeistern (skruva bort mittpinnen och täppa igen hålet där). Och det visade sig vara ett klokt beslut, men vi tar och djupdyker lite i bryggtekniken först och tar det från början:
Metoden jag ville testa var att:
1. Förkoket – Koka mäskvatten och lakvatten (ca 100 l) i ett separat kärl (Hot Liqour Tank – HLT) för att reducera syre till under 0,5 ppm. Antioxin SBT tillsätts för att dra ner syrenivån till 0.0 ppm men även för att fylla på med antioxidanter som kan oxidera istället för maltens antioxidanter.
2. Vattenflytt med kylning på samma gång – Pumpa vattnet från HLT genom en plattvärmeväxlare inställd på 62°C och in i ett mäskkärl (Malt Liqour Tank – MLT) underifrån (även kallat underlet i brist på bättre svensk översättning).
3. Inmäskning underifrån – I mäskkärlet (dvs Braumeistern) finns en BIAB-påse och malten är redan på plats innan vattnet kommer. Vattnet fylls på sakta underifrån för att driva luften uppåt.
4. Omrörning under vattenytan – Efter en försiktig omrörning av malten, endast under vattenytan, placeras ett flytande lock (mash cap) ovanpå vätskan.
5. Vörtcirkulering åt motsatt håll än Braumeister är designad för – Vörten recirkuleras från mäskkärlets botten och till toppen av mäsken, ner under vörtytan, med hjälp av extern pump.
6. Flytt av vörten till nytt kokkärl – Efter mäskprogrammet är slut pumpas vörten tillbaka till föregående kärl (HLT byter namn till BK) och där vörten kokas som vanligt.
Maltmängden
En tråkig sidoeffekt av att brygga med lågsyremetoden i Braumeistern är att maltmängden blir väldigt begränsad på grund av det smala maltröret och det gör det svårt att brygga riktigt starka lågsyreöl. Detta råder dock en stor BIAB-påse bot på så kvällen före bryggningen spenderade jag och lite sparat Teresiatyg en mysig stund vid symaskinen. Jag hade i nästan 50% mer malt än jag brukar och det såg lite ut! Tanken med detta metodtest förutom lite högre OG var även att se om satsstorleken kunde ökas genom en lakning så de totalt 17,67 kilona malt var tänkt till ca 85 liter vörtkok. Malten fick plats utan problem i BIAB-påsen och Braumeistern, jag skulle gissa på att uppåt 25 kilo skulle kunna få plats med denna metod!
Hur det praktiska gick
Förkoket fick jag dela upp i två kärl i brist på annat så jag gjorde detta dels i ett rostfritt 60 liters jäskärl och i en 36 liters Patinakastrull. Det var väldigt svårt att gå från ca 100°C till lagom inmäskningstemperatur 60-62°C genom att göra en enskild passering genom plattvärmeväxlaren, minsta lilla pill på varesig kylvattnet eller flödesstrypning på pumpen gjorde att temperaturen hoppade 15°C minst. Jag landade till slut på ca 55°C i mäskkärlet. Flytten av vattnet gick trots nedlagd tid på justering smidigt och nivån på malten kontra vätskenivån gav gott om utrymme för omrörning. Själva omrörningen var dock seg med så mycket malt och inte alls så smidig som jag hoppats på. Jag provade först med en enormt stor ballongvisp av restaurangkvalité men den var svår att jobba med. Jag tog till min vanliga rostfria mäskpaddel och då gick det bättre men inte bra. Det blev dessutom en hel del skum på ytan så detta förfarande gav alltså ingen förbättring jämfört med min vanliga inmäskningsmetod att sänka maltröret långsamt och röra om under ytan.
Jag recirkulerade vörten genom bottenkranen (draining valve) på Braumeister plus-modellen (“ickeplus” har inte denna kran) och via Riptidepumpen tillbaka via 12mm silikonslang ner på sidan av det flytande locket, ner under vörtytan. Inget plaskande och inget skum under hela programmet. Mäskprogrammet stegade vackert igenom mina tre valda steg för dagen, 63/72/76°c och så långt var allt bra. Vörten i slutet av mäskprogrammet såg dock inte så genomskinlig ut som jag är van vid och utbytet visade sig senare bli förvånansvärt lågt. Något som också blev lite för lågt var pH:t (5,2 istället för 5,3-5,4) då jag inte riktigt beräknat att den extra maltmängden skulle göra så stor skillnad som den gjorde.
Efter mäskningens slut flyttade jag returslangen till mitt tillfälliga kokkärl och började ersätta vörten i mäsken med lakvatten. Det var väldigt svårt att hålla en jämn vätskenivå i mäskkärlet och malten kom ovanför ytan vid flertalet tillfällen tyvärr. Lakningen var alltså misslyckad med andra ord. När jag väl samlat ihop all vört och påbörjat värmningen till kok var det så dags att tömma mäskkärlet på drav. Det var här BIAB-påsen skulle underlätta och visst var mäskkärlet maltfritt efteråt men det var stört omöjligt att lyfta den 25-30 kilo tunga påsen på ett vettigt sätt. Jag var rädd både för att spräcka påsen och min rygg men även för att blaska ner både mig och bryggeriet (vilket jag förvisso ändå gjorde när en slangjävel råkade lossna under lakningen). Det slutade med att jag fick skopa ur en hel del malt för hand först med en liten spade, för att sen kunna lyfta påsen över till min diskhink. Här någonstans på bryggdagen tappade jag totalt lusten för att fortsätta detta metodexperiment som planerat så jag pumpade över all vört till Braumeistern igen, gjorde rent golvet och plockade undan all extrautrusting. Nu gällde det bara att göra resten av dagen smidig och få ut vört i slutändan.
Kylning
Ett lyckat moment lärde jag mig ändå från allt detta trots allt. Efter koket och under whirlpoolen förkylde jag vörten lite med hjälp av Braumeisterns kylmantel. Inget stort kylvattenflöde och inte så lång tid men jag skulle gissa att jag kom ner till 65-70c (utan omrörning är det svårt att veta en genomsnittlig temperatur). Oavsett vörtens temperatur initialt så fick jag ut 9°C (!!) direkt ut plattvärmeväxlaren med bibehållet hyfsat snabbt flöde! Perfekt för att pitcha lagerjäst med andra ord. Detta förbättrande steg kommer jag definitivt fortsätta med för lageröl men även ale, då jag får en del kalldruvsutfällning som inte följer med till jäshinken.
Sammanfattning av metoden och bryggdagen
Tanken var så god med denna nya metod, men genomförandet var alldeles för svårt med mycket nedlagt arbetstid, tunga lyft, mycket kladd och troligtvis inte bättre vört smakmässigt än jag brukar få. Utbytet blev dessutom endast ca 65%. Det var kul att testa, eller rättare sagt kul att ha testat såhär i efterhand, men detta projekt lägger jag ner direkt.
Fördelen med experiment av detta slag är att det öppnar upp för nya tankebanor och mina planer för bryggeriet, bryggmetoder och bloggen smids vidare…
För att inte bränna BIAB-påsen, dock inte så troligt, men kanske mest för att undvika att BIAB-påsen skulle sugas ner i utloppet använde jag ett rostfrit fat som skydd.
Överst i bild, kl 12, är hålet där jag plockade ut vörten ifrån. Inte så troligt att påsen skulle leta sig ner men jag ville inte chansa på just denna punkt.
Fatet placerade uppochned över värmeelementen.
BIAB-påsen ner och runt mittpinnen.
En del av maltvägningen. Vågen är fortfarande toppenbra för mina stora maltmängder men jag skulle säga att den är +- 5 gram i noggrannhet.
Experimentet med syramalt fortsätter men jag har inte märkt någon jätteskillnad smakmässigt jämfört med den neutralare mjölksyran Lactol.
Yej, även gamla hundar kan…
I med den torra malten ner i BIAB-påsen.
Vattnet påfyllt underifrån.
Mäsken omrörd under ytan. Inte jättemycket skum och inte så grumlig vört men långt mer än jag vill ha.
För att flytande locket skulle gå att använda fick jag klämma ihop påsen med en klämma.
På med flytade locket.
Ner med returvörtsslangen på motsatt håll mot utloppet i botten.
Recirkuleringen skedde genom plattvärmeväxlaren av lathet och för att undvika kladd men det visade sig inte hjälpa.
Detta skedde några gånger under lakningen dvs att mäsken blev exponerad.
Påfyllning av vört till kokkärlet, underifrån såklart.
Kladd, kladdigare, kladdigast. ABORT MISSION!
Städning, diskning och bära bort utrustning. Ordningen återställd!
Förkylning (alltså för-kylning och inte det där som dagisbarn sprider) genom Braumeisterns kylmantel som inte går att se på grund av isoleringen.
Kylning genom Therminatorn (plattvärmeväxlaren).
Vört-ut-temperaturen. Oh yeah!
Receptet
| 197. Lindhs MegaHelles – Första snön – H18 (Helles) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 70.00 l OG: 1.050 SG FG: 1.007 SG Alcohol by volume: 5.6 % Bitterness: 20.4 IBUs Color: 8.2 EBC
Total amount of malt: 17670 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 225 g
Recommended starter size: 9.11 l / 1302.1 Billion cells. BrewNotes Mitt standardbryggvatten 190225 50ppm Ca Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l: Calcium 0.696 ppb |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
MiniBrew IPA
Så blev det dags för en andra bryggning med MiniBrew och denna gång stod en 6-procentig IPA på schemat. Sedan förra bryggningen har appen, dvs instruktionerna, fått sig en rejäl uppdatering och nu är det många videoinstruktioner istället för stillbilder vilket förtydligar processen en hel del men gör det ibland lite segare att ladda “nästa steg”. Nu har jag förvisso hunnit bekanta mig med maskinen men det känns ändå lite som att den blir allt mer “idiotsäker” och ihop med appen blir den oerhört lättanvänd för nybryggare.
Inmäskningen och starten
Förra gången fuktade jag malten i en stor skål och med händerna. Väldigt kladdigt både i och utanför skålen. Denna gång tog jag istället en rostfri hink och en mäskpaddel istället och det var ju tio gånger bättre såklart. Förfuktningen antar jag görs för att undvika degbollar men jag är inte helt säker på att momentet faktiskt behövs när maltbädden är så pass låg och maltmängden så liten.
Det moment jag tyckte sämst om med MiniBrew var att ladda och sedan diska humlepåsarna. De är för små för mina klumpiga fingrar och humle är ju lite kletigt. Jag såg en video där uppfinnaren testbrygger på en prototyp av MiniBrew och där gick humlen fritt i humlekarusellen och eftersom humlen sen kokar i en humlekorg så är risken liten att humlen sprider sig i koket och tar sig in i själva kokaren som är inbyggd i maskinen. Jag bestämde mig för att skippa påsarna denna gång och det fungerade alldeles utmärkt och gjorde bryggdagen avsevärt mycket roligare. (uppdatering) Tydligen kan man sätta igen maskinens pump genom att köra utan de här humlepåsarna så det rekommenderas starkt att manualen/instruktionerna följs. Tillverkaren utvecklar just nu ett bypassfilter som förhoppningsvis ska göra påsarna onödiga i framtiden.
Efter koket
Det tråkiga (för er) med MiniBrew är att det inte blir så långa blogginlägg. Maskinen sköter det mesta själv och när man väl lärt sig hur alla delar sitter ihop så går bryggningen oerhört snabbt och enkelt. Det gick så enkelt att brygga denna gång att jag knappt märkte att jag bryggde öl. Diskmaskinen var tyvärr halvfull med disk så det fanns inte utrymme att köra MiniBrew-delarna där i så det fick bli manuell disk även denna gång men utan kletiga humlepåsar gick det hela snabbt förutom en del: det lilla “dome-filtret” som sitter mellan SmartKeg:en och basstationen. Det är bara ett litet metallnät men de små hålen vill gärna klegga igen sig och en vanlig diskborste är för stor för att komma åt. Inte något stort problem men för att förklara för er så påminner det lite om att försöka få rent en vitlökspress. Den rackarn’ går i diskmaskinen nästa gång med andra ord.
(uppdatering 2) Denna gång hade jag mindre flöde på kylvattnet och åtgången blev väldigt mycket mindre men med bibehållen kyleffekt!
Rengöring av keg och basenhet före inmäskningen.
Ingredienserna denna gång.
Förfuktningen av malten i en stålhink.
Den blöta malten flyttad till mäskkärlet.
Humlekarusellen laddad och redo för action!
Humlepåsarna fick som sagt vila denna gång men som ska användas framöver.
Bryggningen är igång, ses om några timmar när vörten är kokt och kyld, redo för jäst.
Måste fått till gummioackningen i botten lite dåligt för jag fick en del vört spilld under själva bryggningen.
CIP-rengöringen efter koket. Jäsningen var igång några timmar senare så snart har jag ett minifat med ipa!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Dunkel (D1)
Dunkel, eller Münchner Dunkel som den i bland kallas, är en ölstil som inte är speciellt känd eller stor utanför områdena kring södra Bayern. För länge sedan var all öl åt det mörkare hållet men när den ljusa (men även det svarta) kom har populariteten för Dunkeln svalnat. Vi måste dock backa bandet lite för att komma åt ölstilens rötter:
År 1553 förbjöd Hertig Albrecht den 5e sommarbryggning mellan St. George-dagen 23e april och St. Michael-dagen 29e september. Det gjorde han av två anledningar; dels på grund av brandrisken från de vedeldade bryggverken med alla närliggande korsvirkeshus (“fachwerk”) och dels för att han märkte att öl gjort på vintern (dvs med lagerjäst och kall lagring) smakade bättre än öl som gjordes sommartid. Det var alltså ett sätt att ytterligare höja kvalitén på öl 37 år efter att Reinheitsgebot införts. All öl på den här tiden var som sagt mörk och det berodde på att kölnorna där malten torkades var designade med direktvärme vilket gjorde basmalten mörk. Malten var även rökig (lite åt rauchbier-hållet) eftersom det var med hjälp av eldad ved som malten blev torr.
Den moderna basmalten utvecklades genom framsteg i mältningsprocessen där indirekt värme istället började används. Det var med inspiration från de brittiska bryggarna som Gabriel Sedlmayer II (son till ägaren och grundaren av Spaten Bräu) på 1820-talet lyckades få fram en malt som inte smakade rök. Detta ledde till en kraftig förbättring av ölet och den moderna dunkeln var född. Ölets storhetstid var mellan 1830 till 1890 då den ljusa hellesen och även pilsnern sakta men säkert övertog dominansen. Detta skifte möjliggjordes i sin tur av Gabriels söner genom att ytterligare förfina mältningsprocessen och 21:a mars 1894 lanserades den första Münchner Hellesen. Dock hade pilsnern bryggts i Prag sedan 1842 (förvisso av en tysk, nämligen Josef Groll).
Dunkel är en ölstil som idag främst lever kvar i södra Bayern med trakterna runt München, även om liknade öl med viss variation finns både i Franken (norra Bayern) och i Tjeckien. I Österrikiska Wien finns en släkting till dunkeln gjord med ytterligare lite ljusare basmalt kallad wienermalt men det är en helt annan historia det.
Spaten i München
Definitionen
Inom Svenska Hembryggareföreningen definieras Dunkeln som 1E, en “Centraleuropeisk mörk lager”. Den beskrivs ungefär såhär:
Det är ett maltbetonad öl med rostade toner utan brändhet och med mycket diskret humleprofil. Liksom andra traditionella lageröl bör det dekoktionsmäskas samt jäsas kallt och lagras länge. Ölet ska vara mörkt kopparfärgat till mörkbrunt. Doftmässigt ska det finnas brödig eller gräddig malt med rostade toner på medium till hög nivå. Karamelltoner och chokladtoner på låg nivå får finnas. Diacetyl på mycket låg nivå får finnas (?). Humledoft av centraleuropeiska humlesorter på mycket låg nivå får finnas. Inga brända malttoner får förekomma. Ingen DMS eller diacetyl (?) får förekomma. Inga fruktestrar får förekomma.
Smakmässigt är det Mjuk, brödig eller gräddig maltsmak med rostade toner på medium till hög nivå ska förekomma. Humlesmak av centraleuropeiska humlesorter på låg nivå får finnas. Humlebeska på låg nivå får finnas. Karamelltoner på låg nivå får finnas. Chokladtoner på låg nivå får finnas. Diacetyl på mycket låg nivå får finnas. Inga brända malttoner får förekomma. Ingen DMS eller fruktestrar får förekomma. Medium kropp. Mjuk munkänsla med medium kolsyra.
OG 1.048 – 1.056
FG 1.012 – 1.016
ABV 4.5 – 5.6 %
IBU 15-24
EBC 35-80
Som ni ser verkar det lite oklart i stilbeskrivningen om diacetyl får förekomma men jag skulle säga att det absolut inte får förekomma eftersom det mer eller mindre aldrig gör det i sydtyska öl. Det är nog helt enkelt bara ett slarvfel i öltypsdefinitionen.
Hur min bryggning gick till
Det här var en parallell bryggning som jag gjorde samtidigt som jag bryggde min senaste pilsner. Därför åkte en gammal klassiker och nödraket fram, BIAB-påsen. Jag har aldrig riktigt varit en BIAB-bryggare utan började med hink-i-hink-metoden för er som minns eller är flitiga på att scrolla. Därefter gick jag vidare till isolerad mäsktunna och sen till Braumeistern som förvisso inte är helt olik BIAB-metoden. BIAB-påsen syddes för att jag ville testa metoden och för att själva påsen är bra att ha ifall en mäskning havererar av någon anledning.
Jag siktade på att fylla ett fat och mäskade därför med ca 25 liter eftersom malten stjäl lite och en del kokar bort. Jag mäskade in redan runt 55°C för att sedan värma vidare till 62°C då jag inte längre hade tid att vara kvar i bryggeriet så det fick bli en ofrivillig stegmäskning. 45 minuter senare höjde jag temperaturen till 72°C och den värmen hölls i en halvtimme innan jag avlägsnade påsen med malten och påbörjade koket. Med några kontrollmätningar kom jag fram till att min Patina 36l med isolering endast på sidorna tappar ca 0,2°C per kvart när bryggeriet håller ca 18-19°C. Någon form av stödvärm från plattan eller lite mer isolering behövs därför för att processen ska vara optimal. Eftersom jag inte har någon aktiv ventilation i bryggeriet blev det en hel del kondens från koket och ett öppet fönster (där ventilationen från Braumeistern står och puttrar) gjorde inte så stor skillnad. Av den anledningen blev det inte riktigt en full timmes kok utan jag skarvade lite. Vörten kyldes med min otroligt snabba kylspiral och jäsningen fick ske i vår matkällare som för stunden håller ca 12°C i golvnivå.
Recept – Dunkel 20l
25l mäskning, ca 23l kok
3160g Münchnermalt
1347g Barke pilsnermalt
236g Caramünchner 2
142g Carafa 1 special
30m 30g Perle
15m 50g Perle
lagerjäst
Mäsktemp: 44m@62°C och 30m@72°C.
OG 1.050 ger 5,4% ABV, ca 25 IBU och 30 EBC.
Provsmakning
Mörkbrun, genomskinlig öl med lättare röda inslag. Skummet är ljusbeiget, moussigt och hållfast med små fina bubblor. Skummet lämnar rester på glaset. Doften är kraftigt maltig med stora rostade toner. I bakgrunden återfinns inslag av vanilj och toner av mjölkchoklad.
Smaken är kraftfull med fylliga, rostade maltsmaker och en lättare pilsnermaltsmak i bakgrunden. Lätt kladdig munkänsla och lätt kropp. Restsötma återfinns på medellåg nivå. Lätt beska som är lång och bitvis vass. Eftersmaken är tydligt rostad med en viss kärvhet. Balanserad alkoholsmak och medel kolsyrenivå.
Kommentar
Mycket lättdrucken trots sina rostade toner. Restsötman är låg till medel för stilen men absolut på en låg nivå för att vara ett mörkt öl, även det bidrar till hög klunkbarhet. Ett utmärkt öl i sin stil och perfekt att dricka till lite tyngre mat i novembermörkret.
Isoleringen är Claes Ohlsons liggunderlag som jag spänner fast med ett spännband.
Vattenfyllning
När temperaturen börjar närma sig åker BIAB-påsen i och hålls på plats med en bagagerem eller vad det heter.
Som sagt en dubbelbryggning där elmätaren tickar på för fulla muggar.
En del av maltnotan.
Inmäskning med omrörning med min rostfria mäskpaddel.
Kylning efter koket.
Vörten car ca 15°C när jag förde över den till jäshink.
Källor
tempestinatankard
https://www.theatlantic.com/international/archive/2015/04/how-the-beer-garden-came-to-be/391343/
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pils (P17)
Det börjar bli lite tjatigt att skriva om mina pilsnerbryggningar då receptet inte ändrats på länge. Detta är version/bryggning nummer 17 av denna pilsner och enda skillnaden är att jag de senaste gångerna testat med 5% syramalt istället för pilsnermalt, detta för att sänka pH:t i mäsken istället för med mjölksyra. I övrigt är det “same same”… Däremot har jag fixat lite småsaker i bryggeriet. Jag har bland annat bytt kranen på diskbänken till vår gamla kökskran som har ett vred för diskmaskin. Skillnaden mot gamla kranen är alltså att det finns ett extra rör undertill på nya kranen och dit har jag anslutit en slang kopplad till min vörtkylare, oavsett om det är kylspiral, plattvärmeväxlare eller kylmantel som används. Dels blev det ännu bättre ös i flödet (kan ha haft med själva kranen att göra också) men framförallt så kan jag nu kyla vörten och diska övriga prylar samtidigt. Ingen jättegrej men allt som förenklar bryggdagen är ju positivt och det är smidigt att ha kylaren “uppkopplad” redan. Den gamla kranen har jag flyttat till andra sidan av bryggeriet och jag har äntligen kopplat in vatten i lilla diskbänken igen, vad jag nu ska med den till egentligen. Den lilla diskbänken var fast installerad redan när vi köpte huset så det har inget med bryggeriet att göra egentligen men ska den stå där kan den lika gärna vara fungerande. Dessutom kan jag ha MiniBrew ståendes och inkopplad på den diskbänken så jag slipper flytta runt den.
Den här delen av bryggdagen (det kommer en del två i nästa inlägg) var odramatisk och allt flöt på som vanligt och som förväntat. Jag skippade “mittpinnen” som ska förbättra mäsnkningen genom att luckra upp maltbädden denna gång. Jag tycker inte att det verkar bli något högre utbyte utan jag har t.om. börjat tänka i motsatta banan. Vörten kommer, likt elektricitet, följa minsta motståndets lag och risken finns att vörten går genom pinnen först istället för undre hälften av maltbädden och det vill jag ju inte. Jag ska brygga några gånger utan pinnen och så får jag utvärdera igen om ett halvår. Efter vörtkoket gjorde jag min whirlpool som vanligt (röra runt med slev 2-3 varv per sekund i 15 sekunder och sedan vänta i 20-30 minuter). Jag la på det flytande locket på vörten direkt efter jag vevat runt i den men fick en lika fin kon i botten ändå, så jag kommer definitivt använda locket som skydd mot oxidering framöver.
Med vintern på intåg (-4 i natt!) så börjar kranvattnet bli svalare igen men det är en bit kvar. 11°C tyckte bryggverket att det var när jag fyllde upp det kvällen innan men det räckte tydligen för att kunna få 13,8°C vört direkt ur plattvärmeväxlaren med helt okej flöde! Plattvärmeväxlaren är verkligen rejält effektiv men man måste räkna med diskandet av den och alla slangar i totaltiden. Sen blir det en hel del vört kvar i både slangar (beroende på slanglängd såklart), pump och växlare. Jag samlade ihop över en liter denna bryggning men här går inget till spillo inte! Jag jagar inga småslantar men tycker det gör lite ont i hjärtat att hälla ut prima vört i vasken så jag brukar spara överbliven vört i frysen i diverse pet-flaskor. Vörten använder jag sen till att sätta nya förkulturer eller att mata jästslurrys.
Om man kör med den äldre programvaran (firmware) i Braumeistern så kan man via datorn skriva en siffra i fyrkanten (vald temp) istället för att stega upp med knapparna. I vissa versioner har den här funktionen inte fungerat men så fick jag förklarat för mig av Stefan Speidel att så visst alltid varit tanken men att 1.1.27 tydligen buggade med denna funktion. Jag har lite för klent WIFI i bryggeriet emellanåt så jag har även nedgraderat till versionen strax före så jag kommer åt Braumeistern via lokala nätverke istället för via MySpeidel. För mig blir kommunikationen betydligt snabbare och jag slipper logga in. Det gör att när jag kommit upp på morgonen och BM är redo på 85°C (högsta man kan förprogrammera som mäsksteg) så kan jag lätt välja cancel, manual mode, temperature, skriva in 103 och enter. Detta är såklart helt ointressant för alla er som inte brygger LoDO och därför inte kokar mäskvattnet för inmäskning.
Saltvägningen
Kylning av det förkokta inmäskningsvattnet.
”Nya kranen” som blev övre när vi renoverade köket för ganska exakt ett år sedan. Eftersom jag köpte en helt ny kran till bryggeriet har jag inte haft tanken på att byta ut den men så råkade jag se kranen i garaget och slogs av tanken att jag är trött på att ”binda upp” kranen för vörtkylningen vilket brukar vara ett perfekt tillfälle att diska lite småprylar. Själva bytet av kranen tog max en kvart.
Diskbänken som satt i garaget när vi flyttade in. Det fanns dock ingen blandare eller ens kran så det hålet har jag borrat upp själv med stegborr. Väldigt knöligt att komma åt att montera fast kranen eftersom jag inte kan flytta ut bänken från väggen så denna installation tog säkert en halvtimme att få till bra. Nu mera har jag alltså två diskbänkar/diskhoar med både varmt och kallt vatten. Perfekt om man har fyra händer som behöver tvättas samtidigt med olika temperaturer, annars vet jag inte riktigt när det skulle komma till användning.
Vattnet är kylt till 62°C och maltröret placeras vilande på stödpinnen. Tjockt och fint filter placeras i botten.
Malten hälls i men den hamnar på filtren i botten och därför ovanför vattenytan.
Röret med malten sänks sedan ned i vattnet under loppet av 5 minuter. Utan talja skulle detta vara en omöjlighet. Detta gör jag istället för att förkoka och kyla vattnet i ett annat kärl för att sedan pumpa vattnet till bryggverket underifrån. Tekniken kalas underlet och den används för att inte få in syre i mäsken.
Tidshopp två timmar och mäskprogrammet är färdigt. Jag brukar dra åt skruven som håller alla filter på plats lite för hårt och när temperaturen stiger, metallen expanderar, sitter den så hårt att jag inte lyckas skruva loss den med handkraft (kanske pga mina klena nypor). Därför brukar jag lossa den med en polygrip istället.
Maltröret är nu upptaget för att vila på stången igen precis som vid inmäskningen. Sen flytt till ”lakposition” där jag rör om lite i toppen av maltbädden för att störa eventuell kanalbildning för att sedan laka med ca 10 liter vatten. Vörten som blir av detta används inte i stora koket utan antingen till en icke LoDO-sats eller sparas i frysen.
Temp ut direkt från kokande. Riktigt imponerande när kylvattnet bara var 11°C så det ska bli kul om en månad eller två och se vad det går att komma ner till även om jag främst kommer använda effekten åt ytterligare snabbare flöde ut.
Flödet/hastigheten vilket är svårt att illustrera på stillbild.
Jag fick till en finfin whirlpoolkon igen men tog bara en bild med telefonen. Bilden ovan visar den kollapsade konen efter att jag tilt:at/lutat bryggverket för att få ut sista finvörten och sedan tillbaka igen vilket sprider ut allt jämnt längs med botten igen. Cirka 3 liter vört kan jag få ut från den här humlesörjan om jag låter den står i smalt högt kärl i några timmar. Silar jag humlen och druven i saftsil kan jag få ut lite till men det är så kladdigt och tråkigt så oftast låter jag bli.
| P17. Lindhs Pils (Tysk pilsner) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 54.00 l OG: 1.052 SG FG: 1.008 SG Alcohol by volume: 5.8 % Bitterness: 33.4 IBUs Color: 8.1 EBC
Total amount of malt: 12000 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 300 g
Recommended starter size: 7.27 l / 1038.3 Billion cells. BrewNotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Salvator – Doppelbock
Lent är det tyska ordet för fasta och inom den katolska kyrkan startar fastan på Askondagen, 46 dagar före påsk. Hur strikt det är med fastan varierar mellan församlingar men för de fattiga och hårt arbetande Paulanermunkarna, som flyttat från södra Italien till klostret Neudeck ob der Au i södra Bayern, var det på tidigt 1600-tal nolltolerans för fast föda under denna tid. Därför kom de på idén att brygga en rejält stark öl med stor sötma, dvs näring och vitaminer, som skulle fungera som “flytande bröd” utan att de behövde bryta fastan. Enligt legenden så skickade munkarna en laddning öl till påven för att godkänna det som dryck men ölet blev dåligt på vägen. Påven lär då ha sagt något i stil med att ”den där smörjan får ni dricka bäst ni vill utan att bryta mot fastan, för mat är det sannerligen inte”.
Doppelbocken Salvator var därmed född och namnet i sig kommer (enligt bryggeriet själva) från ”Heilig-Vaterbier” men eftersom det kommer från romanska språkstammen tror jag frälsaren är en bättre översättning. Alla andra “-tor” öl på marknaden (Celebrator, Maximator, Animator, Triumphator eller Aviator) är alla kopior på Paulaners Salvator även om några av de är riktigt bra öl.
Med hjälp av Salvator tog sig munkarna genom fastan och allt de inte drack upp gavs bort till fattiga, eller såldes i klostrets taverna. Ölet blev så populärt bland Münchnerborna att Münchens privata bryggerier då klagade till lokala myndigheterna i München över konkurrensen. Detta officiella klagomål/dokument är daterat 1634 och fungerar idag som Paulanerbryggeriets första officiella dokument och även bryggeriets födelse. Detta sena datum gör Paulaner faktiskt till Münchens yngsta officiella bryggeri av de sex!
År 1773 ansluter munken Valentin Stephan Still (även känd som Broder Barnabas) till klostret och även bryggeriet. Hav var son till den kända bryggaren Georg Still och hade ölbryggningen med nappflaskan så att säga. Barnabas innovativa bryggtekniker satte en ny standard för kvalité och smak och det är faktiskt hans recept som lever kvar än idag, även om det förfinats lite under åren som gått. Receptet består idag maltmässigt av pilsnermalt och münchnermalt medan humlesorterna är Herkules och Hallertauer Tradition. Jästen är såklart underjäst som för alla bockar och styrkan ligger på 7,9%. Med en stamvörtstyrka (OG) på 18,3p (ca 1.075) får vi därmed ett FG på ca 1.016.
Bild föreställer Broder Barnabas som ger ett krus med Salvtor till Kurfürst Karl Theodor. Bilden ligger till grund för Paulaners etikett nedan(Målad av Eduard Ille, Bild lånad från Wikimedia Commons och är Public Domain)
Min Salvator
Med så pass mycket receptinformation är det ganska lätt att sätta ihop något som känns nära nog originalet, men så blir det inte just denna första gång jag brygger denna öl. Jag har tidigare experimenterat en del med partigyle vilket är en bryggteknik där man får ut två öl på en mäsk, först en mindre mängd starkare (till prästen) och sedan en svagare (till drängen) som främst kommer från lakningen. Med Braumeistern har en mindre lakning resulterat i 10-15 liter svagare gräsklipparöl som jag inte lagt någon direkt energi på utan mest sett som ett sätt att ta tillvara på det socker som finns kvar i malten efter min vanliga bryggmetod. Jag har även fryst en del av vörten och använt till förkulturer. Det jag nu ville testa får närmast ses som en slags omvänd partigyle där jag tog hand om lakvattnet men använde det till en ny mäskomgång med nytillsatt malt, ibland kallat dubbelmäskning. Så även om planen redan från början var att göra en dubbelbock genom att dubbelmäska så vore det synd att kalla detta för dubbelbock mer än att alkoholhalten, färgen och beskan blir den samma.
Bryggningen som sådan
Nu var detta verkligen ett första test där jag ville klämma och känna lite på metoden så se det här som underhållande läsning och absolut inte som en manual över hur man gör bra öl. Och tappa heller inte hakan nu när jag säger att första vörten kom från en veteöl och jag sen jäste den med BRY97.
Denna bryggning tar alltså vid där min förra Urweißebryggning slutade. Efter att mäskprogrammet var färdigt på min “main batch” i Braumeistern lyfte jag över maltröret till ett galler ovanpå min 36l-kastrull. Där lakade jag maltbädden tills jag samlat ihop ca 15 liter. I kastrullen satte jag sedan en BIAB-påse och fyllde på med pilsnermalt, lite karamellmalt och även lite Carafa special för färgen och även för att få en lätt chokladton i smaken. Det fick sen mäska en timme runt 66°C innan jag avlägsnade påsen och kokade vörten med humle en stund (kanske en kvart?). Vörten flyttades därefter till ett CO2-purgeat Corneliusfat för att svalna. Jästen pitchades dagen därpå och spundningsventilen sattes på ca 1 bar de första dagarna och senare 1,4-1,5 för att fånga lite mer av kolsyran. Sen tömde jag ut en laddning jäst genom öl-ut-ventilen innan fatet skickades ner i -2°C för lagring. Jag landade på 1.078 i OG vilket bör ge ett öl runt 8-8,5% beroende på var FG landar.
Min gamla trotjänare till BIAB-påse hänger med än idag. Inte så vit längre men fungerar klockrent. Sarita hette tyget på IKEA när jag köpte det, numera heter det Teresia. Ett måste i varje bryggares arsenal oavsett med vilken metod man brygger.
Detta var en del av en ”dubbelbryggning” så bägge maskinerna går på max.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Urweisse (W31)
Eftersom förra inlägget blev så långt att knappt ingen orkade läsa det kommer detta inlägg bli extra kort för att kompensera! Det är precis knallgult utanför fönstret och jag kan inte minnas en vackrare höst. Hösten och vintern klarar lite mörkare öl men just för denna veteöl vill jag inte gå all in och göra en dunkelweiße utan detta blir istället en s.k. Urweisse (oklart varför de flesta stavar urweisse med två s istället för ß). Urweisse eller “Klassisk veteöl av sydtysk typ” (6B hos SHBF) skiljer sig inte så mycket från den vanliga “Ljus veteöl a sydtysk typ” (6A); ytterst lite svagare med något högre restsötma åt det karamelliga hållet men framförallt mörkare dvs ljusbrun istället för gyllengul. En något mörkare, rustikare veteöl helt enkelt.
Bryggdagen började sisådär när jag insåg att jag köpt för lite vetemalt. Det måste helt enkelt ha brunnit i skallen för jag köpte bara en 5kg-säck till de 6 kg jag behöver. Det fick kompenseras med Barke pilsnermalt så för puristen där ute är detta inte ens en veteöl då den inte når över 50%-gränsen utan endast 43%. Jag tror det kommer smaka veteöl ändå i slutändan och jag ska försöka vara lite mer noggrann när jag handlar framöver. Krossning och inmäskning fungerade perfekt och även värmning till kok, nästan! På grund av lite andra sysslor hemma så missbedömde jag tiden och kom lagom ner till bryggeriet för att höra en “dunk”, ljudet av mitt flytande lock (mash cap) som fått skum på sig och därmed sjunkit till botten. Överkoket var ett faktum…
Så fort jag fick av locket kunde jag få ner skumnivån på bara några sekunder och det blev inte allt för kladdigt på bryggverket eller min nya, fina bryggverkspall eller vad man ska kalla Speidel Roller Base (plastgrunka på hjul kanske?). Men hur skulle 60 minuters kok fungera med ett stor lock i botten som nästan har samma diameter som hela insidan av bryggverket? Först spolade jag händerna i iskallt vatten, sen samma sak med händerna fast i mina Blichmann brygghandskar eftersom de är längst. Sen stoppade jag ner halva armarna i kokande vört för att försöka få upp locket. Två gånger försökte jag detta innan jag insåg att denna historia skulle sluta i ett väntrum. Lockhelvetet får vara kvar där nere då! Och det gick faktiskt bra genom hela koket, kanske lite extra “rullande kok” dvs att vörten väldigt tydligt vandrade från ena sidan till den andra men annars såg det ut som vanligt. Däremot insåg jag att det sär med whirlpool skulle bli problematiskt så den lilla humlemängden fick helt enkelt kokas i humlepåse istället.
Jästen var som alltid Weihenstephaners 3068 då jag gillar den stammen bäst efter att ha testat mer eller mindre alla andra. Förkultur på runt en liter på färsk jäst tycker jag är lagom underpitch för denna öltyp och jag har gett upp tanken om att skörda veteölsjäst. Jag brygger stilen lite för sällan men framför allt tycker jag att redan omgång nummer två ger andra jäsningskaraktäristika och smakbild än första jäsningen. Därför köper jag ny veteölsjäst varje gång istället vilket fungerar bra även för mina 55-literssater då en liten underpitch faktiskt kan gynna ölets härliga isoamylacetatestrar (banan). 3068 ger en sjukt hög kreusen så rekommendationen är att använda max halva jäshinken. Därför splittades vörten på en 60l- och en 30l-hink. Och eftersom det här var en LoDO-sats (lågsyrebryggning) lakade jag vid sidan av till en liten minibatch som jag gjorde något helt annat med, men det får ni läsa om nästa gång…
Förkulturen gjordes två dagar i förväg. Dekantering gör jag inte med så här små mänger vört, bara på massiva lagerförkulturer (om ens då).
Carahell byttes ut mot CaraMunich II (muslortarna i bild) eftersom det är den mörkaste karamellmalten jag gillar. Mörkare tycker jag smakar bränt socker.
Inmäskad men inte satt igång pumpen ännu. Det gör jag först när jag lagt i det flytande locket.
Efter mäskningen och utan locket. Inga 14 EBC det där inte (jävla Beersmith).
Skapligt proteinkletig mäsk det blev av veten. Jag fick skrapa filtret med en sked för att få bort kladdet som jag inte vill ha ner i avloppet.
Överkoket såg ut som ja-ni-vet-vad. Kletigt och tråkigt men den mesta mängden vört fångades upp tack vare Roller Base och den rostfria skål jag satt under utloppet längst ner till höger i bild.
Skönt att jag hade Brygg-Olle på dvs isoleringen. Av med den lite snabbt och skölja under kranen. Fasttorkad vört på Braumeisterns Gardenakopplingar var lite värre så de fick PBW-badas efteråt.
| W31 – Urweisse (Klassisk veteöl av sydtysk typ) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 54.00 l OG: 1.047 SG FG: 1.007 SG (tror det blir lite högre) Alcohol by volume: 5.2 % Bitterness: 15.0 IBUs Color: 14.1 EBC (det här stämmer inte alls, min ockulära bedömning är mer åt 30 EBC)
Total amount of malt: 11850 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 50 g
|
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Kellerbier
När de Tyska bryggerierna förr i tiden skulle lagra sina öl var de tvungna att göra det i enorma jordkällare i brist på avancerad kylteknik (vi snackar 1500-tal här). Men för att ytterligare sänka temperaturen lite planterade de stora kastanjeträd eller lindar för att skugga marken ovanför lagringskällaren, lagerkeller på Tyska. Denna mysiga skuggia plats, några träbänkar och närheten till stora mängder öl gav såklart upphov till Biergartens. Ölen som serverades kallades för Kellerbier eftersom den kom direkt från källaren och direkt från lagertanken. Kellerbier är alltså från början inte en egen ölstil, utan var “smygprover” från det som låg och lagrades och senare skulle tappas på flaska eller träfat. Ölet var med andra ord inte riktigt färdigt och därför disigt, ofiltrerat och ibland med lägre kolsyrehalt.
Idag kan man köpa Kellerbier på flaska långt ifrån både bryggeri och lagringskällare och eftersom namnet börjar bli populärt igen är det många som sätter det på en disig lager i brist på möjlighet att lagra eller få det genomskinligt, lite som att session-IPA säljer bättre än APA. Kellerbier är stilmässigt nära släkt med både Zwickelbier eller Zoigl bier och är ofta gyllengula, rustika öl åt helleshållet men ibland lite mer humlebetonade och ibland något mörkare beroende på region. Beskan är låg men något högre än helles, 15-25 ibu, och viss restsötma brukar avsluta.
Namnet Zwickelbier kommer från en ”Zwickel” (betyder typ sticka) eller tappkran i trä som man slår in i en öltunna. Zoigl är den sexkantiga stjärna som restauranger på 1500-talet hängde upp utanför restaurangen för att visa att man hade öl till servering. Ofta bryggdes Zoigl i en sorts föreningsliknande verksamhet där de många mindre bryggare bryggde vörten tillsammans men tog med sig sin egna vört hem och jäste.
Lindhs Kellerbier, vad är då det?
Det var lite historisk bakgrund till Kellerbier som fenomen och den ligger även delvis till grund för min tanke med denna öl. Jag vill ha ett lättdrucket bordsöl som inte behöver ta upp plats i min lagringsfrys under så lång tid. Den får gärna vara lite enklare både att brygga och jäsa. Den ska bryggas i lite större mängd än mina vanliga lågsyresatser eftersom det här är ett öl för stora sejdlar som ska drickas, inte analyseras i små ISO-glas. Halmgul till gyllengul och en alkoholhalt på 4,5-5%. Medellåg restsötma (1.008-1.010) och en beska runt 20-30 IBU enligt Beersmith, vilket för mig brukar vara 5-10 IBU mindre i slutprodukten vilket är anledningen till att ni ofta ser något högre IBU i mina recept än vad som skulle anses vara mitt i typdefinitionen. Helt enkelt en lite rustikare Helles som inte behöver lagras så länge och inte behöver läggas lite mycket precision på. Som en sista liten knorr skulle gärna jästemperaturen få vara några grader högre så det går snabbare att jäsa ut den men även lättare att brygga på sommaren med det varmare kranvattnet, men det får några testrundor avgöra hur mycket det påverkar smaken.
Första försöket
Denna bryggning får ses som en halvtafflig testomgång då jag helt missbedömde inventarierna hemma när jag komponerade receptet under en jobbresa. Jag brukar sedan en tid bara köpa hem det jag behöver för kommande tre bryggningar och jag trodde jag hade ytterligare lite extra malt hemma som blivit över, så var det inte riktigt. Jag saknade både basmalt och den ljusa karamellmalt jag tänkt använda så jag fick helt enkelt ösa ner allt jag kunde uppbringa, förutom Carafan då såklart. Receptet i slutet av inlägget behöver ni inte brygga med andra ord eftersom det bara är en skåpsrensning och ingen direkt tanke bakom. Grundreceptet för min Kellerbier kommer se ut något i stil med 90-95% pilsnermalt och resten Carahell, eventuellt lite Münchner och lite CaraMünich II. Absolut inte 1 kg vetemalt!
För att göra bryggningen snabbare och enklare så skippade jag lågsyremetoden och värmde därför bara upp vattnet till 62°C för inmäskning, inget förkok med andra ord. Jag sänkte dock ner maltröret som vanligt med hjälp av vinschen eftersom jag nu är van vid den metoden nu och det går snabbt och enkelt. Jag rörde om lite mer i malten än vid lågsyrebryggning, mest för att det var mer malt i än jag brukar ha. Mäskningen körde jag som vanligt en trestegsraket med först 45 min på betaamylasområdet 63°, sedan 30 minuter på alfaamylasområdet 72° för att avsluta på en “utmäskningsrast” 76° i 10 minuter. Sista rasten ger eventuellt lite extra skjuts för alfaamylas på väg upp i temperatur innan den denaturerar betaamylasenzymerna, vilket egentligen mest är till glädje för den som lakar väldigt lång tid (dvs timmar). Men vörten ska ju ändå värmas till kok och mäskprogrammet i min Braumeister är redan förprogrammerat för det här programmet som brukar kallas HochKurz (tyska för hög, kort). Efter mäskprogrammet lakade jag med hjälp av min Blichmann Riptidepump. Jag lyfte maltröret steg för steg allteftersom vätskenivån steg gör att minska plaskandet så mycket som möjligt. Men för att få en kokvolym på uppåt 75-80 liter måste maltröret i slutet av lakningen stå ovanpå bryggverket och här har IKEA ett väldigt bra grytgaller som lämpligt nog heter Lämplig, som jag brukar använda till detta. Mäskvattenvolymen var ca 60 liter och jag lakade med ungefär 20 liter minus det som blev kvar i pump, slangar och plattvärmeväxlare som jag passade på att spola ur med varmvatten. För att ytterligare förenkla bryggdagen kokade jag humlen i en humlestrumpa. Den var dock alldeles för liten trots liten humlemängd så efter ett tag flyttade jag över humlen till min BIAB-påse istället. Efter kokslut tog jag bort humlepåsen, gjorde en whirlpool i 10 minuter och kylde sedan till 20°C snabbt och smidigt med plattvärmeväxlaren.
Med så här mycket vört (75 liter efter kok) visste jag att allt inte skulle få plats i min jäskyl utan att möblera om och krångla. Därför passade jag på att tappa vörten till två 19l Corneliusfat för att testa “unitank-metoden”, vilket innebär att man jäser och serverar ut samma kärl. Detta kräver en behållare som klarar tryck så testa inte detta med en jäshink eller liknande! Eftersom det är ett stigarrör i fatet är tanken att man ska kunna tömma ut merparten av jästkakan den vägen och låta vörten kolsyra sig självt genom spundning, alltså att man stänger igen fatet när det är 3-5°Ö extrakt kvar. Det är klokt att ha ett Spundingvalve (reglerbar övertrycksventil med manometer på) så man inte bygger sig en cornybomb! Utfallet av det här har jag ingen aning om men jag tänker mig att om det är någon öl denna metod passar bra till så är det en Kellerbier som kan få vara disig och inte ska ligga så länga på fat att autolys hinner bli ett problem. Veteöl skulle såklart kunna lämpa sig rent estetiskt för att jäsa i serveringsfatet men dess höga kreusen kommer garanterat att ställa till problem, testa gärna och skicka bilden till mig sen!
Mitt OG landade på 1.045 vilket jag förvisso beräknat men även hoppats på då det är lite högre än vid mina LoDO-bryggningar. På 13,1kg malt och 75 liter vört ger det en brygghuseffektivitet på 83% denna gång vilket är ganska högt. Beersmith är även uselt på att beräkna FG och tycker att 1.007 verkar rimligt trots 8,4% karamellmalt. Det skulle då ge en alkoholhalt på 5,1% men jag tror att 1.010 är mer rimligt vilket istället ger ca 4,7% ABV. Oavsett alkoholhalt så är det bara någon vecka bort till någon slags provsmakning och utvärdering, trots vetemalt, trots Carared, trots 2 EBC för hög färg, trots massiv lakning, trots varm lagerjäsning, trots humlepåse und so weiter…
Flytt av vatten från bryggverk till kastrull för att kunna mäska in smidigare.
Nödkomplettering av maltnotan när jag insåg att basmalten är kort nästan två kilo.
Min nya klockrena paketvåg som gör vägningen av malt så mycket smidigare (och därmed roligare) än förr. Visst kan den svaja några gram hit och dit men vad gör 15 maltkorn för skillnad på 55-75 liter?
Krossning på 0,8mm som vanligt. Jag är sugen på att smyga mig lite nedåt ytterligare i spaltbredd men inte när jag ska ha i några kilo malt mer än jag brukar. Det får bli en annan gång.
Dags för inmäskning på ”mitt sätt” vilket innebär att jag inte sänker ner hela maltröret i vattnet som manualen säger. Utan jag låter maltröret vila halvvägs ner så vattennivån är under de nedre filterdiskarna. Sen häller jag i all malt och sänker sakta ner röret i vattnet, rör om försiktigt och stänger igen med LOB-kittet. Sen på med några liter vatten och det flytande locket.
Mängden malt, drygt 13,1 kg, vilket jag hade tänkt mig skulle varit 14 kg. Det hade dock kunnat bli i starkaste laget för detta bordsöl.
Maltröret nedsänkt.
Mäsken omrörd, filterdiskar på plats och vatten påfyllt. Start för mäskprogrammet och dags för kafferast i två timmar.
Efter mäskprogrammets slut.
Helt omöjligt att fota när jag lakar men tänk er att jag står med en silikonslang i ena handen och snöret till vinschen i andra. Med slangen fördelar jag vattnet ovanpå röret och maltbädden medan jag med andra handen sakta drar i snöret så maltröret tillslut är nästan helt ovanför Braumeistern. Då placerar jag IKEA-gallret under röret och låter sista vörten på ett förfärligt sätt droppa ner i koket.
Dags för disk av filter. Jag är sugen på att stoppa de här filtrena i diskmaskinen istället. Någon av er som gör det?
Detta var första bryggnignen med nya ”Roller Base” från Speidel, plastgrunkan som Braumeistern står på. Den fungerade riktigt bra både vid bryggning och för att smidigt diska bryggverket. CIP, inga lyft och pumphusen var riktigt enkla att öppna och göra rent efter bryggdagen. Jag kunde tom spola ur rören ner till pumphusen när pumparna var bortplockade. Diskvattnet samlade jag upp med en liten skål under Roller Base. Väldigt smutt!
Dessutom kan jag med något lägre ”bryggverkspall” använda helt raka ventilationsrör istället för det flexibla. Tyckte att det fungerade riktigt bra men detta var första gången så jag får utvärdera bytet lite längre fram.
Första humlepåsen som blev väldigt full trots endast 50 gram humle.
Byte till den betydligt större BIAB-påsen.
Kylning av vört påväg till jäshink och fat.
Slutresultatet av dagen, drygt 40 liter i en jäshink och 2×15 liter i två Carneliusfat.
| Lindhs Kellerbier (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 75.00 l
Total amount of malt: 13144 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 200 g
Recommended starter size: 8.88 l / 1267.9 Billion cells.
|
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Helles (H16)
Jag försöker ständigt förbättra men även förenkla mina bryggdagar så jag kan fokusera på de svåraste och viktigaste bitarna. Självklart försöker jag alltså förbättra de svåraste och viktigaste bitarna först men senaste tiden har jag lagt lite mer fokus på att få bort småstöriga hinder, dålig utrustning eller tråkiga moment. Först ut är att ge mig på min fjärde maltvåg i min hembryggarkarriär. Jag började som alla andra med en enkel köksvåg som fungerade bra upp till 5 kg men eftersom det var kökets våg fick jag springa fram och tillbaka med den varje gång. Ganska snabbt skalade jag upp till 40-60l-kok och behövde därför en våg som närmade sig mina 10-15 kg malt istället. Det visade sig vara lite svårare att hitta till vettig peng men efter ett tag hittade jag denna för det löjligt låga priset 80kr inkl frakt (detta var före Kina-tullarna).
Kinavågen klarar 10 kg vilket räckte gott men problemet var att den inte vägde korrekt när mätbehållaren (jäshink eller plåthink) ställdes på den. Det kunde skilja ett halvkilo beroende på hinkens placering så jag fick återgå till en stor rostfri IKEA-skål som har tillräckligt liten bas, men tyvärr rymmer den bara max 3 kg malt åt gången.
Sen fick jag idén om att ha en hängande bagagevåg som lätt skulle klara mina mängde och så kunde jag mäta upp maten i en hängande jäshink. Problemet med den vågen var att den efter bara några sekunder “låste värdet” precis som en digital badrumsvåg.
Som ni förstår har jag lagt alldeles för mycket energi på det här förhållandevis enkla problem så när jag hittade en ordentlig paketvåg på rea så slog jag till. Vågen av märket Steinberg (Tyskt och bra!) klarar upp till 40 kg med 1g noggrannhet och vågplattan är 25×25 cm, med andra ord perfekt till den jäshink jag brukar mala ner till i min krossstation. (scrolla ner lite). Jag tar alltså min jäshink från krossstationen, ställer på vågen, häller upp direkt från maltpåsen, dumpar all malt i den stora “hoppern” på min MM3-kross för att slutligen placera hinken tillbaka under krossen. Riktigt smidigt och riktigt bra men jag borde bara bitit ihop och köpt den direkt men jag var helt enkelt för snål för alla de dyra paketvågar jag googlat genom åren. De brukar nämligen kosta över tusenlappen medan denna vanligtvis ligger på 626kr inkl frakt. Med den korta rea som var låg den på 400kr och utan moms ännu lite billigare. Den drivs antingen på medföljande strömsladd eller batteri och enda negativa jag kan hitta med den är att sladden mellan vågen och displayen är lite för kort. I övrigt är jag riktigt nöjd och jag kortar ner maltvägningen från gissningsvis 10 minuter till 2 minuter.
Syramalten
På tal om att väga malt. Detta är mitt andra test av syramalt (vilket jag skrev om här) där jag första gången använde 2% och landade på pH 5,8. Förvisso med lite annat recept än denna bryggningen men jag ökade mängden till 5% av maltnotan som en gissning och ibland måste man ha lite tur också. Jag fick 5,3 i pH 20 minuter in i betaamylasrasten så mitt i prick! Smakmässigt har jag inte hunnit utvärdera min förra bryggning men jag tror att 2% syramalt är för lite för att göra en tydlig smakskillnad. Denna bryggning med 5% hoppas jag kan bli förnimbart men det vet vi först om en månad eller så.
Mittpinnen
Jag har fått en prototypdel till min Braumeister för att utvärdera om den kan ge högre utbyte. Jag har skrivit om den en massa gånger tidigare men det är egentligen bara ett stålrör med ca 8 hål i som ska fördela vörten genom maltbädden. Jag tyckte mig få något högre OG några gånger i början, sen märkte jag inte så stor skillnad. Denna gång testade jag utan och hamnade på typ samma OG (1.050). Jag ska testa att använda den igen några gånger innan jag kan dra någon slutsats nu när jag är inne i en period där jag använder exakt samma mängd vatten och malt och använder samma bryggmetod.
Mäskning och kok
Lite löjligt att sätta en rubrik till detta moment eftersom jag inte har något att rapportera mer än att det gick som förväntat, som vanligt, och utan några konstigheter. Över till kylningen…
Grainfather wortometer
Sedan jag gått från kylspiral till plattvärmeväxlare har jag saknat ett smidigt sätt att mäta temperaturen på den kylda vörten. Blichmann tillverkar en “Thrumometer” för ändamålet men problemet med den är att den inte klarar över 60°C. Jag desinficerar min pump och växlare genom att köra igenom kokande vatten i början på bryggdagen så därför var den aldrig aktuell för mig. Det finns även klumpiga och dyra termometrar att montera i bakändan på växlaren genom ett 1/2” T-rör men det gör rengöringen (eller framförallt torkningen) av växlaren efter bryggdagen avsevärt sämre om man inte har snabbkopplingar. Därför har jag skaffat min en “Wortometer” som är ett rostfritt rör med ett dykrör i där man kan stoppa i en termometer eller t.ex. Grainfathers egna insticksgivare. Jag har för stunden inte bestämt vilken termometer som ska få den äran utan så länge (i testfasen) får min grymma Gresinger GTH 1150 med GES 130 göra jobbet och det gjorde den galant. Den långa instickssensorn gav 0,1°C skillnad mot själva vätskan vilket är helt naturligt och t.om. långt över förväntan. Priset för Wortometern (199kr) är inget att bråka om tycker jag och enda minuset jag kunnat hitta är att det är för liten anslutning på nipplarna (9,5mm). Jag kör med 12×16-silikonslang och lyckades få det att täta ändå denna provomgång. I andra ändan testade jag att först ha en mindre slang (8×10) och sedan den vanliga ovanpå och det passade så bra att någon slangklämma inte behövdes! Jag monterade en för kort silikonslang efter Wortometern så jag fick pressa in vörten till jästanken underifrån vilket den kraftfulla Blichmann Riptide gjorde utan problem! På grund av det varma kranvattnet kom jag ner till 19°C som bäst så jag pitchade först 1/4-del av jästen mest för att förhindra oxidering. Fem timmar senare var vörten 10°C och jag tillsatte resterande jäst. Jäsningen var kraftig redan morgonen därpå så jag hoppas jag hinner hem från jobbresan till Holland innan det är dags för spundning!
Nya vågen som jag redan hunnit få maltdamm på.
Här med tom hink på och ”tarad” dvs. nollad.
Hällde direkt från påsen och ner i hinken. Ganska nöjd med endast två gram för mycket!
Svårt att fota svarta hål men där det lyser blått är hål för att kunna hänga skärmen på en vägg.
Flytt av mäskvatten till temporär förvaring i kastrull. Även denna gången tryckte jag tillbaka vattnet med hjälp av Riptide-pumpen.
Referensbild på krossningen. Väldigt hela skal och kärnor i 3-4 bitar vilket är strålande. 4-5 hade varit optimalt men kan jävlas med bryggverkets recirkulering.
PH från enbart syramalten.
Wortometern (väldigt löjligt namn!) på plats.
Superfin whirlpool även denna gång. Kan nog säga med säkerhet att tekniken sitter nu. Kunde separera ut totalt två liter vört från detta sen vilket får anses vara ok på drygt 56 liters satsstorlek.
Här ser ni problemet med GES 130-instickssensorn. Den är i längsta laget och jag är rädd att böja den på längre sikt.
Vörten pumpas genom PVV:n och sen upp genom kranen på jästanken.
Recept
| H16 – Lindhs Helles | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 56.00 l
Total amount of malt: 12000 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 100 g
Recommended starter size: 7.25 l / 1036.2 Billion cells.
BrewNotes Mitt standardbryggvatten 190225 50ppm Ca Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l: Calcium 0.696 ppb |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pils (P16)
Min förra tyska pilsner (P15) är utan tvekan den bästa pils jag någonsin gjort så det finns ingen direkt anledning att ändra något i varken receptet eller procesen mer än för att stilla min nyfikenhet. De två saker jag ville testa denna gång var syramalt och att laka med hjälp av min Riptide-pump.
Syramalt är en pilsnermalt på 3-6 EBC som blivit sprayad med mjölksyra och den används istället för ren mjölksyra för att sänka pH:t i mäsken. Många av de som använder syramalt gör det för att inte ”använda tillsatser” i sina öl, dvs som ett sätt att sänka pH:t men fortfarande brygga enligt de tyska renhetslagarna Reinheitsgebot. En annan anledning är att syramalten är mycket enklare att dosera om man brygger mindre satser där någon ml mjölksyra för mycket eller för lite ger oönskade effekter. Men det är inte av de anledningarna som jag ville testa syramalt utan för att den mjölksyra som är sprayad på malten är uppodlad i en Sauergutreaktor. Sauergut är mjölksyravört framställd av de naturligt förekommande mjölksyrebakterier som finns på maltskalen och det går att göra en sån odling hemma med hjälp av några nävar okrossad malt och några liter vört. Problemet är bara att reaktorn/sauergut:en behöver ”jäsa” vid 48 C vilket jag inte orkar bygga en liten ugn till samt att kulturen ska hållas konstant syrefri vilket är knöligt när man ska skörda/fylla på ny vört. Corneliusfat är bästa förvaring men lite knöligt att fylla på mer vört. Istället kan man alltså köpa syramalt som har sauergut sprayat på sig. Jag smakade på några maltkorn från syramalten och kan bekräfta att den är rejält syrlig men har en frisk god smak som faktiskt går att hitta i en del tyska öl.
Mängden syramalt brukar räknas ut i procent där man tar 9-15 gram malt för varje 0,1 i pH man vill sänka per kilo malt. Spannet 9-15 är dock för stort för att man ska kunna räkna ut och få till ett bra resultat första gången man använder det och dessutom beror ju önskad pH-förändring på vilka maltsorter man använder för varje individuell bryggning. Jag testade med att byta ut 2% av pilsnermalten mot syramalt (upp till 10% är max vad som rekommenderas innan smaken slår igenom) denna gång och det visade sig vara alldeles för lite för denna ljusa pilsner och med mitt ändå förhållandevis mjuka vatten. PH i mäsken landade på 5,8 en kvart in i betaamylas-rasten så därför tillsatte jag mer mjölksyra i flytande form. Mängden mjölksyra lät jag Beersmith räkna ut och det gjorde programmet oerhört dåligt! Jag ville ner till 5,3-5,4 men hamnade på 5,1 istället. Ju mer jag använder Beersmith, ju sämre tycker jag att uträkningarna verkar stämma. FG och IBU är två parametrar som mer känns som gissningar än något annat. Jag har testat i princip alla andra bryggprogram som finns men inte känt mig tillräckligt imponerad för att byta då jag mest har programmet som förvaring av recept ändå.
Underlet vid inmäskning
Jag vill att hela maltröret ska vara täkt med vatten under mäskningen så jag kan ha ett flytande lock (en s.k. Mashcap). Det betyder att allt vatten inte kan vara i bryggverket när malten åker ner utan jag behöver fylla på vätska efter jag mäskat in. Jag förkokar allt mitt bryggvatten för att reducera syre så därför måste jag tillfälligt flytta ca 15 liter vatten från bryggverket till en kastrull, mäska in, och sen flytta tillbaka vattnet. Det låter krångligare än det är men jag försöker självklart ändå att förbättra och förenkla förfarandet. Denna gång testade jag att trycka tillbaka vattnet underifrån genom bottenkranen (draining valve) på Braumeistern med hjälp av min externa pump. Det gick smidigt även om jag borde haft lite större mängd vatten i den externa kastrullen för att minska risken att luft dras in på slutet. Hade jag haft en HLT på ca 100l hade jag kunnat förkoka allt vatten i den och med hjälp av pumpen och min plattvärmeväxlare, flytta allt vatten på en gång underifrån och i rätt temperatur i ett svep. Det tål att tänkas mer på…
Lakningen
Det var inte bara till inmäskningen som pumpen användes på (för mig) ett nytt sätt. Även vid lakningen fick den flytta 78-gradigt vatten men denna gång till toppen av det något upplyftta maltröret. ”Lyfta, laka, lyfta” var min tanke men det var väldigt svårt att försöka hålla en jämn nivå och att inte exponera malten för syre är bara att glömma. Vätskenivån sjunker undan så snabbt att fullt flöde på lakvattnet skulle behövas men jag tror ändå att det är omöjligt att få till metoden bra, och absolut inte varje gång, så jag släpper den bollen direkt. Det går med andra ord inte laka med Braumeistern om man brygger med lågsyremetoden LoDO och att laka när man inte brygger LoDO är hur enkelt som helst så jag sparar lakningen till de gångerna istället.
Nytt för dagen
Några små utrustningsnyheter i bryggeriet denna gång. Jag har köpt QD-snabbkopplingar även för vattnet till min Therminator plattvärmeväxlare för att inte slita på gängorna och för att det ska gå lite snabbare att komma igång med bryggdagen. Jag har även köpt några nya tredelade jäsrör till mina förkulturer eftersom de tredelade dels är lägre i höjd men framförallt enklare att hålla rena än de hederliga gamla s-formade.
Varmt vatten
Dagens andra ”Note to self” är att det för mig inte är smidigt att brygga lager i juli/augusti utan att det är bättre att brygga ale de veckorna istället. Kranvattnet höll nämligen 14 grader så att pitcha vid jästemp var bara att glömma denna gång. Jag ströp flödet så mycket mitt tålamod mäktade med men kom inte lägre ner än 16°c på vörten. Jag tycker inte om att vänta med att syresätta vörten och pitcha jästen vilket en del gör på sommarhalvåret, så därför fick det bli en 16c-pitch istället. Jag lät min förkultur stiga lite i temperatur innan jag hällde ner den i jästanken för att inte chocka jästen och jäsningen kom igång efter bara någon timme, trots att kylen sänkte vörtens temperatur under tiden. Jästen var med andra ord riktigt pigg och redo för pilsnertime…
Jag kan väga upp mellan 2,5-3 kg åt gången i min stora IKEA-skål vilket är den största behållaren som fungerat bra på min våg som klarar 10 kg. Jag har testat både en plåthink och jäshink men det blir inte jämn belastning och vågen visar fel mätvärde. Ny våg är beställd till nästa bryggning för nu ger jag upp med halvdana lösningar som fiskevågar eller köksvågar…
Min förkultur som egentligen är en jästkaka som jag matar och håller vid liv. Ca halva damejeannen är ren jäst och jag pitchar gladeligen dubbla mängden mot vad de flesta gör eftersom jag jäser så kallt, men över 2 liter jäst för 70 liter är för mycket t.om. för mig så jag sparade en del.
Här flyttas vatten från kastrullen till vänster och in i Braumeistern underifrån (kranen är på baksidan och syns inte i denna bild).
Min pH-mätare kämpar på. Jag tycker den är ganska bråkig vid kalibrering och sist tog det 30 minuter att få den bra kalibrerad och dessutom tar den ordentligt med tid på sig att ge ett stabilt värde. 1-2 minuter är inte en överdrift. Här är värdet med enbart syramalten.
Och här är värdet med en skvätt lactol (mjölksyra) tillsatt.
En hink med Saniclean där jag förvarar lite gott och blandat jag behöver senare på bryggdagen. Allt från silikonslangar till vattenlåt och kulkopplingar.
Proteinklägget till höger ger jag inte mycket för utan det skummar jag av.
-”Men det gör ju inga stora professionella bryggerier” kanske ni tänker.
-”Nej men de recirkulerar (vorlaufar) så pass mycket att de har renare vört i koket”…
Jag tyckte koket blev för intensivt i sommarvärmen så jag slet av isoleringen. Det är lite synd att gömma det fina bryggverket i en dykardräkt tycker jag även om jag upplever en jämnare mäsktemperatur med isoleringen på.
Plastkannan på plats så jag kan skumma av enkelt.
Flytt av vört vid plattvärmeväxlare till jästank. Jag kan ha tanken i jäskylskåpet direkt om jag vill men då är det svårt att syresätta med vispen. Kanske ska damma av min gamla vörtspridare igen? Det är ganska tungt att lyfta upp 57 kg stålrör och få in i kylen utan att använda handtagen.
Här än ett s.k. fast ferment test som ni kan läsa mer om här.
| P16. Lindhs Pils (Tysk pilsner) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 68.00 l OG: 1.046 SG FG: 1.007 SG Alcohol by volume: 5.1 % Bitterness: 46.7 IBUs Color: 6.5 EBC
Total amount of malt: 12000 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 400 g
Recommended starter size: 8.13 l / 1162.9 Billion cells. BrewNotes Mitt standardbryggvatten 190225 50ppm Ca Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l: Calcium 0.696 ppb |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Helles 15
Söndagmorgon och det är mitt i semestern. Jag väcks 06.30 av den dova tonan av att Braumeistern tutar 85°C. Lite sömndrucken minns jag inte ip-numret för att via mobilen få tyst på ljudet för att sova en timme till så jag får gå till Braumeistern i det intilliggande bryggeriet istället, en tur som gör att jag vaknar tillräckligt för att bli kaffesugen. Låt bryggdagen börja medan resten av familjen sover!
Jag har installerat (nedgraderat till) föregående version av inbyggda programvaran till Braumeistern så den inte kopplar upp sig via internet utan istället styrs direkt från lokala nätverket, eftersom jag har upplevt det som extremt segt att gå via MySpeidel. Kontrollern svarar först efter 3-4 sekunder per tryck och jag måste ange lösenord stup i kvarten Jag lyckas inte koppla upp mig via wifi-extendern som är i källaren och signalen till min basstation på övervåningen är något låg men jag tycker ändå att det borde fungera bättre än det gör. Jag har diskuterat problemet med Speidel men inte lyckats knäcka problemet så nu blev det en nedgradering istället. Nu med förra firmware:en och lokal uppkoppling går det återigen väldigt snabbt men det innebär å andra sidan att jag måste (klockan 06.30) minnas om det var 192.168.1.176 eller 192.168.1.179 den här gången. Jag tror att jag skulle klara av att sätta ett statiskt IP i Braumeistern men det får bli en senare fråga. Skönt är det iallafall att återigen kunna följa bryggningen från hela huset och tomten.
Misslyckad inmäskningen
Som jag berättat om tidigare förkokar och kyler allt mitt bryggvatten före inmäskning för att reducera syre men mängden vatten jag behöver för att senare ha en vätskenivå ovanför maltröret kan inte vara kvar i bryggverket vid inmäskning, utan måste temporärt flyttas till en kastrull för att sen återföras tillbaka till Braumeistern. Inte helt optimalt men det är min metod för stunden för att slippa koka och kyla på två ställen. Just nu när jag fortfarande labbar med bästa sättet att ha plattvärmeväxlaren och pumpen så är det lite si och så med mina olika längder på de silikonslangar jag behöver och just när jag skulle temporärt flytta vatten inför inmäskningen så fanns bara en kort slang att tillgå och i denna självpåtagna idiotsituation (eftersom jag har fler och längre slangar) tömmer jag ut lite för lite vatten. När jag sen sänker ner maltröret med hjälp av min vinsch så är alltså vattennivån för hög och jag har ingen hand ledig. Det hela slutar i att en massa malt rymmer från ovansidan av maltröret och ut i det övriga mäskvattnet. Någon minut med hålslev senare var 95% av alla skal uppfiskade men jag antar att denna sats inte blir riktigt så syrebefriad som jag skulle vilja. Som om det inte vore nog så glömde jag ha i mjölksyran innan malten åkte i, trots att flaskan stod på bänken bredvid salterna som jag fick i. Problemet med att inte ha i mjölksyran från början är att jag tycker mig märkt att den inte blandar sig så bra och jag får därför ett ojämnt pH i mäsken med lite lägre utbyte till följd. Om det var det som gjorde att jag hamnade 2°Ö lågt denna gång eller att jag kokade några minuter mindre är oklart men jag ser inga andra möjliga orsaker.
Bort med värmeväxlaren och pumpen
Jag har monterat bort både plattvärmeväxlaren och pumpen från sina tidigare positioner nere på bryggbänken för jag tyckte det blev så slaskigt sist. Istället, när jag monterade ner de, märkte jag att hålen på bägge mackapärer är identiska och vips så satt de bägge ihop som en enhet, väldigt smutt! Detta i kombination med att jag placerade hela klumpen på ett galler ovanför en plastlåda minimerade blask iallafall från kylningen (det går alldeles utmärkt att fortsätta söla ner på golvet med hålslåev, kondens från lock eller varför inte spilla lite kaffe?). De silikonslangar jag använder till pumpen och växlaren är de vanliga 12×16-slangarna som Humlegården säljer. De håller hur länge som helst (jag har kvar min första!) och de är smidiga att ha att göra med eftersom de är kokningsbara. Nackdelen är att de är lite för sladdriga, framförallt när de blir varma, så i min setup just nu viker sig gärna slangen vid inloppet till pumpen om den inte är i precis perfekt position dvs. att jag står och håller i den. Ganska så störigt med andra ord och något jag funderar på hur jag ska förbättra. Det finns förstärkt silikonslang numera har jag sett men inget jag fått möjlighet att pröva ännu. Någon annan som har hittat en lösning på slappa slangar?
När det blev dags för att kyla, efter min whirlpool med tillhörande 15-20 minuters vila, blev jag lite full-i-faan och kopplade slangen på den nedre “rengöringskranen” vid botten som endast finns på Braumeisters Plus-modeller. Jag installerade en liknande variant på min förra Braumeister och kallade projektet för Drainingvalve men det är en helt annan (och blodigare) historia som går att läsa om bakåt på bloggen. Jag fick till en så pass fin whirlpool denna gång att jag inte ens initialt fick något skräp i slangen och kunde således pumpa ut all vört till jäshinken. Nu hade jag förvisso endast 100 gram humle i koket så jag skulle inte testa detta med en IPA men för en mindre humlad vört, varför inte?
Lite data
7 – Antalet minuter det tog från kokande mäskvatten ner till 62°C.
14 – Grader Celcius jag max fick ner vörten till med rimligt flöde efter kok på grund av varmare kranvatten sommartid.
50 – Mängden varmvatten jag samlade i en stor hink för att använda till diverse akvariebestyr och tomatodling.
60,3 – Preboil Volume i liter. Ca 55l blev det efter kok.
163 – Antalet sekunder det tog att krossa 12000 gram malt vilket ger mig 73,6 gram per sekund.
1.050 – OG
1325 – Helt färdig med bryggdagen inklusive disk. Ja strax före klockan halv två alltså.
Inte så snyggt men det är en ”work in progress”. Basplattan på pumpen är fastskruvad i metallvinkeln till kylaren. När den ska tas isär släpper jag bara på de två stora muttrarna vid kylaren. Inga verktyg behövs.
Besvikelsen på inmäskningen.
När allt vatten var på plats såg det ändå helt okej ut men jag misstänker att jag gick högt på DO:n.
Fin vört efter mäskningen men lite mycket skum tyvärr.
Så enkelt men så smidigt. Jag har skrivit ner doseringen av Protafloc och jästsalter på locket för att slippa kolla i datorn. Små, små steg framåt för en enklare bryggdag.
Här syns tydligt hur pumpen är monterad på kylaren. Fyra skruvar med muttrar och några brickor var allt som krävdes.
Resultatet av dagens bryggning, syresatt, pitchad och redo för kylan.
Whirlpoolresultat 1/3
Whirlpoolresultat 2/3
Whirlpoolresultat 3/3. Det är det övre högra hålet som är ”ut” till pumpen och plattvärmeväxlaren.
Isärplockade delar på tork efter diskning.
Även Braumeistern får vila över natt uppochned för att torka i pumphusen.
Nu är jag vän med denna lilla rackare igen nu när jag har gamla programvaran.
| H15 – Lindhs Helles (Helles) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 55.00 l OG: 1.050 SG FG: 1.007 SG Alcohol by volume: 5.6 % Bitterness: 22.3 IBUs Color: 8.5 EBC
Total amount of malt: 12000 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 100 g
Recommended starter size: 7.12 l / 1019.0 Billion cells. BrewNotes Mitt standardbryggvatten 190225 50ppm Ca Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l: Calcium 0.696 ppb |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer